(navigation image)
Home American Libraries | Canadian Libraries | Universal Library | Community Texts | Project Gutenberg | Children's Library | Biodiversity Heritage Library | Additional Collections
Search: Advanced Search
Anonymous User (login or join us)
Upload
See other formats

Full text of "Vårt språk; nysvensk grammatik i utförlig framställning"

This is a digital copy of a book that was preserved for generations on library shelves before it was carefully scanned by Google as part of a project 
to make the world's books discoverable online. 

It has survived long enough for the copyright to expire and the book to enter the public domain. A public domain book is one that was never subject 
to copyright or whose legal copyright term has expired. Whether a book is in the public domain may vary country to country. Public domain books 
are our gateways to the past, representing a wealth of history, culture and knowledge that's often difficult to discover. 

Marks, notations and other marginalia present in the original volume will appear in this filé - a reminder of this book's long journey from the 
publisher to a library and finally to you. 

Usage guidelines 

Google is proud to partner with libraries to digitize public domain materials and make them widely accessible. Public domain books belong to the 
public and we are merely their custodians. Nevertheless, this work is expensive, so in order to keep providing this resource, we have taken steps to 
prevent abuse by commercial parties, including placing technical restrictions on automated querying. 

We also ask that you: 

+ Make non-commercial use of the filés We designed Google Book Search for use by individuals, and we request that you use these filés for 
personal, non-commercial purposes. 

+ Refrainfrom automated querying Do not send automated queries of any sort to Google's system: If you are conducting research on machine 
translation, optical character recognition or other areas where access to a large amount of text is helpful, please contact us. We encourage the 
use of public domain materials for these purposes and may be able to help. 

+ Maintain attribution The Google "watermark" you see on each filé is essential for informing people about this project and helping them find 
additional materials through Google Book Search. Please do not remove it. 

+ Keep it legal Whatever your use, remember that you are responsible for ensuring that what you are doing is legal. Do not assume that just 
because we believe a book is in the public domain for users in the United States, that the work is also in the public domain for users in other 
countries. Whether a book is still in copyright varies from country to country, and we can't offer guidance on whether any specific use of 
any specific book is allowed. Please do not assume that a book's appearance in Google Book Search means it can be used in any manner 
any where in the world. Copyright infringement liability can be quite severe. 

About Google Book Search 

Google's mission is to organize the world's information and to make it universally accessible and useful. Google Book Search helps readers 
discover the world's books while helping authors and publishers reach new audiences. You can search through the full text of this book on the web 



at |http : //books . google . com/ 




Det här är en digital kopia av en bok som har bevarats i generationer på bibhotekens hyhor innan Google omsorgsfullt skannade in 
den. Det är en del av ett projekt för att göra all världens böcker möjliga att upptäcka på nätet. 

Den har överlevt så länge att upphovsrätten har utgått och boken har blivit allmän egendom. En bok i allmän egendom är en bok 
som aldrig har varit belagd med upphovsrätt eller vars skyddstid har löpt ut. Huruvida en bok har blivit allmän egendom eller inte 
varierar från land till land. Sådana böcker är portar till det förflutna och representerar ett överflöd av historia, kultur och kunskap 
som många gånger är svårt att upptäcka. 

Markeringar, noteringar och andra marginalanteckningar i den ursprungliga boken finns med i filen. Det är en påminnelse om bokens 
långa färd från förlaget till ett bibliotek och slutligen till dig. 

Riktlinjer för användning 

Google är stolt över att digitalisera böcker som har blivit allmän egendom i samarbete med bibliotek och göra dem tillgängliga för 
alla. Dessa böcker tillhör mänskligheten, och vi förvaltar bara kulturarvet. Men det här arbetet kostar mycket pengar, så för att vi 
ska kunna fortsätta att tillhandahålla denna resurs, har vi vidtagit åtgärder för att förhindra kommersiella företags missbruk. Vi har 
bland annat infört tekniska inskränkningar för automatiserade frågor. 

Vi ber dig även att: 

• Endast använda filerna utan ekonomisk vinning i åtanke 

Vi har tagit fram Google boksökning för att det ska användas av enskilda personer, och vi vill att du använder dessa filer för 
enskilt, ideellt bruk. 

• Avstå från automatiska frågor 

Skicka inte automatiska frågor av något slag till Googles system. Om du forskar i maskinöversättning, text igenkänning eller andra 
områden där det är intressant att få tillgång till stora mängder text, ta då kontakt med oss. Vi ser gärna att material som är 
allmän egendom används för dessa syften och kan kanske hjälpa till om du har ytterligare behov. 

• Bibehålla upphovsmärket 

Googles "vattenstämpel" som finns i varje fil är nödvändig för att informera allmänheten om det här projektet och att hjälpa 
dem att hitta ytterligare material på Google boksökning. Ta inte bort den. 

• Håll dig på rätt sida om lagen 

Oavsett vad du gör ska du komma ihåg att du bär ansvaret för att se till att det du gör är lagligt. Förutsätt inte att en bok har 
blivit allmän egendom i andra länder bara för att vi tror att den har blivit det för läsare i USA. Huruvida en bok skyddas av 
upphovsrätt skiljer sig åt från land till land, och vi kan inte ge dig några råd om det är tillåtet att använda en viss bok på ett 
särskilt sätt. Förutsätt inte att en bok går att använda på vilket sätt som helst var som helst i världen bara för att den dyker 
upp i Google boksökning. Skadeståndet för upphovsrättsbrott kan vara mycket högt. 

Om Google boksökning 

Googles mål är att ordna världens information och göra den användbar och tillgänglig överallt. Google boksökning hjälper läsare att 
upptäcka världens böcker och författare och förläggare att nå nya målgrupper. Du kan söka igenom all text i den här boken på webben 



på följande länk http : //books . google . com/ 



' o^^/i-^^t-i- 



/(- 



1. Häftet. 



^^;c.'i iy^ ^■•■^ 1 i-v"^'- f- '"- ^t(- :<- :''C. 



<=s M' . - 7 



{Bd. \A)^i>J /: r-\ Pris 2 kr 




NY5V€N5K GI^/imrtTlK l^J 







(^2^ 



■^ ^_^.^;^aL..^^.r^ ir.c^. 



LUND, C. W. K. GLEERUPS FÖRLAG 



Se subskriptionsanmälan å omslagets följande sidor! 




SUBSKRIPTIONSANMÄLAN. 



n något så när fuUståndig, utförlig och efter moderna språk- 
vetenskapliga principer utarbetad nysvensk grammatik sak- 
nas tills dato. Och dock torde få böcker vara af verkligt 
behof mera påkallade än en dj^lik. Den är ett det viktigaste hjälp- 
medel för alla slags språkvetenskapliga studier i vårt land, ty mo- 
dersmålet utgör det ojämförligt bästa grundlaget för hvarje försök 
att klarlägga språklifvets allmänna lagar och företeelser. Den är en 
nödvändig förutsättning för tillkomsten af redan allt för länge sak- 
nade tidsenliga, elementära läroböcker för modersmålsundervisnin- 
gen vid våra högre och lägre skolor. Dess åstadkommande är för 
öfrigt helt enkelt en nationell plikt, ty en nation äger intet rikare 
och fylligare yttryck för sin egenart än modersmålet, och ett grund- 
ligt studium af detta åligger därför hvar och en, som vill söka lyda 
det gamla vishetsbudet: känn dig själf|I 

Ett arbete, som vill söka fylla denna lucka i vår litteratur är 

VÅRT SPRÅK 

nysvensk grammatik i utförlig framställning 

af " 

ADOLF NOREEN. 

Verkets plan är följande. Det sönderfaller i fyra delar samt 
ett utförligt register till det hela och är afsedt att bindas i nio band 
å hvardera 500 å 600 sidor. Innehållet i sin största allmänhet och 
dess fördelning på de olika banden och delarna framgår af följande 
öfversikt : 

Fortsättning h omslagets 3. o. 4. sidor. 



VÅRT SPRÅK 

NYSVENSK GRAMMATIK 

1 UTFÖRLIG FRAMSTÄLLNING 



AF 



ADOLF NOREEN 



FÖRSTA BANDET 




LUND 
C. W, K. GLEERUPS FÖRLAG 



LUND, BERLINOSKA BOKTRYCKERIET, 190B. 



»A/* de latinska Grammatikorna, som så 
mycket berömmas och följas^ har väl ett sy- 
stem, men allenast ett förvillande system kun- 
nat hemtas. Ålderdomen förlåte mig denna 
bekännelse: den måste en gång fram: Jag me- 
nar ej att dermed förringa de urgamla Gram- 
matisternas förtjenst: den var visserligen omät- 
ligt stor för deras tidehvarf.» 

Å. G. SlLFVEHSTOLPK, 

Föraok till en ny uppfattning af Huf- 
cudgrunderna for allmänna språk- 
läran, Stockholm IHU. s. 47. 



FÖRSTA DELEN. 



Allmän inledning. 



FÖRSTA KAPITLET. 
Nysvenska grammatikens begrepp. 

Med nysvensk grammatik förstås en vetenskaplig fram- 
ställning af det nysvenska (riks)språkets nuvarande be- 
skaffenhet ocli liistoriska utveckling. 

)^ 1. Begfreppet språk. 

Språk kan liksom de flesta uttryck tagas i olika be- 
märkelser. I allra vidsträcktaste mening användes ordet om 
alla sinnesintryck (sinnliga »företeelser»), som aktualisera 
(väcka till lif) ett själsinnehåll, om allt »yttre», som väcker 
till lif något »inre». Så är fallet, då man talar om »naturens 
stumma språk» eller »ruiner, som tala sitt mäktiga språk». 
Jämför vidare sådana vanliga uttryck som »en tilltalande 
anblick», »denna tilldragelse talar högt om en straffande ne- 
mesis», »läsa i naturens bok» eller Geijers bekanta »Skogen 
talar, böljan talar, bäcken talar allra bäst». Dylikt kännes 
dock som en poetisk, öfverförd och oegentlig användning af 
uttrjxket. Af språk i egentlig mening fordrar man: 

1. Att sinnesintrycket skall äga en jämförelsevis konstant 
och allmängiltig förmåga att aktualisera själsinnehållet. Detta 
gäller icke om t. e. »naturens bok», som ju är tillsluten för 
de flesta af oss, om vi ej äro särskildt poetiskt stämda; och 
t. e. människolifvels nemesis »talar» hvarken högt eller tydligt 
till den moraliskt slöe. Den sinnliga företeelse däremot, som 
äger en dylik konstant och allmängiltig förmåga, säges vara ett 
tecken för det själsinnehåll, som genom densamma aktualiseras. 



— 8 — 

2. Att detta innehåll själft skall tillhöra förnimmelse- 
(kiinskaps-)lifvet och där höja sig öfver den enkla sensatio- 
nens ståndpunkt, alltså utgöras af varseblifningar, föreställ- 
ningar, begrepp och dessas förbindelser, kort sagdt idéer ^ 
Härigenom uteslutes t. e. »tonernas språk», dvs. vokal- 
och instrumentalmusiken, som — hvad än vissa konstteorier 
må säga — icke torde, såsom sådan, kunna väcka annat än 
vissa känslostämningar, t. e. vemod, glädje eller — såsom 
framförallt vaggvisorna — lug"- Kn annan sak är, att dessa 
känslor sedan möjligen i sin tur kunna uppkalla fantasier 
eller andra inre syner, hvilka ge talet om »tonmålningar» 
ett visst berättigande. 

'A. Att tecknet produceras af en och idéen aktualise- 
ras hos en annan individ, att således ett verkligt med- 
delande äger rum. Härigenom uteslutes t. e. ekots »tal», 
härmning och allt »talande för sig själf». Sistnämnda före- 
teelse utgör intet språk i sträng och egentlig mening äfven 
därför, att »talet» här ej alls framkallar någon idé och 
för öfrigt sker alldeles »mekaniskt», oafsiktligt och omedve- 
tet. Däremot ha vi att såsom hithörande betrakta det fall, 
dä de båda vid meddelandet ifrågakommande parterna ut- 
göras af samma peison, men vid olika tidpunkter, t. e. då 
jag genom att slå en knut på näsduken låter mitt tidigare 
jag meddela sig med ett mitt senare jag; likaså vid alla mär- 
ken eller anteckningar »för bättre minnes skull» i almanac- 
kor, promemorior, annotationsböcker o. d. 

4. Att meddelandet sker medvetet och frivilligt. Häri- 
genom uteslutas sådana — ofta ganska »upplysande» — före- 
teelser som svimning, bleknande, rodnande och vissa grima- 
ser, som oftast torde vara både omedvetna och ofrivilliga; 
vidare gråt, skratt och den sjukes jämmer, som åtminstone 
i normala fall uppträda ofrivilligt, om ock fullt medvetet. 

^ Se härom utförligare i Bctydel sel äran, jij 3. 



— 9 — 

5. Att meddelandet är från båda parternas sida afsikt- 
ligt, dvs. att det göres i syfte att meddela, och att det 
uppfattas såsom i detta syfte gjordt. Härigenom uteslutes å 
ena sidan t. e. en örfil, utdelad icke tilläfventyrs för att 
tillkännagifva fientlig sinnesstämning, utan för att utkräfva 
hämnd eller lugna ens upprörda känslor; å andra sidan t. e. 
låtsade sjukdomssymptomer, framkallade för att få en oväl- 
kommen gäst att aflägsna sig eller för att väcka medlidande. 

6. Att meddelandets innehåll, dvs. den idé, som teck- 
net representerar, dess s. k. betydelse, är af den pro- 
ducerande parten känd (eller åtminstone af honom antas vara 
känd), och att tecknet just på grund af denna sin betydelse 
produceras för att af den andra parten i samma betydelse 
uppfattas. Härigenom uteslutes t. e. papegojans »tal» eller 
en människas tanklösa eftersägande af obegripna yttranden. 
Däremot tarfvas icke, alt just precis det åsyftade resultatet 
uppnås. Sker detta, säges yttrandet vara »förstådt»; bibringas 
man en annan uppfattning än den åsyftade, är det »missför- 
stådt»; ger det en blott ungefärlig uppfattning af det åsyftade, 
eller lämnar det en i valet mellan en sådan eller ock alls ingen 
uppfattning, så är det »oklart»; ger det rum för tvänne eller 
flere ungefär lika rimliga tolkningar, så är det »tvetydigt». 
Men allt detta är dock språk, om ock ofullkomligt sådant. Först 
då ingen uppfattning alls bibringas, befinner man sig utom det 
egentliga språkets råmärken; det är då hvad gemene man kallar 
»abrakadabra» eller »hebreiska», ett »meningslöst prat», »ome- 
ning», »ord utan tanke», eller ock ett »obegripligt språk», t. e. då 
en främling tilltalar en på ett språk, som man ej förstår, 
hvilket innebär, att hans försök att åstadkomma ett verkligt 
eft^ektivt språk för tillfället misslyckats på grund af den till- 
talades okunnighet. 

7. Att tecknet är väsentligen olikt det därmed beteck- 
nade, alltså — åtminstone skenbart — godtyckligt och kon- 
ventionellt, dvs. att det har sin betydelse antingen på grund 



— 10 — 

af en oväsentlig likhet eller, då alls ingen dylik förefinnes, 
på grund af öfverenskommelse, slutligen och vanligen på grund 
af ren häfd. Kort sagdt: tecknet skall vara en blott symbol, 
icke en upprepning eller ens en efterhärmning af själfva saken. 
Genom denna fordran uteslutes från språkets värld all s. k. 
åskådningsmateriel, vare sig denna utgöres af exemplar af 
saken själf eller af bildningar eller andra imitationer af den- 
samma, såsom modeller, kartor, planritningar, illustrationer, 
porträtter, bildstoder, skådespelarens lefvande bilder o. d. 

Ofta plägar man ock, men med mycken tvifvelaktig rätt, 
af språk i egentlig mening kräfva, att de båda parterna vid 
meddelandet äro mänskliga individer; detta i syfte att 
frånkänna djuren språk både i aktiv mening, dvs. från 
djur till djur eller från djur till människor, och i passiv me- 
ning, dvs. från människor till djur. Dock torde vara oför- 
nekligt, att alla väsentliga anspråk tillfredsställas genom sådana 
företeelser af förra slaget som fåglarnas locktoner och nöt- 
boskapens ramande efter mat eller efter att bli mjölkad 
— allt otvetydiga uppmaningssatser; hundens skällande och 
morrande — utsagosatser; hans glädjes]>rång — utropssalser. 
Ännu afgjordare måste vi godkänna det passiva djurspräket, 
t. e. dressörens rop (»apporte», »couche» o. d.) eller åtbörder 
(såsom då han håller en käpp framför hunden för att få 
honom att hoppa); körsvennens smackning, hvissling, pisk- 
smäll eller klapp och rapp åt hästen; jägarens hvisslande (här 
med helt annan betydelse än i hästspråket) eller åtbördsappell 
åt hunden m. m. d. Till detta passiva djurspråk kommer i 
det följande att i någon mån tagas hänsyn, bland annat där- 
för att det i fonetiskt afseende utgör ett högst intressant sup[)- 
lement till det rent mänskliga språket, exempelvis genom sina 
labiala och lingvala sugljud (»smackning» med läppar eller 
tunga), sin labiala Iremulant (»ptro»), sin tonbildning mellan 
läpparna (»hvissling») i stället för i struphufvudet m. m. 

Med språk i egentlig, men dock ännu vidsträckt 



— 11 - 

bemärkelse förstås sålunda: alla genom något af sinnena 
uppfattade företeelser, som konventionellt äga en jämförelsevis 
konstant och allmängiltig förmåga att hos en individ väcka 
till lif ett idéinnehåll, och som af en annan individ (eller 
samma individ i ett annat tidsmoment) afsiktligt producerats 
för detta, äfven för den förra parten medvetna ändamål. 

Allt detta är språk i objektiv mening. Emellertid må 
för fullständighetens skull nämnas, att uttrycket äfven bru- 
kas i subjektiv mening, då liktydigt med språkförmåga, 
såsom då man talar om »språkets gåfva», alt »människan 
äger språk» o. d. 

,^^ 2. Olika arter af språk. 

Alltefter de olika slag af tecken, som vid språkbildan- 
det användas som material, erhåller man olika arter af 
språk. Då hvarje tecken uppfattas med något af våra sin- 
nen, så kunde man vänta sig att finna lika många hufvud- 
arter af språk; som det finnes sinnen. Emellertid ha inga 
smak- eller luktspråk utbildats, åtminstone bland människor. 
Också blefve dylika språk nödvändigtvis mycket ofullkom- 
liga på grund af de ifrågavarande sinnenas stora subjektivitet 
och ringa perceptionshorisonl. Spår till luktspråk träffas dock 
i passivt djurspråk, t. e. när man låter en hund vädra på 
någons tillhörighet för att sättas i stånd att med anledning 
däraf uppsöka föremålets ägare. Däremot finnas i riklig 
mängd språk som vädja till något af de öfriga sinnena. Minst 
anlitad är känseln, hvilket är helt naturligt på grund af detta 
sinnes ovanligt inskränkta perceptionshorisonl. Ytterst tal- 
rika äro däremot de språk, som taga synen i anspråk. Delta 
förhållande är också helt naturligt, eftersom dylika språk så- 
tillvida äro de förträffligaste, att de kunna göras oberoende 
af både rum och tid, en fördel som först telefonens och fo- 
nografens upptäckt börjat bereda äfven åt hörselspräken. Dessa 
sistnämnda äro jämförelsevis få, och af nämnvärd betydelse 



— 12 — 

är bland dem knappast mer än ett, men detta ett lejon, tal- 
språket, det fullkomligaste af alla språk på grund af sin för- 
måga af de finaste nyanseringar och detta i det oändliga. 

Vi få sålunda tre hufvudarter af språk i vidsträckt 
mening: 

1. Känselspråk eller kännbara språk, som vädja till 
hudens trycksinne. Hit hör klappandet, smekandet, omfam- 
ningen och kyssen, då dessa icke äro blotta känsloutbrott, 
utan då de (åtminstone därjämte) afse att meddela upplys- 
ningen »jag tycker om dig» — i olika hög grad alltefter ut- 
tryckets art och styrka, så att t. e. en med värma och öf- 
vertygelse utdelad kyss snarast torde vid öfversättning till tal- 
språk böra återgifvas med »jag älskar dig af hela mitt hjärta». 
Andra hithörande fenomen äro handtryckningen med betydel- 
sen »god dag», »adjö» m. m. (som ickp så lätt låter bestäm- 
ma sig, särskildt då tryckningen sker lorstulet eller i smyg) 
samt vissa exotiska folkslags hälsning medelst nästrjTkning; 
vidare kroppsaga medelst nyp, lugg, stut o. d. Från det pas- 
siva djurspråket må anföras bl. a. användningen af pisksnär- 
ten, ridspöet och sporren. 

2. Synspråk eller synbara språk, som vädja till syn- 
sinnet genom dess organ ögat. Vi kunna här urskilja flera 
olika slag, alltefter det olika material, som tages i anspråk: 

A. Mimik medelst (mänskliga) kroppsställningar och 
kroppsrörelsen Här erhålla vi flera underarter, alltefter den 
del af kroppen som användes: 

o 

a) Athäfvor (»attityder») eller (rörliga) plastik me- 
delst hela kroppen eller åtminstone bålen. Hit höra t. e. 
kastningar och vridningar på kroppen för att ange otålighet, 
vaggning på öfverkroppen för att antyda oro, att vända nå- 
gon ryggen för att visa förakt, räta på sig af stolthet eller 
själflcänsla, axelryckningen, knuffen för att tillrättavisa eller 

* Till skillnad från bildhiiggarkonst eller plastik i egentlig, icke mi- 
misk mening. 



— 13 — 

förolämpa, knäfallet för att beveka, den orientaliska seden att 
kasta sig framstupa för att beteckna slafvisk underdånighet 
samt — det vanligaste fallet — hälsning medelst bockande 
eller nigande. Dessa sistnämnda båda åthäfvor utgöra ett in- 
tressant och sällsynt exempel på »ord» som antaga olika 
form, allteftersom de brukas af man eller kvinna, eller, om 
man så vill, exempel på motsatsen maskulinum : femininum 
äfven i fråga om satser, ty med sådana hafva vi i detta fall 
att göra. Betyder bockningen »Mjuka tjänare!», så betyder 
ä andra sidan nigningen »Mjuka tjänarinnal» 

b) Åtbörder (»gester») eller gestikulation medelst 
extrem iteterna (företrädesvis armarna och i all synnerhet hän- 
derna) samt hufvudet. Hit höra t. e. knyckandet på nac- 
ken, nicken för att jaka, skakandet på hufvudet för att neka, 
att runka på hufvudet vid ogillande eller beklagande, att 
breda ut famnen (när man vill ange, att man är benägen 
mottaga någon eller något »med öppna armar»), att sträcka 
händerna afvärjande ifrån sig, att lägga armarna i kors med 
beslutsam själfkänsla, använda dem i järnvägssignaleringens 
tjänst, vinkandet (»kom!»), handviftandet (»farväl!»), (det ljud- 
lösa) klappandet i händerna, att knäppa hop dem för att röra 
och beveka, vrida dem, »två» dem, använda dem för att 
räcka »lång näsa», kasta slängkyssar, lägga handen på pan- 
nan för att ange ett strängt tankearbete eller fingret på näsan 
för att antyda fundersamhet eller villrådighet, fingret på mun- 
nen (»tyst!»), militärisk hälsning (»göra honnör»), att hota 
med fingret eller, om det inte hjälper, med knytnäfven, att rifva 
sig bakom örat, draga sig i håret vid »hårslitande» tilldra- 
gelser, stoppa fingrarna i öronen (dvs. »jag vill inte höra't»), 
slå näfven i bordet osv. nästan i oändlighet. Framför 
allt må erinras om pekandet (med finger) och visandet (med 
hand). Endast ringa användning äger sparkgesten för uttryc- 
kande af brutalt förakt, liksom öfverhufvud allt talande med 
benen är föga i svang. 



— 14 — 

c) Minspel (»miner») eller mimik i inskränkt be- 
märkelse * medelst ansiktsmusklerna. Hit höra t. e. alt 
rynka på näsan, rynka pannan, höja ögonbrynen eller spärra 
upp ögonen af förvåning, spetsa munnen förföriskt, le för- 
bindligt, räcka ut tungan försmädligt och i allmänhet allt 
som kallas att »göra gubbar»; vidare blinkande (af »hemligt 
förstånd») och allt annat, som kan sammanfattas under ter- 
men »ögonspråk». 

Mimiken är ett ganska rikt utveckladt språk, som till 
och med bearbetats till en egen skön konst, den mimiska, 
en af skådespelarkonsten viktigaste delar ^. Men äfven i det 
dagliga lifvet är mimiken ett nästan oundgängligt supplement 
till talspråket, ja i vissa fall till och med ett absolut nöd- 
vändigt. Så t. e. måste orden den, där, den där, dit för 
att få en rent demonstrativ och otvetydig betydelse beledsagas 
af pekande eller visande, något som äfven ofta är behöfligt 
i fråga om denne, detta, den här, här, hit m. m. I följd af 
denna sin användbarhet är mimiken också allmänt spridd 
och ymnigt brukad, detta dock ganska ojämnt, i ty att den 
vida mer tages i anspåk af vissa individer och nationer än 
af andra; jämför t. e. fransmän, italienare och sydslaver å ena 
sidan med engelsmän, indianer, turkar och araber å den andra. 

B. Skyltning och annan optisk signalering medelst 
solida föremåls (andra än människokroppen) läge, form, färg 
och rörelser. Hit höra t. e. vissa slag af optisk telegraf, 
krigstelegraf och semaforer, viftande med näsduk (hatt, pa- 
raply osv.), flaggor (vare sig »i topp» eller på »half stång», 
nationalflagg, diverse vimplar och demonstrationsfanor såsom 
»den röda fanan»), raketsignaler, vårdkasar, kulörta lyktor 
som signaler, allehanda uniformer (inklusive prästkrage, mäss- 
hake och kaftan), frack och hvit halsduk eller annan signi- 



* Mimik i vidsträckt betydelse kan man, om man så vill, kaUa pan- 
tomimik. 

- Ktt skådespel med blott mimiskt språk kallas pantomim. 



— 15 - 

likativ högtidsdräkt, »blå bandet» och andra föreningsmär- 
kcn, sorgflor och annan sorgdräkt, ordnar och medaljer, häls- 
ning medelst hattaftagning, skålande genom att »höja sitt 
glas» eller stöta det mot en annans (hvarvid »klingandet» är 
oväsentligt), att räcka någon »bröd och salt» för att hälsa 
honom välkommen, skyltar (utan inskrift, t. e. en bok, en 
stöfvel, en gjMIene kringla för att utmärka bokbinderi, re- 
spektive skomakeri och bageri), grafvårdar (frånsedt inskrif- 
ten eller alldeles utan sådan), monumenter (utan inskrift, eller 
med frånseende af denna), vägvisare (utan inskrift, t. e. en 
pekande hand, bläckning i träd), förlofnings-, vigsel- och 
doktorsringar m. fl. insignier af olika slag (såsom spira, 
riksäpple, kungakrona, brudkrona, doktorshatt) och allt »blom- 
sterspråk», vare sig mera populärt sådant (såsom använd- 
ningen af förgätmigej, eternell, myrten och lager) eller mera 
speciellt och detaljeradt utarbetadt. Fullkomligast bland hit- 
hörande språk är väl de forntida mexikanarnas, peruanernas 
och andra stammars »knutspråk» (oegentligt kalladt »knut- 
skrift») \ 

C. Skrift^ i vidsträckt mening medelst ytfigurer. 
Vi urskilja här tre hufvudai^ter: 

a) Tonskrift, som medelst nottecken (»noter») väc- 
ker föreställningar om musikaliska toner (eller pauser); kal- 
las efter de begagnade tecknen äfven notskrift. 

b) Begreppsskrift eller ideografi, som medelst s. k. 
ideograflska tecken väcker andra (än rent musikaliska) före- 
ställningar eller ock begrepp samt dessas förbindelser, alltså 
idéer (se S 1, mom. 2) öfverhufvud. Dylik skrift finnes af 
många slag och mer eller mindre högt utvecklad. Den i alla 
afseenden förnämsta är väl det internationella matematiska 
språket med dess mångahanda tecken: de »arabiska» silTrorna, 
4-, — , X, :, =, >, <:, y, Gc, osv. Vår vanliga skrift in- 

* Se härom närmare i Nordisk familjebok, Knutskrifl, 

* Jämför härom Noreen, Spridda studier, s. 82 flf. 



— 16 - 

nehåller en mängd hithörande företeelser: först och främst 
de mycket oegentligt s. k. skiljetecknen (?, !, — , : osv.; 
dock blott såvida de icke äro rena paustecken) och de större 
eller mindre tomrummen mellan ord, stycken, kapitel o. d.; 
vidare användningen af »stora» bokstäfver (Karl till skillnad 
frän karl. Gud, I gentemot gud, i osv.), olika slags under- 
strykning i handskrift och den däremot svarande stilbland- 
ningen (fet, spärrad, kursiu m. m.) i tryck, alla vid korrek- 
turläsning anrafjda t»cken samt diverse andra såsom f för 
dödsfall, : : för upprepning af versrad, & (»et», »och»), asteri- 
sken * eller *) och andra hänvisningstecken m. m. d. 
Hit höra äfvenledes de astronomiska tecknen (Q, C. €) osv., 
se almanackan), de merkantila såsom ^, de botaniska så- 
som J och $ (för han- och honkön), hällristningar (om och 
i den mån dessa verkligen äro språk och icke taflor), den 
indianska bildskriften (t. e. Mexikos, där pil och båge be- 
tecknar »krig», en sol »ljus», ett öga »syn», en eld »läger»), 
i någon mån de egyptiska hieroglyferna och den kinesiska 
skriften (jfr Jj 4, mom. 1, A), liksom ock hit höra alla de slag 
af »universalspråk», som blott afse att vara s. k. pasigrafi, 
dvs. en för alla människor — oberoende af deras olika tal- 
språk — gemensam och lika skrift ^ Andtligen må bland 
ofullkomligare former af begreppsskrift här nämnas sinne- 
bilder och »emblemer», sådana som adliga släkters »vapen» 
och sköldemärken, bomärken och tecknande af ett kors, ett 
ankare och ett hjärta för att utmärka tro, hopp och kärlek. 
Snarast hit torde man ock få lof att föra den romerska ton- 
suren, den andliges af slätrakad hjässa bestående emblem, 
c) Talskrift eller skrift i inskränkt mening, som 
medelst skriftecken i inskränkt mening väcker föreställningar 
om mänskligt tal (talspråk, se nedan mom. 3, B, b) och endast 
medelbarligen framkallar idéer. Se vidare härom Jj 4, mom. 1. 

* Se hurom vidare Lundell i Nordisk familjebok, Pasigrafi, ocli Teo- 
NKK Cninersalsknft i Svensk tidskrift 187(). 



- 17 - 

3. Hörsclspråk eller hörbara språk, som vädja Lill 
hörselsinnel och dess organ örat. Alltefter det använda tee- 
kenmaterialet kunna vi indela dessa språk i två hufvudarter: 

A. Akustisk signalering medelst andra i n st ru men- 
ler (i vidsträckt mening) än talorganerna. Hit höra knack- 
ningen på dörren (innan man stiger in), i hålen (innan man 
håller tal), i bordet (vid öppnande af förhandlingar), stamp- 
ningar och skrapningar med fötterna för att ange missnöje 
<*ller otålighet, applåder, klubbslag för att be^ r';fta beslut eller 
iiuktionsinrop, kanonsalut, signaler med kanon, med ånghvissla 
<på järnväg, på ångbåt, i fabrik), med h visselpipa (t. e. po- 
lisens och jägarens), med klocka (spårvagnens, tamburens, 
matbordets m. m.), med trumma, horn och lur i militär-, 
ÅJö-, och herdelifvet, väckaruret och andra ur med verk, som 
säga ifrån »hvad klockan är slagen)). Vidare lek- och dans- 
musik, militärmarscher och (frånsedt orden) »folksången» 
och andra agitationssånger såsom marseljäsen (»arbetets söner» 
m. m.), försåvidt och i den mån alla dessa musikaliska ])re- 
stationer afse (icke estetisk njutning utan) att framkalla ett 
praktiskt resultat i form af lek, dans, krigiskt mod, nationell 
hänförelse, mål- och klassmedvetande, uppror osv. Från 
<let passiva djurspråket må blott anföras pisksmällen för 
hästen och hvisselpipans ljud för hunden. 

B. Organspråk, hvilka använda de ljud, som fram- 
bringas af lefvande varelsers, förnämligast människans, tal- 
organer. Dessa ljud äro af Ivenne endast i afseende på 
graden af fullkomning skilda slag: 

a) Läten eller oartikulerade ljud: tämligen olJestämda 
och skiftande (icke fullt preciserade), instinktivt uppkom- 
mande (»spontana», ofta ofrivilliga, omedvetna och niedf()dda) 
samt möjlig;^! att utan särskild öfning frambringa, t. e. tjut, 
hosta, harkling, skratt, gnäll, fnysning, brummande, smack- 
ning, stånkning o. d. Dessa äfven hos djuren ymnigt före- 
kommande ljud äro i sin ursprungliga och lena användning 

Sorten, Vårt spnik, Bd I. 2 



— 18 — 

blott mer . eller mindre ofria uttryck för vital- eller organ- 
sensationer och känslor, alltså icke språk i egentlig^ mening, 
så som jag i det föregående (J; 1, sårskildt mom. 2, 4 och o) 
bestämt detta begrepp. Men de kunna naturligtvis, hyck- 
lade och härmande de egentliga och naturliga lätena, undan- 
tagsvis tjänstgöra såsom verkligt språk, t. e. då barnet gnäl- 
ler eller tjuter för att få sin vilja fram, då man hostar eller 
harklar för att tillkännage tvifvcl eller misstro, fnyser eller 
brummar för att antyda missnöje, skrattar af förakt eller lust 
att håna, smackar af välbehag, stånkar för alt ange ansträng- 
ning eller smärta osv. Ehuruväl lätet sålunda har en jäm- 
förelsevis ringa språklig användning, är det dock ytterst 
viktigt i språkligt afseende; detta i så måtto och från den 
synpunkten, att denna så att säga naturprodukt utgör den 
grundfond, hvarur konstprodukten talspråket utvecklats ^ I 
följd af ■ den mänskliga naturens likhet hos olika individer 
äro de mänskliga lätena allmängiltiga och i följd däraf all- 
mänfattliga, några äfven i besittning af en omedelbar förmåga 
att hos iakttagaren framkalla samma stämningar, hvaraf de 
själfva föranledts '^; att skratt, gråt m. m. äro smittosamma 
är ju allbekant. • De äro därför ägnade till meddelclsemedel och 
började också i människosläktets barndom — liksom ännu i dag, 
se ofvan — att afsiktligt användas^ såsom sådana '^ Mänsklighe- 
ten i. sin helhet har burit sig åt så, som det si>äda barnet i alla 
tider gjort och gör, i det att det först skriker ofrivilligt, oal- 
siktligt och delvis omedvetet, men sedan fullt afsiktligt (medve- 
tet och frivilligt) för att ådraga sig uppmärksamhet — hvartill 
det af erfarenheten funnit skriket vara synnerligen lämpligt 
- och inge tron, att det lider, samt i följd af möjligen upp- 
väckt medlidande få sitt verkliga eller låtsade lidande aflijälpt, 
dvs. det talar, tillsvidare visserligen blott mycket ofullkom- 

* Jfr Steintual. Gesammeite kleine Schriflen (188(») I, 271 f.; Jerisa- 
LKM. Die Vrtheilsfiinction (1895), s. 93 ff. 

* Jfr Steinthal a. st. I, 85. 

8 .Jfr Steinthal a. st. I, 83 f. 



- 19 — 

ligt, genom läten. Af de till människosläklets disposition stå- 
ende lätena upptogos så genom »naturligt iu"\'al)) de uttrycks- 
fallaste, effektivaste eller på annat sätt användbaraste till om- 
sorgsfull utbildning genom närmare precisering, nyansering 
och differentiering såväl i fråga om ljud som ock, jämsides 
därmed, betydelse. Tillvägagångssättet har varit detsamma 
som det, vi ännu dagligdags begagna oss af. Ett oartikule- 
radt »hojtande» kan ju betyda allt möjligt alltefter omstän- 
digheterna; icke så de till ord specialiserade hej, huj\ aj\ oj, 
m. m. Af det läte, vi frambringa vid föraktfullt utspotlande 
af något illasmakande (i verkligheten eller för tanken), ha vi 
geiK>ni differentiering fått orden tvi och fij. Orden vijsnn och 
vgssja äro olika nyanseringar af det läte en mängd mödrar 
dagligen och nattligen tillgripa för att antingen med lock 
(»vyss, vyss») eller med pock (»vyssj, vyssj») förmå en liten 
parfvel att sofva. Det sålunda tillkomna språkmaterialet, 
som delvis utgjordes af härmningsljud af typen vov-vov, ku- 
kelikii o. d. ^, förbands med och supplerades medelst andra 
språkformer af ofvan behandlade slag, särskildt med mimiska 
beståndsdelar, såsom ju än i dag sker, och som är så myc- 
ket naturligare, som sambandet melkn mimik och tal i många 
fall ar ursprungligt; så t. e. är ju spenabarnets smackande 
läte (ungefiir »ma ma») både mimik (läpprörelse, som vill bli 
sedd) och tal med den mångskiftande innebörden »spene!», 
»mamma!», »mat!» m. m. d., betydelsenyanser som än det 
ena, än det andra språket ju ocl«iå upptagit såsom sin spe- 
ciella betydelse hos »roten» ma. Vidare kombinerades dessa 
urord med hvarandra eller med sig själfva (»reduplikation»), 
hvilket gaf anledning till allehanda »ljudlagar» och däraf här- 
flytande nya modifikationer och nyanseringar af de ursprung- 
liga språkljuden. Genom all denna bearbetning af läte-ma- 
terialet uppstod sålunda ur detsamma hvad vi kalla: 

^ Jfr rörande deUa material i sin helhet Betydelselärans framställ- 
ning af de inteijektionella satserna. 



— 20 — 

b) Tal (talspråk) eller artikulerade språkljud: jäm- 
förelsevis fritt producerade ljud, frambragta genom en fullt 
bestämd och regelbunden, inlärd och genom öfning till me- 
kanisk färdighet upparbetad användning af talorganerna. Vid 
högt uppdrifven färdighet tenderar producerandet att öfvergå 
till en rent instinktiv verksamhet — alldeles som pianospelet 
hos virtuosen — så att man ej längre »söker efter orden», 
utan »med tanken ordet föds på mannens läppar», ett ofta 
missbrukadt uttryck, som emellertid i den mening, hvaroni 
här är fråga, är fullt användbart. 

Denna af meddelelsebehof och konstdrift i förening åstad- 
komna konstprodukt saknas i regeln hos djuren. Papegojan 
och staren kunna visserligen lära sig att använda artikulerade 
ljud, till och med sådana som äro nästan identiska med män- 
niskans, men de använda dem icke såsom si)råk, såsom ut- 
tryck för sina »idéer». Sångfåglarna frambringa visserligen 
af naturen artikulerade ljud, men de torde i regeln icke an- 
vända dem till språk, utan till sång, en konstprodukt som 
i likhet med talet kräfver artikulerade ljud, men icke språk- 
ljud, dvs. ljud med »betydelse». Sången frambringas vis- 
serligen medelst samma organer som talet, alltså medelst 
talorganerna, men den gör en ensidigare och inskränktare 
användning af desamma, eller — som man ock kan uttrycka 
saken — sången tillgodogör sig endast talspråkels prosodiska * 
tillgångar och egenskaper. Om man nämligen från de arti- 
kulerade språkljud, som utgöras af toner ^ eliminerar det 
kvalitativa elementet (om man frånser eller rent af undertryc- 
ker dessa ljuds olikhet i fråga om »kvalitet» \ t. e. a, e, 
I, o osv.) och uteslutande från de öfriga sidorna, de ryt- 
miska (tidsutdräkt och tonstyrka) och melodiska (tonhöjds- 
förhållanden), bearbetar detta ljudmaterial till skön konst, så 
erhåller man den konstprodukt, som kallas vokal musik. 
Denna kan i afseende på frambringningssättet vara dels hviss- 

^ Sc om detta begrepp Ljudluran. 



- 21 — 

ling (hufviulsakligen med läpparnas tillhjälp), dels gnolande 
(hufvudsakligen i struphiifvudet och med sluten mun, således 
en sorts sång genom näsan), dels ändtligen sång (utan 
ord) i egentlig mening (i struphufvudet, men med öppen 
mun). Vokahnusiken är icke — om vi frånse hvisslingens 
användning i del passiva djurspråket — omedelbart duglig 
till språk, men kan sekundärt erhålla språklig betydelse och 
användning. Detta sker dels genom det kvalitativa språk- 
ljudselementets återinsättande (»sång med ord»), dels genom 
vissa sångers ofvan (se mom. 3, A) antydda förmåga att på idé- 
associationens väg förmedla idéer, t. e. då man livisslar, 
gnolar eller »trallar» dansmusik, marseljäsen o. d. med samma 
praktiska effekt, som dessa toner mäkta åstadkomma, då de 
tillkommit genom s. k. instnimentalmusik. 

Talets användning som .skön konst kallas vältalighet 
(»elokvens») i vidsträckt mening och indelas i ])oelisk konst, 
då syftet är estetiskt, och talarkonst eller vältalighet i in- 
skränkt mening, då syftet därjämte (och oftast väl hufvud- 
sakligen) är praktiskt. 

Talspråket är hvad man vanligtvis menar med språk. 
Det är alltså språk i inskränkt mening, hvilket såsom vi 
nu sett innebär, att det är artikulerade ljud som afsiktligt 
produceras och äfven uppfattas såsom tecken för idéer. 

,^ 3. Olika arter af talspråk. 

Strängt taget gifves det lika många talspråk, som det 
linnes talande individer. Ty hvarje individ har sitt särskilda, 
i någon mån säregna språk, detta både i aktiv mening (det 
språk, han »kan», dvs. kan producera, vare sig tala eller 
skrifva) och i passiv mening (det språk, han »förstår»). Detta in- 
dividualspråk är egenaiiadt i alla afseenden: i fråga om ordens 
betydelsesfärer och konstruktionssätt, i fråga om ordförrådet, 
i fråga om ljudens bildningssätt, hvilket si.stnämnda bevisas 
redan däraf, att vi ju i regeln kunna igenkänna en person 



— 22 — 

på blotta »rösten», utan att vi behöfva hafva uppfattat ett 
enda ord af hvad han sagt. Ja, man kan gå än längre och 
påstå, att ett och samma individualspråk är ganska olikt sig 
själft under olika förhållanden och olika perioder af individens 
lif. Men som många individer äga språk, som endast jämförelse- 
vis obetydligt skilja sig från h varandra, så sammanfattar' man 
dessa individueUa språk i grupper, hvilka sedan betraktas 
såsom i språkligt afseende enhetliga. Dylika grupper kunna 
uppgöras från många olika synpunkter. De viktigaste indel- 
ningssynpunkterna vid språkklassificcringen äro: 

1. Språkets byggnad eller struktur i det hela, särskildl 
den s. k. inre språkformen \ dvs. det egendomliga sätt, på 
hvilket sjalslifvcts innehåll grupperas (i s. k. psykologiska 
kategorier) och denna gruppering får språkligt uttryck i s. 
k. grarinnatiska kategorier ^ Som delta sätt vanligtvis — 
men långtifrån alltid — är gemensamt för en hel nation, på 
samma gång som del vanligtvis — men långtifrån alltid — 
afviker frän andra nationers, sä benämnas de hithörande olika 
slagen af språk efter de nationer, som företrädesvis tala dem. 
Alltså är svenska (finska, ryska osv.) det på ett visst egen- 
domligt sätt byggda språk, som af de flesta svenskar (finnar, 
ryssar osv.) företrädesvis eller alltid användes. Man måste 
säga »de flesta», eftersom det ju finnes vissa svenskar (t. e. 
i Norrland), som tala finska, andra (t. e. i Lappland), som 
tala lapska; liksom omvändt del ju ock fhines amerikanare 
(1. e. i Förenta Staterna)' och ryssar (i Gammalsvenskby), 
som lala svenska; jämför, hurusom fransmän i Savoyen tala 
italienska, engelsmän i Wales tala keltiska och omvändt 
många schweizare och belgare tala franska, amerikanare 
engelska eller ahdra språk: Man måste också säga »företrä- 
desvis», eftersom jii många individer äro två- eller flerspråkiga 
(jfr mom. 2 nedan). AlKså är, såsom vi se, språket icke bun- 
det vid nationaliteten, ej heller omvändt. Är man blott med- 

' Se huroni närmare i Betydclseläran, inledningen. 



23 — 

vclen om delta förhållande, kan man utan olägenhet lata, 
såsom hittills, de nu ifrågavarande språken benämnas natio- 
nalspråk, en term som då innebär, att språket i fråga före- 
trädesvis tillkommer en viss nation. 

I förhållande till ett visst bestämdt nalionalspråk kallas 
alla de öfriga för »utländska)) språk. Att omsätta ett national- 
språks idéinnehåll i ett utländskt språks form kallas att öf- 
versätta eller tolka. En öfversättnihg som utföres af läraren 
kallas interpretation, af lärjungen explikation, af en yr- 
kesmässig öfversättare (»translator») translation. 

Enstaka ord och andra uttryck, som i ett nationalspråk 
upptagits ur ett annat dylikt (eller efter dettas mönster slafviskt 
fabricerats), kallas alltefter det sednares beskaffenhet ))genna- 
nisni» (från tyskan), »anglicism» (från engelskan), »gallicism» 
(Irån franskan), )>latinism» (från latinet), )>grecism)) (från gre- 
kiskan), »danism» (från danskan), »norvagisni» (från norskan), 
»sveticism» (från svenskan) osv., med ett gemensamt namn 
främmande ord (eller uttryck), vare sig de mera tillfälligtvis 
begagnas såsom en sorts »citat», t. e. »suum cui((ue», »slurni 
imd dräng», »noblesse oblige», »hani selv», eller tillhöra en viss 
stilart (se mom. (> nedan), ett visst yrkesspråk eller »jargong» 
(se mom. 7 nedan), t. e. nar é^o^rjy^par préférciice, contumaciier 
(i juridik), asymptot (i matematik), oxygen (i kemi), zodiak (i 
astronomi), petit maltre, chic, courtome, fin dcsiécle. Denna term 
kan dock naturligtvis endast så länge med fog användas, som 
uttrycken ännu verkligen tydligt kännas såsom utländska. Är 
detta icke längre fallet, så kallas dylika naturaliserade utlännin- 
gar för lånord .eller f. d. främmande ord, t. e, kyrka^ möbel 
gevär, te, gratis; naturligtvis är emellertid gränsen ofta svår 
eller omöjlig att iii)pdraga. Är procenten af lånord i ett si)råk 
synnerligen stor, så kallas detta ofta för ett blandspråk; så 
t. e. engelskan och judetyskan. Gäller detsamma om främ- 
mande ord, så användes dels termen »blandspråk», dels och 
väl oftare »rotvälska» en term som dock äfven förekom- 



-, 24 - 

mer i annan betydelse (s. Jsä 4, mom. 2) — t. e. rommani (det 
svenska zigenarspråket) \ monsing (det västgötska knallare- 
språket) ^ Axel Oxenstiernas oeh åtskilliga andra samtida 
svenska diplomaters ofiieiella språkbruk ^, (uistaf III:s oeh 
vissa »gustavianers» språk * m. m. 

2. Den ordning, i hvilken en två- eller flerspråkig 
individ lär sig olika nationalspråk. Det först inlärda kallas, 
då modersmålet, alla de följande främmande språk. 

3. Nationalspråkens historiska ursprung i förhållande 
till h varandra. Från denna synpunkt skiljer man emellan: 

A. Obesläktade språk: sädana för hvilka gemensamt 
ursprung ieke, åtminstone ännu, är uppvisadt, t. e. svenska^ 
fuiska, baskiska, kinesiska, hottentottska. 

B. Besläktade språk eller »frändspråk»: sådana som 
bevisligen härstamma från ett oeh samma »urspråk» (eller 
»moderspråk»), af h vilket de alla äro »dotterspråk», liksom 
de i förhållande till h varandra äfven kallas »systerspråk». 
Alla sådana sammanfattade till en enhet kallas språkstam, 
och denna indelas i språkfamiljer, dessa åter i språkgrenar 
osv. i allt mindre genealogiska grupper. Se vidare kap. 2. 

4. Den tid|)unkt i förhållande till nutiden, då ett 
( national )språk varit i bruk som modersmål. Man skiljer 
härvidlag emellan: 

A. Döda språk, som fordom varit i bruk, men nu 
ieke utan särskildt studium förstås eller användas, dvs. som 
icke nu längre utgöra någons modersmål, t. e. avestaspråket,, 
oskiska, gotiska, etruskiska. Kn särställning intaga sådana 
språk med ett blott artiliciellt lif som t. e. latin, sanskrit, 
kyrkslaviska oeh hebreiska, som visserligen ännu undantagsvis 
(t. e. vid gudstjänst) talas, men som äro ingens modersmål. 

' Se EiLKRT SrsDT, Beretniny om Fante- eller La ndstnjger folket, 2 
oplag, s. 364 ff.; Lundin och Strindberg, Gamla Stockholm, s. ä.'i2. 

'^ SuNDT, a. st. s. 393 f.; Lundin och Strindberg, a. st. s, 533. 

" Se NouEKN hos SciiiU:K och Lindahl, Läsebok för folkskolans luKjre 
klasser I, L'J. 

* NORKEN a. st. s. 14. 



- 25 — 

B. Lefvande språk, som nu äro någon nations mo- 
dersmål, och som äfven i sina något äldre skeden äro för 
den nutida generationen i det väsentliga utan särskildt stu- 
dium begripliga. 

Har ett dödt språk sin mer eller mindre direkta fort- 
sättning i ett lefvande språk, så kallas dessa i förhållande 
till hvarandra: det sednare ny-, det förra fornspråk, t. e. 
»nysvenska» och »fornsvenska». Dock användas aldrig dessa 
termer, om ej olikheten är mycket märkbar, således tidsskill- 
naden relativt stor. Emellertid är gränsen naturligtvis myc- 
ket sväfvande och godtycklig. Uttryck, som ur ett äldre 
språkskede lånats (eller stereotypt bibehållits) in i ett senare, 
kallas arkaismer, och ett med sådana i högre grad bemängdt 
språkbruk kallas.o)arkaiserande)). Med »svenska» (»tyska» 
osv.) utan vidare "^'irstås i regeln »nysvenska». Vill man 
särskildt beteckna svenskans nutida skede, våra dagars sven- 
ska, den nu uppväxande generationens modersmål, så kan 
man kalla den »nusvenskan». 

T). Den större eller mindre graden af allmän använd- 
barhet och geografisk utbredning. Härvid urskiljas: 

A. Universal- eller världsspråk, afsedt för hela jor- 
dens befolkning. Emellertid existerar ett internationellt tal- 
språk i absolut universell mening, en verklig pasilal i, ännu 
icke och torde väl vara att betrakta som en utopi (jämför 
däremot om »pasigrafi» ofvan !^ 2, s. 10), såvida icke möjli- 
gen telefonen däri gör en ändring, tack vare den storartade 
utvidgning af talets perceptionshorisont, som den åstadkom- 
mer (se härom s. 11). Åtminstone äro alla hittills gjorda 
försök i denna riktning, såsom Volapyk, Esperanto, Langue 
bleue m. fl., misslyckade. Däremot både finnas och ha fun- 
nits relativa universaltalspråk, nämligen vissa internationella 
yrkesspråk (jfr mom. 7 nedan), t. e. latinet såsom vetenskapligt 
språk under medeltiden (»kökslatinet») och humanismens 
tidehvarf (»ciceronianismen») eller franskan så^(mi diploma- 



— 2(5 — 

tiskt språk i nyare tid (jfr dess användning som internatio- 
nellt skriftspråk i telegrafi och i Gode Reynold, se s. 43). 

B. Lokal- eller territorialspråk, knutet vid ett ge- 
nom särskildt nationalspråk representeradt geografiskt om- 
råde. Dylika språk linnes af två slag: 

'a) Riksspråk (äfven, men mer eller mindre olämpligt, 
kalladt högspråk, statsspråk, ofiiciellt språk, litteraturspråk 
eller — mycket oegentligt och tvetydigt — skriftspråk): språk, 
som icke är knutet vid någon viss landsända, utan såsom 
gemensamt meddelelsemedel gäller — dvs. är användbai*t 
och såsom sådant godkännes och eftersträfvas — inom ett 
nationalspråks hela område ^ Riksspråken kunna inom sam- 
ma land vara två (t. e. i Belgien franska och nederländska, 
i Schweiz tyska och franska, i Finland fmska och svenska) 
eller tlere (t. e. i Österrike-Ungern tyska, ungerska, tsjecki- 
ska, polska, kroatiska och ruteniska). 

b) Dialekt eller landsmål (äfven kalladt munart, byg- 
demål, mindre lämpligt folkmål, allmogemål): språk, som 
gäller endast inom ett visst bestämdt, jämförelsevis mindre 
område (landsdel, landskap, härad, socken, by), men som 
utom detta antingen icke förstås eller åtminstone icke såsom 
allmänt meddelelsemedel godkännes. Uttryck, som ur lands- 
mål upptagits i riksspråket, kaHas, så länge detta deras ur- 
sprung 'tydligt kännes, provinsial ismer, och ett med sådana 
i högre grad beniängdt riksspråk — och sådant torde allt 

^ Jfr de mer eller mindre afvikande definitioner pA riksspråk som 
framstäHas af ^vahn. Det 'mitntliga föredragets konst 1, 148 flf.; Lcnpell. Om 
råttstafningsfrågan s, 55 ff. och (närmare min uppfattning) i Nordisk familje- 
bok. Riksspråk: Lyitkens och Wllff, Snenska språkets ljudlära s. 12 f. och 
Svensk uttalsordbok s. 5*; Wulff, Svenska rim och svenskt uttal s. 10; när- 
mast min ståndpunkt Jespersen. Fonetik s. 79 flf., speciellt s. 93 flf. och s. 102 f. 
De brister, jag anser mig finna i dessa definitioner, bero väsentligen på n>r- 
biseende eller sammanblandning af de olika synpunkter för språkklassiflka- 
tion, för hvilka jag i denna paragraf redogör, särskildt språkriktighetens (se 
mom. 9 nedan), stämningsvärdets (se mom. O nedan) och den allmänna 
användbarhetens (samt geografiska utbredningens, se mom. T) ofvan). 



— 27 — 

riksspråk i mer eller mindre mån vara — kallas provinsiellt 
eller »dialektiskt färgadt». 

Naturligtvis är äfven riksspråket till sitt ursprung vä- 
sentligen en viss dialekt, men sedan en sådan blifvit upp- 
höjd till riksspråk, får den snart en i Inånga alseende själf- 
ständig och egendomlig utveckling, i synnerhet i följd af att 
riksspråket ojämförligt mera än dialekterna påverkas af ut- 
ländska språk och äfven i högre grad än dessa står i bero- 
ende af den skrifna litteraturen; så att det till och med kan 
komma att med tiden i ett och annat afseende blifva mera 
likt en annan dialekt än den, från hvilken det ursprungligen 
utgick (jfr t. e. hurusorii svenskt riksspråk nu i somligt på- 
minner mera om den ui^prungligen så aflägsna småländskan 
än om den en gång så i allo närstående sörmländskan). Im- 
pulsen till en viss dialekts öfvervägande inflytande på eller 
rent af slutliga upphöjelse till riksspråk utgår, eftersom språ- 
ket är en form för umgänge människor emellan, liksom alla 
andra moder från de tongifvande kretsarna, hvilkas dialekt 
mer eller mindre väl och fullständigt efterapas af andra; allt- 
så väl vanligen frän hofvet, aristokratien, teatern, prästerska- 
pet (särskildt å predikstolen eller i annan tjänsteutMning) 
och andra ämbetsmän. Därför är- också riksspråket rikast 
iitveckladt å de områden och i afseende på de yrken och stilar, 
som ligga dejJsa mera tongifvande klasser närmast;* omvändt 
dialekterna å de områden, som ligga allmogen och öfverhuf- 
vud den mindre bildade närmast. Men därför får dock icke 
riksspråket, såsom ofta skett ^ förblandas vare sig med de 
»bildade» kretsarnas språk eller med den högre stilens ideal. 

(5. Språkets stämnings värde, dvs. dess förmåga att 
åstadkomma olika slags estetiskt intryck (skönhetsverkan 
i detta ords vidsträcktaste betydelse) *. -Härpå bero de olika 

* Se den i föregående not citerade litteraturen, särskildt I^undell 
och Svahn. 

' Jfr Steisthal, (iesammelte kleine Schrhften I, 92 f. 



— 28 - 

s. k. slilarlerna inom språket. Bland den oandliga mängd 
af skiftningar, som härvidlag kunna förekomma ^ torde, sär- 
skildt med afseende ä ett riksspråk, följande arter lämpligast 
kunna och höra särskiljas *: 

A. Högre stil: det otTentliga umgängets språk, läs- och 
föredragsspräk, mer eller mindre »litterärt», dvs. afhängigt 
af det skrifna språket, och därför också mera ålderdomligt 
än de andra stilarterna. Vi urskilja här tvenne grader: 

a) Oratorisk stil vid högtidligt föredrag af t. c. kyrk- 
ligt, tragediskt o. d. innehåll. 

h) Normal stil vid vanligt, mindre anspråksfullt före- 
drag, t. e. vid de flesta offentliga diskussioner, föreläsningar 
och skådespel. Hit hör i det stora hela »tidningsstilen», 
»kanslistilen» och det vetenskapliga språkhruket. 

B. Mellanstil: det hildade privata umgängets språk, hil- 
dadt samtalsspråk. Denna stil skiljes, såsom redan R. v. 
KraMuer ^ träffande påpekat, i den nutida svenskan synner- 
ligen skarpt från den högre stilen genom hl. a. två viktiga 
egendomligheter inom formläran. Den ena hestår däri, att 
verhets pluralformer ersättas af singulara, t. e. oi, ni, de 
(di) äter eller åt i stället för vi äta eller åto, I äten eller 
åten (ni äta eller åta), de äta eller åta. Den andra hestår 
däri, att neutrernas plurala slutartikel -en utbytes mot -ena, 
t. e. hiisena i stället för husen, Afven mellanstilen uppdelas 
lämpligen i två grader: 

a) Vårdad mellanstil: »linare» samtalsspråk, t. e. i 

* Märk (lock, att s. k. ])oetisk stil icke är nägoii särskild »stil» i här 
ifräga varande betydelse af ordet. 

' Jfr de afvikaude indelningarna hos Mtrray, Transactionx of the 
PhiloL Socielff ' » 1881 och Preface till .-4 Xeiv Entjlish dictUmanj; 
Kllis, Ånmial addrau; of ihe PhiloL Society 1881, s. 284 f.; närmare min 
uppfattning Lyttkexs och Wulff, Snensk uttalsordhok s. 5* ff. (med rika 
exempelsamlingar) och framför allt Ckdersciiiölo, Om svenskan som skrift- 
språk. 2 uppl., s. 38 ff. och s. 291 fT. 

" Om språkfrågan (Stockholm 1858). Kn utförligare exempelsam- 
ling rörande samma motsats meddelar Lvndkll i Verdandi 1901, s. 384 f. 



- 29 - 

den s. k. »societetens konversation». Hit liör väsentligen 
»hrefstilen», åtminstone den mera intima. 

b) Familjär mellanstil: enkelt och otvunget samtals- 
språk, t. e. vid okonstiadt umgänge inom familjekretsen. 

C. Lägre stil: det mindre bildade privata umgängets 
språk, fordringslösl eller rent af obildadt samtalsspråk. Delta 
har äfvenledes minst två grader att uppvisa: 

a) H vardaglig stil: medvetet, men oafsiktligt, mindre 
bildadt språk, dvs. det språkbruk, som i hvardagslifvet är 
allmänt gängse, äfven hos högt »bildade», t. e. då de tala 
till sitt tjänstefolk eller andra mindre bildade, men som 
dock äfven af den, som själf begagnar sig af detsamma, er- 
kännes, då han därpå blir eller göres uppmärksam, vara 
mindre fint. Sin förnämsta användning har naturligtvis den- 
na stil inom — och borde hafva det äfven i tal till — de i 
fråga om bildningsgrad lägre (dock icke lägst) slående lagren 
af riksspråkstalande individer. 

b) Vulgär eller simpel stil: omedvetet eller medvetet, 
men i det sednare fallet afsiktligt, obildadt språk. Här gif- 
vas många nyanser: det »burschikosa» språket, »rått» .språk, 
pöbelspråk, gatspråk, »busspråk» m. m. Hit höra ock ett 
flertal af s. k. jargonger (jfr mom. 7 nedan), t. e. studentslangen 
och sjåarespråket. 

Till belysning af de ofvan anförda hufvudsakliga stil- 
arternas inbördes olikhet i den nutida svenskan, hvilken olik- 
het naturligtvis röjer sig på så godt som hvarje punkt af 
grammatiken, och i fråga om hvilken jag därför kan väsent- 
ligen nöja mig med att hänvisa till den följande framställ- 
ningen i sin helhet, må här blott meddelas en liten samling 
af särskildt iögonenfallande exempel på deras afvikelser från 
hvarandra i fråga om ordval, ordformer och uttal: ^ 



^ Bokstäfvcrna (A, B, C, a, b) hänföra sig tiU de ofvan därmed be- 
tecknade stilarterua. 



— 30 — 



" ^ "i* i 

3* » .-^s » 



£2;- 3 






=§ 



2. S- S- 5* 5 

Qr - 

•-I 



C 



Si, 



? r 5^ :^ == ?r^- ^ ^ 



= '^. 3 ^' 



;3 
o 



2 "^ 






s.^ 5 






?£ 



3^' — 



5^ sr. So ^5- sr. 
= 5 Äo 5* ^ ^ ^ 



I ^ 



E 3 

« 3 






*- 2 '^ 



5C 



s f^ j^ ^ . 



CC 



« S. x- - — 



II C- 






"g .i. 

i! 



?- 3 »' ^ 



3? 5" 
■1 ^ 






?=-^ ^ 



-^ > 



:2 



s > 






3 5 ö 

2 ^-^c 



o 

3 3 

s & 

^ 2. 

2 3 

g 3 

3 tt 
^ 3. 






^ 
a 






o 









3 ^' 

S — 






•— 'ji 









2 «^. 



v: vs ;5, "^ 



2 

I 






^ S3 



TT ^ =*. 



C '^ O i. 



'^ 2. — 



— S- 



£ 9% 3 

■3 t 3r5 






=^ =^ ^ Sr E 

5 381 ji y » 

I I 5 ä' 3 









2 ^ 



3 .a 



3: 

-3 






3 



5i- ^% 

^ '< fijj c- 

c c »- 

=: ' 5^ 5 5?» 

s i 5L ^ a 









5' 



!; 2 p 



— al — 

Orsaken till dessa och dylika uttrycks olika stamnings- 
varde, olika »estetiska» Hirgton, till att det ena gäller för 
»vackert» eller »fint», under det att det andra hetes vara 
»fult» eller »groft», är, såsom af de anförda exemplen torde 
hafva framgått, icke att söka i deras egen beskaffenhet i af- 
seende på ljud, form eller betydelse (idéhalt), utan dels 
i deras associationshalt, dvs. de biföreställningar, som de 
vanemässigt och ofrivilligt hos oss framkalla, dels i deras 
känslohalt, dvs. de känslor och tycken, som de hos oss 
uppväcka ^ Associations- och känslohalten bero i sin tur 
väsentligen på häfd, bruk, vana, dvs. ett »lint» (eller »groft») 
uttryck har af olika anledning kommit från början att så 
ofta användas i sammanhang med »fina» (eller »grofva») 
saker och företeelser, vid »lina» (eller »grofva») tillfallen, af 
»fina» (eller »grofva») personer, att idéassociationen blifvit 
fast och uttrjxket i sin tur, när det vid annat tillfälle pro- 
duceras, väcker samma »fina» (eller »gi'ofva») stämning, som 
af annan grund förefanns vid de tillfällen, då det först och 
just af dem erhöll sin »fina» (eller »grofva») bismak. Alltså 
t. e. användes ordet träck icke därför på predikstolen, att 
det i sig är ett högtidligt ord, utan det har blifvit och är 
ett högtidligt ord, emedan det användts och användes på 
predikstolen, i hög poesi osv. Och denna dess använd- 
ning är ett arkaiserande språkbruk, beroende på predikans 
bundenhet vid den på grund af sakens natur högst konser- 
vativa bibeltexten. Dä denna först upptog ordet, var detta 
säkerligen ett mycket groft ord, som först sedermera i och 
genom sin användning, sitt upptagande i godt sällskap ad- 
lats. Omvändt är t. e. bussigt ett lågt ord, emedan det till- 
föres oss genom den grofve sjåarens mun och där haft sitt 
ursprung; men med tiden torde detta ord, om omständigheterna 
äro det gynnsamma, kunna äfven det adlas, likaväl som den 

* Jfr K. o. Erdmann, Die Bedeutung des Wortes, s. 82. 



:v2 — 

svenske busens uttryck för fräck rönt en dylik befordran i 
danskan och norskan K 

Uttryck, som på nu angifvet sätt skilja sig åt icke i fråga 
om sin betydelse, utan endast (eller åtminstone så godt som 
uteslutande) i fråga om sitt stämningsvärde, utgöra hufvud- 
massan af s. k. synonymer^, dvs. ullryck med olika form, 
men samma eller ungefärligen samma betydelse. Men vi få 
därför icke tro, att alla synonymer äro stilistiskt skilda. Ty 
om det ock är ovedersägligt, att sä är förhållandel med de 
ojämförligt flesta af dem, t. e. sto : märr, häst : kamp, fåle : 
folimge, hand : näfve, fader : pappa, min maka (gemål) : min 
husfru (fru, äkfa hälft), mage : buk osv., så finnas dock, 
om ock mera sällan, synonymer, som väsentligen tillhöra 
samma stilart (i ofvan angifna betydelse), t. e. triangel : fre- 
sidig räflinig figur, Aristoteles : Alexander den stores lärare, Je- 
sus : Kristus, Kandia: Kreta eller med mera märkbart diffe- 
rentierad betydelse t. e. dikt : poem : skaldestycke, fädernesland 
.fosterland m. m. 

7. De områden af mänsklig verksamhet eller de sam- 
hällskretsar, inom hvilka språket kommer till användning. 
Från denna indelningssynpunkl erhåller man en mängd olika 
yrkesspråk, skrå- eller kotterispråk, s. k. jargonger, t. e. 
tekniskt språkbruk af många olika slag, vetenskapligt språk- 
bruk af likaledes olika slag, fiskar- och jägarspråk, poetiskt 
språkbruk och den s. k. bundna »stilen», hof-, student- m. fl. 
jargonger. Denna synpunkt berör nästan uteslutande ordför- 
rådet och ordvalet, t. e. då det i tekniskt och vetenskapligt 
språk heter forte, allegro, piedestal, stins (lägre stil), centrum, 
kub, kon, klornatrium, etik i stället för starkt, fort, fotställning, 
stationsinspektor, medelpunkt, tärning, kägla, koksalt, sedelära. 
Dock kunna de ifrågavarande språken äfven mera undantags- 

* .Ifr NoREEN, Spridda studier, andra samlingen (1903), s. 131 f. 
^ Se om detta begrepp utförligare i inledningarna till Formläran ocli 
Bet vdelsel äran. 



- 33 — 

vis skilja sig från hvarandra äfveii i andra afsecnden. Så 
t. e. tycks skorrande r ha varit kännetecknande för vår liof- 
jargoug på Karl Johans tid, detta förmodligen emedan ko- 
nungen själf skorrade; uttalet vån'str'r, luVgrr eller (åsyftande 
annan effekt) vänstr, högr tillhör uteslutande det militära 
kommandospråket; ändeisen -is i t. e. tjänis, bondis. Gästis 
är utmärkande för studentjargongen osv. 

8. Den grad af färdighet (»virtuositet»), hvarmed språk- 
ljuden frambringas, delvis beroende på graden af exakthet i 
uppfattningen af dem. lin brist härutinnan kan bero på: 

A. Otillräcklig öfning. Man har i afseende på graden 
af öfning att skilja mellan: 

a) Utveckladt eller ortofont språk, då man »talar rent» 
och »flytande». 

b) Outvecklad t eller kakofoiit språk, då man »råd- 
bråkar» antingen som spädt barn sitt modersmål eller senare 
något främmande språk, som man söker tillägna sig. 

B. Medfödd eller genom ovanor uppkommen oförmåga 
att åstadkomma det afsedda resultatet. I fråga om graden 
af dylik förmåga skiljes mellan: 

a) Normalt språk, dä hela ljudmaterialet på ett nöj- 
aktigt sätt produceras. 

b) Abnormt språk, då en större eller mindre del af 
ljudmaterialet onöjaktigt produceras i följd af fysiska eller 
psykiska brister hos den talande, särskildt missbildning, vare 
sig tillfällig eller konstant, af talorganerna eller vanskötsel 
af deras verksamhet. Talets på så sätt uppkomna »ano- 
malier» eller rubbningar ^ äro till sitt resultat af tvåfaldig 
art: lokala och temporala. De förra utgöras af de fall, 
då ett språkljud frambringas på orätt ställe (och sålunda ett 
visst talorgan oriktigt användes). Hit höra i svenskan t. e. 
läspning, dvs. att s frambringas mot öfre framtänderna 
i stället för mot tandköttet; skorrn ing, dvs. att r produceras 

* Jfr o. Svahn, Det muntliga föredragets konst I, 315 flf. 
Soreen, VArl Språk Bti I. 3 



— 34 — 

medelst tungans rygg eller rot i stället för spets; snöfling 
(eller »talande i näsan»), som kan vara antingen »öppen» 
(eller »nasalering»), dvs. att man låter en del af ljudet 
gå ut genom näsan äfven vid frambringandet af sådana språk- 
ljud (t. e. vokalerna), som normalt produceras under det 
att näsan är genom gomseglet afstängd — en hos auktions- 
utropare och andra hårdt ansträngda talare vanlig anomali 
— eller »sluten», dvs. att näsan är afstängd äfven vid 
sådana ljud (t. e. »nasalerna» m, n och ng), som normalt 
frambringas genom näsan, en anomali som vi alla lämna exem- 
pel på, då vi ha snufva och därför t. e. i stället för många 
namn säga någonting, som låter ungefär som bågga dahd. 

De lokala anomalierna äro såtillvida blott relativa språk- 
fel, som de dels stundom äro afsiktliga (t. e. då man »talar 
i näsan» — nasalerar — af förnämitet eller lojhet eller båda 
delarna i förening), dels i andra nationalspråk (och i vissa 
dialekter, stilarter, jargonger osv.) kunna vara just det nor- 
mala språkbruket. Så t. e. är läspning (betecknad med tli) 
i vissa fall normal i engelskan, skorrning af olika slag nor- 
mal i parisisk franska och i danskan (sydsvenska dialekter 
m. m.), nasalering af vokaler ytterst vanlig i normal fran- 
ska osv. 

Af temporal art åter äro de anomalier, som bestå däri, 
att språkljud icke inställa sig i rattan tid eller rätt ordning 
(och sålunda talorganerna visserligen frambringa riktiga språk- 
ljud, men detta icke då eller där, det af hvart och ett af dem 
fordras). Hit höra den mera tillfälliga stockningen, då 
ljudet — ofta i anledning af någon sinnesrörelse — »stockar 
sig i halsen», den mera konstanta stamningen, då vissa 
ljudmassor abnormt försenas för att sedan stötvis produceras 
och då ofta omotiveradt upprepas, samt den mera isoleradt 
och väl rent undantagsvis uppträdande omkastningen eller 
»metatesen», då vissa ljud byta plats, så att man t. e. säger 
vetegaiion för vegetation, cilivisera för civilisera, ggmnasistera 



— 35 - 

för gymnastisera, entusaism för entusiasm, vulgärt masjas för 
massage, pasjas(a) för passage o. d. 1 jämförelse med de fö- 
regående äro dessa anomalier att betrakta såsom absoluta 
språkfel, i ty att de aldrig äro afsiktliga eller normala. 

C. Otillräcklig sorgfallighet. Man skiljer i afseende på 
graden af sorgfallighet mellan: 

a) Tydligt eller distinkt språk, som produceras så, 
att det för åhöraren icke erbjuder nämnvärd svårighet att 
uppfatta hvad som säges. Ett öfverdrifvet eller onödigt tyd- 
ligt språk kallas »pretiöst». 

b) Otydligt (»suddigt», »sluddrigt» o. d.) språk, på 
hvars producerande ej tillräcklig omsorg nedlägges i syfte att 
för åhöraren underlätta den exakta uppfattningen af hvad 
som säges. Till otydligt språk hör i allmänhet all sång, nå- 
got som i viss mån är på grund af sångens egen natur ound- 
vikligt, men som för de allra flesta sångares och sångerskors 
vidkommande äger rum i vida högre grad än nödvändigt 
eller ens ursäktligt är. 

9. Språkets större eller mindre ändamålsenlighet, 
dvs. dess förmåga att lösa sin allmänna uppgift att vara 
ett meddelelsemedel individer emellan och sin speciella upp- 
gift att vara ett sådant i fråga om en viss publik eller ett 
visst syfte, sålunda hvad man kallar språkriktigheten. 
Från denna synpunkt skiljer man mellan (relativt) godt 
eller »riktigt» och dåligt eller »oriktigt» språkbruk. Rörande 
de olika normer, beroende på olika uppfattning af språkets 
väsen, hvilka från olika ståndpunkter uppställts och anlitats 
för att afgöra graden af språkriktighet hos ett visst speciellt 
språkbruk eller hos ett språk i sin helhet, får jag hänvisa till 
min utförliga framställning häraf i uppsatsen Om språkrik- 
tighet (i Spridda studier, s. 143 fT.), där ock en närmare ka- 
rakteristik, belyst med talrika exempel, af godt (eller dåligt) 
språkbruk lämnats ^ 

^ Jfr ock i viss mån Visino, Om språkskönhet, s. 29 ff. 



36 



,^ 4. Språk i andra hand. 

Talspråket, liksom alla andra i § 2 omnämnda språk, 
är ett omedelbart (direkt) tecken för tanken (idéerna), allt- 
så ett språk i första hand. Men det gifves äfven språk i 
andra hand, dvs. sådana som omedelbart (direkt) äro 
tecken för ett förstahandsspråk — tecken för ett tecken — 
och sålunda först medelbart (indirekt) tecken för tanken. 
Detta gäller dock i det stora hela blott vid själfva inlärandet, 
ty vid högt uppdrifven färdighet plägar ett dylikt språk öf- 
vergå till ett förstahandsspråk: mellanhanden bortfaller och 
tecknet nr 2 blir direkt tecken för tanken. Sådana andra- 
handsspråk afse nästan alltid talspråket, för hvilket de så- 
lunda till att börja med utgöra en om- eller förklädnad, tills 
de med tiden för den, som fullt behärskar dem, komma att 
ställa sig vid dess sida såsom ett annat direkt medel för 
tankemeddelelse. Fördelade efter det använda materialet, 
alltså med samma indelningsgrund, som i Jä 2 begagnats, äro 
dessa af följande slag: 

1. Synspråk, vädjande till synsinnet medelst använd- 
ning af ytfigurer, s. k. skriftecken i inskränkt mening. 
Detta är skrift i inskränkt mening eller talskrift (se § 
2, mom. 2, C, c), hvilken kan vara af flera olika slag*: 

A. Ordskrift, i hvilken hvarje figur är tecken för ett 
helt ord, dvs. så pass många, ljud som tillsammanstagna 
äga någon själfständig betydelse. Denna behöfver dock icke 
nödvändigtvis vara alltid densamma, ty i ordskrift återges 
s. k. homonymer, dvs. likljudande, men oliktydiga uttryck (t. e. 
bål på kroppen och hål att dricka ur), med samma tecken, 
hvilket visar, att ordskriften icke, såsom ofta orätt uppges, 
är begreppsskrift (se Jä 2, mom. 2, C, b), emedan i så fall tecknet 
skulle vara bundet vid en viss bestämd idé, såsom väl ock 
ursprungligen varit fallet. Hit höra väsentligen den ki- 

^ Jfr NOREEN, Spridda studier, s. 84 ff. 



— a? — 

nesiska skriften, som dock delvis är begreppsskrift, och den 
fornegyptiska hieroglyfskriften, som emellertid delvis är be- 
greppsskrift, delvis åter tillhör något af följande slag (se B 
och C nedan). Ur de moderna kidturspräken är — frånsedt 
en del s. k. rebusar — af hithörande företeelser intet annat 
att anföra än sådana enstaka och sällsynta fall, som dä teck- 
net S får ersätta hela ordet paragraf, liguren ^ betyder skål- 
pund och & utsägcs et, och, unci osv. 

B. Stafvelseskrift — ett ganska oegentligt namn — 
i hvilken hvarje figur, en s. k. sigel, är tecken för en ljud- 
förbindelse (icke nödvändigtvis en hel stafvelse) utan afse- 
ende pä om denna, tagen ensamt för sig, har någon betydelse 
eller icke. Af denna art är t. e. den japanska »kanaw-skrif- 
ten och till god del åtskilliga stenografiska systemer (jfr 1^ 5, mom. 
2, B, c). Äfven i vår vanliga skrift förekomma åtskilliga hit- 
hörande företeelser, såsom t. e. den, att x och z användas 
som tecken för ljudförbindelserna ks (t. e. i lax) och ts 
(t. e. i trapez), eller sådana skrifningar som a/>r-bok, ft-ty- 
pen, »sätta p för något», »få hc i betyg», ^7-strängen, A-moll, 
iV. iV. , »det obekanta x» i stället för afoesc-bok, />e-typen, pe, 
bese, (/e-strängen, /ui-moU, Änn Ann, åks o. d. 

C. Ljudskrift (ofta, men mycket oegentligt kallad 
»bokstafsskrift») eller fonetisk (dvs. Ijudenlig) skrift, i 
hvilken hvarje figur är tecken för ett enda språkljud. Hvarje 
enskild skriftfigur kallas bokstaf — en term som dock van- 
ligtvis äfven utsträckes till de ofvan under B omnämnda »sig- 
lerna» x, z osv. — eller typ (i runskrift »mynd»). Hela 
samlingen af de i ett visst språk använda bokstäfverna kallas 
dess alfabet eller abc (i fråga om runorna futhark) efter 
namnen på de bokstäfver, som vid alfabetets uppräkning först 
nämnas: a (grekiskans a//a), b (gr. beia)^ c (i runor däremot 
f 11 th a r k), 1 sin renhet fuiiies ljudskriftens princip ge- 
nomförd endast i vissa för rent vetenskapligt syfte uppgjorda 
skriftsystem — fonografi eller fonetisk skrift i inskränkt 



— 38 — 

och sträng bemärkelse — såsom det af Lundell skapade 
svenska landsmålsalfabetet ^ skotten A. M. Bells »visible 
speech» * och några till ^. Annan, för »praktiska» ändamål 
afsedd skrift är, om ock väsentligen hithörande, dock i många 
afseenden mer eller mindre afvikande från hvad som af prin- 
cipen kräfves; detta dels genom att innehålla ett eller annat 
element ur stafvelseskriften (t. e. i svenskan .r, z m. m., 
se ofvan B), dels genom att, inkonsekvent nog, stundom an- 
vända såväl två eller tre bokstäfver för att utmärka ett enda 
ljud (t. e. i svenskan s/, sA% c/i, (/(?, so si, ti, s/i, skj, stj\ sch, 
ssi m. m. såsom tecken för »sje»-ljudet) som ock en och 
samma bokstaf för olika ljud (t. e. i svenskan g för g-, j-, 
k-, »äng»- och »sje»-ljuden) eller olika bokstäfver för samma 
ljud (t. e. i svenskan s, r och z för Ä-ljudet); h vartill kom- 
mer dess ofullständighet i så måtto, att den blott undantags- 
vis och då vanligen mycket inkonsekvent anger annat än 
ljudens »kvalitet», alltså deras »prosodiska» egenskaper så- 
som tidsutdräkt, styrka och tonhöjd, hvilket i så fall sker 
medelst särskilda bitecken (»accent-» och »kvantitetstecken» 
såsom ' ^ ^ — ^), 

Trots dessa nu anförda brister i principens genomfö- 
rande höra dock väsentligen hit de flesta både nu och 
fordom gängse skriftarter, särskildt alla de moderna kultur- 
språkens, huru olika dessa alfabet än sinsemellan kunna 
vara. Vi träffa sålunda här först och främst det grekiska 
alfabetet med det därur direkt utvecklade fornslaviska, som 
föreligger i två hufvudformer (cyrillisk och glagolitisk skrift), 
och som i sin tur gifvit upphof åt dotterskrift, t. e. den 
ryska. Vidare det likaledes ur det grekiska, dock på ett 
tidigare stadium, utvecklade latinska, som bliiVit det vanli- 



* Se tidskriften De soenska landsmålen. I, h. 2 (1879). 

* Se SwEET, Sound notation i Traiisactioiis of tlie Philological So- 
ciety (1881). 

* Jfr redogörelsen hos Jespersen, Fonetik, s. 13(5 ff. 



- 39 — 

gaste och kulturellt viktigaste af alla alfabet. Bland mindre 
viktiga hithörande arter må nämnas runorna, som sannolikt 
bero på en ombildning af antingen det latinska eller något 
nu förloradt mindre-asiatiskt alfabet; Ulfilas af det grekiska, 
latinska och runalfabetet bildade gotiska; det till sitt ursprung 
obekanta fornkeltiska »ögom» (stundom olämpligt kalladt forn- 
iriska eller gäliska »runor», ofta oriktigt »ogam») ^ Åtskilliga 
af dessa alfabet, isynnerhet det latinska, kunna sedermera alltefter 
olika syften, smakriktningar och användt skrifmaterial uppvisa 
en mängd typvariationer, reglerade af någon allmän och genom- 
gående princip. Så t. e. skiljer man mellan di^tj;^/// (vare sig den 
allmänt europeiska »latinska» eller den i Tyskland ännu 
vanligaste och fordom äfven i Sverge brukliga »tyska»), som 
användes vid handskrift (hvarom se nedan), och tryckstil, 
som användes i tryck (och stundom vid »präntning»); mi- 
nuskler (eller »gemena», »små» bokstäfver) och majuskler 
(eller uncialer, »stora» bokstäfver), hvilka sednare kunna 
vara de större VF^RSALFIRNA eller de mindre kapitälerna; 
iintikva (»latinsk stil»), fraftur (förr ofta, men orätt, kallad 
»svensk», rättare »tysk») och kiirsii); korpus, petit m. fl. stor- 
lekar; fet, mager och spärrad; sirah och enkel osv. 

Alltefter det olika verktyg, hvarmed skrift frambringas, 
talar man om huggning medelst mejsel, ristning medelst 
stift eller grafstickel, handskrift (eller »skrifvct», »skrift» i 
allra inskränktaste bemärkelse) medelst penna och tryck 
medelst stämpel. 

Alltefter det olika material, hvarpå skrift anbringas, 
skiljer man vidare mellan inskrift på ett relativt »varaktigt» 
material (såsom sten, metall eller lera) och bokskrift på ett 
relativt »ovaraktigt» material (såsom vax, pergament, papy- 
rus eller papper). Är bokskrift anbragt blott på ett eller 
några fä lösa blad, så talar man om ett b ref; äro däremot 
bladen många och på något sätt med hvarandra saniman- 

* Se Nordisk familjebok, Oyam. 



- 40 — 

häftade, sä kallas det hela en bok, hvarmed dock vanligen 
menas en Insekt sådan, under del att en handskrifven bok 
oftast far heta ett manuskript eller en ))handskrift» (i kon- 
kret mening; jfr ofvan). — Inskrifter pläga åstadkommas 
medelst huggniifg eller ristning, bokskrift däremot medelst 
handskrift eller tryck. 

Konsten att i handskrift rätt forma bokstäfverna heter 
välskrifning. Dennas utbildning till skön konst kallasskön- 
skrifning eller kalligrafi. 

2. Hörselspråk, vädjande till hörselsinnet medelst an- 
vändning af våra vanliga språkljud, men nu begagnade såsom 
en förklädnad för det vanliga talet; alltså ett talspråk i andra 
hand, men ett »konstigt tal» (jfr lönnskrift ]:{ ö, mom. 2, B),, 
afsedt blott för en trängre krets af invigda. Hit höra den 
s. k. »rotvälska» (jfr denna terms användning i något olika 
betydelse, se s. 23), som brukas af zigenare i Spanien och af 
vissa tattare; olika slag af tjufspråk; det ännu för icke länge- 
sedan i Dalarna brukliga s. k. Malungs skinnarmål, hvars 
viktigaste bildningsprincip var den, att tvåstafviga ords staf- 
velser bytte plats, t. e. Ramo för Mora, kimi för miki 'mycket'*; 
diverse skolpojksspräk såsom pladevottydenyskadenan (dvs. 
plattyskan), /?A-o/i-språket (t. e. fibben gukon, dvs. gubben),. 
a/-språket (t. e. ar hal iidal aritval ortabal, dvs. har du 
varit borta), Z&éT-språket (t. e. dilber skalber falber talber, 
dvs. dig ska fan ta, hos C. F. Dahlgren) '-* och åtskilliga 
andra, hvaribland särskildt de, som på ena eller andra sättet 
begagna sig af metates (t. e. lundtbrakare 'landtbrukare', 
baka talvändt 'tala bakvändt'), för närvarande tyckas åtnjuta 
stor popularitet. Dylika språk kunna naturligtvis vara af 
minst lika mänga slag som de förstahands-talspråk, hvilka 
af dem representeras. 



^ Se NoREEN, Spridda studier, andra samlingen, s. 104 f. 
' Se Lundin och Strindberg, Gamla Stockholm, s. ."iSO f. 



41 



.^ 5. Språk 1 tredje hand. 



Ändtligen gifves det äfven språk i tredje hand, dvs. 
sådana som omedelbart (direkt) äro tecken för ett andra- 
handsspråk (sårskildt för skrift i inskränkt mening) och så- 
hmda blott medelbart (indirekt) äro tecken för ett första- 
handsspråk (särskildt för talet) samt först genom dubbel för- 
medling tecken för tanken. Emellertid kunna äfven dessa 
språk vid högt uppdrifven färdighet öfvergå till förstahands- 
språk (jfr s. 36). Med användande af samma indelningsgrund 
som i Jj 2 och Jj 4 erhålla vi följande slag af dylika språk: 

1. Känselspråk, vädjande till hudens trycksinne, 
t. e. blindskriften, som för blindas räkning afbildar van- 
lig Ijudskrifl i upphöjning ^»relief»). 

2. Synspråk, vädjande till synsinnet, i det att vanlig 
ljudskrift symboliskt betecknas genom: 

A. Åtbörder (se J5; 2, mom. 2, A, b), t. e. fingerspråket 
(mycket oegentligt kalladt »teckenspråk» eller »döfstum- 
.språk»), bestående af fnigerställningar och -rörelser, använda 
till och af döfstumma; att begagna sig af .detta språk kallas 
oftast att »teckna». 

B. Annan skrift, skrift i andra hand, hvarvid man 
omsätter vår vanliga ljudskrift i en ovanligare, bestående 
antingen af andra figurer än de vanliga eller ock af dessa 
med förändrad betydelse. Alltefter de olika motiver, som 
härvid varit bestämmande, erhåller man flere olika grupper: 

a) Lönnskrift (»chifferskrift») eller kryptografi, 
som för hemlighetens skull ersätter det vanliga alfabetet med 
något slags »chiffer», vare sig beslående af bokstäfver (natur- 
ligtvis med annan betydelse än den gängse), siftror, noter 
eller andra fritt uppfunna tecken, hvilkas betydelse framgår 
af den för hvarje särskildt chifferspråk gällande »nyckeln», 
dvs. den hemliga principen för tecknens användning. Om 
t. e. nyckeln är den, att hvarje bokstaf föreställer den 



— 42 — 

näslföljande i alfabetet, så kommer ordet hen att medelst 
detta slags chiffer tecknas adm. Ett fall af lönnskrift i det 
dagliga lifvet år det särskildt inom tidningspressen och den 
skönlitterära (förstlings)produktionen vanliga bruket af pseu- 
donymer (falska namn), dvs. vanliga skrifna ord eller 
åtminstone stafvelser, använda såsom förklädnad för de verk- 
liga författarenamnen, t. e. Orvar Odd för Oskar Patrik 
Sturzenbecker, Aue för Eva Wigström osv. 

b) Kortskrift (dvs. förkortad skrift) eller braky- 
grafi, som för utrymmets eller bekvämlighetens skull (i fråga 
om författarenamn väl äfven delvis af blygsamhetsskäl) i 
vanlig skrift utesluter eller undantagsvis medelst vissa skilje- 
tecken (företrädesvis punkt, tankstreck och kolon) ersätter 
de flesta bokstäfverna — dock nästan aldrig ett ords begyn- 
nelsekonsonant — och sålunda låter de återstående, som 
företrädesvis utgöras af sådana, hvilka börja en stafvelse eller 
afslula ett ord, representera det hela, såsom /. ex. bl. a. Hr fil. 
dr A. B. C — son, f. d. 2 Jan. kl. 8 f. m., o. s. n, FAi för- 
fattarnamn i kortskrift kallas signatur eller »(författar-) 
märke», t. e. K. \y—g för Karl Warburg, C. I). W. för Carl 
David af Wirsén, Brn för Vilhelm von Braun. I fråga om 
förnamn är kortskrift så godt som regel, i det att sådana 
oftast återges endast medelst sina begynnelsebokstäfver, de 
s. k. initialerna, t. e. J. O. Wallin för Johan Olof Wallin. 
— Stundom kan brakygrafien ge upphof åt brakylali, dvs. 
förkortadt tal, som sålunda åtminstone till sin upprinnelse 
är ett hörselspråk i fjärde hand, eftersom det närmast är ett 
återgifvande af kortskriften. Så t. e. ha skrifningarna rek., 
sid., fob (dvs. /ritt om ftord), st.ins (sfationsz/ispektor), K. 
F. U. M. (/vristliga /oreningen af zznge män), chab (chefen 
för administrativa Z?yrån inom telegrafverket), gd (^^eneral- 
rfirektören i järnvägs- eller telegrafstyrelsen), te (/rafikdief), 
/(/ (/rafikf/irektör) framkallat uttalsformerna rek, sid, fåbb, 
stins, Kåfiim (jfr i fråga om uttalet af A' ,^ 4, mom. 1, B) eller 



— 48 — 

Kåäffuäm, sjabh, jede, tese, tede vid sidan af rekommenderadt 
bref, sidan osv. 

c) Snabbskrift (stundom )>snäilskrift» eller, oriktigt, 
»kortskrift») eller stenografi (stundom »takygrafi» eller 
»shorthand» och, oriktigt, »brakygrafi»; jfr b ofvan), som 
för brådskans eller tidsvinstens skull utbyter det vanliga 
alfabetet mot mera lättskrifna tecken. Sådan skrift före- 
kommer af flera slag, uppgjorda efter olika principer, hvar- 
vid år att märka, det åtskilliga stenografiska syslemer mer eller 
mindre stå på stafvelseskriftens ståndpunkt (jfr J^ 4, mom. 1, B). 

d) öfriga fall, beroende på diverse anledningar och på 
mycket olika sätt fullföljande helt skilda syften. Här må 
blott erinras om Morses telegrafskrift, som använder olika sam- 
manställningar af prickar och streck \ och om Gode Reynold, 
fransk skrift omsatt i siffror och använd som internationellt 
sjöfartsspråk. 

3. Hörselspråk, vädjande till hörselsinnet, i det att 
man använder det vanliga talspråket för att återge skrift, så 
att alltså talet med skriftens förmedling återger själfva talet. 
Detta tillvägagångssätt kallas uppläsning (att »läsa högt») 
och såsom skön konst deklamation. Sker läsningen med 
skriften för ögonen, så heter den innanläsning eller med 
något större anspråk välläsning (stundom »diktion»), annars 
utanläsning (»recitation»), hvarvid själfva inlärandet kallas 
»memorering» (alt »lära sig utantill»). Som förmedlingen 
genom skriften existerar endast för den talande, icke för 
åhöraren, så är detta tredjehandsspråk för den sednare ett 
förstahandsspråk: det vanliga talspråket. 

.^ 6. Språkvetenskapens begrrepp och l^jälpvetenskaper. 

Vetenskapen om språk i vidsträckt mening kallas (all- 
män) språkvetenskap i vidsträckt (och jämförelsevis säll- 
synt) mening; termen »språkforskning» bör däremot använ- 

* Se Nordisk familjebok. Elektriska telegrafen. 



— 44 — 

das om själfva verksamheten, idkandet af språkvetenskap. 
I inskränkt (och vanlig) mening förstås med språkvetenskap 
naturligtvis vetenskapen om språk i inskränkt mening, alltså 
om talspråket. I denna betydelse användes emellertid allt oftare 
den otvetydigare termen lingvistik (sällan »glottologi» — som 
kanske lämpligen kunde användas som term för språkveten- 
skap i vidsträckt mening — och än mera sällan »glottik»; 
däremot icke »lilologi», som visserligen af den ovetenskap- 
liga allmänheten oftast förblandas med lingvistiken, men om 
hvars terminologiska innebörd se mom. 3 nedan). 
Lingvistikens förnämsta hjälpvetenskaper äro: 

1. Språkfilosofi: vetenskapen om språkets begrepp 
och väsen samt dess andliga (psykologiska, etnologiska och 
sociologiska) förutsättningar. 

2. Fonetik (ofta olämpligt kallad »Ijudfysiologi»): 
vetenskapen om språkets kroppsliga (anatomiska, fysiologiska 
och akustiska) förutsättningar. 

3. Litteraturvetenskap eller filologi: vetenskapen 
om »litteraturen», dvs. de vare sig skrifna eller blott ta- 
lade (»oskrifven litteratur», t. e. ett extemporcradt vältalig- 
hetsprof, en ännu oupptecknad folkvisa o. d.) språkliga 
alstren, betraktade från synpunkten af deras värde för den 
andliga kulturen. Litteraturvetenskapen får å ena sidan icke 
förblandas med en densamma närstående vetenskapsgren, 
nämligen den ganska oegentligt s. k. »litteraturhistorien», som 
icke har litteraturen till föremål, utan till källa, och som är 
vetenskapen om den andliga kulturens historia, såvidt denna 
af litteraturen, särskildt den skönlitterära (hvarom »litteratur- 
historien i inskränkt bemärkelse» handlar) ädagalägges; 
litteraturvetenskapen eller filologien är alltså vetenskapen om 
litteraturhistoriens »källor», dvs. dess omedelbart för erfa- 
renheten gifna grundläggande fakta. Men ännu mindre får 
å andra sidan filologien, såsom stundom sker, sammanblan- 
das med lingvistiken, hvars föremål ju icke är språkalstrcn 



— 45 — 

såsom kulturbärare, utan sjålfva språket såsom sådant, dvs. 
såsom meddelelsemedel. Lingvistiken kan sägas förhålla sig 
till filologien ungefär på samma sätt som den egentliga botaniken 
(läran om växterna såsom sådana) till hortikulturen (läran 
om trädgårdsväxterna), agrikulturen (om säd och andra foder- 
växter), farmakognosien (om de till läkemedel användbara 
växterna) och andra slag af »ekonomisk» eller »använd» 
botanik. Därför kan t. e. en skomakarräkning vara i ling- 
vistiskt, men afgjordt icke i filologiskt afseende lika viktig 
som eller viktigare än ett kvickt epigram och likaså en jorde- 
bok i förhållande till ett än så vällyckadt drama. Omvändt 
äro döda källor vanligen för. filologien, men icke för lingvi- 
stiken värdefullare än lefvande, och en dålig öfversättning 
kan ha stor filologisk betydelse, men har mycket ringa lingvi- 
stisk sådan. Emellertid är på grund af de båda vetenska- 
pernas nära samband (i fråga om forskningsobjekt, om också 
icke i fråga om forskningsmetod och ändamål) filologien en 
af lingvistikens allra viktigaste hjälpvetenskaper, i detta af- 
seende nästan jämnstålld med de båda redan nämnda, språk- 
filosofien och fonetiken, hvilka onekligen utgöra lingvistikens 
mest direkta och oundgängligast nödvändiga hjälpvetenskaper. 

4. Verslära eller metrik: vetenskapen om poesiens 
rytmiska form, sålunda en del af »poetiken» (läran om 
skaldekonsten eller den poetiska konsten; jfr s. 21). 

5. Retorik: vetenskapen om talarkonsten (jfr s. 21). 

6. Språkpatologi: vetenskapen om abnormt språk (se 
§ 3, mom. 8, B, b) samt andra språklifvets rubbningar hos indi- 
viden, t. e. afoni (oförmåga att tala på grund af svår hes- 
het o. d.), anartri (oförmåga att frambringa språkljuden på 
grund af förlamning o. d.), total eller partiell afasi (oförmåga 
att tala på grund af att man förlorat minnet af ordens ljud, 
»sensorisk afasi» eller »orddöfhet», eller af talverktygens an- 
vändning, »motorisk afasi» eller afasi i egentligaste mening). 



— 46 — 

alexi (oförmåga alt läsa, »ordblindhet»), agrafi (oförmåga 
att skrifva) ^ 

7. Grafik: vetenskapen om skriftens (företrädesvis tal- 
skriftens) ibrm. Man skiljer härvid emellan epigrafik, 
som handlar om inskrifter (se s. 39), och bibliologi*, som 
handlar om bokskrift. Såväl det ena som det andra kan 
vara paleografi: vetenskapen om äldre tiders skrift, i all 
synnerhet handskrifter (se s. 39 f.). — För den rena lingvi- 
stiken har grafiken ej stor betydelse, men så mycket större 
sådan äga i detta afseende de båda biandvetenskaper, som 
behandla förhållandet mellan lingvistik och grafik, mellan 
tal och skrift. Dessa äro: 

8. Rättskrifningslära eller ortografik, som med ta- 
let till utgångspunkt redogör för dettas omsättande i skrift» 
vare sig denna framställning är »dogmatisk», dvs. blott 
konstaterar gängse skrifsed, eller »kritisk», dvs. utreder, 
huru skriften (den må då vara antingen strängt fonetisk 
eller »praktisk», se s. 37 f.) bör vara beskaffad för att bäst 
motsvara sitt ändamål. Rättskrifningsläran sönderfaller i 
rättstafningslära ^ (»bokstafveringslära»), som redogör 
för bokstäfvernas (och siglernas, se s. 37) användning, och 
interpunktionslära, som redogör för skiljetecknens och 
andra — till största delen ideografiska (se s. 15 f.) — skrif- 
teckens (inberäknadt tomrummens) bruk. 

9. Uttalslära eller ortoepi(k), som med skriften till 
utgångspunkt redogör för dennas omsättande i tal *. Uttals- 
läran är mindre viktig i fråga om modersmålet, som man ju 



* Se utförligare härom i inledningen till Betydelseläran. 

^ Icke att förblanda med »bibliografi», som betyder dels vetenskapen 
om litteraturens förtecknande och beskrifvande, dels en vetenskapligt upp- 
gjord bokförteckning. 

8 Ett utkastj till kritisk svensk rättstafningslära har jag lämnat i 
mina Spridda studier, s. 89 flf. 

* En kortfattad svensk uttalslära har jag lämnat i Svensk språklära 
af E. ScHWARTZ och A. Noreen, Stockholm 1881, s. V — XVIII. 



— 47 — 

väsentligen tillägnar sig i talets form, än i fråga om främ- 
mande språk, hvilkas kännedom ju väsentligen förmedlas 
oss — åtminstone i regeln — genom skrift (läsning). 

!^ 7. Grammatikens begrrepp och arter. 

En vetenskaplig framställning af ett visst bestämdt 
(national)språk — vare sig riksspråk eller dialekt — kallas 
språklära eller grammatik. En sådan kan naturligtvis 
till hufvudsaklig utgångspunkt taga hvilken som helst af de 
många olika synpunkter, som talspråket själft erbjuder för 
betraktelsen (se $; 3), ehuruväl icke alla dessa, åtminstone 
hittills, kommit att läggas till grund för behandlingen. 
Emellertid kan man redan nu, alltefter det olika syftet och 
den olika metoden, tala om åtminstone följande olika slag 
af grammatisk framställning: 

1. Stillära eller stilistik, som redogör för de olika »sti- 
larna» (se äS 3, mom. 6), hvarvid den del som behandlar »syno- 
nymerna» (se s. 32), den s. k. synonymiken, är af sär- 
skild vikt. Stilistiken har hittills oftast bearbetats i ett öfver- 
vägande praktiskt syfte, för att tjäna som »ledtråd vid kria- 
skrifning» o. d. Lägger den särskildt an på att vara en 
hjälpreda vid öfversättning från ett främmande språk till 
modersmålet eller tvärtom, så måste den bli i viss mån »jäm- 
förande» (se mom. 3 nedan) och lägger då särskildt vikt på be- 
handlingen af s. k. »idiomatiska» uttryck, dvs. sådana som äro 
för ett visst nationalspråk egendomliga såtillvida, att de icke 
äga någon direkt eller från samma åskådningssätt (»inre 
språkform», se S 3, mom. 1) som originalets utgående öfver- 
sättning, hvadan de icke kunna »ordagrant» öfversättas, ulan 
måste »omskrifvas». Brott häremot leda till stilistiska »ger- 
manismer», »anglicismer» osv. (se § 3, mom. 1). 

2. Språkhistoria eller historisk grammatik, som 
redogör för ett språks historiska utveckling från äldre till 
allt yngre former, särskildt från ett »fornspråk» till ett nu 



— 48 - 

»lelVande» (se S^ 3, mom. 4), t. e. från fornsvenska till nysvenska, 
speciellt nusvenska. Härvid är att beakta, att livad som 
äger en »historia» i egentlig mening icke är själfva den språk- 
liga produkten (språkformerna), ty denna lefver icke från 
och med det ögonblick, då den producerats; utan det är de 
psykiska processer, som föranleda densamma eller af den- 
samma föranledas. 

3. Jämförande eller komparativ grammatik, som 
redogör för ett (national)språks förhållande till sina »fränd- 
språk» (besläktade språk, se S 3, mom. 3). En dylik redogö- 
relse måste nästan alltid vara äfven i större eller mindre grad 
historisk (jfr mom. 2 ofvan). 

En i öfvervägande grad historisk, men därjämte äfven 
i någon mån jämförande framställning kallas etymologisk, 
om den såsom sin hufvuduppgift ställt att förklara de språk- 
liga företeelserna genom att uppsöka deras historiska ursprung 
och sammanhang (»etymon»). För detta ändamåls vinnande 
har den nämligen att gå så långt tillbaka i tiden, att man 
vinner insikt icke blott om de språkliga fenomenens succes- 
sion inom samma språk, utan äfven om arten af deras sam- 
manhang med motsvarande företeelser inom de besläktade 
språken. Detta den etymologiska grammatikens syfte att vara 
»förklarande» ställer den i direkt motsats till 

4. Beskrifvande eller deskriptiv'grammatik, som 
redogör för språkets faktiska beskaffenhet utan hänsyn till 
dennas uppkomst. Såväl den etymologiska som den deskrip- 
tiva grammatiken kan vara antingen speciell (»specialgram- 
matik»), behandlande ett enda nationalspråk (vare sig ett 
riksspråk eller en dialekt, i så fall »dialektgrammatik»), eller 
mera generell, redogörande för en hel språkst^m (och den- 
nas »urspråk»), språkfamilj, språkgren osv. (se ä^ 3, mom. 3). I 
sednare fallet blir den gärna mer eller mindre etymologisk 
med jämförelsevis starkt framhäfvande af den jämförande 
synpunkten. 



- 49 — 

Man talar ändtligen stundom iilven om 

il. Normativ grammatik, som stadgar, hur ett språk 
»bör» vara, hvarvid särskild vikt ligger på livad som är »riks- 
språk» i motsats mot »dialekt» (se S? Ii, mom. 5) liksom på 
»språkriktighets»-spörsmålet (se g 3, mom. 9). Inom detta om- 
råde faller — eller borde åtminstone falla — väsentligen den 
elementära s. k. skolgrammatiken, dvs. den företrädesvis prak- 
tiska syften fullföljande första undervisningen i modersmålets 
grammatik. För denna ligger det emellertid, eller rättare 
sagdt borde det ligga, föga mindre vikt uppå att taga hänsyn 
till frågor af stilistisk natur. 

En osystematisk och såtillvida ovetenskaplig uppställ- 
ning af grammatikens innehåll, företagen i det »praktiska» 
syftet att åstadkomma en lättskött uppslagsbok och därför 
till utgångspunkt tagande ordförrådet, ordnadt efter någon 
\itre synpunkt, vanligen den alfabetiska ordningsföljden hos 
de skrifna ordens begynnelsebokstäfver, kallas ordbok eller 
lexikon. Alltefter det mera speciella syftet erhåller man i 
motsats till »allmänna» ordböcker flera 'olika slags special- 
ordböcker *: etymologisk ordbok, uttalsordbok, rimlexikon, sy- 
nonymlexikon, konstruktionslexikon, namnordbok (»ononias- 
tikon»), dialektordbok (»idiotikon») m. m. Alltefter antalet 
af de i ordboken till hvarandras ömsesidiga belysning sam- 
manförda språken talar man om enspråkig, tväspråkig och 
flerspråkig (»polyglott») ordbok. En förteckning öfver ord- 
förrådet utan några nämnvärda öfriga upplysningar kallas 
ordlista. Älven en sådan kan fullfölja ett speciellt syfte; så 
t. e. en rättstafningsordlisla, som afser att normera bokstäf- 
vernas användning. En ordbok (eller ordlista), som blott 
afser ett enda litteraturalster, kallas glossar. Har ett dylikt 
ett rent elementärt pedagogiskt syfte, namnes det vokabulär 
eller »glosbok». — Läran om ordböckers utarbetande heter 

* Jfr Llndell, Nordisk familjebok, Ordbok. 



— 50 — 

lexikologi, sjalfva förfaltareverksairiheleii däremot kallas 
lexikografi. 

,^ 8. Grammatikens hufvudindelningr. 
Då språket väsentligen år — liksom kläder, boning och 
verktyg — en konstprodukt S sä måste det för betraktelsen 
kunna erbjuda lika många och samma hufvudsynpunkter 
som hvarje annan sådan, nämligen materialets (det ämne, 
hvaraf konstprodukten förfärdigats), innehållets (det ämne, 
som konstprodukten »föreställer» eller »behandlar»; den upp- 
gift, som den har att »lösa»; ändamålet) och formens (det 
sätt, hvarpå uppgiften medelst det begagnade materialet lösts; 
strukturen, byggnadsstilen). Dessa trenne synpunkter, hvilka 
språkets byggnad äger gemensamma ined alla andra byggnader, 
bestämma grammatikens hufvudindelning. Denna leder till 
följande trenne hufvuddelar: 

1. Ljudläran eller fonologien, som redogör Ixir det 
fysiska materialet, h vilket i fråga om det primära och vikti- 
gaste språket, talspråket, utgöres af de »artikulerade språk- 
ljud» (se Ji 2, mom. 3, B, b), genom hvilka idéinnehållet medde- 
las. Fonologien får icke, såsom stundom skett, förväxlas med 
sin närmaste hjälpvetenskap »fonetiken» (se Jä G, mom. 2) och 
är naturligtvis ännu skarpare skild från dennas hjälpvetenskap 
»akustiken», den del af fysiken som handlar om ljudet, alltså 
om alla ljud och om ljudet såsom sådant och icke blott 
såsom medel för språkliga ändamål ^. 

2. Betydelseläran eller semologien ^ som redogör 
för språkets psykiska innehåll: de idéer som genom språk- 
ljuden meddelas och på så sätt utgöra dessas »betydelse». 
Semologien är noga att skilja icke blott från sin närmaste 

* Se härom utfiirligarc Noreen, Spridda studier^ s. 211 f. 

* Se härom närmare Noreen, Nordisk tidsskrift for filologi, 3. i*ekke» 
VI, 175 flf. 

* Om denna term se Norekn, anf. st. s. 17(i noten samt utförligare 
i Betydelseläran, inledningen i^ 1. 



— 51 — 

hjälpvetenskap »språkiilosofien» (se S^ 6, iiiom.,1 ) \ iiliin afven 
från den del af psykologien, som handlar om föreställningarna 
och de ännu högre förnimmelserna, samt — och detta kan 
icke nog kraftigt inskärpas -- frän »logiken», läran om be- 
greppen säsom sädana (och icke blott sä vidt de fått språk- 
ligt uttryck) och om dessas (men icke de språkliga uttryc- 
kens) förbindelser. Ty mot hvarje med betydelse försedt 
språkligt uttryck svarar ingalunda ett särskildt begrepp, lik- 
som ännu mindre tvärtom. Och dock har en dylik miss- 
uppfattning cx'h däraf följande sammanblandning af de båda 
vetenskaperna förekommit — och förekommer ännu mången- 
städes — samt visat sig ödesdiger både för grammatiken och 
än mer för logiken; ungefär på samma sätt som ljudläran 
länge lidit men — om ock i mindre grad och framför allt 
under kortare tid — af förblandningen af ljud och bokstaf 
och den därpå beroende totala eller partiella sammanbland- 
ningen af fonologi och ortografik. 

3. Formläran* eller morfologien '\ som redogör 
för det särskilda sätt, hvarpå ljudmaterialet i betydelseinne- 
hållets tjänst formas till »språkformer». Formläran utgör 
grammatikens centrala och viktigaste del, hvadan di^n ock 
är skarpt skild från andra vetenskaper. 

Enligt livad ofvan utvecklats är sålunda idealet för en 
nysvensk grammatik det alt utgöra en vetenskaplig framställ- 
ning af det nysvenska tal- och skriftspråket (företrädesvis 
det förra); detta i fråga om både riksspråket och dialekterna 

* Jfr aiif. st. s. 17(). 

' Denna term har hittills ofta, ja vanligen, men myeket oirunpligt 
tagits i de insliränktarc betydelserna af »böjningslära» eller ock »ordbild- 
ningslara», alltså användts som beteckning för blott en del af hvad som 
har kallas formlära (jfr nästa not). 

' Denna term har hittills stundom tagits i den inskränktare betydel- 
sen af »ordbildningslära», alltså användts som beteckning for blott en del af 
hvad som här kallas formlära och sålunda med uteslutande af dennas båda 
öfriga delar: ordfogningsläran (syntaxen) och böjningsläran (flexionsläran). 



— 52 — 

(företrädesvis del förra), både dess nuvarande beskaffenhet 
och historiska utveckling sedan 1500-talets början (samt i 
viss mån dess förhåUande till frändspräken) samt i afseende 
på såvål ljud som form och betydelse; allt under hänsynsta- 
gande äfven till .ortografik, ortoepik och stilistik samt med 
upptagande af nödiga momenter ur hjälpvetenskaperna, sär- 
skildt språkfilosofien och foneliken. 



ANDRA KAPITLET. 

Nysvenskans frändskapsforhållanden. 

,^ 9. Den indoeuropeiska språkstammen \ 

Den språkslam (se S «^ inoin. 3), hvartill svenskan hör, 
kallas vanligen, t. e. i Sverge, Frankrike och Amerika, den 
indoeuropeiska, i Tyskland däremot nästan alltid den 
»indogernianska», i Danmark oftast den »jafetiska», i Eng- 
land och någon gäng älVen i Sverge den »ariska»; här och 
där trälTas äfven nägon gång benämningen den »ario-euro- 
pciska». Alla Cörsök att uppvisa något genealogiskt samman- 
hang mellan denna och andra spräkstammar, t. e. den »semi- 
tiska» (dit bl. a. syriskan, arabiskan, etiopiskan och de dödix 
språken assyriska, feniciska och hebreiska höra) '^ eller den 
»iinsk-ugriska» (dit bl. a. finska, lapska och ungerska höra) ^, 
ha trots allt därpå användt skarpsinne hittills fullständigt 
misslyckats, om ock den sednare af dessa båda sammanställ- 
ningar måste erkännas hafva ett och annat, som talar för 
densamma *. 

Språkstammen förutsätter ett indoeuropeiskt urfolk, om 
hvars kulturståndpunkt man torde kunna med visshet säga 

* Jfr Brijomaxn. Kurze verglcicheniie (irammaiUx- (1902), KInlcitiing; 
MccH, Deutsche Stammeskiinde (1900; Saminlung (loschen nr 12(>). 

' Se vidare Almkviht, Nordisk familjebok. Semitiska språk. 

* Se vidare Setälä, Om de finsk-ny riska språken (Sprakvctcnskap- 
liga sällskapets i ITppsala förhandlingar 1885 — 88, s. 81 ff.). 

*• Jfr SCHRAPEK. lienUexiknn der i ndogerma nischen AUertnmsknnde 
(1901), s, 893 f. 



• — 54 — 

åtminstone så mycket som att det var ett (förmodligen »iieo- 
litiskt») stenåldei-sfolk, hvilket åtminstone i öfverVägande grad 
lifnärde sig af boskapsskötsel, och som icke saknade vissa 
religiösa föreställningar *. Hvar detta folk näst före sin splitt- 
ring hade sin hemvist, är i högsta grad ovisst trots det oänd- 
ligt myckna, som därom skrifvits, och de synnerligen talrika 
förslag, som framställts. Så t. e. har man antagit »urhem- 
met» hafva varit Pamirs högslätt på Belnrtagh i Centralasien 
(så' Pietet, Hahn och de flesta, i synnerhet något äldre för- 
fattare), i närheten af Babylon (J. Schmidt), Armenien (Brunn- 
hofer), Sibirien (Piétrement), Volgaområdet (Tomaschek m. fl.), 
sydryska steppen ända till Svarta hafvet (Benfey, G. Meyer, 
F. Seiler, Bremer, Schrader), Donaudalen och trakterna när- 
mast norr därom (Much), Volhynieh och Litauen (Pösche), 
det sydöst om Östersjön belägna skogsområdet i Preussen, 
Litauen och Östersjöprovinserna (Hirt), Skandinavien och 
speciellt Sverge (Penka, Sweet m. fl.), Nordtyskland (Bezzen- 
berger), Tyskland (L. Geiger), hela sträckningen från meller- 
sta Europa till " de rysk-sibiriska steppländerna (Meringer). 
Blott så mycket står fast, att man icke har att söka detta 
hem vare sig i Indien eller Medelhafsländerna, utan någori- 
städes norr därom och då snarast i det inre af Europa *. 

Lika ovisst är det, när' splittringen ägde rum. I aUa 
händelser skedde den dock allra minst 5,000 år före Kristi 
födelse "^ Ej heller kan man närmare ange, hur den för- 
siggick, men troligen är den att tillskrifva dels verkliga skils- 
mässor såsom utvandring eller undanträngande genom andra 
folkslags inbrytande, troligen på mycket olika tider; dels upp- 

^ Se vidare Meringer, Indogermanische Spraduvissenschaft^ 2. aiifl. 
(1899; Sammlung Göschcn nr 59), s. 122 ff.; Schrader, a. st. s. 894 ff. * 

' Se närmare härom hos Meringer, a. st. s. 134 IT., Mucii, a. st. s. 11 
ff., Brugmanx, a. st. s. 22 ff. och utförligast Schrader, a. st. s. 878 ff. Kn 
god öfversikt af diskussionen före 1886 crhjudcr Y. Rydberg, rndcrsökningar 
i germanisk nujthologi I, 3 ff. 

■ Se Meringer, a. st. s. l.'J(i, 



komsteii ännu under sainmauboendets tid af dialektala. diffe- 
renser, större i den mån folket i följd af växande numerär 
utbreddie sig öfver ett allt. större område. Allt nog: en jjpråk- 
splittring uppstod, ledande med tiden till flera vidt ski]:da 
språk, de. åtta s. k. indoeuropeiska språklamiljerna (s^ S^ 10), 
livilka alla liksom själfva det indoeuropeiska urspråket äro 
blotta hypotetiska »urspråk» (i speciellare betydelsje), repre- 
senterade af de faktiska dotterspråk, i hvilka de i sin tur 
genom en dylik splittring specialiserats. Af dessa . familjer 
stå några i vissa afseei\den närmare vissa andra familjer, i 
andra afseenden åter närmare vissa andra dylika. Detta för- 
hållande kan bero dels därpå, att de hvarandra i språkligt 
afceende särskildt näi'stående familjerna en gång varit grann- 
dialekter inom urspråket; dels därpå, att några familjer ur- 
sprungligen bildat en jämförelsevis enhetlig dialektgrupp, som 
tidigare än de andra afsöndrats från . modefspråket genom 
geograiisk skilsmässa och först senare inom. sig splittrats; 
dels ändtligen därpå, att vissa familjer efter den första skils- 
mässan åter sammanstött och för en längre tid varit. gran- 
nar med däraf underlättad ömsesidig påverkan. I sistnämnda 
afseende kan man jämföra förhållandet mellan tyskan och 
.svenskan eller mellan franskan och engelskan, hvilkas många 
likheter delvis äro af mycket ungt datum och ej bero på ur- 
frändskapen ^ 

Bland språkliga differenser, som äro af så gammalt da- 
tum, att de med all sannolikhet böra tillskrifvas en redan 
inom det indoeuropeiska urspråket inträdd dialektal språk- 
splittring, förtjänar särskildt att framhållas den olika behand- 
lingen af urspråkets palatala Å*- och y-ljud. I de mera väst- 
ligt belägna språkfamiljerna uppträda nämligen dess^ ljud 
redan i de äldsta språkliga minnesmärkena förändrade till 

* Jfr utförligt härom Bruomanx, Zur Frage nach den, Verwandtscha/lS' 
verhåltnissen der indogermanischen Sprachcn i Internationale Zcitschrift fur 
allgemeinc Sprachwissenschaft I (1883). 



— 50 — 

.s- eller )).s/>»-ljiid, under det att de mera östligt belägna famil- 
jerna enligt sina äldsta källors vittnesbörd icke deltagit i 
denna utveckling. På grund af denna olikhet sönderfaller 
den indoeuropeiska språkstammen närmast i två stora afdel- 
ningar, som alltefter det olika uttalet af ordet för 100 i hvar 
sin representant för de båda afdelningarna (latinets centum, 
som uttalades kentum, och avestaspråkets saiem) pläga kallas 
»centumspråken» och »satemspråken». Med hänsyn till deras 
inbördes geografiska läge kallas de förra äfven för väst- 
indoeuropeiska, de sednare för östindoeuropeiska '. 

,^' 10. De indoeuropeiska språkfamiljerna ^ 

Den indoeuropeiska språkstammen indelas vid försök 
att gruppera de dithörande språken efter graden af inbördes 
frändskap på följande sätt: 

* Den östindoeuropeiska afdelningen, omfattande fyra 
familjer: 

I. Den ar is k a (eller »indo-iranska») språkfamiljen, 
omfattande två språkgrenar, som äro hvarandra så pass olika 
och inom sig så pass enhetliga — troligen förutsättande hvar- 
dera sitt särskilda »urspråk» — att de ofta uppförts såsom 
två olika familjer, nämligen: 

A. Den indiska språkgrenen, hvars alla språk talas 
eller talats i Ostindien. Den sönderfaller i två grupper, af 
hvilka den förra uteslutande omfattar numera utdöda litte- 
raturspråk, den sednare däremot en hop moderna språk, som 
dock icke direkt härstamma från något af de till den förra 
gruppen hörande döda språken, utan från några vid dessas 
sida stående, i litteraturen jämförelsevis sent representerade 
språk. Dessa båda grupper äro: 

a. Den fornindiska gruppen (eller »sanskrit» i vid- 
sträckt och mycket oegentlig, men populär mening, hvarvid 

^ Jfr SciiRADEK, a. st. s. 879 ff. 

* Jfr HuuoMANN, Kiirze venjl. Gram,, Kinlcitung; Merinobr, a. st. s. 51 ff. 



— o/ — 

dock vanligen prakrit, se nedan 3. undantages). Hit höra 
följande spräk ^: 

1. Vedaspråket (eller rättare vedadialekterna), hvars 
äldsta källor, vissa Rigveda-hymner, äro författade åtmin- 
stone omkring tvåtusen år f. Kr. (om ock betydligt senare ned- 
skrifna) och utgöra de äldsta indoeuropeiska språkminnes- 
märken, som öfverhufvud iinnas. 

2. Sanskrit (i inskränkt och egentlig mening), ett på 
grundval af vedadialekterna bildadt, för högre stil afsedt 
riksspråk (af de inhemska grammatici kalladt »bhasja»), sä 
småningom stelnadt till ett uteslutande skrift- och deklama- 
tionsspråk (det s. k. klassiska sanskrit). Härå förefinnes en 
mycket rik litteratur alltsedan grammatikern Panini (om- 
kring 400 f. Kr.). Omkring 1000 e. Kr., utdog detsamma 
utom såsom lärdt skriftspråk. 

3. Prakrit, det hvardagliga talspråket i en mängd olika, 
efter ort och stil växlande former med källor sedan omkr. 
250 f. Kr. (konung Acokas inskrifter). Af dessa många språk- 
former är den viktigaste det s. k. pali, den sydliga buddis- 
mens heliga spräk, ursprungligen troligtvis det bildade tal- 
språket från Buddas tid och hemvist, numera utdödt utom 
såsom teologiskt skriftspråk. Hit hör ock cauraseni, ett 
på prakritdialekter baseradt hvardagligt riks-talspråk, samt 
maharasjtri eller »normalprakrit», ett pä cauraseni base- 
radt riks-skriftspråk. 

b. Den nyindiska gruppen, omfattande: 
1. Htt par hundra nyindiska dialekter, talade af 
omkr. 209 millioner. Man indelar dem i tre afdelningar: en 
östlig, dit t. e. ben ga Ii i Bengalen, en nordvästlig, dit* t. e. 
sindhi vid nedre Indus, och en central, dit t. e. hindi vid 
öfre och mellersta Ganges hör. Särskildt sistnämnda s[)räk 
äger en rik litteratur och detta redan från 1100-talet. Kn 

* Jfr S. SoRENSKN. Om Siinskrils StilUng (Danske \'idensk. Sclsk. Skr., 
(i. Rakke, liist. og fil. Afd. III, 3). 



— 58 — 

med arabiska och persiska starkt uppblandad hindi-dialekt äi* 
hindustaiii eller hindostanskan, som blifvit ett slags inter- 
nationellt riksspråk i hela Indien. 

2. Zigenarspråket, som talas af de senast omkr. 1000 
e. Kr. från nordvästra Indien . utvandrade zigenarna, numera 
kringirrande i Asien, norra Afrika och Europa, där de utgöra 
omkr. 7* "lillio". hvaraf nära hälften på Balkanhalfön, men 
högst ett par hundra i Sverge (i Finland omkr. 1600). Språket 
sönderfaller i en stor mängd inbördes ganska olika och med alle- 
handa främmande beståndsdelar starkt uppblandade dialekter, 
af hvilka den »turkiskt-grekiska» är den ojämförligt viktigaste. 

B. Den iranska språkgrenen med följande underaf- 
delningar: 

a. Den östiranska gruppen med följande språk: 

1. Avest^ispråket (äfven kalladt »fornbaktriska» eller 
»zend» i vidsträckt och vanlig bemärkelse), »Zarathustras» 
och parsernas för längesedan utdöda heliga språk, uppträdande 
i två systerdialekter: den äldre (»gatha-», dvs. hymn-dialek- 
ten) och den yngre (»zend» i inskränkt bemärkelse). De 
först omkr. 250 — 650 e. Kr. upptecknade källornas alTattnings- 
tid och hemvist äro ytterst omstridda. Möjligen ha vi en 
direkt ättling af detta språk i 

2. Afganskan (eller »pasjtu») i Afganistan med blott 
moderna källor. 

b. Den västiranska gruppen med följande språk: 

1. Forn persiskan, det akemenidiska perserhof\ets 
kanslispråk, föreliggande i' kilskrift från tiden 521 — 338 f. 
Kr. Dess fortsättning medeipersiskan (eller »pehlevi», dvs. 
partiska) var parternas och det sassanidiska perserrikets språk 
och äger källor från tiden 250—650 e. Kr. Denna litteratur 
är vanligen skrifven med semitiskt alfabet (delvis på ett i 
viss mån ideograflskt sätt och kallas då »huzvaresj»), mindre 
ofta med avestiskt alfabet och kallas då »pazend». Medel- 
persiskan fortsattes i sin tur af den på 900-talet framträdande. 



— 59 — 

med arabiskt alfabet skrifna och ined en mängd arabiska 
låneord uppblandade nyp ers is kan, som nu talas i Persien 
och på Kaspiska hafvets västkust upp till Baku samt dessut- 
om användes såsom allmänt mohammedanskt litteratur- och 
(högre) umgängesspråk i Turkistan, Afganistan och Indien. 

2. Belutsjiskan, som talas af belutsjerna i västra Be- 
lutsjistan. 

3. De talrika Pamir-dialekterna på Paniirs högplatå. 

4. Kurdiskan i Kurdistan med blott moderna källor. 

5. Ossetiskan i mellersta Kaukasus med litteratur 
först från 1798; härstammar möjligtvis från den under folk- 
vandringstiden uppträdande, men sedan försvunna alanskan. 

Anm. 1. TiU de iranska språken hörde äfven de nästan blott genom, 
en del personnamn kända språk, som talades af de i forntiden (omkr. 1000 — 
500 f. Kr.) ända från trakten öster om Ai*alsjön till Donaus mynning sig 
utbredande sakerna, skoloterna (»skyter» i inskränkt mening; en un- 
derafdelning tyckas sarmaternn eller sauromaterna ha utgjort) och k im- 
meri erna ^. 

II. Den ar in en is k a språkfamiljen omfattar knappast 
(jfr anm. 2) mer än ett språk. Fornarmeniskan (den 
»klassiska» armeniskan) äger rika källor alltsedan 400-talet 
e. Kr. och användes, ehuru för längesedan utdöd såsom um- 
gängesspråk, ännu såsom kyrkligt språk. Nyarmeniskan 
(»vulgärarmeniskan») är, bl. a. genom stark uppblandning 
med persiska, mycket olika fornspråket och härstammar kan- 
ske ej direkt från just den gamla dialekt, som representeras 
af den fornarineniska litteraturen. Den talas nu utom i Ar- 
menien äfven här och där i Mindre Asien, norra Syrien, 
Mesopotamien, Georgien, europeiska Turkiet, Siebenburgen 
och Polen. 

Anm. 2. Kanske hörde till samma familj de forntida, fiiga kända 
språken frygiskan och trakiskan. I annat fall tillhörde dessa språk 
en särskild, numera utdöd indoeuropeisk språkfamilj, som dock stått den 
armeniska ganska nära. 

" Jfr SciiRADKit, a. st. s. 880; Fick. Die ehemalige Spracheinheit der 
Indogermanen Europas, s. 405 fT. 



— (>() - 

III. Den alhanesiska (eller »sydillyriska») språkfa- 
miljen omiatlar blott: 

1. De nutida alhanesiska (pa folkets eget språk kal- 
ladt »sjkipetariska», pä turkiska »arnautiska») dialekterna 
ined källor först frän 1600-talet. De talas af onikr. 2 millio- 
ner i Albanien oeh många trakter af Grekland samt dessutom 
här och där pä Haikanhalfön, i Mindre Asien, i södra Italien 
och pä Sicilien. Ordförrådet utgöres till ojämförligt största 
delen af län från romanska och slaviska språk, turkiskan 
och grekiskan ^ 

2. Mcssapiskan, ett ytterst ofullständigt kändt språk, 
som i forntiden talades i Italiens sydöstra sj)ets(Brindisi-trakten). 

Anm. 3. Väl med orätt har man plägat hit föra de bada från forn- 
tiden bekanta »nordiU\'ri.ska» språken: den så godt som okända fornilly- 
r i sk an och den genom talrika inskrifter representerade ve ne t i sk an, 
hvilka språk i forntiden talades det förra öster, det sednare norr (och nord- 
väst) om Adriatiska hafvet. Dessa äro nämligen s. k. centumspråk (se s. 
.')(>) och böra alltså ha hört till den västindoeuropeiska afdelningen, inom 
h vilken de torde vara att nppföra såsom en särskild familj. 

IV. Den slavo-baltiska (eller »baltisk-slaviska», »lilu- 
slaviska», »letto-slaviska», »slavo-lettiska») språkfamiljen, om- 
fattande tvä språkgrenar, som man af samma skäl som i 
fråga om de ariska (se I ofvan) ofta. u[)piort såsom två sär- 
skilda familjer, nämligen: 

A. Den slaviska grenen, sönderfallande i två grupper: 

a. Den (syd- )öst-sla viska gruppen med språk af ett 
i allmänhet något ålderdomligare skaplynne. Man kan här 
särskilja tre underafdelningar: 

a) De ryska (eller »östslaviska» i inskränkt mening, 
hvarvid de båda följande afdelningarna — fi och y sam- 
manfattas såsom »sydslaviska») språken, som äro *: 

1. Storryskan (eller »ryska» i inskränkt mening) med 
källor, som knappast äro äldre än Peter den stores tid, enär 

* Jfr Nordisk familjebok (Supplement), Ålbanescr. 
' Jfr LrNDELL i Nordisk familjebok, Jiyska språket och LiUnjskd 
språket. 



— 01 - 

man förut i skrift (alltsedan lOOO-talet) egentligen använde 
en förryskad form af fornslaviskan (se /S, 1 nedan). Språ- 
ket talas nu i större delen af ryska riket oeh i en mängd 
hvarandra föga olika dialekter, af hvilka den viktigaste är 
Moskva-dialekten, som ligger till grund för det ryska rikssprå- 
ket. Därnäst i. betydelse siar den h vitryska (eller väst- 
storryska), som äger en ej obetydlig litteratur, oeh som (jämte 
lillryskan) var Litauens riksspråk ända till detta lands slut- 
liga förening med Polen (1501). 

2. Lillryskan (eller »ruteniskan») med rena källor 
först från omkr. 1800, enär man förut i skrift använde för- 
ryskad fornslaviska. Detta i många dialekter splittrade si)råk 
talas nu i större delen af södra oeh västra (europeiska) Hyss- 
land samt i östra (lalizien. 

P) De pannonisk-ma^siska språken, som äro: 

1. Fornslaviskan (eller »kyrkslaviskan», »fornkyrk- 
slaviskan», den »pannoniska slovenskan», »fornslovenskan», 
ofta men oläm])ligt »fornbulgariskan») med källor alltsedan 
80()-talet oeh till sin prägel det ålderdomligaste af alla sla- 
viska s[)råk, detta till den grad att det nästan kan betraktas 
som »urslaviska». Såsom verkligt lefvande talspråk anses 
det ha haft sin hemvist i (nordvästra) Maeedonien (enligt 
andra i Ungern vid Plattensjön), men sedan den äldsta slavi- 
ska bibelöfversättningen kommit att affattas på detta språk, 
blef det oeh har till denna dag förblifvit alla grekiskt-katol- 
ska slavcrs kyrkliga .språk (hvaraf namnet »kyrkslaviska»), 
liksom latinet är de romerska katolikernas. I följd häraf 
föreligger det i tre former med olika fårgning, alltefter de 
olika folk som begagna det, nämligen en rysk, en bulgarisk 
och en serbisk (ofta, men mycket oegentligt kallade »forn- 
ryska», »fornbulgariska» och »fornserbiska»). 

2. Bulgariskan med »medelbulgariska» källor från 
1100-, 1200- och L-300-talen, hvartill efter ett långt afl)rott träda 
»nybulgariska» från och med 1700-talet, år ursprungligen de 



— Ö2 — 

moesiska slovenernas språk, som uppblandats med urberolknin- 
gen albanesernas och med det språk af oviss härkomst, som 
talades af de egentliga bulgarerna, hvilka på 600-talet under- 
kufvade slovenerna, men sedan själfva slaviser^des. I följd 
häraf är detta blandspråk det till sitt skaplynne ourspning- 
ligaste af alla slaviska språk. Det talas nu i Bulgarien (med 
Östrumilien) och delvis i Bessarabien, Rumänien, Serbien 
och Ungern. Den i Macedonien talade »bulgariskan» är så 
afvikande, att den torde vara att anse som ett särskildt språk. 
y) De serbo-slovenska (eller »illyriska») språken, 
som äro: 

1. Serbo-kroatiskan med källor på kroatisk dialekt 
från tiden 1400 — 1700, på både serbisk och kroatisk sedan 
omkr. 1800. Språket uppträder nämligen deladt i tre huf- 
vuddialekter: den nordserbiska i nordöstra Serbien, Militär- 
gränsen och Banatet; den sydserbiska i sydvästra och turki- 
ska Serbien, Herzegovina, östra Bosnien, sydspetsen af Dal- 
matien samt delvis Montenegro och Istrien; den kroatiska 
(»korvatiska») i Kroatien, Slavonien, större delen af Dalma- 
tien och västra Bosnien samt några kolonier i Österrike och 
Mären. 

2. Slovenskan (i inskränkt mening, »nyslovenskan»; 
jfr ofvan fi, 1 och 2) med källor från 1500-talet samt, efter 
ett långt af brott, från omkr. 1800. Språket talas nu i Steier- 
mark, Kärnten, Krain och en liten del af Istrien. 

b. Den västs la viska gruppen med följande språk: 
a) Tsjeckiskan med- källor från 900-talet. Den sön- 
derfaller i tre hufvuddialekter: bömiskan eller tsjeckiskan 
i inskränkt mening), mä risk an och den i en del af nord- 
västra Ungern och nordöstra Mären förekommande slova- 
kiskan. 

fi) Sorbiskan (»lausitzskan», »vendiskan») med käU 
lor först från reformationstiden utgör den ringa återstoden 
af de gamla vendernas förr så utbredda språk. Den före- 



— 63 - 

kominer nti blott såsom två små dialekter: högsorbiskan i 
clet saxiska ocli lågsorbiskan i det brandenburgska Lausitz, 
hvartill kommer en koloni i Texas. 

y) Le ekis k an, som uppträder i tre ganska olika huf- 
vudfomier ', af hvilka de två (2 och 3 nedan) sluta sig när- 
mare tillsammans såsom »västleckiska» gentemot den tredje 
(1 nedan), »östleckiska»: 

1. Polskan med källor sedan 1100-talet utgör språket 
i stora delar af (det gamla Polen, numera) Ryssland, Preussen 
och Österrike samt talas dessutom af en mängd emigranter 
på skilda håll. 

2. Kassubiskan med (obetydliga) källor sedan 1600- 
talet förekommer utefter Östersjön och Weichsel, väster och 
söder om Danzig. 

3. Polabiskan (»Elbe-slaviskan») med källor från 1600- 
och 1700-talen utdog omkr. 1800. Den utgjorde en kvarlefva af 
de gamla obotriternas språk och talades på Luneburgerheden. 

B. Den baltiska (»litauiska», »lettiska») grenen^ om- 
fattar följande tre språk, af hvilka nr 2 och 3 hänga när- 
mare tillsammans gentemot nr 1: 

1. Preussiskan (»fornpreussiskan») med torftiga och 
illa upptecknade källor från 1400- och liSOO-talen utdog re- 
dan före 1700. Den talades på Östersjöns kust mellan Njemen 
och Weichsel. 

2. Litauiskan med källor sedan 1500-talet är splitt- 
rad i en mängd mycket skiljaktiga dialekter, som talas i det 
ryska guvernementet Kovno och en del af guvernementet 
Vilna samt i Ostpreussen öster om Kurisches HafT. 

3. Lettiskan med källor sedan slutet af 1500-talet är 
äfvenledes splittrad i många inbördes mycket olika dialekter, 
som talas i Kurland och södra Livland. 

* Jfr LuNDELL, Nordisk familjebok, Kassuber, Polabiska och Polska språket. 
' Jfr Leskien, Lithuanian, Lettisk and Prtissian i Sixth aniiual ad- 
dress of . . . the Philological Society (1877). 



— ()4 — 

** Den västiiidoeuropeiska afdelningeti omfattar äf- 
vcnledcs fyra familjer: 

V. Den germanska språkfamiljen, hvarom se ,^ 11. 

VI. Den keltiska språkfamiljen sönderfaller i tvä myc- 
ket skarpt skilda grenar: 

A. Den ö-keltiska språkgrenen, fördelad i två grupper: 

a. Den britanniska (»brittiska», »bretonska» eller 
»kymriska» i vidsträckt mening) språkgruppen, som en gång 
uppfyllde hela England, representeras af följande tre språk: 

1. Kymriskan (i inskränkt och egentlig mening; äl- 
ven kallad walesiska) med källor från oinkr. 800 talas nu 
l)lott i Wales. 

2. Korn is kan med källor frän omkr. 1000 (?) tala- 
des i Cornwallis tills omkr. 1800. 

H. Bretonskan (i inskränkt och egentlig mening; äfven 
kallad armoriska eller armorikanska) med betydande källor 
sedan 860-talet utgör de sedan omkr. 400 till norra Frankrike 
utvandrande britternas språk, lui inskränkt till västra hälf- 
ten af Bretagne. 

b. Den gäliska (»gaeliska» eller »gaedheliska» i vid- 
sträckt betydelse, äfven »hiberniska») språkgruppen ^ omfat- 
tar äfvenledes tre språk, af hvilka de två första ända tills 
omkr. 900 stodo hvarandra så ytterst nära, alt de kanske ej 
ens voro nämnvärdt skilda språk: 

1. Iriskan (»iriska gäliskan») är det viktigaste af alla 
keltiska språk och äger källor ända från omkr. 500 (ogom- 
inskritter, se s. 39; sedan 700-talet äfven bokskrift). Till 
inemot 1100 får språket heta »forniriska», sedan »medel- 
iriska» (med rik litteratur), som omkr. 1000 aflöses af »ny- 
iriska». Språkområdet utgöres numera egentligen blott af 
västra och södra Irland. 

2. Högskotskan (»höglandsskotskan», »skotskan», 

* Jfr Krdmann, Nordisk familjebok. Gaeliska språket. 



- O;') - 

»skotska gäliskau», »galiskan» cIIcm' »gaeliskan» elltM* »gacd- 
heliskan» i inskränkt betydelse, »ersiskan») har källor sedan 
140i)-talet och tah^s i nordvästra häliten af Skotthuid saiul på 
Hebriderna. 

3. Manx med källor sedan lf>(K)-talet är ön Mans kel- 
tiska dialekt. 

B. Den kontinental-keltiska (»galliska» i vidsträckt 
mening) språkgrenen omfattar två (om ej llere) hufvwdspråk, 
nu se(hui länge utdöda: 

1. Galliskan (i inskränkt mening) med torftiga, vä- 
sentligen al* ett .*i()-tal inskritter (rån Frankrike och norra 
Italien bestående källor Trän tiden före Kristi födelse. Den 
talades under de närmaste århundradena f. Kr. i Frankrike 
(utom det nordligaste, hvarom se A, a, 3 ofvan och 2 ne- 
dan, och det sydligaste, där akvilanskan, ett iberiskt språk, 
härskade), norra Italien (»Gallia cisalpina»), Schweiz (»Hel- 
vetien» efter den keltiska stammen »helvetier»), västra och 
södra Tyskland, Bömen (uppkalladt efter de keltisk^i »bo- 
jerna»), Mären, norra Ungern, Österrike, Steiermai^k, Kärn- 
ten, Krain, Illyrien, Slavonien, Bosnien och Galatien. Det 
säger sig själft, att inom dettii ofantliga område stor dialekt- 
splittring rådde, men de närmare detaljerna härvid äro på 
grund af bristande källor ej kända K 

2. Belgiskan, som talades i norra Frankrike och Bel- 
gien, är på grund af bristande källor så godt som alldeles 
okänd. 

VII. Den italiska språklam iljen '^ sönderfaller i två 
grenar: 

A. Den västliga (»latinska») språkgrenen medföljan- 
de, hvarandra ganska närstående språk: 

a. Latinet med sparsamma källor (inskrifter) redan 

* Se vidare Wixrnscn i Oröbers Oruiulriss der rnmnnisclien l^liilo- 
logie I, 284 (T. (1888). 

* Jfr Dekcke i G robers (irundriss I, :\Xy ft*. 

Soreen, Värt spruk, B<l I. ;'> 



sedan r)00-talet f. Kr., ymnigare Cörsl sedan onikr. .'iOO och 
egentlig litteratur (från och med Livius Andronicus) sedan 
240 f. Kr. Redan cmikr. 200 f. Kr. visar sig inom »forn- 
latinet» en motsättning, som föga mer än ett århundrade se- 
nare ledt till en stor klyfta mellan följande båda former af 
detsamma: 

a) Riksspråket, det egentliga litteraturspråket, hvilket 
från Livius Andronicus till Cicero kallas »arkaiskt», sedan 
»klassiskt» eller »guldålderns» latin, hvarpå följer »silfver- 
ålderns», så förfallets och slutligen renässansens »nylatinska» 
litteraturspråk. Såsom egentligt umgängesspråk är nämligen 
latinet då för längesedan utdödt och fortlefver i tal blott så- 
som lärdt föredrags^pråk och - detta ännu i våra dagar — 
gudstjänstspråk. 

fi) Det snart nog på mångfaldigt olika sätt dialektalt 
largade folkspråket (»lingva vulgaris»): vulgärlatinel, hvar- 
ur i följd af de vidt skilda områdenas så olika sociala, poli- 
tiska och historiska förhållanden och utveckling småningom 
uppstå de romanska språken (»lingva romana»), . h vilkas 
tillvaro kan dateras från omkr. 500 ^ De romanska språkens 
dialekter gingo och gå ännu i dag tämligen kontinuerligt öf- 
ver i hvarandra, men därest man öfvervägande fäster sig vid 
litteraturspråken, så erhålles följande indelning: 

1. Italienskan, som bland de romanska språken mest 
liknar latinet, äger litteratur sedan omkr. 1000. Den talas i 
Italien, kantonen Tessin och en bit af (iraubiinden, i södra 
Tyrolen och en bit af Istrien, i dalmatiska kuststäder, på 
Korsika och Malta samt delvis de Joniska öarna och i ita- 
lienska kolonier såsom Tunis m. m. Den är splittrad i en 
mängd hvarandra mycket olika dialekter, af hvilka den vik- 

* .Ifr rörande vulgurlatinet och dess utveckling till romanska språk. 
,1. Storm i Kncyclopiedia Hritannica XX, Httl ff. och W. Meyer i (iröbers 
(irundriss I, 351 fl'.; rörande de romanska sjirakens gruppering och ut- 
bredning se (iRÖBKR i (Iröbers (irundriss I, 415 ff. 



- (57 — 

tigaste är den loskanska, speciellt florentinskan, som med 
tiden blifvit riksspråk, samt därnäst sardiskan pa Sardi- 
nien, hvilken är synnerligen afvikande från de öfriga och 
intar en meilanställning mellan italienskan och spanskan, 
hvarför df^w stundom rent al" uppställts som ett särskildt 
språk ^ 

2. S])anskan (i inskränkt mening; jfr 4 nedan) med 
litteratur sedan omkr. 1100 talas i större delen af Spanien 
(jfr 3, n nedan), i Mexiko, Centralamerika och större delen 
af Sydamerika samt på Filippinerna. Spaniens riksspråk är 
baseradt på den kastilianska dialekten *. 

;i. Lusitanskan (»galicisk-portugisiskan» eller »por- 
tugisiskan» i vidsträckt mening) uppträder under tre olika 
hufvudformer '^i 

I. Portugisiskan (i inskränkt mening) med litteratur 
sedan omkr. 1200 har att uppvisa tre olika hufvudtyper: den 
kontinentala i Portugal, den insulära på Azorerna och 
Madeira och den ultramarin a i Brasilien, h vartill komma 
åtskilliga kreolska blandspråk i Afrika, Ostindien och Su- 
rinam. 

II. Galiciskan (»gallego») i Galicien och angränsande 
delar af Asturien och Leon. 

ni. Mirandesiskan m. fl. dialekter i nordöstra Por- 
tugal. 

Anm. 4. Spanskan och lusitanskan sammanfattas ofta till en »hi- 
spano-romansk» grupp. 

4. Katalanskan med källor sedan något före 1200 
talas nu i Roussillon (i södra Frankrike), Katalonien, Valen- 
cia och, i en från den öfriga katalanskan tämligen afvikande 
dialekt, på Baleariska öarna. 

5. Provensalskan (»langue d'oc») med litteratur se- 

* .Ffr vidare Ascoli i Hncyclopsedia Britannica XIII, 491 ff. 

* Jfr MuNTHE. Nordisk familjebok. Spanska språket. 

* .Jfr MuNTHE. Nordisk familjebok. Portugisiska språket. 



— (>8 — 

dan lOOO-lalel talas i större delen af södra Frankrike. En 
från den öfriga provensalskan mycket, afvi kände dialekt ar 
gaseogniskan, som nästan kan betraktas såsom ett sär- 
skildt spräk. 

6. Franskan (i inskränkt mening; jfr 7 nedan) med 
källor sedan 842 (Strassburg-eden) talas i större delen (jfr 
VI, A, a. Ii ofvan) af norra, som rikss[)räk äfven i södra, 
Frankrike och dess kolonier (i Afrika och Amerika), i Ca- 
nada och, såsom »vallonsk» dialekt, i södra Belgien samt 
ändtligen i västra delen af tyska Klsass och Lothringen. 
Riksspråket är haseradt på den »burgnndiska» dialekten i 
Isle de France. 

7. Den franko-galliska. (»medel-rhöneska») dialekt- 
gruppen i västra Schweiz, södra Franche-Comté, norra Dau- 
phiné, Savojen och en mycket liten bit af nordvästra Italien 
äger några mycket sparsamma litterära källor från 1100- och 
1200-talen. Sedan har franskan antagits som litteratur- och 
bildadt talspråk, om ock något dialektalt färgad och därför 
kallad s c h w e i z e r fr a n ska. 

Anm. .*). Katalanskan, jirovensalskan, franskan och franko-gallLskan 
sammanfattas ofta till en )>gallo-romanskM grupp. Dock föres katalanskan 
af många, men pa sämre grunder, till den »hispano-romanska» gruppen 
(se anm. 4). 

8. Rätoromanskan (»rätiskan», »ladinskan», »ra- 
monskan», »ruinonskan», »kurvälskan») med nästan uteslu- 
tande munartliga källor från nutiden sönderfaller i tre huf- 
vuddialekter: den västra (»västladinska») i större delen af 
Graubiinden med en liten litteratur sedan omkr. 1550, den 
mellersta (»centralladinska») i mellersta Tyrolen och den 
östra i Friaul ^ 

9. Rumänskan (»rumonskan»), till ytterlighet ui)p- 
blandad med slaviska lånord, äger källor sedan omkr. 1550 

1 .Ifr AscOLi a. st. s. 492 fl*. 



- 69 - 

och uppträder i fyra hiifvudformer ^: daco-runiänskan i 
Rumänien och dehir af Bessarahien, Siehenburgen, Hanatet 
och Bukovina (tillsani nians omkr. 8 millioner människor); 
den af nygrekiskan starkt påverkade macedo-rumänskan, 
som tahis af de s. k. kutsovahickerna eller tsintsarerna (omkr. 
1 mill.) i Tessalien och angränsande hinder säsom Macedo- 
nien och Albanien; meglo-rumänskan, som talas (af omkr. 
14,000 individer) i elfva byar nordväst om Saloniki; istro- 
ru mänskan å nägra oiier i Istrien (omkr. 2,000 individer). 

b. c, d. De faliskiska, prttMiestinska och lanuvin- 
ska dialekterna i områdena kring Falerii, PraMieste och Lanu- 
viuiii ha obetydliga källor sedan 500-talet f. Kr., men ut- 
trängdes med tiden af latinet. 

B. Den östliga (»umbrisk-samnitiska)), »umbrisk-sa- 
belliska», »umbrisk-sabinska») språkgrenen omfattar blott 
numera utdöda språk, hvilka samtliga utträngts af latinet, 
tidigast sabinskan (kanske redan ett par hundra år f. Kr.), 
senast oskiskan (kanske först ett par hundra år e. Kr.). Hit 
hörde: 

1. Umbriskan* med inskrifter frän de sista århund- 
radena f. Kr. talades i Umbrien. 

•2. Volskiskan, representerad af en enda inskrift, tycks 
ha stått umbriskan nära. 

3. De sabelliska dialekterna, som talades af pa»ligner, 
marruciner, vestiner, niarser och sabiner, alla i mellersta Ita- 
lien, ha att uppvisa en och annan inskrift och tyckes (i syn- 
nerhet picligniskan, den rikast representerade) ha stått oski- 
skan ganska nära. 

4. Oskiskan (»opiskan») ^ med inskrifter från tiden 
omkr. .*i50 — 50 f. Kr. var den stora samnitiska folkstammens 

* Se utförligare Sandfeld-.Ienskn i Kort Udsigt över det philologisk- 
historiske Samfunds Virksoinhed 1891 — 1894, s. 268 ff. 

* .Jfr Danielsson, Nordisk familjebok, Vmhriska sjfråkei. 

* Jfr Danielsson a. st., Oskiska sprtiket. 



— 70 - 

språk och talades i södra Italien (utoin sydöstra siielsen, 

se III, 2) och nordöstra Sicilien. 

Anm. 6. Till den italiska familjen hörde kanske ock den föga kända 
si k III is kan på Sicilien. 

VIII. Den grekiska sprakfaniiljen omfattar knai)past 
med säkerhet (jfr anm. 7) mer än ett, dock i en massa myc- 
ket olikartade dialekter splittradt * språk: grekiskan. »Forn- 
grekiskan» äger litterära källor (»Homeros») åtminstone se- 
dan 800 i*. Kr., om ock först i mycket yngre handskrifter 
hevarade, och för öfrigt en mängd inskrifter sedan omkr. 
500 f. Kr. IMand dess dialekter är den viktigaste den från 
Ättika stammande attiskan, på grundval af hvilken sedan 
400-talet f. Kr. uthildade sig ett gemensamt grekiskt littera- 
turspråk, hvars skriflformer väsentligen bihehållit sig ända 
in i den nuti(hi grekiska litteraturen, om ock med ett ytterst 
förändradt uttal. Sedan 200-talet f. Kr. ersattes äfven såsom 
umgängesspråk de gamla dialekterna, af hvilka nu för tiden en- 
dast za kon is kan i nordöstra Lakonien lefver kvar, genom ett 
på grundval af flera dialekter och äfven icke-grekiska bestånds- 
delar bildade gemensamt talspråk (»koine»), som redan före 300 
e. Kr. vunnit fullständig seger, och hvarur sedan omkr. 500 de 
»nygrekiska» dialekterna, delade i en nordgrekisk (norr om 
en ungefärlig linje Aiia— Volo) och en sydgrekisk grupp så 
småningom uppstått. Grekiskan talas nu i (irekland, delar 
af Epirus, Tessalien och Macedonien, på (2ypern, Krela (vä- 
sentligen norra), Rodos och Arkipelagens öfriga öar samt 
dessutom å en mängd orter på Minche Asiens kust och i 
det europeiska Turkiet. 

Anm. 7. Möjligen (eller troligen) hörde till den grekiska familjen 
äfven den forntida, föga kända macedoniskan. 

Anm. 8. Ovisst är, huruvida lyd i sk an (K*h lykiskan, två forn- 
tida språk i Mindre Asien, öfverluifvud tillhörde den indoeuropeiska språk- 
stammen. Så godt som säkert är, att detta iekc var fallet med forntidens 
etruskiska i norra Italien. 

* Se K. F. JoHAsssoy, Sågra ord om dialekter, speciell de grekiska 
i Spräkvetenskapliga sällskapets i Tpsala förhandlingar 1885 — 1888, s. 1 ff. 



71 




Dessa åtta språk- 
familjer skulle kunna 
bildligt grupperas efter 
deras geografiska låge 
och därmed samman- 
hängande frändskap på 
följande sätt, hvarvid 
linjen A — B skiljer den 
öst- och västindoeuro- 
peiska gruppen ( »sa- 
tem»- och »centuni»- 
språken): 



,^11. Den germanska språkfami^en \ 
Den indoeuropeiska språkfamilj, hvartill svenskiui hör, 
är den germanska, i Tyskland stundonv (isynnerhet fm-r) 
kallad den »tyska», i Danmark ännu ofta den »gotiska», i 
England nästan alltid den »teutonska». Den är redan' i äld- 
sta tider skarpt skild från de andra familjerna genom många 
och viktiga egendomligheter, t. e. »afljudets genomförda an- 
vändning som verbalt tlexionsmedel, »Ijudskridningen» -^ samt 
utbildningen af den »svaga» adjektivböjningen och det »svaga» 
preteritum. Det »urgermanska» språket, af hvilket vi icke- äga 
några minnesmärken, talades af den uråldriga folkstam, som 
plägar kallas germaner, och som vid tiitt inträde i historien 
— genom Pytheas* resa oinkr. 820 f. Kr. '^ — bodde, visserligen 
redan då splittrad i många smärre stammar med mycket 
olikartade sjiråk, i södra hälften af Skandinavien, Danmark, 
Schleswig-Holstein, Mecklenburg samt västra Pommern och 

' Jfr Mvcu. Deutsche Stammeskuiule, s. 2A ff.; LJixoSTKrn, Grunddragen 
af modersmålets historia, s. 4(5 ff. 

* Se NoREEN. Nordisk familjebok, Ljudskridning. 

" Se Ahlexuh, Piftheas Thuleresa i Spräkvetcnskapliga sällskapets i 
Upsala forhaiulUngar 1891 — 1894, s. 100 ff. 



— 72 — 

Brandenburg intill Öder, niöjligeii <K'ksa redan då på Fin- 
lands, Estlands och Livlands kuster \ Större delen af detta 
område hade germanerna då redan mycket länge innehaft, 
kanske ända Irån den tid, då dessa trakters stenålder tog 
sin början *. I alla händelser böra sålunda dessa nejder ha 
varit germanernas urhem, om ock med mindre geografisk 
utsträckning, redan pä den tid, då de ännu voro ett i språk- 
ligt afseende jämförelsevis osplittradt folk ^. Xär denna," sä- 
kerligen icke på en gång eller med ett slag skeende splitt- 
ring försiggick, är natmligtvis mycket ovisst, men i alla hän- 
delser ägde i\vn rum en god tid före Kristi födelse, enär de 
äldsta språkliga källorna (från första århundradena e. Kr.) 
förete en betydande olikhet mellan de germanska hufvud- 
stammarna. Denna har väl uppstått på ungefär samma sätt 
som motsvarande förefeelse inom det indoein-opeiska ursprå- 
ket (se >$ 9), och resultatet har blifvit uppkomsten af tre 
språkgrenar, förutsättande hvar sitt jämförelsevis enhetliga 
urspråk: 

A. Den nordgermanska eller nordiska (»skandina- 
viska») grenen, h varom se S 12. 

B. Den östgermanska (»vandiliska», »gotiska» i vid- 
sträckt bemärkelse) grenen, så kallad emedan hithörande folk 
vid sitt tcirsta uppträdande på <len historiska skådeplatsen (i 
första århundradet e. Kr.) befinna sig längst i öster bland 
de kontinentala germanerna, nämligen vid Oders och Weich- 
sels nedre loi)p (jfr anm. 2). Hit höra följande språk, nu- 
mera san>tlig4i utdöda: 

* Jfr WiKLUNi), \dr kommo svcnnkarne tiil Finland, Tpsala 1901. 

* Jfr Mucii a. st.; MoNTEi.irs. Om nåra förfaders invandrimj till 
Sorden i Nordisk tidskrift 1884, s. 21 ff.; G. Retzhs och C. M. First, 
Anthropoloyia snecica (1902), s. 19 ff. 

" Angående medeltidens liirda saga om skandinavernas invandring 
fnVn Asgård se V. RynBERcs förträffliga utredning i Cndcrsökningar i ger- 
manisk mijihologi 1, 24 fT.; rörande kontinentens hedniska, vfd ej i allo 
ogrundade, sägner om utvandringar frän Skandinavien se därsam mastades 

I, 7.) nr. 



- 7;^ - 

1. (iotiskan talades af de under folkvandringarna upp- 
trädande goterna, om hvilka inhemska sägner förtälja, att de 
utvandrat frän Skandinavien. Språket, liksom folkel själft, 
sönderföll i flera mindre, af hvilka de enda något sa när 
kända äro: 

a. Västgotiskan ^ (»gotiskan» i inskränkt mening, 
»ma^sogotiskan», »mesogötiskan», »den wulfilanska gotiskan»), 
som talades af stammen wisigoter (dvs. »ädelgoter», orätt 
återgifvel med »västgöter») eller tervinger, äger källor från 
tiden 800 — 400, bestående af dels ett par runinskrifler (hvari- 
bland »Hukarest-ringens»), dels en mängd personnamn, dels 
ändtligen åtskillig bokskrifl, förnämligast fragmenter af bi- 
skop Wulfilas (t 383) bibelöfversättning, visserligen endast 
föreliggande i östgotiska afskrifter från omkr. 500, men dock 
i allt väsentligt återgifvande 300-talets västgotiska. Språket 
flyttade med folket före 200 från urhemmet vid Weiehsel-myn- 
ningen till Svarta hafvets kust (mellan Donau och Dnjestr), 
vidare på 300-talet öfver Donau till Hulgarien, den tidens 
Mn»sien, hvaraf namnet »mcrsogotiska», och slutligen efter 
allehanda vandringar till södra Frankrike och Spanien (415), 
där språket dog ut, i Frankrike redan på 800-talet, i Spa- 
nien först på 1000-talet. En svag möjlighet är, att den go- 
tiska, som i>å 500-talet omnämnes såsom förekommande i 
Ma»sien, och som ännu på 800-talet fortlefde strax söder om 
Donau-mynningen, var en rest af den i dessa trakter en gång 
talade västgotiskan ^ 

b. Östgotiskan^ som talades af stammen austrogoter 
(dvs. »glansgoter», orätt återgifvet med »östgoter») eller greu- 
tunger, äger torftiga källor, nästan uteslutande bestående af 

* Jfr Strkitberg, (iotischc IJtcraiur i Pauls (iriinciriss, 2. aiifl., II, 1 
fr., och Gotisches Klementarhiich, Kinleitiing; Bratsk, Gnlische yramnuttik, 
3. aufl., .Aiihang. 

- .Jfr Noreex (eflcr H. L<kwk) i Historisk tidskrift 1898, Öfvcrsikter 
och {(ranskningar, s. 35. 

» Jfr V. Wreiie. Chcr die Sprache der Oxtijofen (1891). 



— 74 — 

personnamn i latinsk och grekisk litteratur, från tiden ;i(M) 
— 800. Språket flyttades under folkvandringarna från sin 
äldsta styrkta hemvist vid Weichsel-mynningen till Svarta 
hafvets kust (öster om Dnjestr) samt slutligen efter åtskil- 
liga irrfärder till Italien (489), där det redan omkr. (500 ut- 
dog. Möjligen hafva vi kvarblifna rester af östgotiskan att 
hnna i den gotiska, som talades på Krim (»krimgotiskan») 
ända tills inemot år 1800, öster om sundet vid Kertsch (den 
»telraxitiska» gotiskan) tills omkr. 1750 och i ett distrikt 
sydöst därom (den ^xeudusianska» gotiskan) åtminstone tills 
omkr. 600 ^ Af krimgotiskan äga vi åtskilliga spräkprof 
från år lo62 i den fransk-österrikiske diplomaten Husbecqs 
reseberättelse (tryckt 1589). 

c. Gepidiskan, som talades af de först på 200-talet 
från Weichsel-deltat uttågande gepiderna, är oss endast be- 
kant genom ett fåtal personnamn. Ehuru det rike, som af 
detta folk på 400-talet grundats i Siebenburgen och Ungern, 
redan på 500-lalet störtades af langobarderna, skall språket 
ännu på 800-talet ha fortlefvat i några ungerska byar. 

2. Vandaliskan ^ som talades af de omkr. år 200 från 
Brandenburg och Schlesien utvandrande vandalerna, äger 
obetydliga källor, nästan uteslutande bestående af ett icke 
synnerligen stort antal personnamn från tiden 300 — 000, t. e. 
de bekanta Stilika (»Stilico») och Geisarik (»Genserik»). Se- 
dan det i början af 400-talet grundade vandaliska riket i 
norra Afrika omkr. hundra år senare störtats, utdog språket 
hastigt, troligen redan före 600. 

3. Burgundiskan ^ som talades af de etter. 200 från 
Posen (troligen ursprungligen från Bornholm, det forna Bor- 

^ 4fr NoiiEKN a. st. s. X3 f. . 

* Jfr WuKDE, Cber dic Sprache der Wandalen (1886). 

« Se W. W.\CKERSAGEL, Kleuiere Schriflen III, 334 ff.; Kögkl i Zcit- 
sclirift fiir dciitsclies Altertum XXXVII, 223 ff. Några är» henugha att fora 
Hurgundiskaii snarare till den viist germanska språkgrenen. 



/«) 



giindavholin) utvandrade burgiuidenia, äger äfveiiledes skäli- 
gen obetydliga källor: eii runinskrift (det berömda Charnay- 
spännets), en hop personnamn samt några andra ord, allt 
från tiden :^0() -500. Sedan det på 400-talel i södra Frank- 
rike (»Burgund» — nu Bourgogne — samt söder och öster 
därom) grundade riket efter hundra års tillvaro störtats, ut- 
dog språket, väl före 000. 

4, 5. Rugiskan och skiriskan, hvilka språk tillhörde 
de från Västpreussen, resp. Östpommern härstammande, i lolk- 
vandringarna deltagande stammarna rugier och skirer, kän- 
ner man ytterst Htet till, enär deras källor endast utgöras af 
några få personnamn, t. e. tlet skiriska Odwakar (»Odoacer»): 
Intetdera språket torde ha öfverlefvat oOO-talet, då själfva 
folkstammarna som sådana gingo under. 

Anm. 1. Om de språk, som talades af ofriga iiiider folkvaiuiringarna 
uppträdande östgermanska stammar, känner nian intet eller så godt soni 
intet, på sin höjd något enstaka folk- eller personnamn. 

Anm. 2. Mången, i synnerhet äldre, författare sammanfattar båda 
de ofvan nämnda german.ska språkgrenarna (den nord- och den öatgerman- 
ska) under benämningen »östgermanska» språk, därmed antydande antin- 
gen en ursprunglig närmare samhörighet dem emellan — en uppfattning 
som möjligen kan vara riktig, men ännu icke nöjaktigt st3'rkts — eller 
rent af, att nordgermanerna i jämförelsevis sen tid invandrat i Skandina- 
vien efter att förut ha varit kontinentala östgermaner, en åsikt som tyif- 
velsutan är oriktig. Snarare kan förhållandet ha varit det alldeles omvända, 
något hvarpå bl. a. iXaw ofvan (s. 73) omnämnda gotiska vandringssagan 
hän tyder. 

C. Den västgermanska (»sve viska», »tyska» i myc- 
ket vidsträckt mening, jfr II och II, \\ nedan) språkgrenen, 
så kallad, emedan hithörande folk i första århundradet e. Kr. 
bo väster om östgermanerna, nämligen kring Klbes nedre 
lopp och västerut hitill Ren. En tidigt inträdd språklig 
splittring har klufvil denna gren i två språkgrupper: 

I. Den nordliga eller anglofrisiska \ troligen förut- 
sättande ett ganska enhetligt urspråk. Hit höra följande 
tvenne språk: 

' Jfr SiEBs i Pauls (frundiiss, *i aufl.. I, 11. "»4 ff. 



— 70 - 

1. Engelskan (»angliskan» i vidsträckt mening), i 
sin äldsta form kallad angelsaxiska eller fornengelska, 
med rika källor af alla slag sedan något före 700 \ öfverför- 
des till England frän kontinenten af de pa 400-talet invand- 
rande stammarna jutar, saxare och angler. Pa grund af 
denna ursprungliga stamskillnad sönderfaller angelsaxiskan 
i tre hufvuddialekter: den ken t i ska, den sax i sk a (mest 
typiskt utbildad såsom »västsaxiska» i Wessex) och den ang- 
liska (i inskränkt mening), hvilken sistnämnda uppdelas i 
en mercisk och en northumhrisk *. På 800- och 900-, 
men i all synnerhet på 1000-talet uppblandas språket i följd 
af vikingatågen och den danska eröfringen i hög grad med 
nordiska lånonP och sedan den normandiska eröfringen (10(56) 
i ännu högre grad med franska *. Detta blandspråk kallas 
från omkr. 1100 medelengelska ^, från omkr. löOO ny- 
engelska. Till omkr. 13o0 användes såsom riksspråk en 
normandiskt iargad franska (»anglonormandiska»), sedermera 
engelskan i en väsentligen af Chaucer (f 1400) grundlagd 
form, baserad på merciskan, närmast Londons dialekt (som 
med tiden öfvergålt från att vara saxisk till mercisk) ®. En- 
gelska talas nu i England (utom Wales, se s. 04), sydöstra 
hälften af Skottland (jfr s. 05) med Orkney- och Shetlands- 
öarna, större delen af Irland (jfr s. 04), New-Foundland, 
Förenta staterna, Kaplandet, Australien och en mängd andra 
engelska kolonier i alla världsdelar. 

2. Frisiskan^ i sin äldsta form kallad fornfrisiska, 
från löOO-talet nyfrisiska, äger intet riksspråk och kan i 

' Jfr SiKVKRs, Atujelsächxische yrammalik, 3 aufl., Kinleituiif(. 

* Jfr spnikkartan i Pauls (jrundriss, *2 aufl.. I, 1008. 

■ Jfr Björkman, Scandinaoian loanwonls II, 2(>,*J IT. (1902) och 
Blandspråk och lånord i Sjätte nordiska filologniotcts förhandlingar (190H); 
Jkspersex, Engelsk o(f Sordisk (i Nordisk tidskrift 1902). 

* Jfr Bkiiress i Pauls Grundris.s, 2 aufl., I. 900 IT. 

" Jfr MoKSBACH, MiHelemjlischc (jramnutiik^ Hinleitung. 
" Jfr Ki-roE i Pauls Grundriss, 2 aufl.. I, 947. 
" Jfr SiEBs a. st. s. 1167 IT. 



- 77 — 

det hela betraktas som ett utdöende språk. Den smiderfaller 
i tre geograiiskt åtskilda hufviiddialekter, af hvilka de två 
första hänga närmare ihoj) oeli väl först under den äl(h*e 
medeltiden börjat afvika frän hvaran(h*a i följd af geografisk 
skilsmässa: 

a. Nordfrisiskan, scmi saknar gamla källor, talas nu 
på öarna Helgoland, Sylt, Köhr, Anirum, Halligerna och mot- 
liggande delar af Schleswigs kust. 

b. Östfrisiskan med källor åtminstone frän sednare 
hälften af 12()()-talet intog fordom hela området mellan Gro- 
ningen och Weser, men är nu inskränkt till tre orter i ()1- 
denburg: Saterland, Neuwangerooge och ön Wangeroog med 
tillsammans blott omkr. 2500 språket talande individer. 

c. Västfrisiskan ( »platt frisiskan») med källoi' .sedan 
sednare hälften af l.HOO-talet är ännu det öfvervägande bruk- 
liga folkspråket i den nederländska provinsen Västfrisland. 

Anm. 3. Kanske hörde till frisiskan äfvcn den forntida Mersehurg- 
dialektcn, som har att uppvisa åtskilliga källor från tiden strax efter 
år 1000». 

II. Den sydliga eller tyska (i vidsträckt mening) 
gruppen med följande fyra språk, af hvilka två och två höra 
närmare samman (jfr anm. 4): 

1. Nederländskan l^allas i sin äldsta form forn- 
lågfran kiska (sällan »fornnederländska»), med mycket 
torftiga källor *, af hvilka de äldsta (de s. k. malbergiska 
glossorna i Lex salica) dock förskrifva sig redan från 500- 
talet och alltså äro de äldsta västgermanska si)råkminnes- 
märken, som öfvérhufvud finnas. Sedan på 1200-talet ett 
väsentligen på provinsen Hollands dialekt baseradt litterärt 
riksspråk, mest typiskt representeradt af J. van Maerland 
(t 1300), uppstått, kallas detta språk medelnederländska. 

^ Jfr SiKBS i Pauls Grundriss, 2 aufl.. I, 1157 f; Bremer därsammastä- 
des III, HBH. 

« Se K. v. Amika i Pauls GrundrLss, 2 aufl., Ill, f>5 f., 71 f.; Köokl 
och Hrvcknkr dårsam mastades II, 157 f. 



— 78 ^ 

Från loOO-lalel heter det, nu starkt påverkadt af Brahants 
dialekt, nynederlandska (äfven kalhui »holländska» i Ne- 
derländerna, »flamländska», »fläniska» eller »flaniska» i 
Belgien) oeh är riksspråk icke blott i Nederländerna utan 
sedan \Hll] oekså (jämte franskan) i Belgien samt i en ål- 
derdomligare form i Oranjeslaten och Transval (åtminstone 
hittills). I sin helhet utgöres det nederländska riksspråkets 
och dess åtskilliga dialekters språkområde nu af Nederlän- 
derna med kolonier, norra Belgien (norr om en unge- 
färlig linje Maastricht— (]lourtray), östligaste delen af franska 
Flandern, nordligaste delen af Reni)rovinsen (norr om en 
linje Aachen -Dusseldorf— Solingen — Siegen), delar af Kap- 
landet samt åtskilliga orter i Förenta staterna \ 

2/ Lågtyskan (i inskränkt mening, jfr anm. 4), i sin 
äldsta form kallad fornlågtyska eller fornsaxiska, äger 
(frånsedt ett par förmodligen äldre runinskrifter) källor se- 
dan 8()()-lalet (äldst den stora religiösa dikten Heliand) ^. 
Från omkr. l2()() kallas språket medellågtyska, med rik- 
liga, ehuru ofta litterärt mindre värdefulla språkalster, i synner- 
het från 1300- och än mer 1400-talel. Omkring \iWA) upphör 
denna emellertid alldeles i följd af högtyskans allmänna an- 
tagande såsom rikssi)råk, detta delvis redan omkr. 1550. 
F^örst på 1800-talet har en nämnvärd lågtysk litteratur 
(främst Klaus Grolhs och Fritz Reuters skrifter) på olika 
dialekter åter börjat framträda, men väsentligen är och 
förblir väl detta .språk, sedan 1500-talet kalladt ny låg- 
tyska eller (i synnerhet förr) plattyska, blott ett dia- 
lektalt splittradt folkspråk ^ Såsom sådant talas del nu i 
nästan hela Nordtyskland, norr om en ungefärlig linje Thorn 

' .Ifr J. Tk WixKKL i Pauls Grundriss, 2 aiifl.. I, 785 ff. samt språk- 
k^irtorna s. 780 och 924; Leffler, Nordisk familjebok, FlamlämiKka och 
HoUåmlska språket. 

- Jfr HoLTiiAisEx, Alhächsiitches Elementar buch, Kinleitung. 

" Jfr Tamm, Nordisk familjebok, Plattyska. 



— 79 - 

— Fraiiklurl an der Öder— Wittcnberg— Kassel— Siegen- El- 
berfeld — Eminerieh, samt i Nederländerna öster om linjeo 
Emmerich — Ziiidersees östkust- Groningen. Inom detta stora 
område särskiljer man tva hufviidsakliga dialektgriipi)er, niel- 
lan hvilka Elbe utgör gräns ^). 

Anm. 4. Nederländskan och lågtyskan sammanfattas ofta och på 
goda grunder till en »lågtysk» (i vidsträckt mening) grupp. Men termen 
är pä grund af sin tvetydighet illa vald, så mycket mer som de båda 
nämnda språken äfven understundom pläga sammanföras med engelskan 
och frisiskan till en »lågtysk» (i mycket vidstnlckt mening) enhet, detta 
på grund af vissa likheter hos alla dessa språk gentemot det följande, 
högtyskan. 

3. Högtyskan eller »tyskan» (i inskränktaste me- 
ning'-) kallas i sin äldsta form iornhögtyska, med torftiga 
källor redan från (>()0-talet (frånsedt ett par möjligen ännu 
äldre runinskrifter), rikare sädana sedan 800-talet, och skil- 
jer sig redan i allra äldsta tid skarpt från de föregående 
språken genom den s. k. andra eller högtyska Ijudskridnin- 
gen ^). Språket från omkr. 1100 kallas medelhögtyska, 
med en synnerligen rik litteratur, inom hvilken spåras an- 
satser till ett på några sydtyska (nord-alemanniska och öst- 
frankiska) dialekter baseradt riksspråk. Men ett verkligt ef- 
fektivt sådant uppstod först i och med nyhögtyskan från 
omkr. 1500. Förtjänsten af dess genomförande tillkommer 
väsentligen Luther, som anslöt sig till det för de kursaxiska 
och kejserliga kanslierna i hufvudsak gemensamma språk- 
bruket, dock under hänsynstagande till flera andra dialekter. 
Resultatet blef därför ett riksspråk, som till sin grundval är 
medeltyskt (södra Saxens och norra Bömens dialekter), men 
som därjämte är starkt i)åverkadt af särskildt bajersk-öster- 

^ Jfr Behaohel i Pauls Grundriss, 2 aufl., 1, 662 ff. och språkkar- 
tan s. 780. Annorlunda Bremek därsammastädes III, 871. 

* I vanlig inskränkt mening betecknar »tyska» en sammanfattning 
af högt3'skan och lågtyskan, en enhet som språkligt sedt dock knappast 
har någon annan grund att stodjd sig på än det gemensamma riksspråket. 

' Se NoREEN, Nordisk familjebok, Ljudskridning. 



- 80 - 

rikiskt språkbruk. Del ar nu icke blott Tysklands och dess 
koloniers riksspråk, ulan äiVen (jämte franska) Schweiz', dar 
större delen af befolkningen ar tysktalande, och (jämte flera 
andra språk, se s. 26) Österrike -Ungerns, där hela provin- 
sen Österrike, större delen af Tyrolen, Kärnten och Steier- 
mark, stora delar af Bömen och Mären samt mänga rätt 
betydliga områden i Ungern och Siebenbiirgen äro tyskta- 
lande. Dessutom talas högtyska i nägra trakter af norra 
Italien och Krain, pä mänga spridda orter i södra och östra 
Ryssland samt af den bildade befolkningen i Östersjöprovin- 
serna. De höglyska dialekterna äter förete pä grund af spräk- 
omrädets storlek betydande inbördes olikheter och sönder- 
falla närmast i tvä stora grupper: 

a. Den medel tyska (»mitleldeutsch» eller »binnen- 
deutsch») mellan en nordlig linje Aachen — Diisseldorf -So- 
lingen— Siegen —Kassel — Wittenberg —Frankfurt an der Öder 
— Posens väslspets och en sydlig linje Saarburg (i Lothrin- 
gens sydspets) -Heidelberg- Schmalkalden- Saalfeld -Karls- 
bad— Leitmeritz -Reichenberg— Olmutz — Troppau. Utimi detta 
sammanhängande omräde höra hit nägra spräköar: en i Ost- 
preussen sydöst om Klbing samt åtskilliga i norra Ungern 
och i Siebenbiirgen. Af floden Werra delas detta dialektom- 
räde i tvenne afdelningar: en mindre, västlig ( frank isk) och 
en större, östlig (schlesisk — sydsaxisk— thuringisk); dock hör 
den siebenbiirgiska tyskan till den förra af dessa. 

b. Den sydtyska (»oberdeutsch») söder om en linje 
Saarburg- Heidelberg — Schmalkalden- Saalfeld -Karlsbad — 
Pilsen — Hudweis— Brunn — Pressburg — Raab. Härtill komma 
spräköar i södra Ungern och Italien. Detta dialektområde 
delas i tvenne ungefär lika stora afdelningar: en västlig (fran- 
kisk — alemannisk) och en ö.stlig (bajersk — österrikisk), skilda 
af en linje: Bömens västspels - Nurnberg — Donauwörth — 
Lechs hela lopp och sedan gränsen mellan Tyrolen och 



- 81 

Schweiz, dock så att Vornrlbcrg hör till de alemnnniska dia- 
lekternas område ^ 

4. Langobardiskan, ett språk som möjligen en gång 
i tiden stått de anglofrisiska relativt nåra. men som i alla 
händelser i historisk tid har sin närmaste frände i höglyskan, 
med hvilken det har den »andra» Ijudskridningen gemensam, 
talades af langobarderna, som vid början af folkvandringarna 
bröto upp från sin hemvist i trakterna kring Luneburg och 
Lauenburg för alt efter många irrfärder hamna i lialien (ö68), 
där ännu Lombardiet bär deras namn, liksom åtskilliga nu- 
tida personnamn (t. e. Garibaldi) och ortnamn (t. e. Maremjo) 
samt andra lånord vittna om språkets forna roll i Italien. 
Efter det langobardiska rikets störtande (774) utdog språket 
så småningom, i södra Italien något före, i norra först något 
efter år 1000. Dess öfver hela rikets tid spridda, men skä- 
ligen torftiga källor bestå uteslutande af lösrVckta ord, dels 
namn, dels andra, som i allmänhet anträffas inströdda i på 
latin författade skrifter, t. e. langobardiska lagar och histori- 
ska verk samt urkunder "^ 

)^ 12. Den nordiska språkgrrenen I 

Den nordiska si)råkgrenen (se s. 72) har i motsats mot 
de båda andra germanska den fördelen att hafva minnesmär- 
ken från själfva det för de nordiska språken gemensamma 
urspråket bevarade lill vår tid, hvars forskning det också 
lyckats att tolka dem. Detta språk är den s. k. urnordi- 
skan, och dess källor, som gä tillbaka ända till de första 

' .Jfr Bkhaohel i Pauls Orundriss, 2 aufl.. I, OoO ff. med sprakkarta 
s. 780, och samme forfrs Die deutsche Sprachc, 2 aufl. (1902). 

- Jfr C. Mkyek, Sprache und Sprachdenkmåler der Lanyoharden 
(1877); W. BRrCKNER. Die Sprache der Lamjobarden (1895). 

* Jfr 'SoHEE^s^deschichte der nordischen Sprachen (1897) -= Pauls Grund- 
riss, 2 aufl.. I, 518 ff.; cii kortare öfversikt i sam me förf:s De nordiska 
språken, 2 uppl. (1903); ännu elementärare I.junostkdt, Grunddragen af 
modersmålels historia, s. 54 flf. 

.Vonv/i. Vari spriik, B<l I. •> 



— 82 — 

århundradena c. Kr., bestå dels af runinskrifter sedan omkr. 
250 e. Kr., dels af ord som — delvis kanske ännu tidigare 
— iiilånats i finskan och lapskan samt där nästan oföränd- 
rade bevarats till vår tid, dels ändtligen af folk- och ort- 
namn, som anföras af latinska och grekiska författare från 
de sju första århundradena af vår tideräkning. Språket tycks 
ha varit mycket enhetligt öfver hela Norden ända tills omkr. 
800, då med den s. k. vikingatidens inträde tydliga spår af 
en dialektal splittring börja visa sig och raskt tilltaga i antal 
och betydelse. Vid vikingatidens slut omkr. 1050 är den 
språkliga olikheten här i Norden redan så stor, att de nor- 
diska dialekterna kunna, åtminstone om hänsyn blott tages 
till de med tiden genom litteratur representerade (jfr för öf- 
rigt kap. 3), grupperas på följande sätt, hvarvid vi först ur- 
skilja två hufvudgrupper. 

I. Den västnordiska, omfattande följamle två språk, 
soni i det stora hela ha ett ålderdomligare skaplynne än den 
andrå gruppens: 

1. Isländskan, i sin äldsta form kallad fornisländ- 
ska ^ med mycket rikliga och litterärt betydande källor sedan 
omkr. 1200 (frånsedt ett par tjog personnamn från tiden 
omkr. 1000). Sedan omkr. 1530 kallas språket nyisländ- 
ska * och talas nu blott på Island, sedan det omkr. 1450 
utslocknat i den 986 grundade isländska kolonien på Grönland. 

2. Norskan, i sin äldsta form kallad fornnorska ' 
med runinskrifter (t. e. den lyktbara Karlevi-stenen på Öland) 
och enstaka orduppteckningar rec^an från tiden något före 
1000' samt tämligen riklig bokskrift sedan omkr. 1200. Ef- 
ter omkr. 1350 är emellertid denna ytterst obetydlig, och 
omkr. 1530 upphör norskan alldeles att användas som litte- 
raturspråk för att ersättas af danskan (jfr nedan II, 2, B), 

^ Jfr NOREEN, Aliishmdische und altnorwegisclic grammatik^ 3 au fl. 
(1903), Einlcitung. 

* Jfr F. Jonsson, Saltnonscns store Konversationsleksikoii, Island, 



— 83 — 

som äfven mer och mer blir riksspråk i tal. Dock ibrtlefver 
norskan såsom ett i en mängd dialekter splittradt folkspråk 
(och ett nyligen därpå grundadt litteraturspråk, se nedan B). 
Vi särskilja därför: 

A. De nynorska dialekterna i Norge *, sönderfal- 
lande i två, redan i fornnorsk tid tydligt skilda hufvudaf- 
delningar: 

a. De västländska eller västnorska dialekterna i Ber- 
gens och Kristianssands stift samt Kristiania stift till Lange- 
sundsfjorden och Trondhjems stift till och med Molde stå 
isländskan jämförelsevis nära» 

b. De östländskä eller östnorska dialekterna i åter- 
stoden af Norge stå däremot svenskan jämförelsevis nära. 

B. Det (ny)norska landsmålet* (stundom af sina an- 
hängare kalladt helt enkelt »norska», af motståndare åter 
någon gång »norsk-norska», jfr »dansk-norska» nedan II, 2, 
B) är ett af den framstående dialektforskaren I. Aasen (f 1896) 
år 1853 på grundval af den västländska Söndmöre-dialekten 
med anlitande af andra nynorska dialekter och del fornnor- 
ska (och fornisländska) litteraturspråket skap.adt, rent litte- 
rärt och artificiellt språk, som icke utgör någon norrmans 
»modersmål» i ofvan (s. 24) angifven mening. Sedan det 
af olika författare på flera olika sätt modifierats, är det icke 
längre något fullt enhetligt språk, utan söndradt i varieteter, 
som mer eller mindre närma sig de i tal verkligt lefvande 
dialekterna. Dock synes man på sistone alltmera ena sig om 
användande af den af A. Garborg utbildade landsmålsformen. 

^ Se A. B. Larsen, Oversigt över de norske bygdemål (1898), kor- 
tare i Salmonsens store Konvcrsationsleksikon, \orske Bijgdemaal; Falk, 
Oldnorsk Isesebog (1889), s. XXVIII ff.; M. Nygaaud, Sproget i Norge (1890); 
LuNDBLL J)e soenska folkmålens frändskaper^ s. 40 ff., .i Aotropologiska sek- 
tionens tidskrift 1 (1880). 

' Jfr J. Storm Det ny norske landsmaal (1888); kortare Lvndbll, Nordisk 
familjebok, Landsmål; Koht, Det norske maalstnevs historie (Den frisin- 
dede Studenter-Förenings Smaaskrifter nr 5; 1898); Falk a. st., s. XXXVIII ff. 



~ 84 — 

Sedan landsmålet år 1892 genom lag blifvit auktoriseradt till 
kyrklig användning och såsom alternativt undervisningsspråk 
i statsskolor, kan man i viss mån betrakta det som ett norskt 
riksspråk vid sidan af dansk-norskan. 

C. Färöiskan * på Färöarna är en tidigt afsöndrad. 
mycket intressant dialekt, som intar i viss mån en mellan- 
ställning mellan norskan och isländskan och äger källor re- 
dan från vikingatiden. På 1700- och i synnerhet 1800-talet 
har en massa intressanta litteraturalster upptecknats och, för- 
nämligast i våra dagar, publicerats i ett slags »normaliserad», 
mer eller mindre arkaiserande och från uttalet afvikande fär- 
öisk skriftform. 

D. Dialekten på Shetlandsöarna* med mycket torf- 
tiga källor från tiden 1299 — 1509 och något rikligare från 
nyare tid utdog omkr. 1800 och ersattes liksom den följande 
af engelskan. 

E. Dialekten på Orkneyöarna med torftiga källor, 
bestående af en hop runinskrifter från omkr. 1150 och några 
få urkunder från 1329—1420, utdog äfvenledes omkr. 1800. 

F. Dialekterna på Hebriderna, i norra Skott- 
land, i Irland' och på Man*, af h vilka knappt någon mer 
än den sistnämnda äger några källor (åtskilliga runinskrifter 
från slutet af 1000-talet), äro längesedan utdöda, tidigast i 
Irland (omkr. 1250), senast på Hebriderna (omkr. 1400) och 
Man (något senare), alla ersatta af engelska eller keltiska (så 
särskildl på Hebriderna). 



' ,lfr Hammbrshaimb, Fcprask anthologi, Indlcdning (1891); .Iakobsi^;,n, 
Fteroske folkesagn og (vventijr, Indlcdning (1898 — 1901). 

* Jfr .Jakobskn, Del norrone sprog på Shefland (1897) och Shcllamls- 
oernes sfednaviw i Aarb^gcr for nordisk 01dk3'ndighcd 1901. 

* Jfr A. HuooE, Xnrdisk Sprog og noriiisk Sfilionaliicl i Irland i Aar- 
))ogcr 1900. 

■* Jfr A. HuoGE, Minder om vore forfwdrv pan nen Man i Samtiden 
XI (1900). 



- 85 — 

II. Den öslnordiska gruppcMi, omfaltande följande 
två språk: 

1. Svenskan' (i vidslräckt mening), i sin äldsta form 
kallad fornsvenska^ (i vidsträckt mening). Denna upp- 
träder i tvåfaldig, ganska olikartad gestalt: 

A. Fornsvenskan (i inskränkt mening), omfattande 
hela det dåvarande svenska språkområdet utom Gottland och 
med rikliga källor alltsedan den äldre vikingatiden, bl. a. 
omkr. 1750 runinskrifter sedan omkr. 850 och bokskrifl sedan 
slutet af 1200-talet. Den yngre fornsvenskan, efter omkr. 1375, 
kallas äfven medelsvenska. Frän reformationen (1527) kallas 
språket nysvenska eller svenska (i inskränkt mening), om 
hvars språkområde, dialekter, källor m. m. se kap. 3 och 4. 

B. Forngutniskan på Gottland med källor sedan vi- 
kingatiden: dels mer än 200 runinskritter, dels sparsam bok- 
skrift sedan 1300-talet. Med 1500-talet upphör gutniskan så- 
som litteratursi)räk, ersatt först af danskt, sedan af svenskt 
riksspråk, och fortlefver endast såsom ett folkligt talspråk: 
de* nygutniska dialekterna, om hvilka se kap. 3, S 15, IV. 

2. Danskan^ i vidsträckt mening, i sin äldsta form 
kallad for n dan sk a med källor sedan början af vikingati- 
den: dels åtskilligt mer än 200 runinskrifter, dels bokskrift 
sedan slutet af 1200-talet. Språket kallas sedan omkr. 1550 
nydanska, hvars ungefiir .samtidigt med reformationen upp- 
komna och i väsentlig grad genom reformationsskrifterna ut- 
bildade riksspråk är grundadt på den .själländska dialekten 
(se nedan A, b). Detta riksspråk, som ända till 1814 äfven 
var Norges (se ofvan I, 2). klytver sig efter och i följd af de 
båda rikenas skilsmässa i tvenne, i tal allt mer och mer be- 

^ .Ifr dtMi mycket populärt hållna frainstiillniiigcn af Ljungstedt, 
(imnddnigen af modersiiHilets historia (1898); kortare Nobkkn, Spridda aiu- 
dier^ andra .samlingen, s. 151 (f. (ätven i Schiicks och Lundahls Läsebok 
for folkskolans högre klas.ser I, s. 4 ff.). 

- Se NoREKN, Åltschu>edische (frammaiik\ Kinleitung (1897). 

" .Ifr Daiilekii', Det danske Sprays flistorie (189(»). 



— 86 - 

stämdt skilda, men i skrift fortfarande — åtminstone tills på 
allra sista tiden — väsentligen identiska språk, det ena gäl- 
lande for Danmark, det andra för Norge: 

A. Danskan i inskränkt (och vanlig) mening, hvars 
språkområde numera utgöres af Danmark, norra hälften af 
Schleswig (till en ungefarlig linje Flensburg — Hoyer med 
stark krökning åt söder ^ och en mycket liten del af Grön- 
land (där vida öfvervägande eskimåiska eller »grönländska» 
talas) samt väl några nybyggen i Amerika och möjligen Au- 
stralien. De vid sidan af riksspråket alltjämt stående dan- 
ska dialekterna sönderfalla i tre skarpt skilda afdelningar: 

a. Bornholmskan, den enda återstoden i Danmark 
af den forndanska stora skånska dialektgruppen och därför 
numera intagande en mellanställning mellan de sydsvenska 
dialekterna (se kap. 3, äij lo, I), hvilka den står närmast, och 
följande danska grupp. 

b. De öfriga öm ål en (de »östdanska» dialekterna) på 
de återstående danska öarna, hvilka intaga en mellanställning 
i språkligt afseende mellan de båda andra grupperna. 

c. Jutskan (de »västdanska» dialekterna) i Jutland 
och norra Schleswig sönderfaller i två stora språkområden: 
en östlig och en västlig (och sydlig), hvilken sednare fram- 
för allt utmärker sig för att i motsats' till alla andra nordi- 
ska språk, men i öfverensstämmelse med de västgermanska 
ha bestämda artikeln ställd före substantivet (1. e. å häst 
hä.sten, ä hus huset). 

B. Dansk-norskan * (eller helt enkelt »norskan» i 
modern och vanlig mening; jfr dock ofvan I, 2, B), som från 
synpunkten af sin historiska upprinnelse snarare borde heta 
»norsk-danskan», är det forna danska riksspråket med den 

* Se H. v. Clauseks Sprogkårt i Svenska landsmålen X, 5 (1889). 

' Jfr LusDELL, \orskt språk i Nordisk tidskrift 1882; J. Storm, Ibsen 
og det norske sprog i Henrik Ibsen, Festskrift (1898); Falk och Torp, Dansk- 
norskens syn fax. s. XI ff. 



— 87 — 

norska färguing, del under tidernas lopp, särskildt under 
1800-talet, fått i den norska stadsbefolkningens (i all syn- 
nerhet Kristianias) mun och framstående norska författares 
skrifter. Detta Norges (åtminstone hittillsvarande) riksspråk 
och på samma gång väsentligen de norska stadsdistriktens 
i någon mån dialektalt varierande språk är ytterst olika dan- 
skan i Danmark i fråga om uttalet, mindre i fråga om böj- 
ning och ordförråd. 



TREDJE KAPITLET. 

Nysvenskans språkområde, riksspråk och dialekter. 

!^ 13. Nysvenskans språkområde. 

SvcMiskans nuvarande språkområde^ utgöres al*: 
1. Sverge med undantag al* den allra nordligaste delen 
al* Norrland. l'teslutande Hnska eller lapska talas nämligen 
- det förra språket år 1895 af omkr. 22,000, det sednare 
af omkr. .'J,000 personer - i Torneälfvens dalgäng norrut 
ända till Korpilombolo (doek jämte svenska i Haparanda 
stad), därifrån västerut norr om Lina älf och (lellivare samt 
därifrån nordväst om en linje (lellivare Joekmoek Kviek- 
joek— Löfmoek (vid Hornavans nordsi)ets). Dessutom finnas 
trakter, där svenskan förekommer jämsides med elldera af 
dessa språk eller med båda. Så talas alla tre språken utom 
i Haparanda äfven i det hörn af Lappland, som ligger öster 
om linjen Gellivare Joekmoek. Endast la|)ska förekommer 
jämte svenska i Lap|)iand söder om den ofvan angifna grän- 
sen för svenskan åt norr (om vintern äfven i det öfriga 
Norrland ända r.ed till järnvägslinjen Östersund — Sundsvall), 
doek hos bofast befolkning knappast annat än i Lule, Pite 
oeh nordvästra delen af Lyeksele lappmarker samt så under- 
lägsen svenskan, att ieke fullt en tiondedel af dessa trakters 
hela befolkning talar lapska; dessutom i några trakter af 
västra Jämtland oeh Härjedalen med tillsammans något 
öfver 800 lapsktalande individer är 180() samt (först sedan 
1881) Särna norra kronopark i Dalarna^, l^ndast finska 

' Se sprakkartim s. 1)8 (och Jfr s. 92). 

- Se vidare Wikm nu, SatiannUlciernd i Sorrhind i Nordisk tidskrift 189.'). 



- 89 - 

jämte svenska förekommer sedan slutet af 1500-talet i ett 
litet sammanhängande område närmast riksgränsen i de värm- 
ländska socknarna Södra F^innskoga, Nyskoga och Östmark, 
men llnskan är här stadd i utdöende och talas eller förstås 
knappast af mer än några få hundratal personer ^. Från 
samma tid tills (delvis) långt in på 1800-talet har finska äfven 
förekommit inom en mängd andra ofta ganska stora nybyggare- 
områden särskildt i Medelpad, Hälsingland, (iästrikland. 
Dalarna, Västmanland och Värmland med tillsammans 
mellan lolf och tretton tusen finsktalande individer omkr. 
år 1700 ^ 

Anm. 1. Vid den nysvenska sprukpcriodcns början var svenskans 
onirude inom Sverge vida mindre än nu. Svenskans norra gräns (mot 
finskan oeh lapskan) gick betj-dligt längre i söder, såsom 1)1. a. talrika 
finska oeh lapska oi*tnamn i nuvarande svensktalande trakter bevisa *. Till 
noi*skt språkområde hörde — liksom hithöninde dialekter i afseende på 
sitt historiska ursprung ännu göra — Jämtland, Härjedalen, Särna och 
Idre församlingar i nordligaste Dalarna, allt nejder som först l()4r> kommo 
under Sverge, samt Bohuslän, som blef svenskt 1658. Till danskt språk- 
område hörde Halland (svenskt 1645), Skåne oeh Blekinge (svenska 1658). 
Att vi öfverhufvud nu kunna räkna dessa trakter trots deras dialekters 
fortfarande norska, resp. danska karaktär, till det svenska språkområdet, 
motiveras uteslutande däraf, att inom dem numera svenskt riksspråk är 
gällande. — Gottland lyd<le visserligen till 1645 under Danmark, men dess 
språk hade aldrig hunnit blifva i nämnvärd mån fördanskadt, om ock 
många lånord upptagits i gutniskan. 

2. Finland delvis, i det närmare en sjundedel (13,56 7o 
år 1894) af hefolkningen är svensktalande (1894 omkr. 325,000 
personer). Fördelningen på de olika landskapen är följande: 

a. Nyland är nästan till hälften (47,:. Vo, omkr. 123,000 
personer) svensktalande. Tätast är don svenska hefolkningen 
i skärgården oeh å kusten, med aftagaude täthet österut, där 
gränsen för det sammanhängande svenska området utgöres 
af Kvm m ene älf. 

'' Se WiKLi.xD, Finska s/jråkeis nuimrande uihredniiuj i Varmluiul 
i V mer 1902; med språk karta. 

' Se LiixBOKG, Finmarkerna i meHertfta Skandinavien (särskildt s. 80 IT. 
och 486 ff.) i Ymer 1002; med karta (s. 83). 



— 90 — 

b. EgentLiga Finland äger svenskt språk (taladt af 
omkr. 40,000 personer) blott i sin södra del (söder gm Abo), 
i all synnerhet skärgården. 

c. Åland är så godt som rent svenskspråkigt (onikr. 
23,000 talande). 

d. Satakunda äger svenskt språk blott här och där i 
de två nordligaste kustsocknarna, HvittisboQärd och (här stadt 
i utdöende) Sastmola, samt i städerna (tillsammans omkr. 4000 
svensktalande). 

e. Österbottens södra del eller Vasa län har en 
sammanhängande, nästan rent svenskspråkig kust- och skär- 
gårdssträcka från Satakundas gränser norrut till och med 
Gamla Karleby (30 ^/o af hela befolkningen, dvs. omkr. 
128000 personer). 

f. I öfriga landskap talas svenska blott i städerna, men 
ingenstädes öfvervägande, mest i Viborg (af omkr. 3000 
personer; i öfriga städer af omkr. 8000 tillsammans). Öfver- 
hufvud ha alla städer i F^inland en stor (40) procent svensk- 
talande, liksom ock äfven på landsbygden ståndspersonernas 
flertal använda svenska. 

3. Estlands ^ nordvästra kust och skärgård äga mellan 
4000 och 5000 (mot 5200 år 1855) svensktalande individer, 
det s. k. »eibofolke», dvs. öbofolket. De hithörande 
svenska dialekterna äro emellertid samtliga sedan långt till- 
baka stadda i utdöende (jfr anm. 2), i det de undanträngas 
af estniskan. De orter, där de ännu talas äro följande, ord- 
nade i riktning från öster till väster: 

a. Nargö; nordväst om Reval. Svenskan är här 
döende, ehuru den ännu omkr. 1800 var enrådandc. 



^ Sc SoHLMAN, Om lemningarne af svensk nationalitet uti Estland 
och Lilfland (1852; äf\'en i Nordisk tidskrift 1852—53), med en förträfflig 
språkkarta; RrsswuRji, Eibofc^ke (Revai 1855); Vkni>ell, Nordisk familje- 
bok, Eibofolke. 



91 — 

h. Rågöarna(storaoch lilla), väster om Baltischport. Häl- 
ar svenskan vida öfvervägande,lalad af några hundratal personer. 

c. Godset Wichterpal på motliggande estländska kust. 
Svenskan, talad af några få hundratal individer, undantränges 
här alltmer. 

d. Odensholm, en liten ö utanför Hlstlands nordvästra 
spets med icke hundra bebyggare, är nästan rent svenskspråkigt. 

e. Egeland, dvs. Estlands nordvästra spets mellan 
Spithams udde och Kluttarps by, hela området hörande till 
Nuekö socken och dess båda annex (Roslup och Suttlup). 
Här och där, t. e. i Roslup, talas nästan uteslutande svenska. 

f. Nuckö, sydväst om t^geland, med starkt aftagande 
svensk befolkning (1000 ä 2000 personer i Egeland och på 
Nuckö mot 2350 år 1855). 

g. Orm SÖ eller Worms(ö). utanför Nuckö, med öfver- 
vägande svenskt språk, som här är lifskraftigast och talas af 
omkr. 2000 personer (mot 1568 år 1855). 

h. Dagö har nu högst tio svensktalande individer i Röiks 
by på nordvästra kusten (mot 118 år 1850, hvartill då ännu 
kommo 169 personer i Kertells socken pä nord-östra kusten). 

Anm. 2. Fordom liafva de svenska dialekterna i Kstland intagit ett 
mer an dubbelt så stort område som nu.. Så t. ,e. har. svenska talats på 
ett par öar nordöst om Heval, i socknarna Kersal (öster om Baltischport) 
och Neve (väster om Wichterpal), på åtskilliga orter kring och söder om 
Hapsal och på hela norra kusten af Dagö. 

4. Livland * äger på Runö midt i livländska viken 
en så godt som oblandad svensktalande befolkning (mellan 
300 och 400 personer). i 

Anm. 3. Förr talades svenska äfven på andra orter i Livlaud, t. e. på 
Ösels sydspets och i HotsikuU på dess västkust, i Rotsever på västra sidan af ön 
Moon (mellan Ösel och fastlandet) samt på Mannö och Kynö utanför Pernau. 

5. Syd-Ryssland* har en svensk dialekt i Gammal- 
svenskby (på ortens mål »Galsvänskbi», på ryska »Starosj- 

* Se noten å förra sidan. 

' Se SoiiLMAN a. st.; Vesdell, Om och frän Gammalsvenskby i Finsk 
tidskrift 1882; Westrin, Nordisk familjebok, Gammalsvenskby. 



92 



TT CL 



or; 




- 93 - 

vegskaja»), en by vid nedre Dnjepr i giivernenientet Cherson 
något öster om staden Berislav. Den dalerar sig frän år 
1781, då ryske kejsaren dit lordref ett tusental bönder frän 
Dagö (jfr ofvan 3, li), och talas nu af 500 till 600 personer. 
Anm. 4. 1 fornsvensk tid talades svenska i flera af ryska rikets 
kulturcentra, alltifrån dess grundläggning genom svenskar (862); sä t. e. i 
Kijev tills omkr. 1050, i Novgorod ända tills pa 1300-talet ^ 

6. Nordamerikas förenta stater^ äga en mängd 
svenska spräköar, bildade af emigranter och deras barn. 
Ar 1900 uppgick de svensktalande amerikanarnas (»svensk- 
amerikanarnas») antal till bortemot 1 7* million. Häraf be- 
löpte sig nära två femtedelar på de båda staterna Minnesota 
(341,467) och Illinois (299,179). Dryga två femtedelar 
kommo på staterna Newyork, lowa, Massachusetts, Nebraska, 
Michigan, Wisconsin, Pennsylvania, Kansas och Connecticut. 
Den öfriga femtedelen tillhörde hufvudsakligen staterna Kali- 
fornien, Wa.shington, Colorado, Södra och Norra Dakota, Utah, 
Newjersey, Missouri, Rhode Island, Indiana, Texas, Montana 
och Oregon i nu nämnd ordning. Jfr språkkartan, som dock 
afser förhållandena år 1890. 

Förmodligen finnas svenskspråkiga emigrantkolonier 
äfven annorstädes, t. e. i Sydamerika (Argentina?) och 
Australien. För öfrigt funnos är 1894 i Norge 38000, i 
Danmark 34000, i Tyskland 12000 och i det öfriga Europa 
(frånsedt Finland och Ryssland, h varom se ofvan 2- 5) 
10000 svenskar, under det att själfva Sverge då ägde 4 ^/4 
million svensklalande individer. 

); 14. Nysvenskans riksspråk. 

Från hvilken eller h vilka dialekter det nysvenska riks- 
språket utgått, är ännu endast mycket ofullkomligt utredl. 



* Se Thomsex, Ryska rikets (frundläggning genom skandinaDcrna. 

• Se Twelflh censtis of fhe Vniied states 1900, vol. I, clxxiv och cx( vii 
(Wa.shington 1901); jfr Andrkex, Det svenska språket i Amerika (Um); Ver- 
dandis småskrifter nr 87), med spräkkarta (införd här s. 92). 



— 94 — 

Det är nog icke från östgötskan, hvilken däremot under 
yngre fornsvensk tid väl utöfvade det största intlytandet på 
det då gryende riksspråket, utan snarast ocli i öfver- 
vägande grad Mälarprovinsernas dialekter, i främsta rummet 
kanske Södermanlands och i all synnerhet det från alla lands- 
ändar rekryterade Stockholms .språk, hvilket af lätt förklarliga 
skäl åtminstone under yngre nysvensk tid förvärfvat ett allt 
större och vidsträcktare inflytande, särskildt i fråga om de 
mera bildade samhällslagren. Dock ha naturligtvis äfven 
andra bland de kulturhistoriskt sedt mera betydande {M'ovin- 
serna utöfvat ett, om ock ständigt aftagande inflytande på 
riksspråkets utbildning, så att strängt tagel livarje svensk 
individs riksspråk är och än mer förr varit i någon mån 
iargadt af hans hemorts dialekt. Emellertid afslipas helt 
naturligt numera dessa difl^erenser allt mer och mer i följd af 
den med jättesteg sig utvidgande både andliga och materiella 
samfärdseln olika landsdelar emellan. Delta dock med ett 
synnerligen viktigt undantag. Det svenska riksspråket, sådant 
det talas och skrifves i Finland, visar alltsedan 1809 års 
politiska skilsmässa och väl väsentligen just i följd af denna 
ett märkbart ökande i stället för minskande af de naturligt- 
vis redan förut i någon mån befintliga afvikelserna. Dessa 
äro redan nu blifna så många och så stora, att man med en 
viss rätt kan tala om en särskild finländsk (»finsk-svensk») 
form af svenskt riksspråk i motsats till den »hög-svenska» i 
Sverge. Bland den förras — ännu otillräckligt undersökta * — 
egendomligheter må här såsom de viktigaste anföras följande: 
1. Vokalerna e och ä ha, i synnerhet såsom korta och 
åtminstone i Hälsingfors, på samma sätt som i stockholmskan 

^ Jfr företrädesvis Likdsteöm, Studier på sitensk språkbolten (i Finsk 
tidsknft 1885); Pippino, Om det bildade uttalet av svenska sproket i Finland 
(i Nystavareii IV, 119 fF.; 1893); Vasenius, Hjälpreda vid nttalsunder vin- 
ningen i svenska, s. 14 ff. (Hfors 1893); Nordenstreno, 77// frågan om 
vår finländska svenska (i Finsk tidskrift 1900). Se för öfrigt den i sjätte 
kapitlet anförda litteraturen i ämnet. 



— 95 — 

sammanfallit i ett mellanljud (landsmåisalfabetets &), dock 
icke framför r, i hvilken ställning tvärtom «, äfvenledes i 
likhet med förhållandet i stockholmsmålet, öfvergått till ett 
öppnare ljud (/(). Därför rimmar t. e. Runeberg, fullt nöj- 
aktigt från den finländska svenskans synpunkt, eld med fälld 
och ställd, hemman med klämman, hem med dem, Topelius 
sett med lätt. Sällsyntare äro dylika rim, då vokalerna äro 
U^nga, t. e. hos Tavaststjerna del: farväl. 

2. I den svagtoniga förbindelsen er har vokalen antagit 
ett öppnare uttal (ét), så att t. o. gråter, öfver uttalas gråtär, 
iwär med samma ä-ljud som där i stockholmskan. 

8. I pluralhändelsen -or (t. e. flickor) uttalas o som å, 
liksom förhållandet är i göteborgskan. 

4. Vokalenia a och ii äro kvalitativt lika såsom korta 
och långa. Alltså uttalas t. e. hat och hatt med samma 
(»allmäneuropeiska») a-ljud, ful och full med samma (»nor- 
ska») ii-ljud (u/). 

5. dj- uttalas med tydligt rf- ljud; alltså t. e. djup icke somjup. 

6. p, t, k uttalas alltid (såsom i franskan och finskan) 
utan »aspiration» (dvs. ett slags ft-ljud mellan />, /, k och 
en omedelbart följande vokal), så att t. e. på, tå, kål uttalas 
med samma oaspirerade />-, t- och Är-ljud som spå, stå, skål. 

7. r, ehuru icke »skorrande», höres vanligen tydligt 
framför d, I, n, s, t, t. e. i hord, pärla, barn, fors, svart. 

8. z uttalas nästan alltid som ts (icke som s), t. e. 
i zoologi, Zakarias, Berzelius. 

9. Vokalernas kvantitet är ofta afvikande från den i 
Sverge normala. Så t. e." är e långt i räkneordet en (Runeberg 
rimmar en med ren, klen och Rjerkén), o. långt i dom, domare, 
prost, tom. Omvändt är a kort i karta, i i dina, mina, å i 
dolde, dolt, moln, porla, portvin, ä i räkna, det (Runeberg rimmar 
det med ett, rätt, Topelius med lätt, sett: jfr 1 oiVan) osv. 

10. /, k, p, s, t äro »långa» näst efter 7, /, m, n, r, så 
att t. e. Rolf, $tark, kamp, halt, dans uttalas Kolff, starkk. 



- 9() - 

kampp, haitt danss, icke Rollf, starrk, kainmp, hällt danns. 

11. Skillnaden mellan de båda tonfallen i t. e. buren 
(af Imr) och buren (af bära) ar upphäfd till förmån för det 
föri-a af dem, hvilket för resten iitmärkes af en betydligt 
större sjunkande intervall (ungefiir en septima) än i Sverge 
(ungefär en ters). 

12. Pluralibrnier sådana som backar, bullor, harar, 
lakar, slädar af backe, bulle, hare, lake, släde äro vanliga och 
äga ofta en motsvarande singularform på -a, 

13. Pluraler på -arna, -arna uttalas hvardagligt alltid 
utan r, t. e. gassana, filekona i stället för gossarna, flickorna. 

1 4. Verberna ha att uppvisa dels arkaiska former som 
blås jämte blåser, las för läste, dels nybildningar som res for 
reser, veg för vigde, sofde för sof, galade för gal; infmitiven 
masta och supinet mastat (för måst), 

15. Ordförrådet ^ äger hundratals uttryck, som äro mer 
eller mindre okända i Sverge, vare sig de äro för Finland 
egendomliga svenska ord (»finlandismer») såsom hopa stryka 
med årorna, kräfta fånga kräftor, kalka åka kälke, spissam som 
föi^slår väl, »klockan är en kvart fått i tolf» (dvs. fattas en kvart 
i tolf) eller lån från finskan (»fennicismer») såsom /i as A-a för- 
slösa, nippa blemma, paja smeka eller från ryskan (»russicis- 
mer») såsom isvoschik åkare, laffka liten huiik.papyross cigarrett. 

16. Många ord användas helt eller delvis i för Sverge 
väsentligen främmande betydelser \ t. e. knut vrå, laga för- 
färdiga (jfr vårt »laga mat»), mankerad stött, mera ganska, 
skrinna åka skridsko, sätta (t. e. strumporna på stolen) lägga. 

17. Afvikelser i fråga om ordfogningen \ sådana som 
t. e. månne han gå? för går, är han sjuk? jo för ja, på för 
/ tidningen, i för om måndag. 

' Se utförligare i syiincrlict FRErDENTiiAi., Skiljaktiff heter mellan fin- 
ländska suenxkan och rikssvenskan (i Skrifter utg. af Svenska litteratur- 
sällskapet i Killian (i Ll, 1901); Bergroth, Hec. af I.undell, Svensk ordlista 
(i Tidskrift utg. af Pedagogiska föreningen i Finland 189.'»). 



— 97 — 

Äfven bland svenskarna i Amerikas förenta stater håller 
nu på att utbilda sig en afvikande form af svenska, hvil- 
ken möjligen en gång i tiden kan komma att kräfva erkän- 
nande såsom en tredje själfständigt berättigad riksspråksform 
vid sidan af de båda redan nämnda. Denna amerikanska 
svenska utmärker sig framför allt genom sina talrika lån 
från engelskan (»anglicismerj)), vare sig dessa bestå i ett 
direkt inlånande af själfva det engelska ordet, t. e. acre, farm, 
box låda, dress dräkt, platform perrong, rubber guttaperka, eller 
i att ett svenskt ord upptar ett ungefär likalydande engelskt 
ords betydelse, t. e. gå resa, såpa tvål, audiens åhörareskara *. 

De lokala skiftningar som inom själfva Sverge före- 
komma i fråga om riksspråket äro visserligen många, men 
icke af den betydenhet, att de föranleda uppställandet af 
olika hufvudformer af svenskt riksspråk *; detta så mycket 
mindre som dessa olikheter, såsom ofvan framhållits, med 
hvarje dag, som går, alltmer försvinna. Sist och med största 
svårighet utjämnas väl differenserna i afseende på tonfallen, 
i fråga om hvilka knappast ännu någon riksspråksnorm 
uppställts, än mindre erkänts. Därnäst i betydenhet kommer 
motsatsen mellan de båda r-ljuden: det skorrande i södra, 
det icke skorrande i mellersta och norra Sverges riksspråk. 
Emellertid tenderar väl i denna punkt den allmänna upp- 
fattningen alltmera därhän att såsom normalt riksspråks-r be- 
trakta det icke skorrande, däremot det skorrande såsom en 
på dialektalt inflytande beroende, visserligen ännu tolererad 
— detta i motsats till förhållandet med det så allmänt utbredda 
uppsvenska »tjocka» /, som redan sedan länge är bannlyst 
inom riksspråkets båda högre stilarter — men ingalunda 
cfterföljansvärd, än mindre eftersträfvansvärd afvikelse från 

* Se Andreen, Det svenska språket i Amerika^ s. 7 ff. 

* Hvad Lyttkeks och Wulff, Svensk uttals-ordbok, s. 14 * ff. i denna 
riktning anföra, betraktar jag såsom olika dialektala fargningar af ett och 
samma riksspråk, så att än det ena, än det andra uttalet utgör en afvikelse 
från det såsom norm mer eller mindre erkända, ej en lika berättigad variant. 

Soreen, Vårt spnik, Bd I. 7 



— 98 




" ' danska • 



Svensk språkkarta. 



— 99 — 

idealet. Om sålunda i detta fall majoriteten, som bland sig 
räknar hufvudstadens innevånare (med få undantag), rimligt- 
vis kommer att afgå med seger, så skymtar å andra sidan 
vid framtidens horisont den, jag vågar säga ', faran att mino- 
riteten, till hvilken i denna punkt den så viktiga hufvudstaden 
hör, kommer att segra i en annan nu i viss mån sväfvande 
punkt, så att den än så länge odisputabelt för normalt riks- 
språk karakteristiska skillnaden mellan e- och d-ljuden i 
vecka: väcka, leka: läka osv. uppges till förmån för niellan- 
Ijudet (e), under, det att å andra sidan en ännu icke såsom 
normalt riksspråk, åtminstone allmännare, erkänd och god- 
känd skillnad mellan vokalerna i läka, väcka: där, värre 
fastslås. 

,^ 15. Nysvenskans dialekter. 

De dialekter, som talas inom det nuvarande svenska 
språkområdet, gå naturligtvis i allmänhet sä småningom öfver 
i hvarandra, hvadan en gruppering blir mer eller mindre 
skef, på grund af alt bestämda gränser saknas. Dock kan 
följande indelning * betraktas såsom praktiskt och väsentligen 
äfven teoretiskt tillfredsställande, åtminstone så länge hit- 
hörande frågor icke blifvit mera allmänt och detaljeradt 
undersökta, än för närvarande är fallet: 

I. De sydsvenska (ursprungligen danska) i Skåne 
Blekinge, Småland norrut intill en ungefärlig linje Förlösa 
(norr om Kalmar) — Nässjö — Värnamo — Fegen och Halland 
norrut intill en ungefärlig linje Fegen— Tvååker (söder om 
Varberg). Dessa dialekter karakteriseras hufvudsakligcn af 
följande egendomligheter*: 

1. r är öfverallt (utom delvis i göingemålet, se nedan A, 
b, 5) skorrande (i eller n) och sammansmälter i följd däraf icke 

* Jfr NOREBN, spridda xUidier, s. 165 (och. 101 f.). 
' Jfr väsentligen Lindell, Om de svenska folkmälemt frändskaper 
(i Antropologiska sektionens tidskrift I; 1880). 
» Se LuNDKLL a. st. s. 13 ff., 25 ff. 



— 100 — 

med ett följande d, /, n, s, t till apiko-alveolaru ljud. I slut- 
ljud och före c/, /, ii, s, t Yokaliseras det ellev försvinner, 
t. e. stoo stor, stoot stort, svatt svart. 

2. / är i ingen ställning »tjockt» och sammansmälter i följd 
däraf icke med ett följande rf, /i, s, t till apiko-kakuminala ljud. 

3. »sje»-ljudet är dorso-velopalatalt (/), t. e. Ju sju. 

4. nn, vare .sig ursprungligt eller af nd uppkommet, 
öfvergår ofta till »äng»-ljud (p eller g), t. e. mogg mun, hif;pa 
binda. 

5. (j öfvergår ofta (dock icke i östra Blekinge) efter 
»hårda» vokaler till w eller v eller försvinner, t. e. maw9, 
mavd, mad mage, fiuival, fuval fågel. 

6. Gammalt w förekommer ännu här och där i vissa 
ställningar, t. e. kivarn kvarn, wass hvass. 

7. Slutljudande n kvarstår, t. e. utan, Håkan, husen, 

8. d öfvergår till en diftong, t. e. gao, goo, gao gå. 
Dessutom uppträda åtskilliga andra oursprungliga diftonger. 

9. Verber af typen kalla ha, åtminstone i supinum, sitt 
preteritimärke kvar, t. e. -ade i Småland samt (i allmänhet 
dock blott uti passivum) Skåne och Halland, -ate i (större 
delen af) Blekinge; sup. -al i Småland, Halland och Blekinge, 
-arf i Skåne. 

10. Ord på svagtonigt -et behålla -t (i Skåne -rf), t. e. 
taket (-ed), litet (-ed), 

1 1 . Pluraländelsen r saknas före artikeln -na, t. e. 
hcEstana hästarna, vcennona vännerna, tennena tunnorna. 

Dessa sydsvenska dialekter kunna indelas i tvenne 
hufvudgrupper ^: 

A. Den sydvästliga gruppen, omfattande (södra) Hal- 
land, Skåne och västligaste Blekinge (intill Mörrums å, dvs. 
Listers härad), kännetecknas bl. a. af följande: 

1 . Ä', p, t öfvergå efter starktonig vokal till respektive g 
(dj> j)f ^ (^)f (tf t- C- bag bak, släba (slava) släpa, brgda bryta. 

* Se LUNDELL a. st. s. 39 f. 



— 101 — 

2. (j efter »hårda» vokaler blir /;, 1. e. laiya laga, hjua 
(jfr 3 nedan) ljuga. 

3. Gammalt ifi har blifvit y, t. e. tyda tjuta, syg sjuk, 
hjva ljuga. 

4. Kort n och o ha sammanfallit i »europeiskt» n-ljud, 
t. e. diimm dum, dom. 

Denna grupp kan indelas i trenne smärre: 

a. Det egentliga skånemålet * i större delen af Skåne 
(jfr b nedan) och med följande sarskildt karakteristiska egen- 
domligheter: 

1. Slutljudande / blir rf efter svagtonig vokal, t. e. taged 
taket, kallad kallat. 

2. Verber af typen kalla sakna preteritimärke i aktivum, 
men ej i passivum, t. e. kalla kallade, nien kallades, 

3. Sammansatta ord med enstafvig första led ha van- 
ligen hufvudtonen på den andra, t. e. hotang hoftång, byga'da 
bygata. 

b. Göingemålet ^ i nordöstra Skåne (Västra och Östra 
Göinge samt Villands härad) och västligaste Blekinge (Listers 
härad) med bl. a. följande egendomligheter: 

1. Slutljudahde t bibehålles efter svagtonig vokal, t. e. 
taget kallat 

2. Verber af typen kalla bevara sitt preteritimärke äfven 
i aktivum, t. e. kallade. 

3. 1. pers. plur. ändas vanligen på -/>, t. e. vi kallen, vi 
kalladen, 

4. 2. pers. sing. kan (t. e. i Västra Göinge)' ändas på 
-st t. e. vellstii vill du. 

5. Icke skorrande r förekommer, i synnerhet i Östra 
Göinge, jämte skorrande, och i sammanhang härmed kunna 
rn, rs och rt, åtminstone i Östra Göinge, sammansmälta till 
apiko-alveolara ljud. 



* Jfr Malm, Nordisk familjebok, Skåne sp. 1377 f. 



- 102 — 

c. Det egentliga (»södra») hallandsmålet ^ i Halland 
till linjen Fegen — Tvååker, karakteriseradt af följande: 

1. Slutljudande / bibehålles såsom i göingemålet (se 
ofvan b, 1). 

2. Verber af typen kalla sakna alltid preteritimärke, 
t. e. kalla kallade. 

3. 1 . pers. plur. ändas på -/n (i Halmstads härad dock 
på -n), t. e. vi ham vi ha (Halmstads härad vi kasten vi 
kasta, vi kastan vi kastade). 

4. 2. pers. sing. kan i frågesatser ändas på -st t. e. 
kanstu, kanste kan du. 

B. Den nordöstliga gruppen, omfattande större delen 
af Blekinge (jfr A ofvan) och af Småland (jfr I ofvan), 
kännetecknas bl. a. af följande: 

1. k, p, t bibehållas efter starktonig vokal. 

2. g efter »hårda» vokaler antingen bibehålles eller 
blir IV (sällan /;) eller j: jfr nedan a och b. 

8. Gammalt iii har hlifxii ju, jy o. d., t. e. hjii(a) bjuda, 
jyp(er) djup. 

4. Kort n och o ha icke sammanfallit. 
Inom denna grupp kan man särskilja: 

a. Det egentliga blekingsmålet i den till Blekinge 
hörande delen af området samt sydspetsen af Kalmar län 
(från och med Torsås). Här är g i allmänhet bevaradt efter 
»hårda» vokaler, t. e. mage, mauge mage, och preteritum ändas 
i verber af typen kalla på -ate, t. e. tackate. 

b. Det egentliga smålandsmålet i den småländska 

delen af området (med nyssnämnda undantag). Här blir g 

efter »hårda» vokaler w eller j\ t. e. hawe, haje hage, och 

preteritum ändas i verber af typen kalla på- ade, t. e. tackade. 

Anm. 1. Såsom en trcc^c grupp (I, C) hör egentligen till de nu- 
varande sydsvenska dialekterna en dansk dialekt, nämligen bornholmskan 
(jfr s. 86), hvilken liksom I, A och I, B utgått från fornskånskan, sålunda 

* .Ifr LuNDELL, Nordisk familjebok, Halland sp. .'iGO f. 



— 103 — 

från en forndansk dialekt. Bland dess frän de sydsvenska dialekterna i 
Sverge inest afvikande egcndomlighcter må nämnas inskottet af i mellan r 
och konsonant, t. e. sorrig sorg, stoerrik stark, och de maskulina adjektiv- 
formerna på -uer, t. e. icewnuer sömnig, torstuer törstig. — Den sydsvenska 
dialektgruppen i vidsträckt mening (alltså bornholmskan inberäknad) skiljer 
sig från de båda andra från forndanskan härstammande dialcktgrupperna, 
ömålen och jutskan, förnämligast genom följande ^ : 

1. a är bevaradt i ändelser, t. e. komma (jfr ödanska komme, 
jiltska kom). 

2. g och k ha före »lena» vokaler öfvergått till j- och »tje»-ljud 
(under det att ömålen och jutskan bevarat g- och /r-ljud eller på sin höjd 
låtit dem bli gj och kj). 

3. j är bevaradt i sådana * ord som tälja, vänja (jfr danskans ialle, 
vanne). 

4. De flesta ändelser äro försedda med ett svagt bitryck. 

A andra sidan öfverensstämma ännu de sydsvenska dialekterna 
(i nyssnämnda vidsträckta mening) med de danska ömålen och jutskan i 
så många viktiga punkter (särskildt de of\*an s. 99 f. under 1, 2, 4, 5, 6, 7, 9 
och 10 angifna), att alla dessa tre grupper vid en indelning af hela det 
nordiska språkområdets nuvarande dialekter med allt skäl sammanfattas till 
en enhet: den sydskandinaviska dialektgl*uppen ^. Jfr anm. 2 och 3. 

II. De medelsvenska dialekterna intaga området 
mellan linjen Förlösa — Nässjö — Värnamo — Fegen — Tvååker i 
söder och en ungefärlig linje Gäfle — Nora — Värmlands nord- 
spets i norr. Denna grupps hufvudkaraktärer äro följande *. 

1. Icke skorraiide r finnes öfverallt (ofta jämte skor- 
rande, se a nedan) och sammansmälter med ett följande rf, /, n, s, 
/ till apiko-alveolara (eller -kakuminala) ljud (jfr A, a nedan). 

2. »Tjockt» / finnes (jämte vanligt) öfverallt och sam- 
mansmälter med ett följande rf, /i, s, t till apiko-kakuminala 
(eller -alveolara) ljud; 

3. »sje»-ljudet är i allmänhet dorso-kakuminalt (/*), ej 
sällan dorso-velopalatalt (;f), sällan apiko-alveolart {§) eller 
-kakuminalt (&). . 

4. nn (nd) öfvergår aldrig till »äng»-ljud. 



* Se LuNDELL a. st. s. 58; jfr Dahlerup, Det danske Sprogs Historie, 
s. 148 ff. 

* Se LuNDELL a. st. s. 22. f. och 25 ff. 



— 104 — 

o. g öfvergår icke, utom i några enstaka undantagsfall, 
till i; eller w (hvarvid dock bohuslänskan utgör ett undantag. 

6. Gammalt w har (utom i viss mån på vissa håll 
å västkusten) blifvit v. 

7. Slutljudande kort n har bortfallit, t. e. uta utan. 
Haka Håkan, husa husen o. d. 

8. Diftonger, andra än riksspråkets, saknas nästan 
öfverallt. 

9. Verber af typen kalla ha med få undantag (t. e. pre- 
teritum -ed på södra Öland, supinum -at i norra Halland, 
södra och mellersta Västergötland) förlorat sitt preteritimärke, 
t. e. kalla kallade, kallat. • 

10. Ord på svagtonigt -et, -it sakna i allmänhet — undan- 
tag göra t: e. Bohuslän, norra Halland, Småland, södra och 
mellersta Västergötland samt södra och mellersta Östergötland 
— sitt "t t. e. take taket, lite litet, vunne, -i vunnit. 

11. Bestämda pluraler af tj^perna hästarna, sakerna, 
flugorna uppvisa en mängd skiftande former, af hvilka de 
vanligaste äro hasta, sakera, flugera. 

Att inom detta mycket olikartade område särskilja större 
underafdelningar är synnerligen svårt p& grund af de ovanligt 
kontinuerliga dialektöfvergångar, som här förekomma. Dock 
kan man, om man så vill, indela hithörande dialekter, åt- 
minstone tills vidare, i följande tre grupper: 

A. De egentliga götamålen, hvilka äga både icke 
skorrande r och (nästan alltid, jfr b, a nedan) skorrande 
(detta vanligen i uddljud och såsom rr mellan vokaler) eller däraf 
uppkomna vokaler. Af smärre grupper inom denna afdelning 
torde man kunna provisoriskt uppställa åtminstone följande 
trenne: 

a. Ölandsmålet ^ på Öland, stående på gränsen till 
de sydsvenska målen och karakt eriseradt bl. a. af följande: 

* Jfr Waltman, Nordisk familjebok, Ölaiui sp. 639. 



— 105 — 

1. r- (ursprungligen väl skorrande), men icke rr, vokali- 
seras i slutljud, försvinner eller vokaliseras före rf, /. n, s, / 
t. e* faa far. Las Lars, hoan horn. Alltså saknar målet de 
annars af rrf, rl osv. uppkommande apiko-alveolara ljuden. 

2. ))sje))-ljudet år dorso-velopalatalt {§), 

3. ))tje))-ljudet börjar med en explosiva. 

4. En mängd svagtoniga ändelsevokaler försvinna, i 
sammanhang hvarmed föregående stafvelse erhåller samman- 
satt accent (»cirkumflex»), t. e. kast kasta, kastat, gubh 
gubbar. 

b. östgötskan i Östergötland och nordöstra Småland 
uppträder i fyra hufvudformer, hvilka i allmänhet (om 
undantagen se ofvan II, 10) hafva det gemensamt — till 
skillnad från västgötskan i allmänhet — att ^t saknas i ord 
af typerna take(t), lite(t). Dessa äro: 

a) Handbörds-målet ^ i mellersta Kalmar län (mellan 
Förlösa och .ungefar Oskarshamn) med följande märkligare 
egenheter: 

1. ))sje))-ljudet är dorso-velopelatalt (f). 

2. Ätje»-ljudet börjar med en explosiva. 

3. a har i svagtoniga ändelser blifvit »e», t. e. spele 
spela, gate gata. 

4. Skorrande r saknas. 

P) Östgöta e-mål* i Kalmar län norr om Oskarshamn 
samt i Östergötland söder om Bråviken, Glan, Roxen och 
öster om en linje, dragen från Malmslätt ungefar rakt söderut. 
Märkligare karakteristika äro här: 

1. »sjeÄ-ljudet är dorso-kakuminalt (/*). 

2. ))lje))-ljudet saknar begynnande explosiva. 

3. a har i svagtoniga ändelser blifvit »e». 

y) Östgöta d-måP i Östergötland norr om Bråviken, 



* Jfr L[unde]ll, Ljudbeteckning för småländskan (1879). 

• Jfr lHovvB,]Judbetekning for östgötskan (1881). 



— 106 — 

Glan, Roxen samt en linje Maimslätt — Mjölby — Vadstena. 
Dialekten karakteriseras bl. a. af följande: 

1. ))sje))-ljudet är dorso-kakuminalt (/*). 

2. ))tje»-ljudet saknar begynnande explosiva. 

3. a har i svagtoniga ändelser blifvit »d», t. e. spela 
spela, gata gata. 

d) Östgöta ri-niåP i Östergötland söder om linjen 
Vadstena — Mjölby — Malmslätt och välter om en linje, dragen 
därifrån ungefär rätt söderut (jfr /J ofvan), samt i Småland 
norr om en ungefärlig linje Jönköping — Nässjö — Hultsfred. 
I motsats mot de föregående dialekterna karakteriseras denna 
af följande egenheter: 

1. ))sje))-ljudet är än dorso-kakuminalt (/*), än dorso- 
velopalatalt (f), 

2. ))tje))-ljudet saknar begynnande explosiva. 

3. a är i svagtoniga ändelser bevaradt. 

c. Västgötskan* i Västergötland, norra. Halland (till 
linjen T«väåker — Fegen) samt nordvästligaste Småland (till 
linjen Tvååker — Fegen — Värnamo — Nässjö — Jönköping; säkert 
åtminstone norra delen af Västbo härad, men förmodligen 
äfven Mo och Tveta) kännetecknas bl. a. af följande: 

1. ))sje))-ljudet är öfvervägande dorso-velopalatalt (j), 

2. ))tje))-ljudet saknar begynnande explosiva (utom inom 
en del af Mark- och Kindsmålet). 

3. Imperativen har särskild pluralform, t. e. äta, -e/ äten. 
Västgötskan kan lämpligen indelas i fyra hufvudmål: 
a) Vadsbom ålet i Skaraborgs län norr om en linje 

Karlsborg — Sköfde — Mariestad och med följande egendom- 
ligheter: 

1. Långt y har blifvit u, t. e. buta byta. 

2. Gammalt ai uppträder, liksom i riksspråket, såsom e, 
t. e. Ijcii. 

* Jfr [HoppK,] Judbetekning för östgöiskan (1881). 

' Se Lampa, Ljudbeteckning för tmstgötamålen, 2. uppl. (1897). 



— 107 — 

3. Gammalt w har, liksom i riksspråket, äfven efter 
konsonant blifvit v, t. e. kvenna kvinna. 

4. / saknas i slutljud efter svagtonig vokal (under det 
att alla de tre andra målen bevara det), t. e. kalla kallat, 
vunne vunnit, take taket, slete slitet. 

5. Bestämda pluralformer och bestämda feminina sin- 
gularformer ändas på slutet a-ljud (under det att de tre 
andra målen ha öppet a), t. e. påjka pojkarna, tösera flickorna, 
dika dikena, gamma gumman. 

fi) Skaraborgsmålet (»mellersta» eller »egentliga» väst- 
götamålet) i återstoden af Skaraborgs län samt Älfsborgs län 
norr om linjen Herrljunga — Lilla Edet karakteriseras tillräck- 
ligt däraf, att det öfverensstämmer med Vadsbomålet i fråga 
om punkterna 1, 2 och 3, under det att det skiljer sig från 
detsamma i fråga om punkterna 4 och 5. 

y) Älfsborgsmålet (»södra» västgötamålet) i Älfsborgs 
län mellan linjerna Lilla Edet— Herrljunga och Hallands nord- 
gräns — Borås — Ulricehamn samt i västgötadelen af Göteborgs 
län kännetecknas af följande: 

1. Långt y har i största delen af området blifvit u, 
t. e. buta (bgta), 

2. Gammalt ai är kvar, men stadt i utdöende, t. e. 
bain, vanligen hos yngre personer ben, 

3. Gammalt u> är delvis bevaradt efter konsonant, t. e. 
kivenna kvinna. 

4. Pluraländelsen -e förekommer hos verb, t, e. vi d/e, 
åte vi äta, åto. 

d) Mark- och Kindsmålét i återstoden (sydspetsen) 
af Älfsborgs län samt de halländska och småländska delarna 
af västgötskans område utmärker sig särskildt för följande: 

1. Långt g är bevaradt (utom i en del af Marks härad). 

2. Gammalt ai är bevaradt såsom diftong öfver större 
delen af området, t. e. bain, båin o. d. ben. 

3. Gammalt iv är bevaradt efter konsonant. 



— 108 — 

4. »tje))-ljiidet börjar med en explosiva (utom i Marks 
härad). 

5. 2. pers. sing. ämlas ofta på -s/, då »du» Följer näst 
efter, t. e. såstu, -e såg du. 

6. 1. pers. plur. ändas på '(ii)m, i synnerhet då »vi» följer 
näst efter, t. e. vi töckum vi tycka, kunmim vi, kunmime kunna vi. 

B. De egentliga sveamålen, hvilka (med mycket få 
undantag, mest af rent individuell art) äga endast icke skor- 
rande r. Dessa till stor del ännu högst otillräckligt under- 
sökta mål kunna för närvarande icke indelas annat än på 
följande, säkerligen ganska otillfredsställande sätt, hvarvid 
väsentligen landskapsindelningen lägges till grund: 

a. Uppländskan i Uppland (Stockholm intar en undan- 
tagsställning, därigenom att riksspråket så godt som fullstän- 
digt undanträngt dialekten), Sö<lertörn och sydöstra Västman- 
land (söder om en ungefarlig linje Sala — Nora). För största 
delen af detta inom sig högst olikartade område torde man 
kunna ange såsom kännetecknande: 

1. Gammalt långt e diftongeras till iV, je, jä o. d., t. e. 
bien ben, jek ek, jåmm hem. 

2. Af gammalt kort i uppkommet e sammanfaller med d, 
ottast i ett mellanljud mellan e och ä (e^), så att t. e. lefva 
(K*h väfva, skepp och kläpp hafva samma vokal. 

3. a i svagtoniga ändelser är antingen bevaradt eller 
(oftare) blifvet d, t. e. gala gatan, lakan lakan, gumma gumma, 
levnä lefnad, fiskåre fiskare. 

4. »sje»-ljudet är nästan öfverallt dorso-kakuminalt (/), 
sällan (norrut) apiko-alveolart (^) eller (österut) dorso-velo- 
palatalt (J). 

;>. »tje»-ljudet börjar med en explosiva, vanligen ett 
/-ljud, men inom ett bälte öfver södra Uppland (från Grissle- 
hamn — Sandhamn starkt afsmalnande västerut ^) och i Söder- 
törn äfven ett A--ljud, t. e. tjöpå (kjöpå) köpa. 

' Se Krdmann, Upplands fommimiesforcnings tidskrift XX, 130. 



— 109 — 

0. Pluraler af typen hästar hästar ha i bestämd form 
hasta, håstaner eller hästane, 

b. Söderman lä lids kan i Södermanland utom Söder- 
törn kännetecknas bl. a. af följande: 

1. Gammalt långt e är bevaradt, t. e. heiu 

2. Vokalerna i lefva, våfva och skepp, klapp hållas åtskilda. 

3. a i svagtoniga ändelser är vanligen bevaradt. 
4. . ))sje»-ljudet är dorso-kakumuialt (f). 

T). ))tje))-ljudet börjar med en explosiva (ett /-ljud). 

6. Pluraler af typen håstpr ha i bestämd form hasta. 

7. Bestämda femininformer af typen piga pigan ändas 
på kort a. 

c. Närkiskan ^ i Närke (möjligtvis med undantag af 
Tylö-målet på Tylö skog, hvilket torde höra till östgötskan) 
karakteriseras af följande: 

1. 2, 3 - b, 1, 2, a. 

4. »sjo^ljudet är apiko-alveolart (^s). 

5. ))tje))-ljudet saknar begj^nnande explosiva. 

6. Pluraler af typen hästar (med kort öppet a såsom i riks- 
språket) ha i bestämd form hästar med långt slutet a-ljud (a). 

7. Bestämda feminin former af typen pi^a pigan ändas 
på långt slutet a (a), 

8. Gammalt kort öppet o liar i allmänhet blifvit (öppet) a, 
t. e. falk folk, sav sof. 

d. Värmländskan* i Värmland har följande viktigare 
kännetecken : 

1, 2 -b, 1, 2. 

3. a i svagtoniga ändelser har, liksom alla- andra svag- 
toniga ändelsevokaler, med mycket få undantag öfvergått till 
ett orent c-ljud, hvilket sedan i. områdets norra del (norr om 
en ungefärlig linje Charlottenberg— Deje—Filipstad) bortfallit. 



* Jfr Djurklou i Svenska landsmålen I, 624 f.; Lundell, Nordisk 
familjebok, Xerike Ép. 984 f. 

* Se utförligare Noreen, Nordisk familjebok, Värmland »p. 18 f. 



— 110 ~ 

hvarvid föregående stafvelse i regeln erhållit sammansatt 
accent (»cirkumflex»), t. e. kaste (kast) kasta, kastat. 

4. »sje»-ljudet är i allmänhet apiko-kakuminalt (s,) 
liksom ock det af rs uppkomna ljudet, så att t. e. s/o och 
Lars ha samma udd-, resp. slutljud; dock är i områdets östli- 
gaste del (Bergslagen) det förra ljudet dorso-velopalatalt (j) 
till skillnad från det sednare. 

5. ))tje»-ljudet saknar begynnande explosiva (utom i 
allra nordligaste Värmland). 

6. Pluraler af typen håster hästar ha i bestämd form 
hästane, hästan (vanligen med långt cirkumflekteradt a, jfr 3 
ofvan), håstene (i Arvika-trakten) eller håstera (i Karlstad 
— Kristinehamn — Filipstad-trakten). 

7. Kort II är slutet liksom det långa, så att t. e. gull 
har samma vokal (u) som gul, 

e. Dalbomålet i Dalsland är ytterst ofullständigt under- 
sökt, men torde kunna nödtorfteligen karakteriseras genom 
följande : 

1, 2 -b, 1, 2. 

3. a i svagtoniga ändelser är bevaradt utom i Amåls- 
trakten (Tössbo härad), där det liksom i värmländskan blifvit 
»e», t. e. kasta (kaste) kasta, kastat. 

4. g efter vokal är frikativt (y) åtminstone i mellersta 
Dalsland (omkring järnvägen Mellerud — Mon). 

5. ))tje))-ljudet saknar begynnande explosiva. 

6. Pluraler af typen hästar ha i bestämd form håstane. 

7. Kort u är öppet liksom i riksspråket. 

8. I och g äro åtminstone å kuststräckan söder om 
Köpmannebro (Norddals och Sundals härader) apiko-gingivala 
(»Viby-i och -[/»). 

C. Bohuslänskan i Bohuslän är en ursprungligen 
norsk dialekt och därför helt naturligt mycket afvikande 
från öfriga medelsvenska mål. Den synes vara närmast be- 



— 111 — 

slaktad med vissa sydnorska, delvis något daniserande, dialekter 
och kännetecknas bl. a. af: 

1. k, p, t öfvergå efter vokal till g, h, rf. t. e. tag tak, 
reb rep, meda meta. 

2. Gammalt m har blifvit y, t. e. lys ljus,, tyda tjuta. 

3. g har efter »hårda» vokaler blifvit w, t. e. låwe låga, 
iiwa öga. 

4. Neutrernas bestämda singularform har bevarat -/, 
t. e. huset. 

III. De nordsvenska (»norrländska» i vidsträckt me- 
ning) dialekterna inom återstoden af språkområdet med undan- 
tag af Gottland kunna trots mycket stora inbördes olikheter 
karakteriseras genom följande, som de äga i det stora hela 
gemensamt^: 

1. r år aldrig skorrande (frånsedt rent individuella fall). 

2. »Tjockt» / linnes (jämte vanligt) öfver större delen 
af området och sammansmälter vanligen med ett följande 
rf, /i, 5, t till apiko-kakuminala ljud. 

3. »sje»-ljudet är dorso-kakuminalt (f) eller apiko- 
alveolart Q), men i dess ställe står ofta någon af de ursprung- 
liga ljudförbindelser, som gifvit upphof åt detsamma, såsom 
sj, sk, skj\ stj\ eller ock nya, ur de gamla utvecklade ljud- 
förbindelser såsom sts o. d. 

4. nn (nd) öfvergår aldrig till »äng»-ljud. 

5. g öfvergår endast alldeles undantagsvis till w eller /;. 

6. Frikativt / utan röstton (1) finnes nästan öfverallt inom 
området, i synnerhet såsom representant för s framför /. 

7. g, k, sk öfvergå inom större delen af området till 
affrikator eller frikativor äfven före svagtonig »len» vokal, 
t. e. uäddjin, våddzen väggen, uåjin vägen, druttji, druttsi 
druckit, fistjen, fistsen fisken. 

8. Gammalt / i ändelser är på de flesta håll bevaradt, 
t. e. natjin naken, fiili fåle o. d. 

* Jfr LuNDELL, Om de svenska folkmålens fråndskaper, s. 16 ff., 25 ff. 



— 112 — 

9. Förbindelsen af starktonig kort vokal med följande 
kort konsonant finnes bevarad från fordom, eller ock finnes 
(åtminstone spår af) den i sammanhang därmed stående regeln, 
att en ändelsevokal har annan kvalitet efter den nyssnämnda 
(forntida eller ännu bevarade) förbindelsen, än då på den stark- 
toniga korta vokalen följer en lång eller två konsonanter, t. e. 
i dalmålet Iwå lefva, men binda binda, fuli fåle, men skalle 
skalle. Därjämte förekommer stundom i det förra fallet ett 
slags vokalharmoni, t. c. i dalmålet gålå gala, gälar gal. 

10. Verber af typen kalla sakna preteritimärke (utom 
delvis i dalmålet). 

11. Neutrala former på -et sakna slutkonsonant (utom 
delvis i Dalarnn). 

Detta stora dialektområde kan, trots i allmänhet mycket 
kontinuerliga öfvergångar mellan de olika målen, lämpligen 
indelas i trenne smärre, omfattande: 

A. De väst-nordsvenska())norsk-sVenska))), ursprung- 
ligen norska dialekterna i Särna och Idre (nord- västligaste Da- 
larna), Härjedalen och Jämtland (där dock målet öster om Öster- 
sund så småningom öfvergår i medelpadska eller ångermanländ- 
ska). Denna grupp karakteriseras hufvudsakligen af följande: 

1. Pronomen ni heter rfi, de, dä, da eller dö/ 

2. Pron. du, den, denne ha aldrig förmer, som börja på /-. 

3. Presens sing. af starka verber har i regeln ingen 
ändelse; men däremot vanligen i-omljudd rotvokal, t. e. söu 
sofver, skek skakar. 

4. Det passiva preteritiim ändas (liksom i riksspråket) 
på -5. 

5. Ord iiådana som bro, ko, tro heta bra, ku, tru. 
Gruppen sönderfaller i tre hufvudmål: 

a. Särnamålet i Särna och Idre församlingar i Da- 
larna med bl. a. följande egenheter: 

1. De gamla diftongerna aj, au och öy äro kontraherade, 
t. e. ben ben, duv döf, hör hör. 



- 113 — 

2. Iw uppträder som ko eller gv, 1. e.. kmt (Särna), 
ijfvit (Idre) hvit. 

3. Dativeii är förlorad som särskild kasus.. 

4. Pronomen oi heter vi. 

b. Härjedalskan ^ i Härjedalen, möjligen närmast 
^tt uppdela i fyra mindre grupper *, kännetecknas (ehuru 
gränsen mot jämlskan är mycket sväfvande) af följande: 

1. De gamla diftongerna äro nästaa öfverallt kontra- 
herade. 

2. hif uppträder som u (liksom i riksspråket) eller w, 

3. Dativen finnes kvar som särskild kasus. 

4. Pronomen ui heter mö. 

c. Jämtskan ^ i Jämtland med följande hufvudsakliga 
kännetecken : 

1. De gamla diftongerna äro nästan öfverallt bevarade 
(jfr a, 1, )?, 1 och y, 1 nedan). 

2. Iw uppträder som /;. 

3. Dativen finnes nästan öfverallt kvar som särskild 
kasus (jfr a, 3, fi, 3 och /, 3 nedan). 

4. Pronomen vi heter me, må eller ma. 
Målet uppträder i tre hufvudformer *; 

a) Högjämtskan (»medeljämtskan») i större delen af 
Jämtland karakteriseras af följande: 

1. De gamla diftongerna äro bevarade (i Bräcke socken 
dock endast i ringa mån), t. e. hein ben, don v döf, röyk rök. 

2. Efter ursprungligen lång rotstafvelse bortfaller slut- 
vokal, och rotstafvelson erhåller sammansatt accent. (»cirkum- 
llex»), t. e. brimi brinna. 

3. Dativen finnes kvar som särskild kasus. 

En i viss mån särskild ställning intar härinom Lid- 

* Jfr LuNPELL, Nordisk familjebok, lierjedalen sp. 109(5 f. 

* Se \Vk8Tin, Lnndsmålsal fabel för Jämtland och Härjedalen (i Svenska 
landsmålen XV, 3), Företal; med språkkarta. 

* Jfr LiNDKLL, Nordisk faniiljel>ok, Jämtland sp. 1511 f. 
Soreen, VArt språk, lid I. H 



— 114 — 

mål el i nordvästligaste Jämtland, dit det invandrat från 
Norge först omkr. 1750. 

P) Sydjämtskan (»Bergs-målet») i sydligaste Jämtland 
(söder om Oviken och OviksQällen) med följande känne- 
tecken : 

1. De gamla diftongerna äro bevarade och därjämte 
har å diftongerals, t. e. baåt, baot, båoU båni båt, läung, 
laiing, låong lång. 

2. Eliter ursprungligen lång rotstafvelse behålles skit- 
vokal såsom ett »e»-ljud, t. e. brinne brinna. 

3. Dativen finnes kvar som särskild kasus. 

y) Östjämtskan (»Ragunda-målet») i östligaste hörnet 
af Jämtland utmärkes af följande: 

1. Diftonger saknas. 

2 ^ /9, 2. 

3. Dativen är förlorad som särskild kasus. 

B. De central-nordsvenska (»norrländska» i in- 
skränkt mening) dialekterna i återstoden af det svensktalande 
Sverge kännetecknas af följande: 

1 . Pronomen ni, I har aldrig former, som börja med rf-. 

2 - A, 2. 

3, Presens sing. af starka verber har vanligen ingen 
ändelse, men i regeln ej heller /-omljudd rotvokal. 

4 - A, 4. 

5. Ord sådana som bro, ko, tro ha i allmänhet o-ljud. 

6. De gamla diftongerna äro nästan öfverallt . (dock 
icke i öfre Västerdalarna och Västerbotten) kontraherade. 

7. skj och stj ha dels (såsom i riksspråket) öfvergätt 
till »sje»-ljud, dels intagit något mellanstadium under ut- 
vecklingen från den ursprungliga ljudförbindelsen hänemot 
det enlietliga »sje»-ljudet. 

Detta stora, delvis alldeles otillräckligt undersökta dialekt- 
område kan för närvarande icke i första hand indelas på 



— 115 — 

annat än följande, väsentligen frän landskapsindelningen 
hämtade sätt: 

a. Bergslagsmålet i nordvästra Västmanland och syd- 
östra Dalarna, alltså ungelar mellan linjerna Nora — Sala i 
sydöst och Oforsen— Grycksbo — Svabensverk, är ett föga ut- 
präglad! öfvergångsmål mellan de medelsvenska sveamålen 
a ena sidan och dalmålet å den andra. Dock kan det nöd- 
torfteligen karakteriseras genom följande ^: 

1. rn och rt ha sammansmält till enhetliga apiko- 
alveolara ljud. 

2. Slutljudande n har etter svaglonig vokal bortfallit. 

3. Bestämda pluralformer finnas öfverallt och ändas 
vanligen på -arne, -ana eller -era. 

4. Dativen har försvunnit som särskild kasus. 

5. sk, skj\ sij ha öfvergåtl till »sjew-ljud i sannna ut- 
sträckning som i riksspråket. 

b. Dalmälet^ (i vidsträckt mening) i återstoden af 
Dalarna (fränsedt Särna och Idre, hvarom-se A, a ofvan) 
karakteriseras af följande: 

1. rn och rt sammansmälta icke till apiko-alveolara ljud. 
2 « a, 2. 

3. Bestämda pluralformer dels finnas och ändas då 
vanligen på -an, -r/n. -o;i, -a o. d., dels saknas de och ersättas 
af de obestämda. 

4. Dativen är bevarad såsom särskild kasus. 

5. sk, skj\ stj ha aldrig öfvergått till ett enhetligt »sje»- 
Ijud, t. e. skäl, stjieS, stsed sked, stjota, sisotu skjirta, stiåla, 
stjäla, stsålå stjäla. 

Delta, det mest söndersplittrade af alla svenska dialekt- 
områden, sönderfaller närmast i två stora delar: 

a) Västerdalmålet i Västerdalarna kännetecknas af 

' .Jfr delvis Lundell, Nordisk familjebok, Vestmaniand sp. 738. 
* Se utförligare Noreen, Dalmålet i Öfrc Dalarna förr och nu (1903); 
med karta. 



— 116 — 

att /i-ljudet ar bevaradt, t. e. hand, och att särskilda ))estanida 
pluralformer finnas, t. c. arma(n) armarna jämte armer, armar, 
armör armar. Härinom urskiljas tvenne ganska sk^irpt skilda 
dialektgrupper. Det öfre målet i socknarna Transtraixd (med 
Dalens kapell) och Lima har bevarat de gamla difloagenia, 
t. e. bäin ben, håuk, höuk, höyk hök, håi hö; det nedre 
målet i återstoden af Västerdalarna har kontraherat dem, 
t. e. ben, hök (huk), hy, 

fi) Österdalmålet i Österdalarna kännetecknas af att 
/i-ljudet försvunnit (dock icke i Ore och norra Venjan), t. e. 
and hand, och att särskilda bestämda pluralformer i en mängd 
fall (minst i Orsa) saknas, t. e. armer eller armar armar, 
armarna. Äfyen här kan man särskilja tvenne dialektgrupper, 
ehuru dessa omärkligt gå öfver i hvarandra: 

* Det nedre österdalmålet i Nedansiljahs domsaga 
utgör i det hela en öfvergångsform mellan bergslagsmålet 
och det öfre österdalmålet utan skarpa gränser, åt någotdera 
hållet. I det stora hela kan man dock säga, att målet (visser- 
ligen med några viktiga reservationer beträffande Ore socken) 
saknar alla de egendomligheter, som nedan anföras såsom 
karakteristiska för det öfre målet, och att det på alla dessa 
punkter öfverensstämmer med riksspråket. 

** Det öfre österdalmålet * (»dalmålet» i inski^ankt 
mening) i Ofvansiljans domsaga (naturligtvis med undantag 
af Särna och Idre, se A, a ofvan) kännetecknas i sin motsats 
mot det nedre företrädesvis af följande: 

1. Gammalt långt /. n och y ha diftongerats, t. e. ais, 
åis, eis is, ånie, åyte, åitå, öito, aitä ute, knöyta, knäyta, knöita, 
knåita, kneita, knaita knyta. 

2. Riksspråkets o, då detta uppkommit af gammalt öi/. 
motsvaras af ä (dock icke i Venjan), t. e. ära öra, höra. 

3. / är inom allra största delen af området »tjockt» i 

* Se NouEEN, a. sU s. 414 ff.; Jnlediiing till dalmålet i Svenska lands- 
målen IV, 1 ; med spräkkarta. 



— 117 - 

ordens början, detta något alldeles enastående inom den 
svenska dialektvärlden. Dessutom har det inom nästan hela 
området (det förnämsta undantaget bildas af Venjan) för- 
svunnit före r/, Å% p och /;, t. e. tåg talg, fiiek\ fnåk\ fok folk, 
idpa hjälpa, kcw kalf. 

4. Det gamla //^-ljudet är inom största delen af området 
bevaradt såsom //; (ej v). 

Detta mål, tvifvelsutan det intressantaste af alla Sverges 
dialekter, är splittradt i en mängd smärre, ofta begränsade 
till blott en enda by. Emellertid kunna alla dessa med lätthet 
inordnas under trenne ganska skaq)t skilda hufvqdformer: 

•{• Älfdalsmälet, den ålderdomligaste af dessa former, 
talas i Älfdalens (med Åsen), FCverlsbergs och Våmhus' för- 
samlingar samt i byn Bonas och dess omgifning i norra Mora. 
Det igenkännes. lättast därpå, att gammalt långt /i blifvit an, 
t. e. ans hus; likaså å före ng, /iA% t. e. Uiung lång. 

"I^f Mora- må let, den i smärre munarter mest sönder- 
splittrade af dessa former, talas i Mora (utom Bonas, men med 
Oxberg), Venjans och Sollerö iVirsam lingar. Här har gammalt 
långt II blifvit åii, åg, m, ög eller ö/, 1. e. åna osv. hus; å 
före m/, nk har bibehållits eller (sällan) blifvit o, t. e. lång 
(long) lång. 

tff Orsa-målet, den i fråga om ljudutvecklingen our- 
sprungligaste, men i fråga öm ordböjningen stundom (t. e. 
genom att jämförelsevis rikligt bevara särskilda former för 
bestämd pluralis) ålderdomligaste dialekten, talas i Orsa och 
Skattunge församlingar. Här har gammalt långt // (liksom 
/ och g) blifvit aU t. e. nis hus (is, hys); å har före m/, /?A* 
blifvit ö, t. e. löng lång. 

c. Gästrikskan i (iästrikland är föga känd, men står 
tydligen uppländskan nära. Karakteristiskt, åtminstone för 
målet i landskapets centrum (omkring Storvik), är följande ^: 

1. r mister sin röstton före A% p och tj. 

* Se LuxDELL, Nordisk familjebok, (iestriklaiui sj). 1132. 



- 118 - 

2. Slutljudande n kvarstår efter svagtonig vokal, 1. e. 
(jataii, solen. 

3. s före / utbytes mot frikativt / utan röstton (J), t. e. 
dliia slita, bedle betslet. 

4. De gamla diftongerna äro kontraherade. 

i). Pluraler af typen »hästarna» ha formen hästan. 

d. Hälsingskan ^ i Hälsingland har följande hufvud- 
sakliga kännetecken: 

1. r före Å' och p blir aj)iko-alveolart ))sje))-ljud (^^), 
t. e. starsk, skarsp: före / öfvergä bäde r och »tjockt» / till 
apiko-kakuminalt »sje», t. e. was,t svart, svalt (neutrum 
af 'sval'). 

2. Slutljudande n har försvunnit efter svagtonig vokal 
och efter r, t. e. gata gatan, sole solen, bar barn. 

;j, 4, 5 -r c, ;i 4, i). 

(). / mister sin röstton före /, t. e. soah^t svalt (prete- 
ritum af 'svälta'); jfr om »tjockt» / före t ofvan 1. 

7. Plural- och presensformer sakna nästan alltid det 
slutande -r, t. e. kalva kalfvar, ko kor, duve dufvor, bume 
binder (obs. ej binu såsom vanligen annars i Norrland). 

e. Medelpadskan ^ i Medelpad kännetecknas af: 

1. rk, r/7, rp, rt uttalas som i riksspråket. 

2. Slutljudande n har försvunnit efter svagtonig vokal. 
IL s före / har blifvit apiko-alveolart (»rs», dvs. ,9), 

t. e. ^[ut slut. 

4, 3 = c, 4, o. 

0. / behåller sin röstton före /. 

7. Plural- och presenslbrmer behålla det slutande -r, 
men starka verber sakna i sing. all ändelse, t. e. flyg flyger. 

f. Angermanländskan ' i Ångermanland (utom Nord- 
maling och Bjurholm, se g nedan) och Asele lappmark (syd- 



* Jfr LuNDELL, a. st. Helsingland sp. 997. 

* Se LuNDELL, a. st. Medelpad sp. 1199. 

' .Ifr \N'altma>\ Nordisk familjebok, Antjcnnanland sp. 424. 



— 119 - 

ligaste Lappland omkring Angennanalfven« öfrc lopp) karak- 
teriseras af följande: 
1, 2 - c, 1, 4. 

3. n ar apiko-alveolart (»rn», dvs. >^) efter lång vokal, 1. e. 
årn ån, firn fin, och i åtskilliga andra fall (se t. e. 4 och o nedan). 

4. Komparativen andas på -erne (det fornsvenska -ane, 
jfr 3 ofvan) jämte det nymodigare, frän riksspråket inträn- 
gande "(ire, t. e. Ukerne likare. 

5. Pluraler af typen »hästarna» ändas på -a efter ur- 
sprungligen lång, på -arn (af -a/i, jfr '^ ofvan) etter ursprung- 
ligen kort rotstafvelse, t. e. hasta hästarna, dagarn dagarna. 

6. / (äfven då det är »tjockt») mister sin röstton före 
k, p och tj. 

7 - e, 7. 

Inom området kan man särskilja en nordöstlig och 
i.»n sydvästlig dialektgrupp, mellan hvilka gränsen utgöres 
af den stora Skuleskogen (något söder om Örnsköldsvik), 
och som skilja sig frän hvarandra förnämligast därigenom, 
att si i den förra gruppen behandlas enligt e, 3, i den sednare 
enligt c, 3 ofvan, och att i den förra hv uttahi^ som r/w 
(t. e. gvUä hvila) och / före /; som »tje»-ljud (t. e. tjväga 
tvaga), under det att den sednare i båda dessa fall öfverens- 
stämmer med riksspråket ^ 

g. Västerbottniskan * (i vidsträckt mening) i de båda 

o 

östligaste socknarna (Nordmaling och Bjurholm) af Ånger- 
manland, hela landskapet Västerbotten (inberäknadt Norr- 
botten) och Lappland med unckmtag af Asele lappmark (se f 
ofvan) utmärkes bl. a. af följande; 

1. Mot riksspråkets af gammalt långt a uppkomna ri 
svarar här långt a, t. e. gas gås; dock har man å längst i 



* Jfr Waltman, a. st., och K. Sidenbladii, AUmogcmålet i norra Åiujer- 
manlaiui, s. 1. 

' Jfr LuNDEi.L, Nordisk familjebok, Vesterhotten sp. 085 f.; rNAXDEii, 
AUmogcmålet i södre Men af Vesterhottens län, s. I f. 



- 120 — 

söder, dvs. i den ångerman landska delen af området odi i 
Unie-lloddalen. 

2. De ganila diftongerna äro i del stora, hela bevarade 
(minst längst i söder), t. e. heim, haim hem, hlåut, blåut, 
hlöyt, hleiit blöt, nm, röys, rdis röse. Dessutom ha en mängd 
nya diftonger tillkommit. 

.*i. /? har i synnerhet efter lång vokal, i större eller 
mindre utsträckning blifvit apiko-kakuminalt (n): jfr f, 
3 ofvan. 

4. Dativen är bevarad såsom särskild kasus, minst 
i söder.. 

5. Pluraler af typen »hästarna» uppvisa motsättningen 
hesia hästarna: clagana o. d. dagarna, beroende på rolstafvel- 
sens ursprungliga kvantitet; jfr f, 5 ofvan. 

(>. / mister före / sin röstlon; jfr f, (> ofvan. 
^ 7 - e, 7. 
Inom detta ofantligt vidsträckta områck* förekomma en 
mängd från h varandra i hög grad afvikande dialekter; som 
dock närmast kunna indelats i tvenne grupper: eii sydlig 
(»västerbottniska» i inskränkt mening) i den ångei^manländska 
delen af området, den del af landskapet Vristerbotten, som 
hör till \'ästerbottens län, samt Lycksele och Pite lappmarker, 
alltså i del stora hela ungelar Vin^ och Skellefte floddalar, 
och en nordlig (»norrbottniska») i den del af landskapet 
Västerbotten, som hör till Norrbottens län, och Lule lapp- 
mark. lX'n förnämsta olikheten mellan dessa båda består 
däri, att det norra, men i alhnänhet icke det södra, området 
bevarat den gamla förbindelsen af kort vokal med följande 
kort konsonant framför vokal, t, e. iffli vilja, fti ätit, Sär- 
skildt intressant genom sina många och stora afvikelsei* från 
vanlig svenska är inom den nordliga gruppen den allra längst 
i nordöst (invid finska språkgränsen) belägna dialekten i 
()fver-Kali\ socken, som bl. a. bjuder på följande egendom- 
ligheter: skillnaden mellan /) och p, d och /, // och A' är 



121 — 

iipphäfd; likaså mellan de båda toivfallen i buren (af bur) 
och buren (af håra), i del alt det sediiare alltid ersatts af 
det förra; hj motsvaras af »sjew-ljud, t. e. sjölp hjälpa; rf efter 
vokal af r, t. e. i gleri glädje; nj(h> af / i sådana fall som 
Miila stjäla, tiro tjära, tiror tjäder; en mängd nya diftonger 
ha uppstått jämte de gamla, i det att bl. a. alla ursprungligen 
långa I, o, u, y diftongerats, 1. e. äis is, kåu ko, liäus hus, 
stöyr styra. 

C. De öst-nordsvenska * (»östsvenska», »finsk-sven- 
ska», »Iransbaltiska») dialekterna i de svensktalande trakterna 
öster om Östersjön under ryskt välde utmärkas särskildt af 
följande: 

1. /rf har icke assimilerats till //, t. e. /ir7/rf hålla, Åv7rfå/i 
källan. 

2. ng uttalas (utom på Runö och fa.sta Åland) som 
»äng»-ljud med följande j7-ljud. 

3. Presens sing. af starka verber i)å -//, -/?/? och -m ha 
rf-inskott efter // och n/i, /^-inskott efter m, t. e. /h/rfär faller, 
hrindär brinner, kombär kommer. 

4. Läng vokal kvarstår oförkortad före m. t. e. domar 
(löm(m)er, bloman blomman. 

;>. Före vokal är förbindelsen af kort vokal med föl- 
jiinde kort konsonant bevarad (utom på Åland), t. e. buri 
burit. Immar hammare. 

(). Pluraltypen »böckerna» ändas på -ren (utom på 
Bunö, se c, /?, 4 nedan), t. é. bökren böckerna, hemlren 
händerna. 

7. Pronomina »du, den, denne» börja i allmänhet på 
/- i stället för rf-. 

8. Presens sing. af starka verber har bevarat ändeisen -r 
(jfr t. e. W ofvan). 

* Se utförligt Hultmax, l)v östsvenska dialekterna i FiiiläiicLska bidrag 
till svensk språk- och folklifsforskning, utg. af Svfiiska landsmålsföreningen 
i Helsingfors (1894). 



— 122 - 

9. Presensparticipiet af verber på lång vokal ändas lik- 
som hos öfriga verber på -and, t. e. roand roende, llåand 
slående. 

10. 1 pers. plur. af imperaliven omskrifves medelst 
1 pers. plur. (vanligen i optativ, stundom i indikativ, sällan 
imperativ) af »vilja» oeh infinitiv, t. e. vili (vila, vila) ga 
låtom oss gå. 

11. Preteritimårket (t) placeras (utom pä Åland och i 

o 

Pargas, strax söder om Abo) efter passivmärket (s), t. e. 

kallast kallades, kallats, hyggdest o. d. byggdes, byggts, bandisi 

o. d. bands, båndist o. d. bundits. 

Detta stora område indelas lämpligast i tre grupper: 
a. De nordfinländska dialekterna i Österbotten, Sata- 

kunda, Houtskär socken (i Egentliga Finlands skärgärd) och 

på Åland kännetecknas framförallt af följande: 

1. tub kvarstår oassimileradt i alla ställningar, t. e. 
trånibå, -ii trunmia, lumb lamm. 

2. rd har blifvit »tjockt» / (som i Gamla Karleby och 
Neder-Vetil öfvergätt till vanligt /), t. e. bol bord. 

3. Verbets pluralformer äro (utom i imperativen, .se 4 
nedan) ersatta af singularens. 

4. Ändeisen (-in) i 2 pers. plur. af imperativen placeras 
efter passivmärket (s), t. e. Iiannasin harmens, stsämsin 
skäm mens. 

De hithörande mindre grupperna äro: 
a) Österbottniskan i Österbotten karakteriseras bl. a. 
af följande: 

1. // och A* framför (ursprunglig) »len» vokal eller 7 
ha både i uddljud och midljud blifvit dj\ dz (i midljud van- 
ligen, i 'uddljud mindre ofta blott j) och (/, fo, t. e. (d)jål 
gärda, ijånn känna, stjnl skjul, stidji, stidzi stigit, flnji llugit, 
sättjin, sättsin säcken. 

2. Uddljudande gn har blifvit A'/?-, t. e. knid gnida, 
knag(a) gnaga. 



— 123 — 

P) Satakunda- målet i den lilla svensklalandc delen 
af Satakunda utmärkes af följande: 

1. g och A- äro bevarade fram tor »len» vokal. 

2. d efter vokal motsvaras af g, t. e. slägamdig slädmed. 

3. h ocli / ha icke förstummats i sådana fall som hiiil 
hjul, hiålp hjälpa, lins ljus, liug ljuga. 

/) Ho ut skär- må let i Houtskär socken af Flgentliga 
Finland karakteriseras af följande: 

1. g och k framför »len» vokal eller y ha både i udd- 
ljud och midljud blifvit j (i midljud dock äfven dj) och tj\ 
t. e. jevå gifva, stjnt skjuta, slaje slaget, flijdji flugit, hriddjå 
brygga, rintjå rynka. 

2. hv motsvaras af ki\ t. e. kviiär hvit, kva livad. 

8. Il och ä motsvaras i korta rotstafvelser före i af g 
(före »tjockt» / öfvergånget till ö) och /, t. e. skyri skurit, 
(möli mulen,) lisi läst. 

d) Åländsk an på fasta Åland och i dess skärgård har 
bl. a. följande egenheter: 

\ = y \. Dock har fasta Åland denna förändring af 
// och k blott i uddljud. 

2. u tore gg motsvaras af (slutet) o, t. e. högg hugg, 
togga tugga. 

3. Den gamla diftongen au är kontraherad; likaså i 
stor utsträckning de gamla diftongerna (d och oy. 

4. Förbindelsen af kort vokal med följande kort konso- 
nant saknas alldeles; jfr C, 5 ofvan. 

5. Det jKKssiva preteritet ändas icke på -ä7; jfr (>, 11 
ofvan. 

b. De syd finlän ds ka dialekterna i Kgentliga Finland 
(utom Houtskär, se a, / ofvan) och Nyland kännetecknas 
af följande: 

1 = a, 1. 

2. rd har icke blifvit »tjockt» / mer än å Finlands 
sydvästra spets (trakten omkring Hangö och Kkenäs, närmare 



- 124 — 

beslämdt mellan Kiinito och Sjundeå). Emellertid har detta / 
sedermera öfvergått till vanligt / utom i den lilla del af om- 
rådet (nordväst om Hangö), som hör till Egentliga' Finland, • 
jfr a och /S nedan. 
8 =-= a, 3. 

4. Det passiva supinet hos verber af typerna »bygga», 
»lysa» och »tro» bildas medelst -ast, lagdt till den aktiva 
preteritalstammen, t. e. tånrdast torts, lystast lysts, tråuddast 
trötts. 

5. Förbindelsen af kort vokal med följande kort konso- 
nant har (utom i Korpo socken, söder om Houtskär) beva- 
rats äfven i slutljud (jfr C, 5 ofvan), t. e. nät, hål med kort 
d och «. Detta dock icke, då vokalen är a, t. e. bak, dal 
med långt a. 

Dessa dialekter kunna närmast indelas i tvennc mindre 
grui)per: 

a) Egentliga Finlands mål, som äga »tjockt» /jämte 
vanligt. 

/i) Xyländskan, som ersatt h varje »tjockt» /(ursprung- 
ligt eller af rd ui)pkonimet, se 2 ofvan) med vanligt. 

c. De baltiska (»est-svenska», i vidsträckt mening) 
dialekterna i Fastland, Livland och södra Ryssland (se s. 90 f.) 
kunna karakteriseras genom följande: 

1. mb har mellan två vokaler blifvit mm (som analo- 
giskt kan ötverföras till slutljudet, liksom mb kan från slut- 
ljud öfverföras till mellanvokalisk ställning), t. e. fråmma, 
trumma (jämte trumba efler den obestämda formen trumb) 
trumman. 

2. rd har icke blifvit »tjockt» / utom på Nargö, där 
det dock vidare utvecklaits till Vanligt /. 

1]. y har blifvit /, och ö har i nästan alla ställningar 
blifvit e eller ä, t. e. lis lysa, lycn bön, sånir söner. 

4. Mot det af gammalt in uppkomna // efler r och 
»tjockt» / svarar långt /z, t. e. ruk ryka, A7// klyfva. 



— 125 - 

5.,. / har icke förstummats i lins ljus, liu(g) ljuga, osv. 

Hit höra följande mindre grupper: 

a) De estsvenska (i inskränkt mening) dialekterna i 
Estland och södra Ryssland (Gammalsvenskby, se s. 91) ha 
följande kännemärken: 

1. ng uttalas som »ängw-ljud med följande fl^-ljud (jfr 
C, 2 ofvan), 

2. Långt i (ursprungligt, eller uppkommet af långt y 
enligt c, 3 ofvan) kvarstår oförändradt före r och »tjockt» /, 
t. e. stir styre. 

3. Långt å (ursprungligt eller uppkommet genom för*^ 
langning) kvarstår oförändradt, t. e. våtär våt, bån barn, 
länd land. 

4. Pluraltypen »böckerna» heter bekren (jfr C, (5 ofvan). 

5. Alla neutrala substantiver ha antagit pluraländelsen 
-/r eller -år (i obestämd form), t. e. husir, -är hus, stirir 
styren. 

6. Obestämd plural har icke sammanfallit med bestämd. 
Häriuom. urskiljer man fyra hufvuddialekler: 

* Nargö- målet på Nargö har följande företrädesvis 
karakteristiska drag (af hvilka alla utom (5 utgör öfverens- 
stämmelser med alla .eller de flesta finländska mål, liksom 
Nargömålet öfver hufvud står dessa nära): 

1. »Tjockt» / har öfverallt utbytts mot vanligt /. 

2. hj motsvaras (liksom i riksspråket) af y-ljud, t. e. 
jul hjuL 

3. liv motsvaras af A^;, t. e. kvass hvass. 

4. kt har blifvit ht (sällan /?), t. e. siiiht sjukt. 

5. Den gamla diftongen au har blifvit ö/i, t, e. bröut bröt. 

6. Adjektivets singulara femininform är ersatt af den 
niaskulina (något hvarutinnan Nargömålet är enstående bland 
alla öst-nordsvenska mål), t. e. kvitär hvit m. och f. 

7. Verbets pluralibrmer äro både i presens och prete- 
ritum ersatta af singularens. 



— 126 — 

** Rågö-Wichterpal-måletpåRågöarnaoch i Wichter- 
pal utmärkes af följande: 

1. »Tjockt» / finnes kvar. 

2. /y motsvaras af si, t. e. sin! hjul. 

3. hv motsvaras af kw, t. e. kwass hvass. 
4 = *, 4 (åtminstone i Wichterpal). 

5. Diftongen au har blifvit au, t. e. bräut bröt. 

6. Adjektivels singulara femininform ändas på -« i alla 
ställningar, t. e. halva half. 

7. Verbets pluralformer äro blott i preteritum ersatta 
af singularens. 

*** Ormsö-Nuckö-målet på Ormsö, Nuekö och Odens- 
holm samt i Egeland har följande karakteristika: 
1 = **. 1. 

2. hj motsvaras af hi, t. e. hiul hjul. 

3. hl) motsvaras af hw, t. e. hwitur hvit. 

4. kt har blifvit ft (stundom ht), t. e. siuft sjukt, 

5. Diftongen an uppträder som au, t. e. an öga. 

6. Adjektivets singulara femininform ändas i attributiv 
ställning på -a, men saknar ändelse i predikativ ställning, 
t. e. hahm: hah) half. 

7. Verbets pluralformer äro bevarade både i presens 
och preteritum. 

8. //; motsvaras af /*, t. e. få två. 

9. Adjektivets plural har bevarat de olika ändelserna 
för maskulinum, femininum och neutrum, t. e. m. hwitir, 
f. hivitar, n. hwit hvita. 

**** Dagö-Gammalsvenskby-målet på Dagö och i 
Gammalsvenskby kännetecknas af: 
1, 2, 3 = **. 1, 2, 3. 

4 SS- *** 4 

5 - *, 5. 

(). Adjektivets singulara femininform saknar ändelse i 
alla ställningar, t. e. nåt våt. 



— 127 - 

7. Verbets phiralfoniier äro på Dagö bevarade både i 
presens och preteriliim, i Gaminalsvenskby blott i presens, 
under det de i preteritum ersatts af singularens. 

8. tv motsvaras på Dagö af /*, i Ganimalsvenskby af //", 
t. e. fd tfå tvä. 

9. Adjektivets feminina pluraländelse -or har inträngt 
i maskulinum och neutriim, t. e. m. f. n. kwitar hvita. 

10. gn motsvaras af un (på Dagö dock efter a af //;/?), 
t. e. räim regn, vdvn (imwn) vagn. 

fi) Runö-målet pä Runö äger följande förnämligare 
kännetecken: 

1. ng uttalas (liksom i riksspråket) som blott »ängw-ljud. 

2. Långt / (ursprungligt eller uppkommet enligt c, Ii 
af långt [/) har före r och »tjockt» / blifvit långt /*, t. e. spur 
spira, sul sila, stur styre. 

3. Långt å (ursprungligt eller genom förlängning upp- 
kommet) har diftongerats till ua, t. e. kruak kråka, buan 
barn, hiand land (jfr a, 3 ofvan). 

4. Pluraltypen »böckerna» heter bekru, 

5. Nästan alla neutrala substantiver ha antagit (den 
feminina) pluraländelsen -i/, t. e. skepii skepp, skeppen (jfr 6), 
sneru snören, snörena. 

6. Den obestämda pluralformen är ersatt af den be- 
stämda, t. e. hasta hästar, -arna, säni söner, -erna, finii 
fenor, -orna. 

7. 8, 9 - ***, 7, 8, 9. 
10 = *, 4. 

11. Diftongen au har blifvit au, t. e. dråuni dröm. 

12. Verbets pluralformer äro bevarade i presens och 

alternativt i preteritum, t. e. />//« eller båit beto. 

Anm. 2. Den nordsvenska dialektgruppen visar i sä många punkter 
(t. e. Ill, 1, 2, 6, 7 och 9 ofvan) öfverensstämmelser med den östländska norska 
(se s. 83), i synnerhet sådan denna uppträder »nordanfjälls» (dvs. i Trond- 
hjems och Tromsö stift), att dessa håda grupper vid en indelning af alla 



— 128 — 

skandinaviska dialekter kunna, om ock med en viss svårighet, samman- 
föras till en nord-skandinavisk grupp*. 

IV. De gutniska (»gottländska») dialekterna * på (lott- 
land (med Fårö) äro jämte dalmälet säkerligen de från svenska 
riksspråket mest afvikande af alla, detta i den grad, att 
de — liksom deras stammoder forngutniskan — med skäl 
kunna sägas utgöra ett särskildt (national)språk vid sidan 
af svenskan. Bland massan af karakteristiska drag må här 
blott nämnas följande: 

1. Blott icke skorrande r linnes. Detta förändrar 
visserligen ett följande (dorso-gingivalt) d, /, /i, s och t till 
apiko-alveolara ljud, men kvarstår dock framför dessa utan 
att sammafismälta med dem. 

2. »Tjockt» / och alla andra apiko-kakumiivala ljud 
saknas. 

il »sje»-ljudet är dorso-velopalatalt (j), 

4. Öfvergång från nn (nd) till »äng»-ljud är okänd. 

5. De gamla diftongerna kvarstå såsom sådana, t. e. 
bam ben, gauk gök, (hjauda bjuda, forngutniskt biaupa,) 
håyra höra. Dessutom ha alla långa vokaler mer eller mindre 
tydligt diftongerats, t. e. båita bita, böy by, luius hus, léik 
lekte osv. 

(5. Il-ljudet är dorso-velart (»europeiskt» u), 

7. Långt a har icke blifvit å, t. e. bai båt. 

8. Kort / och y ha (utom före r) aldrig blifvit e och o, 
t. e. Iwa lefva, syner söner. 

9. g, k, sk och stj ha aldrig, icke ens före »lena» 
vokaler, öfvergått till frikativor (eller alTrikator). 

10. Förbindelserna mb, Id, ny. Ig, rg och gd ha beva- 
rats äfven i de fall, då de i riksspråket blifvit mm. II, nn. 



* Se LuNDELL, Om de .wenska folkniålejt» frändskaper, s. 47 ff. 

* Se NoKEEN, Nordisk familjebok, Gotland sp. 139« flf.; utförligare 
LiNDELL, a. st. s. 15 f. och s. 24. Jfr om forngutniskan Noreen, Anschwe- 
dischc 4jrammatik, s. 22 ff. 



— 129 — 

»äng))-ljud (utan följande gf-ljud), Ij, rj och jd, t. e. lamb 
lamm, halda hålla, ting ting, talg talg, sarg sorg, slygd slöjd. 

11. j saknas i sådana ord som bida bedja, hyla hölja, 
snara snärja, nyta nyttja. 

12. Sliitljudande n och / äro bortfallna efter svagtonig 
vokal, t. e. bindi binden, milla mellan, bundi bundet, -it, 
lasi låset. 

13. Den svaga bitonen på ändelser är något svagare 
än i riksspråket, men tillkommer alla svagtoniga ändelser 
(alltså äfven dem som i riksspråket äro obetonade), så att 
t. e. typerna buren (af bar) och biiren (af bära) äro lika i 
fråga om intensitets- (men icke tonalitets-)förhåliandena. 

14. Substantivets bestämda phiralform är hos masku- 
liner och femininer ersatt af den obestämda, t. e. uksar oxar, 
oxarna, kellingar käringar, käringarna. 

15. Verber af typen »kalla» ha förlorat sitt preteriti- 
märke, t. e. kalla kallade. 

Gutniskan sönderfaller i flera icke synnerligen olika 
dialekter, af h vilken den ålderdomligaste och ojämförligt 
intressantaste är den nordligaste af dem alla: Fårömålet på 
den genom ett smalt sund från det öfriga Gottland skilda 
Fårön. 

Om de möjligen befintliga dialektskiftningarna inom 

»svensk-amerikanskan» och andra emigrantkoloniers språk 

(se s. 93) är intet kändt. 

Anm. 3. De nutida nordiska dialekterna kunna således samUiga 
fordelas pä följande sju grupper, befryndade med hvarandra ungefår i 
samma grad och på samma sätt, som deras geografiska läge i förhållande 
till hvarandra anger: Isländska, färöiska, västnorska, nordskandinaviska, 
gutniska, medelsvenska, sydskandinaviska. Jfr anm. 1 och 2 ofvan samt § 12. 
Till vinnande af en lättare öfversikt öfver det hela meddelas här till 
sist följande summariska tabell öfver de nutida nordiska dialekt- 
grupperna: 

I. Isländska (jfr s. 82). 
11. Färöiska (jfr s. 84). 
III. Västnorska s. 83. 

Noreen, Värt språk, Bd I. 9 



- lao — 

IV. Nordskandiiiaviska s. 127 anm. 2. 

A. Östnorska. 

1. Östländskt norska s. 83. 

2. Väst-nordsvenska s. 112. 

a. Särna-målet s. 112. 

b. HärjedaLska s. 113. 

c. Jämtska s. 113. 

(i) Hogjämtska s. 113. 
fi) Sydjämtska s. 114. 
y) Östjämtska s. 114. 
(3. Bohuslänska s. 110; jfr nedan VI, C). 

B. Ccntral-ndrdsvcnska s. 114. 

a. Bergslagsmålet s. 115. 

b. Dalmålet s. 115. 

a) Västerdalmälet s. 115. 
fi) Österdalmålet s. 11C>. 

* Nedre Österdalmålet s. llfi. 
** Öfre österdalmålet s. 1U>. 
t Älfdalsmålet s. 117. 
77 Moramålet s. 117. 
ttt Orsa målet s. 117. 

c. (iästrik.ska s. 117. 

d. Hälsingska s. 118. 

e. Medelpadska s. 118. 

f. Ångermanländska s. 118. 

g. Västerbottniska s. 119. 

C. Öst-nord.svenska s. 121. 

a. Nord-finländska s. 122. 
a) Österbottniska s. 122. 
fi) Satakunda-målet s. 123. 
y) Houtskär-målet s. 123. 
ö) Åländska s. 123. 

b. Sydfinländska s. 123. 

a) Kgcntliga Finlands mål s. 124. 
fi) Nyländska s. 124. 
e. Baltiska s. 124. 
a) Estsvenska s. 125. 

* Nargö-målet s. 125. 
** Bågö-Wichterpal-målet s. 126. 
*** Ormsö-Nuckö-målet s. 126. 
**** Dagö-Gammaisvenskby-målet s. 126. 
fi) Uunö-målet s. 127. 
V. Gutniska s. 128. 
VI, Medelsvenska s. 103. 



- 131 - 

A. Götamål s. 104. 

a. Ölandsmålct s. 104. 

b. Östgötska s. 105. 

a) Handhörds-målet s. 105. 
P) Östgöta e-mäl s. 105. 

y) Östgöta ä-mål s. 105. 

b) Östgöta (f-mål s. 106. 

c. Västgötska s. 106. 

a) Vadsho-mälct s. 106. 

P) Skaraborgs-målet s. 107. 

;) Älfsborgs-målet s. 107. 

Ö) Mark- och Kinds-målet s. 107. 

B. Sveamål s. 108. 

a. rppländska s. 108. 

b. Södermaiiläiidska s. 109. 

c. Närkiska s. 109. 

d. Värmländska s. 109. 

e. Dalbomålet s. 110. 

C. Bohuslänska s. 110; jfr IV, A, 3 ofvan. 
VII. Sydskandinaviska s. 102 anm. 1. 

1. Sydsvenska s. 99. 

A. S3'dvä.stliga s. 100. 

a. Egentliga Skåne-målet s. 101. 

b. (iöinge-målet s. 101. 

c. Hgentiiga Hallands-målet s. 102. 

B. Nordöstliga s. 102. 

a. Kgentliga Blekingsmålet s. 102. 

b. Kgentliga Smålands-målet s. 102. 

C. Bornholmska s. 102 anm. 1 (jfr s. 86). 

2. Danska ömålen s. 86. 

3. Jutska K. 86. 



FJÄRDE KAPITLET. 
Nysvenskans perioder och källor. 

,^' K). Nysvenskans perioder. 

Om nian daterar nysvenskan från år 1520, så är denna 
bestämda tidpunkt icke fullt så godtycklig, som det i för- 
stone kunde förefalla. Ty icke blott i rent typografiskt af- 
seende i)etecknar detta år en vändpunkt i den svenska skrif- 
tens historia, i det att boktryckaren Richolff i Stockholm 
då inför tre nya bokstafstyper: å, «, 6, i stället för de i äldre 
svenskt tryck (från och med omkr. 1490) använda aa, ri. o *, 
hvadan ett dylikt tryck redan för en helt flyktig blick äger sitt 
äldsta möjliga datum gifvet; utan äfven inom själfva det talade 
språket börjar då en revolution, bl. a. riktad mpt språkels 
under unionstiden alltmer kring sig gripande fördanskning, 
i och med uppträdandet af Olavus Petri såsom författare. 
Detta år begynner nämligen denne utgifvandet af sina talrika 
reformationsskrifter, livilka blefvo af en så genomgripande 
betydelse, detta icke minst i språkligt afseende. Det nya 
härutinnan torde vara märkbarast i fråga om ordförråd och 
ordbildning, i det att det danska inflytandet minskas, under 
det att det tyska snarare ökas och numera ej blott är ett 
lågtyskt sådant, såsom under. tiden för Hansans obestridda 
välde här i norden, utan äfven från och med 1600-talel ett 
högtyskt, detta sednare i synnerhet i följd af de tyska refor- 



* Medelsvenska handskrifter använda o, aa, o, sällan å, mycket 
sällan aå for å; a\ sällan d, e, mycket sällan é for å; o' 6, sällan o för ö. 



Fortsättning från omslagets 2. sida. 

FÖRSTA DELEN. 

Allmän inledning till den nysvenska gramnnatiken. Band i. 

Kap. 1. Nysvenska grammatikens begrepp, i. Nysvenskans 
frändskapsförhållanden. 3. Nysvenskans språkområde, riksspråk 
och dialekter. 4. Nysvenskans perioder och källor. 5. Den ny- 
svenska språkforskningens historia. 6. Bibliografisk öfversikt af 
de viktigaste hjälpmedlen för det nutida studiet af nysvenskan. 



ANDRA DELEN. 

Ljudlära. 

Afdelning !• Fonetisk inledning (Fonetik): Kap. 1. Språklju- 
dens akustiska beskaffenhet (fonetisk akustik). 2. Talorganerna (fo- 
netisk anatomi). S. Artikulationen (fonetisk fysiologi). 

Afdelning* II. Deskriptiv Uudlära. A. Kvalitativ ljudlära: 
Kap. i. De enskilda språkljuden. 2. Ljudförbindelserna (kombina- 
tionslära). B. Prosodi. Kap. 1. Sonoritet och stafvelsebildning. Band II. 
2. Kvantitet (uttalstid). 8. Intensitet (trvckstyrka). 4. Tonalitet (ton- 
höjd). 

Afdelning III. Etymologlsk Uudlära. A. Metodologisk in- Band III. 
ledning: Kap. 1. Allmänna anmärkningar. 2. Uttalsförändringarnas 
orsaker. 3. Uttalsförändringarnas resultat. 4. Om begreppet ljud- 
lag. B. Sonanterna: I. Nysvenska ljudlagar: a. Kvalitativa. 1. De 
&ån fornsvenskan ärfda vokalernas utveckling. 2. Vokalerna i lånord, 
b. Kvantitativa, c. Intensitetsförändringar, d. Tonalitetsförändringar. 
II. Spår af äldre ljudlagar. C. Konsonanterna. Band IV. 



TREDJE DELEN. 
Betydelselära. Band v. 

Afdelning I. Inledning. 

Afdelning II. Deskriptiv betydelselära: A. Kategorilära 
(läran om de grammatiska kategorierna). B. Funktionslära (läran 
om de grammatiska funktionerna). 

Afdelnlng III. Etymologlsk betydelselära. Band VI. 



FJÄRDE DELEN. 

Band VII. Formlära. 

Afdelnlng I. Inledning. 

Afdelning II* Deskriptiv formlära: 

A. Formbildnin^slära: I. Lanin om ordet. II. Laran om 
ord lb«n ingen (sAnlax). 
Band VIII. H. Höjningslära. 

Band IX. Afdelningr III. Etymologisk formlära. 

Register tiil band I VIII. 

Härai' föreligga redan banden I och II luUsLändigl samt banden 
III, V öeli VII Ull större eller mindre del färdiga i manuskript, hva- 
dan tryckningen kan fortgå skäligen raskt. 

Da arbetets blifvande läsare IVirmodligen äro intresserade den 
ene mera af ett, ihm an(b'e mera af ett annat parti, komma banden 
I, III, V och VII att samtidigt utgifvas i häften a 4 till 8 ark. Priset 
är beräkiiadt till 2.") öre j)er ark i oktavformal och kommer årligen 
att utgifvas ett hälft band eller högst 300 sidor. Kostnaden för 
subskriberadt exem|)lar blir således I ä 5 kr per ar. 

Framställningen skall utan att i någon nian förbise del veten- 
skapliga innehållets kraf pa exakthet och grundlighet söka blifva på 
samma gäng i god mening j)opulär och så pedagogisk som möjligt, 
det förra för att göra boken ägnad till själfsludium, det sednare för 
att göra t\vn användbar såsom lärobok för högre vetenskapliga stu- 
dier, särskildt vid våra universitet. 

Subskription motlages i alla boklådor. 

Lund, februari llMa 



C. W. K. Gleerup 

iMirlagsbokhandel. 



Liirul, litMlin;?ska noklrM-k«ri«'l, 11K>:J. 



IW 



(B(i 1, 2.) 





NYSVeNSK GI\flWrtTIK 
I UTFÖRUG FKflMSTÄli-NlNG 

AF 

ADOLF NOREEN 

FÖRSTA BANDET 




(^^^ 



'^ ^Jf\mfi£AVjtr^ \'^v». 



LUND, C. W. K. GLEERUPS FÖRLAG 



Se subskriptionsanmälan å omslagets följande sidorl 



SFB8KR1PTI0NSANMÄLAN. 



^^J^W n niigol sä när fulhläiitflg, utförlig och efter inoderno ^präk* 
TT^rr/i ^■'^tenskiipliga principer utarbelnrt nysvensk grammatik sak* 
^^^^^4 ttiif* lil*^ «J^t"- Ö^l* ^t^'^'^^ t*»'^'*^ ''ä bdrker vani af verkligl 
behof mera påkallade an en dylik. Den ar clt det viktigaste lijAlp- 
medel för alla slags !ipråkvelciisk;ip)i^a sliidier I vArl land, ly mo- 
ilersniålet idgor det ojtimförligt biUta grundlaget iör livaije rörsök 
att klarlagda spraklirvds idiinaiina lagar och fiirekel*ier, Den flr en 
nödvfintlig förutiiiättning för tillkomsten nf redan allt fur länge sak- 
nade tidHenJiga, elementära läroböcker för niodersmälsundervisnin* 
gen vid våra högre ocli ltigi*e skolor. Dess ästailkomamnde Ar för 
öfrigt lielt enkelt en nationell plikt, ly en nation Äger in let rikari» 
och (^ihgare uttryck för sin egenart ån modersmålet, och clt gmiKi- 
ligt stuilium af delta fdigger ilarför hvar och en, som vill ^oka lydm 
del ganda vishetsbudet: kiinn dig själfl 

Ett jtrhetc, som vill söka Fylla rlenn^i Itieictt i vlir liltcrattir fkr 

VÅRT SPRÅK 

nysvensk grammatik i utförlig framställning 

a! 

ADOLF NOREEN. 

Verkets plan lir följande. Det sönderfnller i fyru tlclar stämt 
ett iitförliiTl register till det hela och är af^^edl att hindns i nio l>ond 
å hvardera .S*M> ii iMH) sidor. Innciu^^llet i sin största albnnntict och 
dess fördelning p£t de olika handen och delarna framgår nf föijaniit 
öfversiikt: 

FÖRSTA DELEN. 
Band h Allmän inledning till den nysvenska grammatiken* 

K;ip. L Nysvenska grammatikens liogrepjh 2. X} ^ s 

frnndskapsiurhrdliutdcn. 3. Nysvenskans sjn-akomrade, i ,l 

l>»rKi!kltiifn|t ä omsluffeb 1$, r», i, »liior. 



— 13a — 

inationsskriflernas inflytande, våra krigares långvariga vistelse 
pä tysk botlen och förvärfvandet af tyska provinser. Hland 
viktigare punkter, som karakterisera reformationstidens svenska 
i motsättning mot den närmast föregående tidens medelsvenska 
(eller »yngre fornsvenska») ma särskildt framhäfvas ^: 

1. /ii hj och (senare) Iw är förmodligen redan nu täm- 
ligen allmänt (i några dialekter redan tidigare) förstummadt. 

2. Nom. och ack. plur. ändas i ord af typerna hästar, 
lotter pä -ar, -er i stället för äldre -a, -e. 

8. Neutra på -e ändas i pluralis ofta (ej såsom förut 
sällan) på -er, t. e. sti/cker (i mte det nyare stycken och det 
äldre stycke), 

4. Genitiven ändas på -s i alla genera, numeri och 
deklinationer, således äfven i de fall, då den i medelsvenskan 
ändades på -« eller -o, t. e. Inxjlias (eller I)o(flies) båges, 
<lomnos (qvinnas) kvinnas. 

5. 1. pers. plur. lånar 3 personens tonn, i. l\ fara, foro 
för farom, forom. 

6. Uppkomsten af verbalsubstantiver jiå -ande, -ende 
(ursprungligen germanismer), t. e. lidande, uppseende. 

7. Adverber på -Hga antaga så småningom biformer 
på -ligen (ursprungligen en germanism), t. e. rätteligen ]i\miv^ 
rätteliga. 

Att mellan 152(5 och våra dagar finna en tidpunkt, som 
i samma grad som nyssnämnda år utgör en vändpunkt i 
språkets historia, är omöjligt, och valet af en periodgräns 
blir här alltid skäligen godtyckligt. Dock bör en sådan all- 
deles afgjordt helst förläggas till början af 1700-talet. Ty 
under det att t. c. den s. k. Karl XII:s bibel af år 1708 ännu 
väsentligen representerar reformationstidens språkbruk — detta 
visserligen till stor del i följd af afsiktligt kvarhållande af ett 
äldre språkbruk (jfr § 17, XXXV) — så står redan trettio år 
senare den tidens förnämsta språkminnesmärke inom den högre, 

* Jfr NOREKN i Paul» Gruiidnss, 2 auf!„ I, 540. 

Soreen, Värt språk, Bd I. U) 



— 134 — 

om också icke lika höga, stilens område, nämligen 1734 års 
allmänna lag, i allt väsentligt på samma ståndpunkt som 
nutidens språkalster inom samma stilart; liksom ock en 
iögonenfallande oi*togralisk olikhet råder mellan de båda 
nämnda arbetena därutinnan, att 1703 års bibel ännu ofta 
använder dubbelskrifna vokaler och rf/i, gh, under det att 
intetdera brukas i 1734 års lag, t. e. 1703 /har, medh, lagh^ 
men 1734 far, med, lag ^ Och alldeles samtidigt gör Dalin 
genom sin Argus (1732 — 1734) epok inom normalstilens (och 
i viss mån äfven mellanstilens) prosa, som sedan dess icke 
så synnerligen mycket förändrat sig, om ock visserligen vida 
mer än den oratoriska stilens. Denna nya, af Dalin inledda 
tid karakteriseras, språkligt sedt, i sin allmänhet och pä 
lättast iakttagbart sätt dels däraf, att i fråga om ordförrådet 
det tyska inflytandet aftar och det förut mindre betydande 
franska tilltar, dels ock däraf, att den från medelsvenskan 
ärfda nominalböjningen nu är nästan i allo deiuiitivt uppgifven. 
Bland mera speciella kännetecken må följande liär anföras *: 

1. De med dh öch gh betecknade (frikativa) ljuden 
ha försvunnit och ersatts af d och gf, t. e. bröd, lag för 
b röd II, lagh. 

2. Hj och stj ha sammansmält till ett enhetligt ))sje»-ljud» 
det förra kanske redan betydligt tidigare. 

3. (/ i dj och / i Ij förstummas, det sechiare kanske 
redan något tidigare. 

4. Neutra på vokal ändas nu nästan alla (utom de på 
-eri) i pluralis på -n, t. e. stycken, knån. 

o. Substantivernas bestämda form utmärker nu numerus 
blott hos själfva substantivet, kasus däremot blott lios artikeln, 
icke som förr båda delarna lios bäggedera, t. e. synd-erna 
för synd''e(r)-nar, orm-ens för orms-ens, grann-ar-nas. 



* Jfr Carlsson, Råtlskriimingen uti originalupplagan av 17 3\ års lag 
(i Nystavarcn III, lÄO ff.). 

*- Jfr NoREEN, a. st. 1, 541 f. 



— 135 — 

6. Adjektivet har nu af de gamla medelst ändelser 
bildade kasus blott en och substantivet blott två i behåll, 
nämligen nominativen och (hos substantivet) den omedelbart 
af denna (genom tillägg af s) bildade genitiven, t. e. båges, 
quinnas för äldre håga-s, qvinno-s. 

7. Adverber på -ligen äga ej längre, annat än undan- 
tagsvis, biformer på --liga. 

Om man sålunda, på grund af hvad nu anförts, indelar 
nysvenskan i två perioder, kallas den tidigare af dem (1526 
— 1733) äldre nysvenska (stundom, i synnerhet förr, »gam- 
malsvenska»), den senare (1733 tills nu) yngre nysvenska. 

.^17. Det äldre nysvenska riksspråkets källor. 

Den äldre nysvenskans källor (på riksspråk; jfr Jj 19) 
bestå naturligtvis uteslutande i denna periods skrifna littera- 
tur. En fullständig biografi öfver denna saknas ännu. Joh. 
SchelTers för sin tid utmärkta och ännu oumbärliga 'Suecia 
literata', Stockholm 1680 (ny upplaga Hamburg 1698 med 
tillägg och rättelser af Joh. Mollerus) slutar med år 1679 och 
är naturligtvis långtifrån fullständig, helst som många då för 
tiden ännu otryckta värdefulla handskrifter från ifrågavarande 
tid icke omnämnas, samt äfven stundom direkt felaktig. Dess- 
utom är arbetets plan särskildt därutinnan olämplig, att de 
svenska boktitlarna öfversättas till latin (hvarpå för öfrigt 
hela arbetet är författadt), och att icke konsekvent ges upp- 
lysning om hvilka arbeten äro skrifna på latin och hvilka 
på svenska. En fullständig bibliografi för tiden 1526-30 med- 
delar G. E. Klemmings och A. Anderssons tillsvidare ofull- 
bordade 'Sveriges bibliografi 1481—1600' (Uppsala 1889-92), 
en ganska tillfredsställande sådan för tiden 1600—32 A. A. 
v. Stiernmans 'Bibliotheca Sviogothica' II (1731; de öfriga 
sex otryckta delarna i handskrift å Uppsala universitetsbiblio- 
tek). En ganska allsidig, men långt ifrån fullständig biblio- 
grafi för hela perioden kan man också på sätt och vis sägas 



— 136 — 

ha i P. F.. Aiirivillius' utmärkta *Catalogus librorum impres- 
sorura bibliotheca? r^gise academia; upsaliensis'(1814). Annars 
äger man blott att tillgå förteckningar öfver Utteraturen inom 
vissa ämnen eller från vissa orter. Den historiska (i detta 
ords vidsträcktaste bemärkelse) litteraturen förtecknar om- 
sorgsfullt C. G. Warmholtz' lo band starka »Bibliotheca Histo- 
rica Sueo-Gothica» (1782—1817), predikolitteraturen tämligen 
fullständigt J. C. Strickers 'Försök Til et Swenskt Homiletiskt 
Bibliotek' I (1767). Fullständiga och tidsenliga bibliogralier 
äger man för den dramatiska och liturgiska litteraturen i 
Klemmings 'Sveriges dramatiska litteratur' (1863—79) och 
'Sveriges äldre liturgiska literatur', s. 42 ff. (1878) samt fqr 
tidnings- och tidskriftslitteraturen i B. Lundstcdts 'Sveriges 
periodiska litteratur' I— III (1895—1902). Af lokalt begrän- 
sade bibliografier må här blott anföras den viktigaste: S. G. 
Elmgrens 'Öfversigt af Finlands litteratur ifrån år 1542 till 
1770' (Hälsingfors 1861). För ännu otryckta handskrifter af 
värde från 1500- och 1600-taIen redogör bl. a. H. Wieselgrens 
'Reconditi labores' i Samlaren IX, 99 ff, och XI, 27 ff. 

De i litterärt (»filologiskt») afseende viktigaste alstren 
intill midten af 1600-taIet anföras af H. Schiick i 'Svensk 
Litcraturhistoria' I, 209 ff. (1890) och för hela periodens vid- 
kommande, men mindre utförligt, af H. Schuck och K, War- 
burg i 'Illustrerad Svensk Litteraturhistoria' I, 173 Jf. (1896). 
Här åter må blott förtecknas några af de i rent språkligt (»lin- 
gvistiskt») afseende allra viktigaste källorna för riksspråkets 
historia under ifrågavarande period, särskildt sådana arbeten, 
som föreligga i fullt tidsenliga upplagor, i hvilket sistnämnda 
fall äfven åtskilliga mindre betydande arbeten medtagas. 

Främst bland alla äldre nysvenska författare måste natur- 
ligen på grund af sin mångsidighet och storslagenhet samt 
framför allt sin grundläggande betj-^delse som stilist ställas 
den äfven till sitt framträdande i tiden äldste nämligen 



— 137 — 

I. Olavus Petri Phase, f. 1493, d. 1552. Af hans till 
största delen anonyma skrifter ^ äro följande de, åtminstone 
för oss, viktigaste: 

1. Een nyttipgh wndenvijsning wthivr schrifpenne om 
menniskiones fall, Stockh. 1526; ny, ytterligt noggrann upp- 
laga af A. Andersson i Skrifter från reformationstiden 3 (Upps. 
1893) med mycket utförlig inledning, glossar och ett variant- 
tryck (äldre än hufvudupplagan, men dock frän 1526) af 
första arket. Denna vår första reformationsskrift är säkerligen 
ett svenskt originalarbete, hvars förebild varit Luthers Bet- 
buchlein. Det är anonymt, men, såsom Ahnfelt definitivt 
ådagalagt, med visshet af 01. Pelri. 

2. Een skön nyitugh vnderwisningh . . . stelt på spors- 
mall och samr, [Stockh.] 1526; ny ytterst noggrann upplaga 
af A. Andersson i Skrifter från reformationstiden 4 (Upps. 
1893) med inledning och glossar. Detta lilla arbete, vår första 
nysvenska »katekes», är en nästan ordagrann öfversättning 
af en lågtysk bearbetning af de bömiska brödernas katekes. 
Det är äfvenledes anonymt, men så godt som säkert af Ol. 
Petri •^. 

3. T het Nyia Testamentit på Sivensko, Stockh. 1526; 
nytt, bokslafstroget (med angifvande af rättade uppenbara 
tryckfel) textaftiyck af A. Andersson, Upps. 1893. Denna 
första fullständiga svenska öfversättning af Nya testamentet 
är visserligen, äfven den, anonym, men bevisligen * utförd af 
C)l. Petri, om ock med biträde af några vänner, bl. a. Laurentius 
Andreas. Att arbetet väsentligen baserar sig pä Erasmus' och 
Luthers bibelöfversättningar, har i detalj uppvisats af E. Stave 
i 'Om källorna till 1526 års öfversättning af Nya testamentet' 
(1893). 

* Se SCHlXK, Svensk lUcraturhistoriti 1, 229 ff.. Historisk tidskrift 
1«94, s. »7 ff.; Samlaren 1888, s. 5 ff.; Andersson, Skrifter från reformations- 
tiden 3, s. XLVl ff., (Ahskelt, sammastädes) 7, s. 111. 

* Se AsDEKssoNS upplaga. Inledningen. 



— 138 — 

4. Vår äldsta luterska psalmbok S tryckt saniiolikl 
1526 (möjligen 1527) och förmodligen bärande titeln Svenska 
visor eller sånger. Andra upplagan, trj^ckt 1530, bar titeln 
Någre Gndbelige Wijsor och hade som bihang några mot 
katolicismen riktade dikter af en Olaf Svensson. Af dessa 
båda upplagor känner man blott till ett fragment, snarast till- 
hörande andra upplagan, aftryckt hos Klemming, Ur en an- 
tecknares samlingar, (Uppsala-upplagan) s. 188 fT. (1880—82), 
och separat, Stockh. 1871. Tredje betydligt tillökade upplagan, 
tryckt 1586 under titeln Sivenske Songer (O. Svenssons tillägg 
med särskild titel: Xågra wijsor) är däremot fullständigt be- 
varad; omtryckt af Klemming, 'Svenska Psalmboken af 1536', 
Stockh. 1862. Innehållet utgöres väsentligen af öfversättningar 
från latinet och tyskan. Boken är anonym, men har allmänt 
antagits förskrifva sig från 01. Pctri. 

5. En Christelighen formaning til Smeriges jnhyggiare, 
Stockh. 1528; ny, noggrann upplaga af Andersson och Schuck 
i Skrifter från reformationstiden 1 (Upps. 1889). Denna vid 
Gustaf I:s kröning hållna predikan hör både i fråga om språk 
och innehåll till Ol. Petris allra bästa alster och är vår äldsta 
bevarade protestantiska originalpredikan. 

6. Een handbock påå Sivensko, Stockh. 1529; ny, bok- 
stafstrogen upplaga af O. Quensel i Bidrag till svenska liturgiens 
historia I (Upps. 1890), med liturgiskt historisk kommentar. 
Arbetet är ett i det hela taget själfständigt verk af Ol. Petri 
och utgör vår första luterska kyrkohandbok. 

7. Een predican emoot ihe gruffueliga eedher, Stockh. 1539; 
ny, noggrann upplaga af Andersson och Schuck i Skrifter 
från reformationstiden 2 (Upps. 1889). 

8. Ol. Petris troligen något före 1540 nedskrifna original- 
handskrift, innehållande uppsatserna Om menniskionnes ärliga 
skapelse, Om menniskionnes fall och Om menniskionnes vpret- 

^ Se SchCck. Snensk f Mer atur historia I, 332 f.; Klemmino och Andersson, 
Sveriges bibliografi, s. 166 och 210 flf. 



— 139 — 

ielse samt Ivcnne fragmcnter om helgon och om änglar, för 
första gången utgifven af O. Ahnfelt i Anderssons Skrifter från 
refomiationstiden 7 (Upps. 1898). 

9. En sivensk Cröneka, vår första svenska historia på 
modersmålet och ett af ()1. Petris yppersta arheten, bevaradt 
i öfver 60 handskrifter, af hvilka den äldsta, som är nästan 
samtidig med författarens omkr. 1540 tillkomna original och 
kanske en renskrift af detta, för första gången utgifvits af 
Klemming, 'Olai Petri svenska krönika', Stockh. 1860. 

10. En i öfver 20 handskrifter bevarad lagkommentar, 
utgifven efter den äldsta af dessa (skrifven före 1550) af C. 
G. E. Björling, Tår äldsta lagkommentar', 1, Lund 1896, med 
anmärkningar och med varianter från 18 andra handskrifter. 

11. Tohie Commedia, Stockh. 1550; omtryckt senast 
och bäst af (Klemming och) L. Manderström, Stockh. 1849. 
Detta vårt tidigast tryckta drama är visserligen anonymt, men 
sedan gammalt allmänt tillskrifvel ()1. Petri. 

II. Laurentius Petri (Nericius), f. 1499, d. 157.*i. Af 
hans skrifter må blott anföras: 

1. Biblia, Thet är All Then Helgha Scriffl på Sufensko, 
Upps. 1541. Denna vår första fullständiga bibelöfversättning, 
vanligen kallad »Gustaf I:s bibel», är utarbetad på grundval 
af Luthers öfversättning af är 1534. Hufvudredaktör för det 
hela var L. Petri och bland medarbetarna intog ()1. Petri en 
framstående plats, under det att de öfriga ej äro till namnet 
kända. Arbetets förhållande till sina källor behandlar utför- 
ligt i hvad angår Nya testamentet E. Stave, X)m källorna till 
1541 års öfversättning af Nya testamentet' (1890). Dess vikt 
och betydelse i språkligt afseende är synnerligen stor, enär 
det helt naturligt blef för lång tid normgifvande i fråga om 
den högre stilen, i all synnerhet inom den andliga litteraturen. 

2. (Economia christiana. Om Cristeligit Hiisholdh, en 
1559 från tyskan öfversatt etisk af handling, som efter den 
äldsta bevarade handskriften (något senare än det förlorade 



— 140 — 

originalet) för första gången utgifvits af H. Lundström i 
Aiulerssons Skrifter från reformationstiden 5 (Upps. 1897). 

;i Förslag till kyrkoordning af år 1561, för företa gången 
utgifv.et af O. Ahnfelt, 'Laurentii Petri handskrifna kyrko- 
ordning af är loOr, Lund 1893. 

4. Then Swenska Psalmeboken, Stockh. 1567, redigerad 
af L. Petri och innehållande en mängd nya af honom (från 
tyskan eller danskan) öfversatta, sällan författade psalmer; 
Ijustrycks-faksimile efter det enda bevarade exemplaret är ut- 
gifvet af Klemming, St(X'kh. 1884. En ny, tillökad upplaga 
utgafs af L. Petri 1572, och fotolitografiskt faksimile af denna, 
äfvenledes blott i ett enda exemplar (utan titelblad) bevarade 
upplaga har af Klemming och C. Annerstedt utgifvits under 
titeln Then Swenska Psalmeboken', Stockh. 1887. 

III. GrsTAP Vasas författarskap föreligger dels i P. 
Swarls (se IV nedan) skrifter, dels, om ock icke alltrd efter 
konungens direkta diktamen, i riksregistraturet, utgifvet af V. 
G. Granlund, G. O. Berg och J^ A. Almquist, 'Konung Gustaf 
den förstes Registratur' I— XX (åren 1521 — 49; fortsattes), 
Stockh. 1861—1902. »Valda bref» ur detsamma (ända till 
och med år 1560) äro med moderniserad stafning, men bi- 
behållna språkformer utgifna af N. Kdén i Lundelis och 
Noreens samling 'För skola och hem' 19 (1901). 

IV. Peder Swart, biskop i Västerås, d. 1562, har på 
uppdrag och under vägledning af (iuslaf Vasa författat föl- 
jande anonyma arbeten: 

1. Någer stykker aff then Danske Cröneke . . Teslikesf 
the Smenskes rätferdelige och onmgängelige gensumr,. Stockh. 
1558; fotoiitograiiskt faksimile häraf utgifvet (af Klemming) 
Stocjkh. 1863. Blott »gensvaret», en versifienul politisk strids- 
skrift, är på svenska, det föregående utdrag ur danska rim- 
krönikan. 

,2. Chrönica . . om thens . . Herres Herr Götstaff , . re- 
geringh författad 1561, för första gången utgifven efter original- 



— 141 — 

handskrinen af Kiemming» Tiustal' I:s krönika af Peder Swart', 
Slockh. 1870. Arbetet är ofullbordadt och slutar med är 1533 
(jfr VI, 1 nedan). 

V. Benedictus Olaii, lifmedikus, d. 1582: Een mjttigh 
låkere book, Stockh. 1578. Arbetet utgör vår första svenska 
handbok i medicin och är en bearbetning från danskan. 

VI. Pedek Brae (Pär Brahe d. ä.). rikschots, f. 1520, 
d. 1590, har författat: 

1. Salig och Hmjlofflig Kommgh Giöstaffz Historia, för- 
fattad på 1580-talet, för första gängen (men blott delvis och 
icke tillfredsställande) utgifven efter äldsta handskriften (från 
slutet af 1500-talet) af O. Ahnfelt, Ter Brahe den äldres fort- 
sättning af Peder Swarts krönika' I, II, Lund 1896, 1897; 
Arbetet utgör till sin förra (af Ahnfelt icke utgifna) del en 
med smärre ändringar och diverse tillägg (allt dylikt af någon 
vikt aftryckt hos Ahnfelt såsom »Bilaga») försedd afskrift af 
P. Swarts »Chrönica», återstoden en bearbetning' af Rasmus 
Loduikssons utkast till en fortsättning af Swarts arbete. 

2. Oeconomia Eller Himszholdz-Book För ungt Adels- 
folck, författad 1585, (ej 1581, såsom titelbladet uppger) nieri 
tryckt (illa) först (Visingsborg) 1677. 

VII. Obekanta författare från 1500-talet äro upphofs- 
män till följande dramatiska stycken i bunden form: 

1. De Creatione Mimdi, författadt troligen före 1570, men 
utgifvet först (af Klemming) i 'Twä hittills outgifna Swenska 
Mystérer', Stockh. 1864. 

2. Helial ex Inferno egrediens, en ofullbordad öfversätt- 
ning, möjligen af äldre datum än föregående stycke, tillsam- 
mans med hvilket det för första gången utgifvits (af Klemming). 

3. Klt utan titel, förmodligen frän slutet af 1500-talet; 
för första gången utgifvet (af Klemming) under titeln Mesus- 
lärer i templet', Stockh. 1873. 

4. Holofernis och Judiths Comnuvdia, en senast omkr. 
1590 gjord bearbetning af tvä tyska dramer, defekt i början 



— 142 — 

och slutet; för första gången utgifven af O. Syhvan, 'Holpfer- 
nes och Judit, Upps. 1895. 

5. Enn Lusfigh Coinedia om Doctor Simon, författad 
senast omkr. 1600; för första gången utgifven (af Klemming) 
Stockh. 1865. 

VIII. T. G. (möjligen Tomas [Petri] Gevaliensis, kyrko- 
herde, d. 1605) har författat följande två rimmade dramer: 

1. Josephi Historia, Rostock 1601 (det enda bevarade 
exemplaret saknar titelblad, hvadan titeln här återgifvits efter 
2 upplagan, Rostock 1609); senast utgifven (af Klemming) 
Stockh. 1849. 

2. Konungli Davidhz Historia, Stockh. 1604. 

IX. Daniel Hansson Hund, kammarjunkare, d. 1611, 
har bl. a. författat En urna om Koniingh Erich tlien 14:des 
Regemente och handell 1608 — 5; för första gången utgifven 
efter en handskrift från förra hälften af 1600-talet af F. A. 
Dahlgren, 'Konung Erik XIV:s krönika*, Stockh. 1847, med 
varianter ur andra handskrifter och med en ordlista. 

X. Olaus Martini, ärkebiskop, f. 1557, d. 1609, är för- 
fattare till En Liten Låkiare Book, för första gången utgifven 
efter en handskrift från förra hälften af 1600-talel af J. V. 
Broberg, 'Olai Martini Läkiare Book', Stockh. 1879. 

XI. Magnus Olai Asteropheri^s, skolrektor, sedan kyrko- 
herde, d. 1647, har senast 1609 efter utländska mönster (sär- 
skildt Euripides) författat periodens kanske märkligaste drama: 
En Lwstigh Comoedia nid Nampn Tisbe, för första gången ut- 
gifven (icke fullt nöjaktigt) efter den enda handskriften af år 
1632 af C. Eichhorn, Upps. 1863. Arbetet är i språkligt af- 
seende intressant särskildt genom sina folkscener och genom 
en lycklig språkbehandling i det hela. 

XII. Johannes Messenius, f. 1579, d. 1636, har bland 
mycket annat författat sex rimmade dramer, af hvilka de 
fyra äldsta, Disa, Signill, Sivanhnita och Blanckamäreta, af 
författaren själf utgåfvos Stockh. 1611, resp. 1612, 1613 



— 143 — 

(icke 1612, såsom titelbladet uppger) och 1()14, den femte 
Christmannus (författad omkr. 1(51(5), däremot först — till- 
sammans med omtryck af de förut nämnda fyra — i 
H. Schucks tillsvidare ofullbordade upplaga af 'Johannes 
Messenius samlade dramer', Upps. 188(5 — 88. Den sjätte, 
Gustavas (författad omkr. 1(516), är ännu outgifven. Dessa 
styckens språkliga betydelse beror väsentligen på de däri in- 
strödda folkscenerna. 

XIII. Jacobvs Petri RoxDELETirs, skolrektor, sedan 
kyrkoherde, d. 1662, har sin egentliga betydelse såsom för- 
fattare af det versifierade dramat Jiidas Rediviuiis, skrifvet 1614, 
men utgifvet (af Klemming) först Stockh. 1871. 

XIV. Johannes Thoäle Aorivillensis Bureus *, den be- 
kante riksarkivarien, riksantikvarien och kungl. bibliotekarien, 
f. 1568, d. 1652, förtjänar, frånsedt sina rent språkliga skrifter 
(om hvilka se ,^ 21), här omnämnas särskildl på grund af 
följande tvenne viktiga arbeten: 

1. Dagboksanteckningar för åren 15(58 — 1648, förmod- 
ligen påbörjade på 159()-talet; för första gängen utgifna efter 
originalen af Klemming i Samlaren 1883, s. 12 ft*. och 71 fT. 

2. Sumlen, diverse anteckningar, »som vthi een och 
annan måtta tiäna till Antiquiteternes excolerande»; för första 
gången efter originalet utgifna i urval (bl. a. upptagande allt 
som rör folkmål, folksägner o. d.) af Klemming i Svenska 
landsmålen, Bihang I, 2 (1886). 

XV. »Konung Gustaf II Adolfs skrifter», endast till 
en mindre del bevarade i original, annars i mer eller mindre 
öfverarbetadt skick uti andras uppteckningar eller sena af- 
skrifter, äro utgifna i en relativt fullständig och i det väsent- 
liga tillfredsställande upplaga af C. G. Styffe, Stockh. 1861. 
Ett nästan uteslutande på detta arbete baseradt urval är med 

^ Se utförligt Klemming i Samlaren 1884, s. 8 fT., där bl. a. fullstän- 
dig förteckning på B:s synnerligen talrika, såväl tryckta som ännu otryckta, 
arbeten meddelas. 



— 144 — 

moderniserad stafning, men bibehållna språkformer utgifvet 
af C. HallendorfT i Luiidells och Noreens samling 'För skola 
och hem' 13 (1901). En fullständig samling af 'Konung 
Gustaf II Adolfs bref och instruktioner' har utgifvits af P. 
Sondén i 'Rikskansleren Axel Oxenstiernas skrifter och bref- 
vexling', sednare afdelningen, B. I, Stockh. 1888. 

XVI. Axel Oxenstiernas 'historiska och politiska skrif- 
ter' och 'bref (från och med 1606 till och med 1627; fort- 
sättes) ha utgifvits fullständigt och noggrant af C. G. StyiTe 
och S. Clason i 'Rikskansleren Axel Oxenstiernas skrifter och 
brefvexling', förra afdelningen, B. I, Stockh. 1888, resp. B. II, 
III, Stockh. 1896, 1900. 

XVII. Laurentius Wivallius, Sverges största skaldiska 
begåfning under 1600-talet, f. 1605, d. som auditör 1669, 
skref under tiden 1625^41 bl. a. en mängd lyriska dikter 
på svenska, utgifna efter dels tryckta, dels otryckta källor i 
en noggrann samlad upplaga af H. Schiick i 'Lars Wivallius' 
II, 53 ff., Upps. 1895. 

XVIII. NicoLAUs HoLGERi [Catonivs], skolrcktor, d. 1655: 
Tröijenborgh, Kalmar 1632; versilierad dram med vårda dt språk. 

XIX. Laurentius Oest. Hastadius, fältpredikant: Jule 
ConKvdia, Rostock 1639, en versifierad »moralitet» (vår äldsta 
bevarade) med af ideliga latinismer fördärfvadt språk, men 
af ett visst intresse på grund af några djäfvulsscener med 
plumpt språk; fotolitograliskt aftryck (i tre exemplar) efter 
det enda bevarade, men defekta (t. e. i fråga om titelbladet) 
exemplaret (af Klemming) Stockh. 1870. 

XX. Samuel Petri Brasck, lektor, sedan kyrkoherde, 
f. 1613, d. 1668, har författat rimmade dramer, af hvilka föl- 
jande tre äro bevarade, de två första jJärskildt \iktiga på grund 
af sina bondscener: 

1 . Filius prodiguH . . Thet är . . Om then förlorade 
SoneVf Linköping 1645. 



— 145 — 

2. -Ada et martyria apostolonim, Thet år . . Om 
Apostlarnars Gärningar och jämmerlige Marterningar, Lin- 
köping. 1648. 

3. Mars germanicus vicUis, Thet är . . Om thet inäl- 
endade Tydske Kriget, Linköping 1650. 

XXL Alle Hedlegrannas Spegel anonym versifierad fars, 
viktig för sin »utomordentliga råhet och plumphet»; 8 (kanske 
rätteligen 1, trots titelbladets uppgift) uppl. 1(547, sedan ofta 
omtryckt, senast och bäst (af Kleniming)'Stockh. 18()(). 

XXI L Jacobus Petri Chronander, student, sedan härads- 
höfding, är författare till följande två dramer, båda omtryckta 
(icke tillfredsställande) af P. Hanselli i Tvenne Komedier af 
J, P. Chr/ Upps. 1877. 

1. Surge Kller Flijt och Oflitighetz Skode Spegel, Åbo 
1647; versifierad och med bondscener. 

2. Bele-Snack Kller . . om Gifflermåhl och Frijerij, 
Åbo 1649; till största delen på vers. 

XXIII. Petrus Magni Gyllenius, kyrkoherde, f. 1622, 
d. 1675, har efterlämnat en mängd, i synnerhet kulturiiistoriskt 
viktiga ^ dagboksanteckningar, för första gången utgifna efter 
författarens originalhandskrift af R. Hausen, 'Diarium- (iylle- 
nianum\ Hälsingfors 1882. 

XXIV. Skogekiär Bärgbo (troligen Gustaf Rosenhane, 
president, f. 1.619, d. 1684) har författat följande tre viktiga 
diktsamlingar, alla mycket slarfvigt tryckta; omtryckta (dock 
icke tillfredsställande *) i en samlad upplaga (af Klemming), 
'Vittra skrifter af G. K\ Stockh. 1853: 

1. Thet Swenska Språketz Klagemål Stockh. 1658. 
2- Wenerid, Stockh. 1680; författad redan före 1659. 
-3. Fyratijo små Wijsor, Stockh. 1682; förf. 1652. 

XXV. Af Georg Stiernhielms rika författarskap må 
här endast anföras hans alltsedan 1643 tillkomna, på grund 

^ Jfr Svenska landsmålen VI, LXVI. 

» Se E. Meteb, Gugtaf Rosenhane, s. 168 (LTpps. 1888). 



— 146 — 

af sin nonngifvande betydelse för den följande tidens poetiska 
språkbruk så viktiga dikter, utgifna i en samlad upplaga 
Mus(v Suethizantes, Thet är: Sång^Giidinnor, Nu först Lårande 
(lichta och spela på Sivenska, Stockh. 1668 (ny uppl. af B. 
Höök 1687), där dock den synnerligen \ikiiga Brölopps-Beswårs 
Ilnujkommelse saknas (utgifven först 1818, men dåligt, af L. 
Hammarsköld). En god upplaga af såväl denna dikt som 
de mera betydande i Musa^ Suethizantes har utgifvits af F. 
Tanini 'Valda skrifter af G. S/, Upps. 1891 (,ny, i någon mån 
förändrad uppl. 1903) med 'Supplement till v. skr. af G. S.', 
innehållande 'glossar till Hercules och Brölopps-Beswärs Ihug- 
kommelse', Upps. 1892. 

XXVI. Bland Olof Rudbeck d, ä:s skrifter må här 
särskildt påpekas hans under utgifning varande 'Bref rörande 
Upsala universitet', utg. af C. Annerstedt, I (för tiden 1661 
-70), Upps. 1893, II (1670—79), Upps. 1899. 

XXVII. Christophobus Laurentti Grubb, borgmästare 
(sedan Grubbe, landshöfding), f. 1594, d. 1681: Pemi Prooer- 
biale . . Sivenske Ordseder och Lärespråk, Linköping 1665; 
ny uppl. Stockh. 1678, med vidfogadt Åuctarium . . Thet 
är . . Tilökning af Laurextius Dakielsonivs Törntng, 
Stockh. 1677. 

XXVIII. Af Urban Hiärnes (arkiater, f. 1641, d. 1724) 
talrika skrifter förtjänar i detta sammanhang särskildt fram- 
hållas hans icke minst i metriskt och rent språkligt afseende 
intressanta versifierade drama Rosimunda, uppfördt 1665, men 
för första gången utgifvet (dåligt) af P. Hanselli, Upps. 1856. 

XXIX. Anders Wollimhaus, student (sedan Leijonstedt, 
riksråd), f. 1649, d. 1725, författade bl. a. före 1670 Didos 
tragwdia, troligen det stycke på blandad prosa och vers, som 
efter en anonym handskrift för första gången utgifvits af K. 
W^arburg i Samlaren I, 110 ff" (1880). 

XXX. Lasse Johansson Lucidors (f. 1640, d. 1674) 
dikter utgåfvos först efter hans död: en mindre samling 'Lucida 



~ 147 — 

intervalla' 1685, en större sådan af Joh. Andersin under 
titeln Helicons Blomster, Stockh. 1688, men på ett högst otill- 
fredsställande sätt. Dålig är äfven den nya upplagan af P. 
Hanselli, Upps. 1869. Lucidors dikter äro särskildt viktiga, 
emedan de till största delen utgöras af tillfällighetsdikter på 
hvardagsspråk och ofta med spår af Stockholmsdialekt. 

XXXI. IsAAC A. BöRK, rektor d. 1700 eller 1701, för- 
fattade som student 1688 sju eller åtta versifierade dramer, 
som i språkligt afseende äro ytterst viktiga, emedan författa- 
ren afsiktligt söker i sin ortografi återge hvardagsuttalet och 
äfven för öfrigt använder hvardagliga språkformer (såsom 
singulart verh efter pluralt subjekt m. m.). Utgifna äro tills 
vidare blott följande *: 

1. Darii Sårge Spel, efter förfrs originalhandskrift ut- 
gifven på ett i allo utmärkt sätt af K. F. Karlson, 'Darius\ 
Stockh. 1874. 

2. Valete Theatren, utgifven (af C. G. U. Silfverstolpe), 
Stockh. 1875, efter en nästan samtidig handskrift (upptagande 
Börks samtliga dramer), befintlig i Lunds universitetsbiblioteks 
Delagardiska samling. 

3. Lykko-Pris (däri endast akt I är af Börk, akt II af 
J. O. Widman och akt III af G. J. Törnqvist, sedan Adel- 
krantz), Stockh. 1689. 

XXXII. Af Israel Holmströms (krigsråd, d. 1708) bur- 
leska tillfällighetsdikter finnas endast 26 stycken i en till- 
fredsställande modern upplaga af G. Frunck, Samlaren, II, 
65 fr. (1881). 

XXXIII. Then Swenska Psalm-Boken . . Vppå KongL 
Map, nådigste hefalning Åhr MDCXCV. Öfwersedd, Stockh. 
1696; nya upplagor 1696 (rätteligen 1697), 1697 (tre — rätte- 
ligen fyra — upplagor), 1698 * osv. De viktigaste här ny- 
tillkomna författarna äro Jesper Swedberg (hvars förbjudna» 

' Om de öfriga se Karlsons upplaga af Dariu.s. s. IX fT. 

' Se Klemmino, Vr en antecknctres samlingar, Uppsala-iipplagan s. 118 flf. 



— 148 — 

men under åren 1694 och 1695 i sju upplagor tryckta * psalm- 
bok af är 1693 utgör den ofliciella psalmbokens väsentliga 
grundval), Haqvin Spegel, Jacob Arrhenius, Samuel Colvmbis, 
Petrus Lagerlöf, Eric Lindschölp m. 11. 

XXXIV. GuNNO Eurelius (sedan Dahlstierna), landt- 
mäteridirektör, f. 16o8, d. 1709: Klinga Skald . . som . . 
1697 . . är siiingen, Stettin [1697]. Detta 268 strofer långa 
kväde är icke blott genom sin »marinism», utan äfven genom 
sin användning af dialektala och arkaiska ord och andra 
språkformer stilistiskt och språkligt sedt i hög grad intressant. 

XXXV. /i/Ma, Stockh. 1703, den s. k. Karl XII:s bibel, 
är i det stora hela ingenting annat än en reviderad upplaga 
af Gustaf I:s bibel (se II, 1 ofvan) och intar därför äfven i rent 
språkligt afseende en vida ålderdomligare ståndpunkt, än som 
strängt taget kräfdes af den tidens religiösa stil. 

XXXVI. Johan Runius' (f. 1679, d. 1713) skriiler, till 
allra största delen bestående af tillfällighetsdikter, som sär- 
skild! i fråga om rim och meter äro högst framstående och 
därför af största vikt för ljudläran, utgåfvos först efter hans 
död af Peter Frisch under titeln Diidaim, I, Stockh. 1714, 
II, 1715; ny upplaga med en tillagd del III af O. L[indstenJ, 
Stockh. 1733. 

XXXVII. Jacob Frese, kanslist, f. 1691, d. 1729, är 
äfven rent språkligt sedt af särskildt intresse, enär han, Fin- 
lands första stora skald på svenska, redan i viss mån har 
att uppvisa finländska egenheter i sitt språkbruk. Hans 
skrifter äro: 

1. Andelige Och Werldslige Dikter, Stockh. 1726. 

2. Karta Sede-Läror, Stockh. 1726. 

3. Passions Tankar, Stockh. 1728. 

4. Någre Poetiske Samblingar, Stockh. 1728. 

XXXVIII. »1500- och 1600-talens visböcker» äro ut- 
gifna i bokstafstroget aftrj'ck, B. I, Stockh. och Upps. 1884—94, 

* Se Klemmiko, a. st. s. 113 ff. 



— 149 — 

af A. Noreen och H. Schuck. B. II, Upps. 1901 ff., af A. Noreen 
och J. A. Lundell (äfven i Svenska landsmålen, Bihang I, 
resp^ II). Hittills publicerade äro i denna samling^: 

1. Johan Larssons visbok efter handskrift från 1541, 
utg. a. st. I, 87 ff. 

2. Harald OlufFsojis visbok efter handskrift från 1572 
—73, utg. a. st. I, 5 ff. 

3. Nils Larsons(?) visbok efter handskrift från 1581, 
utg. a. st. I, 94 IT. 

4. Kungliga bibliotekets visbok i 16:o efter handskrift 
från omkr. 1600. utg. a. st. II, 5 ff. 

5. Kungliga bibliotekets visbok i 8:o efter .handskrift 
från omkr. 1600. utg. a. st. II, 111 fl'. 

6. Broms Olufsson Gyllenmärs' visbok efter handskrift 
från 1615—25, utg. a. st. I, 103 ff. 

7. Pär Brahes visbok efter handskrift från omkr. 1621, 
utg. a. st. I. 387 ff, 

8. Barbro Margretha Baners visbok efter handskrift 
från omkr. 1658, utg. a. st. I, 337 (T. 

XXXIX. Af offentliga handlingar och urkunder äro — : 
utom 'Gustaf den förstes Registratur', hvarom se s. 140 — fölT 
jande serier utgifna i tidsenliga upplagor: 

1. 'Svenska riksdagsakter . . 1521—1718', utg. af E. 
Hildebrand (och O. Alin) I— III, 1. 2 (till och med år 1596; 
fortsattes), Stockh. 1887—1900. . 

2. 'Sverges traktater med främmande magter', utg. af 
O. S. Rydberg och C. Hallendorft- IV— V (till och med år 
1632; fortsattes), wStockh. 1885—1903. 

3. 'Stockholms stads privilegiebref 1423—1700' (äfven 
under titeln 'Urkunder rörande Stockholms historia* I),. utg. af 
K. Hildebrand, Upps. 1900—1901 (till 1660; fortsattes). 

4. 'Skrå-ordningar' (från åren 1529—1678), utg. af G. 

E. Klemming, Stockh. 1856. 

* Om öfriga visböcker se Schuck, Snensk FMeratiirhistoria I, 368 f. 
Noreeiu Vårt språk, Bd I. 11 



— 150 — 

. . -5. 'Kyrko-ordningar och förslag dertill före 16H6' utg. 
af O, \\ Feilitzen I, II, Stockh. 1872, resp. 1881, 1887. 

6. 'Svenska riksrådets prolokoU', utg. af N. A. Kullberg 
och S. Bergh I— IX (tidew 1(521—42; fortsattes), Stockh. 
1878—1902. 

7. 'Sveriges (rikes) ridderskaps och adels riksdags- 
protokoll . . från sjuttonde århundradet', utg. af W. Tham, 
B. Taube och S. Bergh, I— XVII (tiden 1627—1714), Stockh. 
1855—1902; ny serie 'från och med är 1719', utg. af E. V. 
Montan och C. G. U. Silfverstolpe (samt från 1747 G. O. 
Berg), I IT.. Stockh. 1875 IT. 

8. 'Lagförslag i Carl den niondes tid', utg. af J. J. 
Nordström, Stockh. 1864. 

9. 'Förarbetena till Sveriges rikes lag 1686—1736', utg. 
af W. Sjögren I— IV, Upps. 1900—1902. 

Ett rikhaltigt urval ur periodens språkligt sedt intressan- 
taste alster meddelar i bokstafstroget aftryck efter original- 
upplagorna eller, där sädana icke finnas, de äldsta kända 
handskrifterna 'Valda stycken af svenska författare 1526 — 1732 
m«d anmärkningar och ordlista', utg. af A. Noreen och E. 
Meyer, Upps. 1893. 

Beträffande en af denna spräkperiods allra viktigaste 
källor, nämligen tidens språkveténskapliga skrifter rörande 
modersmålet (såväl riksspråket som dialekterna), hvilka här 
förbigåtts, hänvisas till kap. 5, där de komma till behandling. 

)i 18. Det yngre nysvenska riksspråkets källor. 

Den yngre nysvenskans källor (på riksspråk; jfr S 19) 
äro naturligtvis af tveni>e, väsentligen olika slag: 

I., Det nutida, lefvande riks-talspråket (jfr -JS 14) 
är helt naturligt såtillvida den viktigaste af dessa båda källor, 
som den erbjuder den trognaste och mest detaljerade bilden af 
språket, sådant det verkligen är. Men denna källa är å andra 
sidan såtillvida den andra underlägsen, som den är svårare 



— 151 — 

att fixera, mera växlande och därför svårare att öfverskåda, 
och framför allt därutinnan, att den ju endast representerar 
nuets $>pråkbruk och alldeles intet upplyser rörande gångna 
generationers språk. Den måste därför i dessa afseenden 
suppleras af den följaiule. 

II. Den på riks-skriftspråk, likgiltigt i hvilken stil- 
art, skrifna litteraturen från och med 1733 tills nu. En full- 
ständig bibliograii öfver densamma saknas och är väl äfven för 
språkforskarens syften tämligen umbärlig. Partiella, till viss 
tid eller visst ämne begränsade bibliografier äger man i de 
ofvan s. 136 nämnda arbetena af Aurivillius, Warmholtz, 
Stricker, Klemming (*Sveriges dramatiska litteratur*), Lund- 
stedt och Elmgren (fortsalt genom samme författares 'Öfver- 
sigt af Finlands litteratur ifrån år 1771 till 1863\ Hälsingfors 
1865). Af nyare dylika arbeten må här blott anföras: A. G. 
S. Josephsons 'Avhandlingar och program, utgivna vid svenska 
och finska akademier och skolor under åren 1855 — 1890', 
Upps. 1892—97; Renvalls 'Finlands periodiska litteratur 1771 
— 187r, 1871; A. Hultins 'Den svenska skönlitteraturen i 
Finland till och med 1885', 1888; L. Bygdens 'Förteckning 
å tryckta och otryckta källor till landskapet Uplands och 
Stockholms stads historiskt-topografiska beskrifning', Upps. 
1892; och framför allt H. Linnströms 'Svenskt boklexikon 
1830—65', Stockh. 1867—84 med dess fortsättningar af Bro- 
berg 'Svensk bok-katalog för åren 1866 — 75', '1876 — 85' och 
'1886 — 95' (jfr äfven den genom samme redaktörs försorg år- 
ligen utkommande 'Årskatalog för Svenska Bokhandeln', 
1861 fT.) 

Af grundläggande betydelse för det yngre nysvenska 
språkbruket äro, såsom redan ofvan (s. 134) framhållits, dels O. 
v. Dalins skriftställareverksamhet i allmänhet, alltifrån tid- 
ningen Then Sivånska Argas (dec. 1732-1734), dels Siveriges 
Rikes lag, gillad och antagen 173^f (Stockh. 1736), som redan 
då och med rätta blef ansedd såsom språkligt mönster-giltig. 



— 152 — 

Största förtjänsten af de stilistiska och rent språkliga egen- 
skaperna hos detta viktiga arbete tillkommer lagkommissio- 
nens (1710 — 34) ordförande, riksrådet Gustaf Cronhielm 
(f. 1664, d. 1737), och näst honom väl professor Carolus 
LuNDius (f. 1638, d. 1715). Af hela. den ofantligt omfångs- 
rika senare litteraturen må här blott några få arbeten påpekas 
såsom för de skilda generationernas språkbruk särskild! 
karakteristiska och i stilistiskt afseende varande af mera ge- 
nomgripande inflytande på samtiden och eftervärlden: 

1. 1740—70: Linnés ^ (f. 1707, d. 1778) populära skrif- 
ter (från och med Lapplands-resan 1732), t. e. Tal om ^fä^k~ 
värdigheter uti Insecterna 1739, Öländska och Gothländska Resa 
1745, Wästgöta-Resa 1747, Skånska Resa 1751 (jfr vidare sär- 
skildt hans 'Svenska arbeten i urval', utg. af J. E. E. Ahrling 
1779—80 och 'Ungdomsskrifter', utg. af Vetenskapsakademien 
1888—89); A. J. v. Höpkens (f. 1712, d. 1789) vältalighets 
alster (från. och med 1740; se 'Riksrådet grefve A. J. v. Höp- 
kens Skrifter', utg. af C. Silfverstolpe I, II, Stockh. 1890, 
1893); Bellmans (f. 1740, d. 1795) dikter^ (sedan 1757), 
särskildt Fredmans Epistlar 1790 och Fredmans Sånger 1791 
(jfr o<.*k 'Outgifna dikter af C. M. B. med inledning af R. 
Steffen', Ups. 1895); Creutz' (f. 1731, d. 1785) dikter, fram- 
för allt Atis och Camilla 1761, senast utg. efter originalupp- 
lagan af B. Risberg i Lundeils och Noreens samling 'För 
skola och hem' 20 (1902); A. Nohrborgs (hofpredikant, f. 
1725, d. 1767) predikningar, särskildt Den fallna Månniskians 
Salighets-Ordning 1771; J. Wallenbergs (f. 1746, d. 1778) 
kåserier Min son på galejan, tryckta först 1781 med betydliga 
afvikelser från författarens text, utg. i utdrag efter original- 
handskriften af E. Meyer i Lundeils och Noreens samling 
'För skola pch hem' 14 (1901). 

* Jfr Til. M. Fries, Bidrag till en lefnadsteckning öfwr Carl von 
Linné, I— VIII, Ups. 1893—98, med en mängd utdrag ur eller aftrjxk af 
otryckta skrifter af Linné. 

« Jfr Steffen i >Samlaren 1895, s. 150 ff. ocli 1896, s. 115 ff. 



153 — 

2. 1770—1800: Kellgrens (f. 1751, d. 1795) hela för- 
fattarskap (sedan oinkr. 1775; äldsta samlade upplaga utg. 
af Lengblom och Regnér, Stockh. 1796, hvarur ett utdrag 
'Vahla smärre dikter' - med några rättelser efter original- 
trycken i Stockholmsposten — utgifvits af H. Schuck i Lun- 
delis och Noreens samling 'För skola och hem' 5, 1900; jfr 
vidare hans 'Bref till Rosenstein', utg. [af H. Schuck] i Sam- 
laren 1886, s. 87 fT., och 1887, s. 5 ff., samt 'Bref till A. N. 
Clewberg', utg. af H. Schuck, Hälsingfors 1894); Leopolds 
(f. 1756, d. 1829) vittra skrifter (sedan omkr. 1775): Samlade 
skrifter I— III 1800-2 (ny uppl. 1814- 16, hvarur ett utdrag 
'Valda smärre dikter' utgifvits af E. Hedén i Lundeils och 
Noreens samling 'För skola och hem' 24, 1903), hvartill 
komma bl. a. hans 'Bref till Reuterholm', utg. af Th. Weslrin 
i Samlaren 1891, s. 102 fT., samt 'Bref till J. Axelsson Lind- 
blom', utg. af E. Lewenhaupt i Samlaren 1885, s. 78 ff., 
1886, s. 4 ff., 1887 s. 68 fl"., 1888, s. 27 fl'., och 1889, s. 125 (T.; 
fru Lennorens (f. 1755, d. 1817) dikter (sedan omkr. 1775; 
samlad upplaga först 1819, hvarefter — samt efter original- 
tryck eller -handskrift m. m. — ett urval utgifvits af K. War- 
burg i Lundelis och Noreens samling 'För skola och hem' 
8, 1900); Kexéls (f. 1748, d. 1796) komedier (sedan 1776), 
särskildt Captain Puff 1789 (tryckt först 1799, hvarefter af- 
Iryck af E. Meyer i Lundeils och Noreens samling 'För skola 
och hem' 3. 1900); Thorilds (f. 1759, d. 1808) skrifter (sedan 
omkr. 1778), särskildt Critik öfver Critiker 1-IIM791 (jfr 
ock hans 'Bref, utg. af L. Weibull, Upps. 1899 flf.); Franzéns 
(f. 1772, d. 1847) dikter (sedan omkr. 1790). - En för känne- 
domen om denna tids bildade, otvungna samtalsspråk i hufvud- 
staden synnerligen viktig källa är det helt säkert af A. F. 
Ri.sTELL författade lustspelet \ågra Mil ifrån Stockholm (upp- 
fördt 1787, men ännu outgifvet), däri författaren bemödar 
sig om det »nogaste iakttagande af det stafningssätt och de 
bokstäfver, som det dagliga talet betjänar sig af»; jfr äfven 



— 154 ~ 

samme förf:s efter väsentligen samma principer tilikomna 
komedier Gustaf Adolfs jagt, tryckt 1776, ocli Visittimman 
(uppförd 1787), tryckt 1820 \ 

3. 1800—1825: Wallins (1779—1839) dikter och pre- 
dikningar; Tegnérs (1782—1846) dikter, tal och bréf (bland 
hvilka de 'till C. F. af Wingård 1823—45' nyligen utgifvits 
af E. Tegnér, Upps. 1894); Geijers (1783—1847) skrifter; 
Cederborghs (1784 — 1835) romaner; Järtas (1774 — 1847) 
prosa (jfr senast 'Ur Hans Järtas literära brefväxling', utg. af 
E. Lewenhaupt, Upps. 1899 ft.) o<*l^ Stagnelils' (1793— 1823) 
poesi. Särskildt ha Wallin och Tegnér varit i språkligt al- 
seende ytterst inflytelserika på grund af den ofantliga sprid- 
ning vissa af deras skrifter, t. e. Wallins ])salmbok och Teg- 
nérs Fritiofs saga, erhöllo. F^ör den särskilda — ej sällan 
ganska maniererade — form af oratorisk stil, som under den 
gustavianska tiden och den »götiska skolans» herravälde ut- 
bildades, den s. k. »akademiska» stilen, har man ända in i 
våraf dagar en outtömlig källa i 'Svenska Akademiens hand- 
lingar' alltsedan 178(5. 

4. 1825—50. Af största inflytande, åtminstone i stili- 
stiskt afseeende, torde af denna tids företeelser ha varit: 
ThOMANDERS (1798 — 1865) tal- och predikostil, Crusenstolpes 
(1795—1865) och Sturtzenbechers (senare »Sturzenbecher», 
från 1855 »Sturzen-Becker»; 1811 — 69) journaliststil, Fryxells 
(1795-1881) berättande, Almqvists (1793—1866) oändligt 
mångskiftande och originella, C. A. V. Strandbergs (1818 
— 77) och B. E. Malmströms (1816—65) högre samt v. Brauns 
(1813—60) åtskilligt lägre poetiska stil. För den finländska 
svenskan är naturligtvis under denna tid Runeberg (1804 
— 77) den ojämförligt förnämste representanten, hvars infly- 
tande gifvetvis ingalunda varit begränsadt till Finland. 

5. 1850 — 75. Af särskild betydelse för prosastilens ut- 
veckling var vid periodens början bl. a. Blanche (1811— f>8), 

' Jfr (irtip i Språk och stil I, 145 flf. 



— 155 — 

för den poetiska stilens vid periodens slut Snoilsky (1841 — ), 
i båda dessa afseenden V. Rydberg (1828 — 95). Det specir 
ellt finländska språkbruket företrädes i främsta rummet af 
ToPEUUS (1818 — 98), hvars inflytande äfven i Sverge knappast 
torde understiga Runebergs, särskildt i betraktande af att hans 
läsekrets i så ovanligt hög grad utgjorts af barn och ungdom* 

6. 1875— 19()(). Att bland denna tidrymds sä talrika 
framstående författare framhäfva just dem, som företrädesvis 
komma att blifva af betydelse för svenska ; språkets historia, 
är lydligtvis omöjligt, eftersom ingen kan skåda in i fram- 
tiden. Dock må det vara tillåtet att erinra om åtminstone 
några få, som borde blifva det, eftersom de h var för sig på 
skilda områden framträdt såsom nyskapare på ett sätt, som 
tvifvelsutan ländt till vårt modersmåls fromma, särskildt hvad 
beträffar ordskattens riktande. Detta gäller i. främsta. rum- 
met om de båda prosaisterna Strindbkro och. Bondeson, 
hvilkas försök att föryngra vårt litteraturspråk basera sig för 
den förres vidkommande på det hvardagliga samtalsspråket, 
för den sednares på folkspråket och dialekterna. Liknande 
förtjänster rörande den bundna formen äga Frödino och 
Karlfeldt, ehuruväl deras största landvinningar äro att söka 
icke i>å det rent språkliga området, utan [)å metrikens och 
stilistikens angränsande falt. Bland onda makter, som sam- 
tidigt drifva sitt spel inom vår språkvärld, må särskildt/fram- 
hållas det sedan ett tjugotal år tillbaka allt. starkare fram- 
trädande, i synnerhet hos författare af lägre rang — men 
stor läsekrets och sålunda icke ringa inflytande — mäiivbara 
dan»k-norska inflytandet på ordbildningen, betydelseutveck- 
lingen ^ och i någon mån äfven ordfogningen. Källorna för 
ett studium af denna företeelse utgöras förnämligast af våra 
tidningar och romanöfversättningar. 

Rörande den yngre nysvenskans språk vetenskapliga litte- 
ratur, som naturligtvis utgör en af de allra viktigaste källorna 

' Jfr NOKEEN, Spridda studier, andra samlingeu, s. (58 flf. 



— 156 — 

för vår kannedom om detta språkskedes beskaffenhet, hän- 
visas tiii kap. 5 och 6. 

,^ 19. De nysvenska dialekternas k&Uor. 

De nysvenska dialekternas källor äro naturligtvis 
liksom riksspråkets tveggehanda, nämligen dels det nutida 
dialektala talspråket i alla dess mångfaldiga skiftningar, 
dels en dialektal litteratur, som dock är mycket ojämnt 
fördelad på de skilda orterna och tiderna. I fråga om tal- 
språket må det här vara nog att hänvisa till Jij 15. Dialekt- 
litteraturen åter är för den äldre nysvenskans vidkommande 
genomgående obetydlig såväl till innehåll som omfång, och 
detta förhållande gäller äfven för den yngre nysvenska perio- 
den ända tills omkring midlen af 1800-talet. I följande öfver- 
sikt anföras af äldre litteraturalster de flesta af mig kända, 
däremot af den yngsta, ganska ymniga, men ofta ganska 
värdelösa, till stor del i tidningar, tidskrifter, skillingstryck 
o. d. kringspridda litteraturen blott det till sitt omfång eller 
språkliga värde mest betydande. För öfrigt hänvisas till föl- 
jande bibliografiska förteckningar å dialektala texter och 
mindre »språkprof»: för tiden intill 1872 Leffler, Om konso- 
nantljuden i de svenska allmogemålen (Upps. 1872), s. I IT., 
supplerad af Noreen i Svenska landsmålen I, 287 ff., IV, 10 ff., 
Eneström därsammastädes II, s. XCV fT. och Molér, Bidrag till 
en Gotländsk Bibliografi (Stockh. 1890); för liden 1872—78 
Lundeli i Svenska landsmålen I, 265 IT.; för tiden från och 
med 1881 de årliga bibliograHerna i Arkiv för nordisk filo- 
logi (jfr särskildt för perioden 1881 — 84 Lundell i Svenska 
landsmålen VI, s. LX ff.). De frän Finland stammande bidra- 
gen lill dialektlitteraturen (endast till mycket ringa del be- 
stående af dialektprof) förtecknas för 1795-1891 af E. Lagus 
i (Svenska literatursällskapets i F^inland) Förhandlingar och 
.uppsatser O, s. 80 ff.. Hälsingfors 1892. Då det ofta, i syn- 
nerhet beträffande äldre källor, är svårt all afgöra, till hvilken 



— 157 — 

af flera inom samma landskap befintliga dialekter ett visst 
språkprof hör, så ordnas här källorna blott landskapsvis med 
utgångspunkt från söder. 

1. Skåne. Frånsedt forndanska urkunder o. a. skrif- 
ter från Skåne saknar detta landskap dialektala källor af 
äldre datum än 1700-talet. Från detta äger man emeller- 
tid icke så litet. Det äldsta aktstycket är ett af signaturen 
B. H. på Göinge-mål författadt gratulationskväde i (S. Brings 
och) P. Lovens Dissertatio gradiialis de Golhungia, Lund 1745, 
omtryckt af M. Weibull i ^Samlingar till Skånes historia', 
1871, s. 106 fF. Det nästa är en dylik (»Gratulass» af »Gam- 
mal Bonne») på mål från Villands härad i (P. Muncks och) 
S. J. Sonnbergs disputation De Willandia, Lund 1752, om- 
tryckt af Weibull a. st. s. 105. Så kommer en af »Ole An- 
xeässkn» på Skytts härads mål författad »Grattelasion» i (S. 
Lagerbrings och) N. Lovens disp. De Territorio Skyttiano, 
Lund 1778, omtryckt af Weibull a. st. s. 109. Ungefär sam- 
tidig är en »Onnerdåneg Skåul», diktad på Villands-mål af 
en »Glaer Paug» vid Gustaf IV Adolfs födelse 1778, trj-ckt i 
Lunds Weckobiad 1779 och ånyo af Weibull a. st. s. 106. 
Tio visor på Göinge-mål af lagman A. J. Kroger (f. 1755, d. 
1818), författade under tiden 1776—1813. äro för första gån- 
gen tryckta af Weibull a. st. s. 114 ff. Från förra hälften 
af 1800-talet känner jag för öfrigt blott en rimmad bondhi- 
storia i Göteborgs Aftonblad 1822 (omskrifven på nutida 
Vemmenhögs-mål hos Weibull a. st. s. 109 tT.). F^rån och 
med 1870-talet flyta däremot källorna rikligen. Språkprof 
från F^ärs* härad meddelar L. P. Holmström i 'Samlingar till 
Skånes historia' 1873, s. 86 fT., från Göinge och Åsbo E. 
Wigström i A. Ha/elius' 'Bidrag till vår odlings häfder' I, 
77 fT. och 97 fT. (1882) och i 'Svea' för 1882, s. 108 fT., samt 
1883, s. 134 flf. Ett anonymt Snack är utgifvet i Trelleborg 
1882, och en äfvenledes anonym bit utan angifven hemort 
ingår i Kasperkalender för 1885, s. 57 fT. I Svenska lands- 



— 158 — 

målen II, 9, s. 48 ff. (1883) lämnas en. mängd bidrag från 
Vjlland, Göinge- och Luggude af N. Olséni, från. Östra Gq- 
inge af N. Jönsson, från Frosta af L. A. Nyrup, från Gärd 
och Färs af G. Karlin, från Bara af J. Vide samt från Vem- 
menhög af H. Kabner. Järrestad representeras af H. Wra- 
NÉRS. Stuesnack och stätteslams, Stockh. 1884, 2 uppi, 1893, 
och Gårafolk och husmän, Stockh. 1885, Göinge åter af P. 
Weilands Göingen, Stockh. 1887 (med ordlista) samt Vem- 
menhög af Tröl Sjinssens (dvs. M. E. Anderssons) Skånskt 
folklynne, Malmö 1889, 2 tillökade uppl. 1893. I det af 
Skånska landsmålsföreningen utgifna häftet Teckningar och 
toner. Lund 1889, meddelas en mängd af A. Malm (ochvP, 
Larsson) utarbetade stycken från södra Skåne (Oxie, Bara, 
Vemmenhögs, Ljunits, Färs', Järrestads, Albo, Gärds, Frosta 
och Torna härader), från norra Skåne däremot blott eii enda 
(från Villand). Betydligt underlägsna dessa i fråga om nog- 
grannhet äro de massor af större eller mindre bitar på Skå- 
nemål, som äro intagna i Svahns Svenskt skämtlynne I— 
XVI \ Stockh. 1886 ff., 2 uppl. 1890—91, och af hyilka de 
flesta, och kanske äfven bästa förskrifva sig från WraniSui 
(Järrestads-mål), ett och annat från Weiland (V. Göinge), 
'Ernst Ahlgren' (Frosta), O. F, Johansson (Bjäre) samt 
några pseudonymer och signaturer, det öfriga från anonyma 
upptecknare och författare. P2tt niotal språkprof af 'P>nst 
Ahlgren', Wranér och några mer eller mindre anonyma auk- 
torer i tidningar, tidskrifter och skillingstryck från åren 188;> 
—8(5 äro förtecknade af G. Billing i Svenska landsmålen X, 
2, s. 253. De allra nyaste bidragen utgöras af G. Karlins, 
Mästårtjiien (Gärds-mål) i Kulturhistoriska meddelanden, 'J 
årgången, s. 54 ff. (1898), och de anonyma Kivikja-snfick 

* Närmare angifvet. I. 13, 31, 51, 70; II, 1, 34; III, 12, 27; IV, 1;. 
V, 1, 31, 39, 43, 49; VI, 1, 32, 35, 46; VIII, 1, (i, 50; IX, 17; X, 1, 18,31, 
36; XI, 1, 11, 15, 16, 19; XII, 1, 6; XIII, 1; XIV, 1; XV, 32: XVI, 1, 3 
samt dessutom ändock åtskilliga mera obetydliga småbitar. 



— 159 ~ 

(Albo-mål), Hiklsingborg 1901, samt J åkerin ded hläcked, tio 
historier dels från norra, dels från södra Skåne, af »Rika 
ifrau torped». Lund 1902. 

Allt detta rika material föreligger emellertid blott i en 
mycket *grof» beteckning. Med en verkligt exakt sådan, 
landsmälsalfabetet, äger man blott ett par i Svenska lands- 
målen I, 222 ff. och 664 fT. utgifna stycken: en af Anders 
Johansson och Amalia Nordström 1897 författad folklifs- 
teckning från Färs' härad och en af N, Olséni omskrifven 
saga från Hörby socken i Frosta härad. 

2. Blekinge. De äldsta källorna utgöras af tre gra- 
tulationskväden från midten af 1700-talet, af hvilka de två 
(ett af »Jöns Pärssen» och ett af »CnresTen Diurson») före- 
komma i (S. Brings och) A. J. Klings Disqiiisitio historica . . 
de . . Östra härad, Lund 1746, det tredje (af en »Blegens 
Bo») i (S. Brings och) J. H. Sorbons Dhquisitio historica de 
Blekingia ynlhx tre omtryckta af M. Weibull i 'Samlingar till 
Skånes historia' 1871, s. 102 (T. Sedan känner jag intet förr 
än K. Nilssons samlingar af historier från Karlskronatrak- 
ten: Muntra Folklifshilder, Karlskrona 1879, Gamla abeteket, 
Karlskr. 1886, och Xy samling Muntra Folklifshilder/ KvLvlskw 
1888. Pseudonymen »Peron» har uigifvii Sagor och berättelser 
från Sölvesbörgstrakten (alltså på Göinge-mål, se s. 101), Söl- 
vesborg 1887. Några bitar förekomma i Svahns Svenskt skämt- 
lynne ^ och en liten visa från Lister (alltså på Göinge-mål, se s. 
101), upptecknad af Sven Thomasson, i Svenska landsmålen 
VII, 6, s. 61. — Uppteckningar med landsmålsalfabet saknas. 

3. Öland. Äldsta källan är en anonym dikt Då Hä- 
radshåfdingen' Herr Johan Grahnoch Fru Maria Catharina S — hg 
firade' sin Bröllopsfest d. i? nov, 17(U, omtryckt hos Firmenich, 
Gemianiens Völkerstimmen III, 842 ff. Sedan har man intet 
förr än de tvä små sagorna (den ena meddelad af E. Zkt- 



Nämligen II, 10; III, 22; V, 17 (af den iirimndc K. Nilsson); XII, Uu 



— 160 — 

TERQVisT, den andra af en 71-ärig bonde) från mellersta och 
norra Öland i J. V. Bodorffs 'Bidrag till kännedomen om 
F^olkspräket på Öland', Stockh. 1875. Därnäst komma ett 
stycke från norra Öland af A. Kempe och tvänne från mel- 
lersta af J. P. Melén, samtliga tryckta i Svenska landsmålen II, 
9, s. 13 (T. Ändtligen ha vi diverse bitar i Svahns Svenskt 
skämtlynne ^. — Uppteckningar med landsmålsalfabet saknas. 
4. Småland. Förmodligen är det Kalmar folkspråk 
som talas af tjänstefolket i [J. Stagnels] dram Den Lycke- 
liye Banqiieroutieren, Stockh. 1753 "^ Mera obestämbart är 
det språk, som talas af »Pär, en bonde nedre ifrån landet» 
i samme författares dram Ris-Bastugan, Stockh. 1755. Ännu 
säkrare är Kalmar*mål åtminstone åsyftadt i bröllopskvä- 
det Enfålligt Rondaglam pan rim pau Handlingsmanns uti 
Kalmara sta Herr Johannes Schwans . . å . . Lena Kajsa 
Rotins Rradlopsdag 13 sepL 1763, omtryckt hos Firmenich, 
Germaniens Völkerstimmen III, 851 IT. Från nyare tid har 
man [Lothigius] Gubben Udds krigsbedrifter. Lund 1862, 2 
uppl. 18(53 från norra Småland, en bit från Njudungen af 
(i. Aldén i Svenska familjejournalen 1881, s. 305 f., F. L. 
(iRUNDTViGs Snenske minder fra Tjust (Dalhems socken), Kö- 
penhamn 1882, och E. SvENsÉNS Sagor från Emådalen (mel- 
lersta Kalmar län) i Svenska landsmålen II, 7 (1882), dessa 
båda sednare sålunda representerande former af östgötskan 
(se s. 105), liksom också är fallet (se s. 106) med de styc- 
ken af (i. A. Karlsson (norra Möre) och A. J. Gustafsson 
(norra och södra Vedbo), som meddelas i Svenska landsmå- 
len II, 9, s. 19 f. och 21 ff. (1885). Smålandsformer af 
västgötskan (se s. 106 f.) åter ha vi i de af A. Ramm (Tveta) 
och M. A. PALMBLAD (Västbo) därsammastädes s. 25 ff. och 31 
ff. meddelade styckena. Egentligt smålandsmål från sydligare 

' Nämligen II. 24, 40; III, 16; VI, 17; VII, 65; XI, .52. 
- Ktt litet utdrag härur lämnas i Warburgs Det svenska lustspelet 
under frihetstiden, s. i).'> f. 



— 161 — 

delen af landskapet föreligger däremot i N. M. O. Sjöstrands 
tre dramatiserade bilder (Sv. landsm. II, 9, s. 36 ff., 99 i\\ 
och yu, 3) och i fyra smärre bitar af K. Lindsten (Sv. 
landsm. ' II, 9, s. 41 fF.), allt från Kinnevalds härad (dock 
II, 9, s. 99 ff. med instrodt Tveta-mål från Nässjö), samt i 
en dialog från Konga af F. A. Johansson (Sv. landsm. II, 
9, s. 46 ff.). Många språkprof, till största delen utan ur- 
spnuigsbeteckning, ingå ock i Svahns Svenskt skänitlyune ^ 

Med landsmålsalfabet äger man några språkprof dels 
på Handbörds-mål af P. Tunell (Tunalän) och E. Svensén 
(Aspeland), dels på syd-småländska från Urshults socken i 
Kinnevalds härad af K. Lindsten (och N. Olséni), allt i Sv. 
landsm. II, 632 ff., 636 ff. och 745 f. Men framför allt har 
man från Kalmartrakten den alltsedan 1889 fortsatta, redan 
till 372 sidor text (hvaraf hälften med landsmålsalfabet) upp- 
gående samlingen Folkminnen af H. [Lundell) och E. (Zet- 
TERQViST, f. Lundell]. Tack vare dessa från alla lifvets om- 
råden hämtade och. med fotografisk noggrannhet gjorda upp-, 
teckningar är väl denna form af småländskan den i fråga 
om de litterära källornas värde för språkforskningen rikast 
försedda af alla svenska dialekter. 

5. Halland. Af gamla källor vet jag intet annat att 
anföra än det »Colloquium intcr Hallandum et Bahuensem», 
som förekommer i C. Charisius' otrjxkta handskrift från 
omkr. 1750 Hallandicc Aiisiralis dialectus å Uppsala universi- 
tetsbibliotek *. Af moderna källor äro de äldsta de korta 
språkprof dels på (det västgötska, se s. 106 f.) målet i norra 
Halland (Fjäre, Viske, Himle och Faurås' härader), dels på 
mål från sydligaste Halland (Tönnersjö och Höks härader), 
som meddelas i P. Möllers 'Ordbok öfver halländska land- 
skaps-målet*, s. XVII ff. (1858). S5^nnerligen rika och goda 



* Nämligen I, 37, 65; II, 19; V, 24, 37; VI. 29; VU, 40; VIII, 36; 
IX, 14, 24; XI, 49, 54; XII, 38; XIV, 17; XVI, 8, 10. 

* Se Lind i Samlaren 1882. s. 62. 



— 162 — 

källor för mellersta Hallands mål (Faurås' och Årstad hä- 
rader, särskildl Vessige socken) äger man i A. Bondesons 
arbete Visor på Ätradalens byydemål, Uppsala 1878, och Hat- 
Idmlska sagor. Lund 1880. Betydligt mindre värde äga ' Vi- 
sor på nordliga Hallands-mål af signaturen Edv. Ke, Göte- 
borg 1879, förmodligen representerande Kungsbackatrakten. 
Några språkprof, hvaribland ett af Bondeson, förekomma äfven 
i Svahns Svenskt skåmttynne ^. Det nyaste bidraget är A. 
MuTÉNS Fotklifs-skitdringar (från mellersta Halland), Varberg 
1897. 

Med landsmålsalfabet äger man fyra stycken af A. Bon- 
deson i Sv. landsm. I, (>46 fT., allt från Arstad härad (Ves- 
sige, Krogsereds och Asige socknar). 

(). Bohuslän. Äldsta källan är väl det ofvan under 
5 omnämnda »Colloquium». Annars är det ett af »Ole Hus- 
man» (troligen kyrkoherden B. Wessman, f. 1741, d. 1792> 
författadt, i Göteborg 1761 tryckt gratulationskväde Te Löcke 
. . c/« . . Carl Nicolaus Lilja skulle . . ivyas te sammens 
ma . . Catharina CJiarlotta Gyllengatim På Höö i Hee Säc- 
ken, alltså från Sörbygden; omtryckt af F, Busck i 'Bohus- 
länska folkmålsdikter' (Sv. landsm. XIII, 7), s. 21 fT. Möj- 
ligen har man ock bohuslänska i det Samtal imellan twå 
Drängar, Pär ocli Ola, som finnes i tidningen Götheborgske 
Spionen för 1770, nr 4. Därnäst kommer ett bröllopskväde 
utan känd författare eller hemort: Regteg Berättelse om . . 
Erek Solbers å mamselle Maja Wesslos hrölöbb i Öddevall . . 
1178, för första gången tr\xkt hos Busck, s. 8 AT. Från 1819 
förskrifva sig ej mindre än tre kväden, alla tryckta (de tvä 
för första gången, det tredje förut, men illa, hos Fimienich 
III, 855 f.) hos Busck, s. 16 ff., 44 flT. och 50 flT.: ett på 
Tunge-mål af fru M[A.iA] E[lisabeth) H[allenberg, f. Hede- 
liuvs], d. 1829; de andra båda på Tanum-mål af »Ola i Sobb- 

' Sc LlrsDEjLL i Sv. landsm. 1, 720 f. 

« Nämligen V, 11 (af Bondeson). 26; IX, 20; XI, 45 (från Fjäre). 



- 163 — 

hult». Från 1824 och 1826 finnas två födelsedagskväden på 
Kviile-mål af hofrättsauskultanten K. E. Lixderot (f. 1819, 
d. 1832), båda för första gången tryckta hos Busck, s. 27 ff. 
och 33l af.. Senast omkr. 1850 är den anonyma bröllopsvisa 
\}Sk Stångenås- eller Sotenäs-niål författad, som aflryckts hos 
Busck s. 56 ff. Gentemot denna rikedom på gamla källor 
står en påfallande fattigdom i fråga om de nutida. Några 
Prof på allmogemål och folkvisor från Sörhygden meddelas af 
N. F. NiLKN i 'Bidrag till käniledom om Göteborgs och Bo- 
husläns fornminnen' I, 521 ff. (1877). I (Småsaker nr) En 
gammal Medikofilares minnen af Rolf [Torén], Uddevalla 1882, 
s. 66 f. meddelas ett och i samma arbete Ny serie, Uddevalla 
1886, s. 67 {['. flera språkprof på »norrbohuslänska». Vidare 
förekomma några få bitar i Svahns Svenskt skämtlynne ^ 
Slutligen finnes i 'Bidrag till Göteborgs och Bohusläns forn- 
minnen' VI, 265 ff. några 1897 gjorda uppteckningar: af A. 
HoLMERTz från Fråkile härad, af K. Berggren från Tunge, 
iif .1. E. Spolen, från Tanum och af R. Lundkvist från Orust. 

Med landsmålsalfabet har man blott ett par småbitar 
från Krokstad socken i Sörhygden af N. F. Ntlén i Sv. 
landsm.. I, 640 ff. samt de ofvannämnda fyra visorna af Ola 
i .Sobbhuit och K. E. Linderot, transskriberade af V, Busck 
i Sv. landsm. XIII, 7, s. 27 ff. 

7. Dalsland. Den enda gamla källan utgöres af bref 
på dalbomål i Göteborgs-tidningen Hvad Nytt? Hvad Nytt? 
1775, nr 147 och 148. Från nyare tid har man A. Seger- 
.sTKDTS Noa säger å paschaser på dalbonnespråke, varmelänske 
å anre tongemål Stockh. 1885, endast delvis på dialekt (tro- 
ligen något retoucherad) och utan uppgift om styckenas hem- 
ort; jfr samme författares Svenska folksagor och äfventyr, 
Slockh. 1884, s. 121 ff. och 185 f. En vida viktigare källa 
öro de i A. Bondesons Historiegiihhar på Dal, Stockh. 1886, 



' Nämligen XII, 33 (af N. L. Hallesdeu); XIV, 11; XVI, 20. 



— 164 — 

.s.'300 JT., meddelade sagorna från Gunnarsnäs* och Örs sock- 
nar i , Nordals härad. Dessutom har man några stycken i 
Svahns Svenskt skåmtlynne ^ samt åtskilliga . hithörandes par- 
tier i J. Henrikssons Plägseder och skrock bland, BaJslaiids 
allmoge fordomdags jemte en samling sagor, gåtor, ordspråk* folk- 
insor och lekar y Åmål 1889, dock utan uppgift om styckenas 
hemort. — Med landsmålsaifahet är intet härifrån upptecknadt. 
8. Västergötland. Redan den of van s. 149 nämnda 
Gyllenmärs' visbok från onikr. 1620 kan på grund af sitt af 
västgötadialekt starkt färgade språk i viss mån betraktas så- 
som en hithörande källskritl. Från 1700-talet äga vi några 
bitar på Göteborgs-mål i tidningarna Götheborgske Spionen 
1771, nr 4, Hvad Nytt? Hvad Njit? 1773, nr 226 och 221 
samt Götheborgs Allehanda 1777, nr 86; dessutom en Änmre- 
skrefl på något annat västgötamål i Hvad Nytt? Hvad Nytt? 
1774, nr 234 — 37. Sedan känner jag intet tidigare än från 
1800-talets slut. I Bondesons Halländska sagor (1880; se 5 
ofx^an) är »knallarnas» tal i styckena 19 — 21 på Kiu4s>-niål. 
I Svenska familjejournalen för 1881, s. 334 finns; en bit från 
Barne härad af A. Hammar, i Hofbergs 'Läsning i hemmet' 
s. 496 en från Redväg af A. Alstböm (1881) och s.. 816 en 
från. Falbygden af K. G. S— n (1882). I Sv. landsm. U, 
s. LXV ff. har N. L. Hallender (1883) meddelat några stycken 
från Barne och Viste härader. En stor mängd bitar från 
allehanda håll och författare, bland h vilka i synnerhet Hal- 
lender flitigt bidragit, ingår i Svahns Svenskt skämtlynne *. 
Föga betydande äro och A. L[idhol]ms många småskrifter: 



* Nämligen XI,, 42; XIII, 7; XIV, 6 (af August A.); XV, 9; XVI, 22 
(August A.). 

» Nämligen I, 40. 45, 58; II, 16, 20, 38; III, 1 (Hallender), 25; V, 
20 (Hallender), 43; VI, 21 (Hallender); VJI,. 29 (Hallender), 40, .63; VIII, 
22, 25 (Hallender), 30, 35; IX, 22; XI. 24 (Hallender), 28 (Hallender). 34, 65; 
XII, 26 (Hallender); XIII, 16 (Jonas K.): XIV, 3, 13 (Jonas K.); XV, 21 
(Jonas K.), 28 (Kalle X.), 30 (A. W. K.); XVI, 14 (O. Ldkst), 17 (Fr. Så- 
lomonsson). 



— 165 — 

Petter Perssons första och sista Göteborgsresa, Göteborg 1885, 
Olle Perssons Frieri, Glb. 188(5, dessa båda pä Vilske-mål, 
Konung Carl XV ocli Valleliårsbonden, Gtb. 1886 (endast del- 
vis på Valle-mål), samt, livad författaren själf anger vara pä 
»moderat» dialekt, Berga-Trolle, Glb. 1886, Marknadsresan, 
Gtb. 1889, och Historien om Oxenstjerna, Gtb. 1890. Ulan 
uppgifven hemort äro märket S-ts Bilder ur verkligheten (»Hva 
Goodtemplara ha för sek» m. m.), Gtb. 1885. Mera upp- 
märksamhet förtjäna de tio sagor, som meddelas i 2 uppi., 
Stockh. 1888, af J. Sundblads Gammaldags bruk, s. 186 ft"., 
ett arbete som äfven annars här och där imiehåller små obe- 
tydligare bidrag (jfr ock samme författares Gömda blad, Stockh. 
1883, s. 194 f.). Vida värdefullare är dock K. O. Tellanders 
med flera andras biträde utgifna Allmogelif i Vestergötland, 
Stockh. 1891, däri Kind, Veden, Redväg, Frökind, Gäsene, 
Väne, Kålland, Kinne, Kåkind och framför allt södra Vadsbo 
(utgifvarens hembygd) äro representerade. »En folksaga på 
Vestgötamål», utan angifven hemort eller upptecknare, ingår 
i 'Minnen från Vestergötaland\ Upps. 1900. 

Med landsmålsalfabet äger man dels ett par små bitar från 
Barne (Ryda socken) och södra Vadsbo (Ransbergs socken) 
i V. Wadmans Ljudbeteckning för Våstgötamålen, Stockh. 1884, 
dels en stor samling Gåtor från noKrar Vadsbo (Fredsbergs och 
Hofva socknar) af P. A. Sanden i Sv. låndsm. VII, 4 (1887), 
dels ändtligen tre små stycken från norra Vadsbo (P^keby), 
liarne (Ryda) och Kind (Holtsljunga) i S. Lampas Ljud- 
beteckning fot västgötamålen, Stockh. 1897. 

9. Östergötland tillhör i fråga om dialektal litteratur 
våra sämst lottade landskap. Äldsta källan är det anonyma 
bröllopskvädel Jett litet å wiålment olglamb, då Hcer Munsern 
å Hannelsmann Heer Munser Lasse Lideb-n skull te wäågs 
å krypa i Hrustol . . uti . . Norkping . . 1770, tryckt hos 
Firmenich III, 849 f. Från vår tid finns knappast något 
annat nämnvärdt än ett stycke från Vikbolandet i H. Hof- 

Soreen, Vårt spruk, Bd 1. 12 



— 16() ~ 

bergs 'Läsning i hemmet', s. 7H2 ff. (1882)» några bitar i Svahns 
Svenskt skämthjnne ^ samt i (Jstgöta-snack for Östgöta Gille, 
Gtb. 1901, s. (), 22 och 24 (detta stycke pä Lysings-niål). 

Med landsmälsalfabel äger man blott ett mycket litet 
spräkprof frän Gullbergs härad (Vreta. klosters socken) i [O. 
HoppEsI Judbeteknuuf för östgötskan, Stockh. 1881, Ji. 7» 

Om den ganska rikhaltiga litteraturen pä östgötska från 
Smaland se ofvan nr 4. 

K), (iottland. Fränsedt de forngutniska ' urkunderna 
saknas äfvcn här äldre källor än frän 170()-talel, nämligen 
ett längt otryckt jjoem Samtahl . . angående Bröllopet i FolUngho 
. . 1/71 '^ samt några mycket små spräkprof i ett par andra 
outgifna handskrifter: Jöran Waluns (biskop, f. 1686, d. 
1760) Analecla Gothlandensia och C. G. G. Hilfelings Joi/r/ia/ 
hållen under en Resa till Gothland år 1799^. Frän början af 
1800-talet har man en bröllopsskrift Samtal mellan Såjs-Stina 
och Tallberg vid silfverbröllop hos pastorn i Alfva 1 nov. 18^8, 
tryckt hos Firmenich III, 845 f. Från midten af samma 
århundrade ha vi några ytterst obetydliga visstumpar i C. J. 
L, Almqvists 'Svensk språklära', 3 uppl. (1840) s. 408 f., 4 
uppl. (1854) s. 249, och i Dybecks Runa 1843, s. 39 och 
1845, s. 27 f. samt s. 60, ett litet spräkprof från Gärda af 
C. Säve i Annaler för nordisk Oldkyndighed 1852, s. 149, 
samt eii fyraradig strof i Rietz' Dialekt-lexikon (1867), s. 367. 
Frän vår tid finnas många, men ytterst korta spräkprof här 
och där i F. A. Säves Åkerns sagor, Stockh. 1876, Skogens 
sagor, Stockh. 1877, Hafvets och fiskarens sagor, Visby 1880, 
2 uppl. 1892, Strandens sagor, Visby 1894; en historia af 
R— ST i kalendern Majdugg, Stockh. 1880, s. 69 IT.; några 
stycken af P. A. Säve och T. Fegr.eus från Fårö längst 

» Nämligen I, 47; VII, 1 (af Th. B.); VIII, 39; IX, 1 (Th. B.); XIII, 
24 (K. \V. L.). 

- Meddeladt af kand. O. V. Wcnncrsten. 
^ Se vidare Xorken, Sv. landsm. I, 290. 



— 167 — 

t iiorr, af P. R. Kullix från Vall och Hogrän på mellersta 
(iottlanri samt af T. Hansson från Rone i söder, alla uti Sv. 
landsm. III, 2, s. 11 ff. (1882); en hop barnvisor o. d., sam- 
lade af J. Nordlander i Sv. landsm. V, 4 (1886) ^ Men 
den ojämförligt viktigaste källan utgöres af P. A. Sävps 
kolossala samlingar i sex handskrifna volymer ^ (tillsammans 
åtskilligt öfver 4000 foliosidor), väsentligen tillkomna under 
åren 1843—86, en skatt hvartill ingen annan svensk dialekt 
äger något pä långa vägar jämförligt; nu i Uppsala universi- 
tetsbibliotek. 

Med landsmålsalfabet äger man blott några stycken i 
Sv. landsm. I, 365 ff. och 570 ff. frän F^årö af (]. Säve, A. 
NoREEN och T. Fkor.kus, i, 572 fT. från trakten söder, om 
Visby af A. Rundqvist. 

11. Södermanland. Troligen ha \i försök, ehuru 
klena, till sörmländskt bondmål i två dramer från 1600-taIel. 
Den ena* är Erik Kolmodins versifierade Genesis ivtherea Eller 
Jesu Christi Födelse . . vthi eji mfaldigh Comoedia fattat, 
Åbo 1659, däri herdarna tala ett slags folkmål. Då författa- 
ren var lödd i Torshälla, så är det möjligen denna orts språk, 
som åsyftas ^. Något bättre är den andra, Johan Beronius' 
äfvenledes versifierade Rehecca, En Sy och Andeligh llomoedia^ 
Linköping 1674, däri förekomma tre bondscener, till största 
delen aftryckta i Sv. landsm. Bihang I, 147 tT. Ehuru. för- 
fattaren var född i norra Kalmar län och stycket uppfördes 
i Söderköping, där han var rektor, tyckes språket snarast vara 
något slags blandning af södermanländsk dialekt och riks- 
s|)råk *. Annars känner jag intet hithörande förr än G. 

» T. e. s. 76, 104, 107, 112, 166. 176, 178 ff., 198, 200, 226, 252 f. 
— Ktt och annat ytterligare ur tidningar o. d. ar fortccknadt hos Wennbr- 
STEN, Bidrag till en nyguinisk ordbok\ s. l\ ff. 

* Se närmare Moléb, Bidrag till en (iotländsk Bibliografi, s. 22. 

* Se vidare Lundell, Sv. landsm. Hihang I, 14.') ff., dar ock några 
utdrag ur stycket ges. 

•* Se LrNDELL, a. st. s. 153. 



— 168 — 

Ukmarks få och små språJkprof från Södertörn (alltså >\WPr 
ländska», se ofvan s. 108) i hans Upplysningar om Folkspråket 
i Södertörn, Stockh. 1869, s. 36 ff., och i 'Läsning fppjfojket' 
1869, nr .12. Synnerligen rikhaltiga samlingar af orncUpråkv 
ordståf, talesätt, gåtor ocli ordlekai' har meddelats, af »G* 
Ericsson i 'Bidrag till Södermanlands äldre kjiiltuchiatoria* 
(1877 — ^.1886) ^, väsentligen från Åkers och Öster- Rekai^nes 
härader. För öfrigt är blott att nämna ett par små bitar från 
Oppunda härad i Svahns Svenskt skåmtlynne*. — Uppteck- 
ningar, med landsmålsalfabet saknas. 

12. Närke. Endast moderna källor äro mig bekajitjä. 
Af egentligt värde är knappast annat än G. Djurklous måuga 
och, i synnerhet litterärt sedt, utmärkta publikationer på östev* 
närkiska (trakten söder om Hjälmaren) i Vr Nerikes folkspråk 
och folklif. Örebro 1860, s. 34 ff. och 121 f., i tidskriften K^ 
1874 — 75, s. 162 ff. och framför allt i hans Sagor och äfoentyry 
Stockh. 1883, som. till större delen utgöras af bidrag från 
Närke. För öfrigt är blott att nämna en bit af H. Hofberg 
i Xäsning i hemmet', s. 110 f. (1881), och tvenue sådana i 
Svahns Svenskt .skämtlynne ^ samt den litterärt betydande dikt- 
samlingen af. »JerjBraias i Tröstlösa» (dvs. Levi RicK&g») Jere- 
mias. bok,. Stockh, 1898. 

Med landsmålsalfabet har man en lustoria af Djuäklov 
i Sv. landsm. I, 624 ff*. 

13. Värmland. Gamla källoc i egentlig mening, saknas 
alldeles. Djen äldsta mig bekanta, några fraser o. d* från 
olika trakter inom landskapet, meddelade af P. BjOrkmak 
i hans Beskrifning öfver Wermland, Karlstad 1842, s. 33 ff», 
är utan egentligt yärde. Detsamma gäller de fä fraserna i 
M^ Axelsons Vandring i Wermlands Elfdai Stockh» 1852, 

' Närmare angifvct I, 70 ff., II, 92 ff., III, 9(i ff., IV. 69 ff.. V, f>3 ff.. 
VI, 4(5 ff. ' * 

' Nämligen VII. 42 (Vingåker) ocli X. 38 (Floda)! • 

« Nämligen 1, 47 och XI, 56. . ... 



— 169 ^ 

I^ie^ö Hkare flyta källorna från slutet af 1800-tatet, och om 
deras rent språkliga värde i allmänhet icke är så stort, så 
är ' (teras' Htterära betydelse -så mycket större, öfverhufvud 
kaii ■ vSF' ihgen uvensk dialekt härutinnan ens tillnärmelsevis 
mäta sig med värmländskan. Sådana alster, litterärt högst 
betydande, men språkligt otillfredsställande på grund af det 
använda blandspråket (på grundval af Ransäters-dialekten), 
ha vi till att börja med i »Fredrek på Rannsätts» (dvs. P. A. 
Dahlgrens) Viser på Varmlanske tongmåle, Stockh. 1875, 
och Speller nye viser 1876, samlad upplaga, tillökad med 
Sptett sprang nye viser 1886, ny upplaga, tillökad med Siste 
piser 1896. Språkligt sedt af något tvifvelaktigt värde äro de 
hislörietter på Filipstads-mål och Karlskoga bergslagsmål, som 
G. DjuBKLor publicerat i tidskriften Nu 1876, s. 179 ff.; ut- 
Inärkta däremot, i all synnerhet i litterärt afseende, de sagor, 
som han under kraftig medverkan af Jan Maönusson utgifvit 
i sina Sagor och åfventyr, Stockh. 1883, däri den mindrt 
delen (jTr hr 12 ofvan) är på Frj'ksdals-mål. Åtskilliga väl be- 
rättade^ men språkligt ej tillfredsställande återgifna sagor, 
utan uppgift om fyndorten, ingå i A. Seoerstedts samling 
Nåa säger å paschaser (jfr nr 7 ofvan), 1885. Ett ganska godt 
bidrag är T. Svartengrens Nd hört frå varmlanske skogs- 
f^ygd^* Stockh. 1887, på Brunskogs-mål från Jösse härad. 
Några mer eller mindre anonyma historier och visor' af 
mycket olika värde förekomma i publikationen 'Värmlän- 
dingarne', Karlstad 1894, s. 12 f. och 27, 1895, s. 10 och 27, 
1896, s. 35 f. och 45. Till innehåll och färgton delvis stor- 
artade, ehuru språkligt något blandade (väsentligen Jös.*ie- 
hä^ads- och Fryksdals-mål), äro Råggler och Paschaser på 
öårdt mål tå En Bonne (dvs. G. Fröding), Stockh. 1895, ny 
samling (»Boka numra två») 1897. 

Med landsmålsalfabet har man dels »Rägglor» och be- 
svärjelseformler från öfre Frj^ksdalen (Fryksände socken) 
samt ordstäf och ordspråk från nedre Fryksdalen (Östra Kmter- 



— 170 — 

viks socken) af A. Noreek i Sv. laiidsm. II, s. V ff. (1882)'; 
dels E. H. Linds (och L. J. Erikssons) stora samling Värm^ 
ländska ordspråki ordstäv ock talesätt från Färnebo (socken 
och) härad, i hvilken införiifvats en mindre dylik från öfre 
Fryksdalen (Frj'ksände) af E. G. Sahlström, därsam mastades 
XI, 2 (189()). 

14. Västmanland. Ett, ehuru klent, försök till åter- 
gifvande af västmanländskt folkmål — dock uppblandadt med 
uppländska (jfr nr 15 nedan) och riksspråk — förekommer 
redan i två på prosa affattade bondscener uti Uppsala-pro- 
fessorn Andreas Johannis Prytz' versifierade drama Olof 
SkottkomuKjy Upps. 1620, aftryckta af Lundell i Sv. landsni. 
Bihang I, 125 f. Bergslagsmål åsyftas troligen i bröllops- 
skriften Knfaldigt Bonde-glam, Strängnäs 1697, och föreligger 
med säkerhet i en annan dylik, utan titel, tryckår och tryckort 
(Västerås på 1600-talet?), vid »Päter Eckman Pärssons» och 
»Grieta Mediens» bröllop på Pärsbo bruk samt i Gamla Giäs- 
bns Wisä . , på . . Herr ^f artens Anagriuses . . Giäsbns lag i 
Westeräs d. 15 jan. 1730. På Kopparhers ohlstäfioen af Morsbo 
Erck Erssa luä Waskie, tryckt hos Firmenich III, 867 (T. 
Från nutiden äger man i det hela ytterst litet och detta skä- 
ligen obetydligt, såsom R. Dybecks lilla språkprof från Kö- 
pingstrakten i Runa 1842, s. 13, och L. F. Lefflers från 
Ramsberg och Linde i Svenska fornminnesföreningens tidskrift 
II, 55 f. (1875). Viktigare äro Erik Bores Bergslagshistorier 
från Lindestrakten, Lindesberg 1889. — Med landsmålsalfabet 
äger man intet. 

15. Uppland. Ett dåligt försök till Roslags-mål före- 
ligger redail i de två nämnda (se nr 14 ofvan) bondscenerna 
uti Prytz' Olof Skottkonung, i det att den ene bonden (»Rolle») 
synes skola representera Roslagen. Troligen, i många fiill 
säkert, ha vi att göra med uppländska af ena eller andra 
slaget uti en mängd bröllopskväden o. a. d. skillingstnck 



- 171 — 

från 1600- och 1700-talen, nämligen * Giffl-Glamm Millan 
iwånne Drångjar på Bygden, Stockh. 1691,- omtryckt (med 
anmärkningar) af E. Grip i Upplands forminnesförenings tid- 
skrift IV, 32H fF.; Bonden Måns Clemsson och Drängin Mattis 
glammas wödder, Stockh. 1691; Bröllops^Kotter, Stockh. 1692, 
omtryckt af Grip, a. st. s. 326 IT.; Ett Kårtwilligt Bondeglam, 
Stockh. 1695; Bonde-Rijnu Stockh. 1697, omtryckt af Grip, 
a. st. s. a?8 ff.; Gicvstehodz-Glam, Stockh. 1698; Jått Lastat 
Bonde-Glam. Stockh. 1700; Giffte-GUwh Stockh. 1709; Då . . 
Eric Burman må . . Anna Elisa Reftelia skulle tall å bli Bru- 
folk, Stockh. 1721; Jenfaldutt Smått Giåsshås-Glam , . tåf 
Jercker i Byri Broby, 1725; vid P. Enanders och A. Mey- 
hohns bröllop på Löfsta 1725; Brollops-Wälkummi, Stockh. 
1726; Jett> Samfålugt samt Beraflugt Språåk . . \år som . . 
Samuel Mallmeen Skull ta paras . . må . . Helena Marga- 
reta Bonde . . i . . \ohla Malms Kjgrckjå, Stockh. 1726; 
Når som . . Mauritz Bånge . . fnaska såg i Giftloka • hop 
må . . Christina Serenia, 1727; Eån Jånfaldug Meåning, 
Sto(!kh. 1728; lenfallugt Glam . . A/" Pehr Hansså Ifrå Gris- 
berg . i Xårtu sockn, Stockh, 1732, omtryckt af Grip, a. st. 
s. 33J ff,; \år som . . Xicolaus Burman skulle tall å fnaska 
såg tå Sångs . . Må . . Eua Margareta Reftetia .. . Xpliysie 
sån Språk-Låda Härrgåls Tårparx under Qwarnbo På Xås- 
ian i Låby Sockn, Stockh. 1735, omtryckt af Grip, a< st. s. 
334 fr.; Reseglam emellan Roslags-Böiulra, 1739; Manerå på 
Bygda af Gal Jönszå, 1740. aftrjTkt i 'Skämtsamme skalde- 
stycken' I, Upps. 1777, nr 2; Manerå på Bygda af Cal 
JöNSZÅ, 1742, aftryckt sammastädes; Manerå på Bygda . . 
Margretelund , . / Roslagin af Cal Jönszå, Stockh. 1743, af- 
.tryckt sammastädes i nr 3 och 4; Giwtermåls Kuntratt . . tåw 
Jen Plumper Bondä, Hiema ti Roslagin, 1749; Jått lylli Rim- 
Blåkaty 1751; Når hå knaphånduga Giftas Kuntracktå skulle fuil- 

* De allra flesta nämnda i Sv: landsm. XVIII, (>, s. 4 ff., delvis med 
något utförligare angifvande af titlarna (dock icke alldeles felfritt). 



— 172 — 

hjolfls, 1752, omtryckt hos Firmenich III, 860 flF.; GiåssbåÉs-Glam, 
17 ö2;0skyldiig och giånfaldug Grationsskräft, 17 55 rJått myckje 
jänfåldugt Glöm, 1764, onitrjxkt hos Firmenich III, 863 f:; 
Ttkfånne Uphtndsdrängars Samtal i Upsala DisHngsmarknaden, 
Gäfle 1765; Lgck-Önska, 1768; På Ståcklåms Mantfå . . «w 
Sölfwer^BröUops Kallaså, Heskrifwi Tåf Jan Bkngtså, Siockh. 
1770, omti-yckt ar Grip, a. st. s. 339 IT.; Jen visa på rim |af Chr. 
Mandjerström] i. *Skämtsamme skia Idestycken' I, Upps. 1777, 
nr 1 ; Hastiiga Rim . . af Karl Persson i Wrån å Raspig^ 
hmn, 1784. Sannolikt har nian också att göra med upp- 
ländska i den.8-radiga strof, som förekommer i Laur. Ar- 
RHENiis' och Jac. Pratenius' disscHation De Poesi Sifecana, 
Upps. 1728, s. 10; aftryckt af R. Bergström i Sv. landsm. 
VJ, s. IX. Om alltså de gamla källorna äro ovanligt många, 
så äro de nutida desto färre. Obetydlig är en historia från 
Fjärdhundra af A. Thorsén i 'Sverges ungdoms Jul-Kalender 
1883', Upps. 1883, s. 51 IT., samt ett par bitar i Svahns 
Svenskt skåmtlymie V, 35 och 44, XV, 1 (T. (af A. Lindeoren, 
Tierp); viktigare A. Vibäros 23 Sågi^er på Roslagsmål från 
Valö socken i Svenska fornminnesföreningens tidskrift VII, 
177 ff. (1889). 

Med landsmålsalfabet har man några stycken från Vendels 
socken i örbyhus* härad af V. Vennström i* Sv. landsm. I, 
598 ff. (1879), ett drama på Stockholms busmål af H. Mo- 
lander-I Sv. landsm. I, i)06 iT. (1879) och E. Grips rikhal- 
tiga' samling af folksägner o. d. på Skiittunge- och Björklinge" 
mål (.Bälinge och Norunda härader) i Sv. landsm. XVIII, 3 
(1899). 

16. Gästrikland. De äldsta källorna äro två bröllops- 
diktier,. båda tryckta i Gäfle 1676, den ena börjande med 
»Ett Giespe ha här åså -weri denna reya», den atidra med 
»Hä' glunk^s. nå tåfT hwerja»; omtryckta hos Firmenich III, 
872 fT. och 875 fT. Därnäst kommer Gåssbås Melodeja Ä 
Rrnglam , . Sår . . Krnst Wahlgren Skulle sta . . ma * . 



— 173 — 

Anna Christina Uhr, Stockh. 1743. Från vår tid känner jag 
intet annat än en jakthistoria på» gestrikefinnmål» (icke finska» 
ulan Ä^enska) af E. Hedberg i Ord och bild 1892, s. 162 t 

Med . landsmålsalfabet har man blott en mycket liten 
bit (i öfvertryck) på Hedesunda-mål (vid landskapets södra 
gräns) uti E. Rosenorens ABCD for Hehing- och Gestrik^ 
målen, Upps. 1882. 

17. Dalarna är synnerligen rikt på gamla språkprof 
aC mångskiftande natur. Äldst — troligen från omkr. 1600 
och. ^i så fall kanske vårt äldsta dialektprof öfverhufvud (jfr 
nr 22 nedan) — är väl runinskriften på trästolen från Lillhärdal 
i Härjedalen, som innehåller Älfdals-mål *. Föga yngre äro 
tre, språkligt sedt ganska tillfredsställande, på prosa (Älfdals- 
mål) affattade brudscener i Prytz' för öfrigt versifierade dram 
En Lustigh Comoedia Om . . Konung Gustaf Then Första, 
Upps. 1622, 2 uppl. Stockh. 1649, ånyo utgifven af Lundell i 
Sv. landsm. Bihang I, 1 (1883) med öfversättning af och an- 
märkningar till dalmålet af Noreen (jämte bidrag af Bugge). 
Älfdals-mål ha vi äfven i följande smärre stycken från samma 
århundrades slut: åtta versrader i bröllopsskriften Een loflig 
i)ch wål artad Fiskiare-Noot, Västerås 1678, aftryckta af Ene- 
ström i S>'. landsm. II, s. XCVI; gi-atulationskvädet Geåsk-Kall 
ap i daalen af J. L. S. (dvs. Johannes Laurentti Elvius) 
uti J. Columbus* och D. Svedelius' dissertation Tastor in 
Parnasso', Upps. 1683, omtrjxkt, men dåligt, i Näsmans Histo- 
riola (se nedan s. 174), s. 63 f.; psevdonymen »And Andsunäs* 
verser i en bröllopsskrift vid Georg BrovalHus- och Ingrid 
Nilsdotters bröllop, Upps. 1688. Mora-mål träffa vi först i 
s^loUspredikanten Samjuel] NoRM[oRÄrs*] »Naehspel af twå 
Dalkarlar» i hans bröllopsskrift Achta Kjårleks Ursprung, 
Stockh. 1690, omtryckt hos Xäsman, s. 64 f., och i Arborelius' 

'Conspectus* grammat ices' II, 12 ff. Några skäligen- värdelösa 

. . . I 

' Se BcGOE i Svenska fornminnesföreningens tidskrift X, 30 AT.; Noreen, 

Spridda xtmiier, and fa sam! inge h, s. 93 f. 



- 174 - 

prof på såväl Äifdats- som Mora- och Orsa-mål förekomma i 
Uppsala-professorn Johan Eenberg(h)s outgifna .skrift Kori 
Proof af Dahlska Språkets . . med Ulphila: Götska och Island^ 
skan öfverensståmmande, 1693, dar författaren företagit sig att 
öfversätta Lukas' evangelium kap. 2, vers 1 — 21 till alla tre 
dialekterna. I samme författares äfvenledes outgifna hand^ 
skrift Kort Berättelse om Dahlska Språketz Egenskaper, 1702, 
linnes en uppteckning af den bekanta, senast i början af 
1000-talet författadf folkvisan om konung Gustaf och dal- 
karlarna, däri de sednare tala sitt eget språk, snarast Mora- 
mål (å tillsammans 8 rader); tryckt för föi-sta gången af G. 
Eneström i Sv. landsm. II, 11, s. 13 f. Alfdals-mål ha vi 
återigen i Jacob Danielsson [Svedelius'] gratulationsverser 
uti J. Upmarks och G. Barchwus' disseii:ation 'De Fortitudine 
Mulierum', Upps. 1716, och densammes odaterbara GiHiare- 
Snack, båda alstren aftryckta hos Xäsman, s. 66 ff., det förra 
äfven hos Arborelius, a. st. s. 14 ff. Bergslagsmål från Svärd- 
sjö träffa vi i kvädet Sår . . Olof Nord-g . . samt Stina 
Harch-a . . sammanvigdes, 1722, af Erk Hassa i Kjybkie-byn, 
aftryckt hos Firmenich III, 870 ff. Reinhold Ersson [Näk- 
MANs] gratulationsverser Ad Prost-Ulof i IJeksand uti O. Silje- 
ström Larssons 'Exercitium acad. de lacu Siljan', Upps. 
1730, äro åter på Älfdals-mål, under det att E. Grönwalls 
och samme Näsnians dissertation Historiola lingva* dalekarticir, 
Upps. 1733, innehåller utom de aftryckta äldre spräkprof- 
ven (seofvan s. 173) äfven många nya sådana, dels lånade från 
Eenberg(h)s manuskript, dels väl författade af Näsman själf, på 
såväl Älfdals- som Mora- och Orsa-mål, men .i det hela ganska • 
värdelösa, såsom helt naturligt är, då de bl. a, utgöras af 
öfversättningar från bibeln och den isländska Herran (T s^ saga. 
Sedan känner jag intet hithörande från de närmaste hundnt 
åren. Hvad man från än senare tid äger med »grof» beteck- 
ning, är i det stora hela synnerligen otillfredsställande i fråga 
om noggrannhet. De väsentligaste bidragen af detta slag ut- 



— 175 — 

göras af följande: R. Dybecks och hans frus (samt C. Säves?) 
uppteckningar på olika arter af Öfre Österdalmål (jämte en 
visa från Leksand inom Nedre österdalmålets område) i Runa 
1845, ^. 21 och 25, 1865, s. 1 tT., 31 fT., och 84 samt 1874 
— 7(5, s. 24 ff.; språkprof af C. E. Sernander- från Orsa, af 
E. Ericsson från Rättvik och af Råbock Erik Erssox från Lima 
i Dalarnes fornminnesförenings årsskrift 1867, s. 76 ff. och 
110 ff.; ett par anonyma bitar på Falu- och Tuna-mål i 
kalendern Driftkuku 1878, s. 145 ff.; ett par bitar Orsa-mål 
af P. ViKNER i tidningen Dalpilen 1880, nr 20 och 22; en 
hop fraser på Svärdsjö-mål af O. A. Danielsson i Sv. landsni. 
II, s. XI ff! (1882); de anonyma småskrifterna Frieri-Åfwentyr . . 
på Dalmål från Orsa, Mora, Elfdalen och Rättvik, Gäfle 1885, 
och Lustiga Frieri^Åfventyr på osv., 2 uppl. Stockh. 1888; en 
bit på Orsa-mål i Svahns Suenskt skämtlynne IX, 29 f. 

Med landsmålsalfabet äger man åtskilliga språkprof i 
Sv. landsm., nämligen 1, 590 ff. (1881) Mora-mål från Utme- 
land af A. Bärsell, I, 742 tf. (1881) och II, s. LV (1883) Orsa- 
mål från Maggås af E. Eriksson och A. Noreen, IV, 2 (1882) 
här och där i noterna fraser på Alfdals-mål af A. Steffen- 

BURG och A. NoREEN. 

18. Hälsingland. Gamla källor saknas, och de mo- 
derna äro i allmänhet obetydliga. Det mesta förskrifver sig 
från Delsbo. Så de två språkprof, som meddelas i Upprän- 
ning - till grammatik for Delshomålet, iitg. af Helsinglands 
fornmlnnessällskap [genom L. LandgrenJ, (Söderhamn 1862, 
s. 50 ff.), 2 uppl. Hudiksvall 1870, s. 49 ff., och den saga, som 
af Anna Hjelmströk (f. Härdelin) och V. Engelke meddelas 
i Sv. landsm. VI, s. CXXXIX ff. (1888), samt den förras rik- 
haltiga samling af sägner, historier, samtal m. m. (jämte 
ordlista) Från Delsbo (Sv. landsm. XI, 4), s. 32 ff. (1896). 
Från Ljusdal har man ett par bitar af Engelke i Sv. landsm. 
VII, 10, s. 12 f. (1892), och i Svensk folkkalender 1897, 



— 176 — 

s. 58 fT. och 62 ff. förekomma ett par obestämbara bifar af 
I. Gavell och H. Jernberg. 

Med landsmålsalfabet har man blott sju små stycken 
från Hanebö, Bollnäs', Arbrå, Färila, Delsbo, Högs och Berg- 
sjö socknar i Rosengrens ofvan (nr 16) nämnda* /IBCD, 
s. 19 ff, 

19. Härjedalen. Gamla källor saknas. De moderna 
äro ytterst obetydliga: en större bit från Lillhärdal af E. 
Jessen i (norsk)* Historisk tidsskrift Hl, 24 ff. (1875) odi en 
mindre från Sveg af S. Öberg i Sv. landsm. VH, 11, s. 17 f. 
(1890). — Med iandsmålsalfäbet har man blott en sida ord- 
språk från Linsäll socken af [J.Nor1dl[ änder] i Sv. landsm. 
I, 270. • 

20. Jämtland. Af gamla källor vet jag (frånsedt en 
del fornnorska diplom) blott att anföra en Brur-Slcröft . . 
tahn w.E/i/riiciN/ Jämt, Upps. 1748. Däremot äro de nyare 
rätt ymniga och delvis ganska gifvande. Från Föllmge har 
man en sidas språkprof hos Jessen (se-nr 19 öfvan), s. 38'f., från 
Sunite ett stycke i* Svahns Svenskt skamtli/nne XVI, 30 ff. och 
på ett mål, som närmast kan anse^ tillhöra trakten mellan 
Are och Matlmar, en mängd smärre publikationer af »Äcfce» 
(dvs. E. Olsson): E Jästbå'Vis\ Östersund 1887, Gått hoinöt I, 
Östers. 1888, 2 uppl. (»Godt humör») 1897, Il 1889. Hl 1890, 
IV (»Godt humör») 1898, V 1898, VI 189(8— )9. På öbe- 
stämbart mål författade äro Rosa Arbmans Litte för roskuM, 
Östers. 1891, Tro å nlvårn. Östers. 1892, och »Anders 
Jämtes» Jåintmålsberåttelser I, Östers. 1892, hvilkas språk 
enligt författarens egen uppgilt »icke är bundet vid någon 
viss sockendialekt», men väl i hufvudsak stammar från trakten 
Åre-Mattmar, samt »Pelle Gapalrasts» visor Genom (flasöitg- 
hågan, Östers. 1894. 

Med landsmålsalfabet har man dels en saga frå^nOffei*-^ 
dal' af J. Jonsson i Sv. landsm. I, 584 ff. (1881), dek K. H\ 



— 177 — 

Waltm^ns stora ocli omsorgsfulla sainluig- af blaudadt inne- 
håll: Lidmål i Sv. landsm. XIII, 1 (1894). 
.. -.21.. Medelpad. Gamla källor, saknas, och de moderna 
äro ytlcr;$^ obetydliga. Utan uppgifven hemort äro [J. P. 
SEi4iBER]QS Anteckningar från Medelpad I, Sundsvall 1876. 
— Med landsmålsalfabet har man en folklifsbild af L. P. 
P.A^LGREN i Sv. landsm. I, 578 ff. (1881). 

22., Ångermanland. Äldsta källan och öfverhufvud 
pn af våra allra äldsta dialektala från nysvensk tid (jfr 17 
ofvan och 23 nedan) är några fä fraser, som .1. Bureus från 
sin norrländska resa 1600 — 1 antecknat i Sumlen (se s. 143 
of\:an), aftrjTkta i Sv. landsm. Bihang I, 195, 203 f. och 215. 
Nästa mig bekanta språkprof är tvåhundra år yngre, näm- 
ligen bröllopsskriften Optåg ive RröUope i Hothe d. 25 Sept. 
1803, aftryckt hos Firmenich III, 889 fT. Från senare tid 
vet jag blott att anföra en bit på. 13 rader i K. S^denbladhs 
jXllmogemålei i Norra Ångermanland, Upps. 1867, s. 5. — 
Me4 landsmålsalfabet äger man intet. 

.23< Västerbotten. Enda gamla, källan äro ett par 
kprta fraser i Bureus' Humlen (se nr 22 ofvan), ,aftryckta i Sy. 
Laiidsm. .Bihang I, 187 och 229. Från vår. tid har man en 
del fra?er från Nysätra i F. Widmarks Bidrag till kännedomen 
om Vesterbottens landskapsmål, Stockh. 1863, s. l^f.; vidare 
språkprof från. Skellefteå af J. A. Fjellströk, från Piteå af 
A. Kjjm, från Luleå af P. A. Pettersson, från Neder-Kalix 
af O. G. WiKLUND, från Öfver-Kalix af A. H. Sandström Qch 
U;Iv Carlsson, allt i Sv. landsm. III, 2, s. 32. fl'. (1881); 
^ndtlig^n en fplHlifs))ild från Neder-Lule af E. O.-Nordlinder 
i Sy, iandsm. 11. s. LXXX ff. (1884). — Med landsmålsal fobet 
åg/st loan. intet. . - 

24. Lappland. Gamla källor saknas. Af moderna fin- 
nas blott två visor från Lycksele lappmark i P. A. Lindholms 
Ifos .lappbönder, Stockh. 1884> s. 106 if., och en saga från 
Vilhelmina i Asele lappmark, meddelad af O. P. P[ettersso1n 



— 178 — 

i Sv. landsm. VI, s. CXXXIV if. (1889), — Med landsmåls- 
alfabet finnes intet. 

25. Österbotten. Gamla källor saknas. Nutida språk- 
prof från Sideby, Lai)pijärds, Korsnäs', Vörä, Kronoby och 
(lamla Karleby socknar meddelas af J. E. Wefvab i Finska 
fornminnesföreningens tidskrift III, Hälsingfors 1878, s. 29 IT., 
från. Petalaks, Närpes och LappQärd af A. O. Freudenthal, 
reber den Sårpeadialekt, Hfors 1878, s. 3 och lo3 ff., samt 
från Gamla Karleby af densamme i *Saga, Stockh. 1885, 
s. 22. Rikast representeradt är Kveflaks-målet genom A. J. 
Nygrens Byijralhr, Borgå 1889, II 1890, III 1892. Samme 
författares Österhotiniska lifsbilder, Vasa 1899, har stycken från 
Malaks, Maxmo, Korsnäs, Kveflaks, Vörå, Munsala och Gamla 
Karleby; 2 samlingen, Nicolaistad 1901, sådana från Vörå, 
Kveflaks, Purnio, Pedersöre och Larsmo. 

Med landsmålsalfabet har man af A. O. Freudenth.vl 
ordsläf frän Ny-Karleby i Sv. landsm. VI, s. XIII ff. (1886) 
och diverse spräkprof från Vörå i VörånuileU Hfore 1889, s, 
196 If.; af K. J. Hagfors tre berättelser från Ginnla Karleby, 
Kronoby och Teerijärvi i Sv. landsm. XII, 2, s. 108 ff. (1891); 
af H. Vexdell ordspråk, ordståf, talesätt och sagor från 
Pedersöre och Purmo i Pedersöre-Pnrmo-målet, Hfors 1892, 
s. 2U\ ff. 

2(>. Sa t a kun da. Språkprof saknas här alldeles. 

27. Åland.. Egentliga språkprof saknas äfven här all- 
deles. Päverkadt af åländsk dialekt, åtminstone i fråga om 
ordförrådet, är emellertid språket. i prosten Boetius Mnrenius' 
visitationsprotokoller för åren 1(537 — 66, utgifna af R. Hertz- 
berg, *Bidrag till Finlands kulturhistoria på 1600-talet' I (tiden 
1637-40), Hfors 1891. 

28. Egentliga P" in land. Ett gammalt språkprof från 
Åbo-trakten är Värser vid Handelsmannen i Apo Jåseph Re- 
drejs I dvs. Petrauis'] och Annika Sikfris Täters [dvs. Sigfrids- 
dotters] bröllop, Åbo 1732, begynnande »Then som ti Hantel 



— 179 — 

wallen [dvs. fallen) ar, Han Iheri lyckli wara blar [dvs. plär]»; 
aftryckta hos Firincnich III, 892 !T. Frän nyare tid har nian 
ett tjugotal sidor spräkprof frän Korj)© och Houlskär i L. V. 
pAOERLn^DS Ånteckniiufar om Korpo och Hontskår socknar, 
Hfors 1878, s. 1(>4 ff. -- Med landsniålsalfahet finnes intet. 

29. Nyland. Gamla källor saknas. De moderna åro 
icke talrika, men så mycket omfångsrikare, detta i den grad» 
att väl ingen annan svensk dialekt äger så mycket af publi- 
cerade (jfr nr 10 ofvan) texter. Utom G. E. Lindströms relativt 
små bidrag i Sv. landsm. III, 2, s. 28 fT. (1881), och hans 
Syländska folksägner i 'Album utgifvet af Nyländingar' VIII, 
155 tT., Hfors 1881, samt A. Allardts Hy berättelser, Borgå 
1885, 2 uppl. 1886, där nyländska förekommer inströdd i 
vanligt riksspråk, äger man nämligen de båda kolossala 
samlingarna: Xylåndska folksagor, ordnade af G. A. Abero, 
Hfors 1887 («= Nyland II), och Nyländska folksagor och -såy- 
ner, ordnade af A. Allardt och S. Perklkn, Hfors 189(> 
(— Nyland VI), tillsammans omkring 750 sidor i stort oktav- 
fonnat, till allra största delen j)å dialekt och representerande 
så godt som alla delar af språkområdet. Med landsmåls- 
alfabet äger man däremot intet. 

30. Estland. Gamla källor saknas, och de moderna 
äro rätt otillfredsställande. Några obetydliga bitar från Wichter- 
pal, Nuckö, Ormsö och Dagö meddelas af G. Russwurm \Eibo- 
folke, Reval 1855, s. 121 ff., 360 fT. och 3(>6 fT. Bidrag från 
de tre förra hållen lämnar H. Vendells Om Saga, Sång och 
Språk hos Snenskarne i Estland i 'Album utgifvet af Nylän- 
dingar VII, Hfors 1878. s. 112 ff. och 122 IT., samt från 
Ormsö och Nuckö densammes Laut- und Formlehre der schwe-^ 
ilischen Mundarten in den Kirchspielen Ormsö nnd Sukkö, 
Hfors 1881, s. 188 ff. 

Med landsmålsalfabet har man blott en sida text från 
Nuckö af H. Vendell i Sv. landsm. III, 2, s. 2(5 f. (1881); 
dessutom från Nuckö, Ormsö, Dagö, Rågö och Wichterpal 



— 180 — 

några rader af densamme i Sv. landsm. II, 3, s. 76 (1882). 

31. Livlahd. Gamla källor saknas. Några klena bitar 
Runö-mål från midten af 1800-talet lämnas hos Risswurm, 
a. st. (se 30 ofvan) s. 121 och 3(52 ff. 

Med landsmålsalfabet har man ett stycke Riiiiö-mål af 
H. Vendell i Sv. landsm. II. 3, s. 75 f. (1882). 

32. Gammalsvenskby (Syd- Ryssland) äger niga hvar- 
ken äldre eller yngre litterära källor. 

Anm. 1. Ovisst är, hvilketi dialekt som åsyftas i det lilla stycke af 
tvif\'elaktigt språkligt värde, som förekommer i Nicolais Petri Aorelu.s* 
Institutiones Arithmetica', Stockh. 1655 (nya uppl. 1683 och 1738), s. 423; 
aftrjxkt af F. V. Hultman i Tidskrift for matematik och fysik 1871, s. 224 
och (bättre) af G. Kneström i Sv. landsm. VI, s. XXI. Äfven från vår tid 
har man ett och annat, som är svårt att e.\akt lokalisera, t. c. »Olle i Grinns» 
samling beväringsvisor: E dektan, Stockh. 1898, och E deUUm te, Stockh. 1899. 

Anm. 2. I ofvanstående redogörelse har icke tagits någon hänsyn 
till de riklialtiga handskrifna textsamlingar, som tillhöra landsmålsföre- 
ningarnas arkiver i Uppsala och Lund, och som äro förtecknade i Sv. 
landsm. II, 1, för Uppsala mycket detaljeradt s. 26 ff., för Lund mera 
summariskt s. 71 f., 74 f., 78. 

Om dialektala källor af grammatisk och lexikalisk natur 
se kap. 5 (^ 23) och (5. 



FEMTE KAPITLET. 

Den nysvenska sppåkfopskningens historia \ 

§ 20. Föresrående behandlingrar af hithörande ämnen. 

Föregångare till en öfversiktlig framställning af detta 
åmne saknas så godt som alldeles. Det enda hithörande 
arbetet af allmän natur är A. Noreens mycket kortfattade 
Apergu de Vhistoire de la science linguistique suédoise i Muséon 
II, Louvain 1883. 

Bland speciellare bidrag må följande såsom de viktigaste 
här anföras. S. Hop, Sivänska Språkets Råtta Skrifsått, Stockh. 
1753, lämnar å s. 274 — 81 en kronologiskt ordnad förteck- 
ning å de »utgifne skrifter angående Swänska språket och 
dess skrifsätt», hvilka författaren för sitt arbete begagnat. 
[N. VON RosENSTEiNs] 'Företal' till [C. G. af Leopolds] Af- 
handling om suenska staf sattet (i Svenska Akademiens Hand- 
lingar Ifrån År 1796, I), Stockh. 1801, har s. 42—66 en kort 
kritisk öfversikt af den för författaren bekanta äldre littera- 
turen, särskildt i stafningsfrågan. L. Hammabsköld, För- 
tekning på De i Sverige . . utkomna Schole- och Under- 
visnings-Böcker, Stockh. 1817, är en för sin tid god biblio- 
grafi. P. WiESELGREN, Sveriges sköna litteratur III, Lund 
1835, s. 195—205, IV (1847), s. 12—26. 405—12 och 656 
f., V (1849), s. 23—33 är i det väsentliga alldeles för- 

^ I det följande tagés hänsyn icke blott till rent lingvistiska discip- 
liner såsom grammatik, stilistik och lexikografi, utan äfven, om ock i 
mindre mån, till viktigare grans- och hjälp vetenskaper såsom språkfilosofi, 
fonetik, ortografik och metrik. 

Noreen, Vårt språk, Bd I. 13 



— 182 — 

åldrad. B. v. Beskow, Om förflutna tiders Svenska Ordboks- 
företag, Stockh. 1857 (och i Sv. Akademiens Handlingar Ifrån 
År 1796, XXXI, 227 AF., 1859), är af ganska magert innehåll och 
berör nästan lika mycket utländska som svenska ordboksföretag. 
A. Kock, Språkhistoriska undersökningar om svensk akcent. Lund 
I. 1878, s. 1 ff., II, 1884—85, s. 1 ff. meddelar en rik förteck- 
ning å arbeten rörande accenten, delvis med kritiska an- 
märkningar. A. G. Ahlqvist, Anteckningar om en svensk 
språklåra under 16:de seklet i Historiskt bibliotek, utg. af C. 
Silfverstolpe, VI, 259 ff. (1879), redogör för det af Possevino 
igångsatta arbetet på att åstadkomma en svensk grammatik 
(se nedan s. 184). G. Stjernström, Johan Ihre i Nordisk tid- 
skrift 1880, s. 591, ger ett litet utkast till en biografi, och 
samme författare skildrar Språkstriden mellan Urban Hjårne 
och Jesper Svedberg i Finsk tidskrift XI, 421 ff. (1881). En 
viktig källa är E. H. Linds Förteckning öfver Upsala universi- 
tetsbiblioteks handskrifter rörande svenska språket. (Från midten 
af 1600- till midten af 17 00-talet) i Samlaren 1882, s. 48 ff. 
Ett mycket innehållsrikt och omsorgsfullt litet arbete är H. 
Hernlunds Förslag och åtgärder till svenska skriftspråkets 
reglerande 1691— 1739 jämte en inledande öfversigt af svenska 
språkets ställning under den föregående tiden, Stockh. 1883. 
Goda, men mindre omfattande bidrag har man äfven i samme 
författares Svenska Tungomåls-gillet i Samlaren 1885, s. 25 
ff., och Vetenskaps- Akademien och Lars Läurels rättskrif- 
nings- förslag, Stockh. 1888 (i Program för Nya Elementar- 
skolan 1887—88). Åtskilliga notiser rörande 1700-talets gram- 
matiska litteratur, särskildt läroböckerna för undervisning i 
främmande språk, lämnar N. Beckman i Arkiv för nordisk 
lilologi XI, 154 ff. (1885). För Svenska Akademiens språk- 
liga verksamhet redogör G. Ljunggren, Svenska Akademiens 
historia 1786—1886, II, 384 IT. (1886). 

Bidrag till metrikens historia gifva A. Sterner, Några 
iakttagelser öfver den svenska hexametern och teorierna för den- 



— 183 — 

samma, Linköping 1887 (i Arsredogörelse för läroverket, 
1886 — 87), och O. Sylwan, Bidrag till metrikens historia^ 
i Samlaren 1898, s. 1 ff. 

En del notiser rörande svenska språkstudiet i Finland 
meddelas i I. A. Heikels Filologins studium vid Åbo universitet 
(— Åbo universitets lärdomshistoria 5), Hfors 1894. 

Det betydligt yngre dialektstudiets historia är relativt 
utförligare behandiadt. Hithörande kortfattade öfversikter 
lämna J. E. Rebtz, Svenskt Dialekt-lexikon, Inledning s. II ff. 
G. NoRLANDEE i Sveusk tidskrift 1875, s. 225 fl"., och G. Djur- 
KLOU i Sv. landsm. I, 1 fl". (1879); utförligare bidrag J. A. 
LuNDELL i Sv. landsm. I, 461 ff. (1881). O. Hoppe, J. A. Lun- 
DELL, H. Vendell, J. Andeksson, Th. Blomstrand, N. Olséni, 
A. Kempe och C. M. Oldin i Sv. landsm. II, 1 fl". (1885), samt 
H. Vendell i Finländska bidrag till svensk språk- och folklifs- 
forskning, utg, af Svenska landsmålsföreningen i Helsingfors, 
Hfors 1894, s. 1 fl". En fullt modern öfversikt af utveck- 
lingens hufvudpunkter lämnar Lundell i Pauls Grundriss, 
2 aufl. I, 1483 AF. (1901). 

För öfrigt har man naturligtvis att tillgå en mängd hit- 
hörande uppgifter i de ofvan s. 135 f. och s. 151 anförda 
arbetena af mera rent bibliograiisk natur. 

,^21. Den äldre nysvenska perioden. 

Nysvenskans språkvetenskapliga litteratur tager, om ock 
blott i ganska oegentlig mening, sin svaga början med ett ar- 
bete af lexikalisk natur: Variarum rerum vocabula cum sueca 
interpretatione, Stockh. 1538, sedan flera gånger under 1500- 
och 1600-talen omtryckt * samt senast ytterst omsorgsfullt af 
A. Andersson, Upps. 1890. Detta anonyma arbete, väsent- 
ligen en öfversättning från tyskan, är dock icke en produkt 
af svenskt, utan af latinskt språkstudium, utgörande en efter 
sakliga kategorier ordnad latinsk glosbok med mot de latinska 

^ Se Klemmino, Vr en antecknares samlingar, Uppsala-iipplagan s. 25. 



— 184 — 

glosorna svarande svensk öfversättning, således indirekt en 
liten nysvensk ordbok med realuppställning. Arbetet är nu- 
mera ytterst viktigt, icke blott för sin ålder, utan än mer för 
ordförrådets af praktiska hänsyn betingade allsidighet — 
sträckande sig från »Deus» och »coelum» till de obetydligaste 
»utensilia rustica» — hvadan man här anträffar många ord, 
som annars icke råkas vare sig under fornsvensk eller ny- 
svensk tid. En alfabetiskt ordnad glosbok är däremot Elaus 
Petri Helsinoius* Synonymorum Libellvs, Stockh. 1587, den 
s. k. »Svinmagen», väsentligen en öfversättning från Joh. 
Serranus' lågtyska original med samma namn, tryckt i Nurn- 
berg 1567 och i sin tur baseradt på holländaren S. Pelegro- 
mius' 'Synonymorum silva' af 1546. Här ha vi nu svenska 
ord och fraser såsom uppslagsord med motsvarande latinsk 
och grekisk öfversättning, för hvars skull arbetet öfverhufvud 
kommit till. I det hela är det mindre värdefullt än det förra. 
För öfrigt är från 1500-talet ingenting mera att anföra 
än — vår första nysvenska grammatik, som dock troligt- 
vis redan för längesedan gått förlorad. Liksom de båda 
nyss nämnda arbetena framkallades detta icke af några veten- 
skapliga, utan af rent praktiska intressen. Den påflige legaten 
A. PosöEviNO lät nämligen enligt egen och andras uppgift 
under sin vistelse i Sverge utarbeta en »grammatica suetica» 
till tjänst för blifvande jesuitmissionärer (»saxones, flandri, 
angli») i Sverge. Arbetet, som jnöjligen författades af den 
bekante rektorn vid Stockholms jesuitskola Laurentius Nor- 
vegus (»Kloster-Lasse»), var till sina grunddrag färdigt år 
1580, då Possevino lämnade Sverge, medförande utkastet där- 
till. Detta anförtrodde han nu för revidering och fullstän- 
digande åt en svensk vid jesuitkollegiet i Olmiitz, Petrus 
CuPRiMONTANUS Rasbergensis ^ som scuarc träffas som teolog 
i Vilna, där han af led efter 1589. Bokens följande öden äro 



* Troligen skriffel för Ramsberoensis. 



— 185 — 

okända. Man vet sålunda, hvarken hvar den hamnat, eller 
om den någonsin blef färdig och i så fall tryckt*. 

Den förste, som röjer ett vetenskapligt intresse för 
svensk språkforskning, är den lärde mångfrestaren Joh. Bureus 
(jfr ofvan s. 143), ehuruväl detta hans intresse förnämligast var 
riktadt på fornspråket. Också har väl hans numera förlorade, 
men t. e. i Aurivillius' grammatik (se s. 193 nedan) ofta 
citerade tabell 'Specimen primariae lingvae scanzianae', Stockh. 
1636, blott rört forns venskan (icke, såsom ofta uppgifvits, 
isländskan), liksom förhållandet är med hans outgifna stora 
lexikon (423 ss.; i kungl. biblioteket i Stockholm). Visserligen 
skulle hans äfvenledes outgifna ^ 'Af handling om Språkens 
upkomst och skrifart' enligt sin plan handla äfven om »wårt 
mål», men författaren hann aldrig så långt. Emellertid torde 
han böra här omnämnas i sin egenskap af författare till vår 
första Abc-bok, Rvna ABC Boken, Stockh. 1611, nya upplagor 
med titeln (Den) Svenska ABC Boken, Stockh. 1612 och Upps. 
1624 ^, däri han skrifver nysvenska med runor. Då han i den 
sista upplagan bemödar sig"" att, så godt sig göra låter, återge 
uttalet, kommer han här att lämna en och annan upplysning 
af vikt för ljudläran *. Att han ock är den förste, som upp- 
tecknat nysvenska dialektformer, få vi tillfälle tala om i § 23 
nedan. Hvarpå den stundom hörda uppgiften, att han äfven 
sysslat med svensk syntax, stöder sig, är mig obekant. 

Bureus' intresse delades af hans store lärjunge Gustaf II 
Adolf, som 1624 ville i Uppsala inrätta en professur i svenska 
språket — en plan som emellertid strandade, emedan han ej 
kunde få någon professor till platsen, och förverkligades först 
1881 — och som i ett memorial af 1629, riktadt till »riksens 



* Se utförligare Ahlqvist i Historiskt bibliotek VI, 259 ff. 

* Handskrift i Linköpings bibliotek, nr 17 Benz., XHI Kyl., ny 
nr 1 Spr. 

' Dessutom finnes en latinsk upplaga, se Hernlund, Förslag och åt- 
gärder, s. 7 noten. 

* Jfr Beckman, Arkiv for nord. fil. XI, 177 ff. 



— 186 — 

antiquarii och häfdasökiare», påbjöd '-bl. a. anläggande af 
samlingar till ett fullständigt svenskt lexikon, därvid man ej 
borde förgäta växtnamn, yrkestermer och ortnamn -^ en plan 
som knappast förrän i våra dagar kan sägas ha blifvit på 
allvar satt i verket. 1600-talets (grammatik- och) ordboks- 
företag äro ännu uteslutande af samma art som 1500-talets, 
nämligen praktiska hjälpredor för inlärande af främmande 
språk, sålunda endast indirekt upplysande svenskan. Så t. e. 
Nathan Chytraeus' Grammatica latina, bearbetad af Arvidus 
JoHANNis TiDEEus 1622. 2 uppl. 1626 (15 uppl. Stockh. 1731), 
som innehåller många svenska ordförteckningar såsom öfver- 
sättning af de latinska. »Parlörer» i stil med Variarum 
rerum vocabula äro Ericus Schroderus' (Upsaliensis) Lexicon 
latino-scondicum quadrilingue (dvs. latinskt-svenskt-tyskt-finskt), 
Stockh. 1637 ^ och densammes bearbetning af J. Amos Come- 
nius' Janua lingvarum (latinsk-tysk-svensk), Stockh. 1640, 
nya uppl. med alfabetiskt »Register på alla the Swenske 
Ord» 1641 (= Index 1642, se nedan s. 187), 1643, 1647. 
Samma plan följes i Henricus M[atthi.e] Florinus' Nomen- 
clatura rerum breuissima (latinsk-svensk-finsk), Åbo 1678. 
ny uppl. 1683, sedan utvidgad under titeln Vocabularium 
Latino-Sveco-Germanico-Finnonicum. Stockh. 1695, nya uppl. 
1708 och 1733; i den anonyma Vocabularium latino svecum, 
Stockh. 1706, ny uppl. 1740; ja den träffas ännu i Albert 
Gieses Vocabularium latino-sveco^germanico-gallicam (och ut- 
draget därur: Vocabularium latino-svecum), Stockh. 1732, ett 
arbete som är intressant just genom sina sammanställningar af 
facktermer, djur- och växtnamn m. m. Alfabetisk uppställning 
hade däremot möjligen en viss Bengt Mattson Ryssetolks 
arbeten. Denne hade 1630 en större rysk-svensk ordbok 
färdig och skulle just påbörja en svensk-rysk ^. Emellertid 
är intetdera af dessa arbeten nu kändt. Annars vore nog 

^ Möjligen en äldre upplaga redan 1632. 
* Se Ahlqvist, a. st. s. 269. 



— 187 — 

det sistnämnda, därest det verkligen kommit till, vår äldsta 
något omfångsrikare alfabetiska uppställning af det svenska 
ordförrådet. Såsom saken nu står, intas däremot denna plats 
af den »Index sveco-latinus))j[^som förekommer i slutet af den 
s. k. Lincopensen, dvs. Dictionarium latino-sveco-germanicum, 
Linköping 1640, påbörjadt af lektorn i Linköping Nic. Gbubb 
och fullbordadt af hans efterträdare Jonas Petri Gothus 
(senare biskop i Linköping, d. 1644). Denna index (192 
foliospalter stor) aftrycktes sedan med smärre ändringar i en 
mängd andra arbeten. Så t. e. i den separat, Stockh. 1642, 
utgifna Index svecicus secundiis till den ofvannämnda Janua 
ling\^arum samt i några upplagor (s. s. 186) af själfva detta 
arbete; i (den nya upplaga af J. Wolimhaus' Syllabus in quo 
Latince Lingvce . . Svecica respondet, Stockh. 1649, som anonymt 
utgafs under titeln) Enchiridion Dictionhrii Latinch-Svecici, Stockh. 
1652, där ovanligare ord uteslutits; i biskop Joh. Gezelius' (d. 
ä., d. 1690) Vocum Latinarum Sylloge, Åbo 1672, ny uppl. 
1688; i translator S. Westhius' Fasciculus dictionum, Stockh. 
1677 (2 uppl. 1690), hvars »Index sveco-latinus» omtrycktes 
af Gottfried Liebezeit under titeln Nytt Sivenskt och Lati- 
niskt Dictionarium, Hamburg 1700, under det att arbetet i 
sin helhet från och med 5:te och 6:te mycket tillökade 
och förbättrade upplagorna utkom under den nya titeln Dic- 
tionarium Latino-Svecanum et Sveco-Latinum, Stockh. 1733, 
resp. 1744. Ett högst värdefullt komplement till »Linco- 
pensen» för det botaniska områdets vidkommande utgör 
det redan något tidigare arbetet af Uppsala-professorn Joh. 
Fbanck(enius, d. 1661)^ Speculum botanicum, Upps. 1638, 
ny tillökad uppl. Speculum botanicum renovatum, Upps. 
1659; de svenska växtnamnen äfven aftryckta efter första 
uppl. i densammes postuma Botanologia, för första gången 
utg. af R. F. Fristedt, Upps. 1877 (i Nova Acta Reg. Soc. 

^ Se om honom utförligt Th. Fries, Xaturalhistorien i Sverige intill 
medlet af IGOO-talet (Upps. 1894), s. 33 ff. 



— 188 — 

Ups.). Den växtnamnslista på latin och svenska, som här 
för första gången lämnas, fick flera efterträdare och fortsätt- 
ningar: professorn i Åbo Elias Til-Landz' (d. .1692) Catalo- 
gus plantarum quas prope Aboam , . inventce sunt, Åbo 1673, 
2 uppl. 1683, upptagande latinska, svenska och finska växt- 
namn; Ol. Rudbeck d. ä:s rikhaltiga Hortus botanicus, Upps. 
1685; stadsfysikus Ol. Beomelius' (d. 1705) Chloris Gothica , . 
cum Synonymis selectioribus, tam Latino qvam Svecico idiomate^ 
Gtb. 1694; assessorn med. dr J. Linders (sedan Lindestolpk, 
d. 1724) Flora Wiksbergensis . . med namn på Latin och på 
Swensko, Stockh. 1716, 2 uppl. 1728. Äfven lektor J. Palmbergs 
(d. 1691) Serta Florea Svecana, Strängnäs 1683, 2 uppl. 1684, 
har ett litet svenskt namnregister; nya förbättrade och tillökta 
upplagor utgåfvos af rektor J. B. Steinmejer, Stockh. 1733 
och 1738. 

Först vid öfvergången till 1700-talet börjar Gustaf II 
Adolfs plan till en utförlig svensk ordbok att i någon, om 
ock ringa mån förverkligas. De tidigare försöken stannade 
nämligen vid blotta ansatser. Det Lexicon Sveo-Gothicum, 
livarpå arbetades af assessorn i Antikvitetskollegiet i Uppsala 
JoH. AxEHiELM (d. 1692), nådde aldrig till trycket, och hans 
samlingar därtill äro nu förlorade. Föga bättre resultat för 
nysvenskan efterlämnar hans store ämbetsbroder Stiernhielms 
verksamhet. Endast första häftet, omfattande bökstafven A, 
utkom af hans stort anlagda Gambia Svea och Götha måles 
fatebur, Stockh. 1643, tillkommen med etymologiskt och puri- 
stiskt syfte samt därför upptagande och etymologiskt behand- 
lande sådana fomsvenska och fornisländska ord, som Stiehi- 
hielm ansåg vara af vinst för nysvenskan att upptaga eller 
vid lif bibehålla. Arbetet är sålunda endast i högst oegentlig 
mening alt räkna till nysvenska ordböcker, såsom dock van- 
ligen sker. Alldeles outgifvet och väl aldrig ens fullt afslu- 
tadt blef den tyske språkmannen Job Ludolfs i praktiskt 
syfte uppgjorda Dictionarium Sueco-Germanicum, en senast 



— 189 — 

1650 författad handskrift i Uppsala universitetsbibliotek. Sed- 
nare hälften af 1600-talet är så godt som alldeles utan nya 
ordboksföretag. Omnämnande förtjäna dock: Chb. Gbubbs 
(se ofvan s. 146) Prcenomina Sveogothica, Linköping 1675, 
en ordbok öfver svenska förnamn (aftryckta tillsammans med 
annat i Sv. landsm. VI, 7, s. 27 flf.); klädkamreraren Joh. 
Salbebgs (västmanlänning S d. 1701) digra, men ofulländade 
Lexicon Svetizans, en ordbok öfver lånord och främmande 
ord i svenskan, daterad 1696 och bevarad i två handskrifter 
i Uppsala universitetsbibliotek, den ena omfattande bokstäf- 
verna A — Pr, den andra, som är det förra manuskriptet »revi- 
sum et emendatum», blott bokstäfverna A — C; och den be- 
kante rudbeckianen P. Dijkmans (d. 1717) outgifna Bua- 
haiti, det år städers, häraders, soknars och största delen bya- 
namnens ursprung uti provincien Upland förnämst, utharbetat 
åhr 1711, manuskript i Uppsala universitetsbibliotek. Först 
i början af 1700-talet erhålla vi en något så när fullständig 
ordbok, som betecknar ett framsteg utöfver Lincopensens in- 
dex, i och genom ärkebiskop Haqvin Spegels (d. 1714) 
Ghssarium-Sveo-Gothicum Eller Swensk^Ordabook, Lund 1712, 
där de svenska orden äro öfversatta till latin, stundom äfven 
till andra språk, och som innehåller strödda etymologiska 
anmärkningar. Outgifvet * har däremot förblifvit hans kamrat 
Skara-biskopen Jespeb Swedbebos (d. 1735) stora verk: En 
fulkomlig svensk ordabok (manuskript i Skara bibliotek), ba- 
serad hufvudsakligen på Gustaf I:s bibel och andra reforma- 
tionsskrifter, äfvenledes med latinsk öfversättning af de svenska 
orden. Detta resultat af trettio års arbete fick nämligen på 
grund af sin kätterska stafning icke tryckningstillstånd af 
Kanslikollegiet ^. I manuskript har äfven stannat det stora 
verk i fyra folioband, som finnes i Lunds universitetsbibliotek, 



^ Se Andersson i Samlaren 1902, s. 141 f. 

* Men excerperadt i Schenbergs Lexicon af 1739, se nedan s. 210. 

■ Se Hernlcnd, a. st. s. 75 och 83 f. 



— 190 — 

författadt af G. G. Ehrencrona (f. 1670, d. 1744): Ordabok 
eller glossarium svio-gothicum, ett för vår tid skäligen värde- 
löst opus. Perioden afslutas med en storartad, men ofull- 
gången, ansats. Vetenskapssocieteten i Uppsala beslöt näm- 
ligen år 1730 att samfälldt utarbeta en svensk ordbok. 
Häraf blef emellertid endast bokstafven A färdig, utarbetad 
af professor Olof Celsius d. ä. (d. 1756), som i societe- 
tens Acta literaria 1732 tryckt en prof bit: Specimen lexici 
Suethico-LatinL Därmed afsomnade företaget för att först 
långt senare i mycket ändrad form dyka upp såsom Ihres 
Glossarium ^ Diverse samlingar till den ursprungligen pla- 
nerade ordboken äro att finna i ett manuskript, omfattande 
bokstäfverna A — Me, af Celsius i Uppsala universitetsbibliotek. 
Ledde sålunda det karolinska tidehvarfvet icke till så 
synnerligen stora, åtminstone i tryck synliga, resultat i fråga 
om ordboksarbete, så var det så mycket flitigare i att offent- 
ligen diskutera och söka utreda både allmänna och speciellare 
frågor af grammatisk och ortografisk natur, ämnen 
som först nu uppträda i litteraturen. Nysvenska gramma- 
tiken såsom vetenskap — åtminstone till syftet — är alltså 
att datera från denna tid. Detta nyskapade intresse torde i 
någon mån bero på Stiernhielms maningsrop till samtiden 
att akta modersmålet högt, en vädjan till allmänheten som 
samtidigt äfven göres af Skogekiär Bergbo i »Thet Swenska 
Språkets Klagemål, At thet, som sig borde, icke ährat blifwer» 
(se ofvan s. 145). Men i alla händelser har ingendera af dessa 
patriotiska skriftställare själf författat något i rent nysvensk 
språkvetenskap, utan t. e. Stiernhielm, som dock i så hög 
grad var språkman, har liksom i sitt ofvannämnda ordboks- 
företag så ock i sina öfriga språkliga arbeten ^ sysslat så godt 
som uteslutande med det äldre språket och endast undantags- 



* Jfr Hernlund, a. st. s. 98 f. och 102. 

* Förtecknade af L. Hammarsköld i G. S:s vitterhetsarbeten, Stockh. 
1818, s. 28 fr. 



— 191 — 

vis i sammanhang därmed etymologiserat öfver nysvenska 
ord, försök som nu naturligtvis äro värdelösa. Däremot hafva 
några af hans samtida författat hithörande skrifter, delvis af 
stort värde. 

Det första i behåll varande rudimentet till en nysvensk 
grammatik ha vi i »den ogement lärde» professor, sedermera 
häradshöfding, Michael Olai Vexionius' (sedan Gyldenstolpe, 
d. 1670) Epitotne descriptionis Svecice, Åbo 1650 (ny uppl. 
Braunschweig 1726), hvars liber III (»De lingvis»), kap. 7 
och 8 (»De convenientia» och »De differentia Sueo-Gothicae 
et Germanicae lingg.») meddela paradigmer m. m. Viktig, i 
våra dagar kanske ännu mer än fordom, är vår äldsta svenska 
poetik: lektorn i Strängnäs, sedan kyrkoherden, Andreas Ar- 
vxDTS (d. 1673) Manuductio ad poesin svecanam, thet år En 
kort handledning til thet svenske poeterij, Strängnäs 1651, där 
i synnerhet kap. 4 och 5 (»Om . . quantiteet» och »Om . . 
rijmslutande») ge oss intressanta språkliga upplysningar S 
liksom särskildt förtjänar framhållas, att vi i sistnämnda 
kapitel finna ett 76 sidor långt rimlexikon, på sätt och vis 
vårt äldsta svenska. Ett mera vältaligt än innehållsrikt 
opus är notarien Martin Nymans (d. 1715) latinska Oratio 
De conservanda lingvce patrice integritate atque rectitudine, 
Upps. 1664, som har sitt intresse uteslutande däraf, att 
det utgör den första behandlingen af ett sedermera myckel 
diskuteradt ämne, språkriktigheten. Konkretare föremål hade 
ett par, beklagligen väl aldrig utgifna * och numera troli- 
gen förkomna, dissertationer af Uppsala-professorn Martinus 
Brunnerus (d. 1679): Contra geminationem vocalium och 
De abusu temporis plus quam perfecti med ett bihang Dis- 



^ Se vidare min inledning till S. Columbus' En svensli ordeskötsel, 
speciellt s. XXI f. Om arbetets värde för poetikens historia se Levertin i 
Samlaren 1894, s. 79 ff. 

* Så uppger dock Rosenstein, s. 50, ocii efter honom Wieseloren, III, 
202, och Hbrnlund, sl. st. s. 15 noten 5. 



— 192 — 

quisitio brevis de abusu literce H, hvilka af handlingar Brun- 
nerus enligt Joh. SchefFerus' uppgift visat för denne i manu- 
skript. Värdelöst är det kapitel 'De linguse Scandicae & Sueo- 
gothicse praestantia' som professor J. Loccenius (d. 1677) 
meddelar i sin skrift Anfiquitatum sveo-gothicarum . . libri 
tres, Stockh. 1647 (s. 192 ff.), 2 uppl. 1654 (s. 80 ff.), och 
som i 3 uppl., Upps. 1670 (s. 96 ff.) bär titeln 'De lingua 
veteri scandica & nostra gothica', (s. 96 ff.), i 4 uppl., Frank- 
furt 1676, titeln 'De lingva veteri & hodierna Gothica'. Mycket 
värdefullt är däremot Swen Tiliandeb IngemarsSons lilla kom- 
pendium i jämförande tysk-svensk och svensk-tysk grammatik 
Semita transmittens , . Geenstijg, wijsandes huru man behåndigst 
kan Genera i Tyskan fatta S (1 uppl., tryckt i Stade, nu okänd; 
2 uppl.) Västerås 1672, nya uppl. flera gånger senare, t. e. 
Dorpat 1691 och Stockh. utan tryckår. Alldeles särskildt har 
boken sitt värde genom de långa alfabetiskt ordnade ord- 
listorna med genusjämförelser mellan de båda språken. 

Alla dessa ansatser öfverträffades emellertid vida af ett 
för sin tid verkligen glänsande och än i dag ytterst värde- 
fullt arbete, som dock ända tills i vår tid förblifvit outgifvet, 
om också icke obegagnadt, nämligen skalden Samuel Columbus' 
(d. 1679) En svensk ordeskötsel angående bokståfver, ord och 
ordesått författadt 1678, utgifvet af G. Stjernström och A. 
Noreen, Upps. 1881, med en utförlig språklig inledning (äfven 
separat utgifven under titeln 'Anteckningar vid läsningen af 
1600-talets svenska grammatici') af Noreen. Arbetet utgör 
en tämligen oordnad, men omfångsrik samling af annotationer, 
däri författaren vill utreda frågor rörande ortografi — hvar- 
vid han ifrar för fonetisk stafning och användande af antikva- 
stil — och språkriktighet m. m., härutinnan fullt ut lika 
klarseende och lika avancerad i sina yrkanden som någon 
nutida författare, ja mer än kanske de flesta af dessa. För 

^ Titeln oriktigt angifven af Rosenstein, s. 52, och efter honom Hern- 
LUND, a. st. s. 15 noten 4. 



— 193 — 

oss har det sin allra största vikt och betydelse på grund af 
den omständigheten, att Columbus här principiellt i skrift 
använder sin tids talspråk, så godt han kan beteckna det- 
samma ^ I jämförelse härmed är bibliotekarien i Åbo Gabbibl 
A. E. Wallenius' (Westmannus, d. 1690) lilla arbete Project 
af sivensk grammatica, Åbo 1682, mycket obetydligt. Af icke 
ringa värde är dock den däri meddelade ordlistan med an- 
gifvande af ordens genus. Namn af »svensk grammatik» 
förtjänar emellertid detta opus näppeligen. 

Vår första, åtminstone bevarade ^, verkliga svenska 
grammatik är däremot det af juris professorn i Uppsala 
Ebicus Olai Aurivillius (d. 1702) på latin författade Gram- 
maticce svecance specimen, att döma af företalets datering af- 
slutadt 1684, men utgifvet, troligen efter författarens original- 
handskrift, först af G. Stjernström, Upps. 1884. Vi ha här 
att göra med ett för sin tid och med sina förutsättningar 
mycket förtjänstfullt arbete. Magrast är ljudläran, men denna 
brist ersattes på ett lyckligt sätt af samme författares i detta 
afseende både fullständiga och goda Cogitationes de Linguw 
Svionicce , . reda scriptura & pronunciatione, Upps. 1693, 
äfvenledes på latin. Att märka är, det författaren var från 
Roslagen, och att hans uppgifter rörande allmänt svenskt 
uttal någon gång äro af denna omständighet påverkade ^. 
Fullkomligt obetydlig åter är den samtidigt af den bekante 
politiske martyren, Västerås-lektorn, sedan Mora-prosten Jacob 
BoÉTHius (d. 1718) författade lilla Dissertatio de nonnullis ad 
cultum svetici sermonis pertinentibus paragraphis, (Västerås?) 
1684—85, omtryckt af G. Stjernström, Upps. 1881. Samme 
författares Tractatus (eller Theses) de orthographia linguw 
sueticce (eller svecance), Västerås 1688, tycks vara förlorad *. 



* Jfr vidare min inledning till arbetet, s. IV flf. 

* Jfr om Possevinos grammatik ofvan s. 184. 

" Se ScHAOERSTRÖH 1 Sv. landsm. II, 4, s. 33 noten. 

* Se STJERN8TRÖM8 inledning till upplagan af Boéthius' Dissertatio. 



— 194 — 

En liflig verksamhet utvecklades på 1690-talet af Auri- 
villius' ämbetsbroder, den bekante skalden Petrus Lagerlööp 
(från Fryksdalen i Värmland, d. 1699). Han var, så vidt 
man vet, den förste, som i Uppsala höll föreläsningar öfver 
svenska språket, h vilket skedde 1691. Dessa föreläsningar 
blefvo visserligen outgifna, men en mängd åhörares anteck- 
ningshäften af olika omfång och med olika titlar finnas be- 
varade S i synnerhet i Uppsala universitetsbibliotek, hvars 
största hithörande handskrift (180 sidor 4:o) bär titeln Een 
kort Anledningh till Rectitudinem lingvce vernaciilce. Innehållet 
är öfvervägande af ortografisk natur, men därjämte talas om 
participierna, troper, figurer och främmande ord, ges anvis- 
ningar på författare med ))ling\'aB puritas» och meddelas slut- 
ligen några anmärkningar rörande brefstil. Å enskilda före- 
läsningar hade Lagerlööf redan 1685 föredragit den Introductio 
brevis ad poesin Svecanam, som finnes både i latinsk och 
svensk afTattning uti flera handskrifter, dels i Uppsala uni- 
versitetsbibliotek, dels i k. biblioteket i Stockholm *. Tryckt 
föreligger densamma i Göteborgs-lektorn E. Poppelmans 
'Brevis Introductio ad poesin Svecanam', Gtb 1736, som 
helt enkelt är Lagerlööfs arbete tillökadt med ett utdrag ur N. 
TiÄLLMANNS (se nedan s. 198) Om verskonsten, utgörande bihang 
till dennes 'Grammatica latina', Stockh. 1679 — ett förhållande 
som Poppelman dock på intet sätt antyder. I Uppsala-biblio- 
teket förvaras ock i manuskript en af Lagerlööf själf eller någon 
hans lärjunge omarbetad och delvis utvidgad af handling: Disser- 
tatio de poesi Sueonica. Ett annat, som det uppges, till en del (de 
tre första kapitlen) tryckt arbete af Lagerlööf, Prcecepta poetica, 
är väl förloradt. Af tryckta hithörande alster af L. känner 
man nämligen numera utom det nyssnämnda, af Poppelman 



' Se Lind i Samlaren 1882, s. 50; Hebnlund, a. st. s. 16 noten; A. 
Andersson, Om Johan Salbergs grammatica, s. II. 

* Om Lagerlööfs arbeten i poetik se utförligt L. Wahlström i Sam- 
laren 1900, s. 1 fr. och 22 ff. 



— 195 — 

publicerade, endast två små ortografiska afliandlingar på latin: 
(L:s och Olaus Troilius Zachrissons) Dissertatio de linguoe 
svecance orthographia, Upps. 1694 — däri äfven influtit vissa, 
icke vidare klyftiga, tankar i ämnet af generalguvernören 
Johan Olivecbantz (d. 1707) — och ett obetydligt bihang 
därtill, (L:s och Johannes Rochmans) Auctarium primum ad 
observationes de orthographia linguce svecance, Upps. 1695. 

I det redan nu brännande rättstafningsspörsmålet 
intog Lagerlööf en mot Columbus alldeles motsatt ståndpunkt, 
strängt konservativ och förordande etymologisk stafning, 
under det att Aurivillius åter intog en medlande ställning, 
hvilket icke hindrar, att både Lagerlööf och Aurivillius i 
teorien oförblommeradt erkänna uttalet vara skriftens högsta 
lag. Lagerlööf var också tack vare sin konservatism mycket 
väl anskrifven hos och såsom sakkunnigt biträde anlitad af 
Kanslikollegiet, som 1691 upptog frågan om officiellt regle- 
rande af stafningen. Denna åtgärd var närmast föranledd 
däraf, att censor librorum Cl. Abrhenius Öbnhielm (d. 1695) 
i tryck låtit passera, ja infört sådan »Cacographia» (äfven 
kallad »Hr ö:s nya svenska orthographia») som å för o, d 
för e, ek för ch »och så bortåth . . at man intet wiste, om 
det war Swenska eller Rothwelska» (Urban Hiämes ord), 
och att han fått »Apinior, som honom efterhärmade». Alltså 
och förty begärde kollegiet 1692 hos K. Maj:t »förbuds-placat» 
mot den »osedh», att »en hoop ynglingar företagit sig stafva 
wårt Swenska språk annorlunda än det i wår gambla Bibel 
är skiedt», t. e. de för dhe eller the, hårrå, åkk, Ståkkhålm 
m. fl. ord, »wärre stafwade än en klook menniskia bör göra». 
Kollegiets ofverläggningar med Lagerlööf och en ännu större 
eller åtminstone myndigare auktoritet, den ryktbare arkiatern 
Ubban Hiäbne (d. 1724), ledde emellertid icke till något resul- 
tat förr än 1695 i sammanhang med den uppseendeväckande 
tilldragelsen, att det af Jespeb Swedbebg redigerade förslaget 
till ny psalmbok förkastades och i följd af K. Majrts beslut 



— 196 — 

indrogs på grund af sin nymodiga stafning (jfr ofvan s. 147 f.). 
Denna åtgärd hade nämligen tvenne viktiga följder. Den ena 
var den, att Swedberg 1695 uppsatte en motivering för sina 
åtgöranden: Oforgripelige Tanckar om thet Swenska Språkets 
förbättrande. Denna otryckta, men i flera handskrifter uti 
Uppsala universitetsbibliotek och Riksarkivet ^ bevarade upp- 
sats utgör det första utkastet till den sedan så ryktbara skriften 
Schibboleth, Swenska Språketz Rgcht ocli Richtighet, som i sin 
utvidgade form var färdig till utgifnihg redan 1701, men i 
följd af ständiga trakasserier från Kanslikollegiet o. a. blef 
tryckt först 1716 (Skara). Här behandlas ej blott ortografiska, 
utan äfven grammatiska, lexikaliska och språkriktighets- 
frågor, i fråga om hvilka sistnämnda Swedberg i motsats till 
sin ståndpunkt i rättstafningsfrågan intog en ultra-konservativ 
sådan. Å andra sidan ledde den Swedbergska afTären till att 
öfvervakandet af den nya psalmbokens och bibelns tryckning 
(1696, resp. 1703, se ofvan s. 147 f.) uppdrogs åt Kanslikollegiet, 
som för detta ändamål tillsatte en kommission, däri Lagerlööf 
och i all synnerhet Hiärne utgjorde själen. Denne sednare upp- 
satte för kommissionens räkning Regler angående orthographien, 
bevarade i flera handskrifter uti Uppsala universitetsbibliotek 
och k. biblioteket i Stockholm * samt aftryckta hos Hernlund, 
'Förslag och åtgärder', s. 41 flf., hvilka regler 1696 inlämna- 
des till kommissionen och med obetydliga ändringar — mest 
rörande vissa inkonsekvenser, åtminstone i utförandet, t. e. i 
afseende på användningen af dubbelskrifna vokaler och dh, gh 
— antogos i dess, nu förlorade, förslag. Den nya psalmboken 
och bibeln vunno emellertid icke en sådan språklig och orto- 
graflsk auktoritet, som de gamla på sin tid ägt, och nya 
kättareskrifter uppträdde snart, t. e. kopisten, slutligen expedi- 
tionssekreteraren JoH. Jag. Ppeips (d. 1727) på omväxlande 



^ Se Lind, a. st. s. 51; Hernlund, a. st. s. 30 noten 2. Innehålls- 
forteckningen är aftryckt hos Hemlund, s. 52 f. noten. 

* Se Lind, a. st. s. 52; Hernlund, a. st s. 40 noten 2. 



— 197 — 

latin och svenska författade De habila et instauratione sermo- 
dis svecani, Stockh. 1713, däri bl. a. yrkas på slopande af 
dubbelskrifna både vokaler och konsonanter samt på infö- 
rande af accenttecken. Häremot uppträdde kanslisten, slut- 
ligen justitiekanslern Carl Joh. Isebhielm i motskriften 
Observationes in linguam suecanam, circa Examen Tractatus 
J. J. Pfeiffii . . exhibitce, utan tryckort och -år. Då 1716 
Swedbergs Schibboleth utkom, uppträdde själfva Hiärne, 
hvilken redan senast 1711 författat några i en Uppsala-hand- 
skrift bevarade Undertiänstl, och oforgripelig sivar til de fråger, 
som af . . Biskopen . . Spegel äro öfwersende angående Ortho^ 
graphien, med sitt hufvudverk i ämnet: dialogen Orthogra- 
phia Svecana Eller den Retta Sivenska Bookstafiveringen, som 
afbröts midt under tryckningen (Stockh.?) 1716 eller 1717, 
Nu följde Swedbergs svarsskrifl: Heders Förswar Emot . . 
U, H:s Obetenckta Skrifjt . . Senare Dehl\ Skara 1719. Hiär- 
nes svar härpå: Oförgrijpelige Tanckar och Skåhlige an- 
mårckningar öfwer . . J. S:s Otijdige Heders Försvar var 
färdigt till utgifvande i två delar senast 1721, men för- 
bjöds af censorn ^, och härmed slutade denna den hätskaste 
af alla våra ortografiska fejder, rörande hvilken jag för 
öfrigt får hänvisa till Hernlunds (s. 48 ff.) och Stjernströms 
ofvan (s. 182) nämnda skrifter samt i någon mån H. 
Totties 'J. Svedbergs lif och verksamhet' II, 233 ff. Under 
det nu inträdande lugnet segrade i all stillhet Swedbergs 
ortografi, t. e. i Uppsala-professorn Laur. Molins bibelupplaga 
af 1720, förbjuden af Kanslikollegiet, men icke desto mindre 
tryckt ^ och i 1734 års lag. En ny liten reform försöktes 
af Vetenskapssocieteten i Uppsala, som 1732 antog några af 
professor (sedan biskop) Erik Alstbin (d. 1762) uppgjorda 

^ Någon »Förre Dehl» är, åtminstone nu, obefintlig; se Hernlund, a. 
st. s. 72 noten 2. 

' Hiärnes originalhandskrift forvaras i Uppsala universitetsbibliotek. 
För innehållet redogör i största koi*thet Hernlukd, a. st. s. 73 noten. 

' Se vidare Hernlund, a. st. s. 86 ff. 

Noreen, Vårt språk. Bd I. 14 



— 198 — 

regler för ortografien, h vilka visserligen icke af Kanslikollegiet 
godkändes, men ändock någon tid bortåt i det väsentliga 
tillämpades uti Vetenskapsakademiens handlingar, vunno er- 
kännande af Ihre och Sahlstedt samt af den sednare slutligen 
trycktes såsom bilaga till hans 'Anmärkningar öfwer Swenska 
språket' 1753 \ 

Emellertid hade under dessa strider om språkets prak- 
tisk-ortografiska sida det mera rent vetenskapliga arbetet på 
svenska grammatiken icke legat nere. En anonym, men 
af konrektorn Gabb. L. Tammelinus 1674 författad Förteck- 
ning uppå dhe Swenske ord, om huilka finnes underrättelse i 
ivår Swenska Bibel, antingen de äro masculini, foeminini eller 
neutrius generis, Abo 1694, tycks nu vara förlorad *. Två år 
senare erhöll emellertid Aurivillius' grammatik icke mindre 
än tvenne efterföljare, af hvilka dock ingendera betecknar ett 
framsteg, åtminstone icke i metodiskt afseende, utöfver denna 
vår första grammatik. Den ena är den ofvan (se s. 189) så- 
som lexikograf omnämnde Joh. Salbergs ännu outgifna, men 
i två handskrifter, hvaraf den ena är författarens original,, 
i Uppsala universitetsbibliotek bevarade, digra Grammatica 
svetica, daterad Stockh. 1696 *. Den andra är det arbete» 
som ända tills inemot våra dagar allmänt gällt för att vara 
vår äldsta svenska grammatik: Stockholms-komministern Nils 
TiÄLLMANNS (ångennanlänning, d. 1715) Grammatica suecana 
Äller En Svensk Språk- Och Skrif-Konst, Stockh. 1696, där i 
synnerhet ljudläran flödar af allehanda onyttig lärdom, under 
det att formläran är jämförelsevis god. Från samme för- 
fattare härrör ett i Uppsala universitetsbibliotek bevaradt 
mycket litet fragment af en handskrift: Auctarium Gramma- 

* Se Hernlund, a. st. s. 99 ff. 

' Den omnärones af Stiernhak i Anonymorum centuria secunda, af 
Tknostköm i Gezelii d. y. minne, s. 225, och af Heikel i Filologins itudium 
nid Åbo uniifersitet s. 146. 

' Se vidare Anderssons inledning till Ont Joh. Salbergs Grammatica 
soetica 1, Upps. 1884, dar författarens ljudlära utförligt behandlas. 



— 199 — 

ticale eller Swänska Språk-Konstens tilökning, förklaring och 
förbättring, författad efter 1710. Okänd är upphofsmannen 
till ett annat litet manuskript därsammastädes, författadt 
omkr. 1700: Tankar om wårt Swenska Språk, däri ortografi 
och formlära behandlas. Obekant är ock författaren till den 
anonyma skriften Then Swånska Syntaxis, Stockh. 1700, 
troligen vårt första försök i syntax, men beklagligtvis trots 
titeln utgörande en latinsk sådan, endast ytterst obetydligt 
upplysande för svenskan. Af allmänt innehåll, men föga 
intresse äro professor Ol. Celsius d. ä:s Exercitium Academi- 
cum De prcerogativis lingvce soecancp, Upps. 1711, däri blott 
det tredje och sista kapitlet handlar om nysvenskan, och den 
bekante vältalaren professor Joh. Hermanssons (d. 1737) och 
Erland F^axells Dissertatio gradualis Veneres nonullas linguce 
suecance leviter adumbrans, Stockh. 1722. Den lilla anonyma 
Pro Memoria, som Uppsala-biblioteket äger i två handskrifter 
från omkring 1730, är af för elementär art för att kunna i 
nämnvärd grad rikta vårt vetande. Först Jesper Swedbergs 
En kortt Swensk Grammatica, Stockh. 1722 (tysk öfversätt- 
ning Stockh. 1760) är åter en ordentlig grammatik, men den 
är olyckligtvis snedvriden genom författarens ståndpunkt i fråga 
om språkriktighet, i det han gör Gustaf I:s bibel till norm för 
1700-talets språkformer. På sitt sätt är emellertid arbetet 
viktigt, emedan det i följd af denna ståndpunkt blir ett slags 
grammatik öfver nämnda urkunds språk \ Slutligen kan i 
detta sammanhang lämpligen anföras ett grammatisk! arbete, 
som på grund af sitt tryckår strängt taget skulle föras till 
nästa period, nämligen And. Heldhans på tyska affattade, 
ganska utförliga (340 sidor 8:o) Versuch Einer Schwedischen 
Grammatica, Upps. 1738. 

Den af Arvidi (se ofvan s. 191), Tiällmann och Lagerlööf (se 
ofN'an s. 194) odlade poetiken, inberäknadt metriken, är äfven- 
ledes under början af 1700-talet föremål för lifligt intresse, ehuru- 

* Om arbetets innehåll jfr for öfrigt H er n lund, a. st. s. 78 AF. 



— 200 — 

väl denna tids hithörande arbeten sällan eller aldrig erbjuda 
så mycket af rent språklig betydelse som Ar\idis, utan ha 
en öfvervägande eller uteslutande litterär färg. Af vikt äro 
de i många handskrifter uti Uppsala universitetsbibliotek be- 
varade anteckningarna efter Uppsala-professorn Fabian Töb- 
NERS (d. 1731) kollegium Observationes in Poesin Suecanam 
1703, vidare den lilla anonyma handskriften därsammastädes 
Kort Uttog af Swenska Poeteriet eller Rimkonsten 1707 samt 
ännu en annan, odaterad dylik å samma ställe med titeln 
Den Swänska Wärsskonsten. Däremot innehåller den [af Nils 
Celsius] troligen 1714 författade handskriften därsammastädes 
Det Swenska Poeteriet trots sin titel ytterst litet af speciellt 
svenskt, än mindre af rent språkligt intresse. Utan dylikt 
är äfven L. Arrhenius' och J. Pratenius' dissertation De 
Poesi suecana bodierna, Upps. 1728. Af en viss språklig be- 
tydelse åter är Gäfle-lektorn Eric Alrots i två exemplar (del 
ena utskrifvet 1751) uti Uppsala universitetsbibliotek bevarade 
handskrifna Kort utkast til then Swenska Rimkonsten 1729 ^ 
samt J. Hermanssons och Maönus Lönbohms Tentamina noii- 
nulla de Poesi Svecana Antiqua et Hodierna, Upps. 1734, där 
kap. 2 behandlar »prosodiam svecanam hodiernam». 

§ 22. Den yngfre nysvenska perioden. 

Frihetstiden är i fråga om svensk grammatik en syn- 
nerligen mager tid. Rent teoretiska undersökningar lågo 
nästan alldeles nere, och intresset fäste sig i stället vid mer 
eller mindre praktiska försök till »svenska språkets förbätt- 
rande» i tal och skrift, dvs. språkriktighetsspörsmålet 
och framför allt den outslitliga rätts tafningsf rågan. Vis- 
serligen hade i afseende på den sednare en stiltje, såsom (s, 
197) nämndt är, inträdt omkring 1720, men denna räckte blott 
ett par decennier, hvarefter frågan ånyo blossade upp. Den 
1739 stiftade Vetenskapsaicademien hade bl. a. till sin upp- 

* Kocks uppgift (Svensk akcent II, 24) »1727» beror väl på tryckfel. 



— 201 — 

gift svenska språkets uppodlande, hvarför ock inom den- 
samma en »klass om svenska språket» bildades. Men redan 
1740 beslöt akademien att ej anta någon ny ledamot endast 
för svenska språkets skull, emedan detta »ej kan komma 
under namn af någon vetenskap». En månad därefter och 
val i följd däraf bildades i Stockholm ett sällskap. Svenska 
TuNöOMÅLSöiLLET, med uppgift först och främst att åstad- 
komma en grammatik och en ordbok. Det begärde kunglig 
stadfästelse, men detta motarbetades och hindrades af Veten- 
skapsakademien, som ansåg sig vara prickad, och i synnerhet 
af dess sekreterare A. J. v. Höpken, som för sin del uttalade 
den förmodan, att akademien skulle till de nämnda arbetena 
behöfva »mindre tid än Gillet föreskrifver, nämligen hela 
deras lifstid». Och snart, troligen redan 1741, hade Gillet 
spårlöst försvunnit, hvarpå Vetenskapsakademien tills vidare 
hvilade på sina verk ^ 

Men när de kollegiala stämmorna tystnade, började en- 
skilda sådana att låta höra sig. Redan något tidigare hade 
Lunda-professorn Nioolaus Stob;eus (d. 1754) utgifvit en 
disputation Observationes qucedam circa hodiernam Linguam 
Svecanam, Lund 1737, däri uttalandena beträffande rättskrif- 
ningsfrågan gå i fonetisk riktning. För öfrigt har arbetet (s. 32) 
några intressanta citat ur talspråket och är i det hela ett rätt 
godt opus. Sin betydelse, om ock blott som ett tidens tecken, 
äger C. M. Liljehöks uppträdande på Riddarhuset 1741, då 
han uppläste ett memorial, nu förvaradt i handskrift å Upp- 
sala universitetsbibliotek, Wålmenande Tankar om Swenska 
Tungomålets Uphjelpande. Nästa inlägg är den bekante rud- 
beckianen, assessorn i Antikvitetskollegiet E. J. Biörnebs 
(d. 1750) Cogitationes critico^philologicce de orthographia Unguce 
Suiogothicce tam runica quam uulgari, Stockh. 1742, ett obe- 
tydligt arbete — mest handlande om runan p — som dock 
har fonetisk tendens i staffrågan; så t. e. vill författaren 

* Se närmare Hernlund i Samlaren 1885. s. 25 AF. 



— 202 — 

skrifva du, de i stället för tu, the. Vida viktigare är 
dock att Johan Ihre (f. 1707, d. 1780) ^ samtidigt be- 
gynner sitt nära fyrtioåriga betydelsefulla språkliga för- 
fattarskap, viktigt dock mera på andra områden än i 
fråga om just nysvensk grammatik. Hans förstlingsalster 
på detta falt är det tillsammans med Olof Gkåbero för- 
fattade Specimen Academicum, quo Orthographice Svecana' 
Usus simplicior . . exhibetur, Upps. 1742, hvars titel klart 
anger syftet, och som utgör en hel liten lärobok i rättstafning, 
redigt uppställd. Äfven hans korta Utkast till föreläsningar 
öfwer Swenska språket, Upps. 1745, ny oförändrad uppl. Stockh. 
1751, behandlar trots den mera lofvande titeln blott ortogra- 
fien. Det samma kan sägas gälla hans De distinctione Vocum 
Sueo-Gothicarum Orthographica, Upps. 1753, som handlar om 
homonymer och vikten af att skilja dem åt i skrift. På sätt 
och vis en fortsättning af »Utkast» ha vi i Ihres och Dan. 
ScHEiDENBURGS Dissertotio gradualis Stricturas Criticas in lAng- 
vam Suio Gothicam exhibens, Upps. 1752, där dock innehållet 
är af mera rent grammatisk natur, på några få sidor läm- 
nande nästan en hel liten grammatik in nuce. Allmänna 
språkliga och stilistiska frågor behandlas däremot i Ihres båda 
småskrifter: An scientice lingva vernacula tradi possint ac de- 
beant, Stockh. 1745, och De obligatione sacrorum oratorum ad 
excolendam lingvam Suiogothicam, Stockh. 1753. 

Om de nu nämnda författarna samtliga voro mer eller 
mindre utpräglade framstegsmän i den ortografiska frågan, 
så fördes däremot konservatismens talan härutinnan af rege- 
mentspredikanten Anders Lallerstedt — som redan 1740 
uppträdt såsom författare af »En kort och tydelig svensk 
chriologi», ett slags stillära — uti hans i katekesform upp- 
ställda Tankar om Swenska Orthographien, Stockh. 1743. 
Men nyhetsifrarnas antal växte icke förty, och redan 1744 

. ^ Se vidare Geete, Nordisk familjebok, Johan Ihre, och där anförd 
litteratur. 



— 203 ~ 

började ånyo attackerna på Vetenskapsakademien. Detta år 
inlämnades nämligen till densamma en liten anonym skrift af 
en dess ledamot, säkerligen C. G. Tessin: OfÖrgripeliga tanckar 
om svenska språket i gemen \ innehållande mycket förstån- 
diga reformkraf, förnämligast i fråga om hvad till språk- 
riktighet hörde. Visserligen lade akademien denna skrift 
»till de öfriga handlingarna», men väsentligen samma tankar 
uttalade Tessin något senare såsom preses i Vetenskapsaka- 
demien uti sitt Kart tal om Svenska språkets rykt och upod- 
lande, Stockh. 1746, däri han yrkar reglering af stafningeu i 
fonetisk riktning, utgifvande af en fullständig och på samma 
gång etymologisk ordbok m. m. Förmodligen i följd af detta 
uttalande inkommo under åren 1747 och 1748 till Vetenskaps- 
akademien flera skrifter i ämnet. Af dessas författare blef 
ingen på kort tid så beryktad som den fantastiske filosofie pro- 
fessorn i Lund Labs Laubel (d. 1793), som enligt Rosensteins 
träffande omdöme med sina »påfund vanhedrade mennisko- 
snillet» och uttänkte »reglor af en utmärkt besynnerlighet». 
1747 ingaf denne till akademien sitt första hithörande opus, 
Svenska stensvarwan, som bl. a. bjöd på »en grundelig och 
vig bokstavering», och som så imponerade på akademien, 
att den var starkt betänkt på att låta utge densamma af 
trycket. Men innan detta hann ske, hade Laurel inlämnat 
en ny skrift, däri han efter egen utsago bragt alla ord »på 
19 när under skrifregel», och detta hans Förslag til suenske 
skriv-lagen utgafs nu, Stockh. 1748, utan L:s namn på 
titelbladet, af Vetenskapsakademien, som samtidigt från 
universiteterna, gymnasierna och konsistorierna infordrade 
utlåtande öfver detsamma. Sådana inkommo ock i mängd, 
men voro alla mer eller mindre afvisande; detta med rätta, 
ty vid sidan af radikalt fonetiska ansatser, såsom v för f och 
fv, å för o, d för e. kk för ek m. m., står det argaste qvasi- 

^ Tryckt for första gången i Hern lunds Vetengkaps-Akademien och 
Lars Laurels råttMkrifnings-fönlag, s. 5 ff. 



— 204 — 

etymologiska stafsätt, t. e. vändde, stötde, rode, skrivt, ande- 
ligen, havde, lågja, såtja, och andra besynnerligheter, såsom 
vinda vinna, höga, någre falske säger, kåmmet kommit, dok 
dock, os oss, at att m. m. ^ Vetenskapsakademien drog 
sig ock snart ur spelet, helst mannen blef värre och icke 
'bättre i sina följande talrika arbeten: Inledning til rcette 
foerståndet om mit , . foerslag. Lund 1750, hvars viktigaste 
nyhet är, att å, a, o utbj^tts mot d, w, oe; Dissertatio, qua 
Fundamenta Orthographice . . porriguntur, 1751; L, L:s . . 
Räfst med Sina Orthographiska arbeten, 1756, däri han vill 
jämka sig efter bruket, hvadan han nu ändrar sitt förra evter 
till åfter, väkkd till våckd osv.; Pictura literarum Svethicarum 
genuina^ 1766; Nordens Huvud Document åller Runa-Alpha- 
betets Hemlighet, 1768; Dissertatio Orthographiam Linguoi Sveo- 
num philosophicam sistens, 1772; Slutreflexiou öfver Nordens 
Huvud-Document, 1777; ändtligen Odu Glaf och Staf [anRgrsun 
af Gustaf Adolf f] äller Svånska Språket utredt, 1779. 

Af Laurels många motståndare voro de såsom författare 
mest betydande Hof, Ekholm och Sahlstedt. Lektorn i Skara» 
sedan titulärprofessorn Sven Hof (f. 1703, d. 1786) hade 
redan år 1748 i en till Vetenskapsakademien insänd anonym 
skrift ^ kritiserat Laurel och utvecklade sedan utförligt sina 
åsikter i det högst förträffliga arbetet Swånska Språkets Rätta 
Skrifsätt, Stockh. 1753, samt i en mindre, mot Ekholm riktad 
stridsskrift Anmärkningar . . Angående Swänska Skrif- Och 
Stafnings-sättet, Stockh. 1760; jfr ock han^ i 'Den Swänska 
M ercurius', juli 1758, införda svar på Rhyzelius* (se nedan s. 206 
f.) mot honom riktade anmärkningar samt hans lilla broschyr 
Monita nonnulla.. . de recta pronunciatione vocum svecanarum. 
Skara 1776. I dessa sina skrifter framstår Hof såsom en, i 
synnerhet om man tar i betraktande tidpunkten för hans 
framträdande, rent af snillrik språkfilosof. Hvad särskildt 

^ Se utförligare härom i Herk lunds nyss anförda arbete. 
' Inledningen aftr>'ckt hos Hernlund, a. st. s. 21 ff. 



— 205 — 

hans hufvudföremål, stafningen, beträffar, så visar han sig 
liksom S. Columbus, hvilken han direkt fortsätter, vara en 
klar och skarpsinnig anhängare af fonetisk stafning. I likhet 
med Ihre — i dennes »Utkast» — häfdar han grundregeln, 
att hvad örat hör, bör ögat se. Han drar slutsatsen, att intet 
ljud bör återges medelst två tecken, och att intet tecken bör 
representera två ljud. Han yrkar, att skrifning och läsning 
böra göras så lätta som möjligt, att med vårt språk inför- 
lifvade lånord böra skrifvas på svenskt sätt m. m. I teorien 
råder hos honom absolut konsekvens, men fullt medveten 
om den mänskliga naturens svaghet uppträder han i prak- 
tiken såsom en ytterst moderat reformator. Af lexikalisk 
natur är Hofs Förklaring öfwer besynnerliga ord i Swänska 
Psalmboken, Stockh. 1765. Om hans äfven för riksspråket 
mycket upplysande verk 'Dialectus Vestrogothica' se § 23. 

Vida underlägsen Hof både i lärdom och begåfning, 
men betydligt anspråksfullare och i framställningssättet hetsi- 
gare var Laurels rival i förhållandet till Vetenskapsakademien, 
bokauktionsnotarien och publicisten Erik Ekholm (d. 1784). 
Redan 1748, sålunda samtidigt med Hof, hade han till akade- 
mien inlämnat dels en kritik af Laurel S dels ett stafnings- 
förslag, som sedan omarbetades till skriften Det råtta Staf- 
ningssåttet i Svenskan, Stockh. 1758. Här liksom i sin strids- 
skrift mot Hof, Det råtta skrifsåttet i vissa ord, Stockh. 1758, 
är Ekholm — frånsedt den riktiga tanken, att lånord böra 
skrifvas på svenskt sätt — en ifrig anhängare af »bruket», 
dock med tre undantag: han vill nämligen skrif\'a kk i stället 
för ek, ok för och samt f för fv. Sistnämnda lyckliga tanke 
hade emellertid enligt Ekholms uppgift plagierats af dom- 
prosten i Strängnäs C. F. Ljunöberg i dennes grammatik 
Svenska språkets redighet, Strängnäs 1756, en bok däri efter- 
världen finner det mest märkliga vara terminologien, t. e. 
andestaf aspiration, åndefall kasus, böjelse konjugation, band 

* Ett utdrag härur är aftryckt hos Hernlind, a. st. s. 15 AF. 



— 206 — 

konjunktion osv. Genast vid sitt framträdande blef detta 
märkliga opus föremål för en liflig tidskriftspolemik. Det 
recenserades af Gjörwell i D. Sw. Mercurius, maj 1756, och 
af en anonym författare därsanimastädes maj 1758. I samma 
tidskrifts augustihäfte 1756 uppträdde psevdonymen Bomber- 
felt (dvs. Ekholm?) med en skämtsam kritik af Ljungbergs 
regel, alt »Torre stafar (tenues) stå icke efter de lena (lenes)», 
utmynnande i yrkande på skrifningen gt i stället för Ljung- 
bergs kt. Härpå följde antikritik af »Swänsk» i 'Lärda Tid- 
ningar* 1756, nr 79, 83 och 86 samt svar af Bomberfelt i 
D. Sw. Mercurius, sept. och no v. 1756. Andra kritiker och 
svaromål inflöto i Lärda Tidningar 1756, nr (44,) 46 — 50, 
57 — 8 och 69 — 71. Ändtligen afbasades Ljungberg — och 
Hof — utförligt af Ekholm i Kritiska ok Historiska Hand- 
lingar rörande Svenske Historien ok Språket, I — III, Stockh. 1760. 

Trots allt nit lyckades emellertid ej heller Ekholm att 
på längden vinna eller bevara Vetenskapsakademiens gunst, 
som däremot i rikare mån tillföll »den svenska litteratur- 
kritikens fader», kungl. sekter Abbaham Sahlstkdt (f. 1716, 
d. 1776), en man mindre utmärkt genom egentlig lärdom 
— speciellt saknande all språkhistorisk sådan — eller lingvis- 
tisk begåfning än genom flit och urskillning. Tack vare 
dessa egenskaper och Vetenskapsakademiens auktorisation 
lyckades han för en tid bringa en relativ ro och stadga i de 
ortografiska förhållandena, och hans talrika grammatikor och 
ordböcker utträngde för en lång tid alla ortograiiska förslag 
af samtida medtäflare, bland hvilka här må utom de redan 
anförda ytterligare nämnas följande: 

Olov Svennsson Bbomaxn utgaf Uphou Til en Bättrad 
Stavsättning, Stockh. 1748, däri föreslogs d i stället för th, v 
för f, fv, hv och w m. m. A. J. Molanders Preludium 
grammaticale, Stockh. 1753, är en liten grammatik för dem, 
som ej »lära latin», särdeles för »det ädla Fruentimbret». 
Biskopen i Linköping A. O. Rhyzelius (d. 1761) införde i 



— 207 — 

D. Sw. Mercurius, febr. och mars 1758, en Oforgripelig och 
wålment Hem- och Understellning om Sivenska Språkets önske- 
liga Inrettning och åndteliga Stadgande, däri bl. a. påyrkades 
af öfverheten utsedda »censores», hvilka medelst en »riktig 
Skriflag» och en »fulkomlig Ordabok» böra garantera »wårt 
Språks förwarning för framdeles förändring». Författaren är 
för sin del ifrigt emot användandet af arkaiska språkformer 
— detta i motsättning mot J. Swedberg — men ingalunda emot 
en arkaiserande stafning; så t. e. håller han på skrifningarna 
tu, tin, tå (men //le), i hvilka ord icke »det Danska d» får 
användas. Den bekante publicisten Joh. Rosén (d. 1773) 
hade redan som docent i Uppsala utgifvit en större disser- 
tation De genio lingvce svecance. I, II Stockh. 1750, III Upps. 
1751, innehållande bl. a. åtskilligt rörande stillära och pro- 
sodi. Såsom docent i Lund insände han 1755 till Veten- 
skapsakademien några ortografiska regler, »som tycktes nog 
billiga och förnuftiga». Med en utmärkt klarhet och reda 
uppställer han här såsom ortografiens högsta lag »Bruket, 
så wida det är almänt». Där så ej är fallet, är normen att 
söka i talet, »då man talar rätt». Bruket är godt, endast 
försåvidt det är sådant, att skriften är lätt både för dess 
läsare och skrifvare. Men ett allmänt bruk, om ock dåligt, 
är att föredraga framför ostadighet i ortografien. I praktiken 
blir han därför, tack vare det då för tiden mycket vacklande 
bruket, ofta trots sin konservativa teori en främjare af fonetisk 
stafning, t. e. då han skrifver vård (för värld), där, hanne, män- 
niskja. Samme man har slutligen som lektor i Göteborg infört 
i Göteborgska Magazinet 1759, nr 37 och 38, en uppsats Om 
Swenska Råtskrifningen. Magister P. L. Enandees därsamma- 
städes, nr 39, publicerade Anmärkningar rörande Swenska 
rätskrifningen bjuda blott på några, rätt dumma, modifika- 
tioner af Roséns regler för enkel- och dubbelskrifning af 
bokstäfverna. Originellare äro den något kuriöse magister 
Cabl Brunkmans många reformskrifter: Sättet Till Siuensk 



— 208 — 

Pennelag, Slockh. 1765; den anonymt utgifna Nödwändigaste 
Grunden til Borgerlig Sällhet (som uppges vara »ett enigt och 
redigt Landsspråk»), 1765; Språkkänning, 1766; Förberedelse 
Til en Sivensk Grammatica, I Qvartalet 1767, II Qv. (1767—) 
1774. Hans arbeten ha fonetisk syftning, och särskildt vill 
han ur skriften utesluta bokstäfverna c, q, z och w. Men 
dessutom är han en arg purist, i det han vill hafva platt 
afskaffade alla främmande ord i svenskan. En liten inter- 
punktionslära med några inströdda syntaktiska reflexioner är 
C C. Hanells Litet Försök om Sättet att rätteligen sätta Skiljo- 
märknen uti Skrifvandet, Kalmar 1764. Ett anonymt bref, som 
i D. Sw. Mercurius, dec. 1757, behandlar några stafnings- 
frågor, saknar hvarje betydelse. Värdelösa äro ock fyra små 
anonyma handskrifter ifrån förra hälften och midten af 1700- 
talet, bevarade i Uppsala universitetsbibliotek ^ och afhand- 
lande ortografiska, stilistiska och grammatiska frågor; icke 
alldeles utan intresse däremot en femte dylik, bevarad i två 
exemplar, med titeln Diatriba Critica de Terminationihus 
Vocum in Svetica lingva. — Det stafsätt, för hvilket Georg 
Gi^BDDA i företalet till sin öfversättning Agricolce Lefernes- 
Bescrifning, Stockh. 1765, säger sig »snart cunna gifa All- 
menheten betydande skiäl», bland hvilka namnes vara det, 
att på nio ark »väl et fierdedels are papper blifit bespardt 
genom onödiga bokstäfers ulelemnande», erhöll aldrig denna 
utförligare motivering, som dock synes så väl behöflig i be- 
traktande af de märkvärdiga stafningar, jag redan citerat, 
och andra dylika såsom older ålder, kiyskhet, biuda, set sett, 
men redd rädd, teckn, men trycca, hedsk hätsk, vinlägga osv. 
Sahlstedts äldsta hithörande arbete är Försök Till en 
Sufensk Grammatika efter det nu for tiden brukeliga Sättet att 
tala och skrifva, Stockh. 1747, som redan genom titeln anger 
den ståndpunkt — bruket är stafningens högsta lag — hvilken 
Sahlstedt sedermera alltjämt intog i den företrädesvis brän- 

^ Se Lind i Samlaren 1882, s. 56. 



— 209 — 

nande frågan, stafningen. Också är han både i denna punkt 
och i andra en registrator och kompilator snarare än en 
själfständig vetenskaplig forskare. Genom sin kritik af Laurel 
trädde han 1748 i förbindelse med Vetenskapsakademien och 
hade till slut den tillfredsställelsen att efter åtskilliga förbe- 
redelser kunna under dess auspicier få utgifva vår första 
mera allmänt använda svenska grammatik. Till förarbetena 
höra: hans Anmärkningar öfoer Svenska Språket, Stockh. 175,^ 
(jfr ofvan s. 198); de fyra anonyma, delvis mycket kvicka sati- 
rerna rörande ortografiska o. a. frågor Sagan om tuppen och 
Granskning, Huarigenom anstålies en granskning Til at granska 
Sagan om Tuppen, båda 1758, samt Tuppen om Sagan och Critik 
öfwer Tuppen om Sagan, båda 1759, vidare Tankar om Swenska 
Språket (i hans 'Critiska Samlingar' I) och Tankar öfwer 
Swenska Grammatikan (Crit. S. II), båda 1759, Schwedische 
Grammatika, 1760, Anmärkningar öfwer Particklarne i Swen^ 
skan (Crit. S. III), 1764, Någre Anmärkningar i Swenska 
Språket (Crit. S. IV), 1765 — ett utdrag af de flesta språk- 
liga pai-tierna i Sagan om tuppen och dess fortsättningar — 
samt Veckoblad om swenska språket och ordboken, 1767. 
Ändtligen utkom efter att i Dagligt Allehanda för 1768, nr 59, 
hafva af Sahlstedt på förhand annonserats Swensk Gramma- 
tika . . Af Kongl Wetenskaps Akademien Gillad, Stockh. 1769; 
andra upplagan utkom 1787, den tredje (å titelbladet står 
»andra») nästan oförändrad 1798, förkortad skolupplaga 1772, 
rysk öfversättning 1773, fransk i Gäfle utan årtal (1787?), 
tysk 1796. 

Kanske ännu inflytelserikare än denna Sahlstedts gram- 
matik blef emellertid hans ordboksarbete. Alltsedan Spegels 
ordbok af 1712 hade ej utgifvits andra dylika än praktiska 
hjälpredor, bland hvilka visserligen några mycket värde- 
fulla, för öfversättning till främmande språk. Sådana äro: 
lappaposteln Petrus Fiellsteöms (d. 1764) Dictionarium 
sueco-lapponicum, Stockh. 1738; kyrkoherden i Söderhamn 



— 210 — 

Olof Linds (d. 1765) anonyma Teutsch-Schwedisches und 
Schwedisch-Teutsches Dictionariam, Stockh. 1738, ny mycket 
tillökad och förbättrad samt därför nu mycket värdefull upp- 
laga med utsatt författarenamn och titeln Teutsch-Schivedisches 
und Schwedisch-Teiitsches Lexicon, Stockh. 1749; lektorn, 
sedan prosten P. Sghekberqs (d. 1777) på anmaning af bi- 
skop Erik Benzelius tillkomna Lexicon latino^svecanum, Norr- 
köping 1739, för hvars andra del, »Swensk Ordabok», han 
enligt egen uppgift excerperat J. Swedbergs handskrifna ord- 
bok (hvarom se ofvan s. 189); samme författares Lexicon 
tripartitum, Norrk. 1742, hvars tredje del utgöres af »Swensk 
Ordabok)) ; prosten i Nyköping, sedan biskopen i Strängnäs, 
den bekante statsmannen Jacob Skbenius' (d. 1776) flic/io- 
narium suethico-anglo-latinum, Stockh. 1741; professorn i 
Greifswald Levin Möllers Nouveau dictionaire francois^svedois 
et suedois-frangois, Stockh. (tryckt i Greifswald) 1745, ny 
uppl. 1755; biskopen i Skara D[aniel] J[uslenius'1 (d. 1752) 
Finsk Orda-Hoks Försök, Stockh. 1745, med fullständigt svenskt 
register; professorn i Greifswald J. C. Dähnebts Liber memo- 
rialis germanico-latino-svecicus, Stockh. 1746, ny uppl., äfven 
med titeln Vocabiilarium Eller Tysk, Latinsk och Swensk Orda- 
Bok, Västerås 1775, med utförligt ))Verzeichniss der Schwe- 
dischen Wörter»; samme författares Kurzgefasstes Deutsches 
und Schwedisches Hand-Lexicon, Stockh. 1784. 

Värdefulla ansatser till specialordböcker ha vi i assessor 
Eric Tunelds (d. 1788) register till Inledning til Geographien 
öfver Sverige, Stockh. 1741, 7 uppl. 1792—94; Linnés för- 
träffliga register ))Nomina svecica)) i hans Flora Suecica, 
Stockh. 1745, 2 uppl. 1755; E. Aspelins (d. 1795) Flora 
wconomica, Stockh. 1749, där hushållsväxternas namn an- 
föras både på svenska och latin; [apologisten i Örebro, seder- 
mera kyrkoherden Abr. Samzelius', d. 1773] Svenska Djurens 
Slägtenamn På Latin och Swenska och Grus, Berg och Malm- 
arternas Slägtenamn På Latin och Swenska, Örebro 1762 (om- 



— 211 — 

tryckt af Noreen i Språk och Stil III, 1903), däri författaren 
dock upptagit en hop säkerligen aldrig brukade, af honom 
själf nyskapade namn; major J. F. D[ahlmans] Utkast Til et 
Sjö^lexicon, Örebro 1765. Största värdet för vår tid äger den 
storartade registrering af bibelns ordförråd, som föreligger i 
prosten Laub. Halenius' (d. 1722) efterlämnade och sålunda 
redan under förra perioden författade båda verk: Nya Testa- 
mentets Swenske och Grekiske Concordantier, Stockh. 1734, och 
Swenska och Hebraiska Concordantier Öfwer Gamla Testamentet, 
Stockh. 1742. 

Att Vetenskapssocietetens i Uppsala plan till åstadkom- 
mande af en utförlig svensk ordbok omkring 1732 strandade 
på ledamöternas obekvämhet till ett dylikt arbete, är redan 
ofvan (s. 190) nämndt. Emellertid återupptogs planen i annan 
form 1738 af societetens sekreterare Joh. Ihbe, som nu ock 
erhöll dess uppdrag att utarbeta verket, ett åliggande som han 
efter mer än trettio års arbete infriade, ehuru på något annat 
sätt, än man från början tänkt sig. Under arbetstiden utgaf 
han i disputationsform flera profbitar ur förarbetena såsom 
De mutationibus Lingvce Sveo Gothicce, I Upps. 1742, II Stockh. 
1743, en kort öfversikt — vår öfverhufvud första — af svenska 
språkets historia, som han skärskådar hufvudsakligen från 
ordförrådets synpunkt och indelar i tre perioder: hednatiden, 
medeltiden och nyare tiden; De usu antiquitatum in illustranda 
lingva svio-gothica, Stockh. 1746; Dissertatio gradualis jurandi 
formas in Sviogothia vulgäres enodans, Upps. 1746, däri han 
utreder våra svordomars etymologi; De usu lingvce sveogothicce 
in illustranda antiqua gentis nostrce simpliciiate, Upps. 1748; (till- 
sammans med sedermera teologie professorn Daniel Anner- 
STEDT, d. 1771, hvilken ensam författat del III) A nal 12 ob- 
servationum philologicarum in linguam suiogothicam ex occasione 
vocum difficiliorum libri hymnorum, Upps. I 1751, II och III 
1752; Observationes philologicce in lingvam sviogothicam versi- 
onis scripturce canonicce veteris testamenti, Uppa. 1755. Ändt- 



— 212 — 

ligen utkom efter tolf års, delvis med statsunderstöd * bedrif- 
ven tryckning det på latin afTattade Glossarium Suiogothicum 
i två foliodelar, Upps. 1769. Den förra delen är försedd 
med ett utförligt företal rörande författarens komparati>1: 
etymologiska principer. Det hela är ett jätteverk i afseende 
på snille och lärdom samt, åtminstone i förhållande till den 
i Sverge näst föregående rudbeckska skolan, äfven metod. 
På fullt modernt sätt jämför han de nysvenska orden i första 
rummet med fornspråkets, därnäst med andra germanska 
språks former och så i sista rummet med ännu Qärmare 
stående besläktade språks, och vid sina jämförelser försöker han 
uppställa verkliga regler för ljudmotsvarigheterna. Därför 
blef arbetet ock fullständigt epokgörande och har för resten 
ända tills våra dagar utgjort så godt som vår enda etymo- 
logiska ordbok. Dess styrka står emellertid i nära samman- 
hang med dess begränsning. Denna ligger nämligen däri, 
att det är nästan enbart etymologiskt och på grund af denna 
uppgiftens koncentrering icke på långa vägar uppnår eller 
ens åsyftar fullständighet. Så t. e. har det icke på långt när 
upptagit ens alla de ord, som förekomma i Spegels ordbok, 
om ock å andra sidan många flere nya ord tillkommit. På 
grund häraf samt verkets stora anläggning — både kvanti- 
tativt och kvalitativt — och dyrhet kunde det aldrig komma 
att tillgodose den stora allmänhetens behof af en populär, 
rikhaltig och handterlig hjälpreda för rimligt pris. 

En sådan erbjöds ej heller i det med otrolig flit sam- 
manbragta kolossala verk i fem ^ stora folioband af Vetenskaps- 
akademiens ledamot, kamreraren i Bergskollegiet Samuel 
ScHULTZE, för hvars utgifvande Vetenskapsakademien år 1756, 
således samma år som Ihre fick statsanslag för sitt verk, 

' Se Beskow i Sv. Ak:s Handlingar Ifrån År 1796, XXXI, 247 ff. 

* Så enligt Beskow. Då emellertid band 5, som nu jämte b. 2 och 3 
forvaras i Svenska Akademiens ordboks-skriptorium i Lund, omfattar bok- 
stafven S, så måste arbetet, därest det förelegat fuUbordadt, ha bestått af 
minst sex delar. 



^ 213 — 

begärde statsunderstöd, något som dock afslogs, enär arbe- 
tet ansågs ha »mera vidd än värde». Detta omdöme var 
säkerligen mycket orättvist. Enligt meddelande af O. Hoppe, 
som granskat banden 2, 3 och 5, röjer arbetet en öfver- 
raskande språklig takt, redogör pålitligt för det samtida språ- 
ket och erbjuder en storartad rikedom af goda, hufvudsak- 
ligen det lediga språket tillhörande fraser. Särskildt i sist- 
nämnda afseende öfverträfFas det af ingen nysvensk ordbok 
före Svenska Akademiens nu under utgifning varande. Akade- 
mien anmodade emellertid år 1762 Sahlstedt, som redan 
hunnit utge en mycket liten Swensk Ord-Bok efter det nu för 
tiden brukeliga sättet att tala och skrifva (med latinsk öfversätt- 
ning af de svenska orden), Stockh. 1757, att omarbeta Schultzes 
ordbok K Sahlstedt föredrog dock »mycket» att författa en 
alldeles ny sådan, och efter att ha uti en mängd smärre 
artiklar, t. e. serien Om Swenska Ordboken i Dagligt Allehanda 
1768, nr 36, 39—50 och 52—8 (jfr ock därsammastädes 1769, 
nr 168, och 1773, nr 10, 55, 170, 287 och 298, samt Nya Lärda 
Tidningar 1774, s. 273 ff. och 345 ff.), och den lilla skriften 
Fragmentum De Vocum in Dictionario Suecico interpretatione 
latina, Stockh. 1772, förberedt allmänheten på densamma 
samt uti ett litet Dictionarium pseudo-svecanum, Västerås 1769, 
afsöndrat de främmande ord, han ansåg »kunna alldeles um- 
bäras», utgaf han den egentliga ordboken, till hvilken han 
1770 fått statsunderstöd, under titeln Swensk Ordbok Med 
Latinsk Uttolkning, På Kongl. Maj:ts allernådigste Befallning 
Författad, Stockh. 1773. Här ha vi en för sin tid verkligt god 
handbok, som ändtligen afhjälpte ett länge kändt behof och 
i många decennier förblef vår allmännast använda, i följd 
hvaraf den ock blef af det största inflytande. Den kritiserades 
af signaturen c. n. i Nya Lärda Tidningar 1774, s. 47 f., och 
1775, s. 73 fT. — jfr densammes Förteckning på bristande ord 
i Sahlstedts swenska ordbok (A — Be) i Gjörwells 'Adressen' I 

^ Se Beskow, a. st. s. 241 fif. 

Noreen, Vårt språk, Bd I. 15 



— 214 — 

(1775), nr 1, 5, 19, 21, 23—4, 26, 30—1, 35 och 40—2 — 
hvarpå följde svar därsammastädes af Sahlstedt 1774, s. 246 
ff., och 1775, s. 97 fT., samt af märket X. Y. Z. (troligen 
Sahlstedt) 1775, s. 193 ff. 

I detta sammanhang må nämnas å ena sidan Sahlstedts 
skrift In glossarium Svio-gothicum a J. Ihre editum observa- 
tiones, Stockh. 1773, som redogör för den olika planen i hans 
egen och Ihres ordböcker samt framställer åtskilliga, vanligen 
rätt befogade — jfr dock O. Sundel i Vitt. Hist. o. Ant. Ak:s 
Handlingar XII, 286 ff. — anmärkningar mot Ihres glossarium 
och meddelar rättelser af öfversättningarna i hans eget arbete; 
å andra sidan Ihres efterskörd till sitt hufvudverk, disputatio- 
nerna De adagiis sviogothicis, Upps. I 1769, II 1770, III 1771, 
De harmonia lingvcv grcecce et svio-gothicce, Upps. 1770, och 
De harmonia linguce latince et svio-gothicw, Upps. I 1771, 
II 1773; hans förnämste lärjunge Erik Sotbergs (sedan af 
Sotberg, kansliråd, d. 1781) Anmärkningar Öfver Svenska 
Språket, författade 1773, tryckta i Vitterhetsakademiens Hand- 
lingar (äldre serien) II, 61 ff. (1776), recenserade i Vitterhets 
Journal 1777, s. 40 ff., hvari vi finna det till tiden andra för- 
söket till en svensk språkhistoria, utgående från samma hufvud- 
synpunkter som Ihres ofvan (s. 211) nämnda försök i samma 
riktning; slutligen det något äldre arbetet af Ihres samtida 
Daniel Herweghr (till sist biskop i Karlstad, d. 1787) De 
generi linguce svecance. I, Upps. 1747, en akademisk disser- 
tation, däri bl. a. frågor ur ordbildningsläran behandlas. 

Ett stort lexikaliskt arbete, som möjligen kunnat jämte 
Ihres och Sahlstedts blifva en prydnad för tidehvarfvet, stan- 
nade däremot i manuskript, nämligen assessorn i Antikvitets- 
arkivet Samuel Gagnerus* (d. 1791) samlingar, hvarur 1773 
eller 1774 till Kanslikollegium inlämnades omkring 70 ark 
»Försök till det nu warande Swenska Språkets Odling och 
Riktande med goda och ännu lämpliga ord utur Fornspråket» 
m. m., upptagande äfven förslag till nybildningar och lån ur 



— 215 — 

dialekterna. Såsom exempel på ord, med hvilka G. ville rikta 
språket, må anföras bragd, brådlynt, bråtta vika, dorma half- 
slumra, drafvel, dusa, hugstor, storbygd (substantiv), ådelboren, 
åflan eller — hvad G. anser vara »wågade» ord — forstena, tik- 
ståtlig, motwerka, omfång, stortänkt, uråmne. Utdrag ur arbetet 
meddelades af G. i Nya Lärda Tidningar 1774, s. 73 fF. (med 
redogörelse för arbetets plan), 243 ff. och 249 ff. Ett profark 
(A — En) trycktes med titeln Förtekning På Gamta Sivenska 
etter Götliiska Ord . . at rikta den moderna Sivenskan, utan 
tryckår (troligen 1775, möjligen senare), tryckort och för- 
fattarenamn. Det hela beräknades då komma att utgöra 14 
ark i oktav, men år 1784 har G. i Upfostrings-Sälskapets 
Tidningar, nr 21, infört ett upprop till allmänheten, däri han 
anhåller om biträde vid insamlandet af dialekt-, vetenskaps-, 
konst-, slöjd- och hushållsord, öfverhufvud alla som fattades 
i Sahlstedts ordbok. Denna kolossala plan ledde åtminstone 
icke till något, som utmynnade i en publikation, och G:s 
storartade samlingar förvaras ännu i dag outgifna i tio (ur- 
sprungligen elfva) folioband uti Vitterhetsakademiens bib- 
liotek K 

I sammanhang med Gagnerus' af positiv purism besjä- 
lade arbete torde böra nämnas ett rafflande exempel på ne- 
gativ sådan, nämligen den anonyma skriften Undersökning 
om de fotgder Iivarmed inliemskt språks forakt verkar på fotkets 
seder: Med tittåmpning på svenska fotket i synnerliet, Stockh. 
1770, tryckt hos direktör Lars Salvius, den bekante utgifvaren 
af Lärda Tidningar m. m. (d. 1773), hvilken tvifvelsutan 
också är arbetets författare. Innehållet utgöres af utförliga 
puristisk-patriotiska haranger, icke illa skrifna, men af väl 



^ Enligt Rydqvist, Svenska akademiens ordbok, historiskt och kritiskt 
betraktad, s. 29 noten, innehåller arbetet »Forn-Nordiska ord, särdeles Is- 
ländska», samlade »af Gagnerus och hans föregångare» [?], men utan värde 
»for Svenska Akademiens Ordbok» — ett, i betraktande af hvad jag ofvan 
citerat, i sanning förv^ånande omdöme. 



— 216 — 

allmänt hållen natur. För oss vida värdefullare är då den 
diskussion angående speciella språkriktighetsspörsniål, som 
bjudes i de följdskrifter — alla anonyma — hvilka fram- 
kallades af Olof Celsius d. y:s smaklösa »Tal om Smak uti 
den Svenska, så bundna, som obundna Vältaligheten», Stockh. 
1768. Först kom den skarpa och kvicka skriften Anmärk- 
ningar öfver . . Celsii Tal osv., Stockh. 1768, författad af hof- 
marskalken Chr. Maxderstböm, mera bekant såsom författare 
af bl. a. det förtjänstfulla Försök til et svenskt rim-lexicon, 
Stockh. 1779, som, om man bortser från Arvidis ofvan (s. 
191) nämnda hithörande parti i hans 'Manuductio', är vårt 
äldsta arbete af detta slag. Så följde Erindringar vid An- 
mårkningarne öfver osv., Stockh. 1768, och [Abe. SahlstedtsJ 
Bref Til Auctoren Af Anmärkningar öfver osv., Upps. 1769. 
Alla tre broschyrerna äro närmast att karakterisera som reso- 
nerad »kriarättning». Några sidor exempel på »oriktigt» 
språkbruk, mest i fråga om syntaxen, förekommer ock i riks- 
rådet Carl Rudenschölds (d. 1783) Tal om Svenska Språkets 
Att och nuvarande Bruk, Stockh. 1772, som för öfrigt blott 
innehåller resonemanger af allmän natur och utan vidare 
intresse. Mera speciellt hållen och af verkligt värde är där- 
emot samme författares vida äldre lilla anonyma skrift En 
skälig critique, Stockh. 1755, handlande om fel i Dalins öfver- 
sättning af Montesquieus 'Considerations'. Till samma art 
af författarskap höra äfven delvis Sahlstedts Anmärkningar 
Öfwer Framlidne Stats-Rådet Samuel Trievalds Lärespån i 
Swenska Skalde-Konsten (i Critiska Samlingar II), 1759, som 
däremot märkvärdigt nog icke innehålla någonting rörande 
det metriska. 

Metriken är annars, liksom under 1700-talets första 
tredjedel (se ofvan s. 200) så äfven under hela dess fortsätt- 
ning, föremål för ett lifligt intresse. Bland hithörande arbeten 
af vikt och betydelse för ljudläran är det till tiden äldsta 
packhusinspektoren och titulärprofessorn Anders Nicanders 



— 217 — 

(d. 1781) OfÖrgripelige Anmerckningar Öfwer Swenska Skalde- 
Konsten låmU Förslag och Bewis, At den samma kan äfwen 
bindas til de Reglor, Som den Latinska har til Rätte^snöre, 
Stockh. 1737, hvars blotta titel röjer både arbetets plan och 
dess, såsom vi nu veta, grundfel. Enstaka observationer af 
värde saknas emellertid icke. Särskildt torde N. vara den, 
som tidigast iakttagit den viktiga skillnaden mellan akut och 
grav betoning i svenskan ^ På samma missuppfattning, som 
Nicander röjer, i fråga om den latinska metrikens tillämplighet 
utan vidare på svenskan, basera sig de »Oförgriplige Reglor» 
och det »Appendix angående Accenten», som riksrådet Gustaf 
Palmfelt (d. 1744) vidfogade sin öfversättning, P. Virgilii 
Maronis Ecloger, Stockh. 1740. Viktiga upplysningar om 
accent och kvantitet meddelar en handskrift i Uppsala uni- 
versitets nordinska samling med titeln Prosodia Soecana. A 
sista sidan står med annan handstil än det öfriga »Carolus 
Jac. Renmarck W[ester]b[o]t[nie]ns[is] 1745» (f. 1723, kollega 
i Piteå, d. 1773), hvilket dock knappast torde ange för- 
fattaren *. Då manuskriptet börjar med orden »Wi hafwa 
tilförene uti Orthographien wisat», så ha vi här säkerligen 
att göra med en afskrift af en del af ett något äldre, större 
arbete. Obetydliga äro däremot de »Påminnelser wid Swenska 
Wers-konsten», som afsluta gymnasieadjunkten i Västerås 
JoH. ScHEDViNS Anwisning Til Latinska Prosodien, Västerås 
1759, 2 förbättrade uppl. 1803 med företalet dateradt 1775 
(eller är detta taget ur en förlorad 2 u[)pl., så att den af 
1803 egentligen är en 3 uppl.? ^). Delvis rent pekoral är det 
lilla som förekommer i [C. J. Brunjeansons] »Inledning» 
till Verser i blandade ämnen, Stockh. 1768, såsom torde framgå 
af följande citat: »Alla enstafviga ord äro korta. Likaledes 



* Se Kock, Språkhistoriska undersökningar om svensk akcent, II, 23 f. 
» Se Kock, a. st. II, 306 noten. 

' Så förmodar Hammarsköld, Förtekning på . . Cnderoisnings-Böcker 
s. 124. 



— 218 — 

alla tvåstafviga utom farväl och de ord som börjas med be 
och fory> eller: »Man bör förkasta alla trestafviga ord som 
icke börjas med be och for: dock undantagas Gudinna och 
Grefvinna», Synnerligen fina åter äro observationerna i den 
bekante skalden, Västerås-lektorn (slutligen prosten) Olof 
Bergklints (d. 1805)* långa not'* till »Hvad är en vers?» 
i hans (Mindre) Sammandrag af Wetenskaperne I, 2 uppl. 
Stockh. 1781, 3 uppl. 1794; icke minst gäller detta loford 
hans eller, för att tala med Bergklint, »Naturens egen Proso- 
daiska Grundregel: Sått hwar och en stafwelse på et sådant 
ställe i takten, at den får samma uttal eller mått, som den 
i sig sjelf har efter språkets tale-art, så blifwer versen sådan 
som den bör vara», en uppfattning af det metriska grund- 
problemet, hvarigenom han visar sig vara långt före sin sam- 
tid. Däremot förekommer intet af speciellt språkligt intresse 
i hans tidigare disputationer De habitu lingoce svecancB in 
poesi I (preses C. Aurivillius), Upps. 1761, II (under eget pre- 
sidium) 1764. Mindre betydande äro ock de anmärkningar, 
som utgifvaren (magister P. Rudin, d. 1793) af Vitterhets 
Journal 1777, s. 17 fT., anknutit vid O. v. Dalins »Korta på- 
minnelser Vid Svenska Skaldekonsten i vår tid», införda i 
Vitterhetsakademiens Handlingar (äldre serien) 1, 105 ff. (1755). 
Manderströms rimlexikon af 1779 är redan ofvan (s. 216) om- 
nämndt. Aldrig utgifven blef Sven Hofs (jfr ofvan s. 204) stora 
handskrift Den Svenska Skaldekonsten (öfver 600 ss. 4:o; i Skara 
bibliotek), hvaraf lämnas ett myckel kort sammandrag i (G. 
Regnérs) Svenska Parnassen för 1785, s. 78 fF., 172 fF., 281 ff. 
och 371 ff. Af intresse för oss är däri blott stycket »Om 
Skalde-qvädens utvärtes skick eller Versificationen» (Sv. Parn., 
s. 172 ff.), som dock icke på långt när kan mäta sig med 
författarens andra arbeten. Också gjordes det till föremål 

* Se vidare L. Ribbino, Om Olof Bergklint, Stockh. 1874; H. Himmel- 
strand, Olof Bergklints kritiska verksamhet (Upps. 1898), s. 28 ff., 130 ff. 

• Nästan fullständigt aftryckt hos R. v. KrvEmer, Om trestafviga ords 
användning i vers (sep. ur Pedagogisk tidskrift 1899), s. 74 ff. 



— 219 — 

för en mycket skarp, men befogad kritik af den bekante 
vitterlekaren kommerserådet Ebic Skjöldebrand (d. 1814) i 
den anonyma skriften Afhandling om accent och qvantité, 
Stockh. 1795. Intet af språkligt intresse träffas i den lilla 
uppsats »Om de grunder, hvarefter Svensk vers bör uttalas», 
som ingår i företalet till den bekante poeten Nils Lorens 
Sjöbergs (d. 1822) Skaldestycken, Stockh. 1796, och i de 
häremot riktade polemiska 'Anmärkningar om Svenska Versi- 
ficationen', som skalden G. F. Gyllenborg vidfogat sina 
Försök om Skaldekonsten, Stockh. 1798, samt i Sjöbergs häraf 
föranledda anonyma Svar på anmärkningarne om svenska 
versificationen, Stockh. 1798. 

öfverhufvud är den rent språkvetenskapliga produktio- 
nen under hela den gustavianska tiden mycket torftig i jäm- 
förelse med hvad som åstadkoms under frihetstidens sednare 
hälft, särskildt om vi tänka på Ihres och Sahlstedts stor- 
artade verksamhet. Af ordböcker är — frånsedt Sahlstedts 
redan (s. 213) nämnda ordbok af 1773, som ju egentligen 
är ett alster af frihetstiden — blott alt anföra dels åtskilliga 
praktiska hjälpredor för öfversättning från svenska till främ- 
mande språk, dels några äfvenledes rent praktiska syften 
fullföljande specialordböcker. Till det förra slaget höra: 
den anonyma Vocabulaire Frangois-Svedois & Svedois-Francois 
i två delar, Stockh. 1773; docenten J. C. Sjöbecks Engelskt 
och Svenskt samt Svenskt och Engelskt Hand-Dictionair i två 
delar, Stockh. 1774, 1775; E. Lindahls (d. 1793) och J. 
Öhrlings (d. 1778) Lexicon lapponicum cum . . indice svecano, 
Stockh. 1780; professorn i Greifswald J. G. P. Möllers (d. 
1807) Teatsch-Schwedisches and Schwedisch-Teutsches Wörter- 
huch i tre delar, Greifswald 1782, 1785 och 1790, ny uppl. Tysk 
och Swensk (samt Swensk och Tysk) Ord-Bok, Stockh. 1801 
och 1802 samt Leipzig 1808, den viktigaste af dessa ord- 
böcker; Dähnerts ordbok af 1784, h varom se ofvan s. 210; 
sjökaptenen G. Widegrens (d. 1802) Svenskt och engelskt 



— 220 — 

lexicon, Stockh. 1788; (J. Björkegrens och) kanslisten i Kom- 
merskollegiet Barth. Nystböms (d. 1808) Dictionnaire frän- 
cois-suédois et suédois-francois (I, II Stockh. 1784, 1786, 2 uppl. 
1795), III Stockh. 1794 (jämte sårskildt paginerade Tillägg- 
ningar och Rättelser', bifogade 2 uppl. af b. II). Bland 
specialordböcker ha vi att märka: den anonyma Concordantz 
Öfver Den Swenska Psalmboken, Upps. 1772; registren till Joh. 
FiscHEBSTEÖMS (d. 1796) förträffliga Nya Swenska Economiska 
Dictionnairen I — IV, Stockh. 1779 — 92; bergsrådet Sven Rin- 
MANS (d. 1792) Bergwerks lexicon I, II, Stockh. 1788—89; 
öfverjägmästaren M. H. Bbummers (d. 1790) Försök till ett 
svenskt skogs- och jagt-lexikon, Gtb. 1789; B. A. Eupheaséns 
Carl von Linnés Termini botanici, Gtb. 1792; [laborator A. G. 
Ekebergs, d. 1813] Försök till Svensk nomenklatur för chemien, 
Upps. 1795; handelsbiträdet Magnus Obbelius' efterlämnade 
förtjänstfulla BTbeieKöpmans-ochMaterial-Lexicon, Stockh. 1797. 
Ännu magrare är det på den rena grammatikens fält, 
där vi knappast ha mer än ett enda arbete af verklig be- 
tydenhet att anföra. Alldeles obetydlig är nämligen den 
anonyma skriften Försök Till Stadgad Redighet Uti Swånska 
Språkets Tal- och Skrifkonst, Upps. 1775 (så å titelbladet; å 
sista sidan står 1776), som blott innehåller paradigmer. Icke 
så den bekante historikern, kammarrådet Anders af Botins 
(d. 1790) Svenska språket i Tal och Skrift, Stockh. 1777 (re- 
censerad i Vitterhets Journal för nov. dec. 1777), 2 förbätt- 
rade uppl. 1792, ett verkligt godt arbete — om också icke 
på långt när i den grad, som hans samtid höll före — hvilket 
i flera afseenden betecknar ett framsteg framför Sahlstedts 
grammatik. Förträffliga tankar i språkfllosoflska, språkpeda- 
gogiska, stilistiska, språkriktighets- och rättskrifningsfrågor 
uttalar Bergklint i de utförliga noterna till »Hvad förstås 
med Philologien?)), »Hvad är Grammatica?», »Af huru många 
delar består Grammatican?» m. m. i sitt ofvan (s. 218) 
nämnda '(Mindre) Sammandrag af Wetenskaperne', 2 och 3 



— 221 — 

uppl. Sunda åsikter och detaljanmärkningar i språkriktig- 
hets- och stilistiska frågor uttalar äfven den ryktbare pro- 
fessorn i Åbo H. G. PoBTHAN (d. 1804) flerestädes i sin aka- 
demiska disputation De elocutione oratoris sacri, Åbo 1784, 
1795. En och annan liten ortografisk anmärkning innehåller 
densammes dissertation De origine et propag. litterarum, Åbo 
1794, 1795 K Ett rudiment till svensk satslära har man 
i den lilla inledningen till lektor Mabcus Wallenbeeqs (d. 
1799) Syntaxis latina, 1796, 2 uppl. 1817, 3 uppl. med änd- 
ringar och tillägg utg. af magister C. A. Carlsson, Link. 1829, 
4 uppl. 1845; inledningen utgafs med tiden separat [af pro- 
sten J. P. ScHOULTZE, d. 1848] med några tillägg och under 
titeln Försök till en Konstraktions-låra i Svenska språket, Stockh. 
1831 utan författare- eller utgifvarenamn. Om några andra 
grammatiska arbeten från 1790-talet, bland hvilka åtminstone 
ett icke är utan ett visst värde, se nedan s. 224 f. 

1 den högviktiga rättskri fnings frågan är Botins stånd- 
punkt densamma som Sahlstedts (se s. 208), men klarare 
preciserad och utvecklad. »Bruket är högsta lagen». »Då 
bruket är allmänt, måste alla andra skäl vika». Äfven då 
ett bruk, såsom t. e. fu för v, är »alldeles onödigt, tillkommet 
i senare tider och stridigt emot Svenska skrifsättets natur», 
så »måste det vördas», därest det är »allmänt». Då åter så 
icke är fallet, »bör man taga sin tillflygt till ordens ursprung 
eller slägtskap, som må antagas såsom andra grundsatts». 
»Näst bruket och ordens ursprung blifver tredje och sista 
grundsatts: öfverensstämmelse emellan ljud och bokstaf». 
Ungefär samma ståndpunkt intar Bergklint, ty ehuruväl han 
med sin vanliga klarhet i principernas formulering drager — 
liksom tidigare Hof (se s. 205) och Rosén (se s. 207) — den 
pedagogiska synpunkten fram i förgrunden med dessa gyllene 
ord: »Wi skrifwe för samma orsaks skull, som wi tale, nemli- 
gen at man af orden må med möjligaste lätthet och tydlighet 

* Se Heikel, Filologins studium vid Åbo universitet, s. 283 f. 



— 222 — 

fatta wår mening: detta är hela grundsatsen, och til följe 
däraf är alt det Rättast, som bäst bidrager til dessa ändamål : 
alt hwad som däremot wåller hinder, måste då wara mindre 
rått om icke orätt», så sätter han dock i tillämpningen »ur- 
sprunget», »analogien» (dvs. den etymologiska samhörigheten) 
och framför allt bruket såsom norm, ty »Där inga andra sär- 
skildta och drifN\'^ande skäl äro, där följer man tryggast det all- 
männaste bruket; så wåller man ej oreda genom någon sällsam - 
het.» En fullkomlig ömvändning af denna rangordning bjuder 
oss en liten anonym skrift af kämnären Peteb Planberg * : 
Grund-Reglor til den Svenska Orthographien, Stockh. 1787, som 
uppställer mycket förståndiga principer, om ock i praktiken 
prutmån beviljas. Rangrullan har alltså här följande utseende: 
1. Uttalet. 2. Ursprunget. 3. Bruket. 4. Vigheten i skrifvande, 
detta sista en jämförelsevis ny och praktisk synpunkt. 

Den gustavianska tidens ofruktsamhet i fråga om gram- 
matisk litteratur är så mycket mera påfallande, som Gustaf 
III ju själf hade det lifligaste intresse för hithörande ämnen. 
Det mest slående beviset därpå är inrättandet af Svenska 
Akademien 1786, hvilken i stiftelseurkunden säges ha till- 
kommit »endast för Svenska språket». Och i stadgarna 
för akademien heter det: »Academiens yppersta och ange- 
lägnaste göromål är at arbeta uppå Svenska Språkets ren- 
het, styrka och höghet» samt: »Thy åligger äfven Acade- 
mien at utarbeta en Svensk Ordabok och Grammatica». Med 
förverkligande af denna uppgift grep man sig inom akade- 

o 

mien också an med stor ifver — till en början. Ar 1787 
beslöts ordbokens utarbetande genom bokstäfvernas fördel- 
ning på ledamöterna medelst lottning, och samma år utdela- 
des till akademiens medlemmar en [väsentligen af Kellgren 
författad, men äfven profords-artiklar af Nordin, Leopold, 
Adlerbeth, Rosenstein och Clewberg upptagande] Underrättelse 

* Så riktigt hos Rosenstein, under det att Wieselgren oriktigt uppger ' 
»Plantberg». 



— 223 — 

om det, som hör iagitagas af de Ledamöter i Svenska Acade- 
mien, hvilka åtagit sig at arbeta på den Svenska Ordahoken, 
Slockh. 1787. I denna förträffliga skrift, fullt värdig sin för- 
fattares snille, meddelas först en fullständig plan för ord- 
boken, så väl uppgjord, att den knappast nu kan göras bättre. 
Så följa valda artiklar såsom prof på hur samlingarna borde 
för de särskilda ordens vidkommande anläggas. Härtill fogas 
ofta utförliga grammatiska (äfven sj^ntaktiska) och orto- 
grafiska anmärkningar: om de två tonfallen i svenskan; om 
principerna för kvantitetsbeteckningen, hvilken K. helst såge 
så ordnad, att dubbelskrifna konsonanter afskaffades och lång 
vokal utmärktes medelst accenttecken; om försvenskad staf- 
ning af lånord, m. m. Men endast ett fåtal af akademiens 
ledamöter, t. e. Adlerbeth och framför allt Murberg, gjorde 
allvar af ordsamlandet och -bearbetandet, och äfven dessa 
upphörde rätt snart därmed, hvarefter företaget så godt som 
alldeles låg nere från 1799, då den därmed (1793) särskildt 
betrodde Joh. Stenhammar afled, ända till 1836 ^ 

Med allvarligare intresse vände man sig till akademiens 
andra språkliga uppgift grammatikan, men stannade tills 
vidare helt och hållet vid utanverken, ortografien, för hvilken 
intresset hos oss alltid visat sig outslitligt. Ett försök till 
lagstiftning å detta område syntes fortfarande högst nödigt 
och nyttigt. Det genom Sahlstedts auktoriserade arbeten och 
Botins af författarens stora anseende uppburna grammatik 
stadgade »bruket» var långt ifrån upphöjdt öfver angrepp af 
»novatores», nyhetsmakare. Planbergs opus af 1787 är redan 
omnämndt (ofvan s. 222). 1795 utgaf Vetenskapsakademiens 
astronom och redaktören af dess almanackor Henrik Nicander 
(d. 1815) sin Upplysning Angående Det i senare åren nyttjade 



* Se utförligt om härmed sammanhängande frågor Rydqvist, Svenska 
Akademiens Ordbok, historiskt octx kritiskt betraktad, och de därstädes, s. 3 
noten, anförda skrifterna samt LJUKoaREN, Svenska Akademiens historia 1786 
—1886, II, 384 flf.. 420 flf. 



— 224 — 

Stafningssättet i Almanackorne, däri han på ett utmärkt sätt 
försvarar, att förnamn behandlas såsom appellativer, och att 
ursprungligen utländska sådana stafvas på svenskt sätt liksom 
andra lånord, en fråga som äfven debatteras i Stockholms 
Posten 1795, nr 129, 245 m. fl. En riktig radikal är den 
anonyme författaren af Hjelpreda Wid Grammatiken, Karlstad 
1795, ett arbete som blott behandlar latinet, utom å det första 
och sista bladet, där spridda anmärkningar om modersmålet 
meddelas. Han skrifver konsekvent w för hw och fw, kw 
för qii, f för ph, emedan »gammal orätt bör rättas»; han vill 
äfven skrifva j för /y. rf/, Ij och »lent» g samt »finner inte 
skäligt, att ordens ursprung bör wärka på stawningen». Att 
äfven inom Svenska Akademien funnos kättare gentemot den 
Sahlstedt-Botinska ståndpunkten, synes af hvad ofvan anförts 
ur Kellgrens 'Underrättelse'. Den utförligare »Afhandling 
om Svenska Orthographien», som K. i samma skrift säger 
sig snart ämna förelägga akademien, och af hvilken han 
hoppades mycket i reformväg, blef emellertid aldrig synlig, 
och med hans död (1795) tyckes det ortografiskt liberala 
elementet i akademien ha förstummats. Olyckligtvis blef det 
sålunda icke en Kellgren, utan Leopold, som blef den domi- 
nerande inom akademien i denna liksom i så många andra 
frågor, och man bestämde sig nu för att väsentligen ansluta 
sig till Botins ortograliska principer. Dessa äro ock de för- 
härskande i ett par samtidiga, rent praktiska syften fullföl- 
jande arbeten af författare utom den akademiska kretsen. 
Det ena är pastorn i Langenhanshagen Gustaf Sjöborgs 
Schwedische sprachlehre fur Deutsche, Stralsund 1796, 2 uppl. 
1811 (3 uppl. utg. af K. Lappe 1829, 6 uppl. utg. af Kempe 
1848), ett arbete af särskild förtjänst därigenom, att det med- 
delar äfven »die allgemeinsten Abweichungen der vertraulichen 
Umgangssprache und der vornehmsten Mundarten von den 
Regeln der Schriftsprache». Det andra är läraren vid Karl- 
berg, titulärprofessorn P[eter] M[oberg]s (d. 1825) Försök 



— 225 — 

til Hjälpreda i Svenska Orthographien för Cadeiterne, Stockh. 
1796, hvilket anspråkslösa arbete är den utförligaste svenska 
rättstafningslära, som dittills utkommit. Förmodligen är 
Moberg äfven författare till det mycket lilla och högst sche- 
matiska utkastet De Oumbärligaste Grammaticaliska Begrepp . . 
til KongL Krigs- Academiens tjenst Stockh. 1795. Mycket senare 
utgaf samme flitige författare Försök till en lårobok för ny- 
begynnare i allmänna och svenska grammatiken, Stockh. 1815 
(recenserad i Allmänna Journalen 1816, nr 86), 2 tillökade 
och förbättrade uppl. 1825, under hvilken blygsamma titel 
döljer sig vår kanske ända tills dato mångsidigaste och rik- 
haltigaste samt äfven i flera andra afseenden bästa nysvenska 
grammatik, innehållande allt möjligt, hvaraf mycket nu för 
första gången på svenska behandladt: språkfilosofi, stilistik, 
syntax, ordbildningslära, ortoepi, ortografi m. m. I sist- 
nämnda punkt var emellertid det »bruk», Moberg nu följde, 
ett i viss mån annat än det i hans äldre arbeten hyllade. 
Det var nu Svenska Akademiens. 

o 

Ar 1801 hade nämligen denna efter mångåriga »täta 
öfverläggningar och beslut» utgifvit en [af Leopold författad 
och med ett långt och viktigt företal af Rosenstein försedd] 
Af handling om svenska stafsåttet (i Sv. Ak:s Handlingar Ifrån Ar 
1796, del I), som för mer än ett hälft århundrade blef norm- 
gifvande. Arbetet är icke en egentlig rättstafningslära, utan 
ett med exempel rikt späckadt resonemang öfver grundtemat 
»Titt icke ändra hvad bruket stadgat», utan »visa skäl till 
bruket» och »af delade bruk bestämma det rättaste». Delta 
sista uttryck visar hän på en högre princip än bruket själft. 
Denna finner Leopold icke i etymologien, hvars oduglighet 
såsom stafningsprincip förträffligt uppvisas; icke heller i ut- 
talet, en princip som han märkvärdigt nog alldeles under- 
låter att kritisera; utan i hvad han med ett nytt ord kallar 
»stafbyggnaden», dvs. att på ett likartadt sätt byggda stafvel- 
ser böra beteckna samma ljud på samma sätt, hvilket vill 



— 226 — 

säga ungefär detsamma som att »undantagen» böra följa 
regeln, så snart de ej uppbäras af ett fullkomligt stadgadt 
bruk. Det år alltså stafningens reda och konsekvens, som 
är Leopolds högsta norm, visserligen alltid inom brukets 
gränser, och är han därför en af de första (jfr Hof, Rosén och 
Bergklint ofvan s. 205, 207 och 221), som anlägger den egent- 
ligen först i våra dagar rätt till heders komna pedagogiska syn- 
punkten på rättstafningsläran. På nu angifna basis är L:s arbete 
så väl utfördt, som det öfverhufvud kunde blifva med »brukets» 
black om foten, och det förtjänar därför nästan alla de loford, 
det i lång tid fått mottaga. I en viktig punkt är det reforma- 
toriskt. Det fastslår nämligen för all tid det berättigade i, 
hvad redan Hof, Ekholm, Kellgren m. fl. yrkat, att lånord 
skrifvas på svenskt sätt, ett yrkande som L. besynnerligt nog 
icke finner vara ett ändrande af stadgadt bruk. Det inför 
således t. e. sådana stafningar som aktör, löjtnant, kansli, 
kritik, fåtölj, talang, filosofi, teater, supé m. m., men vågar 
naturligtvis ej ta steget fullt ut: Carl, Christus, corps, baste 
m. m. anses det ännu för vågsamt att antasta. Också var 
redan det steg, som nu togs på reformvägen, alltför radikalt 
för mången, liksom ock tilltaget att söka råda bot för vack- 
landet i fråga om lång konsonants beteckning genom att 
favorisera dubbelskrifning verkade på många håll stötande. 
Det sednare är ju mindre underligt, då denna fråga ännu i 
dag icke kan anses vara utdebatterad, och då Kellgren nyss 
uttalat sig i alldeles motsatt riktning (se ofvan s. 223). Men 
äfven försvenskandet af lånordens stafning hade för icke så 
länge sedan varit föremål för en kritik, som gjort ett visst 
intryck, nämligen i Olof Strands ^ i 'Öfningar af Sällskapet 
Witterlek' III, 95 ff., Stockh. 1763, införda mot Ekholm 
riktade satir »Svenska språket», däri han med mycken öfv^er- 
lägsenhet gycklar icke blott med skrifningar sådana som 

^ Icke, såsom hittills antagits, 01. Bergklint; se Sylwan i Samlaren» 
1897, s. 165. 



— 227 ~ 

bårjare, värv, vilken, äfter, kvikk, där, stava, känn, att, utan 
åfven med sådana som kalas (för collats), kritik, filosof, orto- 
grafi. Också var det i synnerhet mot dessa båda punkter, 
konsonantfördubblingen och lånordens försvenskning, som 
kritiken af akademiens förslag riktade sig, dels före »Af- 
handlingens» utgifvande och då i form af tidningspolemik (af 
v. Bääeenhjelm, Leopold m. fl.) i Dagligt Allehanda 1801, nr 
88, 95, 153—4, 171, 181, 213, och i Stockholms Posten 1801, 
nr 89, 156, 159, 171, 180, 183, 187, dels senare i en utförlig 
motskrift af den bekante läkaren och nationalekonomen 
David Schulz von Schulzenheim (d. 1823): Anmärkningar 
vid svenska språkets skrifsått, författad och daterad 1802, men 
tryckt först Stockh. 1807, däri den mer än sjuttioårige för- 
fattaren ifrigt, ehuru med ringa framgång tar till orda för 
etymologisk eller åtminstone gammalmodig stafning. Den 
motskrift, som Leopold på akademiens uppdrag utarbetade, 
blef aldrig tryckt, utan omarbetades så småningom till den 
Undersökning om grunderna till svenska stafsättet med hån- 
seende till akademiens iitgifna Stafnings-Lära, och till fullständi- 
gare utveckling af hennes grundsatser, som först 1837 trycktes 
i akademiens 'Handlingar Ifrån Ar 1796', del XVII, men som 
då var till sitt innehåll fullständigt föråldrad och för resten 
aldrig tålt någon jämförelse med det arbete, den skulle för- 
svara. Ett spår af den inhiberade specialpolemiken mot 
Schulzenheim ha vi kvar i den ytterst skämtsamma, ironiskt 
hållna uppsatsen Bevis på Språkets försämring af Kollega 
Skolmark, intagen i Leopolds Samlade skrifter. V, Stockh. 
1833. — Icke ens Gustaf IV Adolfs förbud för akademien att 
i fråga om lånord officiellt använda den nya stafningen för- 
mådde hindra dennas seger. Lika litet rubbades — natur- 
ligtvis — dess maktställning genom det radikala förslag till 
en praktisk-fonetisk stafning, delvis med anlitande af nya 
typer, som framställdes af en bland akademiens egna leda- 
möter, skalden och politikern hoQunkaren Ax. Gabr. Silver- 



— 228 — 

STOLPE (d. 1816) i hans lika snillrikt tänkta som ädelt och" 
varmt skrifna Försök till en enkel, grandriktig och derigenom 
oföränderlig Bokstafverings-Teori, författad 1809, tryckt Stockh. 
1811 tillsammans med ett par af G. J. Adlerbeth och Leopold 
författade kritiker, hvilka i förening med Silverstolpes arbete 
både i sak och i form utgöra det vackraste, men beklagligt- 
vis så godt som ensamt stående bladet i den svenska rättstaf- 
ningspolemikens långa och föga uppbyggliga historia. Alla 
tre författarna recenserades i Journal för Litteraturen och 
Theatern 1811, nr 106. 

Tiden var emellertid icke mogen för Silverstolpes i allt 
väsentligt fullkomligt riktiga »försök», lika litet som för ett 
annat språkligt arbete af samme man, i hvilket han kanske 
i ännu högre grad visade sig vara före sin tid: Försök till 
en ny uppfattning af Hufvud-grunderna för allmänna språk- 
läran, Stockh. 1814, en djupsinnig och i betraktande af S:s 
förutsättningar verkligen beundransvärd undersökning rörande 
ordklassernas natur. Arbetet tyckes vara i viss mån på- 
verkadt och kanske framkalladt af ett något äldre sådant, 
den berömde franske orientalisten A. 1. Silvestre de Sacys 
'Principes de grammaire general* (1795) i svensk öfversätt- 
ning af docenten Jakob Bokelius under titeln Grundreglarna 
af den allmänna språkläran, Upps. 1806. Öfverhufvud var 
hos oss liksom i hela Europa under början af 1800-talet den 
s. k. allmänna grammatiken föremål för lifligt intresse. 
Om P. Mobergs vackra försök i ämnet (1815) har redan 
ofvan (s. 225) talats. En språkfilosofiskt anlagd natur med 
goda tankar var också magister C. Collnéb, hvars goda och 
delvis rikhaltiga opus Försök i svenska språkläran, Stockh. 
1812, utgafs anonymt med förord af Svenska Akademien, 
detta trots författarens från akademiens rätt afvikande åsikt, 
att skriftens högsta ortografiska lag är att vara »en sann 
teckning af det vårdade uttalet, inskränkt i vissa fall af nöd- 
vändigheten att äfven utmärka tal-ljudens [dvs. ordens] böj- 



— 229 — 

ning», således ungefar samma ståndpunkt som i våra dagar 
intages af vissa anhängare i teorien af fonetisk stafning, be- 
gränsad i praktiken af hänsyn till »samhörighetslagen». 
Samme man utgaf senare under märket »Förf. till Försök» 
osv. en Lårobok i Swenska Språket För Begynnare, Stockh. 
1815, af ungefar samma innehåll som föregående arbete, men 
försedd med ett intressant tillägg om »Tillfälligheter i Språket», 
dvs. vårdslöst uttal, lånord och arkaismer. En mindre 
lycklig nyhet hos Collnér år användandet af försvenskade 
benämningar på de grammatiska termerna, företaget i det 
säkerligen mycket ofullkomligt realiserade syftet, att de olärda 
måtte kunna förstå dem. Samma intresse för allmänna språk- 
frågor röjer äfven den bekante pedagogen Ca el Ulric Bboocman 
(f. 1783, d. som konrektor i Stockholm 1812) \ hvars först 
efter författarens död utgifna Lärebok i svenska språket med 
tillhörande öfningar, Stockh. 1813, 2 uppl. 1814 (recenserad 
i Svensk Litteratur-Tidning 1814, s. 113 fF.), 3 uppl. 1820, 
bl. a. innehåller stycken om umgängesspråkets afvikelser från 
högtidligt tal, »anvisning till uppsatser», »om Språks ursprung» 
och — detta en fullkomlig nyhet i de svenska grammatikorna 
— en icke så kort språk- och litteraturhistoria. Ändtligen 
må såsom tillhörande denna riktning nämnas den fram- 
stående skolmannen rektor P. G. Boivie (d. 1860), hvars 
Försök till en Svensk Språklära, Stockh. 1820, är en af våra 
utförligaste och på sin tid mest använda svenska gramma- 
tikor, den där bl. a. bjöd på en 114 sidor lång inledning 
om »Allmänna Grammatikan» och en 22 sidor lång prosodi 
(jämte metrik) samt ägnade en särskild omsorg åt syntaxen. 
Det hithörande partiet omarbetades särskildt och utgafs så- 
som Försök till en svensk syntax, Stockh. 1826, för att ånyo 
omarbetadt ingå i den nya upplagan af B:s språklära, Upps. 
1834. Höjdpunkten af språkfilosofiskt intresse nådde väl läro- 

* Se vidare E. Eurén i Verdandi 1894, s. 39 ff., och Hernlund i 
Nordisk fami^ebok (Supplement), Broocman, 

Noreen, Vårt språk, Bd I. 16 



— 230 — 

verksadjunkten Joh. L. Dufva (d. 1848) i sill Utkast till all- 
män grammatik, Växjö 1833. Detta arbete, som använder 
matematiska termer och beteckningssätt m. m., är enligt för- 
fattarens uppgift skrifvet »så lättfattligt som dessa ämnen 
medgifvit», och dess metod hoppas han skola blifva »lätt att 
använda, ehuru det är den stora Philosofen Höijers». Icke 
desto mindre är det, åtminstone för mig, alldeles obegripligt. 
Andra grammatiska och ortografiska arbeten från de 
trenne första decennierna af 1800-talet äro samtliga, veten- 
skapligt och vanligen äfven pedagogiskt sedt, skäligen obe- 
tydliga. Frånsedt en del tidningsuppsatser, såsom t. e. i 
Stockholms Posten 1800, nr 114, 122 och 130 (om bestämd 
plural af ord på -are), 1801, nr 299, och 1802, nr 36 (»Om 
twetydiga Ord och Talesätt»), äro dessa skrifter, så vidt jag 
lyckats uppspåra dem, följande: legationspredikanten i London 
Gustaf Brunnmarks A short Introduction to swedish grammar, 
London 1805, ny, tillökad uppl. (»An Introduction» osv.) 
utg. af legationspredikanten J. P. Wåhlin, London 1825; 
historikern rektor (f. d. riksantikvarien) J. D. Flintenbkrgs 
(d. 1819) Tabeller innehållande De Första Begreppen af Gram- 
matikan, Stockh. 1807, 2 uppl. 1826, som blott meddelar 
paradigmer o. d.; [J. Rudbergs] Abregé de la grammaire 
suédoise, Gtb. 1811; C. D. Bunths Försök til Anmärkningar 
öfver Fransyska och Svenska Språken, innehållande Utkast til 
Praktisk Fransysk Grammatik jemförd med den Svenska, 1. 2 
Stycket, Lund 1813, 3. 4 Stycket, 1814, vidlyftig, men med 
myckel onödigt prat; [komministern, sedermera prosten A. 
LiGNELLS, d. 1863] Försök till en grammatik for begynnare, 
Karlstad 1815, mycket kort (recenserad i Svensk Litteratur- 
Tidning 1816, s. 639); den äfvenledes anonyma Swensk Gram- 
matik för Begynnare, Lund 1816 (recenserad i Allmänna Jour- 
nalen 1816, nr 293); prosten J. G. Askengrens (d. 1858) 
Svensk Grammatica i sammandrag, Strängnäs 1819, 2 uppl. 



— 231 — 

Örebro 1827 ^; L. G. Leuthmarks Lårebok För Begynnare i 
Swenska Språkets Uttal och Stafningssätt, Stockh. 1820, mycket 
obetydlig; rektor Jonas Svedboms (d. 18(34) Inledning till 
Swenska Språkläran for Begynnare, 1824 (recenserad i All- 
männa Journalen, 1825, nr 150, 154 — 156), 2 uppl. Härnösand 
1828, kort, men rätt allsidig, dock utan särskild märkvärdig- 
het; den flitige läroboksförfattaren magister C. O. Finemans 
(d. 1863) Råttstafnings och råttskrifningslåra, 1828, Swensk 
Språklära lempad efter Wexeliinderivisnings-Methoden, Stockh. 
1828, 3 uppl. (»Förberedande Swensk» osv.) 1836, m. fl. 
senare arbeten, alla obetydliga; prosten H. Lyths (d. 1859) 
Språklärans grundritning, Visby 1828; en anonym författares 
Underrättelser i Svenska Grammatiken, Falun 1829, ett mycket 
litet och obetydligt arbete; kollegan, slutligen prosten Em. 
Schbams (d. 1864) Grammaticaliska Förklaringar, Upps. 1829, 
2 uppl. 1833, 3 uppl. 1840, 4:de (»Swensk Grammatica för 
Nybegynnare») 1846, 5:te 1849, 6:te (»Swensk Språklära») 
1860, 7:de 1864, är blott en ledtråd vid den allra första under- 
visningen och visst icke af så god beskaflFenhet, som de många 
upplagorna låta förmoda; slutligen en anonym författares 
Tabeller öfver svenska ordens Böjningsformer, Stockh. 1830. 

Ehuru nästan alla nu senast nämnda författare skrefvo 
speciellt för skolan, lyckades dock ingen af dem genom en 
verkligt praktiskt lärobok mera allmänt eröfra och för längre 
tid behärska de svenska skolorna. Detta blef däremot hän- 
delsen med tvenne framstående pedagoger, hvilka dock båda 
såsom författare skurit sina vackraste lagrar på helt andra 
områden än den språkliga undervisningens, nämligen Anders 
Fryxell och C. J. L. Almqvist. Fryxells Svensk språklära, 
Stockh. 1824, blef tack vare sin kortfattade och rediga fram- 
ställning vår första egentliga skolgrammatik och rönte en 
exempellös framgång. Dess 2:dra uppl. utkom 1825, 3:dje 

^ Enligt Linnströms boklexikon utg. äfven 1838, en upplaga som 
jag ej sett. 



— 232 — 

1827, 4:de (tillökad med språk- och litteraturhistoria) 1832, 
5:te 1835, 6:te 1837, 7:de 1839, 8:de 1843, 9:de 1846, 10:de 
1852, ll:te 1857, 12:te 1861, 13:de 1865. Emellertid röjer 
den icke blott författarens stora pedagogiska talang, utan 
äfven hans brist på djupare och mera omfattande lingvistisk 
bildning. Samme mans Anmärkningar vid läran om partik- 
lame, Upps. 1830 (aflryck ur tidskriften Svea), meddelar 
åtskilliga i pedagogiskt afseende goda anmärkningar till delar 
af syntaxen. 

Hvad Fryxell utförde för svenska grammatikens vid- 
kommande, det gjorde Almqvist för ortografien genom sin 
Svensk Råttstafnings-Låra, ett märkligt exempel på snille 
ådagalagdt »in corpore vili»». Också blef dess framgång 
kolossal, till och med öfverträffande den fryxellska gramma- 
tikens. Första upplagan, utg. af signaturen A. och afsedd 
blott för enskild utdelning, utkom Stockh. 1829, den andra, 
tillökt och förbättrad samt försedd med utsatt författare- 
namn, 1831, den 4:de 1834, 5:te 1837, 7:de 1843, 8:de 1846, 
9:de 1847, ll:e 1853, 14:de 1860, 16:de 1865, 17:de 1866, 
18:de 1869, 19;de (utg. af P. E. Fischier) 1881. Då nu Alm- 
qvist i sin bok följde Svenska Akademiens stafning, så grund- 
fästes denna härigenom öfverallt i landet. Äfven såsom 
grammatikförfattare var A. produktiv och här såsom annars en 
mångfrestare och uppslagsgifvare. Hans Allmän språklära, 
Reglor for Underwisaren, Stockh. 1829, 2 uppl. (tillökad med en 
förteckning öfver »alla kända språk») 1835, är en ledtråd för 
språklig pedagogik. Till densamma sluter sig såsom en fortsätt- 
ning Svensk språklära, Stockh. 1832, som bl, a, bjuder på mön- 
sterstilprof från yngre författare, prof på äldre stil, redogörelse 
för äldre böjning i svenskan m. m.; 2 uppl. 1835 är tillökad 
med metrik och en förteckning å vittra författare; 3 uppl. 
1840 med icke mindre än 236 sidor (dvs. lika mycket som 
allt det föregående tillsammans), handlande om de svenska 
dialekterna; 4 uppl. Norrköping 1854. Ändtligen uppträdde 



~ 233 — 

A. äfven såsom lexikograf, nämligen med det jättelikt till- 
åmnade, men olyckligtvis vid ett litet fragment stannande 
verket Ordbok öfuer svenska språket i dess närvarande skick I 
(A — Bestridande), Örebro 1842 (recenserad af C. Säve i Frey 
1842, s. 478 flf.), II (till Brand) 1844, hvars snillrika inledning 
anger planen vara en »fullständig ordbok öfver den nuvarande 
svenskan», öfver »språket sådant det är», hvarför upptagas 
både inhemska ord och lånord, riksspråksord och »alla Land- 
skapsord», appellativa och propria (historiska, geografiska 
osv.) och detta med angifvande af uttal, böjning och bety- 
delse, men utan etymologiskt kram och språkmästrande 
domslut. 

1800-talets svenska ordbokslitteratur före denna Alm- 
qvists väldiga ansats är i det stora hela obetydlig. Utan 
särskild märkvärdighet är den svensk-franska ordbok, som 
ingår i Fransyskt och Swenskt samt Sivenskt och Fransyskt 
Hand-Lexicon af [Magnus] S[vEDERr]s, Upps. 1800 *. Likaså 
f. d. kaptenen Erik [Ulrik] Nordforss' (d. 1806) Nytt Swenskt 
och Fransyskt Hand-Lexikon, Stockh. 1805 (recenseradt i 
Stockholms Posten 1806, nr 19), och magister Gustaf Ad. 
Hallmans (slutligen prost, d. 1866) Svenskt och Latinskt Hand- 
Lexikon, Örebro 1806, 'I uppl. 1808. Ett verkligen utmärkt 
arbete är däremot sekreteraren i Krigskollegiet E. W. Westes 
(d. 1839)* Svenskt och fransyskt lexicon I. II. Stockh. 1807 
(= III, IV af Taralléle des langues fran^oise et suédoise'), 
ovanligt rikhaltigt och för oss oskattbart genom sitt noggranna 
angifvande af alla ords accentuering samt försedt med en in- 
ledning om accent, kvantitet, bokstäfvernas uttal och ordens 
böjning. Som fortsättning härå utgaf författarens släkting 
expeditionssekreteraren F. W. Westee (d. 1882) ett Svenskt 
och franskt lexicon, supplement, Stockh. 1842, som dock ej 

» Rätteligen Stockh. 1800 och Upps. 1801. 

' Se vidare Kock, Språkhistoriska undersökningar om suensk akcent 
II, 202 flf. noten. 



— 234 — 

har uppgifter om accentueringen. Rätt rikt, om ock långt- 
ifrån »fullständigt» är professorn i Lund A. O. Lindfobs' 
(d. 1841) Fullständigt Swenskt och Latinskt Lexicon, Lund I 
1815 (recenseradt i Svensk Litteratur-Tidning 1816, nr 21 och 
22), II 1824. Efter grammatiska kategorier är ordförrådet 
ordnadt i den tyske litteratören A. Ekholtz' lilla Practisches 
Lehr- und Hulfsbuch der Schivedischen Sprache, Lubeck 1831, 
2 uppl. 'Der kleine Sch\vede. Practisches* &c. 1845, 3 uppl. 1858. 
Värdefullt är rektorn och hofpredikanten A. G. F. Fbeeses 
Schwedisch-Deutsches Wörterbuch, Stralsund 1842, detta i syn- 
nerhet genom sina rika och praktiskt uppställda samlingar af 
sammansatta ord, t. e. under gräs 37 med gräs- och 54 med 
-gräs, under jer n 121 med jern- och 30 med -jern osv. 

Af specialordböcker från samma tid må här anföras 
följande: den bekante teaterförfattaren notarius publicus C. 
Envallssons (d. 1806) Suenskt musikaliskt lexikon, Stockh. 
1802; professorn i Lund A. J. Retzius' (d. 1821) Försök til en 
flora oeconomica Svecice I, II, Lund 1806, med ett »Swenskt 
Namn-Register» å örtnamn; L. N. Synnerberös utförliga 
Swenskt Waru-Lexicon I, II, Gtb. 1815; registren till professor 
Sven Nilssons (d; 1883) Ornithologia Svecica, Lund 1817—21, 
2 uppl. 1824—28, och Skandinavisk fauna 1 Lund 1820, 2 
uppl. 1847, II (= Ornithologia svecica 3 uppl.) 1835, ny uppl. 
1858, III 1842, 2 uppl. 1860, IV 1852—55; rektor Daniel Djur- 
bergs (d. 1834) Geografiskt lexicon öwer , . Swerige och Norige, 
Örebro 1818; löjtnant A. A. Letjonflychts (d. 1850) goda 
Swenskt Hand-Lexikon för jägare, Stockh. 1827; [riksantikva- 
rien, sedan riksarkivarien, J. G. Liljegrens (d. 1837) obetydliga] 
Förklaring af svenska namn brukliga i äldre och nyare tider, 
Stockh. 1831; publicisten G. Svederus* (d. 18SS) Skandinaviens 
jagt . . jemte jagtlexicon, Stockh. 1832; Aug. Pfeiffers Tech- 
nisk-Terminologisk Ordbok öfwer Swenska Språket, Stockh. 
1837; litteratören, sedan tullinspektören, K. M. Ekbohrns 
(ursprungligen Ekbom, d. 1881) Nautisk ordbok, Gtb. 1840. 



— 235 — 

Under hela tiden 1799 — 1836 låg, såsom redan ofvan 
(s. 223) nämnts, allt egentligt arbete på Svenska Akademiens 
ordbok nere. Däremot hade man upptagit arbetet på aka- 
demiens grammatik, väl förnämligast för att medelst en 
däri inrymd detaljerad rättskrifningslära kunna vid läroverken 
betrygga akademiens stafsätt, för hvilket Almqvists rättstaf- 
ningslära ännu icke hunnit göra tillräcklig propaganda. På 
akademiens uppdrag utarbetade dess ledamot, rektorn och 
titulärprofessorn L. M. Enbero (d. 1865) Svensk språklära 
utg, af Svenska Akademien, Stockh. 1836. Den anonyme för- 
fattaren lämnar här en obetydlig språkhistorisk öfversikt 
(som enligt RydqA^ist »lärer vara af främmande hand»), en 
utförlig rättskrifningslära efter Leopold, läran om böjning 
och härledning efter Botin m. fl., en tämligen utförlig syntax, 
stillära, prosodi efter Kellgren och metrik efter Adlerbeth 
m. fl. Det hela betecknar intet egentligt framsteg utöfver 
den föregående litteraturen i ämnet. 

Samma år återupptog akademien på Bernhard v. Beskows 
initiativ arbetet på ordboken, och ny utlottning af bokstäfver 
på herrar ledamöter företogs — med samma resultat som 
femtio år förut, detta trots Beskows nit, hvarom bl. a. vittna 
hans småskrifter Om Svenska Akademiens Ordboks-arbete, 1853 
(i Sv. Ak:s Handlingar Ifrån År 1796, del XXVII), Underdånigt 
utlåtande af Svenska Akademien rörande Ordboks-arbetets fort- 
gång, Stockh. 1857, och Om förflutna tiders Svenska Ordboks- 
företag, 1857 (se ofvan s. 182). . Endast ledamöterna Beskow, 
Valerius, Grubbe och Enberg bearbetade och aflämnade de 
dem anförtrodda bokstäfverna. På bokstafven A, som redan 
Kellgren delvis bearbetat, trycktes visserligen två profark 
1845 och omarbetade 1846, men dessa ratades af Rydqvist, 
och man inskränkte sig tills vidare till excerpering. Den 
ordinarie excerpisten G. L. Silverstolpe strejkade visserligen 
efter att ha aflämnat omkring 8,500 språkprof, men en annan, 
litteratören S. A. Bolländer, åstadkom så småningom under 



— 236 — 

åren 1844—1869 omkring 107,000 sådana jämte en alfabetisk 
lista öfver samtliga ord. Ar 1846 anställdes såsom ordinarie 
afiönad språkprofssamlare kanslisten K. E. Kindblad (sedan 
protokollssekreterare, d. 1892), hvilken redan tidigare på egen 
hand börjat utge en storartadt anlagd, men snart afbruten 
Ordbok öfver svenska språket, tre häften (A—afhackning) 
Stockh. 1840 — 1841, .med en mycket utförlig inledning, däri 
han bl. a. med talang förfäktar och vidlyftigt motiverar 
mycket radikala åsikter i stafningsfrågan. Emellertid afsade 
sig denne redan 1850 sitt akademiska uppdrag efter att ha 
aflämnat 64,000 språkprof, hvarpå han återupptog sitt eget 
ordboksarbete i något förändrad form. Efter att ha framlagt 
ett Förslag till plan for ordbok öfver svenska språket, Stockh. 
1854, som utom hvad titeln anger äfven innehöll Svenska 
Akademiens »Anmärkningar» vid förslaget, författarens i noter 
anbragta svar på dessa, hans förslag till slutlig redaktion af 
ordboken samt ett mot akademien riktadt mycket pikant 
»Förord», började han nämligen utge en ny Ordbok öfver 
svenska språket, I (A — blomsterkulle jämte en inledning rörande 
planen, ortografien m. m. samt med ett sammandrag af hans 
föregående artiklar i dessa frågor) Stockh. 1867, II (blomster- 
kung — fjermare) 1868 (recenserad af N. L[inde]r i Svensk 
literatur-tidskrift 1868), III (Qerran— gradvis) 1871. Härmed 
afstannade emellertid af brist på understöd denna vår dittills 
(och ända till 1893) utförligast affattade nysvenska ordbok, 
som afsåg att meddela det vårdade riksspråkets ordförråd 
(omkr. 70,000 ord) under perioden 1750—1850, styrkt med 
utförliga språkprof från goda författare; uttalsbeteckning 
saknas, och af nomina propria upptas blott vissa grupper. 
Emellertid hade redan före framträdandet af denna Kindblads 
stora ordbok åstadkommits af annan enskild mans hand vår 
första och tills dato enda utförligare nysvenska ordbok, som 
verkligen blifvit fullbordad. Den bekante lexikografen A. F. 
Dalin (d. 1873), som redan 1845 utgifvit eii Nytt svenskt och 



— 237 — 

franskt handlexikon, böljade 1850 publicera Ordbok öfver 
svenska språket, I (A — K jämte förord rörande planen samt 
med en obetydlig språkhistorisk öfverblick), Stockh. 1850, 
II (L — Ö), 1853. Den upptar icke nomina propria, men där- 
emot ett och annat dialektord, saknar excerperade språkprof, 
men äger själfgjorda fraser i riklig mängd, och anger endast 
undantagsvis uttalsbeteckning. Längre fram uppträdde samme 
flitige författare med en Öfverblick af svenska språkets ord^ 
familjer, Stockh. 1868, en Svensk handordbok med tillägg af 
ordens etymologi, Stockh. 1868, och Svenska språkets syno- 
nymer, Stockh. 1870, 2 föga förbättrade uppl. utg. af J. R. 
Spilhammar 1895. Alla dessa arbeten vittna visserligen om 
brist på all djupare språkvetenskaplig bildning — särskildt 
äro hans etymologiska »tillägg» i handordboken alldeles miss- 
lyckade — men röja å andra sidan ett varmt och erkännans- 
värdt nit. Redan 1852 erhöll Dalin också af Svenska Aka- 
demien uppdraget att bearbeta dess excerptsamling till en 
s. k. ordboksstomme, hvilken vidlyftiga uppgift han 1867 
fullbordade. Slutredaktionen af den stora ordboken anför- 
troddes däremot 1855 åt akademiens ledamot, den förste 
professorn i nordiska språk vid Lunds universitet (sedan 
1858), Shakspere-öfversättaren C. A. Hagberg, som med stort 
intresse ägnade sig åt detta värf. Spridda artiklar å bok- 
stafven A trycktes i 60 foliospalter, Malmö 1857, men gjor- 
des till föremål för en befogad kritik af Rydqvist, ledande 
till en väsentligen annan plan. Enligt denna utarbetades 
ändtligen bokstafven A och inlämnades till akademien 1863, 
men 1864 afled Hagberg, hvarpå arbetet afbröts för att först 
1884 återupptagas på ny och annan basis. Såsom »en skyl- 
dig gärd af uppmärksamhet mot Hagbergs minne» utgafs 
dock Ordbok öfver svenska språket, utg. af Svenska Akade- 
mien, A, Stockh. 1870. Arbetet, som saknar uttalsbeteckning 
och är fattigt på lånord, är väsentligen H:s verk, men till- 
ökadt med en mängd språkprof, särskildt sådana från 1400- 



— 238 — 

och 1500-taIen, samlade af den bekante akademikern, kansli- 
rådet F. A. Dahlgren (d. 1895) ^ Denne blef ock utsedd 
till redaktör med Rydqvist som censor, då akademien nu 
beslöt att, i stället för den till en oviss framtid undanskjutna 
ordboken, utge en knapphändig Ordlista öfver svenska språket, 
som utkom Stockh. 1874 och upptog omkr. 3.3,700 ord. Re- 
dan 1889 hade den hunnit till sin 6:te upplaga, som visar 
en i följd af den nya tidens kraf delvis ändrad ortografi samt 
innehåller omkr. 41,400 ord, beroende på att en mängd förut 
förbigångna lånord, sammansättningar och afledningar nu 
medtagits. Den år 1900 utgifna 7:de upplagan har ökat ord- 
förrådet, till stor del genom upptagandet af nya lånord, ända 
till omkr. 71,500 ord och har vidtagit åtskilliga nya, dock i det 
hela mindre genomgripande ändringar i ortografien. Dessutom 
utgaf akademien ett redan på 1860-talet fuUbordadt förarbete till 
den stora ordboken. Kritisk ordbok öfver svenska växtnamnen af 
Elias Fries (den bekante botanikern, d. 1878), Stockh. 1880 
(jfr samme författares tidigare Jemforelse mellan inhemska väx- 
temas namn i Skandinaviska och Engelska folkspråken i Nor- 
disk Universitets-tidskrift X, Upps. 1865), ett arbete som dock 
i vetenskapligt värde och särskildt i rikhaltighet ojämförligt 
öfverträflFas af dansken öfverste H. [C. L.] Jenssen-Tuschs 
Nordiske plantenavne, Köpenhamn 1867 — 71, med tillhörande 
Navnefortegnelse til nordiske plantenavne, Kph. 1871. 

Bland öfriga under tidrymden 1842 — 77 utgifna special- 
ordböcker eller bidrag till dylika torde följande vara de mest 
förtjänta att här omnämnas: f. d. notarien A. G. Anderssons 
(d. 1862) Förklaring öfver fremmande ord i svenska språket, 
upptagande ordens uttal, härledning och betydelse, Upps. 1845, 
3 uppl. med titeln 15,000 ord. Förklaring osv. Stockh. 1862; 
den bekante fornforskaren häradshöfding Richard Dybecks 
(d. 1877) Blommor ur en svensk örtekrans i Runa 1845, S..49 ff., 
1847, s. 11 fl^., 1848, s. 27 ff"., och 1849, s. 8 ff*. (jfr de besläktade 

* Jfr vidare Rydqvists och Ljungorens ofvan anförda arbeten. 



— 239 — 

uppsatserna i Runa 1849, s. 18 flf., och 1850, s. 5 ff.), som val 
dock snarast torde få betraktas som bidrag till ett botaniskt 
dialektlexikon; »Register» till Gustafwa Björklunds Kokbok, 
Stockholm 1847, 12 uppl. 1885; det anonyma Svenskt rim- 
lexikon, Stockh. 1851, ett klent arbete, som dock torde böra 
omnämnas, eftersom det och Manderströms ofvan (s. 216) 
nämnda väl äro våra enda i sitt slag; notarius publicus F. M. 
Calwagens Svenskt, Engelskt och Franskt sjö-lexicon, Stockh. 
1851, och Svenskt och engelskt sjö-lexicon, Gtb. 1853, det sed- 
nare med rik fraseologi; ortnamnsregistret i prosten Anders 
LiöNELLS (jfr ofvan s. 230) grundliga Beskrifning öfver gref- 
skåpet Dal II, Stockh. 1852; J. J. Åstrands Universal-lexikon for 
. . alla som stå i närmare beröring med handeln, Stockh. 1855; den 
lilla anonjmia skriften Fyrahundrafemtio dopnamn, som ej finnas 
i Riks- Almanackan, Stockh. 1861, däri åtskilliga rätt goda notiser 
rörande namnens ålder förekomma; kyrkoherden Kasper Ström- 
bäcks obetydliga småskrifter Fornd/drigfa samt främmande owan- 
liga ord i Bibeln, Stockh. 1862, och Förklaring af främmande 
och owanliga Ord i Swenska Kyrkans Psalmbok, Upps. 1862; 
öfverstlöjtnant Albin Stjerncreutz' (d. 1862) svensk-finska 
sjölexikon Suomalainen Meri-sanakirja, Hfoi^s 1863; C. H. Ram- 
btens Svenskt och engelskt nautiskt handlexikon, Stockh. 1866; 
öfverstlöjtnant D. E. Tiöerhjelms Svensk-fransysk ordbok för 
militärer och teknologer, Stockh. 1867, 2 uppl. 1880; registret 
till bibliotekarien C. G. Styffes grundlärda verk Skandina- 
vien under unionstiden, Stockh. 1867, 2 uppl. 1880, som dock 
väsentligen upptar blott forns venska namnformer; »Svenskt 
Namn-register» i C. F. Nymans Utkast till svenska växternas 
naturhistoria II, Örebro 1868; K. M. Ekbohrns (jfr ofvan s. 
234) Förklaringar öfver 23,000 främmande ord och namn I, 
II, Stockh. 1868, 2 uppl. (37,000 ord) 1878, 3 uppl. (40,000 
ord) 1885, 4 uppl. (60,000 ord), I (A—K) 1902; G. Svederus' 
(jfr ofvan s. 234) Handlexikon för svenska landthushållare, 
Stockh. 1869; H. Nisbeths Handels-lexikon, Stockh. 1870; 



— 240 — 

Sexhundra svenska ordståf, samlade af publicisten J. G. 
ScHULTz (d. 1869), utg. af C. H. Atterling. Stockh. 1870; 
G. Dalins Främmande ord i svenska språket, Stockh. 1871, 
ett rikhaltigt, men mycket okritiskt arbete; »Alfabetiskt Regi- 
ster öfver Gotländska ortnamn» i A. T. Snöbohms Gotlands 
land och folk, Örebro 1871 (saknas i 2 uppL); Den svenska 
namnhoken, innehållande alla brukliga dopnamn, »genomsedd» 
af biblioteksamanuensen C. Eichhobn (d. 1889), ett i alla 
afseenden underhaltigt opus, som just därför torde böra här 
såsom sådant kännetecknas, helst detsamma utger sig vara 
tillkommet »efter de bästa inhemska och utländska källor»; 
aktuarien K. Sidenbladhs Sveriges härads- och sockennamn, 
Stockh. 1872. 2 uppl. 1873, ofta opåkalladt kritiserande; språk- 
läraren C. G. JuNGBEEGS (d. 1883) klena svensk-engelsk-fransk- 
tyska Handels-lexikon, Stockh. 1873; registret till professor W. 
LiLLJEBORGS Sverigcs och Norges däggdjur, Upps. 1874; A. Falk- 
mans Ortnamnen i Skåne, Lund 1877, ett rikhaltigt, men okri- 
tiskt arbete; registret till C. R. Sundströms Fauna öfver Sveriges 
ryggradsdjur, Stockh. 1877. 

Af denna tids mänga praktiska hjälpredor för öfversätt- 
ning till främmande språk må här blott anföras F. F. Ahlmans 
Svenskt-finskt lexikon, Hfors 1865, 2 uppl. 1872 (i samman- 
drag Svensk-finsk och finsk-svensk ordbok I, Hfors 1874), 
Supplement 1883, viktigt för kännedomen om det fmländskt- 
svenska ordförrådet, och professorn i Lund Christian Gav al- 
lins (d. 1890) Svensk-latinsk ordbok, Stockh. 1875—76, revi- 
derad uppl. 1887, värdefull genom sin rika fraseologi. 

Rydqvist hade som nämndt haft ett afgörande inflytande 
på gången af Svenska Akademiens ordboksarbete, men han 
hade vägrat att som hufvudredaktör öfvertaga detsamma, 
ehuru enträget därom anmodad såsom varande den me^t, 
för att icke säga ensamt kompetente. Detta stora anseende 
var väl förtjänt. Alltsedan Ihres död (1780) tills inemot 
1850 hade Sverge icke ägt en verklig vetenskapsman, som 



— 241 — 

till sin hufvuduppgifl gjort studiet af modersmålet, särskildt 
i dess senare skeden. Också ha vi sett, att den nämnda 
periodens rätt omfångsrika litteratur i ämnet endast till ringa 
del är af egentligt vetenskapligt värde. Särskildt är natur- 
ligtvis den del af språkforskningen, som kräfver de mest 
djupgående och omfattande studierna, nämligen språkhisto- 
rien, illa tillgodosedd. Riksantikvarien Jonas Hallenbebgs 
(d. 1834) digra afhandling Disquisitio de nominibus in 
lingua Sviogothica Lucis et Visus I, II, Stockh. 1816, är ett 
lärdt monstrum, hvars redan för sin tid föråldrade stånd- 
punkt tillräckligt framgår af sådana uttalanden som de af 
författaren själf såsom uttryck för arbetets grundåskådning 
framhållna, att »vocabula efficta sunt imitatione sonorum», 
och »litterae s, ds, rf. t alternant». Af H:s betydliga samlingar 
och tillägg till Ihres Glossarium utkom aldrig något, lika 
litet som något blef synligt af hans tillämnade stora verk 
»om det Sveogötiska språkets ursprung». Däremot lycklig- 
gjordes vår litteratur redan vid 1800-talets början med ett 
på sätt och vis befryndadt arbete, hvars titel torde kunna 
förleda flera än P. Wieselgren att hänföra det till svensk 
språkvetenskap, dit det dock icke hör liksom icke ens till 
vetenskap öfverhufvud. Detta var hoflntendenten friherre D. 
Pfeipfs (d. 1803) Nytt Fynd För Svenska Språkets Sjelfstän- 
dighet. Renhet och Beriktigande, Norrköping 1803, hvilket lik- 
som samme författares Urgång till alla Europeiska språk, 
Norrk. 1801, afser att bevisa, det latinet och de romanska 
språken äro förvrängd svenska. Detta förhållande framgår en- 
ligt Pfeiff af sådana fall som att accord uppkommit af vårt 
Jacord (dvs. jak-ord)^ amant af ömand (dvs. ömmande), anti^ 
pathie af inte passa, apocryphe af ohekråft (dvs. obekräftad), 
etym-ologie af stum-olighet, cau-tion af go~tjänd (dvs. godkänd), 
blessyr af bio-sår, minister af man styr, cernere af rensa, par- 
cere af spara osv. Vi ha alltså här en gengångare från rud- 
beckianismens tid eller, om man så vill, en föregångare till 



— 242 — 

och karrikatyr af den »götiska» skolan. Denna väckte nämligen 
onekligen till lif ett lingvistiskt intresse, men detta riktade sig 
först och främst på fornspråket, och nysvenskan blef tills vidare 
lottlös. Hvad som för kännedomen om det förra uträttades af 
en Schlyter m. fl., vidkommer oss emellertid icke här. 

Det obetydliga försök till svensk språkhistoria, som in- 
går i Broocmans grammatik af 1820, är redan ofvan (s. 229) 
omnämndt. Större lärdom röjer aktuarien i riksarkivet, se- 
dermera riksarkivarien Olof Sundels (d. 1835) år 1821 hållna, 
men först 1826 (i Vitt. Hist. o. Ant. Ak:s Handlingar XII) 
tryckta inträdestal i Vitterhetsakademien: Strödda Anteck- 
ningar till upplysande af Suenska Språket under Medeltiden 
och det närmast derefter inträffande Tidehvarf, som dock icke 
är något annat än en sorts recension af eller efterskörd till 
Ihres Glossarium. Vår första i någon mån allsidiga språk- 
historia är författad af den bekante danske språk- och litte- 
raturforskaren N. M. Petersen (d. 1862) i Det danske, norske 
og svenske Sprogs Historie II, Köpenhamn 1830, hvars svenska 
afdelning af rektor J. W. Liffman (d. 1854) öfversattes till 
svenska under titeln Svenska språkets historia, Upps. 1837. 
Då arbetet emellertid nästan uteslutande dröjer vid forn- 
svenskan, är det för oss af ringa intresse. Ytlig och i allt 
väsentligt förfelad är professorn i Lund E. S. Bbings (d. 
1855) disputationsserie Förklaring öfver åtskilliga, isynnerhet 
Skånska, orters namn. Lund 1832—33 (A—Hol). Obetydliga äro 
ock de små språkhistoriska uppsatserna i Fryxells och Almqvists 
språkläror af 1832 (se ofvan s. 231 och 232), Svenska Akade- 
miens af 1836 (se ofvan s. 235) och Dieterichs af 1840 och 
1850 (se nedan s. 256 f.) samt Dalins ordbok af 1850 (se ofvan 
s. 237). Mycket elementärt och dilettantiskt är professorn i 
Uppsala Pehb Sjöbrings (d. 1842) redan 1841 hållna, men 
först 1850 (i Vitt. Hist. o, Ant. Ak:s Handlingar XIX) tryckta 
tal Om Svenska bibelspråket i de tre normal-bibelupplagorna 



— 243 — 

af år 1541, 1618 och 1703, hvilket för resten mest handlar 
om råttskrifningen i de nämnda arbetena. 

Ar 1850 ändras emellertid förhållandena med ett slag. 
Då uppträdde nämligen biblioteksamanuensen, sedermera 
bibliotekarien vid kungl. biblioteket Johan Erik Rydqvist 
(f. 1800, d. 1877) ^ med första häftet af Svenska språkets lagar, 
af hvilket storartade och absolut grundläggande verk delen I 
utkom (1850 och) 1852, d. II (1857 och) 1860, d. III 1868, 
d. IV (1868 och) 1870. d. V 1874, d. VI (utg. af K. F. 
Söderwall) 1883, och genom hvilket den historiska gramma- 
tiken, sådan Jacob Grimm skapat den, hos oss infördes. 
Metoden illustrerades särskildt af Rydqvist i de båda smärre 
uppsatserna Den historiska språkforskningen (inträdestal i 
Vitterhetsakademien 1849, tryckt i dess Handlingar XX samt 
separat), Stockh. 1851, 2 uppl. 1863, och Ljus och irrsken i 
Språkets verld (i Sv. Ak:s Handlingar Ifrån År 1796, d. XXXIX 
och separat), Stockh. 1865. Hans hufvudverk, Svenska Språ- 
kets lagar, det största vetenskapliga arbete, vi tills dato äga 
rörande modersmålet, är snarare en historisk-etymologisk 
ordbok, ordnad efter grammatiska kategorier, än en verklig 
vare sig grammatik eller språkhistoria, allra minst detta 
sednare. Hufvudvikten är nämligen alldeles afgjordt lagd på 
fornsvenskan och därnäst på 1800-talets nysvenska, under 
det att blott skäligen knapphändiga och spridda notiser med- 
delas om den språkliga utvecklingen under 1500-, 1600- och 
1700-talen. Denna lucka i vår språkhistoria fylldes seder- 
mera på sätt och vis genom den förträffliga, men mycket 
kortfattade framställning, som lämnades af den såsom språk- 
historiker fullkomligt af Rydqvists anda besjälade docenten, 
sedermera professorn i Lund K. F. Södeewall i Hiifvud- 
epokerna af svenska språkets utbildning. Lund 1870, vår första 
och tills dato enda på samma gång strängt vetenskapliga, 

* Se vidare Noreen, Nordisk familjebok, Rydqvist 1, och där anförd 
litteratur. 



— 244 — 

något så när utförliga och — frånsedt betydelseläran, som 
ej alls beröres — allsidiga språkhistoria. 

Stor ojämnhet både i fråga om omfång och värde råder 
också i 'Svenska språkets lagar* i afseende på behandlingen 
af grammatikens olika delar. För att börja med böjnings- 
läran, så är denna af Rydqvist behandlad på ett, åtminstone 
för sin tid, alldeles mönstergillt sätt, och föga har därför 
efter hans dagar härutinnan tillagts af den följande forsk- 
ningen. En kort och öfversiktlig framställning af R:s resul- 
tater på detta område — och i viss mån äfven inom ljud- 
läran — så vidt de äro af vikt för den nysvenska gramma- 
tiken, lämnas af F. G. Nyström i den lilla skriften Forn- 
leinningar i suenskan, Stockh. 1873, och i elementärare form 
äfven uti D. A. Sundéns 'Svensk Språklära' af 1869 (hvarom 
se nedan s. 261). 

Inom ordbildningsläran har Rydq\'ist mycket styf- 
moderligt behandlat dels bildningen af sammansatta och af- 
ledda ord, dels öfverhufvud alla i svenskan inkomna lånord. 
På just båda dessa områden har docenten, sedan professor 
F. Tamm i en mängd afhandlingar (se nedan § 25) alltsedan 
1874 vunnit allt vackrare forskningsresultater, alla i det stora 
hela syftande till ett och samma slutmål, nämligen att lämna 
hvad ingen sedan Ihre åstadkommit: en Etymologisk suensk 
ordbok, ett arbete som ock efter ett par kvalitativt mindre 
betydande ansatser. Bidrag till en svensk etymologisk ord- 
bok A, Upps. 1874, B, 1875, började utges 1890 och upp- 
fyller äfven högt ställda anspråk. Obetydligare bidrag till 
ordbildningsläran äro: läroverksadjunkten C. E. Schweders 
Om sammansatta ord i svenska språket I, II, Lund 1866 — 7; 
lektor D. A. Sundéns mycket elementära — egentligen blott 
ett utdrag ur författarens nyssnämnda 'Språklära' af 1869 — 
lilla uppsats Ur Svenska Språkets ordbildningslåra, Västerås (i 
Redogörelse för läroverket) 1868; O. Wiöerts Om verbalaf- 
ledningen på -z inom de nordiska språken, Upps. 1872, som 



— 245 — 

nästan uteslutande behandlar fornspråket; P. O. L. Hallströms 
mycket obetydliga Om suhstantiusammansåttningar i ngsuenskan, 
Upps. 1875. Speciellt ortnamnens historia och framför allt ur- 
sprung behandla professorn i Hälsingfors A. O. Fbeudenthals 
trenne små afhandlingar: Om svenska ortnamn i Nyland (i 
Bidrag till kännedom om Finlands natur och folk VHI), Hfors 
1867, Om svenska ortnamn i Egentliga Finland (därsamma- 
städes XI), Hfors 1868, och Om Ålands ortnamn (därsamma- 
städes XI), Hfors 1868; ett supplement till den förstnämnda 
utgör uppsatsen Om några svenska ortnamn i Nyland i 'Album 
utg. af Nyländingar' V, Hfors 1872. Ett, för att icke vara af 
en fackman, grundligt arbete i samma väg är kyrkoherden O. R. 
Bellanders på rika samlingar stödda Anteckningar om West- 
manlands härader. Köping 1869. Ett i alla afseenden obetyd- 
ligt sådant är däremot J. G. L. Bergströms Bidrag till en etymo- 
logisk granskning af Södermanlands ortnamn, Upps. 1875. 

Ordfogningsläran hann Rydqvist aldrig att ens i 
minsta mån behandla (detta icke ens för fornspråkets vid- 
kommande), och denna lucka har endast mycket ofullständigt . 
fyllts genom de små hithörande partierna i Söderwalls nyss- 
nämnda 'Hufvudepokerna' (s. 95 fF. och 113 f.). Ett enstaka, 
mycket litet, men rätt godt bidrag till denna så försummade del 
af grammatiken utgör D. A. Sundéns (och C. V. Modins) 
Om infinitiven i svenskan, Västerås 1864. För öfrigt före- 
komma kortfattade öfversikter öfver hela området i de flesta 
af denna tids nedan behandlade skolgrammatikor, särskildt 
t. e. i Svedboms 'Satslära' och Sylvanders 'Satsens bildning' 
(se nedan s. 258 och 260), men dessa sakna egentligt veten- 
skapligt värde. 

Betydelseläran behandlade Rydqvist alls icke och 
hade väl heller aldrig ämnat till behandling upptaga denna 
då knappast upptäckta hufvuddel af grammatiken. Eller ock 
hade han med tiden kommit att i likhet med sina samtida 
instoppa de till betydelseläran hörande partier eller åtmin- 

Noreen, Vårt språk, Bd 1. 17 



— 246 — 

stone notiser, som ej kunde förbigås, uti den »syntax», hvilken 
hans plan upptog, men som han som sagdt aldrig medhann. 
Ett icke oäfvet bidrag till kategoriläran är E. R. Wahben- 
BEBGS (och N. M. Jonssons) Några anmärkningar om artikeln, 
Stockh. 1854. Mindre betydande är lektor G. S. Löwenhielms 
uppsats Hvad bör anses som predikat? i Nya Elementarskolans 
årsberättelse, Stockh. 1870. Aktningsvärda, om ock icke alltid 
lyckade ansatser till en utredning af hithörande frågor före- 
komma äfven i V. Heikels, Nordvalls och Pipons nedan (s. 
257 och 261 f.) anförda skolböcker samt Keysers nedan (s. 248) 
nämnda »Afhandling)). Denna tids enda nämnvärda bidrag till 
den etymologiska betydelseläran, Uppsala-professorn M. B. 
RiCHERTS (d. 1886) * Kulturhistoriska Bilder, framställda genom 
undersökning af de svenska ordens bemärkelser i Svensk tid- 
skrift 1876 äro snarare populära (och icke alltid vetenskapligt 
grundade) bidrag till svensk etymologi än till en verkligt 
historisk betydelselära. 

Hvad ändtligen ljudläran beträffar, så behandlades den 
af Rydqvist (1868 — 70) visserligen utförligt, men på ett full- 
komligt föråldradt sätt, så att hvad han åstadkom snarast 
är en bokstafslära, ingen verklig ljudlära. Han är härutinnan 
betydligt efter sin tid, som, alltsedan E. W. Bruckes 'Grund- 
zuge der Physiologie und Systematik der Sprachlaute» 1856 
gjort fonetiken på en gång vetenskaplig och populär, börjat 
med synnerlig förkärlek odla just den på fonetiken baserade 
fonologien. Härtill funnos dessutom redan själfständiga svenska 
uppslag, som dock icke af Rydqvist tillgodogjordes. Den fin- 
ländske prosten Frans P. von Knobring (d. 1875), hvilken 
i yngre dagar såsom lektor utgifvit ett mindre betydande 
opus. Svenska språkets rättskrifning och ord-^böjningar, Hfors 
1831, uppträdde senare såsom reformator i och genom sina 



^ Den förete som i de svenska universitetsstudierna indragit den 
jämförande språkforskningen. Se vidare Noreen, Nordisk fami^ebok, 
Richert 2. 



— 247 — 

Språkforskningar, I. Språkljuden, Stockh. 1844, som är det 
första svenska försöket till en på fonetiska iakttagelser byggd 
svensk ljudlära, och detta ett som är förvånande väl utfördt 
i betraktande af tidpunkten för dess framträdande och den 
omständigheten, att författaren är en ren autodidakt. En 
verklig fonetik jämte förslag till ett fonetiskt alfabet — första 
uppslaget till det nuvarande landsmålsalfabetet — framlades 
i Svenska Vetenskapsakademien den 5 mars 1856, således 
innan Bruckes arbete utkommit eller åtminstone hunnit 
blifva spridt, af den utmärkte zoologen professor Cabl J. 
Sundevall (d. 1875), men trjxktes först senare under titeln 
Om phonetiska bokståfver, Stockh. 1862. Påverkad af Sunde- 
vall, Brucke m. fl. utländska författare uppträdde så ungefär 
samtidigt med Rydqvists ljudlära skolmannen J. A. A[urén] 
med sina Bidrag till Svenska Språkets Ljudlåra, Linköping 
1869, ett arbete som genom sin noggranna observ^ation och 
lättfattliga framställning blef af stort inflytande på samtida 
och yngre forskare. Samma loford förtjäna i lika hög grad 
hans utförligare hållna Bidrag till svenska språkets qvantitets- 
lära, Stockh. 1874, och hans skarpsinniga stridsskrift De 
klusila konsonantljuden, Norrköping 1876, föranledd af docen- 
ten L. F. Lefflers (sedermera professor L. F. Läppler) ^ 
utförliga och speciella afhandling Några ljudfysiologiska under- 
sökningar rörande konsonantljuden I, Upps. 1874. Mindre 
betydande äro Auréns senare arbeten, som utgöras af dels 
skolböcker, dels alster af än mera efemär natur, t. e. den för- 
felade skriften Bidrag till svenska språkets akcentlåra, Stockh. 
1880, eller den lilla pigga broschyren i rättstafningsfrågan : 
Supinum aktivum och neutrum af participium passivum, Stockh. 
1886. En både skarpsinnig och själfständig forskare på detta 
område framträdde något senare, nämligen kommendör- 



^ Den förste innehafvaren (sedan 1881) af professuren i svenska 
språket och den förste, som vid Uppsala universitet tillämpat en strängt 
vetenskaplig forskningsmetod inom de nordiska språkstudiernas område. 



— 248 — 

kaptenen K. Theodor G. Keyser (d. 1902), som dock i följd 
af sitt framställningssätt och särskildt den ytterst origi- 
nella terminologien ännu i denna dag icke uppmärksam- 
mats så, som han förtjänar på grund af sina små, men 
innehållsrika och högt syftande skrifter: den under signaturen 
R. R. utgifna Af handling om svenska språket, Stockh. 1875, 
hvari äfven behandlas en del språkfilosofiska, semologiska 
och morfologiska frågor, samt Om svensk skrift, Stockh. 1889. 
Bland de många förtjänstfulla forskare, som efter Rydqvists 
död (1877) framträdt med bidrag till den nysvenska ljud- 
läran, må här blott nämnas den i synnerhet såsom språk- 
historiker framstående f. d. professorn K. Axel L. Kock ^ 
hvilken alltsedan det utmärkta förstlingsarbetet Språkhisto- 
riska undersökningar om svensk akcent. I, Lund 1878 (II 1884 
— 85) oafbrutet ägnat en synnerlig omsorg åt den af Rydq\'ist 
så godt som alldeles förbisedda, men så ytterst viktiga och i 
svenskan särskildt intressanta accentläran. 

Rydqvists efterblifna ståndpunkt i fråga om ljudläran 
erhöll sin skarpaste belysning genom hans enda verkligt 
misslyckade opus, den skarpt polemiska, för att icke säga 
hätska broschyren Ljudlagar och Skriflagar, Stockh. 1870, 
äfven intagen i 'Sv. språkets lagar* IV, 456 S. under titeln 
»Rättskrifning och språkrigtighet)). Häri sökte han, som dock 
själf i sina äldre arbeten icke sällan framställt vissa reform- 
yrkanden, om ock icke alltid i rätt riktning, nu att stäfja 
»staf-förbättrarnes» allt oförsyntare »upptåg». Den under de 
första decennierna af 1800-talet härskande relativa friden på 
detta område var nämligen vid denna tid för längesedan förbi. 
Utan tvifvel närmast i anledning af Rasks och hans lärjunge 
N. M. Petersens agitation i Danmark började äfven hos oss 
omkring 1840 en stark oro att visa sig. Kii^blads radikala 
uttalanden i ordboken af 1840 — 41 och mera kortfattadt i 
följande arbeten äro redan ofvan (s. 236) omnämnda. Ännu 

^ Jfr NOREEN, Nordisk familjebok (Supplement), Kock. 



— 249 — 

skarpare, om icke i sak, så dock i form, uppträdde samtidigt 
akademieadjunkten, sedermera prosten, H. K. TuLLBERa (d. 
1876), som redan 1825 förbluffat världen genom att teckna 
sig »dosent», som alltsedan 1834 använde stafningen låua, 
åuan o. d., och som 1836 »blygdes att sätta sitt namn under 
den så vederstyggliga svensk-akademiska rättskrivningen», hvar- 
för han lät sin på förläggares och vänners tillskyndan med 
sistnämnda stafsätt tryckta Svensk Språklåra, Lund 1836, ut- 
gif\'as af docenten, sedan professorn, J. G. Ek, den bekante 
latinaren (d. 1862). Detta arbete, som författaren anser »i 
de vigtigaste punkter vika från sina föregångare» och vara 
»det första försöket på en ny väg», är emellertid ett ganska 
klent opus och utan vidare intresse. Ett sådant kan man 
däremot icke frånkänna Tullbergs Oversigt au suånska rått- 
skrivningslåran. Vettenskaplig behandling. Lund 1841 (men 
författadt redan tio år tidigare) med följande från Rask häm- 
tade motto: »Udtalen gör sin Ret gjeldende som Skrivningens 
höjeste Grund trods alle andre Hensyn og trods en betydelig 
Modstand af dem, der lade sig lede af Vanen og mangle 
Eftertanke til at indse eller Kraft til at felge det rette». Här 
riktas nu ett skarpt angrepp mot bruket och dess gj'^nnare 
Svenska Akademien, men författarens lofvärda nit är icke 
visligt, ty han gör sig i sina positiva förslag skyldig till både 
missgrepp och öfverdrifter. Såsom exempel på det förra kan 
anföras det högst betänkliga, att han stundom lägger ett 
speciellt skånskt uttal till grund för stafningen såsom i test 
tyst, godtekke godtycke o. d.; på det andra åter, att han vill 
införa såsom tecken för slutet ö, ö för slutet o samt t. o. m. 
uttalar den önskan, att stafningen af släktnamn måtte ändras, 
så att man må få skrifva Hörlin, Röjterdal osv. På samma 
gång som han således är alldeles för radikal, är han emellertid 
alltför inkonsekvent, i det att han t. e. skriver jud ljud, men 
hjälpa, Svårje, men gorde (dvs. gjorde!) osv. På sin ålderdom 
utgaf T. detta arbete i en ny upplaga med samma motto. 



— 250 — 

men med titeln Suånsk Råttskriuningslåra, Lund 1862. Här 
är han rentaf hätsk: »Akademiens beteende är i svenska 
rättskrifningslärans historia alldeles makalöst och i det hela 
så nedanom all kritik, att jag gitter icke mera tala därom»; 
»Det står knappt att beskriva, huru mökket svenska akade- 
mien har skadat natjonen genom denna rättskrivningslära», 
»en af de sämsta som någonsin utgått i vårt land» osv. I sak 
intar han här fortfarande väsentligen samma ståndpunkt som 
förut, liksom ock detta är fallet i hans sista, icke synner- 
ligen värdefulla arbete Bidrag till etymologiskt lexikon över 
främmande ord i svenska språket. Lund 1868, blott att nu 
utbytts mot typen ö och o uppgifvits. Ett i sak lika skarpt, 
men i form mera städadt angrepp riktade den ofvan (s. 246) 
nämnde flnländaren F. P. von Knorring i sina Språkforskningar, 
II. Skrifva, stafva och låsa, Stockh. 1857, mot hvad han kallade 
»orättstafningen», och samtidigt utgaf bokhandlaren, seder- 
mera privatläraren P. Götrek (d. 1876) visserligen en Ordbok 
for svenska språkets råttskrifning enligt de af Svenska Akade- 
mien fastställde grunder, Karlskrona 1857, men försedd med 
en inledning, däri förordar han en radikal reform, med skäl 
anseende äfven Tullbergs »reformförslag ej nog radikalt för 
att åstadkomma den fördel man af en skeende språkreform 
med skäl borde kunna vänta». 

En synnerlig utbredning fick reformrörelsen därigenom, 
att den nu florerande skandinavismen på sitt program upptog 
en reform af såväl den svenska som den danska (och norska) 
ortografien i syfte att undanrödja onödiga skiljaktigheter 
mellan dem båda, och redan på 1840-talet hade den norske 
statsrevisorn, sedermera professorn, L. Kristensen Daa (tidigare 
Daae) föreslagit att lösa frågan genom ett möte af språkligt 
bildade män från alla tre länderna. Sedan vetenskapen på 
1860-talet hunnit beväpna sig med ett nytt kraftigt vapen, 
den uppblomstrande fonetiken, var tiden inne för denna plans 
förverkligande, och på nytt initiativ af Daa sammanträdde 



— 251 — 

så i Stockholm 1869 det Nordiska bättstafningsmötkt, bland 
hvars svenska medlemmar särskildt docenten, sedermera pro- 
fessorn, M. B. Richert (jfr ofvan s. 246), som lär ha största 
förtjänsten af att mötet från första början fastslog uttalet 
såsom ortografiens högsta lag, och f. d. lektor Abtub Haze* 
Lius (d. 1901) spelade en framstående roll. Det var närmast 
i anledning af och i opposition mot detta mötes beslut, som 
Rydqvists ofvan (s. 248) nämnda pamflett mot »herr Kind«> 
blads efterföljare» tillkom, detta till och med innan dess för- 
fattare hunnit riktigt ta reda på hvad mötet verkligen be- 
slutit. Också blef försvaret lätt för mötets svenske sekreterare, 
Hazelius, som i sitt åtminstone för den tiden rentaf glän- 
sande och för all tid högst värdefulla arbete Om suensk rått- 
stafning, 1. Om råttstafningens grunder, Stockh. 1870, 2. Äcrfo- 
görelse för Nordiska råttstafningsmöteis förslag, 1871, lämnade 
icke blott hvad titeln anger, utan äfven en dräpande veder- 
läggning både af Rydq\'ists detaljanmärkningar och af hans 
hela ståndpunkt, som innebar ett medlande mellan brukets 
och den s. k. historisk-etymologiska stafningens fordringar, 
hvar\'id under årens lopp den sednares kraf alltmer fått träda 
tillbaka för det förras — detta visserligen med all rätt. I 
samma riktning som Hazelius uttalade sig flera samtidigt eller 
något senare uppträdande författare: Richebt i artiklarna 
Några ord om den svenska rättskrivningen af signaturen M. 

B. R. i Stockholmsposten ^% 1870 och Några ord om svensk 
rättskrifning af R— t i Stockholms Dagblad "/lo och *Vio 1873; 
docenten, sedermera professorn H. N. Almkvist uti Svenskt 
språk och råttstafning af — v — i Svensk tidskrift 1870; rektor 

C. J. Dahlbäck i broschyren Svenska råttstafningsfrågan fee- 
traktad ur pedagogisk synpunkt, Gäfle 1873, delvis riktad mot 
Rydqvists dåvarande anhängare lektor D. A. Sundéns rätt- 
skrifningslära; L. F. Leppleb (jfr ofvan s. 247) uti artikeln 
Några ord i råttstafningsfrågan i Pedagogisk Tidskrift 1874 
(och såsom »Tillägg» till följande skrift) och i broschyren 



— 252 — 

/ rättstafhingsfrågan, Stockh. 1875, den sednare riktad mot 
Sundéns skrift Hr C. J. Dahlbåcks uppträdande i »Svenska 
råttstafningsfråganifi, Stockh. 1874, och bemött af Sundén i 
Om å-ljudets teckning samt om hårledningen såsom hjälpmedel 
vid råttskrifningen, Västerås (läroverksprogram) 1877. En 
medelställning, närmast att beteckna som ett haltande å båda 
sidor, intar den lärde veteranen professor C. J. Schlyter 
(d. 1889) i sitt »Företal» till 'Ordbok till Samlingen af Swe- 
riges Gamla Lagar', Lund 1877, hvars hithörande parti äfven 
utgafs separat under titeln / råttstafningsfrågan. Lund 1878. 
Emellertid vann nog äfven Rydqvists skrift anklang, 
åtminstone på vissa inflytelserika håll, t. e. i Första Kamma- 
ren, som 1871 afslog inrättandet af de dock sedan i gemen- 
sam votering beviljade universitetsadjunkturerna i nordiska 
språk, platser som måste komma att intagas af »nystafvare», 
och där 1874 hr Casparsson väckte motion om officiellt ut- 
arbetande af en svensk ordbok för att dymedelst stäQa »språk- 
förbistringen». Den af Rydqvist i denna fråga alldeles be- 
härskade Svenslca Akademien gjorde för detta ändamåls 
vinnande hvad den kunde genom utgifvandet 1874 af sin 
'Ordlista' (jfr ofvan s. 238), hvilken dock på grund af sina 
flerfaldiga brister redan från första stund möttes af skarp 
kritik från flera håll och synpunkter. Den viktigaste af dessa 
kritiker är, hvad rättskrifningsfrågan angår, lektor J. Humbles 
ovanligt välskrifna »tre uppsatser af J.», Råttstafhingsreformen 
och Svenska Akademien, Stockh. 1876, förut tryckta såsom 
artiklar i Aftonbladet 1874 (dec), 1875 (febr.) och 1876 (apr.). 
Efter en kortare vapenhvila, hvarunder rättstafningsmötets 
förslag delvis, t. e. i fråga om k för q, vunno vidsträckt 
anslutning, delvis, t. e. i fråga om särskrifning af vissa sam- 
mansatta ord — ett olyckligt lån från Rydqvists forna för- 
slag till »reformer» — uppgåfvos, återupptogs frågan år 1885 
af docenten, sedermera professor J. A. Lundell m. fl., 
nu väsentligen med annan hufvudsynpunkt än den, som 



— 253 — 

tidigare varit den förhärskande. Huru med denna, om icke 
nya, så hittills dock undanskjutna synpunkt, den pedagogiska, 
till ledstjärna samma år Rättstavningssällskapet bildades 
och genom sitt fullt radikala reformförslag framkallade en 
sannskyldig störtflod af skrifter för och emot, samt huru- 
ledes Svenska Akademien af allt detta förmåddes att i sjätte 
upplagan af sin 'Ordlista' (1889) i någon mån öfvergifva 
den af Leopold (1801) intagna och sedan dess af akade- 
mien segt fasthållna ståndpunkten, det rådande brukets, 
för att i stället begifva sig ut på de partiella reformernas 
sluttande plan, där resan utföre — eller låtom oss tacksamme- 
ligen säga uppföre — väl för akademiens vidkommande 
snarare påskyndas än fördröjes genom K. Maj:ts år 1889 ut- 
färdade påbud ^ att den akademiska ordlistans stafning också 
skall vara de svenska skolornas — detta allt må här blott 
antydas, enär det ligger dels för nära vår tid, dels för långt 
från vårt egentliga ämne för att lämpligen kunna här bli före- 
mål för en närmare redogörelse *. 

Stilistiska och språkriktighetsfrågor hafva af Ryd- 
qvist icke i någon särskild skrift behandlats, men hans stånd- 
punkt härutinnan är med ledning af många spridda uttalan- 
den här och där i hans skrifter fullt klar. Det är den på 
hans tid allmänt rådande »litterärhistoriska», som anser en 
viss »klassisk» litteraturperiods språkbruk vara för eftervärl- 
den i språkligt afseende normgifvande *. En till samma läger 
hörande anonym författare har i det af J, G. Theorell ut- 



' Åtgärden var redan förut föreslagen i rektor (sedermera universitets- 
kanslern) G. F. GiLLJAMS välskrifna Bör och kan något göras för upprätt- 
hållande af enheten i modersmålets råttstafning vid våra låroverk?, Stockli. 
1874 (i program för Gymnasium), och i kanslirådet E. F. Gustrins Om 
reglementerad råttskrifning i Ny Svensk Tidskrift 1885. 

* En kortfattad öfversikt lämnar F. Bergs Sta fnings-re formen, dess 
historiska utveckling och nuvarande ställning, Stockh. 1902 (ur Sveriges, 
allmänna folkskollärares årsskrift). 

• Se vidare Noreen, Spridda studier, s. 145 ff. 



— 254 — 

gifna Winterbladet 1853, nr 11—14, 16, 18, 21—2, 30—2, 
35—9, 43—6, 48—9 och 51—2 anställt en utförlig och skarp 
vidräkning med den skrifvande allmänhetens språkliga för- 
syndelser, och denna från numera väsentligen föråldrade 
synpunkter utgående, men om mycken insiktsfullhet vittnande 
artikelserie har för vår tid ett oskattbart värde genom sina 
rika materialsamlingar, som göra densamma till en sann- 
skyldig s. k. antibarbarus och väl berättiga författaren att från 
sin ståndpunkt kalla några af sina artiklar för »Lexicon 
Barbarum». Ett liknande, ehuru icke så stort, värde till- 
kommer de väsentligen häraf framkallade artiklarna i Suenska 
tidningen dagligt allehanda 1853, nr 27, 105, 113, 196, 235, 
240, 246, 283, 287 och 295, samt den på Winterbladets artikel- 
serie fotade lilla skriften af den bekante pedagogen magister 
Martin SchCck (d. 1872), Hur skall man tala och skrifva 
rätt?^ Stockh. 1856. En alldeles afvikande ståndpunkt före- 
trädde dåvarande löjtnanten, sedermera hofmarskalken A. R. 
VON Kr^mer (d. 1903) i sin pigga och om en sund, men för 
den tiden ganska radikal språkfilosofi vittnande broschyr Om 
språkfrågan, Stockh. 1858 (förut publicerad i form af en 
längre artikelserie i Aftonbladet), som väckte mycket upp- 
seende, för att icke säga ovilja, särskildt emedan författaren 
häfdar det otvungna talspråkets rätt att få betraktas som 
godt språk och, värst af allt, få göra sig gällande äfven i 
skrift med litterära anspråk. Lektor J. I. Brödens (d. 1877) 
Öfversigt af diktarterna jemte föregående undervisning om stil 
Örebro 1860, 3 uppl. 1869, har ett mycket kort, men icke 
oäfvet stilistiskt parti. Lektor C. G. StarbXcks (den bekante 
romanförfattaren, d. 1885) Lårobok i svensk prosastil, Norr- 
köping 1869, är visserligen blott en bearbetning af tysken 
F. Becks likartade arbete, men är dock rätt rikhaltig i fråga 
om upplysningar rörande svenskt språkbruk. Lektorerna G, 
Sjöbergs och G. Klingbergs Svensk stilistik, Upps. 1870, 
8 uppl. Stockh. 1902, har däremot mera filosofisk än språk- 



— 255 — 

lig prägel och afser hufvudsakligen kriadisposition o. d. Af 
mycket ringa betydelse för svenska språkforskningens historia 
är äfven D. A. Sundéns (jfr ofvan s. 245 och nedan s. 262) 
och J. E. MoDiNS Svensk stillåra, Stockh. 1871, 4 uppl. 1888, 
som är mycket kortfattad och till större delen utgöres af ett re- 
gister å kriaämnen. En liten, väsentligen syntaktisk, antibarba- 
rus ha vi åter i lektor C. Landtmanssons Bidrag till läran om den 
svenska prosastilen, Stockh. 1872, 4 uppl. Upps. 1889, visserligen 
till sin uppränning blott en bearbetning af Götzingers *Deutsche 
Sprachlehre', 9 uppl. 1860, men förtjänstfull genom att vara 
baserad på excerpter ur svenska författares arbeten. 1873 
blef språkriktighetsfrågan verkligt brännande genom V. Ryd- 
bergs i Svensk tidskrift införda puristiskt entusiastiska artikel 
Tysk eller nordisk svenska? En helt annan och vida moder- 
nare ståndpunkt intar i samma fråga Es. Tegnér d. y. uti 
sin, likaledes i Svensk tidskrift ingående, artikel Om språk 
och nationalitet, 1874. Många goda uppslag bjuder ock den 
bjärt dilettantiska, men om mycket sundt förnuft vittnande 
ströskriften Några ord om svenska språkets bearbetning i när- 
varande tid af [H. J. Carl8o]n, Gtb. 1877, under det att C. J. 
ScHLYTERS hithörande antydningar i den ofvan (s. 252) nämnda 
skriften af år 1878 (1877) röja en ovanligt föråldrad upp- 
fattning af ämnet. En tredje ståndpunkt, hvad jag kallat 
den »naturhistoriska», representeras fylligast af M. B. Righert 
(jfr ofvan s. 246) i hans redan 1877 hållna, men först 1888 
i Ny svensk tidskrift tryckta inträdesföreläsning Om råtta 
betydelsen af 'språkriktighet' ^ 

För den svenska skolbokslitteraturen efter 1830, till 
hvilken tidpunkt vi i det föregående (s. 232) följt densamma, 
anser jag mindre nödigt att här lämna någon fullständig 
redogörelse, liksom jag öfverhufv^ud icke rörande nysvensk 
språklitteratur efter nämnda tid afser absolut fullständighet, 
enär ju hela den svenska bokmarknaden alltsedan 1830 finnes 

^ Se om hela denna fråga utförligt Noreen, Spridda studier, s. 143 ff. 



— 256 — 

fullständigt förtecknad i de ofvan s. 151 anförda bibliogra- 
fierna af Linnström och Broberg, och för öfrigt denna skol- 
bokslitteratur delvis är för oss skäligen värdelös. Jag in- 
skränker mig därför i det följande till en kortfattad redogörelse 
för sådana arbeten från tiden 1830 — 77 (endast undantagsvis 
något af senare datum), som vid sidan af åtskilliga redan i 
det föregående behandlade äro på grund af ålder, förtjänster, 
upplagornas stora antal eller andra särskilda omständigheter 
företrädesvis anmärkningsvärda. Först må då nämnas, att 
1830-talets konkurrenter till Fryxells och Almqvists ofvan 
(s. 231 och 232) nämnda, i skolbokslitteraturen epokgörande 
arbeten äro genomgående rätt obetydliga. Detta omdöme 
gäller sålunda både komminister N. Westerlinds (d. 1864) 
Anvisning till rättlåsning och råttskrifning, Karlstad 1832, rek- 
torn, sedermera prosten C. L. Boströms (d. 1851) Lårobok 
uti Svenska och Tyska Språkens Grammatik, Stockh. 1834, 
och trots de synnerligen många upplagorna rektorn och pro- 
sten S. J. Filéns (d. 1858) förnämligast för folkskolan af- 
sedda Lårobok i Allmånna och Svenska Grammatiken, Jön- 
köping 1834, 6 uppl. (med utförligare satslära) 1846, 13 uppl. 
1866, hvartill komma tio upplagor i Finland, den sista af 
år 1857; vidare kyrkoherden O. T[hali]ns (d. 1850) Svensk 
Grammatika i sammandrag, Örebro 1837, prosten L. Feuks 
(d. 1903) ytterst obetydliga Reglor for svensk råttstafning, 
Kristianstad 1837, 3 uppl. 1859, komminister T. R. S[allan- 
DERs] Svensk Interpunktionslåra, Uddevalla 1839, samt rektor 
J. N. Cramérs (d. 1893) mycket elementära Svensk Etymologi 
och Syntax, Visby 1839, 2 uppl. 1843, och samme författares 
lika elementära Svensk Råttstafningslåra, Visby 1839, 3 uppl. 
1859. 

Däremot har 1840-talet åtminstone några delvis rätt 
värdefulla arbeten att uppvisa. Så t. e. rektorn och titulär- 
professorn U. W. DiETERiCHS (d. 1865) rent praktiska syften 
fullföljande Ausfuhrliche Schwedische Grammatik, Stockh. 1840, 



— 257 — 

ny oförändrad uppl., med förord af Svenska Akademien, 1848. 
Arbetet innehåller, utom grammatik äfven en rätt rikhaltig 
litteraturhistoria med några få inströdda språkhistoriska noti- 
ser samt en läsebok med lexikon därtill. Viktigast är dess 
framställning af syntaxen genom det rika urval af fraser, 
hvilka såsom exempel anföras. Obetydlig är däremot samme 
författares Kiirze Anweisung zur leichten Erlernung der schive- 
dischen Sprache, Stockh. 1844, och rent förfelad är hans högre 
syftande Svensk språklåra med jemforande håntydningar till 
Norges och Danmarks språkbruk, Stockh. 1850, det första för- 
söket att behandla nysvenska grammatiken på samma gång 
språkhistoriskt och jämförande. Författaren rör här ihop 
runologi, fornsvenska, nysvenska, norska och danska, och 
detta utan att äga ens måttliga insikter i vissa af dessa ämnen, 
så att han t. e. bjuder läsaren på ett »fornnorskt» verb med 
temat svema, svam, suamit o. d. Ett arbete, som jag ej lyckats få 
se ^, är läraren vid finska kadettkåren, sedermera prosten Vilh. 
Heikels Språktånklårans första elementer, Uleåborg 1842, hvil- 
ket icke torde sakna värde att döma af författarens båda 
senare arbeten. Det ena af dessa är Praktisk språktånklåra, 
Hfors 1845 *, som enligt förordet utgör »en bearbetning af 
Wursts 'Practische Sprachdenklehre', ett verk däri förf. . . 
för elementarundervisningen bearbetat Beckers genialiska 
åsigter om språket och dess behandling såsom undervisnings- 
ämne», och som lämnar en utförlig och delvis mycket för- 
tjänstfull satslära ^. Det andra är Kort lårobok i Swensk och 
Allmän Grammatik, Hfors 1856, ett för kännedomen om den 
finländska svenskan viktigt arbete, som för öfrigt särskildt 



^ Det saknas till och med i universitetsbiblioteket i Hälsingfors. 

' För min kännedom om detta arbete har jag att tacka meddelan- 
den af lektor H. Bergroth. 

' En andra del, innehållande ordbildnings- och betydelselära, utlofvas 
fikola komma inom årets slut. Har en sådan någonsin blifvit utgif\'en? I 
Hälsingfors-biblioteket finnes den åtminstone icke. 



— 258 — 

utmärker sig genom goda definitioner, hvilka dock ofta tyd- 
ligen åro lånade, utan anförande af källan, från Magers väck- 
ande uppsats Xinguistische Studien I, Die grammatischen Kate- 
gorien' (i Pädagogische Revue), Stuttgart 1841. Samma delvis 
nya, af den bekante tyske pedagogen K. F. Becker först brutna, 
på ett vetenskapligt missgrepp beroende och äfven i pedagogiskt 
afseende visst icke öfvervägande lyckliga, »logiskt» gramma- 
tiska vägar i fråga om satsläran beträddes i Sverge ungefar 
samtidigt af rektor P. E. Svedbom (d. 1857), som för en 
längre tid bragte satsläran i förgrunden vid den svenska 
skolundervisningen. Detta resultat nådde han genom sitt 
redigare och konsekventare än föregångarnas arbeten upp- 
ställda och därför genast mycket använda Utkast till satslära, 
äfven med titeln Ledtråd vid den första undervisningen i moders- 
målet, /, Stockh. 1843, 6 uppl. 1863, som i likhet med Heikels 
nyssnämnda bok af 1845 väsentligen är en bearbetning af 
tysken R. J. Wursts bearbetning af Becker. Jfr härtill Sved- 
boms uppsats Om undervisning i modersmålet i Frey 1842, 
nr 6, rektorn, sedermera prosten J. J. Magnells (d. 1882) 
Anmärkningar till Svedboms satslära, Kristinehamn 1853, och 
[Boiv]iB8 (jfr ofvan s. 229) recension af Svedboms bok i 
Frey 1844, s. 341 ff., samt Sylvanders nedan (s. 260) nämnda 
kritiska förord. Ett klent alster är däremot det rätt mycket 
använda arbetet af de båda skolmannen, slutligen prostarna 
K. F. Sjöström (d. 1882) och J. F. Ehknström (d. 1882): 
Svensk språklära for nybegynnare, (1 uppl. anonym) Gäfie 
1843, 3 förbättrade uppl. Stockh. 1855, 5 uppl. 1865. Rentaf 
betänkligt är signaturen G. B:s Försök till Swensk Språk^ 
lära för Mina Barn med för swenskade Konst-ord, Stockh. 1847, 
på hvars »konstord» må anföras följande prof: anfall ackusativ, 
framtidsskifte futurum, föreningsflock konjugation, flertalstakt 
plural, ty »ord som böjas gå i en wiss takt», skepnadsbytes- 
ord deponens, stillsamhetsord intransitiv, tålsamhetsskepnad 
passiv, utstakningssamma mednämneord determinativer. Obe- 



— 259 — 

tydliga äro skolläraren S. Björkqvists ytterst elementära Svensk 
råttstafhingslära, Kristianstad 1848, I. M. Winöes Svensk språk- 
låra for begynnare, Stockh. 1848, boktryckaren, sedan kom- 
ministern J. Hambbrgs (d. 1872) Swensk Råttstafningslåra för 
Folkskolor, Söderhamn 1849, 2 uppl. samma år, samt trots 
sina många upplagor seminarieföreståndaren, sedermera pro- 
sten C. J. Landgrens Swensk Språklära för . . Folkskolor, 
Upps. 1849, 14 uppl. 1890. Litteratörerna F. [T.] Borgs 
(d. 1895) och N, Perssons (senare kamrer Nordin) Svensk 
språklära I, Stockh. 1849, kan icke heller få just större loford, 
ehuru, enligt hvad författarna själfva påstå, här föreligger 
»det första försöket hos oss att mera systematiskt behandla 
denna vetenskap». Dock förtjänar arbetet icke det hån, för 
hvilket det i dagspressen blef utsatt. Ett fullständigt pekoral 
är däremot fil. kand., sedermera f. d. läraren i Skeninge 
J. P. Janzons (d. 1881) Grunddrag till Vetenskaplig språklära, 
innefattande I Den allmänna tillvaroläran . . // Den allmänna 
Formbegreppsläran, Jönköping 1847 (i författarens tidskrift 
'Ad Utrumque', haft. 1 och 2), nitton år senare fortsatt »fr. 
sid. 35» genom Språkläraren eller Språkens Grammatiska Ord- 
och Formbegrepp med Tillämpning på Svenska Språket jemte 
Logiska Begreppet och Personlighetsbegreppet, Stockh. 1868. 

1850-talet inledes af f. d. kateketen och gymnastikläraren 
N. Strömborgs blott alltför storartadt anlagda Svensk språk- 
lära med afseende på språkets historiska utveckling, upptagande 
äfven gotiskan, fornnorskan och fornsvenskan i jemforelse med 
de svenska landskapsmålen, Stockh. 1852, såsom redan af 
titeln synes ett arbete, som söker i miniatyr lösa ungefär 
samma uppgift som Rydqvists Svenska språkets lagar, med 
hvars första del det är nästan samtidigt. Författaren ådaga- 
lägger verklig beläsenhet, minst i fornsvenska, men föga af 
själfständig forskningsförmåga. Han är väsentligen en kom- 
pilator, hvars plan är något snedvriden genom den oskäliga 
utsträckning, i hvilken han låtit gotiskan och »fornnorskan» 



— 260 — 

(dvs. fornisländskan) rent af nedtynga den öfriga framställ- 
ningen. Arbetet blef ock föremål för en skarp recension af 
den bekante Wulfila-kännaren, docenten, sedermera professorn 
Anders Uppsteöm (d. 1865) i Tidskrift för literatur 1852. 
Smärre alster af mindre betydenhet äro Strömborgs Svensk 
språklära för skolungdom och hans ännu mindre Suensk språk- 
lära för beggnnare, båda Stockh. 1857. Ett annat aktnings- 
värdt arbete från ungefär samma tid är skoladjunkten G. W. 
Sylvanders (d. 1882) Läran om satsens^ bildning, Stockh. 
1856, hvars utförliga förord innehåller en åtminstone från 
det kritiserade arbetets ståndpunkt befogad kritik af Sved- 
boms satslära (^e ofvan s. 258), och som, i hvad den själf 
bjuder af positivt, är delvis god, delvis alldeles förstörd af, 
icke alltid fullt logiska, spekulationer i logik, såsom t. e. då 
han häfdar den meningen, att »Stenen flyger» o. d. icke är 
en sats, emedan »flyger» icke kan prediceras om »stenen», 
ett påstående som innebär ett groft förbiseende af den all- 
mänt mänskliga rättigheten att få använda bildspråk, att få 
fantisera, att få misstaga sig, ja hvarför icke undantagsvis 
också rentaf ljuga. Obetydliga äro däremot icke blott det 
snart glömda arbetet af matematikläraren S. A. Dahl, Swensk 
Språklära för Ngbeggnnare, Stockh. 1857, utan äfven följande 
rätt mycket använda läroböcker: skolläraren, sedermera kam- 
reren J. A. Zachbissons Praktisk lärobok i svensk rättstafhing, 
Gtb. 1855, ny [5] uppl. Kungsbacka 1876, skolföreståndaren, 
sedermera folkskoleinspektören C. J. Meijerbergs Svensk 
språklära, Gtb. 1856, 5 uppl. 1871, och J. I. Brödens (jfr 
ofvan s. 254) Förberedande kurs i grammatik, Västerås 1856, 
7 uppl. (numera med titeln Svensk språklära) Stockh. 1877, 
hvars äldre upplagor innehöllo ett tillägg om fornspråkets 
grammatik. En utförlig och mycket skarp kritik af Brödens 
Qärde upplaga infördes af dåvarande docenten K. Sidenbladh 
(jfr ofvan s. 240) i Pedagogisk tidskrift 1869, s. 71 ff". Kort, 
träfl^ande och från i allt väsentligt fullt riktiga synpunkter 



Fortsättning fi*an omslagets 2. sida. 

och dialekter. 4. Nysvenskans perioder och källor. 5. Den ny- 
svenska språkforskningens historia. 6. Bibliografisk öfversikt af 
de viktigaste hjälpmedlen för det nutida studiet af nysvenskan. 

ANDRA DELEN. 
Ljudlära. 

Éfåelning I. Fonetisk inledningr (Fonetik): Kap. 1. Språklju- 
deftst akustiska beskafTenhct (fonetisk akustik). 2. Talorganerna (fo- 
netisk anatomi). 8. Artikulationen (fonetisk fysiologi). 

Afdelnlngr II. Deskriptiv Uudlära. A. Kvalitativ ljudlära: 
Kap. h De enskilda språkljuden. 2. Ljudförbindelserna (kombina- 
tionslära). B. Prosodi. Kap. 1. Sonorilet och stafvelsebildning. Band O. 
2. Kvantitet (uttalstid). 8. Intensitet (tryckstyrka). 4. Tonalitet (ton- 
höjd). 

Afdelning III. Etymologisk Uudlära. A. Metodologisk in- Band m. 
ledning: Kap. 1. Allmänna anmärkningar. 2. Ultalsförändringarnas 
orsaker. 8. Uttalsförändringarnas resultat. 4. Om begreppet ljud- 
lag. B. Sonanterna: I. Nysvenska ljudlagar: a. Kvalitativa. 1. De 
från fornsvenskan ärfda vokalernas utveckling. 2. Vokalerna i lånord, 
b. Kvantitativa, c. Intensitetsförändringar, d. Tonalitetsförändringar. 
II. Spår af äldre ljudlagar. C. Konsonanterna. Band IV. 

TREDJE DELEN. 
Betydelselära. Band v. 

Afdelnlngr I. Inledning. 

Afdelning II. Deskriptiv betydelselära: A. Kategorilära 
(läran om de graramatiska kategorierna). B. Funktionslära (läran 
om de grammatiska funktionerna). 

Afdelning Öl. Etymologisk betydelselära. «and VI. 

FJÄRDE DELEN. 

Formlära. Band vii. 

Afdelning I. Inledning. 

Afdelning II. Deskriptiv formlära: 

A. Formbildningslära: I. Läran om ordet. II. Läran om 
ordfogningen (syntax). 

B. Böjningslära. Band VIIL 
Afdelning III. Etymologisk formlära. Band IX. 

Register till band I— VIII. 



STTHSK1UPTI0N8ANMALAN. 




n nagul sa nav lulliäUmdig, ulforlii* ucli efler möderuji språk- 
vetenskapliga priudpcr utarbetad nysvensk granimaUk &ak* 
iiiis tilis (iiilo. (ich (i ack tonfc fS böcker vara nf verkligl 
bt'hL>r tnerii prikallatk- än en dylik. Den :ir l*H dt-l vikligaste bj$l|i* 
fiieilcl för ai!a slags språk vetenskapliga studior i vårt land* ty mé- 
drr^mlilel tif|;?Ör del o}simröHigt bästa ^rumllaget for hvarje försnk 
att klnrlfi^ga spraklifvels allnianim lagar och företeerser. Den Ar en 
nödvändig foriitÄiHtning (6r tillkom sten nf redan allt l>^r länge sak* 
nade lidsentiga^ elementära läroböcker for ni odersni ålsundervisnin- 
gen vid våra Ijögre och lägre skolor. Dess åstadkommande ar får 
ufrigt Helt enkelt vn nationell plikt» ly en nation ilger intet rikare 
och fylligare uttryck för hin egenarl äin modersmdlel, och etl grund- 
ligt studium af detta åligger därför hvar och eii, som vill söka lyda 
ttet gamla vishctsbudel: känn dig sjalf! 

Ett arbete, som viU suka fylla denna lucka i v*^r blteralur är 

VÅRT SPRÅK 

nysvensk grammatik i utförlig iVamstållning 

al' 

ADOLF NOREEN. 



Vfrkef^ plan itr ftVljande, Del siönderfaller i fyra delar samt 
ett ullörligt register (ill tlet liela och ar afsedi att bindas i nio l>and 
ti hvardera 500 å 6(KJ ijidor. Innehållet i sin största alliuanhet och 
dess fördelning pfi de olika banden oeli delarna frani^iir iif följande 
öfiemkt: 

Furl^fitlJiiiig i% tiitr^lJljp^N TV ^ 4« -ilitor. 



— 261 — 

kritiseras hela den tidens skolbokslitteratur och dess lika 
opedagogiska som — äfven då den som mest lade an på 
vetenskaplig hållning — ovetenskapliga metoder af den be- 
kante filosofen Kristian Claéson (d. 1859) i hans efterläm- 
nade grundliga och skarpsinniga uppsats Om elementar-under- 
visningen i filosofi och svenska språket, tryckt i 'Skrifter' I, 
299 fr., Stockh. 1860; jfr äfven det hithörande partiet (Skrifter 
I, 283 fr.) i hans ryktbara, ursprungligen i Nordisk universi- 
tets-tidskrift IV (1858) införda afhandling Om språkets ur- 
sprung och väsende. Kritiken riktar sig dels mot den gram- 
matiska litteraturens tvenne uråldriga grundfel, den latinska 
schablonen och sammanblandningen af grammatiska och logi- 
ska synpunkter med t. o. m. öfvervägande bruk af de sednare, 
dels mot det nymodigare missgreppet att i elementargramnia- 
liken indraga material och synpunkter, hämtade från den 
historiska och jämförande språkvetenskapen. 

Från 1860-talet må antecknas lektor J. Nobdvalls (d. 
1888) Lårobok i modersmålet for elementarundervisningen efter 
en ny plan utarbetad, Örebro 1863, hvilken betecknar ett stort 
och af senare författare ej tillgodogjordt framsteg i fråga om 
definitioner och uppställning. Författarens reformatoriska 
tendenser togo sig långt senare ett nytt uttryck i det delvis 
mycket förtjänstfulla, men framför allt mycket radikala arbetet 
/ råttskrifningsfrågan, Vänersborg (läroverksprogram) 1886. 
Tämligen obetydlig är åter lektor A. H. Bjurstkns (d. 1886) 
Lårokurs i svenska språket, II Formlåra (efter Rydqvist), 
Stockh. 1865, /// Satslära, 1864; tredje, af F. Leffler (jfr ofvan 
s. 247) och G. Upmark (amanuens, sedan intendent vid 
Nationalmuseum, d. 1900) omarbetade uppl. 1872 under titeln 
Svensk språklära utarbetad på grundvalen af H, Bjurstens form- 
låra och satslära, 6 uppl. 1880. Detsamma gäller såväl läraren 
W. loöBERGS (d. 1873) klara och koncisa, men schematiska 
Inledning till svenska språket, Stockh. 1866, som läroverks- 
kollegan, sedermera rektorn, D. Sjöstrands (d. 1883) Lärobok 

Soreen, Värt spräk, Bd I. 18 



— 262 — 

i svenska språket, Stockli. 1865, egentligen blott ett kort 
sammandrag af de nysvenska partierna i Rydq\'ists Svenska 
språkets lagar. Vida grundligare tillgodogjordes detta Ryd- 
qvists verk af den vid slutet af 1860-talet framträdande för- 
fattare, hvars många läroböcker — i vidsträckt spridning öfver- 
träffande alla i sitt slag allt intill nu — just härutinnan äga sin 
förnämsta förtjänst, såsom ock uttryckligen erkänts af författa- 
ren själf, D. A. Sundén (jfr ofvan s. 245 och 255). Dennes 
hithörande arbeten äro följande: Svensk språklåra för elemen- 
tarläroverken, Stockh. 1869, 5 uppl. 1885; Svensk språklåra i 
sammandrag, 1870, 14 uppl. 1900; Svensk råttskrifningslåra, 
1870, 8 uppl. 1885; Svensk språklåra for folkskolan, 1871, 
22 uppl. 1901; Kort lärobok i modersmålet for folkskolan, 1873, 
12 uppl. (»Kort lärokurs i» osv.) 1902; Ny svensk rättskrif- 
ningslära, 1889, 7 uppl. 1901. Men om dessa läroböcker, 
h vilka, såsom synes, ännu behärska vår modersmålsunder- 
visning, äga många förtjänster gemensamma med det stora 
rydqvistska verket, så röja de också ännu i dag de flesta 
af mästarens brister och visa i alla händelser icke i teoretiskt 
— om ock i praktiskt — afseende något framsteg utöfver 
den rydqvistska ståndpunkten vid århundradets midt. Något 
framsteg betecknas svårligen heller af J. A. Aubéns (jfr ofvan 
s. 247) Svensk språklära, Stockh. 1877, 2 uppl. 1880. Om 
en redlig sträfvan efter en ny — dock redan af Silverstolpe 
(se ofvan s. 228) och i viss mån Heikel (se s. 257), Claéson 
och Nordvall (se s. 261) förebådad — och själfständig 
uppfattning, särskildt af den grammatiska terminologien 
och uppställningen, vittnar rektor J. Pipons (d. 1895) Den 
allmänna språklärans gränder, Strömstad 1872, och Svensk 
språklära for mellan-skolorna och till sjélf-id, Stockh. 1878. 
Dock röja dessa arbeten mera en viss teoretisk begåfning än 
den för en läroboksförfattare framför allt nödiga praktiska; 
så t. e. då han »bortkastat de Latinska ok Grekiska bokstä- 
verna c, q, X ok z» liksom de flesta »utländska ord», så att 



— 263 — 

infinitiv på hans språk får heta ulsägetingsord, kardinaltal 
anialstingsbestämningsord osv. God vilja röjer äfven fil. kand. 
J. P. Velanders Utkast till en tidsenlig svensk språklår a, 
Stockh. 1877, men utförandet är ganska svagt. Ett visser- 
ligen reformatoriskt, men missriktadt intresse har, dock blott 
i fråga om ett grammatiskt specialområde, besjälat lektor A. 
Z. Collins (d. 1886) polemiska broschyr Noter till svenska skot- 
grammatikor. I. Den falska behandlingen af läran om ordhild-- 
ningen liksom ock hans lilla Utkast till svensk ordbildningslära 
for elementarundervisningen, båda Hälsingborg 1869. Sistnämnda 
skrift är ett af en illa anbragt och till sitt värde minst sagdt 
tvifvelaktig lärdom nedtyngdt opus, ehuruväl författaren enligt 
egen utsago af »vetenskapens nyaste resultat» upptagit blott 
hvad han fann vara »rent nödvändigt» för ett dylikt »första 
försök att tillämpa Sanskritgrammatiken på Svenskan». Han 
hoppas, att det »icke må blifva det sista, ty utan Sanskrit 
gifves ingen hjelp hvarken för Grammatik eller Lexikon», 
ett uttalande i jämförelse med hvilket Sahlstedts hundra år 
äldre, en smula paradoxala åsikt, att historisk och jämförande 
språkforskning är för den nysvenska grammatiken snarare 
skadlig än gagnelig, ter sig nästan som ett gyllene visdoms- 
ord. — Ett verkligt värdefullt uppslag, åtminstone för Ijud- 
och böjningslärans vidkommande, till en »tidsenlig» svensk 
grammatik lämnades först i och genom engelsmannen H. 
SwEETS ^ visserligen icke för skolundervisning afsedda, Sounds 
and forms of spöken Swedish i Transactions of the Philolo- 
gical Society 1877-78. 

Metrikens behandling under 1800-talet inledes af kansli- 
sten, sedermera expeditionssekreteraren Gustaf Regnér (d. 
1819), hvilken väl kunde förtjäna att kallas den svenska 
metrikens fader, med den »Afhandling om metriske öfver- 
sättningar samt grunderne till en svensk metrik», som öppnar 
hans Försök till metriske öfversättningar, Stockh. 1801; recen- 

^ Se vidare Noreen, Nordisk familjebolc, Supplement, Sweet. 



— 264 — 

sion af Leopold i Stockholms Posten 1802, nr 4 och 10, äfven 
införd i Sv. Ak:s Handlingar Ifrån År 1796, del XXXV, s. 
335 ff. Afhandlingen infördes ånyo i Regnérs Vitterhetsnöjen, 
I, 243 iT., Stockli. 1814, tillsammans med en år 1804 författad 
ny sådan, »Försök att bestämma Reglorna för Svenska Me- 
triken», hvarvid båda afhandlingarna sammanfattades under 
den gemensamma titeln »Af handlingar om metriska poesien». 
Dessa båda uppsatser utgöra tillsammans vår första ordentligt 
utförda metrik, byggd på den redan af Bergklint (se ofvan 
s. 218) uppställda grundsatsen, att svensk vers regleras af 
tonvikten, sådan denna i naturligt prosaiskt tal uppträder, 
och de förtjäna till fullo det loford, som af Palmblad till- 
delades den första af dem : »ett arbete öfver hvilket man icke 
kan tala nog godt». Också vunno Regnérs åsikter genast 
ganska allmän tillslutning. Skalden och statsmannen Gud- 
mund JöRAN Adlerbeth (d. 1813) följer honom i allt väsent- 
ligt i sitt förträfdiga företal till öfversättningen af Virgilii 
jEneis, Stockh. 1804, 2 oförändrade uppl. 1811; likaså M. 
Wallenberg (se ofvan s. 221) i företalet till sin öfversättning 
af Homåros' Ilias, Stockh. 1814, samt i det stora hela äfven 
[statsrådet och generalen A. F. Skjöldebrand, d. 1834, i] 
Något om antagna Reglor för Suensk Hexameter, Stockh. 1820. 
En partiell opposition representerades af den bekante fosfo- 
risten och boktryckaren, slutligen professorn, W. F. Palmblad 
(d. 1852) i ett par uppsatser. Den ena, Svensk verslära i 
Phosphpros 1811, lyser med lärdom, men betecknar intet 
egentligt framsteg samt är i flera punkter skef, så att t. o. m. 
Palmblad själf år 1842 därom yttrade: »Detta omogna arbete, 
författadt vid tjugo års ålder, innehåller ganska stora brister 
och ganska litet eget». Den andra. Om Principen för Swensk 
metrisk Vers i Swensk Literatur-Tidning 1816, nr 23 — 4, är 
bättre. Samma ståndpunkt i frågan intar den troligtvis med 
Palmblad identiske recensent af Wallenbergs nyssnämnda 
arbete, som uppträder i Sw. Lit.-Tidn. 1816, nr 8 — 9, och i 



— 265 — 

Bihang till Sw. Lit.-Tidn., nr 10; svar liärå af Wallenberg i 
Bihang, nr 8 — 9, 12 — 14 och 19 samt af Palmblad därsamma- 
städes nr 15 — 16. Senare hithörande arbeten äro en längre 
tid bortåt obetydliga, t. e. Franzéns företal till G. J. Adler- 
beths öfversättning af Ouidii Metamorphoser, utg. af Jakob 
Adlerbeth, Stockh. 1820. Skarpsinniga, men af väl allmänt 
innehåll äro den bekante filosofen Benj. Höijers (d. 1812) 
omkr. 1811 författade, men först 1827 i hans Samlade skrifter 
IV utgifna Anmärkningar hörande till Prosodi och Versification. 
Att flera språkläror från denna tid, såsom Boivies af 1820, 
Almqvists af 1835 och Svenska Akademiens af 1836, inne- 
hålla en stundom rätt utföriig metrik, har redan ofvan (s. 229, 
232 och 235) nämnts. Dessa mera elementära framställningar 
äro väsentligen fotade på Regnérs, Adlerbeths och Palmblads 
nyssnämnda skrifter i ämnet. I hög grad oklara och i ett 
svulstigt språk insvepta samt därför svåra att till sitt rätta 
värde bedöma äro den ofvan (s. 259) nämnde J. P. Janzons 
metriska spekulationer i Pindaros* segersånger i öfversättning 
I, Lund 1841, samt i den speciellt mot hans recensenter, af 
h vilka Palmblad i Frey 1842, s. 63 ff., är den viktigaste, 
riktade pamfletten Metrikens fall och upprättelse. Lund 1842. 
Dock förefaller J. i dessa skrifter icke så rubbad som i de 
ofvan omnämnda kvasi-grammatiska. Domprosten P. Wiesel- 
GRENs (d. 1877) lilla uppsats »Den Svenska Hexameterns 
prosodik» i hans »Postscriptum» till Bref i bunden stil, Gtb. 
1868, är, så långt den äger något värde, blott ett eko af 
Skjöldebrands ofvan (s. 264) nämnda skrift. 

En så godt som ny metrisk skola bildades något efter 
midten af 1800-taIet af den bekante grekiske filologen, pro- 
fessorn i Uppsala Joh. Spongberg (d. 1888), som i viss mån 
återupptog det gamla försöket att bedöma och reglera svensk 
vers från den »klassiska» metrikens ståndpunkt, i det han 
t. e. ville tillskrifva en svensk stafvelse en viss bestämd kvan- 
titet (eller accent) och förnekade tillvaron af »ancipites» (dvs. 



— 266 — 

stafvelser, som äro än långa, än korta) utom i så måtto, att ett 
»kort» ord kunde vid emfatiskt uttal uppträda såsom »långt». 
Ståndpunkten utfördes i praktiken af honom själf i hans 
öfversåttning af Sofokles' 'Ajas', 1866, och än mera glänsande 
af lärjungen, docenten, sedermera professorn i Lund A. M. 
Alexanderson i öfversättningen af iEschylus' 'De sju mot 
Thebe', 1868; den förfäktades dels med hetta och utan allt 
skyggande för konsekvenserna af en annan lärjunge, lektor 
M. Dalsjö, uti två recensioner i Pedagogisk tidskrift 1868, 
s. 37o ff., och 1869, s. 90 ff., samt en i Svensk literatur- 
tidskrift 1869, s. 2o8 ff., dels med flera modifikationer, be- 
tingade af en sund och fin smak, af akademiadjunkten, seder- 
mera professorn i Uppsala F. W. Häggström (d. 1896) uti 
den förtjänstfulla artikeln Anmärkningar angående svensk vers- 
byggnadskonst i Svensk literatur-tidskrift 1867. En afvikande 
ståndpunkt intog lektor K. H. Brandts Afhandling i svensk 
prosodik, Stockh. 1868, som gör den svenska metriska beto- 
ningen alldeles afliängig af den logiska, och till samma läger 
höra fil. dr, sedermera professor K. R. Geijers Försök till 
öfversåttning från Charles d*Orléans, Stockh. 1872, och ännu 
lektor A. V. Lönnegrens för öfrigt starkt åt spongbergianismen 
lutande Grundsatser i svensk prosodik, Luleå (läroverkspro- 
gram) 1881. Skarpare anfäktades emellertid Spongbergs stånd- 
punkt i rektor H. R. Törnebladhs Några anmärkningar i 
svensk verslära, Kalmar (läroverksprogram) 1869, som bl. a. 
innehöll ett förträffligt försvar för ancipites; och dödsstöten 
erhöll hela denna riktning genom dels J. A. A[urén]s ofvan 
(s. 247) nämnda 'Bidrag till svenska språkets qvantitetslära* 
1874, dels litteratören Adolf Lindgrens Satser i svensk vers- 
lära, Upps. 1880 (aftryck ur Ny svensk tidskrift), hvilka 
ovederläggligt häfdade, att alla svenska ord kunna stå både 
»betonade» och »obetonade», och detta dels af rent rytmiska, 
dels af logiska skål. Samtidigt hade ansatser till en utförlig 
vetenskaplig bearbetning af den svenska metriken för första 



— 267 — 

gången börjat visa sig, i det att A. R. von Ke^emeb (jfr ofvan 
s. 254) utgifvit första häftet af en efter mycket stor måttstock 
anlagd Svensk metrik, Stockh. 1874, däri dock blott den all- 
männa inledningen till själfva ämnet medhanns. Andra häftet 
utkom först nitton år därefter (Stockh. 1893) och innehöll 
blott början till en ytterst bredt anlagd »Prosodi». Dessför- 
innan hade han dock ur sina ytterst rikhaltiga materialsam- 
lingar utbrutit och separat publicerat ett synnerligen värdefullt 
parti: Om enstafviga ords rytmiska värde i svenskan, Stockh. 
1882; recenseradt af A. L[indgren] i Ny svensk tidskrift 1883, 
s. 631 ff. Ett annat dylikt stort och betydande utsnitt är 
hans åtskilliga år efter metrikens andra häfte utgifna af- 
handling Om trestafviga ords användning i vers, Örebro 1899 
(sep. ur Pedagogisk tidskrift). Jfr ock R:s båda små upp- 
satser: En af de svåraste frågorna i svensk metrik i Aftonbladet 
1880, nr 41, och Några anmärkningar rörande en litteratur- 
anmälan i Pedagogisk tidskrift 1894. 

De senaste 25 årens litteratur ligger emellertid så nära 
våra dagar och är till så stor del författad af ännu lefvande 
personer, att såväl bristen på historiskt perspektiv som ock 
grannlagenhetsskäl göra det både svårt och olämpligt att in- 
draga densamma i den här gifna kortfattade öfverblicken 
öfver den nysvenska språkforskningens historia. Jag har 
därför med högst få undantag begränsat denna skiss till tiden 
före Rydqvists död 1877. Denna tilldragelse lämpar sig äfven 
därför väl till slutpunkt, att ungefar samtidigt med den gamle 
mästarens bortgång den nysvenska språkforskningen i mångt 
och mycket ändrade metod och arbetspersonal: den s. k. 
junggrammatiska riktningen vann från Tyskland insteg i 
Sverge, som snart blef dess andra hemland, och flera nya 
och produktiva författare uppträdde inom det nysvenska forsk- 
ningsområdet (Noreen 1877, Kock 1878, Lundeli 1879 osv.) 
De viktigaste af denna författaregenerations alster finnas för 
öfrigt anförda på vederbörliga ställen nedan i kap. 6. 



— 268 — 

^ 23. De nysvenska dialektstudierna. 

Den förste, som fast någon uppmärksamhet vid våra 
dialekter, är, såsom redan ofvan (s. 177) nämnts, J. Bureus 
(jfr s. 143), som på sin norrländska resa 1600 — 1 uppteck- 
nade några ord och fraser från Ångermanland och Väster- 
botten (se vidare § 19, nr 22 och 23). Frånsedt en fras på 
småländska samt ett litet resonemang om svenska dialekters 
olikhet i allmänhet, hvilka förekomma i Åbo-professorn Ene- 
VALD SvENOxius' (d. 1688) stora verk Gymnasium capiend(e 
rationis humance, Åbo 1658 — 62 \ känner jag för öfrigt ingen- 
ting annat hithörande från 1600-talet än det lilla (4 ss.) 
»Register öfver Någre Gothlenske Ord», som finnes i tredje 
boken af dåvarande superintendenten på Gottland Haqvin 
Spegels (jfr ofvan s. 189) år 1683 författade Radera Goth- 
landica, utg. för första gången af O. V. Wennersten, Visby 
1901. Ty visserligen hoppas Tiällman i företalet till sin 
grammatik af 1696 (se ofvan s. 198), att »den omhugse Stu- 
derande Ungdomen vid tillfållen på bygden kunde upptekna 
alle vare Bonde-Synonyma», men häraf blef för den närmaste 
tiden intet. 

Vår första dialektmonografi förskrifyer sig från professor 
J. Eenbebg(h) (d. 1709) och utgöres af hans redap ofvan 
(s. 174) nämnda handskrift (i två exemplar) i Uppsala uni- 
versitetsbibliotek: Kort Berättelse om Dahlska Språketz Egen- 
skaper . . Till . . Bisk. Jesp. S vedberg h uppå begiåran stål t . . 
1702, af hvars titel möjligen bör slutas, att arbetet tillkommit 
på Swedbergs anmodan. Men den egentlige grundläggaren 
af det svenska dialektstudiet är (ärke)biskop Ebik Benzelius 
d. y. (d. 1743). Redan såsom professor och bibliotekarie i 
Uppsala (1702 — 26) började han att med den studerande 
ungdomens hjälp anlägga stora samlingar till en »Dialectologila 
svecica», som han emellertid aldrig hann utgifva. Hans ska- 
pelse Vetenskapssocieteten i Uppsala var 1728 betänkt på att 

^ Se Heikel, Filologins studium uid Åbo universitet, s. 56. 



— 269 — 

låta genom biskoparna insamla dialektord, och såsom biskop 
i Linköping (sedan 1731) ålade också Benzelius stiftets präster- 
skap att inkomma med ordlistor, liksom han i prästeståndet 
föreslog, att prästerna skulle på lediga stunder uppteckna 
dialektord. Af dessa B:s påtryckningar direkt framkallade 
äro väl de flesta af de många handskrifna större och mindre 
dialektordlistor från 1700-talets förra hälft, som ligga otryckta 
i våra biblioteker, särskildt i Uppsala universitets \ där de 
viktigaste af dessa, från studenter, präster m. fl. sig förskrif- 
vande bidrag äro: Abr. Bubkans Ordlista öfwer Jemtskan 1715; 
landtmätaren Wilh. Kruuses (d. 1739)* Förteckning uppå the 
ordasätt, som finnas bruklige på Dahl 1729; pastor Andr. Schum- 
BERGHS Anmärkningar på the ordalag, som brukas i Söderhallan 
Brearedz Sochen ; pastor Petrus Frölinqs Lista på någor ord, 
som äro gängse iSkedivi [Östergötland] 1735; magister Reinhold 
Ersson Näsmans (jfr ofvan s. 174) Vocabularium Dalecarlicum 
1741 ; prosten Casper Schönbechs (d. 1744) Nomenclatura vocum 
mere Scanicarum: kollegan Carolus Renmarcks (jfr ofvan s. 
217) Plurima Linguce Gothicce Radera in vulgari Sermone apud 
Wfesterjbotnienses, Luleå 1752; kyrkoherden Jon. Nordwalls 
Anmärckningar wid Öfwer Calix Dialect 1754; [lektor Magnus 
Fallerstedts (d. 1756)] Glossarium vocabulorum Norlandorum; 
Carolus Charisius' Hallandias Australis dialectus, som äfven 
meddelar grammatiska anmärkningar och språkprof (jfr ofvan 
s. 161). Den ojämförligt viktigaste af denna tids outgifna 
handskrifter är dock prosten Lars Neogards (d. 1758) i Visby 
läroverksbibliotek förvarade Gautau-Minning 1732, däri afdel- 
ningen om »Thet Gothländska Tungomålet» på 122 foliosidor 
bjuder dels ordlistor, dels andra språkliga anmärkningar. 

Tryckt blef däremot jiterst litet af hvad sålunda samlades. 
Mycket obetydliga äro i allmänhet de notiser, som förekomma 



^ Se Lind i Samlaren 1882, s. 59 ff. 

' Se om honom särskildt V. Bero i Bidrag till Göteborgs och Bohus- 
läns fornminnen. V, 429 fT. 



— 270 — 

i åtskilliga akademiska dissertationer af öfvervägande topo- 
grafiskt innehåll och syfte, såsom (P. Elvius' och) Nic. O. 
Vallinus' De Oelandia, Stockh. 1703; (H. Vallerius' och) E. 
Stköms De Angermannia, Upps. 1705; (J. Steuchs och) Joh. 
ScHOUiiACHERs De Gothlandia, Upps. 1716; (J. Upmarcks och) 
M. NoEDALS De Medelpadia, Upps. 1716; (I. Nesselius' och) 
L. Hesselgrens De Dalia, Upps. 1718; (M. Rydelius' och) L. 
MuHKBECKs De Blekingia, Lund 1719; (J. Hermanssons och) 
S. RoGBEBös De memorabilibus Smolandice, Upps. 1721; (A. 
Grönwalls och) Z. Holenius' De Dalecarlia, Upps. 1725; (F. 
Törners och) J. Asks De Vrbe Vma, Upps. 1731; (J. Her- 
manssons och) N. Hackzells De Vrbe Lvla, Upps. 1731; (J. 
Hermanssons och) P. Uglas De Prcefectura Ncesgardensi Dale- 
karlice, Upps. 1734; (P. Ekermans och) Chbistoph. Täbnströms 
De Alandia H, Upps. 1745; (S. Brings och) P. Lovens Diss. 
grad. de Gothungia (dvs. Göinge), Lund 1745; (S. Brings och) 
J. H. Sorbons Disquisitio historica de Blekingia, Lund 1746. 
Lika litet gifvande äro de notiser, som meddelas i Magnus 
Abr[ahami] Sahlstedts digra verk Stora Tiina i Dahlom och 
Bergom minnesdöme, Stockh. 1743, i Linnés trenne ofvan (s. 152) 
nämnda resebeskrifningar och i biskop J. Wallins (jfr ofvan 
s. 166) Gothlåndska Samlingar H, Stockh. 1747, samt samme 
författares i Visby läroverksbibliotek förvarade, under tiden 
1735 — 45 nedskrifna väldiga manuskript Analecta Gothlan- 
densia, del H, kap. 285 (»Lingua Gothlandica»). De äldsta 
anteckningar, vi äga rörande någon svensk dialekt i Finland, 
utgöras — frånsedt de få notiserna i Tärnströms nyssnämnda 
dissertation — af H. G. Porthans (jfr ofvan s. 221) lilla upp- 
sats Werba nonniilla provincialia, in Ostrobothnice paroecia 
Cronohy collecta, troligen nedskrifven på 1750-talet, men ut- 
gifven först 1892 (med anmärkningar och inledning) af A. 
O. Freudenthal i Svenska literatursällskapets i Finland 'För- 
handlingar och uppsatser' 6, s. 51 ff. Det enda före 1750 
tryckta specialarbetet på den svenska dialektforskningens 



— 271 — 

område, alltså vår första dialektafhandling, är (A. Grönwalls 
och) den ofvan (s. 269, jfr s. 174) nämnde Näsmans Historiola 
lingvce dalekarlicce, Upps. 1733, som behandlar Älfdals-målet, 
men är ett i allo klent arbete, en kompilation af Eenberg(h)s 
ofvan (s. 268) nämnda manuskript m. fl. äldre skrifter och 
fullt af oriktiga uppgifter. 

Den direkte fortsättaren af Benzelius' arbete för dialek- 
ternas studium blef Johan Ihre, till hvilken Vetenskapsakade- 
mien öfverlämnat Benzelius' till akademien testamenterade 
ordsamling. För att komplettera denna excerperade Ihre dels 
de ofvannämnda Uppsala-dissertationerna och Linnés rese- 
beskrifningar, dels några senare utkomna, lika obetydliga 
bidrag: lektorn, sedermera kyrkoherden Joh. Gothenius' (d. 
1809) ordsamling från Bohuslän, införd i Göteborgska Maga- 
zinet 1759, s. 190 ff., 1760, s. 196 ff., och 1766, nr 8 samt 
10 — 13; magister, sedermera lektor Sam. Alnanders (d, 1772) 
ordsamling från Gottland, därsammastädes 1759, s. 397 ff. 
och 408 IT.; magister P. L. Enanders (jfr ofvan s. 207) väst- 
götska samling från Kind och Mark, därsammastädes 1760, 
s. 577 if.; en anonym samling från Västergötland, därsamma* 
städes 1763, s. 137 ff.; ändtligen notiserna i den bekante 
samlaren »direktör» Abrah. HIilphers' (d. 1797) Dagbok öfver 
en resa igenom . . Dalarne, Västerås 1762. Därjämte vände 
sig Ihre till sina »wänner uti Landsorterna» och erhöll från 
sådana handskrifna bidrag, delvis mycket rikhaltiga. De för- 
nämsta af dessa hans medarbetare voro: för Värmland lektor 
Sven Ullgrund (d. 1766), som redan under sin studietid 
varit Ihres medforskare i detta ämne och i sina tre disserta- 
tioner De dialectis lingvce svio^-gothicce I (preses Ihre), Upps. 
1756, II (preses Ihre) 1758, III (respondens Joh. Borgstedt) 
1761, hvilka bl. a. innehålla ordlistor från Värmland — de äldsta 
därifrån kända — sökt uppvisa dialekternas vikt för ett etymo- 
logiskt utforskande af modersmålet och sålunda härmedelst 
åstadkommit det första försöket till vetenskaplig bearbetning 



— 272 — 

af svenskt dialektmatef ial ; för Östergötland lektorn, seder- 
mera prosten Karl Nyrén (d. 1789), af h vilken hithörande 
otryckta samlingar finnas både i Linköpings och i Uppsala 
bibliotek, de på sistnämnda ställe förvarade behandlande 
ljudläran; för Gottland den nyssnämnde Neogard och prosten 
Jak. ToijTén (d. 1782), af hvilken sednare en föga värdefull 
handskrift. Gotländsk grammatica i kort Begrep 1767, förvaras 
i Visby bibliotek, under det att en annan, vida viktigare sådan^ 
Grammatica antiquce linguce rusticance, hvarur utdrag meddelas 
i Visby Veckoblad 1836, nr 27 och 30, tyckes vara förkom- 
men; för Jämtland prosten H. Tideman (d. 1763) och en 
häradshöfding Biörner; ändtligen för Västergötland Sven Hof, 
om hvilken mera nedan. Stödd på dessa betydliga förarbeten 
utgaf Ihre nu Swenskt dialekt lexicon, Upps. 1766, vår första 
och för hundra år framåt enda allmänna dialektordbok, som 
emellertid icke gör sin berömde utgifvare stor heder, enär 
han blott aftryckt sina tryckta såväl som otryckta källor utan 
spår af bearbetning eller kritik och till och med utan nödig 
noggrannhet vid renskrifning och korrekturläsning, hvilket 
allt han själf i företalet ärligt medger. 

Helt andra loford förtjänar det nästan samtidiga arbetet 
af Ihres medhjälpare Sven Hof (jfr ofvan s. 204 f. och 218): 
Dialectvs vestrogothica, Stockh. 1772, vår — åtminstone i tryck 
— första utförliga dialekt monografi. Den är väsentligen en 
ordbok (med orden skrifna strängt efter uttalet), men med 
en mycket rikhaltig och mångsidig grammatisk inledning, 
och den är i sin helhet ett arbete, som ej blott ojämförligt 
öfverglänste hela den föregående litteraturen i ämnet både i 
fråga om utförlighet och vetenskaplig hållning, utan som i 
båda dessa afseenden först i vår tid blifvit öfverträffadt. 

Af öfriga arbeten från 1700-talet återstå blott att nämna 
det af Ihres och Hofs samtida, biskop D. Herweghr (jfr 
ofvan s. 214) efterlämnade förtjänstfulla manuskriptet Idioticon 
Westmannicum {A — R delvis) i Västerås* läroverksbibliotek 



— 273 — 

samt de obetydliga notiserna i diverse topografiska arbeten, 
såsom (P. A. Gadds och) Joh. Lindwalls Beskrifning öfver 
Bergqvara gods i Småland, Åbo 1763; prosten Knut Nilsson 
Len^eus' (d. 1776) Delsboa illustrata, Stockh. 1764, med en 
jämförelsevis stor ordlista (s. 183 ff.); den bekante samlaren 
kammarskrifvaren S. L. Gahm Perssons (d. 1794) Beskrifning 
öfwer Öland, Upps. 1768; J. J. Haigolds (dvs. den bekante 
historikern A. L. von Schlözeb, d. 1809) Beglagen zum 
Neuveränderten Russland II, 362, Riga 1770, med de äldsta 
upplysningar, vi äga rörande Runö-målet; den ofvan (s. 
271) nämnde A. HIJlphers* Samlingar til en Beskrifning 
öfwer Norrland, I (Medelpad) Västerås 1771, II (Jämtland) 
1775, III (Härjedalen) 1777, IV (Ångermanland) 1780, V, i 
(Västerbotten) 1789, och samme författares Samlingar til en 
Beskrifning öfiver Norrland och Gefleborgs Lån, I (Gästrikland) 
Västerås 1793; häradsfogden M. G. Cb^lius' Försök till Ett 
Landskaps Beskrifning uti en Berättelse om Tuna Läns, Sefwedes 
och Aspelands Häraders Fögderi uti Calmar Höfdinge Döme, 
Kalmar 1774; pastor Erik Fernows (d. 1791) Beskrifning 
öfwer Wärmeland, Göteborg 1773 — 79, ny uppl. utg. (icke till- 
räckligt noggrant) af H. O. Norstedt, Karlstad 1898; [P. Mo- 
ÄELius'] Försök til en Beskrifning Öfwer Nora och Lindes Bergs- 
lagers Fögderi, Örebro 1791; den bekante fornforskaren docen- 
ten, sedermera professorn N. H. Sjöborgs (d. 1838) Utkast 
till Blekings Historia och Beskrifning, Lund 1792 — 93; provin- 
sialläkaren, sedermera akademiadjunkten och titulärprofessorn 
F. W. Radloffs (d. 1838) Beskrifning öfver Åland, Åbo 1795. 
Ändtligen må nämnas öfverdykerikommissarien B. A. Sahl- 
STENS handskrifna Gotländskt Dialect-Lexicon 1799 i Uppsala 
universitetsbibliotek. Frånsedt detta lilla manuskript åstad- 
koms intet hithörande specialarbete under hela den gusta- 
vianska tiden, hvilken är ännu mindre intresserad för dialek- 
ternas än för riksspråkets (jfr ofvan s. 219 ff.) utforskande. 
Ytterligt mager är den hithörande produktionen äfven 



— 274 — 

under de fyra första decennierna af 1800-talet, hvilka nästan 
blott bjuda på några torftiga uppgifter i topografiska arbeten. 
Sådana äro: J. J. Öllees Beskrifning öfver Jemshögs Sochn i 
Blekinge, Växjö 1800; (E. M. Fants och) E. Karlins De Pa- 
roecia Leksand in Dalekarlia, Upps. 1815; prosten P. D. Wide- 
ORENS (d. 1849) Försök till en Ny Beskrifning öfver Östergötland, 
Linköping 1817 — 29; magister, sedermera prosten Abr. Ahl- 
QUiSTS (d. 1844) Ölands Historia och Beskrifning I, Kalmar 
1822; kommissionslandtmätaren Fr. Dan. CRiCLius' Beskrif- 
ning öfver Nås Socken i Westerdals Fögderi, Falun 1837. Af 
specialafhandlingar ha vi från samma tid endast följande 
skäligen obetydliga: magister, sedermera prosten O. U. Arbo- 
RELius' (d. 1868) Conspectus lexici lingvce dalekarlicce (preses 
E. M. Fant), Upps. 1813, Conspectus grammatices linguce dale- 
karlicce I (preses E. G. Geijer), Upps. 1818, hvari ordböj- 
ningen behandlas, och II (respondens A. L. Hvasser), Upps. 
1822, detta ett tack vare några syntaktiska notiser jämförelse- 
vis viktigt opus, samt den bekante fornforskaren m. m. G. O. 
Hyltén-Cavallius (d. 1889) ofullbordade lilla ungdomsarbete 
Vocabularium vcerendicum (preses J. H. Schröder), Upps. 1837 
och 1839, upptagande en ordsamling (A— L delvis) jämte en 
mycket obetydlig (3 ss.) grammatisk inledning. Af de sam- 
lingar, som O. Sundel i sin ofvan (s. 242) nämnda skrift säger 
sig ha anlagt, har aldrig något blifvit synligt. 

År 1840 betecknar en märklig vändning till ett annat 
och vida bättre förhållande. Detta år utkom, såsom redan 
nämndt (se ofvan s. 232), tredje upplagan af C. J. L. Alm- 
qvists Svensk språklåra med sitt 236 sidor starka 13:de kap., 
»Om de svenska Landskapsmålen», oförändradt upptaget i 
4:de upplagan af 1854. Kapitlet är försedt med en, som 
vanligt hos Almqvist, snillrik inledning, däri bl. a. anbefalles 
stiftandet af »Studentföreningar . . hvartill medlemmar toges 
från alla landsorter, med förbindelse att under ferierna, hvar 
och en på sin ort, efterhöra och insamla allt för orten i språk- 



— 275 — 

väg eget». För öfrigt är arbetet nästan uteslutande ett aftryck 
af Ihres, Hofs, Hulphers', Arborelius', Hyltén-Cavallius' m. fl:s 
ordlistor från Dalarna, Skåne — härifrån nya bidrag af lektor 
G. Andeesson — Jämtland, Ångermanland, Västergötland, 
Småland, Östergötland, Värmland, Hälsingland och Gottland 
(jfr strax nedan). Lika litet nytt i sak erbjuder Almqvists 
ofvan (s. 233) nämnda begynnelse till en Ordbok öfver svenska 
språket 1842 och 1844, som ju dock skulle enligt sin plan upp- 
taga »alla Landskapsord». Likväl får vikten af dessa A:s båda 
arbeten icke underskattas, enär de gåfvo en impuls, som nådde 
till vida kretsar. Och i A:s språklära var det i alla händelser 
en afdelning, som bjöd något verkligt nytt och godt i fråga 
om dialektmaterial, nämligen det sista och största stycket: 
»Om Gottlands-språket», med en ganska stor, ehuru beklag- 
ligen af svåra tryckfel vanprydd, ordlista och en liten gram- 
matisk inledning samt ett språkprof, allt detta förskrifvande 
sig från en gotländsk student, som med tiden skulle blifva 
det svenska dialektstudiets andre grundläggare (jfr ofvan s. 
268 f. om Benzelius). 

Denne man var dåvarande medicine studeranden Cakl 
Fr. Säve, d. 1876 såsom den förste innehafvaren (sedan 1859) 
af professuren i nordiska språk vid Uppsala universitet, hvars 
studenter genom petition hos regeringen framkallat inrättandet 
af akademiska lärostolar i nordiska språk. Sin grundläggande 
betydelse vann Säve icke egentligen genom hvad han själf 
utgaf, ty af hans samlingar, som förnämligast röra gutniskan, 
dalmålet, hälsingskan och estsvenskan, blef icke mycket i 
tryck synligt, utan fastmera genom den lefvande nitälskan, 
hvaraf han själf var besjälad, och som han visste att ingjuta 
hos andra, samt därigenom att han insåg vikten af den dia- 
lektala grammatikens, speciellt formlärans, bearbetande, en 
uppgift som nödvändigtvis fordrade en verkligt lingvistisk 
underbyggnad. Hittills hade nämligen dialektforskningen i 
allmänhet haft en rent dilettantisk prägel och för öfrigt varit 



— 276 — 

högst ensidigt lexikografisk, läggande förnämligast an på att 
uppspåra besynnerliga och gammalmodiga ord i det vissa 
hoppet att finna — som Ihre uttryckte sig — »en myckenhet 
af then gamla och oförblandade Göthiskan, sådan som then 
med Odens följe hit inkom». Säve var nog icke fri från en, 
visserligen mycket moderniserad, uppfattning af besläktad art, 
men att han hade syn äfven för andra sidor af saken, fram- 
går tydligt af hans senare bidrag till vår dialektforsknings 
litteratur: Bemcerkninger över 0en Gotland, dens Indbyggere 
och disses Sprog i Molbechs Historisk Tidsskrift IV, 187 fl. 
(speciellt s. 219 ff.: »Grundtraek af den Gotländske Sprog- 
laere»), Köpenhamn 1843, en uppsats som olyckligtvis miss- 
prydes af en massa tryckfel; Om Dalarne og om Dalkarlenes 
Folkeegenheder, med et Forseg paa at forklare nogle af Aarsa- 
gerne til Dalsprogets Eiendommeligheder i Molbechs N)^ histo- 
risk Tidsskrift I, Kph. 1847 — äfvenledes med en mängd 
tryckfel — omarbetad och utvidgad uppl. med titeln Några 
upplysningar om Dalmålet och Dalallmogens Folklynne i Tid- 
skrift för literatur, Stockh. 1852, ny — separat — uppl. 
Stockh. 1855; ändtligen den för sin tid mycket viktiga af- 
handlingen De starka verberna i dalskan och gotländskan, 
Upps. 1854. Emellertid gjorde sig Säves inflytande först 
småningom gällande, och direkta lärjungar erhöll han knap- 
past förr än han blifvit professor (1859). 

Också går 1840-talets ganska rika dialektlitteratur vä- 
sentligen i de gamla dilettantiska hjulspåren. Så rådmannen 
H. P. Kltnghammebs (d. 1876) 'Skånskt dialekt-lexikon', ut- 
gifvet såsom bihang till hans Minnen från åren 1829 — 1839, 
Hälsingborg 1841 *; docenten, sedermera prosten C. J. Len- 
STHÖMS (d. 1893) Ordbok öfver Helsing-dialecten, Upps. 1841 



^ Af samme författare finnes i Lunds universitetsbibliotek en 1873 
— 75 daterad, handskrifven Ordbok öfver Skåne målet, som enligt med- 
delande af O. Hoppe å 3676 foliosidor har ett stort ordförråd och talrika 
fraser med uppgift på de härader, från hvilka de stamma. > 



— 277 — 

(recenserad af C. Säve i Norrlands Posten 1841, nr 50 och 
51), väsentligen utgörande ett, ofta af tryckfel vanställdt, af- 
tryck af rektor Pehr Bolings år 1803 afslutade supplement 
till Ihres dialektlexikon, föreliggande i ett interfolieradt exem- 
plar af nämnda lexikon ; R. Dybecks ofvan (s. 238 f.) nämnda 
botaniska bidrag, hvartill komma diverse notiser af samme 
författare i Runa 1865, s. 1 flf., och 1875, s. 24 ff.; prosten 
A. J. 4IiPPiNGS (d. 1862) Om Svenska Språkdialecten i Nyland, 
Hfors 1847 (i Acta societatis scientiarum fennicae II, 4), hvars 
författares ståndpunkt torde tillräckligt framgå af hans ytt- 
rande, att »af ämnets behandling synes någon egentelig vinst 
hvarken för språkstudium eller Historien stå att vinna»; samt 
de båda obetydliga akademiska afhandlingarna (båda under 
J. H. Schröders presidium) af M. W. Kalén, Östgötha Dialek- 
ten (väsentligen ordlista), Upps. 1846, och J. E. Wahlström, 
Uplandsdialekten (afbruten med s. 16), Upps. 1848. Detsamma 
gäller de delvis rätt utförliga upplysningar, som förekomma 
i flera topografiska arbeten från denna tid, såsom P. Björk- 
mans Beskrifning öfver Wermland, Karlstad 1842; den bekante 
fornforskaren pastor Ax. Em. Holmbergs (d. 1861) Bohuslåns 
Historia och Beskrifning II (s. 60 fl*, handlar om dialekten, 
mest i form af en ordlista), Uddevalla 1843, 2 uppl. Örebro 
1867; (dom)prosten P. Wieselorens (d. 1877) Ny Smålands 
Beskrifning, Växjö 1844 — 46; den bekante topografen, förste 
landtmätaren Jon. Allvins (d. 1866) Beskrifning öfver Wästbo 
Hårad i Jönköpings lån, Jönköping 1846, och samme för- 
fattares Beskrifning öfver Östbo Hårad i Jönköpings lån, Jön- 
köping 1852; pastor F. J. Ekmans (d. 1872) Beskrifning om 
Runö i Liffland, Tavastehus 1847; och biblioteksamanuensen, 
sedermera bibliotekarien S. G. Elmgrens (d. 1897) Beskrif- 
ning öfver Pargas Socken, Hfors 1848 (i tidskriften Suomi, 
Ser. I, årg. 7). 

1850-talet inledes af Rydqvists (se ofvan s. 243) Svenska 
språkets lagar, 1850 ff., ett arbete som tager ganska mycken 

Soreen, Värt språk, Bd I. 19 



— 278 — 

hänsyn till dialekterna, detta delvis på grund af egna och 
i så fall alltid goda iakttagelser. Agnade att väcka den stora 
allmänhetens intresse för ämnet voro två populära artiklar, 
den ena litteratören Aug. Sohlmans (d. 1874) Svenskar i Estland, 
Liffland och det inre af Ryssland (i Nordisk tidskrift 1852—53; 
äfven separat, Stockh. 1852, under titeln »Om lemningarne 
af svensk nationalitet uti Estland och Liffland»), försedd med 
en god språkkarta öfver Estland och Livland — obetydlig är 
däremot samme författares därsammastädes införda artikel Om 
språkrensning och de svenska landskapsmålen — och den andra 
den bekante fornforskaren och sagoförtäljaren N. G. Djurklous 
Några ord om svenska landskapsmålen, Örebro 1856. De 
språkliga partierna i sistnämnda författares senare arbete Ur 
Nerikes folkspråk och folklif Örebro 1860, beteckna intet som 
helst framsteg utöfver den äldre litteraturen i fråga om ämnets 
behandling, lika litet som något dylikt kan förmärkas i de 
utmärkta topograflska arbetena af A. Lionell (jfr ofvan s. 
230 och 239), Beskrifning öfver grefskapet Dal h Stockh. 1851, 
och den ryske historikern, arkivarien i Reval C. Russwurm 
(d. 1883), Eibofolke öder die Schweden an den Kusten Ehst- 
lands und auf Runö, Reval 1855, hvilket sednare verk dock 
ägnar en utförlig, men dilettantisk, behandling åt språkför- 
hållandena, ett parti som samtidigt utkom separat under 
titeln »Uber die Sprache der Inselschweden». Fullkomligt 
ovetenskapliga äro de språkliga anteckningarna i litteratören 
M. Axelsons Vandring i Wermlands Elf dal och Finnskogar 
(»Ord och Talesätt», s. 143 ff., samt spridda notiser här och 
där), Stockh. 1852, och samme författares Vesterdalarne (liten 
ordlista jämte grammatiska notiser), Stockh. 1855. 

Den förste lärjunge af Säve som uppträder med en dia- 
lektaf handling är F. Unander, hvars doktorsspecimen Allmoge- 
målet i södre delen af Vesterbottens lån, Upps. 1857, också 
genom en fläkt af verklig vetenskaplighet bådar den nya tiden 
med dess nya metod: dialektstudium på språkhistorisk grund- 



— 279 — 

val. Nästan fullkomligt fria från en dylik anstrykning äro 
däremot ett par något senare akademiska afhandlingar från 
Lund: C. R. Cimaierdahls Några Upplysningar om Folkspråket 
i Bleking (väsentligen ordlista). Lund 1859, och Truls Wibergs 
fragment. Bidrag till en Ordbok öfuer Skånska Landskaps-målet, 
Landskrona 1859. Ett genom sin rikhaltighel mycket förtjänst- 
fullt arbete är den på så många vidt skilda områden med fram- 
gång uppträdande ryttmästaren P. von Möllers (d. 1883) Ord- 
bok öfver halländska landskapsmålet (med en liten grammatisk 
inledning). Lund 1858, som vittnar om verklig lärdom — om 
också icke alltid på rätt ställe anbragt — och som också 
med rätta af Svenska Akademien prisbelöntes. Samma ut- 
märkelse vederfors äfvenledes icke utan skäl det ungefär 
samtidiga, likaledes rikhaltiga, men mindre »lärda» arbetet 
af den bekante »göten» och fornforskaren, kammarjunkareii 
L. F. Rääf (d. 1872): Ydre-målet . . Ordbok samt förteckning 
på alla oregelbundna och starka verb . . jemte gamla dop- 
namn, Örebro 1859, äfven utg. såsom 2 delen af 'Samlingar 
och Anteckningar till en beskrifning öfver Ydre härad i Öster- 
götland*. Arbetet hade tillkommit under C. Säves medverkan, 
h varvid dock denne begått det stora missgreppet att föran- 
leda Rääf att utesluta en Qärdedel af sitt ordförråd »såsom 
mera allmänt kändt». 

Den flitigaste ordsamlaren från denna tid är dock C. 
Säves äldre broder, antikvitetsintendenten P. A. Säve (d. 1887), 
livars ordsamlingar från Gottland, bl. a. bestående af ord- 
listor i 13 oktavvolymer samt en ordboksstomme å omkr. 
28,000 ord, nu förvaras i Uppsala universitetsbibliotek och 
väl äro de största, som från något svenskt landskap finnas 
(jfr ofvan s. 167). Publicerats har häraf tills dato intet S 
frånsedt enstaka ord och fraser i författarens talrika kultur- 



^ En utförlig ordbok öfver GotUands folkmål på grundval af bröderna 
Säv^s samlingar förberedas sedan några år enligt åt A. Noreen och J. A. 
I^undell gifvet offentligt uppdrag. 



— 280 — 

skildringar från Gottland (se ofvan s. 166). Däremot ingå 
hans (och C. Säves, jfr ofvan s. 275) ordsamlingar från Est- 
land i Ordbok öfver estlåndsk-svenska dialekterna. Utarbetad ctf 
A. O. Freudenthal och H. Vendell, Hfors 1886 — 87 (Skrifter 
utg. af Sv. Literatursällskapet i Finland VII). Dessutom 
har P. A. Säve själf publicerat ett par obetydliga ordlistor 
från Östergötland (i Antiqvarisk tidskrift för Sverige I, 147 fl*., 
1864, med »Tillagg» — af hvem? — i Östergötlands forn- 
minnesförenings tidskrift I, 105 ff., 1875) och Västergötland 
(i Ant. tidskr. f. Sv. II, 158 ff., 1869), ett resultat af resor 
företagna under åren 1861 och 1862. Icke obetydliga lära 
de båda ordlistor från sydligaste Närke och sydligaste Väst- 
manland vara, som af deras upptecknare, brukspatronerna 
J. W. Grill (d. 1864) och H. Atterling, år 1865 i hand- 
skrift öfverlämnades till Föreningen för Nerikes folkspråk 
och folkminnen, och hvaraf några små utdrag meddelas i 
Ant. tidskr. f. Sv. II, 43 ff., 1869. Storartad — omkr. 800 
kvartsidor — tyckes den handskrifna »Ordbok öfver små- 
ländska landskapsspråket» vara, som författats af prosten och 
»göten» J. J. Lagergren och nu förvaras i Vitterhetsakade- 
miens bibliotek, hvilket också äger en mindre samling från 
Bohuslän, upptecknad af L. Åberg år 1843. 

De flesta samlingarna från 1850- och 1860-talen, då 
ifvern för dialektords upptecknande var synnerligen allmän, 
uppgingo emellertid i denna tids hufvudverk, prosten J. E. 
RiETz' (f. 1815, d. 1868) * med både offentligt och enskildt 
understöd under åren 1862 — 67 utgifna Svenskt dialekt-lexikon. 
Lund '1867. Innehållet utgöres af dels utdrag ur och sam- 
mandrag af den föregående litteraturen i samma väg, dels 
Rietz' egna nya samlingar (särskildt från Södermanland, 
omkr. 1200 ord) jämte andra dylika, insända från 59 olika 
personer, bland hvilka pastor J. A. Linder från Västerbotten 

^ Se vidare Es[aias] TtEGNÉit) i Biografiskt lexikon. Ny följd VIII, 485 ff. 



— 281 — 

är den, som lämnat del rikaste materialet. Af de öfriga med- 
arbetarna må här anföras dels de redan ofvan på sina stäl- 
len anförda Djurklon (se s. 278) för Närke, Wahlström (s. 
277) för Uppland, Sylvander (s. 260)* för Småland, Lignell 
(s. 278) för Dalsland, Rääf (s. 279) för Östergötland, Möller 
(s. 279) för Halland, C. Säve (s. 275) för Gottland, Collin (s. 
263) för Skåne, Nordvall (s. 261) för Västergötland, Dybeck (s. 
238) för Västmanland, Knorring (s. 246 och 250) för Åland, Elm- 
gren (s. 277) för Egentliga Finland, Unander (s. 278) för Ånger- 
manland och Västerbotten samt Fries (s. 238) i fråga om växt- 
namn, dels följande samtidigt eller något senare såsom författare 
i ämnet uppträdande personer: för Närke läkaren och litteratören 
H. HoFBERG (d. 1883), som för öfrigt själf publicerat Allmogeord i 
Vestra Nerikes bygdemål, ^Öréhro 1861 (i Föreningens för Nerikes 
folkspråk och folkminnen verksamhet 1859 — 60), och ett par 
uppsatser om »folkspråket» och »Nerkiska djur- och växt- 
namn» i Nerikes gamla minnen, Örebro 1868, allt fullkomligt 
dilettantiskt; för Hälsingland prosten, sedermera biskop Lars 
Landgren (d. 1888), anonym författare till den redan ofvan 
s. 175 omnämnda Uppränning till grammatik för Delsbomålet, 
Söderhamn 1862, hvars andra, förbättrade upplaga utkom 
Hudiksvall 1870, ett litet innehållsrikt och ganska upplysande, 
om också icke vetenskapligt tillfredsställande, arbete; för 
Västergötland läroverksadjunkten L. J. Wersander, författare 
till en mycket obetydlig — och oafslutad — gradualafhandling, 
Westgötadialecten betraktad i förhållande till fornspråket. Lund 
1862, och den bekante topografen och fornforskaren, kommi- 
nistern, sedermera kyrkoherden C. J. Ljungström (d. 1882), 
som i Westergötlands fornminnesförenings tidskrift I, 25 ff. 
(1869) publicerat en obetydlig ordlista; för Västmanland kom- 
minister R. Blumenberg, som i Westmanlands fornminnesföre- 
nings årsskrift I, Västerås 1874, lämnat en obetydlig ordför- 

^ Denne har senare skänkt ordsamlingar äfven till landsmålsföre- 
ningarna i Uppsala. 



— 282 — 

teckning ur Norbergsniålel; för Södermanland kyrkoherden 
D. Dakelius och metallarbetaren G. Ericsson (jfr ofvan s. 
168), hvilken sednare i *Bidrag till Södermanlands äldre 
kulturhistoria', I. 39 ff.. II, 31 fT., III, 49 ft., IV, 27 ff. och 
V, 32 ff. (Strängnäs 1877—84), meddelat en ytterst rikhahig 
(214 SS.), men fullkomligt ovetenskaplig OrrfZwta ur ^A^rs oc/i 
Ösier-Rekarne Härads Folkspråk, redigerad af lektor H. Aminsox 
(d. 1885), som själf till Rietz' arbete lämnat ännu rikare 
bidrag; för Finland magister, sedermera professor A. O. 
Fheudenthal (jfr ofvan s. 245), C. Säves flitigaste och kanske 
trognaste lärjunge, hvilken med den i 'Album utgifvet af 
Nyländingar' III, Hfors 1866, införda uppsatsen Om tonfallet 
i Nyländska bygdemålet öppnade en lång, omfattande och 
samvetsgrann verksamhet för utforskande af Finlands svenska 
dialekter (se vidare S 27, nr 35 ff.). Rietz' arbete, vår till tiden 
andra (jfr Ihres, s. 272 ofvan) och tills rdato sista allmänna 
dialektordbok, är såsom materialsamling betraktad för all tid 
ovärderligt, men då utgifvaren däri intagit äfven sådana bidrag, 
som han ej själf kunnat kontrollera, är detta material dels 
långtifrån genomgående tillförlitligt, dels i fråga om ljud- 
beteckning o. a. ytterst olikformigt, hvartill kommer, att 
den ytterst opraktiska »etymologiska» uppställningen — 
till på köpet med den förmodade »äldsta» dialektformen 
såsom uppslagsord — i hög grad försvårar användandet 
af boken. 

Högst obetydliga äro de ungefar samtidigt utgifna ord- 
samlingarna af läroverksadjunkten N. D. Augustin, Försök 
till Ordbok öfver Medelpads Allmogemål, A — J, Östersund (läro- 
verksprogram) 1861, pastor C. E. Sernander, Orsa-dialekten 
(i Dalarnes fornminnesförenings årskrifl 1867) och folkskole- 
läraren E. Ericsson, Rättviks-dialekten (därsammastädes) — 
båda dessa uppsatser delvis otillförlitliga, särskildt på grund af 
tryckfel — samt artisten H. Werners lilla ordlista i skriRen 
Westergötlands Fornminnen, Stockh. 1868. Däremot uppträdde 



— 283 — 

vid samma tid flera lärjungar af C. Säve med delvis ganska 
förtjänstfulla akademiska af handlingar. Sådana äro: F. Win- 
MABKS Bidrag till kännedomen om Vesterhotiens landskapsmål, 
Stockh. 1863, ett mycket litet, men i synnerhet för ljudläran 
intressant arbete; K. Sidenbladhs (jfr ofvan s. 240 och 260) 
Allmogemålet i Norra Ångermanland, Upps. 1867, innehållande 
både grammatik och ordbok (anmärkningar och rättelser 
därtill af J. Nordlander i Svenska landsmålen II, xc 
IT.); N. Linders Om allmogemålet i Södra Möre hårad af 
Kalmar lån, Upps. 1867, som ger en liten grammatik (hvar- 
till ett utkast redan förut publicerats under titeln Bidrag till 
kännedomen om allmogemålet i Södra Möre, Upps. 1866) och 
en stor ordbok; G. Upmarks (d. som museiintendent 1900) 
Upplysningar om Folkspråket i Södertörn, Stockh. 1869, af 
blott grammatiskt innehåll. Skäligen obetydlig är den sam- 
tidiga akademiska af handlingen från Lund af C. A. Colltander, 
Bidrag till kännedomen om Halländska Allmogemålet, Lund 1868, 
berörande ljud- och böjningsläran; rätt förtjänstfull däremot 
Å. G. L. Belfrages Om verbet i Vestgötamålet, Lund 1871, 
liksom ock Rietz' lärjunges, lektor J. A. Gadds skrift Om 
Allmogemålet i Östra Härad af Jönköpings Län, Karlskrona 
(läroverksprogram) 1871, som bjuder på ordlista, böjnings- 
lära och en mycket liten ljudlära. Rikhaltig, men utan alla 
vetenskapliga anspråk är Ordbok öfver allmogeord i Helsing- 
land, iitg. af Helsinglands fornminnessällskap, Hudiksvall 
1873, ett resultat af mer än tjugo enskilda personers samarbete. 
Ytterst obetydlig är Skånska dialekten af »studerande vid 
Lunds karolinska katedralskola» H. och Hj. v. Sydow, Vä- 
nersborg 1874; obetydliga och dilettantiska äfven de gram- 
matiska notiser om värmländskan och dalbomålet samt den 
lilla ordlista från Nordmarks härad i Värmland, hvilka före- 
komma i F. L. Borgströms Berättelse öfver en resa i Werm- 
land . . i8/fo, Kristinehamn 1875 (s. 127—30, 146, 204—6 
och 85 — 9); något mera betydande de ordliste-artade anteck- 



— 284 — 

iiingar från södra Uppland, som kommiuister H. G. Blcmen- 
BERG under titeln Korsta-mål infört i Upplands fornminnes- 
förenings tidskrift I, h. IV, s. 43 ff. och V, 127 ff., Stockh. 
1875, resp, 1876, samt under titeln LV allmogens mål och se- 
der I Kårsta med omnejd därsammastädes II, xux ff. och 
cxxxvii ff., 1879, resp, 1883. En i förhållande till orten och 
tiden för sin framkomst något efterblifven ståndpunkt intar 
äfven J. V. Bodobffs akademiska afhandling Bidrag till kän- 
nedomen om Folkspråket på Öland, Stockh. 1875, upptagande 
ljudlära, böjningslära samt monografiskt uppställda ordlistor. 
I början af 1870-talet hade nämligen redan visat sig 
ansatser till ett nytt väsentligt framsteg i fråga om forsk- 
ningsmetod och framställningssätt, i det att nu grammatikens 
grundläggande del, ljudläran — och detta numera en verklig 
sådan, byggd på den uppblomstrande fonetikens grundval 
(jfr ofvan s. 246 f.) — rycker fram i förgrunden af dialekt- 
studierna. De första uppslagen härtill lämnade alldeles sam- 
tidigt en svensk och en dansk. Den förre var L. F. 
Leffler (jfr ofvan s. 247) i och genom sin gradualafhand- 
ling Om konsonantljuden i de svenska allmogemålen, Upps. 
1872, det första försöket såväl till en jämförande som till 
en strängt fonetisk behandling af ämnet; obetydligare äro 
samme författares Anteckningar om Västmanlands folkspråk (i 
Svenska fornminnesföreningens tidskrift II), Stockh. 1875. Den 
sednare var den fran^stående språkforskaren K. A. E. Jessen 
genom sina utförliga Notitser om Dialecter i Herjedal og Jemt- 
land (i den norska Historisk tidskrift 1872), där ur ett rikt, 
fonetiskt återgifvet material drogos allmänna slutsatser af värde; 
flyktiga äro däremot samme författares något äldre Uddrag 
af optegnelser om Ver msk og Båhuslånsk (i Pedagogisk tid- 
skrift 1869). Den första fullständiga framställningen på fone- 
tisk grund af någon svensk dialekts ljudlära är A. Nobeens 
Frgksdalsmålets ljudlår a, Upps. 1877, och samma andas barn 
är den föga senare utgifna, förträffliga lilla specialundersök- 



— 285 — 

ningen af lektor C. J. Blombehg (d. 1890), Angermanländska 
bidrag till de svenska allmogemålens Ijudlåra, Härnösand 1877. 
Den följande tidens hithörande, kraftigt uppblomstrande litte- 
ratur förbigår jag här, då den finnes nästan fullständigt för- 
tecknad i de ofvan s. 156 omnämnda bibliografierna och 
kritiskt värderats af Lundeli i Pauls Grundriss 2 aufi., I^ 
1495 ff. Vi återkomma för öfrigt i Jä 27 till de viktigaste 
alstren af denna tids forskning. Blott det må ytterligare 
här framhållas, att den ovanligt rika och värdefulla produk- 
tion, som dessa årtionden ha att uppvisa, i högst väsentlig 
mån, för att icke säga förnämligast, beror på uppkomsten 
af de s. k. landsmålsföreningarna ^ Att första planen till 
dylika studentföreningar framlagts af Almqvist 1840, ja på 
visst sätt redan af Tiällman 1696, är ofvan (s. 274; jfr ock 
s. 268) nämndt. Ar 1853 försökte förgäfves Djurklon och 
några med honom liktänkande studenter att förverkliga denna 
plan i Uppsala. I Lund stiftades år 1861 på initiativ af 
docenten, sedermera professor C. V. Blomstrand (den bekante 
kemisten, d. 1897) »Föreningen för Smålands minnen», hvil- 
ken hade delvis samma uppgift som de senare landsmålsföre- 
ningarna, men med år 1867 afsomnade denna för att först 
1875 återupplifvas i anledning af de då uppkomna lands- 
målsföreningarna. Äfven den på 1860-talet i Uppsala bildade 
»Föreningen för nordisk språk- och fornkunskap» hade bland 
sina ändamål upptagit verksamhet för våra dialekters ut- 
forskande, men liäraf blef just intet. Den första ifrågava- 
rande föreningen, »Västgöta landsmålsförening», bildades i 
Uppsala 1872 af dåvarande studenten, sedermera tidnings- 
redaktören O. E. Norén, och snart (1878) hade sådana upp- 
stått inom alla tretton »nationerna» i Uppsala. I Hälsing- 
fors bildades en dylik år 1874, och i Lund uppstod den första 
år 1875, snart följd af tre andra. Visserligen hade redan vid 

* Sc utförligt HoppE m. fl.. De svenska landsmålsföreningarna (i Sv. 
landsm. II), kortfattadt L[undb|ll, Nordisk fsimiliehok. Landsmålsföreningarna, 



— 286 — 

•slutet af 1880-talet de svenska landsmålsföreningarna såsom 
sådana i det närmaste spelat ut sin roll, men de hade då 
under sin knappt tjugoåriga mera lifaktiga tillvaro hunnit 
att göra en mäktig insats i den svenska språkforskningens 
historia, detta dels genom att framkalla en ytterst ifrig och 
fruktbringande verksamhet inom dialektforskningens område *, 
dels och framför allt genom att ha föranledt det af dåvarande 
fil. kand. J. A. Lundell (jfr ofvan s. 252) år 1878 i anslut- 
ning till Sundevalls förslag i hans 'Om phonetiska bokstäfver' 
{se ofvan s. 247) skapade »landsmålsalfabetet)) och den af 
samme man från och med 1879 utgifna landsmålsförenin- 
garnas tidskrift »Nyare bidrag till kännedom om de suenska 
landsmålen och svenskt folklif», ett verk som utgör ett af den 
svenska vetenskapens ståtligaste monumenter och en heder 
för den vetenskapliga litteraturen öfverhufvud. 



* Rörande de rika handskriftsamlingar, som förvaras i landsmåls- 
föreningarnas arkiv i Uppsala, se redogörelsen i Sv. landsm. II, 21 ff. 
Rörande produktionen i tryck jfr .^19 och § 27. 



SJÄTTE KAPITLET. 

Bibliograflsk öfversikt af de viktigaste hjälp- 
medlen för det nutida studiet af nysvenskan \ 

^ 24. Den ålldre nysvenskans riksspråk. 

Den under äldre nysvensk tid producerade litteraturen 
i ämnet är redan ofvan i ä^ 21 anförd, såvidt möjligt full- 
ständigt. Här må därför endast i korthet erinras om de för 
den nutida forskningen allra viktigaste arbetena inom denna 
äldre litteratur, jämte det att nyare bidrag af större vikt^iär 
anföras. 

Inom den rena grammatikens område äro af arbe- 
ten från ifrågavarande period särskildt att framhålla Colum- 
Bus' Ordeskötsel af år 1678 (se ofvan s. 192) samt gram- 
matikorna af Aurivillius 1684 (s. 193), Tiällmann 1696 
(s. 198), Swedberg 1722 (s. 199) och Heldman 1738 (s. 199); 
vidare de viktiga bidrag som lämnas till ljudläran i och ge- 
nom Aurivillius' Cogitationes 1693 (s. 193) och Lagerlööfs 
Orthographia 1694 (s. 195) samt till böjningsläran genom 
Wallenius' Project 1682 (s. 193). Af nyare hithörande arbeten 
äro redan omnämnda Rydqvists Svenska språkets lagar I, II, 
IV, V 1850—74 (s. 244 och 246), som innehåller spridda hithö- 
rande notiser, samt Söderwalls Hufvudepokerna 1870 (s. 243 
och 245), hvars slutparti (från s. 75) hör hit. 

^ Jfr de ärliga bibliografierna frän ocli med 1881 i Arkiv f. nord. 
filologi I fr. 



— 288 — 

Bland senare arbeten är främst att nämna E. Hellquists 
Studier i 1600-talets svenska (Skrifter utgifna af K. Humanis- 
tiska Vetenskaps-Samfundet i Uppsala, VII, 6), Upps. 1902, 
som genom sin utförliga och allsidiga framställning utgör 
hufvudverket på detta område. Enskilda punkter eller sidor 
af ämnet behandla följande skrifter, som anföras i kronolo- 
gisk ordning. Noreens Anteckningar vid läsningen af 1600- 
talets svenska grammatici, Upps. 1881 (jfr s. 192 ofvan), be- 
handla ljudläran och i mindre mån böjningsläran. F. V. 
NoEELius' uppsatser Strödda anteckningar om svenskt språk- 
fyr nk under 1600- och UOO-talen: 2, Några grammatiska 
anmärkningar till Lucidors y>Helicons Blomster» (Arkiv f. nord. 
lil. I, 227 flf.), Kra 1883, och Några grammatiska och lexi- 
kaliska anmärkningar till Gunno (Eurelii) Dahlstjernas Kunga- 
skald (Arkiv II, 254 ff.), Kra 1885, äro väsentligen blotta 
materialsamlingar. A. Anderssons afhandling Om Joh. Sal- 
bergs Grammatica svetica I, Upps. 1884 (jfr s. 198 not 3 
ofvan) behandlar blott ljudläran. Kocks Svensk akcent II, 
Lund 1885 (jfr s. 248 ofvan) redogör å s. 247 flf. för accen- 
tueringen af sammansatta ord liksom ock samme förf:s Die 
alt' und neuschwedische accentuierung (Quellen und Forschun- 
gen 87), Strassburg 1901, s. 181 ff., under det att hans Vn- 
dersökningar i svensk språkhistoria. Lund 1887, m. fl. smärre 
uppsatser innehålla åtskilliga andra bidrag till Ijudlaran. Det- 
samma gäller hans uppsats Till frågan om akcentueringens 
invärkan på svenskans vokalisation (i Sv. landsm. XIII, 11) 
1894, under det att uppsatserna Om adjektivböjningen i den 
äldre nysvenskan (Sv. landsm. XI, 8, s. 9 ff.) 1896 och Histo- 
riska bidrag till svensk formlära (Sv. landsm. XV, 5) 1898 
röra böjningsläran, och Till de nordiska språkens historia 
(Arkiv XVI) 1900 är af blandadt innehåll. Hit hör ock 
delvis E. Grips Drag af Upplandsdialekt hos Ericus Schroderus 
(Sv. landsm. XVIII, 4), Stockh. 1900. 



— 289 — 

Inom lexikografien äro särskildt följande inom perio- 
den tillkomna arbeten att märka: bland arbeten af mera all- 
män natur det anonyma Variarum reriim vocabnla af 1538, 
ny uppl. 1890 (se s. 183 ofvan), Helsingius' Sgnonymorvm 
Libellvs 1587 (s. 184), J. Petri Gothus; Index till Dictionariiim 
1640 (s. 187) och Spegels Glossarium 1712 (s. 189) samt etl 
ofvan förbigånget arbete af icke obetydligt intresse, nämligen 
den anonyma pariören Gespråch- und Wörter-Buchlein . , En 
Ujten Sprack' och Ord-Boock iithaff fyra Tungemåhl, Latin, 
Framyska, Tyska och Sivenska, Stockh. och Hamburg 1703 
(en annan, troligen ungefar samtidig upplaga saknar tryckår ^), 
hvilken afslutas med dels en efter tyskan, dels en annan, 
efter svenskan uppställd alfabetisk ordlista; bland special- 
ordböcker företrädesvis Arvidis Manuductio 1651 (s. 191), 
(iRUBBS Prcenomina 1675 (s. 189), Franck(eniu)s' Specuhini 
(renovatum) 1659 (s. 187) och Til-Landz' Cafalogns, 2 uppl. 
1683 (s. 188). 

Hufvudverket inom den nyare hithörande ordbokslitte- 
raturen utgöres naturligtvis af Svenska Akademiens storartadt 
anlagda Ordbok öfver svenska språket. Lund 1893 fF., så långt 
den tills dato föreligger. Smärre speciella bidrag till perio- 
dens lexikografi erbjuda bl. a. följande arbeten: Rydqvists 
spridda hithörande notiser i Svenska språkets lagar III, 1863, 
och VI, 1883; F. V. Norelius' Strödda anteckningar om 
svenskt språkbruk under 1600- och UOO-talen: 1, Lexikaliskt 
(Arkiv I, 218 ff.), Kra 1883, och samme förf:s ofvan (s. 288) 
nämnda artikel i Arkiv II (speciellt s. 265 ff.), 1885; A. 
ScHAGERSTRöMs Läksikalisku ock stilistiska notiser ur Gustaf II 
Adolfs skrifter (i Uppsalastudier tillegnade Sophus Bugge), 
Upps. 1892; G. Cederschiölds Döda ord, 2 uppl. Lund 1893 
(urspr. införd i Nordisk tidskrift 1891; äfven i »Om kvinno- 
språk och andra ämnen». Lund 1900), däri populärt behand- 



^ Enligt meddelande af bibliotekarien A. Andersson, som uger det 
enda kända exemplaret af denna upplaga* 



— 290 — 

las vissa grupper af ord ur den äldre (och yngre) nysven- 
skan; H. Pleijels En bild af suenska bibelspråkets utveckling, 
Stockh, 1899, en redogörelse för de föråldrade fornsvenska 
ordens ersättande med andra uti de äldre (och yngre) ny- 
svenska nornialupplagorna af bibeln. Rörande person- och 
ortnamn under periodens första decennier kan hänvisas till 
de register som afsluta hvarje band af den s. 140 ofvan 
nämnda upplagan af Gustaf I:s registratur. 

,^ 25. Den yngre nysvenskans riksspråk \ 

I S$ 22 ofvan har redan den hithörande litteraturen an- 
förts för tiden till och med 1830 så vidt möjligt fullständigt och 
af litteraturen under tidrymden 1831 — 1877 allt mera an- 
märkningsvärdt. Här kommer därför blott att påpekas det 
allra viktigaste af hvad som utgifvits före 1878, jämte det 
att alla nyare skrifter af större vikt förtecknas. 

A. Grammatik. 

Bland arbeten af mera allmänt och allsidigt gramma- 
tiskt innehåll må från äldre tider särskildt erinras om följan- 
de redan ofvan behandlade: Ihres och Scheidenburgs Diss^ 
(jrad, Stricturas Criticas . . exhilyens 1752 (se ofvan s. 202),. 
grammatikorna af Sahlstedt, 3 uppl. 1798 (s. 209), Botin, 
2 uppl. 1792 (s. 220) och Sjöborg, 2 uppl. 1811 (6 uppl. 
1848; s. 224), Silverstolpes Försök 1814 (s. 228), gramma- 
tikorna af [CollnérJ 1815 (s. 229), Broocman, 3 uppl. 1820 
(s. 229), Moberg, 2 uppl. 1825 (s. 225), Boivie, 2 uppl. 1834 
(s. 229), [Enberg] 1836 (s. 235) och Nordvall 1863 (s. 
261), Rydqvists Sik spr:s lagar I, II, IV, V 1850—74 (s. 
243), [Keysers] Afhandling 1875 (s. 248) och Sweets Sounds 
and /br/iis 1877— 78 (s. 263). 

Bland nyare arbeten af denna art böra följande här 
särskildt omnämnas. Först må då såsom otidsenligt och 
delvis byggdt på oriktiga principer (t. ex. öfverensstämmelse 

^ Om den finländska svenskan se t^ 26. 



— 291 — 

med andra språks grammatik) framhållas det schematiska 
Utkast till suensk språklära för de allmänna läroverken, som 
ingår (s. 73 fT.) i det för öfrigt intressanta »Betänkande an- 
gående likfonnig uppställning af grammatiska för rikets allm» 
läroverk afsedda läroböcker», Stockh. 1882, hvilket på offent- 
ligt uppdrag utarbetats af en kommitté. N. Linders Regler 
och råd angående svenska språkets behandling i tal och skrift, 
Stockh. (1882; 2 mångfaldigt förstorade uppl.) 1886, är en 
ovärderlig materialsamling, som förråder den erfarne skol- 
mannen, hvaremot förf:s omdömen om »riktigt» och »orik- 
tigt» språkbruk icke alltid ärö lyckade och böra endast med 
urskiljning godtagas. E. Hellquists En kort redogörelse för 
Bellmans språkbruk (i Arkiv IV), Kra 1888, är den enda hit- 
hörande författaremonografi, som vi äga (jfr dock Z[egolsson]s 
uppsats om Tegnér s. 294 nedan samt Mjöbergs s. 311 och 
Bergs s. 312 omnämnda artiklar om Selma Lagerlöf, resp. 
Tavaststjerna och Runeberg). En speciell sida af ämnet behand- 
lar E. Tegnérs uppsats Tyska inflytelser på svenskan (i Arkiv V), 
Lund 1889. Mycket innehållsrik är N. Beckmans afhandling Bi- 
drag till kännedomen om llOO-talets svenska. Hiifvudsakligen efter 
Sven Hofs arbeten (i Arkiv XI), Lund 1895. Värdefull är äfven 
E. Grips likartade uppsats Ett bidrag till kännedom om svenskt 
talspråk i slutet på llOO-talet (i Språk och stil I), Upps. 1901. 
G. Cederschiölds och V. Öländers Vinkar och råd om un- 
dervisningen i modersmålet. Lund 1901, är närmast en »anti- 
barbarus» med språkpedogogiskt syfte, men äger en rent 
vetenskaplig betydelse genom sina rikhaltiga exempelsam- 
lingar från dels den lägre stilens, dels det oriktiga språkbru- 
kets områden, hvarvid visserligen förff. ofta med väl stor 
stränghet föra till det sednare fallet livad som rätteligen torde 
höra till det förra. En ovanligt rik och allsidig material- 
samling från den högre stilens område föreligger i R. G:son 
Bergs stora afliandling Om den poetiska friheten i ISOO-talets 



— 292 — 

svenska diktning (i Göteborgs K. Vetenskaps- och Vitterhets- 
Samhälles Handungar, 4 följden, V, 2), Gtb. 1903. — Att hvad 
som hittills utgifvits af Svenska Akademiens Ordbok naturligt- 
vis har betydelse för grammatikens alla delar, må här en gång 
för alla påpekas. 

Bland arbeten, som speciellt behandla ljudläran, är från 
äldre tid knappast något annat att framhålla än Hofs Svenska 
språkets rätta skrifsått 1753 (se ofvan s. 204). Så m3'cket 
rikare är den hithörande litteraturen från våra dagar. Redan i 
det föregående omnämnda äro J. A. A[ubén]s delvis grund- 
läggande arbeten (se s. 247), af hvilka åtminstone Qvantitets- 
lära 1874 än i dag är af väsentligt värde på grund af sina 
materialsamlingar; likaså Kb^smebs prosodiska afhandlingar 
om enstafviga och trestafviga ord 1882, resp, 1899 (se s. 267). 
I korthet omnämnda (s. 248) äro äfven Keysers originella 
och lärorika Om svensk skrift 1889 och Kocks Svensk akcent 
1878 — 85, hvilket sistnämnda arbete tills dato är hufvud- 
verket inom svenska accentläran, baseradt som det är på 
storartade samlingar och i ämnets behandling alltigenom till- 
fredsställande sin samtids högsta vetenskapliga anspråk. Af 
den öfriga, ännu icke refererade litteraturen är först att 
nämna J. A. Lundells stora och viktiga arbete Det svenska 
landsmålsalfabetet (Sv. landsm. I, 2), Stockh. 1879, som emel- 
lertid endast indirekt handlar om riksspråkets ljud. Af ell 
visst intresse är ännu J. Flodstböms till omfånget mycket 
obetydliga uppsats Strödda anmärkningar öfver nysvenska 
konsonantljud (i Nord. tidskr. f. filologi, N. R. IV), Kph. 1879. 
A. Nobeens Ljudlära i »Svensk språklära af E. Schwartz och 
A. Noreen, I», Stockh. 1881, är en i pedagogiskt syfte gjord 
kortfattad öfversikt, som nu är i åtskilliga punkter föråldrad 
och i allt väsentligt ersatt af samme förfrs trenne likartade 
öfversikter af senare datum: Inledning till modersmålets ljudlära, 
Upps. 1895, 3 uppl. Stockh. 1903, Inledning till modersmålets 
prosodi, Upps. 1897, 2 uppl. med titeln Grunddragen af mo-- 



— 293 — 

dersmålets prosodi, Upps. 1901, och den utförliga artikeln 
Accent i Nordisk familjebok. Supplement I, Stockh. 1895 (för- 
kortad till hälften, med uteslutande af viktiga partier, i sam- 
ma arbetes nya upplaga I, 1903); jfr ock samme förfis upp- 
sats Språkets musikaliska sida i Spridda studier, andra sam- 
lingen, Stockh. 1903. O. Svahns arbete Språkljud och qvan- 
titativ betoning i högsvenskan, Stockh. 1882 (förkortad uppl. 
samma år under titeln Lärobok i välläsning, sammandra- 
gen bearbetning i förf:s Lärobok i det muntliga foredraget, 
Kalmar 1903) är visserligen högst erkännansvärdt såsom det 
första försöket till en utförlig och tidsenlig behandling af 
ämnet, men framställningen är ej sällan oklar eller sväfvan- 
de och innehållet delvis dilettantiskt (jfr Lundelis recension 
i Ny svensk tidskrift 1883). Hufvudverket pä den kvalitativa 
ljudlärans område är tills dato I. A. Lyttkens* och F. A. 
WuLFFS Svenska språkets ljudlära och beteckningslära jåmte 
en aflxandling om aksent. Lund 1885 (förkortad uppl. s. å. 
under titeln Svenska språkets ljudlära), med utomordentligt 
rika och värdefulla exempelsamlingar till den kvalitativa 
ljudläran och en mängd själfständiga vetenskapliga iakt- 
tagelser. Af mera omtvistadt värde är den vidfogade aksent- 
läran; jfr [Nil]s [Palli|ns Strödda anmärkningar vid Ly ti- 
kens och Wulffs Svenska språkets ljudlära, Lund 1886, och 
A. Kocks Kritiska anmärkningar om svensk akcentuering (i 
Sv. landsm. VI, 2), Stockh. 1887. Ett utdrag ur denna ljud- 
lära, omfattande det för skolans lärare i ortoepiskt afseende 
viktigaste, men tillökadt med en mängd nyttiga jämförelser 
med främmande språk, är samma båda förfrs Metodiska ljud- 
öfningar (Lärarens upplaga). Lund 1892. Deras broschyr 
Om samhörighet och dess forhållande till ljudenlighet. Lund 
1886, behandlar på ett förtjänstfullt sätt en specialfråga, för- 
hållandet mellan Ijudlagsenliga och associativa språkformer, 
och deras Svensk uttalsordbok. Lund 1889 f — 1891], är vår 
första dylika med vetenskaplig hållning, rikhaltig och äfvcn 

Xoreen, Vårt språk, Bd I. 20 



— 294 — 

för öfrigt förtjänstfull, om ock, såsom helt naturligt är. Icke 
utan en viss subjektivism i 'fråga om uppfatfningen af hvad 
som är svenskt riksspråksuttal (jfr Brates viktiga recension 
i Nystavaren IV, 142 fF., Upps. 1893). Af betydelse såsom 
uttalsordbok är äfven Rättstavninqssällskapets Rättstaunings' 
lära ock ordlista, utg. genom A. Noreen och R. Arpi (i Ny- 
stavaren II; äfven separat), Upps. 1887, i det att den bl. a. 
stöder sig på de uppgifter, som från alla landsändar inkom- 
mo såsom svar på sällskapets utskickade lista öfver ord med 
vacklande uttal i det svenska språket (utarbetad af A. An- 
dersson), Upps. 1886 (utan titel och författarenamn). Af 
intresse för ljudläran äro äfven åtskilliga andra af de nedan 
(s. 333 fF.) anförda rättstafningslärorna. Språkhistoriska bidrag 
till ljudläran innehåller F. Tamms klara och öfversiktliga af- 
handling Fonetiska kannetecken på lånord i nysvenska riks- 
språket, Upps. (i universitetets årsskrift) 1887. Viktiga bidrag 
särskildt till de »orena» rimmens historia i äldre och nyare 
tid lämnar F. Wulfps Svenska rim och svenskt uttal. Lund 
1898. Till sist må påpekas L. Z[eqolsson]s Spår af värm- 
ländskt inflytande i Tegnérs språk (i Pedagogisk tidskrift), 
Örebro 1899, och åtskilliga hithörande uppsatser i tidskrif- 
ten Spräk och stil, bland hvilka må såsom särskildt värde- 
fulla framhållas de i första häftet, Upps. 1901, ingående af 
B. Hesselman, Skiss öfver nysvensk kvantitetsutveckling, och 
J. A. LuNDELL, Hvad vi verkligen säga. 

För betydelseläran är i äldre tid så godt som intet 
gjordt. Af nyare arbeten äro redan (s. 246) omnämnda 
LöWENHiELMS Hvud hör anses som predikat 1870 och Richerts 
Kulturhistoriska Bilder 1876, båda utan större betydelse. Små, 
men mycket värdefulla bidrag till modersmålets betydelselära 
innehålles i E. Tegnérs Språkets makt öfver tanken, Stockh. 
1880, Hemmets ord (i Tidskrift för hemmet), Stockh. 1881, 
och Om genus i svenskan (i Sv. Akademiens Handlingar ifrån år 
1886, del 6), Stockh. 1892. Föga gifvande för den svenska gram- 



— 295 — 

matiken äro K. Åhléns skäligen obetydliga och ölver\'ägande 
med de klassiska språken sysslande afhandling Om betydelsens 
försämring och förhåttring i äldre och nyare språk, Örebro (läro- 
verksprogram) 1887, och C. SvEDELius' originella, men något 
oklara och endast få positiva resultat bringande skrifter, Étude 
sur la sémantique, Upps. 1891, och L*analyse du langage, ib. 
1897. Icke utan intresse för nysvenskan är K. F. Söderwalls 
De nordiska språkens uttryck for sedliga begrepp. Lund 1895. 
Mera speciella frågor behandla G. Cedeeschiölds Om eufemism 
i Nordisk tidskrift 1896 (samt i 'Om kvinnospråk och andra 
ämnen'. Lund 1900), J. Kjederqvists Ett fall af preteritum i 
stället for presens. Lund 1898, H. O. Östbergs Jämförande tale- 
sätt i Vestgötamålet i 'Minnen från Vestergötland', Upps. 1900, K. 
G. Westmans skarpsinniga Om förhållandet mellan subjekt och 
predikat (Ped. tidskr.) 1900 och Å. WrsoN Munthes Om använd- 
ningen af ordet katt i svenska eder och liknande uttryck uti 'Stu- 
dier i modern språkvetenskap, utg.af Nyfilologiska sällskapet i 
Stockholm, II', Upps. 1901. Till väsentlig del hithörande äro 
Th. Hjelmqvists storartade materialsamlingar Äi7>//sA'a personers 
namn med sekundär användning, Lund 1901, och Förnamn och 
familjenamn med sekundär användning. Lund 1903, medföre- 
löparen Petter, Per och Pelle i 'Från filologiska föreningen i 
Lund', Lund 1897. Kortfattade schematiska öfversikter af 
större delar af ämnet lämna A. Noreens Inledning till moder- 
smålets betydelselära, Upps. 1901, 2 uppl. Stockh. 1903, och 
Satsens hufvudarter, Upps. 1903, under det att samme förfrs 
artikel Två olika slags frågesatser (i Språk och stil I), Upps. 
1901, ägnar en utförligare behandling åt en hithörande detalj. 
— Af intresse äfven från svensk synpunkt är fransmannen A. 
Darmesteters högst läsvärda lilla arbete La vie des möts étudiée 
dans leur signification. Paris 1887, 3 uppl. 1889, om h vilket där- 
för må i detta sammanhang erinras. 

Äfven för ordbildningsläran är i äldre tid föga eller 
intet gjordt utöfver hvad som innehålles i de ofvan (s. 290) 



- 296 — 

omnämnda arbetena af allmän natur. Åtskilliga hithörande 
arbeten från tiden 1866 — 1875, samtliga dock utan större be- 
tj'delse för den nutida forskningen, hafva redan ofvan (s. 
244 f.) omnämnts. De ojämförligt största föiijänsterna på 
detta område hafva inlagts af F. Tamm (jfr s. 244), särskildt 
genom följande talrika och resultatrika samt klart och öfver- 
siktligt skrifna af handlingar: Tyska prefix i svenskan, Upps. 
1876; Trånne tyska ändelser i svenskan (i Göteborgs K. Veten- 
skaps- och Vitterhets-Samhälles Handlingar), Gtb. 1878 (jfr 
A. Kock, Till frågan om den östnordiska avledningsåndelsen 
-^else i 'Från Filologiska föreningen i Lund', II, 1902); Om 
tyska ändelser i syensAra/i, Upps. (universitetets årsskrift) 1880; 
Nysvenska sammansåttninyar med två lika starkt betonade staf- 
velser (i Språk vetenskapliga sällskapets i Upsala förhandlin- 
gar 1888 — 91 >, Upps. IH91 ; Om avledningsändelser bos svenska 
substantiv (i Skrifter utg. af K. Humanistiska Vetenskaps-Sam- 
fundet i Uppsala V, 4), Upps. 1897; Om avledningsåndelser bos 
svenska adjektiv (ib. VI, 8), Upjw. 1899; Om ändelser bos adverb 
ocb arkaiskt bildade prepositionsnttryck i svenskan(ih,yi,9), Upps. 
1899; Sammansatta ord i nutida svenskan undersökta med /la/i- 
syn till bildning av förleder (ib. VII. 1), Upps. 1900. Vid sidan 
häraf äro andra författares bidrag till ämnets behandling 
ringa, om ock delvis af stoii värde. Så särskildt E. Tegnérs 
två afhandlingar: Om svenska familjenamn i Nordisk tidskrift 
1882 och 0/11 elliptiska ord i Forhandlinger paa det andet 
nordiske filologmode, Kra. 1883, båda af allmänt intresse och 
populär form samt särskildt den förra rik på både material 
och resultat. Förtjänstfull är äfven A. Schagerströms Om 
svenska bär- och fruktnamn på -on, Upps. (läroverksprogram) 
1884. Af populär natur äro A. Noreens Svensk folketymologi 
i Nordisk tidskrift 1887, ny uppl. i Spridda studier, Stockli. 1895, 
Något om våra förnamn i tidskriften Ord och bild 1897, ny 
uppl. i Spridda studier, andra samlingen, Stockh. 1903, (Något) 
om våra ortnamn ocb deras ursprungliga betydelse i Nordisk tid- 



~ 297 — 

skrift 1900, ny uppl. i Svenska tiiristiqreningens årsskrift 
1901 och i Spridda studier, andra samlingen, 1903, Huru 
uppstå nya förnamn i våra dagar uti tidskriften Ateneum, 
Hfors 1902, ny uppl. i Spridda studier, andra samlingen, 1903, 
Ordens död i Nordisk tidskrift 1902 och i Spridda studier, 
andra samlingen, 1903, samt Våra familjenamn i publika- 
tionen Juldagar, Upps. 1903. Obetydlig är H. Hainers 
Om de sammansatta verben i nysvenskan, Karlskrona (läro- 
verksprogram) 1888. E. Hellquists utförliga och på material 
ytterst rika uppsatser Bidrag till läran om den nordiska nomi- 
nalhildningen (i Arkiv VII), Lund 1891, och Om nordiska verb 
på suffixalt -A", -/, -r, -ä ovh -t samt af dem bildade nomina 
(i Arkiv XIV), Lund 1898, behandla endast i ringa mån rent 
nysvenska förhållanden. Högst läsvärd är S. A. Andrées 
uppsats Uppfinningarnas och industriens betydelse för språkets 
utveckling i Nordisk lidskrift 1892, däri framhållas några myc- 
ket beaktansvärda synpunkter i fråga om ordförrådets historia. 
Omnämnande förtjänar pseudonymen Bores (dvs. G. Borg- 
STRöMs) uppsats Om de sammansatta verben i svenskan uti tid- 
skriften Verdandi 1896. Intressant är A. Nordfelts Om än- 
deisen -IS / nysvenskan uti 'Studier i modern språkvetenskap, 
utg. af Nyfilologiska sällskapet i Stockholm, T, Upps. 1898, 
och af mycket värde lofvar att blifva samme förf:s afhandling 
Om franska lånord i svenskan, af hvilken hittills endast en 
»Inledande öfversikt» utgifvits i samma publikation, II, Upps. 
1901. Till sist må anföras ett arbete, som icke äger blott 
kuriosiletsintresse, nämligen den förteckning å omkring 4,500 
mer eller mindre lyckade, af våra dagars telegramafsändare 
fabricerade sammansatta »ord», hvilken af Kingl. Telegraf- 
styrelsen utgifvits under titeln Ordsammansättningar i tele- 
gram, Stockh. 1900. 

Rörande ordfogningsläran linnes för liden intill 1880 
knappast något annat att tillgå än hvad som bjudes i de 
allmänna grammatikorna och några få andra ofvan (s. 245) 



— 298 -- 

omnämnda arbeten af ringa omfång och betydelse, åtmin- 
stone för nutiden. Afven den senare produktionen är synner- 
ligen mager i jämförelse med den på de flesta andra områden. 
Relativt innehållsrik är V. E. Schultz' lilla uppsats Granima- 
tiska iakttagelser i Skolan och Hemmet, utg. af C. Kastman, 
III, Stockh. 1883, ny utvidgad uppl. i Linköpings läroverks- 
program för 1894 — 95. Föga gif vande äro de små artiklarna 
af F. Gustafsson, Attribut, predikatiu och apposition i Tidskr. 
utg. af pedagogiska föreningen i Finland, Hfors 1885, och I. 
A. Heikel, Förslag rörande tempusläran i svenskan (ib.), Hfors 
1886, samt Rak och omvänd ordföljd, Hfors 1892. Däremot 
hör visserligen Tegnérs ofvan (s. 294) nämnda, synnerligen 
framstående skrift Om genus i svenskan, 1892, till väsentlig del 
hit. Kn intressant detalj behandlar A. W:son Munthes Språk- 
rim i tidskriften Ord och bild, Stockh. 1894 (jfr Vendells 
delvis likartade, större arbete strax nedan). Läsvärd är G. 
Cederschiölds uppsats Om s, k. suhjektlösa satser i svenskan 
uti Nordisk tidskrift 1895. Med vanlig grundlighet, utförlig- 
het och materialrikedom behandlar Kr^mer (jfr s. 254 och 
267 ofvan) en specialfråga i Om predikativet uti Pedagogisk 
tidskrifl, Örebro 1896 — 97. En liten verkligt god behandling 
af en annan sådan lämnar G. Borgström i sin uppsats Om 
objektet uti Verdandi 1897. Ändtligen må påpekas N. Linders 
lilla Attributsbestämningar, Stockh. 1900, R. G:sox Beros Några 
anmärkningar om kollektiverna (i Pedagogisk lidskrift), Falun 
1901, S. Silfverbrands Undersökningar rörande användningen 
af sig och sin i nysvenskan (Språk och stil I), Upps. 1901, C. A. 
Ljunggrens samtidiga, men betydligt mera djupgående be- 
handling af samma ämne i Om bruket af sig och sin i svens- 
kan. Lund 1901, H. Vendells utförliga förteckning å rim- 
made, tautologiska, antitetiska m. m. talesätt. Bidrag till svensk 
fraseologi, Hfors 1903, och J. E. Hyléns på en grundlig stati- 
stisk utredning fotade kritiska uppsats Två svenska språkregler 
(Språk och stil III), Upps. 1903, 



— 299 — 

Fattigast är litteraturen på böjningslärans område. 
Utom hyad som innehålles i de ofvan (s. 290 f.) nämnda ar- 
betena af allmän natur samt E. Bbates i fråga om material 
rätt rikhaltiga skolbok Suensk språklära, Stockh. 1898 (om 
hvilken för öfrigt se A. Noreens mycket utförliga »granskning» 
i Pedagogisk tidskrift 1898), är här endast att tillgå några special- 
undersökningar af N. Linder, Några anmärkningar om slut^ 
artikeln i svenska språket i Forhandlinger paa det ^ndet nor- 
diske filologmode, Kra 1883, och Om -er, -r, -ar och -or såsom 
pluraländelser för neutrala substantiuer, Stockh. 1890, af hvilka 
isynnerhet den sednare är värdefull, samt af P. Hallström. Om 
ordböjningen i USA års lag, Stockh. (läroverksprograni) 1897, 
hvartill kommer A. Noreens schematiska framställning af några 
grundläggande synpunkter för ämnets behandling: Inledning 
till modersmålets formlåra, Upps. 1899, 2 uppl. Stockh. 1903. 

B. Lexikografi. 

Bland allmänna, dvs. åtminstone större delen af det 
vanliga ordförrådet omfattande och från ett flertal syn- 
punkter behandlande, ordböcker torde af de redan i det 
föregående behandlade från äldre tid (dvs. till 1877) föl- 
jande, som vi här endast i förbigående erinra om, vara de för 
den nutida forskaren viktigaste: Serenius* af 1741, Linds uppl. 
af 1749, Levin Möllers uppl. af 1755 (dessa tre utförligare 
omnämnda å s. 210 ofvan), Sahlstedts 1773 (s. 213), J. G. 
P. Möllers del III, uppl. 1808 (s. 219), Westes 1807 med 
Westees supplement 1842 (s. 233), Lindfors' 1815— 24 (s. 234), 
Dalins 1850—53 (s. 237), Kindblads (oafslutade) 1867—71 
(s. 236) och Cavallins 1875 (s. 240). 

Af nyare verk är främst att nämna Svenska Akademiens 
under utgifning varande Ordbok (jfr s. 289 ofvan), af hvilken 
emellertid ännu endast en ringa del (A— Berg och C — Census) är 
publicerad. En brukbar handordbok äger man i D. A. Sundéns 
Ordbok öfver svenska språket, Stockh. 1885 — 92, med omkring 
56,400 ord. Ännu ordrikare äro C. G. Björkmans dock icke i allo 



— aoo - 

pålitliga Suensk-Engélsk ordbok, Stockh. 1889, och F. Schul- 
THESs' Svensk-fransk ordbok, 2 uppl. 1890 (omtryckt 1900), den 
sednare med omkring 75,800 ord. Af »ordlistor» äger man för- 
utom Svenska Akademiens ofvan s. 238 nämnda (7 uppl. 1900, 
med omkr. 71,500 ord) tvenne ännu fullständigare, nämligen E. 
Wen STRÖMS och O. Jeurlings Suenska språkets ordförråd eller 
80,000 inhemska och främmande ord och namn, Visby 1891 (och 
1900, oförändrad), som skiljer sig från de andra genom upptagan- 
det af allehanda nomina propria, samt .1. A. Lundells Suensk 
ordlista med reformstavning och uttalsheteckning, Stockh. 1893, 
upptagande 81,000 ord jämte en lista på dopnamn. 

I fråga om de .mångahanda specialordböcker, som 
gifvas, må här först tagas i betraktande de, som behandla 
hela ordförrådet från en viss särskild synpunkt, t. e. etyrao- 
logiska, uttals-, synonym- och rim-lexika, och därefter de, som 
behandla endast en viss begränsad del af ordförrådet, t. e. 
ordböcker rörande ort-, person-, djur- och växtnamn eller alle- 
handa yrkestermer (»facklexika») och kotterispråk (såsom 
slang- och tjufspråk) m. m. d. 

Hvad då först etymologiska ordböcker beträffar, så 
äga vi icke någon fullständig sådan af vetenskaplig halt mer 
än Ihres Glossarium 1769 (se ofvan s. 212), hvilket dock na- 
turligtvis numera är väsentligen föråldradt. Men en ny, tids- 
enlig och trots sin fullt vetenskapliga hållning kortfattad, är 
under utgifning af F. Tamm (jfr s. 244): Etymologisk svensk 
ordbok, Upps. 1890 ff. (tills dato A-Hov), och en större 
sådan kommer med tiden att föreligga äfven i och genom 
Svenska Akademiens Ordbok, Fndast ett, visserligen rikt, 
urval af kulturhistoriskt viktigare ord, mest lånord och fack- 
termer, behandlas i R. Geetes populärt hållna, men veten- 
skapligt tämligen osjälfständiga Ordklyfverier, Stockh. 1888. 
Om också sålunda våra något så när fullständiga och plan- 
mässigt anlagda etj^mologiska hjälpredor äro synnerligen få, så 
äro däremot de spridda smärre bidrag, som under de sista årtion- 



— aoi — 

derta i åtskilliga mindre afliandlingar och allehanda tidskrifts- 
uppsatser lämnats till vårt ordförråds etymologiska förklaring» 
så mycket flere och delvis af stort värde. Af denna rika litte- 
ratur må här endast anföras: F. Tamms Om främmande ord 
förmedlade genom tyskan, Upps. 1880, Suenska ord belysta ge- 
nom slaviska och baltiska språken, Upps. (imiversitetets årsskrift) 
1881, Om lånord i svenskan av blandat nrsprung (i Språkveten- 
skapliga sällskapets i Tpsala förhandlingar 1888 — 91), Upps. 
IH91, Granskning av svenska ord (SkYxderixig. af K. Humanistiska 
Vetenskaps-Samfundet i Uppsala XII, 4), Upps. 1901, och 
A%r« fall af ordblandning (i Språk och stil II), Upps. 1902; 
A. Kocks Bidrag till svensk etymologi. Lund 1880, Några 
ordförklaringar (i Nordisk Tidskr. for Filologi, N. R. VII), 
Kph. 1887, Bidrag till svensk ordforskning (Sv. landsm. X, 3), 
Stockh. 1889, Anmärkningar om några svenska ord (S\. landsm. 
XIII, 8), 1894, Etgmologisk undersökning af några svenska ord (i 
'Från filologiska föreningen i Lund', I), Lund 1897, och Några 
svenska etymologier (Sv. landsm. XV,8),Stockh. 1898; A. Noreens 
Om orddubbletter i nysvenskan (i Språkvetenskapliga sällskapets 
i Upsala förhandlingar 1882-85), Upps. 1886, Folketymologier 
(Sv. landsm. VI, 5), Stockh. 1888, Etymologier (Arkiv VI), Lund 
1890, och Svenska etymologier (Skrifter utg. af K. Humanistiska 
Vetenskaps-Samfundet i Uppsala V, 3), Upps. 1897; samt O. v. 
F^RiESENs Några ordförklaringar (i Språk och stil I och II), 
Upps. 1901 och 1902. 

Relativt talrika äro särskildt de etymologiska bidragen 
till ortnamnsforskningen, af h vilka under erinran om några 
i det föregående redan nämnda arbeten, såsom Styffes grund- 
läggande verk Skandinavien under unionstiden 1867, nj' uppl. 
1880 (s. 239) och de mindre betydande alstren af Freuden- 
THAL 1867—68 och Bellaxder 1869 (s. 245) samt Sidenbladh 
1872, ny uppl. 1873, och Falkman 1877 (s. 240), här må 
anföras: M. F. Lundgrens Språkliga intyg om hednisk gudatro 
i Sverige (i Göteborgs K. Vetenskaps- och Vitterhets-Samhälles 



— 302 — 

Handlingar), Gtb. 1878, och Genitiven af personnamn, använd 
såsom ortnamn (Arkiv III, 231 fiF.), Kra 1886, liksom ock hans 
äfven för ortnamnsforskningen ytterst viktiga, men tillsvidare 
oafslutade arbete Personnamn från medeltiden (Sv. landsni. 
X, 6), Stockh. 1892 ff.; G. Djurklous populära Om svenska 
ortnamn, stålda i samhand med historiska och kamerala forsk- 
ningar (Sv. landsm. I, 1), Stockh. 1879; J. Nordlanders 
delvis dilettantiska skrifter Minnen af heden tro och kult i 
norrländska ortnamn, Härnösand (läroverksprogram) 1881, Om 
sil och sel i norrländska ortnamn (Sv. landsm. II, 6), Stockh. 
1882, Anteckningar om några norrländska ortnamn (Svenska 
fornminnesföreningens tidskr. VII), Stockh. 1889, Några norr- 
ländska ortnamns etymologi (ib. IX), 1896, Norrländska namn- 
studier (Vitt. fiist. o. Ant. Ak:s Månadsblad XXIV, 1895), Stockh. 
1898, Af ed preposition sammansatta ortnamn (ib. XXV, 1896), 
Stockh. 1901, Jämtländska ortnamn tolkade (Sv., landsm. XV, 
2), Stockh. 1899, och Medelpads äldre byanamn (Norrländska 
samlingar h. o), Stockh. 1903; A. Johanssons populära uppsats 
Hvad betyder det namnet? (i Förr och nu I, 485 IT., 557 ff. och 
603 ff.), Stockh. 1886; L. F. A. Läfflers Svänska ortnamn på 
skialf (sk(vlf) i Arkiv X, Lund 1894; R. Saxens Finska lånord 
i östsvenska dialekter (Sv. landsm. XI, 3), Stockh. 1895 — 98, 
däri äfven de svenska ortnamn i Finland och Estland, som 
äro af finskt ursprung, upptagas till behandling, och Finlands 
kommuners namn i svensk skrift (i tidskriften Fennia XIV, 4), 
Hfors 1897—99; A. Noreens (Om) namnet Värmland i pubW- 
kationen Värmländingarne, Karlstad 1896, samt i Spridda stu- 
dier, andra samlingen, Stockh. 1903 (jfr ock samme förf:s ofvan s. 
296 f. upptagna uppsats Om våra ortnamn och deras ursprungliga 
betydelse); P. Olssons Ortnamnen i Jämtland och Herjeådalen 
jämte upplysningar om byarnes ålder (i Jämtlands läns Ibrnmin- 
nesförenings tidskr. II h. 3), Östersund 1899, och Socknar och 
sockennamn i Jämtlands län, Östersund 1901; K. H. Karlsso:ns 
Några bidrag till Sveriges uppodlingshistoria hemtade från ort- 



— 303 — 

namnsforskningens område (Sv. forninlimesloreningens tidskrift 
X), Stockh. 1897, och Upplands ortnamn (i 'Uppland, skildring 
af land och folk. Utg. af K. Humanistiska Vetenskaps-Sam- 
fundet i Uppsahi' I), Upps. 1903; E. Hellquists Några snenska 
ortnamn (Arkiv XVII), Lund 1901, och hans under utgifning 
varande stora verk Svenska sjönamn (i Sv. landsm. XX, 1), 
Stockh. 1903 ff.; E. Modins Härjedalens ortnamn och hygde-^ 
sägner (Sv. landsm. XIX, 2), Stockh. .1902; F. U. Wrangels 
Gamla gatunamn i Stockholmiana, Stockh. 1902, och Person- 
namn i Stockholms nuvarande gators, gränders och torgs namn 
samt Kvartersnamnen i Stockholm, de häda sédnare i Stock- 
holmiana, andra samlingen, Stockh. 1902. 

V^ida mindre tillgodosedd är den etyniologiska forskningen 
rörande våra personnamn. Det grundläggande verket i fråga om 
»förnamn» är norrmannen P. A. Munchs stora alliandling Om 
Betydningen af vore nationale Navne (i Norsk Maanedskrift III. 
Kra. 1857, samt i Samlede Afhandlinger IV, Kra. 1876), i 
fråga om »tillnamn» åter Tegnérs ofvan (s. 296) nämnda. Oiir 
svenska familjenamn 1882. Af vikt för det förra slaget af 
namn är ock Lundgrens ofvan (s. 301) anförda Språkliga in- 
tyg 1878. Af senare tillkomna hithörande bidrag är knappast 
annat att här nämna än [J. A. Lundells] Namnskick (Sv. 
landsm. IX, 1, s. 5 ff.), Stockh. 1889, G. Djtrklous Om ve- 
dernamn (Sv. fornminnesföreningens tidskr. IX), Stockh. 1894, 
A. NoREENS Namnet Oskar (i Ateneum, Hfors 1901, samt i 
Spridda studier, andra samlingen, Stockh. 1903) och A. Paies, 
Engelska namn i vår almanack (Språk och stil I), Upps. 190K 
I sammanhang med sistnämnda artikel må här påpekas ett 
äldre, icke i det föregående omnämndt arbete, som icke sak- 
nar ett visst värde, nämligen [E. Burmans] En kort Berättelse, 
Vtaf livad tillfälle . . Namn Blifvit införde Vti Almanachen, Stockh. 
1731, 3 uppl. Västerås 1794, 4 uppl. därsammastädes 1815. 

Af uttalslexika äga vi, innan Svenska Akademiens 
ordbok hunnit fortskrida längre, för det nutida språkbruket 



— 304 — 

egentligen blott Lyttkens' och Wulpfs ofvan (s. 293 f.) om- 
nämnda, under det att för ett nägot äldre språkskede Alm- 
qvists och Westes s. 233 nämnda arbeten väl i flertalet fall 
torde lämna nödtorfteliga upplysningar, och af rimlexika fin- 
nes intet enda för vår tid ens något så när tillfredsställande ^ 
enär Manderströms af år 1779 (se s. 216) naturligtvis nu är full- 
ständigt föråldradt och det (s. 239 omnämnda) anonyma af år 
1851 redan vid sin framkomst icke uppfyllde berättigade an- 
språk. Detsamma gäller om vårt enda synonymlexikon, A. 
F. Dalins ofvan (s. 237) omnämnda. Någon hjälp kan man på 
vissa punkter ha af J. W. Wennerbergs för helt annat syfte 
tillkomna Engelskt och soenskt synonym-lexikon, Stockli. 1872. 
I fråga om ortnamnslexika må först erinras om några 
redan behandlade arbeten af äldre datum såsom Djurbergs 
lexikon 1818 (se s. 234), Lignells ortnamnsregister 1852 (s. 
239) och SiDENBLADHS härads-- och sockennamn 1873 (s. 240), 
hvartill kommer den [af N. W. Forsslund ombesörjda] 8:de, 
fullständigt omarbetade och mycket utvidgade, men oafslutade 
upplagan af Tunelds geografi (jfr s. 210). Af nyare arbeten 
äro några, af väsentligen lexikalisk natur och därför hithö- 
rande, redan ofvan s. 302 f. nämnda: Saxens Finlands kommu- 
ners namn, Olssons Ortnamnen i Jämtland och Hårjeådalen och 
Socknar och sockennamn i Jämtlands län, Hellquists Suenska 
sjönamn samt Modins Härjedalens ortnamn. Bland öfriga äro 
först att anföra de som röra riket i sin helhet såsom Histo- 
riskt-geograftskt och statistiskt lexikon öfver Sverige med Supp- 
lement och Register, Stockh. 1859—70, C. M. Rosenbergs Geo- 
grafiskt-statistiskt handlexikon öfver Sverige, Stockh. I 1882, II 
1883, K. Generalpoststyrelsens S/;c/isfr/postor//é»xzA'o/?. Stockh. 
1883, ny uppl. 1894, saml K. Sidenbladhs Sveriges kommuner, 
8:de årg., Stockh. 1898, men framför allt det, så långt det ut- 
kommit, fullständigaste af dem alla, nämligen Ekonomiska 

* Af ett visst värde för svenska förhållanden är emellertid A. Sören- 
sens goda Dansk Rim-Ordbog, Kph. 1900. 



— 305 — 

KARTEVERKETS Beskrifningar till kartorna ölVer Uppsala, Stockh. 
1864—66, Örebro, 1867—75, Norrbottens, 1870 iT., Östergöt- 
lands, 1876—82, Stockholms, 1878 ff.. Värmlands, 1879—97, 
Kopparbergs, 1880 ff., Skaraborgs, 1882—87, Älfsborgs, 1892 
— 1901, och Södermanlands, 1901 ff., län. Af de många arbe- 
ten, som endast afse ett visst mindre område, må blott följande, 
såsom hörande till de viktigaste af detta slag, här omnämnas; 
C. A. Ehrensvärd, Fru Dorothea Bjelkes jordebok år 1660 i Bi- 
drag till kännedom om Göteborgs och Bohusläns fornminnen 
och historial, Stockh. 1874—79, och Fru Margareta Hvitfeldts till 
Sundsby jordebok af år 1660, därsammastädes II, 1879—83; A. 
RiDDERSTAD, ' Historiskt, geografiskt och statistiskt lexikon öfver 
Östergötland, I, II, Norrköping 1875—79; E. O. Nordlinder, 
Förteckning ofver Lule-socknarnas person- och ortnamn (Sv. 
landsm. VI, 3), Stockh. 1887; P. J. Lixdal, Upplands ortnamn 
(i Upplands fornminnesförenings tidskr. II), Stockh. 1890; J. 
Nordlander, Angermanlåndska fiskevatten på loOO-talet (Norr- 
ländska samlingar h. 1), Stockh. 1892, Skatteboken af Medel- 
pad pro a:o 1iH3 (ib. h. 3), 1896, Skatteboken af Ångermanna 
Land pro anno 1550 (ib. h. 4), 1899, och Fogdefodringsman- 
talet af Gestrikland pro a:o 15i1 (ib. h. 5), 1903; C. Ceder- 
STRÖM, Wermlands låns fiskevatten I— IV, Karlstad 1895—97; 
[O. F. Hultmans och G. Schaumans] Förteckning öfver svenska 
ortnamn i Finland (Sv. literatursällskapets i Finland Tor- 
handlingar och Uppsatser 10), Hfors 1897; samt [F. Ödberg,] 
Skara stifts kyrkliga jordebok af år 15i0, Stockh. 1899[— 1902], 
Ett egentligt personnamnslexikon äga vi ännu icke, 
vare sig i fråga om för- eller tillnamn. Rörande de förra äger 
man dock en ganska fullständig förteckning jämte summarisk 
statistisk öfversikt i K. och S. Norrmans Förteckning öfver sven- 
ska dopnamn tillika med en sydsvensk namnlista af A. L. Senell 
och några jämförande anteckningar (Sv. landsm. VI, 7), Stockh. 
1888. Förtjänstfull är ock P. A. Kjöllerströms visserligen di- 
lettantiska, men rikhaltiga och i fråga om dopnamnen delvis på 



— 306 — 

egna källstiidier hvilande Svensk namnbok, Ulricehamn 1895, 
I fråga om tillnamnen åter har man naturligtvis outtömliga 
källor i alla möjliga adress-, adels- och statskalendrar, stu- 
dent-, skol- och telefonkataloger m. m. d., men ingen enda 
sammanfattande framställning af materialet existerar ännu. 

För Åstadkommande af en ordhok öfver svenska djur- 
namn är från språkvetenskapligt håll så godt som intet gjordt. 
Man har därför tillsvidare att hålla sig till registren i 
Nilssons, Lilljeborgs och Sundströms ofvan (s. 234 och 
240) nämnda zoologiska verk, hvartill kunna läggas [H. A. 
Möllers] Delineaiio regni animalis, utan tryckort och år [Skara 
omkr. 1755], samt af nyare dylika arbeten särskildt C. J. 
SrxDEVALLS (jfr s. 247) Svenska foglarne, Stockh. 1856 — 91, 
ny omarbetad upplaga af G. Kolthopf och L. A. Jägsb- 
SKiöLD under titeln Nordens fåglar, Stockh. 1898, Lilljeborgs 
Sveriges och Norges fiskar I — III, l-pps. 1881 — 91, och A. 
Carlsons Sveriges fåglar. Lund 1894. En enda monografi med 
språklig anstrj^kning finnes, nämligen J. Nordlanders rikhal- 
tiga Norrländska husdjursnamn (Sv. landsm. I, 9), Stockh. 1880. 

Ungefär på samma sätt förhåller det sig med den lexi- 
kografiska litteraturen rörande våra växtnamn. De förnäm- 
sta hjälpmedlen äro fortfarande sådana från naturvetenskap- 
ligt håll lämnade bidrag som de redan ofvan nämnda Nymans 
utkast 1868 (se s. 239), jE^ssBy-Tvscus Nordiske plantenavne 
1871 (s. 238) och Fries' »ordbok» (s. 238); jfr ock [A. 
Samzelius', jfr s. 210] Blomster Krantz Af De allmännaste 
och märkwärdasie uti Neriket Befintliga wäxter hopflåtader, 
Örebro 1760, S. Liljeblads Utkast till en svensk flora, 3 uppl., 
Upps. 1816, och C. .1. Hartmans Handbok i Skandinaviens 
flora, 11 uppl. Stockh. 1879. En fullständig revolution i fråga 
om den svenska nomenklaturen åsyftar F. Laurells Förteckning 
öfver . . odlade träd och buskar med svenska namn enligt den bi- 
nära nomenklaturen, Upps. 1891, och K. Landtbruksstyrelsens 
från samma principer utgående Normalförteckning öfver svenska 



— :m)7 — 

växtnomn . . fastställd att användas vid undervisningen vid . . 
landtbruksskolor och landtmannaskolor äfvensom . . frökontroll- 
anstalter, Norrköping 1894, till hvilken anslutit sig L. M. Nei- 
MANS och Fr. Ahlfvengrens Sveriges flora. Lund 1901. Alla tre 
arbetena äro synnerligen rika pä nybildningar, som emeller- 
tid gjorts till föremål för en skarp och i mycket befogad 
kritik af A. G. Nathorst: Svenska växtnamn I (i Bihang till 
K. Svenska Vet.-Akad:s Handlingar, B. 28, Afd. III, N:o 9), 
Stockh. 1903; jfr dock Laurells viktiga motskrifl Svenska växt- 
namn och binär nomenklatur, Upps. 1904. Den af Nathorst för- 
ordade nomenklaturen är införd i Th. O. B. N. Kroks och S. 
Almquists Svensk flora for skolor, 9 uppl. Stockh. 1903. 

Beträffande ordböcker öfver lånord och främmande 
ord är blott att hänvisa för 1700-talét till Sahlstedts Dictio- 
narium psevdo-svecanum 1769 (se s. 213), för 1800-talet till 
(j. Dalins och Ekbohrns ofvan (s. 240 och 239) nämnda 
arbeten af år 1871, resp. 1902 (4 uppl.). Hufvudverket på 
detta område är dock tillsvidare — jämte hvad som utkommit 
af Svenska Akademiens ordbok — Nordisk familjebok I — XVIII 
jämte Supplement I, II, Stockh. 1876—94 och 1896, 1899, ny 
uppl. 1903 ff. 

Samma arbete utgör vårt allsidigaste och modernaste »fack- 
lexikon.» Då vi nu öfvergå till ett angifvande af de viktigaste 
bland de speciellare yrkesordböckerna, må först en undan- 
tagsställning anvisas åt Fischerströms ofvan (s. 220) omnämn- 
da, beklagligtvis oafslutade, Economiska dictionnaire 1779 --92^ 
som behandlar de flesta af sin tids näringar och yrken och där- 
för icke illa för sin tid fyllde uppgiften af »familjebok». Mera 
begränsade hithörande områden tillgodoses af följande arbeten: 

För landthushållningen är knappast annat att anföra 
än Svederus* ofvannämnda Handlexikon af 1869 (se s. 239). 

Däremot äro våra handelslexika synnerligen talrika. 
Till de äldre af Orrelius 1797 (s. 220), Synnerberg 1815 (s. 
234), Åstrand 1855 (s. 239), Nisbeth 1870 (s. 239) och Jung- 



— 308 ~ 

BERO 1873 (s. 240) koiimia i senare tid ytterligare iVanin- 
och sakforteckning till Verldshandeln i 'Uppfinningarnas bok, 
red. af O. W. Ålund\ B. VII, Stockh. 1875, A. W. Cronquists 
Illustrerad ordbok öfver näringsämnen och handelsartiklar (A-H), 
Stockh. 1878 — 80, M. Ekenbergs och J. Landins Jllifstreradt 
varulexikon, Stockh. 1894, samt E. Snellmans och T. Öster- 
mans Handelstermer på svenska, tyska, franska, engelska, Stockh. 
1903, af h vilka särskildt det näst sista är värdefullt. 

Talrika äro äfven våra sjölexika ('nautiska ordböcker'). 
Redan i det föregående anförda äro D[ahlman]s 1765 (s. 211), 
Ekbohrns 1840 (s. 234), Calwagens båda arbeten af 1851 
och 1853, Stjerncreutz' 1863 och Ramstens 1866 (alla tre se 
s. 239), hvartill nu komma S. v. Konov^'s Svensk-fransk sjö- 
militärisk ordbok, Stockh. 1887, H. C. T. och P. E. Caravel- 
Los Terminologie maritime suédoise-francaise, Gtb. 1893, G. Z. 
Sandmans Svensk-finsk och finsk-svensk nautisk ordbok, Viborg 
1899, C. S[mi1ths Båtseglareordbok, Stockh. 1899, samt A. Eke- 
löfs Svensk nautisk ordlista, Stockh. 1899. Af betydelse äfven 
för svenska förhållanden är I. Aln.es' Bidrag til en Ordsamling 
över Sjomandssproget (Christiania Videnskabs-Selskabs For- 
handlinger for 1892, No. 3), Kra 1902, som har en mera 
språkvetenskaplig läggning. 

I fråga om jaktlexika är att hänvisa dels till de redan 
omnämnda af Brummer 1789 (se s, 220), Leijonflycht 1827 
(s. 234) och Svederus (s. 234). dels till Th. Hahrs Handbok 
för jägare och jagtvänner II, 2 uppl. Stockh. 1882, som har 
ett kort »Bihang II. Förklaring öfver de allmännast bruk- 
liga jagttermerna.» Ännu något kortare är den »Förklaring 
öfver de brukligaste jakttermerna», som förekommer i G. 
ScHRöDERS Svenska jakten, Stockh. 1891. 

För skogshushållning är nu att tillgå A. Cnattingus' 
goda Svenskt skogslexikon, Stockh. 1894, 

Beträffande tekniska ordböcker (för industri och 
ingenjörvetenskap) är dels att erinra om Rinmans Bergwerks 



— 309 — 

lexicon 1788 — 89 (se s. 220), Pfkiffers Technisk-Terminolo- 
gisk Ordbok 1837 (s. 234) och Tigerhjelms ordbok for mili- 
tärer och teknologer 2 uppl., 1880 (s. 239), dels att tillägga 
M. Sturtzenbechers of van förbigångna Ingenior lexikon, Stockh. 
1805, samt följande tre nyare arbeten, hvilka alla utgifvits 
såsom 'Bilaga till Tekniska föreningens i Finland förhand- 
lingar': F. G. Berqroth, Svensk-finsk Ordförteckning öfver 
Metallurgiska termer, Hfors 1887; L. Ikonek, Svensk-Finsk- 
Tysk-Engelsk Ordförteckning öfver Byggnadstermer, Kuopio 
1889; J. ZiDBÄCK, Svensk-Finsk-Tysk-Engelsk Förteckning öfver 
Mekanisk-Tekniska Termer, Kuopio 1890. Härtill kommer 
ytterligare Hj. Tallqvtsts Svensk-finsk ord-förteckning i me- 
kanik, Hfors 1898. Ett hufvudverk för hela detta område är 
Register till Uppfinningarnas bok I — VI (red. af O. W. Ålund), 
Stockh. 1875; ny uppl. af Uppf. bok är under utgifning af A. 
Berglund 1897 ff. och 2 uppl. häraf 1902 ff. 

Militära termer förteckna bl. a, Tigerhjelms nyss- 
nämnda och KoNows s. 308 anförda arbeten. 

I fråga om lek och idrott är att påpeka de rika regist- 
ren till A. Normans och Elias (dvs. L. A. Hubendickö) Ung- 
domens bok I, II, 2 uppl. Stockh. 1883, samt A. Ulrichs ut- 
förliga redogörelse för Simidrottens ordförråd (Sv. landsm. 
XVIII, 10), Stockh. 1903, förut delvis publicerad i Tidning 
för idrott XVI och XVII, Stockh. 1896 och 1897. Sistnämnda 
årgång af denna tidning innehåller äfven terminologiska bi- 
drag rörande Atletisk sport och (utförligare) Hjulsport. 

För kokkonst är nu att hänvisa till icke blott Björk- 
lunds ofvan (s. 239) nämnda Kokbok, 12 uppl. 1885, utari 
framförallt C. E. Hagdahls Kok-konsten som vetenskap och 
konst, Stockh. 1889—92, ny uppl. 1896, med dess utförliga 
register. 

Af vetenskapliga facklexika må här blott anföras 
G. Marklins ofvan förbigångna arbete /. C. W, Illigers 
försök till en fullständig systematisk terminologi fiyr djur- och 

Noreeth Vårt språk, Bd I. 21 



— 310 — 

växtriket, Öfversatt och tillökt, Upps. 1818, vidare P. T. Cle- 
VES Kemiskt hand-lexikon, Stockh. 1883 (jfr [Ekebergs] Försök 
1795, s, 220 ofvan), Kejserliga senatens Suensk-finsk lag- och 
kiirialterminologi, Hfors 1883, samt J. Lindgrens Förteckning 
öfver de allmännaste svenska läkemedels namn, Jönköping 1891, 
2 uppl. 1902. 

Af lexikografi rörande skön konst är icke mycket att 
nämna. Env allssons musikaliska lexikon 1802 (se s. 234) har 
efterträdts af J. L. Höijers Musik-lexikon, Stockh. 1864, som 
dock numera ej är fullt tidsenligt. I mycket föråldradt är 
naturligtvis F. Boyes Målare-lexikon, Stockh. 1833. 

Bland egentliga kotterispråk må här blott nämnas 
slang- och tjufspråk, emedan våra lägre stilarter ej sällan 
riktas just från dessa båda håll. Bidrag till slangens lexiko- 
grafi ha vi i R. G:son Bergs uppsats Arets valspråk, ett slagj 
svensk slang (Nordisk tidskrift 1899), i samme förf:s Skol- 
pojks- och studentslang (Sv. landsm. XVIII, 8), Stockh. 1900, 
och i viss mån äfven i den anonyma skriften Sa* han och 
sa' hon. Ordstäfsbok, 2 uppl. Stockh. 1880. Bidrag till en 
ordbok öfver — de visserligen endast till en ringa del sven- 
ska — tjuf-, tattare-, skojare- och knallare-språken (jfr s. 24 
och s. 40) lämnas åter i följande arbeten: Ordfortegnelse til 
det norske og svenske Fantesprog och Ordfortegnelse til det 
imellem svenske (vestgöthiske) Handelskarle hrugelige hemme- 
lige Sprog (knallare-språk, monsing) i E. Sundts 'Beretning 
om Fante- eller Landstrygerfolket i Norge', Kra 185Ö, 2 uppl. 
1852; Något om Rommanispråket i C. F. Ridderstads 'Sam- 
vetet eller Stockholms mysterier' I, 432 — 8, Linköping 1851; 
den lilla anonyma uppsatsen Räkneorden i tjufspråket i Språk 
och Stil I, Upps. 1901. 

Af öfrig hithörande litteratur må blott erinras om det 
redan (s. 297) nämnda opuset Ordsammansättningar i telegram 
samt påpekas O. V. Wennerstens Real- och verbal-konkor- 
dans öfver vår svenska psalmbok, Visby 1903. En utmärkt 



>- 311 — 

öfversikt af ett mycket speciellt område är G. Cederschiölds 
Om grundtalens lexikaliska behandling, Gtb. 1897, som dock 
delvis är af rent grammatiskt innehåll. 

C. Stilistik. 

De hithörande något äldre arbeten, som hafva någon 
betydelse för vår tid, äro ofvan s. 253 — 5 anförda. Af yngre, 
delvis hithörande arbeten hafva äfvenledes redan i det före- 
gående omnämnts Linders Regler och råd 1886 (s. 291), Ce- 
derschiölds Om eafemism 1896 (s. 295), Cederschiölds och 
Öländers Vinkar och råd 1901 (s. 291) och Bergs Om den 
poetiska friheten 1903 (s. 291 f.). Bland öfrig litteratur må först 
och främst såsom hufvudverket på detta område framhållas 
G. Cederschiölds Om svenskan som skriftspråk, Gtb. 1897, 2 
uppl. 1902. Speciellare bidrag lämna följande skrifter: E. 
Tegnérs populära föredrag [Om poesiens språk] Inträdestal, i 
Sv. Akadrs Handlingar ifrån år 1796, del 58, Stockh. 1883; 
vissa partier af O. Svahns Det muntliga foredragets konst i 
tal och sång I, Stockh. 1890; A. Noreens Om tautologi i Nor- 
disk tidskrift 1894 och i Spridda studier, Stockh. 1895, samt 
Tala svenska — med svenskarna! i tidningen Ariel nr 7, 1901, 
och i Spridda studier, andra samlingen, Stockh. 1903; I. A. 
Heikels obetydliga uppsats Något om svenska språkets olika 
stilarter i Tidskrift utg. af Pedagogiska Föreningen i Finland 
XXXVII, Hfors 1900; J. A. Lundells Bör talspråk eller skrift- 
språk användas vid undervisningen i Verdandi 1901 ; R. G:son 
Bergs Sinnesanalogier hos Almqvist (Språk och stil I), Upps. 
1901, och Randanmärkningar till Spencers 'The Philosophy of 
style' (ib. II), Upps. 1902; J. Mjöbergs Några iakttagelser om 
uttrycksfullhet och ordknapphet i det poetiska språkbruket (ib. 
I), Upps. 1901, och Selma Lagerlöfs bildspråk i 'Ver sacrum. 
Skrift utg. af Göteborgs Studentförening*, Gtb. 1902; samt till 
sist^N. Linders pamflett Svenska språket i modern diktkonst, 
Stockh. 1902, hvarmed bör sammanhållas R. G:son Bergs 
förträffliga motkritik Stilideal och stilistik II i Stockholms 



— 312 — 

Dagblad för 4 april 1902, — Bland utländska arbeten af sär- 
skildt intresse för äfven svensk stilistik må nämnas H. Spen- 
c£RS uppsats The philosophy of style (1 Westminster Review, 
oktober 1852, och i Essays II, 1868), bearbetad och sam- 
mandragen i svensk öfversättning af Robinson (dvs. U. v. 
Feilitzen) i Behaget och andra uppsatser af H. S., Stockh. 
1888, samt vissa partier af V. Andersens Danske studier, Kbh. 
1893. 

§ 26. Det finländskt svenska riksspråket. 

Ett äldre arbete af särskild betydelse för kännedomen 
om den finländska svenskan är redan ofvan (s. 257 f.) be- 
rördt, nämligen V. Heikels Grammatik 1856. Af senare skrif- 
ter i ämnet äro företrädesvis följande att nämna. 

Af allmänt grammatiskt innehåll liksom Heikels nyss- 
nämnda arbete äro: K. Lindströms uppslagsgifvande artikel 
Studier på svensk språkbotten (i Finsk tidskrift), Hfors 1885; 
F. Gustafssons små notiser Ur talsvenskan i Finland i 'Fin- 
ländska bidrag till svensk språk- och folklifsforskning utg. af 
Svenska landsmålsföreningen i Helsingfors', Hfors 1894; några 
dylika af V. Vasenius i hans bok Den första undervisningen 
i språk, Hfors 1894, s. 87 fiF.; »Lennart Hennings» (dvs. R. 
G:soN Bergs) Språkliga iakttagelser i K. A. Tavaststjernas ar^ 
beten (Finsk tidskr.), Hfors 1899, och samme förf:s (icke psev- 
donymt utgifna) Runebergs språkbruk (Pedagogisk tidskr.), 
Falun 1900; R. Nordenstrengs Till frågan om vår finländska 
svenska (Finsk tidskr.), Hfors 1900, och i synnerhet hans 
Finländsk svenska på UOO^talet i Svenska literatursällskapets 
i Finland 'Förhandlingar och Uppsatser' 16, Hfors 1902. 

Speciellt frågor ur ljudläran behandla: I. U[schakofp]s 
uppsats Om e och ä såsom ljudtecken i svenska språket (Finsk 
tidskr.), Hfors 1883; V. Vasenius' Hjelpreda vid uttalsunder- 
visningen i svenska, Hfors 1893, s. 14 fiF.; samt H. Pippings 
grundliga och viktiga uppsats Om det bildade uttalet av det 



— 313 — 

svenska sproket i Finland (i Nystavaren IV), Upps. 1893. Åt- 
skilliga hithörande notiser träffas dessutom i sådana skolhöc- 
ker som K. W. Foksmans Ruotsin kielioppi (dvs. Svensk språk- 
lära), Hfors 1884, K. Lindströms Svensk rättstafningslåra, 
Hfors 1887, och A. Freudenthals Svensk rättskrifningslåra, 4 
uppl. Hfors 1888. 

Något fullständigt lexikorf öfver finlandismer i nysven- 
skan finnes ännu icke. Utförligast af hithörande bidrag är 
A. Freudenthals Skiljaktigheter mellan finländska svenskan 
och rikssvenskan, upptecknade å Helsingfors svenska landsmåls- 
förenings sammanträden 1873 — 99 (i Skrifter utg. af Svenska 
literatursällskapet i Finland LI), Hfors 1901. En kortare 
dylik ordförteckning ingår i H. Bergroths recension (af Lun- 
dells Svensk ordlista) i Tidskrift utg. af Pedagogiska Före- 
ningen i F^inland 1895. För öfrigt kan man inhämta hithö- 
rande upplysningar af i Finland utgifna ordböcker frän sven- 
ska till annat språk. De viktigaste af dessa torde vara: O. 
A. D. Meurmans Svenskt och ryskt lexikon I, II, Hfors 1846 
— 47; D. E. D. Europ^us' Svenskt-finskt handlexikon, Hfors 
1852; F. F. Ahlmans Svenskt-finskt lexikon (se ofvan s. 240), 
3 mycket tillökade uppl. utg. af K. Forsman, Hfors 1885; 
J. A. Hahnssons, a. H. Kallios, H. Paasonens och K. Canne- 
LiNS omfångsrika Svenskt-finskt lexikon, Hfors (1884 — )1899; 
A. Jannes' Svensk-finsk ordbok, Borgå 1887; E. Caj änders 

o 

Ny svensk-fmsk-rysk ordbok, Hfors 1901. Jfr ock G. A. Åbergs 
Svensk ordlista, Hfors 1886. 

§ 27. Dialekterna '. 

I Jä 23 (s. 268 ff.) har redan den grammatiska (och 
lexikografiska) dialektlitteraturen till och med år 1877 nästan 
fullständigt anförts ^. Här blir sålunda endast fråga om att 



^ Angående dialekternas indelning och namn se § 15 (s. 99 iT.). 
' Rörande dialektala språkprof af både äldre och nyare datum se 
§ 19 (s. 157 ff.). 



— 314 - 

påpeka de allra viktigaste alstren inom denna litteratur samt 
att omnämna viktigare arbeten af senare datum ^ 

1. Bland skrifter af mera allmänt — dvs. hela eller 
en jämförelsevis stor del af språkområdet af seende — inne- 
håll är RiETz' dialekt-lexikon af 1867 redan (s. 280 ff.) om- 
nämndt. J. A. Lundells grundläggande arbete Det svenska 
landsmålsalfabetet, tillika en öfversikt af språkljudens förekomst 
inom svenska mål (Sv. landsm. I, 2), Stockh. 1879 (jfr s. 292), 
innehåller en dels på äldre författares arbeten, dels på en 
mängd af Lundell själf insamlade primäruppgifter rörande 
dittills oundersökta dialekter stödd systematisk öfversikt af 
hela språkområdets dialektala ljudlära. Den fullständigas i 
åtskilliga punkter af samme förfis viktiga afliandling Om de 
svenska folkmålens fråndskaper (i Antropologiska sektionens 
tidskrift I, 5), Stockh. 1880, som lämnar en kort karakteri- 
stik af alla våra landskapsmål, detta äfven i fråga om böj- 
ningsläran. Af metodologisk natur är densammes uppsats 
Om dialektstudier med särskild hånsyn till de nordiska språken 
(Sv. landsm. III, 1), Stockh. 1881. H. Vendells Bidrag till 
svensk folketymologi (i Förhandlingar och Uppsatser, utg. af 
Sv. literatursällskapet i Finland, 2, med »Tillägg 1» ib. 3), 
Hfors 1887 (och 1888), meddelar en hop intressanta bidrag 
till de öst-nordsvenska dialekternas ordbildningslära, delvis 
af helt annan art än titeln angifver. Samme förfrs Östsven- 
ska monografier, Hfors 1890, utgör ett vackert bidrag till en 
synonymik — det första försöket i denna väg — för samma 
dialekters vidkommande. Synnerligen viktig är N. Beckmans 
afliandling Om uppkomsten och utvecklingen af sekundära na- 
salvokaler i några skandinaviska dialekter (Sv. landsm. XIII, 
3), Stockh. 1893. Ett storartadt anlagdt och i allt väsentligt 
synnerligen väl genomfördt försök att genetiskt behandla en 
större dialektgrupp är O. F. Hultmans De östsvenska dialek- 



^ Jfr äfven de i noterna ofvan s. 99—128 nämnda arbetena, till 
hvilka hår i allmänhet ingen hänsyn tages. 



— 315 — 

terna (i 'Finländska bidrag till svensk språk- och folklifs- 
forskning utg. af Sv. landsmålsföreningen i Helsingfors'), 
Hfors 1894, som väl för lång tid kommer att utgöra det för 
hvarje vetenskapligt studium af de öst-nordsvenska dialek- 
terna grundläggande hufvudverket. I viktiga punkter hafva 
Hultmans undersökningar förts vidare och hans resultater 
delvis omformats genom B. Hesselmans afliandling Siafuelse- 
förlängning och vokalkvalitet i östsvenska dialekter, Upps. 1902, 
hvars nya uppslag emellertid hafva en räckvidd, som sträcker 
sig långt utom de öst-nordsvenska dialekternas område. 

2. Egentliga skånemålet är bäst behandladt i G. Bil- 
LiNos Åsbomålets ljudlära (Sv. landsm. X, 2, med karta), 
Stockh. 1890, som afser trakten öster om Engelholm. Vidare 
är att märka N. Olséni, Södra Luggiidemålet (Sv. landsm. VI, 
4), Stockh. 1887, för trakten sydöst om Hälsingborg. Rörande 
accentueringen i Skytts-målet, väster om Trälleborg, se Kock, 
Språkhistoriska undersökningar om svensk akcenl H, 238 ff. 

3. Göingemålet saknar ännu grammatisk behandling, 
hvadan man för kännedom om detsamma är, frånsedt de 
obetydliga notiserna från Lister i Öllers s. 274 nämnda ar- 
bete, uteslutande hänvisad till livad som kan inhämtas af 
de, visserligen rätt talrika, språkprof därifrån, hvilka äro 
anförda s. 157 ff. 

4. För egentliga hallandsmålet är tillsvidare blott 
att hänvisa till v. Möllers och Collianders s. 279, resp. 
s. 282 nämnda arbeten, af hvilka det sednare blott afser Halm- 
stads-trakten och nejden nordväst därom, medan det förra 
tager hänsyn till så godt som hela Halland. 

5. För egentliga blekingsmålet är, frånsedt de obcr 
tydliga notiserna i Muhrbecks, Sorbons och Sjöborgs s. 270, 
resp. s. 273 nämnda arbeten, blott att tillgå det lilla rörande 
östra Blekinges språk, som meddelas i Cimmerdahls s. 278 
anförda afhandling. 



— 316 — 

6. Egentliga smålandsniålet är förnämligast be- 
handladt i Linders och Gadds s. 283 nämnda afhandlingar, 
den förra afseende kusten söder om Kalmar, den sednare 
Hvetl anda-trakten. Obetydliga äro de upplysningar rörande 
målet i Växjö-Vislanda-trakten, som lämnas i Hyltén-Caval- 
Lius* s. 274 omnämnda arbete. 

7. För ölandsmålet har man, frånsedt de magra no- 
tiserna i Vallinus' (se s. 270), Linnés (s. 152), Gahm Pers- 
sons (s. 273) och Ahlquists (s. 274) arbeten, blott att tillgå 
BoDORFFS rätt utförliga, men för öfrigt föga betydande af- 
handling (se s. 283), hufvudsakligen behandlande målet å 
nordöstra kusten samt ett parti af mellersta Öland midtemot 
Kalmar. 

8. Handbörds-målet saknar grammatisk behandling 
och kan sålunda i skrift studeras endast med ledning af de 
s. 160 f. nämnda språkprofven. 

9. Östgöta .6- mål är blolt representeradt genom Cr/E- 
Lius' (se s. 273) — och i någon ringa mån Kaléns (s. 277) 
— obetydliga notiser samt de få s. 165 f. nämnda språkprofven. 

10. Östgöta d-mål är blott tillgodosedt genom Kå- 
lens och P. A. Säves s. 277, resp. s. 280 nämnda små bidrag. 

11. För Östgöta a-mål är att tillgå Rääps afliandling 
(se s. 279) samt ett litet språkprof (Lysings-mål, se s. 166). 

12. För Vadsbo- målet äger man intet annat än P. 
A. Säves s. 280 nämnda ordlista samt en hop språkprof (se 
s. 165). 

13. Skara borgs målet har i äldre tid varit föremål 
för en utmärkt behandling i Hofs Dialectvs 1772 (se s. 272), 
som väl närmast afser språket i Skara-trakten, därifrån Hof 
själf härstammade. Af yngre litteratur är nästan blott Bel- 
FRAGES afliandling (se s. 283) att nämna. Väsentligen hit 
hör ock Östbergs s. 295 anförda uppsats Jämförande talesätt, 
som i öfvervägande grad är byggd på iakttagelser rörande 
språkbruket i Frökinds härad, strax söder om Falköping. 



— 317 — 

14. Älfsborgsmålet saknar grammatisk behandling, 
hvarför man är hänvisad till de s. 164 f. nämnda språk- 
profven. 

15. För Mark- och Kinds-målet finnas blott några 
ordförteckningar af Enander (s. 271) från själfva Mark och 
Kind samt Allvin (s. 277) från nordöstra Småland; jfr ock 
v. Möller (s. 279) rörande norra Halland. 

16. Uppländskan är jämförelsevis rikt behandlad. 
För Södertörns-området har man Upmarks afhandling (se s. 
283). Till Attundaland höra tre utmärkta arbeten: A. F. 
ScHAGERSTRöMs Upplysningar om Välömålet (Sv. landsm. II, 
4), Stockh. 1882, med både ljud- och böjningslära för nejden 
utanför Norrtälje; densammes Ordlista öfver Våtömålet (S\. 
landsm. X, 1), Stockh. 1889; och G. A. Tiselius* mönstergilla 
Ljud' och formlåra for Fasternamålet i Roslagen (Sv. landsm. 
XVIII, 5), Stockh. 1902—03, från trakten närmast väster om 
Rimbo. Härtill komma Blumenbergs ordlistor från trakten sö- 
der om Rimbo (se s. 284) och J. Björks obetydliga ordförteck- 
ning och ännu obetydligare grammatiska notiser i uppsatsen 
Allmogemålet i Alsike socken (söder om Uppsala) uti Upplands 
fornminnesförenings tidskrift II, xxv fF., Stockh. 1878. F^ör 
Tiundaland har man först och främst E. Grips utförliga af- 
handling Skuttungemålets Ijiidlåra (Sv. landsm. XVIII, 6), 
Stockh. 1901 — jfr s. 172 om samme förfis dithörande rika 
språkprof med fonetisk text — och för samma område (norr 
om Uppsala) K. P. Lefflers detaljerade redogörelse för Skut- 
tungemålets akcentuering (Sv. landsm. XVIII, 2), Stockh. 1898; 
vidare G. Bergmans Alundamålets formlåra (Sv. landsm. XII, 
6), Stockh. 1893, behandlande en socken midt emellan Upp- 
sala och Östhammar. Från Fjärdhundra äger man däremot 
(frånsedt det s. 172 nämnda lilla språkprofvet) ingenting lik- 
som ej heller från den västmanländska delen af språkområ- 
det (jfr dock det lilla språkprofvet från Köpingstrakten, se 
s, 170). Notiser rörande uppländskan i allmänhet meddela 



— 318 — 

dels de s. 277 och 288 nämnda afliandlingarna af Wahl- 
ström och Grip, dels A. Erdmanns Redogörelse for undersök- 
ningen af Upplands folkmål i Upplands fornminnesförenings 
tidskrift IV, 1 ff., 255 ff. och 271 ff., Upps. 1898—1902. 

17. För Södernianländskan äger man, frånsedt några 
språkprof (se s. 168) endast Ericssons s. 282 omnämnda 
Ordlista från trakten mellan Mariefred och Eskilstuna. 

18. Närkiskan är äfvenledes mycket torftigt tillgodo- 
sedd. Man har blott att tillgå Djurklous s. 278 och Hof- 
BERQs s. 281 nämnda arbeten, alla företrädesvis afseende 
språket å södra Hjälmar-stranden. 

19. Värmländskan är däremot rätt utförligt behand- 
lad i nyare tid: dels genom A. Noreens arbeten Fryksdals- 
målets Ijudlåra 1877 (se s. 284), egentligen blott afseende Fryks- 
dalen omkring Mellan-Fryken, Ordbok öfver Fryksdalsmålet 
samt en ordlista från Värmlands Alfdal (väsentligen från Dalby 
socken ^), Upps. 1878, och Dalbymålets ljud- och böjningslära 
(Sv. landsm. I, 3; med »Tillägg och rättelser» ib. I, 733 ff.), 
Stockh. 1879, behandlande en dialekt i nordspetsen af Värm- 
land, samt J. Magnussons Tillägg till Adolf Noreens ordbok 
öfver Fryksdalsmålet (Sv. landsm. II, 2), Stockh. 1880, vä- 
sentligen upptagande Gräsmarks-målet i västligaste delen af 
Nedre Fryksdalen; dels genom G. Kallstenius' omfattande 
och grundliga afliandling Värmländska bergslagsmålets ljudlära 
(Sv. landsm. XXI, 1; med språkkarta), Stockh. 1902, som 
redogör för hela Färnebo härad (Filipstads bergslag). Genom 
dessa moderna arbeten hafva de äldre skäligen torftiga bi- 
dragen af Ullorund (se s. 271), Fernow (s. 273), Björkman 
(s. 277), Axelson (s. 278), Borgström (s. 283) och Jessen 
(s. 284) fullständigt antikverats, åtminstone hvad de i de förra 
behandlade trakternas språk angår. — Jfr äfven Z[egolssonJs 

, s. 294 omnämnda uppsats. 

* En del i mitt arbete icke upptagna ord från Dalby meddelas af 
Esseide (dvs, S. Adlersparre) i Tidskrift för hemmet XXV, 87 ff., Stockh. 1883. 



— 319 — 

20. Dalbo 111 ål et saknar tillsvidare grammatisk behand- 
ling, hvarför man är hänvisad till de obetydliga ordsamlin-^ 
garna af Hesselgren (se s. 270) och (från nordligaste Dals- 
land) LiGNELL (s. 278) samt de äfvenledes icke mycket upp- 
lysande språkprofven (se s. 163 f.). 

21. För bohuslänskan äger man, frånsedt de ganska 
talrika språkprofven (se s. 162 f.) samt de obetydliga ord- 
samlingarna af GoTHENius (s. 271), Holmberg (s. 277) och 
Jessen (s. 284), blott N. F. Nilens Ordbok öfver allmogemålet 
I Sörbygden (öster om sjön Bullaren), utgifven såsom 'Bihang' 
till 'Bidrag till kännedom om Göteborgs och Bohusläns 
fornminnen och historia', Stockh. 1879, och utgörande den 
största specialordbok, vi äga för någon svensk dialekt inom 
själfva Sverge, samt försedd med en, mycket liten, öfversikt 
af ordböjningen; jfr A. Kocks utförliga anmälan: Sörbggd- 
målet (Sv. landsm. I, 12), Stockh. 1880. 

22. Sär na målet är, frånsedt några notiser i Jessens 
s. 284 nämnda Notitser, alldeles obehandladt. 

23. Härjedalskan är däremot utförligt behandlad, dels 
i Jessens nyssnämnda arbete, dels i H. Westins Landsmåls- 
alfabet för Jämtland ock Härjedalen (Sv. landsm. XV, 3; äfven 
i Jämtlands läns fornminnesförenings tidskrift II, 1 ff.), Stockh. 
1897, med språkkarta. 

24. För jämtskan har man, frånsedt de talrika och 
utförliga samt delvis utmärkta språkprofven (se s. 176 f.), 
blott de sakrika och rätt goda redogörelserna i Jessens och 
Westins nyssnämnda arbeten. 

25. Bergslagsmålet är mycket ofullständigt och spo- 
radiskt undersökt. Från den västmanländska delen af språk- 
området har man att tillgå (Mozelius'] små notiser från Nora 
och Lindes fögderi (se s. 273), Blumenbergs lilla ordlista 
från Norberg, väster om Krylbo (s. 281 f.), Lefflers Anteck- 
ningar från Norberg och Ramsberg (norr om Linde) rörande 
ljud- och böjningslära (s. 284) samt en af V. E, Öman under 



— 320 — 

titeln Bergslagsmål for 50 år sedan i tidningen Nerikes Alle- 
handa ^V* — ^h ^^96 införd ordlista från Nora och Rams- 
berg; från den till Dalarna hörande delen Uglas lilla ord- 
förteckning från Näsgårds fögderi (trakten öster om Hede- 
mora) och Sahlstedts ännu mindre dylika från Stora Tuna 
(sydöst om Borlänge), båda nämnda s. 270. Från hela språk- 
området meddelas åtskilligt ordförråd i Ur Västmanlands- 
Dala landsmIlsföbenings samlingar till en ordbok, I (A, ^E) 
Gäfle 1877, II (B) Upps. 1880. III (D) Upps. 1881. Luckorna 
i vår kännedom om målet utfyllas endast mycket ofullstän- 
digt af de få och små språkprofven på Svärdsjö-, Falu- och 
Tuna-mål (se s. 174 f.). 

26. Västerdalmålet är obehandladt, ty CRiELius' (s. 
274) och Axelsons (s. 278) små ordlistor samt ett minimalt 
språkprof (s. 175) upplysa så godt som intet. Ej heller med- 
delas mycket hithörande i nyssnämnda »samlingar till en 
ordbok». Mest upplysande äro väl Noreens på egna pri- 
märundersökningar hvilande notiser i sammelverket »Öfre 
Dalarna förr och nu», Stockh. 1903. 

27. Nedre österdalmålet är lika illa tillgodosedt. 
Mycket otillfredsställande äro de små ordlistorna af Karlin 
(s. 274) och Ericsson (s. 282) från Leksand, resp. Rättvik, 
och textprof saknas så godt som alldeles (se s. 175). Obe- 
tydliga äro äfven de nyare upplysningar som meddelas i 
Västmanlands-Dala landsmålsförenings och Noreens nyss- 
nämnda skrifter (se nr 25 och 26 ofvan). 

28. Öfre österdalmålet är bättre företrädt. Utom 
äldre arbeten såsom de obetydliga af Eenberg (s. 268), Ho- 
LENius (s. 270), Näsman (s. 271), HClphers (s. 271) och 
Sernander (s. 282) samt de ännu delvis värdefulla af Arbo- 
RELius (s. 274) och C. Säve (s. 276) äger man nu Noreens 
schematiska öfversikt dels i nyssnämnda arbete ^ af 1903 (med 
språkkarta), dels i Inledning till dalmålet (= Dalmålet I; Sv. 

^ Därur delvis aftryckt i Spridda studier, andra samlingen (1903). 



— 321 — 

landsm. IV, 1; med språkkarta), Stockh. 1881, samt hans 
rätt utförliga Ordlista öfuer dalmålet i Ofuansiljans fögderi efter 
A. Steffenburgs, Hans Ebssons och egna anteckningar (= 
Dalmålet II; Sv. landsm, IV, 2), Stockh. 1882. 

29. Gas t rik sk an är, frånsedt HOlphers torftiga noti- 
ser (se s. 273) och några obetydliga språkprof (s. 172 f.), 
alls icke i tryck behandlad. 

30. För hälsingskan äger man nästan blott äldre, i 
allmänhet obetydliga och i alla händelser dilettantiska, bi- 
drag af Len^us (s. 273), Lenstböm (s. 276 f.), [Landgren] (s. 
281) och Helsinglands pornminnessällskap (s. 283), de båda 
sistnämnda rätt utförliga. Några notiser från Ytter-Hogdal i 
nordvästliga Hälsingland förekomma i Jessens s. 284 nämnda 
Notitser; några Grammatiska anmärkningar af Lundell rörande 
Delsbo-målet ingå i Sv. landsm. XI, 4, s. 80 ff. jämte en liten 
ordlista s. 84 fT. 

31. För medelpadskan finnes så godt som intet af 
större värde. Såväl de små ordsamlingarna af Nord al (s. 
270), HtLPHERs (s. 273) och Augustin (s. 282) som de mi- 
nimala språkprofven (s. 177) äro mycket litet gifvande. 

32. För ångermanländskan är mera gjordt. Obetyd- 
liga äro visserligen Bureus' (s. 268), Ströms (s. 270) och 
Hl^LPHERS (s. 273) små ordförteckningar, men rätt upply- 
sande är SiDENBLADHS afliandling (med Nordlanders anmärk- 
ningar; se s. 283), som närmast afser Örnsköldsviks-trak- 
ten, och enstaka punkter i Multrå-målets (nära Sollefteå) 
ljudlära äro utmärkt behandlade af Blomberg (se s. 285). 
Några uppgifter från Sollefteå ingå i Jessens s. 284 nämnda 
Notitser. 

33. Den sydliga västerbottniskan är kanske den 
dialektgrupp inom själfva Sverge, som i tryck fått den rikaste 
grammatiska behandlingen. Hit hör först och främst J. V. 
Lindgrens utförliga och grundliga Burtråskmålets grammatik 
I, Ljud fysiologisk översikt, akcentlagar^ ookallagar (Sv. landsm. 



— 322 — 

XII, 1), Stockh. 1890, närmast afseende språkområdet söder 
om Skellefteå. Vidare har man P. Asteöms äfvenledes goda 
och rikhaltiga afhandlingar Språkhistoriska studier öfver De- 
gerforsmålets ljudlära (Sv. landsm. VI, 6), Stockh. 1888, och 
Degerforsmålets formlära (Sv. landsm. XIII, 2), Stockh. 1893, 
behandlande Ume-floddalens språk, speciellt norr om Vännäs. 
Ännu rätt värdefull är Unanders s. 278 nämnda afhandling, 
som ger en kortfattad grammatisk och lexikalisk redogörelse 
för språket i den ångermanländska delen af området samt å 
Västerbottens kust norrut till och med Umeå. Äfven Wid- 
MARKS (se s. 283) korta notiser, speciellt rörande Nysätra- 
målet på kusten midt emellan Umeå och Skellefteå, äro fort- 
faiiande af intresse. Endast i ringa mån däremot gäller detta 
om de äldre, magra uppgifterna hos Bureus (s. 268), Ask 
(s. 270) och HtLPHERS (s. 273). 

34. Den nordliga västerbottniskan (»norrbottni- 
skan») är däremot i grammatiskt och lexikaliskt afseende 
synnerligen vanlottad, i det man blott äger några små noti- 
ser af Haokzell (se s. 270) från Luletrakten och några andra, 
fylligare och noggrannare, af Wtdmark (i nyssnämnda arbete), 
förnämligast från Öfre Kalix. Lyckligtvis har man att tillgå 
rätt många och upplysande språkprof (se s. 177). 

35. Österbottniskan är ovanligt utförligt och mång- 
sidigt behandlad. Redan från midten af 1700-talet har man 
Porthans uppteckning af omkr. 50 ord ur Kronoby-målet 
(söder om Gamla Karleby), hvarom se s. 270. Det öfriga är 
från våra dagar: A. O. Freudenthals Uber den Närpesdialect 
(norr om Kristinestad), Hfors 1878, med både ljud- och böj- 
ningslära, och Bidrag till ordbok öfver Närpesmålet, Hfors 
1878 (båda dessa skrifter utg. i Finska Vetenskaps-Societe- 
tens »Bidrag» h. 30), samt Vöråmålet (öster om Vasa), Hfors 
1889 (i Skrifter utg. af Sv. literatursällskapet i Finland XII) 
innehållande ljud- och böjningslära, ordlista med register 
samt karta; vidare K. J. Haofors* Gamlakarlebymålet, ljud- 



— 323 — 

ock formlära samt språkprov (Sv. landsm. XII, 2), Stockh. 
1891, med karta; slutligen H. Vendells Pedersöre-Purmo- 
målet Ljud' och formlära samt språkprof Hfors 1892, och 
hans omkr. 10,000 ord upptagande Ordbok öfver Pedersöre- 
Purmo-målet, Hfors 1895 (båda dessa skrifter utg. i nyss- 
nämnda »Bidrag» h. 52, resp. 56), representerande trakten 
kring Jakobstad och österut därifrån. Om de rika språk- 
profven se s. 178. 

36. Rörande Satakunda-målet är alls intet publiceradt. 

37. Houtskär-niålet är behandladt blott i L. W. Fa- 
QEKLUNDS rikhaltiga Anteckningar om Korpo och Houtskårs 
socknar (i Finska Vetenskaps-Societetens »Bidrag» h. 28), 
Hfors 1878, innehållande ljud- och böjningslära, ordlista och 
språkprof. 

38. För åländskan har man ingenting annat af egent- 
ligt värde än A. Karstens Kökarsmålet (Sv. landsm. XII, 3), 
Stockh. 1891, utgörande ljud- och böjningslära för målet i 
Kökars kapell, längst i sydöst uti den åländska skärgården. 
Högst obetydliga äro Tärnströms (se s. 270) och Radlopfs 
(s. 273) notiser rörande ordförrådet. 

39. Egentliga Finlands mål behandlas i följande 
arbeten: J. Thurman, Pargasmålets ljud- och formlära (Sv. 
landsm. XV, 4), Stockh. 1898—1900, afseende Pargas socken 

o 

strax söder om Abo; H. Vendell, Ordlista öfver det sven- 
ska allmogemålet i Finnby kapell af Bjårnå socken (norr om 
Hangö), med en liten grammatisk inledning, Hfors 1890 (i 
Finska Vetenskaps-Societetens »Bidrag» h. 49); Fagerlunds 
ofvan (se nr 37) nämnda Anteckningar, i hvad de angå Korpo 
socken (långt ut i skärgården, sydväst om Åbo). 

40. Nyländskan är rätt väl tillgodosedd genom A. O. 
Freubenthals Om svenska allmogemålet i Nyland (i nyss- 
nämnda »Bidrag» h. 15), Hfors 1870, en kortfattad ljud- och 
böjningslära för hela området, som, om ock nu i väsentliga 
punkter föråldrad, dock på sin tid gjorde Hippings ofvap s. 



— 324 — 

277 nämnda arbete alldeles anlikveradt, H. Vendells onikr. 
14,000 ord upptagande Samling af ord ur nylåndska allmoge- 
målet (= Nyland /), Hfors 1884 (jfr E. Korsströms recension 
i Sv. landsm. VI, xlvii ff.), väl den digraste ordbok, vi äga 
för någon svensk dialekt, och samme förf:s Nylåndska ety- 
mologier, Hfors 1892, samt Ordaksenten i Raseborgs härads 
svenska folkmål (i Finska Vetenskaps-Societetens »Öfversigt» 
B. XXXIX), Hfors 1897. Tämligen obetydliga äro densam- 
mes Minnen från Våstre Nyland (i Album utg. af nyländingar 
VII), Hfors 1878, med en fem sidors grammatisk öfversikt, 
och Nylåndska etymologier (i Sv. literatursällsk:s i Finland 
'Förhandlingar och Uppsatser' 4), Hfors 1899. Om de i 
storartad grad omfångsrika nylåndska språkprofven se s. 179. 

41. Rörande Nargö-målet finnes alls intet i trjxk till- 
gängligt. 

42. Rågö-Wichterpal-målet behandla A. O. Freu- 
DENTHALS Upplysningar om Rågö- och Wichterpalmålet (i Fin- 
ska Vet.-Soc:s »Bidrag» h. 24), Hfors 1875, samt den s. 280 
omnämnda, på grundval af bröderna Säves och H. Vendells 
ordsamlingar genom Freiidenthal och Vendell utgifna, mycket 
stora ordboken öfver alla Estlands svenska dialekter utom 
Nargös, försedd med en liten inledning rörande ordböjningen. 

43. Ormsö-Nuckö-målet är utförligt, men dock icke 
på tillfredsställande sätt skildradt af H. Vendell i Laut- und 
Formlehre der schwedischen Mundarien in den Kirchspielen 
Ormsö und Nuckö, Hfors 1881; jfr Noreens recension i Sv. 
landsm. II, i ff. Målets ordförråd är förtecknadt i den nyss- 
nämnda stora estsvenska ordboken. — Väsentligen hit höra 
samme förfis obetydliga grammatiska notiser i den lilla genom 
sina språkprof (se s. 179) nyttiga uppsatsen Om Saga, Sång 
och Språk hos Suenskarne i Estland (i Album utg. af nylän- 
dingar VII), Hfors 1878, hans / Est- och Liff lands svenska 
bygder (i Odalmannen, Svensk Folkkalender), Hfors 1881, 
och hans i hufvudsak missvisande Sydöstsvenska etymologier 



— 325 — 

(i Sv. literatursällskapets i Finland 'Förhandlingar och Upp- 
satser' 2 och 4), Hfors 1887 och 1889. 

44. Dagö-Gammalsvenskby-niålels ordförråd upp- 
tages i samma estsvenska ordbok, men någon utförd gram- 
matisk behandling däraf Unnes ej, så att man är hänvisad för 
Dagö till hvad som står att finna i nämnda ordboks lilla in- 
ledning och de mer eller mindre notisartade gamla bidragen 
af SoHLMAN (se s. 278) och Russwurm (ib.) samt för Gam- 
malsvenskby till H. Vendells föga gifvande upplysningar i 
artikeln Om och från Gammahifenskby (i Finsk tidskrift XII), 
Hfors 1882. 

4i). Runömålet år behandladt af H. Vexdell i Runö- 
målet (Sv. landsm. II, 3), Stockh. 1882—87, i form af såväl 
ljud- och böjningslära som ordbok, hvarigenom de äldre, 
fattigare upplysningarna hos Haigold [v. Schlözer] (se s. 
273), Ekman (s. 277), Sohlman (s. 278) och Russwurm (ib.) 
blifvit antikverade. 

46. För gutniskans vidkommande utgöras de huf- 
vudsakligaste hjälpmedlen af A. Noreens på grundval af 
bröderna C. och P. A. Säves ordsamlingar (jfr s. 279) utar- 
betade Fårömålets Ijiidlära (Sv. landsm. I, 8), Stockh. 1879, 
med tillägg (ib. I, 736 tT.) 1881, som blott afser den ålder- 
domligaste munarten, Fåröns (nordöst om själfva hufvudön), 
och O. V. Wennerstens Bidrag till en nygutnisk ordbok, huf- 
vudsakligen nr tryckta källor (efter år 18(H)) /. A — A^ [bör 
vara J], Upps. 1903, som afser hela språkområdet. En god 
specialundersökning är M. Klintbergs Laumålets kvantitet och 
aksent (Sv. landsm. VI, 1), Stockh. 1885, som med synnerlig 
utförlighet och grundlighet redogör för accent ueringen inom 
Lau socken å Gottlands sydöstra kust. Af äldre litteratur är 
knappast något annat än C. Säves s. 276 nämnda två af- 
handlingar numera af nämnvärdt intresse. — Jfr ock s. 279 
noten. 

Soreen, Värt spräk, Bd I. 22 



— 326 — 

,^ 28. Den nysvenska gframmatikens viktigaste 
Igälpvetenskaper. 

1. Språk filosofi (och allmän språkvelenskap): 
Hiifvudverket rörande hithörande frågor är alltjämt H. 
I^AULs Prinzipien der Sprachgeschichie, 3 uppl. Halle 1898, och vid 
dess sida intar Ph. Wegeners i synnerhet för syntaxen och 
betydelseläran viktiga Untersiichimyen uber die Grundfragen 
des Sprachlebens, Halle 1885, fortfarande en hedersplats. Ny- 
are allmänt hållna arbeten af värde äro W. Wundts Völker- 
psychologie I. Die Sprache 1, 2, Leipzig 1900, som dock lider af 
en oproportionerlig bredd i framställningen, och som äfven i sak 
ej sällan tarfvar beriktigande (jfr t. e. L. SI-tterlins »kri- 
tische Bemerkungen» Das Wesen der sprachlichen Gebilde, Hei- 
delberg 1902), samt H. Oertels Lectnres on the study of 
langiiage, New York 1902. Ännu långt ifrån antikverad är 
Kr. ClaKsons ofvan (s. 261) nämnda, klara och öfversiktliga 
samt i fråga om äldre språkfilosofiska uppfattningar lyckligt 
orienterande af handling Om språkets ursprung och uäsende, 
som dock i en viktig punkt, frågan om förhållandet mellan 
språk och nationalitet, måste väsentligen beriktigas. Denna 
korrigering är pä ett förträffligt sätt lämnad i Es. Tegnérs 
uppsats Om språk och mitionalitet i Svensk tidskrift 1874. 
Mycket elementär och populär är K. Ljungstedts Språkets 
lif, Stockh. 1899, mycket innehållsrikare H. Sweets äfven 
populärt hållna lilla arbete The history of languoge, London 
1900, som dock bör läsas med kritik. 

Den synnerligen viktiga och grundläggande frågan om 
begreppet ljudlag och dess innebörd samt däråt följande 
metodologiska konsekvenser behandlas utom i de nyss nämnda 
arbetena af Paul, Wegener, Wundt och Oertel äfven i en stor 
mängd andra helt eller delvis åt detta ämne ägnade skrifter, 
bland hvilka här blott må anföras följande såsom varande 
de för svenska läsare och förhållanden mest lämpade: H. 



— 327 — 

ScHVCHARDT, UbeF dic Lautgesetze, Berlin 1885, väckande; A. 
NoBEEN, Ljudlag i Nordisk familjebok (1885) med tillägg i 
dess Supplement (1898); W. Wundt, Uber den Begriffdes Ge- 
setzes mit Rucksicht auf die Frage nach der Ausnahmslosigkeit 
der Lautgesetze i Philosophische studien III, Leipzig 1886; K. 
Nyhop, Adjektivernes konsböjning i de romanske sprog, Kph. 
1886, numera i någon mån föråldrad i fråga om den all- 
männa ståndpunkten; O. Jespersen, Til spörgsmålet om lyd- 
love i Nord. tidskr. f. Filologi, N. R. VII, Kph. 1886 (och 
under titeln Zur Lautgesetzfrage i Techmers Internationale 
Zeitschrift fiir allgem. Sprachwissenschaft III, Leipzig 1886), 
intressant, om ock något ensidig; P. Passy, Etude sur les chan- 
gements phonétiques. Paris 1890, inledningen; R. Lcewe, Dze Aus- 
nahmslosigkeit såmmtlicher Sprachneuerungen i Zeitschrift des 
Vereins fur Volkskunde I, Berlin 1891; O. Bremer, Deutsche Pho- 
netik, Leipzig 1893, förordet; G. E. Karsten, The psychohgical 
Imsis of phonetic Imv amt analogg i Publications of the Modem 
Language Association of America IX, Baltimore 1894, viktig; 
A. Kock, Om språkets forändring, Göteborg 1896, icke tids- 
enlig i fråga om det rent språkfilosofiska, men för öfrigt in- 
tressant; H. Pavl, Grundriss der germanischen Phiiologie I, 
211 ff., 2 uppl. Strassburg 1897 ( — 1901); M. BnizAL, Des lois 
phoniques i Mémoires de la Société de linguistique X, Paris 
1898; K. Brugmann, Griechische Grammatik s. 4 ff., 3 uppl. 
Munchen 1900 (i Handbuch der kiassischen Altertums- 
wissenschaft II, 1), mycket kort, men klart; E. Wechssler, 
Giebt es Lautgesetze, Halle 1900 (äfven i Forschungen zur ro- 
manischen Phiiologie, Festgabe fiir H. Suchier), den utförli- 
gaste och fullständigaste behandlingen af ämnet. 

Språkriktighets-problemet behandlas i A. Noreejjs 
Om språkriktighet (3 uppl.) i Spridda studier, Stockh. 1895, 
och dess följdskrifter af I. Flodström, / språkriktighetsfrågan 
(Nystavaren II), Upps. 1887, A. Johanson, Zu Noreens Ab~ 
handlung uber Sprachrichtigkeit (Indogermanische Forschun- 



— 328 — 

gen I). Strassburg 1891, och M. Bréal, Qu^appelle-t-on pu- 
reté de läng ne? i Journal des savants 1897 samt i samme 
förf:s Essai de sémaniique. Paris s. å. — Närbesläktade spörs- 
mål behandlas i O. Jespersens synnerligen läsvärda broschyr 
Fremskridt i sproget (i Studier fra Sprog- og Oldtidsforskning, 
nr 4), Kph. 1891, i utvidgad och omarbetad gestalt uti Progress 
in langiiage, London 1894. Samma grundtankar äro. i korthet 
framställda dels tidigare af M. Bréal i den mycket välskrifna 
afhandlingen De la forme et de la fonction des möts, Paris 
1866, dels senare af G. Cederschiöld i den lilla uppsatsen 
Framsteg i språket uti Läsning för folket 1897 samt uti Om 
kvinnospråk och andra ämnen, Lund 1900. 

Bland öfriga företrädesvis läsvärda arbeten af ifrågava- 
rande natur må påpekas: I. Flodströms lilla, men goda upp- 
sats Om språklig enhet i Finsk tidskrift XVI, Hfors 1888; G, 
F. Stouts förträffliga artikel Thought and language i tidskrif- 
ten Mind XVI, London 1891; B. Bourbons originella och 
rikhaltiga arbete Uexpression des emotions et des tendances 
dans le langage, Paris 1892; H. Sw^eets A new english 
grammar /, London 1892, inledningen; A. Martys uppsats 
Uher das Verhältnis uon Grammatik und Logik i Symbohc 
Pragenses, Prag 1893; N. Beckmans Språkpsykologi och iiio- 
dersmålsundervisning. Lund 1899; E. Martin aks Psychologische 
Untersnchungen zur Bedeutungslehre, Leipzig 1901; A. Thumbs 
och K. Marbes Experimentelle Untersnchungen iiber die psy- 
chologischen Grundlagen der sprachlichen Analogiebildung, Leip- 
zig 1901. I viss mån hithörande är också O. Svahns myckel 
läsvärda, om ock väl bredt och hyperpopulärt skrifna arbete 
Det muntliga foredragets konst /, Stockh. 1890. 

2. Fonelik: 

Bland handböcker i allmän fonetik torde fortfarande 
hedersrummet intagas af E. Sievebs' Grundzuge der Phonetik, 
5 uppl. Leipzig 1901, som också innehåller en utförlig bib- 
liografi rörande öfrig fonetisk litteratur af värde. Men under 



- 329 — 

det att detta arbete är för beg\'iinaren väl vidlyftigt och detalje- 
radt, erbjuder samme förf:s Phonetik i Pauls Grundriss der 
germanischen Philologie I, 2 uppl. Slrassburg 1897 (—1901), 
en utmärkt klar och öfversiktlig sammanfattning af det vik- 
tigaste i åninet. Kortfattad och synnerligen förträfflig är äfven 
den egentliga fonetiken i P. Passys ofvan (s. 327) nämnda 
Éiiide 1890. Lärorik, men väl speciell och närmast afseende 
tyska förhållanden är O. Bremers därsammastädes omnämnda 
Deutsche Phonetik 1893. Skarpsinnig och originell, men väl 
vidlyftig samt alldeles öfvervägande sysslande med tyska, 
franska och engelska förhållanden är M. Traitmaxns Die 
Sprachiaute, Leipzig 1886. Det sistnämnda gäller i kanske 
ännu högre grad W. Vietors Elemente der Phonetik, ö uppl. 
Lepzig 1903. En massa fina och värdefulla enskildheter rö- 
rande de mest olikartade språk, men ingen systematisk öfver- 
sikt, innehåller .1. Storms Englische Philologie, 2 uppl. Leipzig 
1892( — 96). Skarpsinnigt och trots all knapphet i framställ- 
ningen synnerligen rikhaltigt, men för nybegynnaren benhårdt, 
är O. Jespersexs strängt vetenskapliga arbete The articulations 
of speech sounds, Marburg 1889. 

Bland arbeten, som i öfvervägande grad eller uteslutande 
afse de nordiska språkens ljudsystem, utgöres det för- 
nämsta verket af O. Jespersens på samma gång mycket ut- 
förligt och populärt hållna Fonetik, Kph. 1897—99. Oafslu- 
tad är fortfarande J. Storms Kort omrids af Fonetiken i tid- 
skriften Norvegia I, Kra 1884 (och, oförändradt, 1902), en 
myckel populär och särskildt därigenom intressant framställ- 
ning, att den är utförligast rörande sådana punkter, som af 
andra författare pläga behandlas kortast. Elemenlerna af 
fonetiken meddelas i Lyttkens' och Wulffs ofvan (s. 293) 
nämnda ljudlära 1885 och det allra minimalaste i J. A. Lux- 
DELLs Om rdttsfafningsfrågan, Stockh. 1886, samt A. Noreeks 
s. 292 nämnda Inledning till modersmålets ljudlära, 3 uppl. 1903. 



— 330 — 

Den akustiska sidan af ämnet behandlas populärt och 
sakligt förträffligt i C. F. E. Björlings Klangfärger och språk- 
ljud, Stockh. 1880, hvarmed numera bör jämföras H.^PiPPrNOS 
Uber die Theorie der Vocale (i Acta societatis scientiarum fen- 
nicae XX, nr 11), Hfors 1894. 

Elementerna af det anatomiska meddela dels O. Svahns 
ofvan (s. 328) nämnda arbete, dels bättre R. Tigerstedts Före- 
låsningar i hålsolåra, Stockh. 1895, och J. af Klerckerk 
Människokroppen, Stockh. 1902, alla dessa arbeten försedda 
med nödiga illustrationer. 

En viktig detaljfråga behandlar från ny synpunkt I. 
Flodström i uppsatsen Om konsonantgeminationen och andra 
därmed i sammanhang stående frågor (i Nordisk tidskrift f. 
Filologi, N. R. V, Kph. 1880—82, och under titeln Zur Lehre 
von den Konsonanten i Bezzenbergers Beiträge zur Kunde der 
Indogerm. Sprachen, Göttingen 1883); jfr den närstående lilla 
uppsatsen Språk fysiologiens enklaste begrepp af samme förf. i 
Skolan och Hemmet utg. af C. Kastman III, Stockh. 1883. 
Mycket speciell är A. F. Nyströms af handling Om r-ljuden.i 
svenska språket och deras ersättningsljud i Tidskrift för döf- 
stumskolan, Stockh. 1888. 

3. Metrik (verslära): 

Rlott en enda sammanfattande vetenskaplig framställning 
af den nysvenska metrikens hela område finnes, nämligen N. 
Beckmans kortfattade, klara och öfversiktliga arbete Grund- 
dragen af den svenska versläran. Lund 1898, hvartill ansluta 
sig värdefulla kritiska anmärkningar af bl. a. O. Sylwan, 
Ett metriskt spörsmål, R. G:son Bero, Versifikatoriska syn- 
punkter, och J. Pavlson, Strödda anteckningar, alla dessa i 
Språk och stil II, Upps. 1902. Delvis andra synpunkter 
komma till tals i de mycket läsvärda arbetena af C. Rosen- 
berg, Vår vershygnings grundlove (i Nordisk tidskrift), Stockh. 
1883, och F. Wulff, Om rytm och rytmicitet i vars (i For- 
handlinger paa det 4. nordiske filologmode), Kph. 1893, samt 



— 331 — 

Om vårsbildning. Lund 1896. En värdefull undersökning rö- 
rande rimmet från rent metrisk synpunkt är H. Söderberghs 
Rimstudier på basis af rimmets anuändning hos moderna sven- 
ska skalder (i Från fllologiska föreningen i Lund), Lund 1897. 
— Beträffande Kr.emers nyttiga arbeten i prosodi hänvisas 
till s. 267 ofvan. 

Endast en skald, Runeberg, har blifvit föremål för mera 
detaljerade metriska specialundersökningar. Liten och af föga 
betydelse för språkforskaren är F. Gustafssons uppsats Om 
Runebergs verskonst (i Svenska literatursällskapets i Finland 
'Förhandlingar och Uppsatser', 6), Hfors 1891. Vida viktigare 
är V. Vasenius' J. L, Runelyerg som konstnär, L Versbyggna- 
den, 1, Hfors 1886, hvarmed bör jämföras H. Pippinos kriti- 
ska uppsats Om Runebergs hexameter (i Finsk tidskrift XLIII), 
Hfors 1897. 

Andra delvis mycket värdefulla arbeten af öfvervägande 
historiskt innehåll äro, utom Sterners och Sylwanh redan 
ofvan (s. 183) nämnda, följande: C. Rosenberg, To nordiske 
versarter i Nordisk tidskrift, Stockh. 1883, hufvudsakligen be- 
handlande folkvisestrofen (jfr ock samme förf:s Nordboernes 
Aandsliv H, 408 ff., Kph. 1880); K. A. Melix, Om sonettdikt- 
ningen under det s. k, stjernhjelmska tidelwarfvet. Bidrag till 
den svenska versifikationens historia, Stockh. (läroverksprogram) 
1887 (jfr E. Meyer, Gustaf Rosenhane, Upps. 1888, s. 179 ff.); 
J. C. H. R. Steexstrip, Vore folkeviser, Kbh. 1891, s. 113 ff.; 
O. Sylwan, Stafvelseräkning som princip for svensk vers under 
sextonhundratalet (i tidskriften Samlaren), Upps. 1894; A. 
Åkerblom, Bidrag till den blandade vårsens historia i Sverige. 
(Lucidor, Runius, Dalin) i Samlaren, Upps. 1901; K. Morten- 
SEN, Studier över celdre dansk versbygning . . /. Stavrim og 
episke rimvers, Kph. 1901, ett viktigt arbete, som nästan lika 
mycket berör svensk som dansk metrik; G. Kallstenus, An- 
teckningar om Kellgrens metrik (i Språk och stil II), Upps. 
1902. S. Lampas Studier i svensk metrik I, Upps. 1903, berör 



— 332 — 

knappast iner än i sitt första kapitel ('Metriska principfrågor') 
den speciellt nysvenska versen. 

4. Retorik: 

Hithörande litteratur saknas så godt som alldeles. Vissa 
delar af ämnet behandlas icke utan förtjänst i O. Svahns 
ofvan nämnda båda arbeten, det mycket utförliga men oaf- 
slutade Det mimtUga föredragets konst I, 1890 (se s. 328) och 
det mera kortfattade Lärobok i det muntliga föredraget 1903 
(se s. 293). 

5. Grafik: 

Ej heller på detta område äga vi någon duglig sam- 
manfattande framställning. Vissa principiella spörsmål be- 
handlas i T. Keysers originella och läsvärda Om svensk skrift 
1889 (se s. 248). För det rent vetenskapligt fonetiska lands- 
målsalfabetet redogör utförligt J. A. Lundells ofvan nämnda 
af handling Det svenska landsmålsalfabetet 1879 (se s. 286. 292 
och 314), kortare samme förf:s artikel Landsmålsalfabetet i 
Nordisk familjebok 1885, hvilken sednare framställning emel- 
lertid så till vida är fullständigare än den förra, att den läm- 
nar redogörelse äfven för de tecken, som efter landsmålsalfa- 
betets skapande tillkommit i detsamma. 

Handstilens historia illustreras dels korteligen i M. Wei- 
BULLS Handskrift-prof 1500—1800, Stockh. 1891, som utom 
faksimilen (14 stycken) meddelar transkriberad text därtill, 
samt vida rikare i E. Hildebrands dock blott af faksimilen 
(128 stycken) bestående praktverk Svenska skriftprof från Erik 
den heliges tid till Gustaf I ILs, IL Nyare tiden, Stockh. 1900. 

6. Ortografik (rättskrifningslära): 

För den äldre nysvenskans ortografi äga vi ingen något så 
när allsidig och tillfredsställande redogörelse. Det viktigaste 
bidraget därlill är Hernlunds s. 182 nämnda rikhaltiga skrift 
Förslag och åtgärder &c. Alldeles underhaltiga äro O. Sjö- 
grens tolf teser Om svenska språkets ortografi under karolinska 
tidehvarfvet (bihang till förf:s 'Försvarskriget i Lifland 1701 



— 333 — 

och 1702'), Stockh. 1883. För själfva brytningspunkten mellan 
den äldre och yngre nysvenskan ha vi en god redogörelse i 
JoH. Carlssons utförliga uppsats Rättskrivningen uti original- 
upplagan an 1734- års lag (i Nystavaren III), Upps. 1891. 

Likaledes saknar man fortfarande hvarje i någon mån 
utförligare vetenskaplig öfversikt öfver den yngre nysvenskans 
orlografiska utveckling, särskildt under något äldre tider. 
Först från och med Rosensteins och Leopolds (s. 181 och 
s. 225 f. nämnda) Afhandling af år 1801 kan man mera full- 
ständigt öfverblieka om icke själfva ortografiens, så dock de 
talrika ortografiska stridsfrågornas öden. En öfversikt af ut- 
vecklingen intill 1877 har ofvan lämnats i femte kapitlet, och 
en kort populär redogörelse för den följande tiden erbjuder 
F. Bergs s. 253 not 2 nämnda ströskrift Stafnings-reformen 
1902, där ock en bibliografisk förteckning å den viktigare 
litteraturen efter 1800 meddelas. En fullständig sådan för 
de särskildt produktiva åren 1885 och 1886 lämnar E. H. 
Lind i Nystavaren II, 163 ff. (1887) samt för tiden 1892—98 
(med skrifterna kronologiskt ordnade) I. A. Lyttkens och F. A, 
Wulff i sin broschyr Bort med stumma tecken!, Norrköping 1898. 

Den senaste på samma gång kortfattade och dock såvidt 
möjligt fullständiga öfversikten öfver rättskrifningens principer 
är A. NoREENS Om skrift i allmänhet och svensk skrift i syn- 
nerhet uti Spridda studier, Stockh. 1895, äfven ingående så- 
som en del af samme förfrs Rättskrifningens grunder (Verdan- 
dis småskrifter nr 42), Stockh. 1892. Mycket kortare och 
mera allmänt hållen är J. A. Lindells artikel Rättstafning i 
Nordisk familjebok 1890. 

För Sverges (och åtminstone livad skolorna beträffar 
äfven Finlands) nu gällande officiella ortografi, kodifierad i 
Svenska Akademiens Ordlista, 1 uppl. 1900 (jfr s. 238), och 
1903 anbefalld till användning af offentliga myndigheter, re- 
dogör i kortfattad läroboksfonn bl. a. V. Sturzen-Beokers 
Svensk rättstafningslära, 6 uppl. Stockh. 1901, D. A. Sundéns 



— 334 — 

Nu suensk rättskrifningslära, 1 uppl. Stockh. 1901, och samme 
förf:s Svensk språklåra i sammandrag, 15 uppl. Stockh. 1903. 
Vid sidan häraf förekomma emellertid en mängd mer eller 
mindre afvikande ortografiska systemer, af hvilka här nedan 
de viktigaste anföras i samma ordning, i hvilken de ifråga- 
varande ståndpunkterna kronologiskt framträdt. 

a) Nordiska rättstafningsmötets af år 1869 (se s. 251) 
representeras först och främst af A. Hazelius' grundläggande 
arbete Om svensk råttstafning 1, 2, Stockh. 1870, 1871 (se vidare 
a. st.). På denna ståndpunkt står i allt väsentligt den i Fin- 
land hittills öfvervägande använda stafningen, sådan den fram- 
för allt företrädes af A. O. Freudenthals synnerligen allmänt 
brukade lärobok Svensk rättskrifningslära, 6 uppl. Hfors 1901. 

b) I. A. Lyttkens' och F. A. Wullffs äldre ståndpunkt 
i Förslag till ändringar i svenska språkets rättskrifning, Upps. 
1885, och den därtill sig anslutande Svenska språkets beteck- 
ningslära i kortfattad framställning, /, Lund 1885, har väsent- 
ligen ändrats i deras senaste hithörande skrift Bort med stumma 
tecken! (s? s. 333), hvars program på sistone vunnit stora 
sympatier. 

c) J. A. LuNDELLs stafningsprinciper utvecklas förnäm- 
ligast i skriften Om rättstafningsfrågan, Stockh. 1886, och i ar- 
tikeln Olika ståndpunkter (i Nordisk tidskrift), Stockh. 1887, 
samt åskådliggöras i detalj genom hans ofvan (s. 300) nämnda 
Svensk ordlista 1893. 

d) Rättstavningssällskapets radikala uppfattning är 
formulerad i dess genom A. Noreen och R. Arpi utgifna Rätt- 
stavningslära ock ordlista, Upps. 1887 (samt i Nysta våren II 
s. å.) och förfäktas hufvudsakligast i följande tidskriftsartiklar 
och broschyrer: A. Noreen, Professor Es, Tegnér och rättstaf- 
ningsfrågan I, II (i Nystavaren I; äfven i Ny svensk tidskrift 
1886 jämte bilaga därtill), Upps. 1886; A. Schagerström, / 
rättstafningsfrågan (Pedagogisk lidskrift), Halmstad 1886, och 
Professor E, Tegnér mot rättstafningssällskapet (Nystavaren I; 



— 335 - 

äfveti i Pedagogisk tidskr. 1886), Upps. 1886; E. H. Lind, 
Rättstafningsfrågan i dess senaste skede (i tidskriften Verdandi), 
Stockh. 1887, Qch Råttstauning eller vrångstavning, Upps. 1889 
(äfveii i Nystavaren III s. å), samt — mycket kortfattadt — 
Om råttstaf ningen. Dess uppgift och dess öden i vårt land 
(Verdandis småskrifter nr 36), Stockh. 1891. Väsentligen 
samma ståndpunkt intar A. Noheen i sin ofvan (s. 333) 
nämnda broschyr Råttskrifningens grunder 1892, utmynnande 
i ett från Rättstavningssällskapets icke synnerligen mycket af- 
vikande reformförslag. 

e) E. Tegnébs mäklande ståndpunkt är framställd dels 
i stridsskriften Natur och onatur i fråga om suensk rattstav- 
ning, Upps. 1886 (äfven såsom extrahäfte af Ny svensk tid- 
skrift s. a.), dels i Svensk rattstavning. Ändringsförslag fram- 
lagda i Svenska Akademien, Lund 1887. 

f) Svenska Akademiens ursprungliga, ultrakonservativa 
ståndpunkt (från tiden före 1883) är bäst försvarad i Th. 
WisÉNs Utlåtande i rättstafningsfrågan afgifvet till Svenska 
Akademien, Lund 1887. 

g) Svenska Akademiens äldre reformerade stafsätt, fram- 
lagdt i och genom dess ordlistas 6 uppl. 1889 (se s. 238) är 
ännu i allmänhet de svenska skolornas och framställes i läro- 
boksform bl. a. uti 5:te (1898). resp. 6:te (1898) och 14:de (1900) 
upplagorna af Sturzex-Beckers och Sundéns ofvan (s. 333 f.) 
nämnda skolböcker samt i J. A. Ar rens Svensk hokstafverings- 
lära, 7 uppl. Stockh. 1890. 

h) En speciellt finländsk radikalism representeras af 1. 
A. Heikels Om långt konsonantljuds hetekning i svenskan, 
Hfors (läroverksprogram för Svenska samskolan) 1891, H. 
PippiNös intressanta uppsats Några ord med anledning af 
det stundande rättstafningsmötet (i 'Nya svenska lärovärket 
1882—1892'), Hfors 1892, och hugo grönstrands (icke Higo 
Gröns-Trands!) Försök til svensk retstavni^sléra, Hfors 1893. 

Såsom synes är rättskrifningslärans ena del, rättstafnings- 



— 336 — 

läran (jfr s. 46), rikligen tillgodosedd i senare tid genom mer 
eller mindre vetenskapliga läroböcker och undersökningar. 
Däremot är alldeles för litet gjordt för dess aadra del, inter- 
punktionsläran, och hvad som finnes rörande detta ämne 
har icke ens lyckats utreda ifrågavarande vetenskapsgrens 
hufvudprinciper. Bland dogmatiskt uppställda redogörelser 
för faktiska, mer eller mindre gängse interpunktionssystemer 
må framhållas hithörande parti (s. 64 — 84) i N. Linders 
ofvan (s. 291) omnämnda Regler och råd af är 1886, K. Kabl- 
orens utförliga Skiljeteckenslära, yrundad på interpnnktionen i 
Låsebok for Folkskolan, Stockh. 1895, och s. 36 — 57 af E. 
Brates s. 299 nämnda Svensk språklära 1898, Bland kritiskt 
hållna bidrag till frågornas utredande må i främsta rummet 
nämnas A. Palmgrens Om behofvet af jämte forslag titten reform 
i vårt kommateringsväsen (i Språk och stil II), Upps. 1902, R. 
(i: SON Bergs Två skrivtecken. 1, Bindestrecket och 2, Apostråfen 
(i Nystavaren V), Upps. 1899, samt E. Brates Avstavning 
(Nystavaren III), Upps, 1891. Af mera omtvistadt värde äro 
den sistnämndes båda uppsatser (i Nystavaren IV): Stor be- 
gynnelsebokstav och Välläsning ock kåmmaiering, Upps. 1892, 
resp. 1897. Den grundmotsats, som äger rum emellan Palm- 
grens och Brates uppfattningar af kommats uppgift och an- 
vändning, kommer äfven tillsynes i ett par läsvärda norska 
ströskrifter: A. Western, Om en reform i vor tegns(vtning, 
Hamar 1897 (äfven i Norsk skoletidendes tilljegshefte s. å.), 
och H. Falk, Om en reformeret tegnscetning (Norsk retskriv- 
ningssamlags småskrifter nr 3), Kra 1893. 

7 . O r t o e p i k (uttalslära) : 

Ingenting annat fhines här att tillgå än A. Noreens korta 
öfversikt i Svensk språklära 1881 (se ofvan s. 46 not 4) samt 
O. Ottklins likartade Utkast titt svensk uttalslära, vägledning 
for norrmän och danskar vid studiet af svenska, Upps. (Som- 
markurserna) 1903. 



ANDRA DELEN. 



Ljudlära (Fonologi). 



!^' 29. Den nysvenska Uudlärans besrrepp. 

Ljudlära eller fonologi är, såsom redan ofvan s. 50 
visats, vetenskapen om talspråkets fysiska material: de arti- 
kulerade språkljuden. Naturligtvis består språkmaterialet också 
i någon mån af s. k. pauser, ljudlösa momenter, inströdda 
här och där bland språkljuden. Men att därför med Flod- 
ström * och HoflFory ^ anse ljudläran böra definieras såsom 
handlande om »språkelementerna», dvs. ljud och pauser, är 
pedantiskt. Ingen lär väl vilja definiera musiken såsom kon- 
sten att åstadkomma estetisk verkan medelst toner och pauser, 
huru sant det än må vara, att just pauserna i musiken spela 
en ytterst viktig roll; liksom man väl ej heller rimligen bör 
bestämma rättstafningsläran såsom läran om bokstäfvers och 
tomrums användande. För öfrigt är »språkelement» en 
olämplig term, ty såsom ett sådant måste man, från annan 
synpunkt belraktadt, erkänna både *ordet' och 'meningen\ 
hvilka utgöra de elementära beståndsdelarna, det förra inom 
formläran, den sednare inom betydelseläran, liksom 'ljudet' är 
det inom ljudläran. Ännu sämre är Flodströms alternativt 
föreslagna term, »bokstaf», ty detta uttryck har ju sin speci- 
fika terminologiska betydelse inom rättstafningsläran, med 
hvilken ljudläran ofta nog - olyckligtvis — förblandas, äfven 
utan dylik tillskyndelse. 



* Tidskr. f. Filologi, N. R. V. 135 ff. 

* Professor Sievers und die Principien der Sprachphysiologie, Ber- 
lin 1884. 



— 340 - 

Den nysvenska ljudläran handlar sålunda om de ny- 
svenska språkljuden och närmare bestämdt dels om dem hvart 
för sig och i deras förbindelse med hvarandra, dels om deras 
etymologiska förhållande till hvarandra och till andra (be- 
släktade) språks ljud. 

Med ett (i motsats till två eller flere) språkljud — 
hvarmed i detta sammanhang afses endast medelst de mänsk- 
liga talorganerna frambragta artikulerade ljud (jfr s. 17 och 
s. 20), i det följande ofta för korthetens skull kallade blott 
»ljud» — menas så stor ljudmassa (så stort ljudkvantum) 
som frambringas medelst en och samma likformiga »artiku- 
lation», dvs. en fullt bestämd och regelbunden, inlärd och i 
följd af öfning med mekanisk färdighet företagen anordning 
af talorganernas verksamhet. Med ljudförbindelse åter me- 
nas en större eller mindre grupp af omedelbart på hvarandra 
följande ljud. Ljud och Ijudförbindclse sammanfattar jag efter 
franskt föredöme under den gemensamma termen foneni 
(ljudmassa, ljudkvantum). Fonemer af olika slag äro sålunda 
såväl enstaka ljud, t. e. .s. k\ r, i, som ljudförbindelser af 
mindre eller större omfång, t. e. sk\ skr, skri, skrik, skriker, 
skriker du, skriker du inte osv. 

Enligt ofvan gifna definition pä nysvensk ljudlära sön- 
derfaller den i tvenne delar (jfr s. 48): deskriptiv ljud- 
lära, redogörande för de olika slagen af nysvenska fonemer, 
deras bildning och förekomst, och etymologisk ljudlära, 
redogörande för de särskilda nysvenska fonemernas historiska 
utveckling (speciellt i förhållande till fornspråkets, i viss mån 
äfven frändspråkens samt i någon ringa mån äfven ännu 
andra språks) och deras därpå beroende förhållande af in- 
bördes växling. F^ör förståendet af vare sig den ena eller 
andra af dessa delar är det emellertid nödigt att förutskicka 
en inledande del, upptagande det för nysvenskan viktigaste 
-af ljudlärans förnämsta hjälpvetenskap, fonetiken, dvs. veten- 
skapen om språkets akustiska, anatomiska och fysiologiska 



FÖRSTA DELEN. 
Allmän inledning till den nysvenska grammatiken. Baod I 

Kijf>, 1. NysvtHiKkri un>tiimatjkens LK*grcpp. 2. Nysvciiskao^ 
frriniIskji|i!?il'6rhiiH;jn<len. 3. Nysvenska as spn^ikomrätlc, rikiit^firåk 
cKrh flialcktcr. 4, Nysvtniskfins perioder och kiillon 5p Den ny- 
svenska språktbrÄk ningens historia. 6. Bibliogratisk OlXersikl ilf 
de viktigaste tijfllpniedlen foc det niilida studiet af uvsvenÄkan, 



ANDRA DELEN. 
Ljud lära. 

Afdelnlng I. Fonetisk Inledning (Fonetlk): Kiip* I. Spii^iklju* 

dcii ko beskulTenhet (fonetisk akustik). 2. Tidor^ancroa (fo- 

neti itnt), 3* Arlikidntiuneji (foneli^tk fyMol(jgi>. 

Afdelning U. Deskriptiv U«dlära. A, KvaliJatjv Ijudhtra: 
Kap. 1. De enskilda spr^ilUjudeii, 2. I jiidfiVhindekenin (kond>iiuv 
tionsiBra). B* HrasodL Kap. L Sonoritet oeh slufvelseliifdning. Band IL 
2. K%antilel (ultalstidi. 3, rnlensitet (Iryekstyrkjt). 4 Trnuditel (ton- 
höjd). 

Afdelning HL Et^mologlsk U^dl^r^» ^ Meioduloj^isk in- Band ilL 
ledning: KajK 1^ Aliiiirnina anin;\rknin^;ij\ 2. Clliilsfön\ndnngiirnns 
ursnkcr. 3* UltalÄforändrin^umus resuitLit. 4. Om Ue«re|>pet Ijud^ 
h»^ B. Sonunterna: L Nysvensika Ijudlafjar: a. KvnlitaUvu, 1. De 
THn fonisvenskan nrfdu vokalerna?* ulvfckling. 2. Vnkalerna i länord. 
b. Kvantitativa, c. Intensileti^rorundringar. d. ToiialHelsrårändringar. 
IL Spår ttf uldrc Ijutflaj^itr. (^. Kun sonan terna. Band IV, 



TREDJE DELEN. 

Betydelselära. Band v. 

Afdelning L Inledning. 

Afdelning IL Detkriptlv betydelseiära; A. Kategori I il ra 
Klfiran om de grtnniuatiskn ku le ikoner na). B. Funktiun^^hVra (I^rsin 
fotn rte grununatiska lunktJntiernaX 

Afdalnijig IIL Etymologlsk betydelseiara. Band VL 



FJÄRDE DELEN. 

E&Qd va Formlära. 

Ardelnlog L Iniednifiir- 

Afdeltiitig IL Deskriptiv rormlåra: 

A. Foriiibihluin^siäru: L Lriruti om tttiM, IL Liiniti om 
ordfoguittgei) (synLix). 
Band VIU, B, BöjningHlfirii. 

Band IX. Afdelnlng HL Etymologlsk formlftra. 

Register till band !- VIIL 

Härar föreligga rcfian banden I och H fullst^ndt^ii Minfit bniidefi 
III, V Qcti VII till *4l6rre eller mindre del riinJign i manu^iicript. hfft' 
ilati tryckningen kan fortgå skflligen rasliL 

Du iirlielels lililvnntJe Ll\«re rörm*>iillgi*n åro intrrssemile di?ii 
ene mera af ett. den andre mcrn :d elt unnat imrti, komitin tianitefi 
L HL V ocli vn att samtidigt titgifvas i liåHen i 4 till 8 ark* Priset 
är UeriSknadl lill 25 are per urk i oktuvr«irttittt och kommer Artiga 
alt ntgifvtis ett tiolft band eller liri^*st HtNi Kldor. Rc»stnadep fiir 
snbskriberadt exemplar blir ?*åledi*s 4 k h kr per Sr. 

FriimstiSb ningen sktdi ulan all i niigon m^n forfiisr del vttcil- 
skapliKa inncbäHets krat på exuklbel och j^rundb^hH vökn bllfiii på 
sunimB ghng i gad mening populär ocli ^h iiedagogisk M*m inuJUgt, 
det tijrrit för ail göra höken agtiad till sjiilfstiultum, det se<lnare Ittr 
atl göra deo användbar fiflsom I^^robok för biVgrc velennkaiiJlg» «lu- 
dler, silr!ikiltll vid vara universsileL 

Sub*ikripUan niotlage?i i jillti boltlÄdor 

Lund, februari ly^O. 



C. W. K. Gleerup 

Fl j rl a|» sb uk h a n de L 



Lund* IlerUnffftkii l(Dkir>ckitrl«^J« tmt. 



5. Häftet, 



(Bd. I, 4.) 



Pris 2 kr. 




(^;^ 



^ livjV^irttinvii^ i^ai. 



LUND, C. W. K. GLEERUPS FÖRLAG 



Se subskriptionsanmälan å omslagets följande sidort 




SUBSKRIPTIONSANMÄLAN. 



n något så när fullständig, utförlig och efter moderna språk- 
vetenskapliga principer utarbetad n3'svensk grammatik sak- 
nas tills dato. Och dock torde få böcker vara af verkligt 
beiiQf mera påkallade än en dylik. Den är ett det viktigaste hjälp- 
medel for alla slags språkvetenskapliga studier i vårt land, ty mo- 
dersmålet utgör det ojämförligt bästa grundlaget för hvaije försök 
att klarlägga språklifvcts allmänna lagar och företeelser. Den är en 
nödvändig förutsättning för tillkomsten af redan allt för länge sak- 
nade tidsenliga, elementära läroböcker för modersmålsundervisnin- 
gen vid våra högre och lägre skolor^ Dess åstadkommande är för 
öfrigt helt enkelt en nationell plikt, ty en nation äger intet rikare 
och fylligare uttryck för sin egenart än modersmålet, och ett grund- 
ligt studium af detta åligger därför livar och en, som vill söka lyda 
det gamla vishetsbudet: känn dig själfl 

Ett arbete, som vill söka fylla denna lucka i vår litteratur är 

VÅRT SPRÅK 

nysvensk grammatik i utförlig" ft>amställning 

af 

ADOLF NOREEN. 

Verkets plan är följande. Det sönderfaller i fyra delar samt 
ett utförligt register till det hela och är afsedt att bindas i nio band 
å hvardera 500 ä GOO sidor. Innehållet i sin största allmänhet och 
dess fördelning på de olika banden och delarna framgår af fSljande 
öfversikt: 

rortsAltiiing a omslagets 3. o. 4. sidor. 



— 341 — 

förutsättningar (jfr s. 44). Vi ha, med andra ord, att för oss 
klargöra den fysiska beskaffenheten af såväl de ljud, hvilka 
— till skillnad från många andra — användas i språkligt 
syfte, som ock de apparater, de mänskliga talorganerna, me- 
delst hvilka dessa ljud frambringas och uppfattas, samt ändt- 
ligen de processer, »artikulationen», genom hvilka man för- 
medelst nämnda apparater lyckas frambringa nämnda ljud. 
Emellertid måste den välbehöfliga och till en fullständig fone- 
tik hörande redogörelsen för den märkliga hörselapparaten 
och dess sätt att i afseende på språkljuden verka här förbigås, 
emedan denna sida af ämnet ännu så länge är inom den 
fonetiska litteraturen alltför litet beaktad, behandlad och ut- 
redd *. 



^ Jfr tillsvidare de intressanta antydningarna af Pipping i hans (s. 329 
ofvan nämnda) skrift Ober die Theorie der Vocale och hans recension af 
Lloyd i Zeitschrift fur französische Sprache und Litteratur XV, 164 ff. 



Noreen, Vårt språk, Bd I. 23 



AFDELNING I. 
Fonetisk inledning. 



FÖRSTA KAPITLET. 
Språkljudens akustiska beskaffenhet. 

(Fonetisk akustik). 
§ 30. yud. 

Ljud i vidsträckt fysiologisk betydelse är hvaije hörsel- 
förnimmelse. En sådan beror nästan alltid på en befintlig hastig 
dallring (»vibrationer», ljud i fysikalisk betydelse) hos en 
kropp, vanligen luften, till hvilken kropp denna dallring van- 
ligen spridt sig från någon annan dallrande kropp, den s. k. 
ljudkällan. Alltefter de härvid uppstående (luft)vibrationemas 
— »ljudvågomas» — olika beskaffenhet erhåller man tre olika 
slags hörselförnimmelser, dvs. tre till »kvaliteten» olika slag 
af ljud: 

A. Ton, då vibrationerna äro likformiga och taktmäs- 
siga (regelbundet periodiska), dvs. de måste efter en viss 
tidsenhets förlopp alltjämt åter uppträda på fullkomligt samma 
sätt. Deras antal måste, för att företeelsen skall kunna af 
vårt öra uppfattas såsom ton, vara flere än 16 — 28, men högst 
24—38 tusen (olika för olika individer) i sekunden. Af detta 
slag äro t. e. de ljud som uppstå, då man blåser i en flask- 
hals eller ett valthorn, slår an en stämgaffel, en puka eller 
en tangent på ett piano, sjunger en vokal m. m. 



— 343 — 

B. Buller, då vibrationerna äro olikformiga, ske i otakt 
eller äro till antalet högst 16 i sekunden. Hit höra t. e. 
ljudet af ett yxhugg, åskdundret, skrapningar med foten, 
knarrandet af skodon, ljudet af kastanjetter, de vanliga s- 
och ^ljuden, hviskade vokaler m. m. Liksom gränsen mel- 
lan toner och buller icke är skarpt utpräglad, så är det ofta, 
och i ännu högre grad, svårt att strängt skilja mellan buller 
och följande slag af ljud. 

C. Sorl, då vibrationerna samtidigt äro af båda de 
nyssnämnda slagen, dvs. den ljudande kroppen (eller krop- 
parna) frambringar samtidigt ton (eller toner) och buller, 
emedan ljudkällan vibrerar dels regelbundet, dels oregelbun- 
det. Hithörande ljud äro t. e. källans porlande, vatten- 
fallets brus, vågskvalpet, vindens tjut, ljudet af en trumma 
eller ett bäcken, det vanliga r-ljudet och det tonande s-lju- 
det m. m. 

Betraktade från synpunkten af sitt frambringningssätt 
kunna alla dessa ljud indelas i följande två grupper: 

a) Momentant (dvs. ögonblickligt) frambragta eller — 
ganska oegentligt — s. k. momentana ljud, vid hvilka ljud- 
källan bragts i vibration genom en enda stöt eller ett enda 
slag. Hit höra knäpp- och slaginstrumenters (t. e. gitarrens 
och pukans) toner, ljudet af en nedfallande kropp, s. k. ex- 
plosiva språkljud (t. e. k, p, f) m. m. 

b) Kontinuerligt (dvs. fortlöpande) frambragta eller s. k. 
durativa ljud, vid hvilka ljudkällans vibrationer oafbrutet 
underhållas under längre eller kortare tid. Till detta slags 
ljud höra stråk- och blåsinstrumenters (t. e. fiolens och ba- 
sunens) toner, skrapningar, vokaler, r-ljud, s. k. frikativa 
språkljud (t. e. f, s, v) m. m. 

Men vidare kunna två eller flere på hvarandra följande 
ljud betraktas relativt, dvs. jämföras sinsemellan i ett eller annat 
afseende. Genom en dylik jämförelse framkomma deras rela- 
tiva eller s. k. prosodiska egenskaper, hvilka äro följande fyra: 



— 344 — 

1. Sonor itet eller hörbarhetsgrad. Ett ljud är näm- 
ligen mer eller mindre sonort (hörbart) alltefter hörselor- 
ganernas större eller mindre känslighet för detsamma, järn- 
fördt med andra ljud af samma fysikaliska intensitet. Sono- 
rast är det ljud, som under för öfrigt lika förhållanden höres på 
längsta afståndet \ — Från sonoritet är noga att skilja ljudens 
relativa grad af förmåga att ådraga sig uppmärksamheten, 
detta vanligtvis i samma mån som de göra ett oestetiskt in- 
tryck. I detta afseende, alltså i fråga om hvad man skulle 
kunna kalla den falska sonorReten, utmärka sig isynnerhet 
bland bullerljud s- och »5y»-ljud, bland toner hvisslingen. 
Il vadan ock dessa båda slag af Ijudprodukter fått en vid- 
sträckt praktisk användning vid hyssjning och lystring. 

2. Kvantitet eller tidsutdräkt (»längd», »uttalstid», 
»uthållighet»). Ett ljud är långt (lat. longus) eller kort 
(lat. brevis) alltefter den större eller mindre tid, under hvil- 
ken (de af hörseln uppfattade) vibrationerna äga rum. Denna 
skillnad är af ingen eller åtminstone högst ringa betydelse i 
fråga om momentant frambragta ljud, vid hvilka den beror 
hufvudsakligen på graden af ljudkällans elasticitet. Däremot 
är den af större betydelse i fråga om kontinuerligt frambragta 
ljud, vid hvilka den beror äfven och väsentligen på längden af 
den tid, under hvilken det s. k. anslaget (dvs. den eller de 
stötar, som sätta ljudkällan i dallring) — i detta fall anstryk- 
ningen eller anblåsningen — varar. 

3. Intensitet eller styrka. Ett ljud är, rent fysi- 
kaliskt eller »objektivt» sedt, starkt (lat. fortis) eller svagt 
(lat. lenis) — jfr de- musikaliska termerna »forte» och 
»piano» — alltefter vibrationernas, på anslagets styrka be- 
roende, större eller mindre svängningsvidd (»amplitud»). 
Ett ljuds styrka växer nämligen direkt proportionellt mot 

^ Att sonoriteten är, intill en viss gräns, vida större hos ljud som 
ligga högt på tonskalan än hos sådana, som ligga lågt, har nyligen upp- 
visats af Wien i Archiv der gesammten Physiologie B. 97, s. 1 ff. (1903). 



— 345 — 

svängningsviddens kvadrat, dvs. att om t. e. svängnings- 
vidden fördubblas, så fyrdubblas ljudets styrka, tredubblas 
den förra, så niodubblas den sednare osv. Detta dock blott 
i fall ljudets tonalitet (se 4 nedan) och den vibrerande luft- 
massan (eller ock ljudkällans massa) förbli oförändrade. Ty 
ett ljuds styrka växer äfven direkt proportionellt mot »sväng- 
ningstalets» (se 4 nedan) kvadrat, så att t. e. ett ljud, som 
har dubbelt så stort svängningstal som ett annat (och alltså 
»ligger en oktav högre på tonskalan»), är fyra gånger så 
starkt, äfven om de båda ha samma svängningsvidd. Och 
ändtligen är ett ljud starkt i samma mån som den vibrerande 
massan är stor. Ett ljuds styrka beror alltså icke blott, om 
ock förnämligast,, på vibrationernas svängningsvidd, utan äf- 
ven på deras svängningstal och på den vibrerande massans 
storlek. — Emellertid är att märka, att vårt öras uppfattning 
af de olika styrkegraderna, den s. k. subjektiva eller fysio- 
logiska intensiteten, icke direkt svarar mot den här skildrade 
s. k. objektiva eller fysikaliska intensiteten. Beklagligtvis är 
det exakta förhållandet mellan de båda ännu icke vetenskap- 
ligt fastställdt \ 

4. Tonalitet eller läge på tonskalan (»höjd», »tonhöjd»). 
Ett ljud är högt eller lågt allt efter vibrationernas större 
eller mindre hastighet, dvs. vibrationernas antal i förhållande 
till den tid de uppta, alltså det större eller mindre antal 
vibrationer, som rymmes inom en och samma tidsenhet, eller, 
som saken också kan uttryckas, den mindre eller större tid, 
under hvilken ett visst antal vibrationer hinna försiggå. Det 
antal vibrationer, som för ett visst ljud belöper sig på tids- 
enheten — hvartill vanligen väljes sekunden — kallas för 
det ifrågavarande ljudets »svängningstal». Dettas storlek är 
afhängigt af åtskilliga omständigheter, som i fråga om olika 



* Se vidare F. Auerbacii i Zeitschrift fiir französische Sprache und 
Litteratur XVI, 123. Jfr dock numera Wiens i föreg. not nämnda viktiga 
undersökningar. 



— 346 — 

ljudkällor kunna spela en olika roll. För t. e. strängar äro 
följande att märka: a) ljudkällans volym, i det att under för 
öfrigt lika förhållanden svängningstalets storlek är omvändt 
proportionellt mot såväl längden som tjockleken \ dvs. att 
t. e. en sträng, som är hälften så lång eller tjock som en 
annan, har ett dubbelt så stort svängningstal, hvilket innebär 
att den afger ett ljud, som ligger en oktav högre på tonskalan; 
b) ljudkällans täthet, i det att svängningstalet är omvändt 
proportionellt mot egentliga viktens kvadratrot, dvs. att om 
t. e. en sträng är förfärdigad af ett ämne, som har fyra (eller 
nio) gånger så stor egentlig vikt som det, hvaraf en annan 
sträng består, så har den förra blott hälften (resp. tredjedelen) 
så stort svängningstal som den sednare och afger ett ljud, som 
ligger en (resp. drygt halfannan) oktav lägre; c) ljudkällans 
spänning, i det att svängningstalet är direkt proportionellt mot 
spännviktens kvadratrot, dvs. att om t. e. en strängs spän- 
ning ökas genom att strängen belastas med en fyra gånger 
så tung vikt, så blir strängens svängningstal dubbelt så stort 
och dess .ljud en oktav högre. — Olikheter i afseende på 
tonalitet äro ojämförligt märkbarast och viktigast i fråga 
om toner. 

Den del af ljudläran, som behandlar språkljudens »pro- 
sodiska» egenskaper, kallas prosodi(k) och utgör den för- 
nämsta grundvalen för metriken (se s. 45 of\'an). 

§ 31. Ton. 

En ton kan i afseende på sättet för vibrationernas upp- 
trädande hos ljudkällan vara af två olika slag: enkel och 
sammansatt. 

Med en enkel ton (eller ton i inskränkt bemärkelse) 
förstås en sådan som uppstår därigenom att ljudkällan vib- 
rerar i enkla, pendelartade svängningar. Enkla toner äro 



' Se närmare härom O. Bremer, Deutsche Phonetik, s. 114. 



— 347 — 

emellertid mycket sällsynta. Sådana frambringas t. e. af en 
anslagen stämgaffel och en anblåst flaska eller andra vida 
hålrum. Tillnärmelsevis enkla äro äfven flöjttoner och män- 
niskors hvissling. Af dessa toners jämförelsevis stora enkel- 
het förklaras det »tunna», icke »fylliga» ljud, som allmänneli- 
gen anses karakterisera dem. 

En sammansatt ton eller klang uppstår däremot, då 
ljudkällan vibrerar i svängningar, hvilkas form utgör en 
resultant af de olika enkla pendelsvängningar, som uppstode, 
därest ej blott ljudkällan i sin helhet, utan därjämte en eller 
flera delar af densamma hade att svänga hvar för sig, så 
att hvar och en afgåfve sin särskilda enkla ton. Af detta slag 
äro de flesta toner, t. e. fiolens, pianots, klockspelets, pukans, 
klarinettens, hornets m. fl. instrumenters samt människans 
sångtoner — men visst icke alla hennes under »sång» fram- 
bragta ljud — och alla våra talade vokaler, försåvidt de, så- 
som i normalt tal är fallet, äro försedda med röstton och 
icke t. e. hviskas fram. 

En klang är således ett slags ackord (»samklang»^), dvs. 
en grupp af samtidigt och såsom ett helt uppfattade toner. 
Från det konstnärliga ackordet, som kommer till användning 
i musiken, skiljer sig klangen icke blott genom att vara ett 
»naturackord», utan äfven genom att utgå från en och samma 
ljudkälla, icke från flera olika instrumenter eller (såsom på 
pianot) olika delar af ett dylikt, alltså från olika ljudkällor. 
Liksom hvarje annat ackord kan en klang vara antingen 
harmoniskt eller disharmoniskt sammansatt, alltefter för- 
hållandet mellan de i densamma ingående enkla tonerna. 
Dessa kallas partialtoner (dvs. deltoner). Den lägsta af dem 
är den, söm motsvarar hela ljudkällans tänkta enkla pendel- 
svängning, och som kallas grundton, emedan den gör sig 
mest gällande för uppfattningen och bestämmer det helas 

^ Riktigare vore uttrycket »samton», enär såväl enkla som samman- 
satta toner kunna inga i ackord. 



— 348 — 

tonhöjd, hvarför ock en musikalisk klang (vanligen kallad 
helt enkelt »ton») plägar benämnas efter grundtonen. De 
öfriga, högre på tonskalan liggande partialtonerna, hvilka 
motsvara de för ljudkällans vibrerande delar förutsatta enkla 
pendelsvängningarna, kallas bitoner eller vanligen öfverto- 
ner (i fråga om fiol och andra stråkinstrumenter till sin 
tonhöjd motsvarande de s. k. »flageolett-tonerna»). Vanligen, 
dvs. af icke särskildt härutinnan öfvade och uppmärksamma 
personer, uppfattas öfvertonerna af vårt hörselsinne icke på 
annat sätt eller i annan mån än att den ifrågavarande klangen 
väsentligen genom dem erhåller en viss särskild så att 
säga fårg, den s. k. klangfärgen eller »timbren», som 
gestaltar sig olika alltefter de förhandenvarande öfverto- 
nernas olika styrka, antal och (på svängningstalet beroende, 
se s. 345 ofvan) höjd. Förhålla sig samtliga partialtoners — 
hela ljudkällans, halfva, tredjedelens osv. — svängningstal 
till hvarandra såsom 1:2:3:4 osv. (eller, om ej alla leder 
förefinnas, såsom t. e. 1:3:5 osv.), dvs. såsom 1 till andra 
hela tal (hela mångfalder af 1) — detta hvad man kallat 
det »naturharmoniska ackordet» — så har man att göra med 
s. k. harmoniska öfvertoner (eller »alikvot-toner»). Så- 
dant är förhållandet hos alla stränginstrumenter och de allra 
flesta blåsinstrumenter, till hvilka sednare äfven männi- 
skorösten kan räknas. Skillnaden emellan dessa instru- 
menter i fråga om klangfärg beror sedan dels, och i främ- 
sta rummet, på de särskilda öfvertonernas relativa styrka, i det 
att t. e. hos pianot och andra instrumenter med »fyllig» klang- 
färg de lägsta öfvertonerna äro de ojämförligt starkaste, under 
det att t. e. oboe och fagott däremot ha de höga öfvertonerna 
relativt starka, liksom fallet är med »gälla» människoröster; 
dels, och först i andra rummet, på öfvertonernas antal, som 
är störst hos stråkinstrumenter — hvilka också därför ha 
*den allra »rikaste» klangfärgen — och som i sin tur beror 
på instrumentets material (t. e. silke, metalltråd, tarm osv.); 



— 349 — 

dels ock slutligen på intervallerna dem emellan, så att t. e. 
oboen och fagotten låta såväl udda som jämna öfvertoner 
tydligt framträda, under det att klarinetten och andra instru- 
menter med hvad man kallar »näston» blott framhäfva de 
udda. Stå däremot partialtonernas svängningstal till hvar- 
andra i något annat, mera inveckladt förhållande än det of- 
vannämnda (1:2:3 osv.), så har man att göra med s. k. 
disharmoniska öfvertoner. Sådana förekomma hos klock- 
spelet, glasharmonikan, metallskifvor och -stänger m. m.^ 

§ 32. Resonans. 

Om den ton (enkel eller sammansatt), som af en vib- 
rerande kropp afges, kroppens s. k. egenton (den ton hvari 
han är »stämd»), är en klang, så kan denna för uppfattnin- 
gen väsentligen modifieras genom tillvaron af en annan kropp 
i grannskapet. En kropp, som själf kan vid tillfälle afge 
en egenton, men som tills vidare befmner sig i hvila, kan näm- 
ligen genom en annan, vibrerande kropp själf försättas i 
vibration. Afger nu den primära (ursprungliga) ljudkällan 
en klang, så uppväcker denna den andra, dittills i hvila be- 
fintliga kroppens egenton, om nämligen denna egenton är iden- 
tisk med någon eller några partialtoner hos den primära ljud- 
källan. Detta fenomen kallas resonans. Den kropp, hos 
hvilken resonansen uppstår, kallas resonator. En sådan är 
t. e. den s. k. resonansbottnen på ett musikaliskt instrument 
såsom fiolen, pianot m. fl. Utmärkta resonatorer äro äfven 
luftfyllda bålrum (»kaviteter») eller s. k. resonansrum, t. e. 
munhålan eller näskaviteten i deras förhållande till tonbild- 
ningen i struphufvudet. Står ett resonansrum i omedelbar för- 
bindelse med en (primär) ljudkälla, så kallas det för dennas 
ansatsrör (»bucca»). Ett sådant förekommer å de flesta 
blåsinstrumenter och särskildt det bästa af dem alla, nämli- 
gen den mänskliga talapparaten — närmast att jämföra med 
,i 

* Jfr i det hela C. F. E. Björlino, Klangfärger och språkljud, s. 35 ff. 



— 350 — 

en tungpipa i en orgel — där alla hålrum ofvanom röstban- 
den tillsammans utgöra ansatsrör till dessa sednare i deras 
egenskap af ljudkälla. 

Af det nu sagda framgår, att en klang kan genom an- 
vändandet af olika slags resonatorer på mångfaldigaste sätt 
förändras. Resonatorns genom resonans framkallade egenton 
kommer ju nämligen helt naturligt att förstärka den eller de 
af den primära ljudkällans partialtoner — det s. k. förstärk- 
ningsområdet — som för de båda kropparna äro gemensamma, 
under det att däremot de öfriga partialtonerna dämpas. Då 
nu klangfärgen ju väsentligen beror på partialtonernas relativa 
styrka (se s. 348 ofvan), så innebär resonatorns tillträde en 
förändring af den ursprungliga klangfärgen. Härpå beror 
bl. a. den olika klangfärgen hos blåsinstrumenter af samma 
material och konstruktion, men med ansatsrör af olika form 
och storlek, t. e. horn, basun osv.; jfr att en orgel kan genom 
olika pipors användning härma de flesta af dem. Härpå be- 
ror ock skillnaden mellan våra vokaler, dvs. röstbandens (i 
strupbufvudet) toner eller ock hviskningsljud'(ett slags buller; 
jfr strax nedan), modifierade genom vårt alltefter behof på 
olika sätt omformade ansatsrörs resonans. 

Naturligtvis kan resonans äga rum äfven i fråga om 
buller och sorl, men den är då af jämförelsevis mindre be- 
tydelse, emedan den oftast mindre inverkar på vår uppfatt- 
ning af det hela, hvari den primära ljudkällans ljudkvalitet 
vanligen fortfarande är den förhärskande. Detta dock icke 
alltid, ty t. e. vid hviskade vokaler ådrar sig ansatsrörets 
resonans (som bestämmer vokalens kvalitet) minst lika stor 
uppmärksamhet som röstbandens svaga gnidningsljud. 



ANDRA KAPITLET. 
Den mänskliga talapparaten. 

(Fonetisk anatomi). 

Den mänskliga talapparaten består af trenne grupper af 
talorganer, nämligen bålens, struphufvudets och hufvudets. 

§ 33. Bålens talorgranér. 

Bålens talorganer äro de, samma som våra andnings- 
eller »respirations)>-organer, alltså hufvudsakligen följande: 

1. Mellangärdet, den breda muskel som skiljer buk- 
och bröstrummen åt. I slappt tillstånd bildar det ett sig 
uppåt höjande hvalf, men vid sammandragning tillplattas det, 
hvarigenom bröstkaviteten och särskildt lungorna utvidgas, 
ett resultat hvartill äfven en del andra muskler medverka. 
— Ofta ersattes mellangärdets verksamhet helt eller delvis af 
bröstkorgens. 

2. Lungorna, två öfver mellangärdet belägna, mycket 
elastiska kroppar, bestående af en stor mängd sammangytt- 
rade, än mer, än mindre luftfyUda små blåsor, sittande i ändan 
på fina rör, som alltmer sammanlöpa för att slutligen, redu- 
cerade till endast två grofva sådana (de s. k. bronkerna), vid 
äfven dessas slutliga förening ge upphof åt 

3. Luftstrupen, ett groft rör, upptill utvidgande sig 
till och öf\^ergående i det s. k. struphufvudet. 

.^ 34. Struphufvudet. 

Struphufvudet eller »larynx» kan alltså sägas vara 
luftstrupens öfversta, vidare del. Det är sålunda öppet ned- 



— 352 — 

till. Väggarna utgöras af brosk, af hvilka det understa är det 
s. k. ringbrosket, till formen liknande en signetring med den 
breda och platta delen belägen baktill (dvs. inåt halsen). Härpå 
h vilar sköldbrosket, förgrenadt i tvenne skiflika partier, som 
framtill sammanlöpa i en vinkel — hvars öfversta, mer eller 
mindre framskjutande del är det s. k. adamsäpplet — under 
det att de baktill omsluta ringbroskets bakre, breda del. Of- 
vanpå denna sistnämnda äro fastade, ett på hvar sin sida» 
de båda kannbrosken, två små pyramider, hvilka kunna 
medelst särskilda muskler såväl i viss mån vridas kring en 
lodrät axel som närmas intill hvarandra. En af hvartderas 
spetsar är riktad framåt, dvs. mot struphufvudets inre, och 
från dessa spetsar, de s. k. röstbandsutskotten (eller -ut- 
sprången) utgå struphufvudets egentliga talorganer: röst- 
banden (eller »stämbanden»). 

Dessa äro tvenne elastiska, genom särskilda muskler 
spännbara, halfrunda hinnor, som med sin yttre, rundade 
kant äro fastade horisontellt längs utefter de båda sköldbrosk- 
skifvornas insida, tills de längst fram nästan sammanlöpa. 
På så sätt uppstår mellan deras inre, nästan rätliniga kanter 
ett smalt tomrum, ungefär i form af en likbent triangel med 
basen belägen baktill. Detta är den s. k. röstspringan. 
Dennas fortsättning bakåt utgöres naturligtvis af rummet mel- 
lan kannbroskens insidor: andningsspringan. Båda dessa 
springor, som sammanfattas under namnet ljudspringan 
eller »glottis», kunna genom kannbroskens vridning och när- 
mande intill hvarandra förminskas ända därhän, att både 
röstbanden och kannbrosken vidröra hvarandra (jfr s. 370 ff. 
nedan). — Omedelbart ofvanom röstbanden utvidgar sig strup- 
hufvudet åt båda sidorna till ett par snedt uppåtgående, fick- 
lika hvalf, de s. k. ventriklarna. De öfre kanterna af de 
öppningar, som leda in till ventriklarna, utgöras af tvenne 
nya band af mera köttig beskaffenhet: de falska röstban- 
den (eller »falska stämbanden»). Äfven dessa kunna när^ 



— 553 — 




Väsentligen efter O. Bremer, Deutsche Phonetik, Leipzig 1893. 



— 354 — 

mas till hvarandra, men vanligen ligga de betydligt åtskils 
och ha då den s. k. falska ljudspringan emellan sig. 

Ändtligen hör till struphufvudet äfven struplocket 
(»epiglottis»), ett om ett tillplattadt päron påminnande, spad- 
likt brosk, som med sin smalända är fastadt vid sköld- 
brosket framtill, omedelbart ofvanför röstbandens gemensamma 
utgångspunkt. Dess bredända är riktad snedt uppåt och fri- 
stående, under det att struplocket ungefär vid sin midt är 
genom band fastadt vid tungroten. Detta har till följd, att då 
tungroten vid )>sväljande» dragés uppåt-bakåt, så dragés adams- 
äpplet uppåt, men struplocket fällas ned, så att det alldeles 
täpper igen struphufvudet upptill. — Rummet, mellan röst- 
banden och struplocket kallas struphufvudsvestibulen. 

§ 35. Hufvudets talorgraner. 

Hufvudets talorganer fördela sig närmast på trenne hål- 
rum, hvilka tillsammans med struphufvudets ventriklar och 
vestibul utgöra röstbandens ansatsrör (se s. 349 ofvan). Dessa 
tre äro svalget, näshålan och munhålan. 

I. Svalget (»fauces» eller »pharynx»), tomrummet bakom 
struphufvudsvestibulen samt därofvan ända intill gombågama 
(se III, A, 1, a nedan) och gomseglet (se därsammastädes)* 
Till sin form är det ett vidt rör, hvars utseende och storlek 
kan icke obetydligt förändras dels genom främre väggens — 
tungrotens — förskjutning, dels genom gomseglets rörelser, 
men det spelar i alla händelser en jämförelsevis obetydlig 
roll såsom talorgan. Nedåt fortsattes det bakom struphufvu- 
det af matstrupen, uppåt förgrenar det sig vid och i följd af 
bakre gombågen uti följande tvenne hålrum: 

II. Näshålan — belägen i näsan (»nasus») — ett till 
sin form föga föränderligt hålrum, som på sin nedre sida 
begränsas af gommen (se III, A, 1 nedan), och som ett godt 
stycke' ofvanom bakre gombågen genom en lodrät skiljevägg 



— 355 — 

klyfves i tvenne rum, hvilka framåt-nedåt utmynna genom 
näsborrarna, två bål som icke kunna automatiskt stängas. 

III. Munbålan (lat. »os», gen. »oris»), jämte strupbuf- 
vudet det viktigaste af alla talorganerna, är rummet mellan 
öfver- och underkäken. Detta rum är såväl till storlek som 
form ytterst föränderligt, dels på grund däraf att underkäken 
är rörlig ocb sålunda kan mot den ogörliga öfverkäken bilda 
en till sin storlek mycket varierande — störst vid »gäspning», 
minst vid slutna tänder — käk vinkel, dels på grund af den 
stora rörligheten och föränderligheten hos de flesta af de par- 
tier i båda käkarna, som i första band bilda munhålans väg- 
gar. Genom tändernas sammanslutande delas munhålan i 
tvenne delar (en inre och en yttre): 

A. Den inre munhålan, begränsad af följande trenne 
organer: gommen, tungan och tänderna. 

1. Gommen, den inre munhålans tak, delas närmast 
i två delar: 

a) Den bakre eller mjuka gommen, äfven kallad gom- 
seglet (»velum»), en framåt-uppåt stigande, rörlig muskel- 
skifva, som ungefar vid sin midt är tvärtöfver genomdragen 
af en bågformig, å båda sidorna ända till tungroten nedlö- 
pande muskel, främre gombågen, och b vars bakre- undre 
kant utgöres af ännu en dylik, i svalget nedlöpande, muskel: 
bakre gombågen. Mellan gombågarna, men närmare den 
främre, utlöper gomseglet i en rätt ned hängande flik: tung- 
spenen (»uvula»).^ 

b) Den främre eller hårda gommen (»palatum»), som 
byggd af ben sträcker sig ungefär från de bakersta oxeltän-' 
demas sammanbindningslinje fram till tänderna, och som in- 
delas i 

a) Gomtaket eller höga gommen (»cacumen»), det 



^ De på sidorna, tämligen långt ned, genom hvar sitt hål framstic- 
kande båda körtelmassor, som kallas »mandlarna» (eller »tonsillema») ha 
ingen användning som talorganer. 



— 356 — 

konkava hvalf, som utgör den hårda gommens bakre, större 
och högt belägna parti. 

/?) Tandvallen eller låga gommen ^ (»alveoli»), gom- 
mens hästskoformiga konvexa framsida, nedtill slutande med 
tandköttet (»gingiva»), som omsluter tandrötterna. 

2. Tungan (»lingva»), det viktigaste talorganet inom 
munhålan, bildar dess golf och är en platt, långsträckt muskel 
af den största och allsidigaste rörlighet. Den främsta delen 
(»framtungan») är fri och kan högst betydligt uttänjas, så 
att den skjuter ut ur munnen. Den öfriga delen är medelst 
tungbandet m. m. undertill fastad vid underkäken. Hos tun- 
gan har man att särskilja följande: 

a) Tungspetsen (»apex», gen. »apicis», eller »corona»), 
tungans framkant, hvilken i tungans hvilande läge stöter emot 
undre framtänderna. 

b) Tungans båda sidokanter (»latera»). 

c) Tungans öfre yta (»dorsum»), som lämpligen in- 
delas i tre partier, mellan hvilka dock gränsen helt naturligt 
är tämligen sväfvande och godtycklig: 

a) Tungbladet (»praedorsum»), det främsta partiet. 

/?) Tung ryggen (»mediodorsum»), midtpartiet. 

;') Tungroten (»postdorsum»), det bakersta partiet. 

3. Tänderna (»dentes»), den inre munhålans väggar, 
äro dels öfver-, dels undertänder, de förra i öfver-, de sed- 
nare i underkäken. Undertänderna äro af mycket ringa be- 
tydelse såsom talorganer, och äfven öfvertänderna höra icke 
till de viktigare bland dessa. Hos öfvertänderna komma i be- 



^ Äfven kallad »tandlådsvallen», »öfre tandvallen», »tandvallslisten», 
»tandvallarna» eller — och detta hittills väl oftast — alveolerna, hvil- 
ket sistnämnda ord i denna sin förmodligen allra vanligaste användning, 
nämligen såsom språkvetenskaplig term, emellertid saknas i Svenska Aka- 
demiens ordbok (där dock det däraf härledda ordet »alveolar» är upptaget, 
ehuru visserligen med en olämplig hänvisning till den anatomiska termen 
alveol »tandhåla»). 



— 357 — 

traktande dels deras inre sida, dels deras undre kant, hvilken 
sednare hos framtänderna kallas tandeggen. 

B. Den yttre munhålan, begränsad inåt af tänderna 
(och tandköttet), utåt af följande två organer: 

1. Kinderna, ett par mycket rörliga muskelpartier, 
som kunna betydligt både utspännas och indragas liksom 
ock på andra sätt förskjutas, vanligen i sammanhang med 
läpparnas rörelser. Härigenom möjliggöras en mängd modi- 
fikationer af munhålans form. 

2. Läpparna (»labia») stå i omedelbart sammanhang 
med kinderna, af hvilka de kunna anses utgöra det främsta 
partiet, liggande framför hörn- och framtänderna samt genom 
munöppningen (eller, om man så vill, »läppöppningen») kluf- 
vet i tu uti öfverläppen och underläppen. Båda äro 
ytterst rörliga och kunna icke blott öppnas (mer eller mindre) 
och slutas, utan ock i viss mån framskjutas, hvarigenom de 
punkter, där de båda läpparna löpa samman, mungiporna, 
bringas att närma sig till hvarandra. Omvändt kunna mun- 
giporna med kindernas tillhjälp dragas abnormt åtskils. 



Soreen, Vårt språk, Bd I. 24 



TREDJE KAPITLET. 
Talorganemas verksamhet eller artikulationen. 

(Fonetisk fysiologi). 

§ 36. Indelning af talorganerna efter deras olika 
verksamhetsart. 

Alltefter sin förmåga af spontan (rörelse och annan) 
verksamhet kunna talorganerna indelas i aktiva och passiva. 
Aktiva äro mellangärdet, bukens och bröstkorgens respirations- 
muskler, de muskler som sätta kannbrosken och sålunda 
medelbarligen röstbanden — bvilka vi därför räkna såsom 
sekundärt aktiva organer — i rörelse samt de som spänna 
röstbanden; vidare gomseglet, tungan, kinderna och läpparna. 
Passiva äro däremot lungorna, luftstrupen och strupbufvu- 
det — där dock kannbrosken och röstbanden äro sekundärt 
aktiva — liksom ock väsentligen svalget och näshålan, hvil- 
kas muskler äga endast en ytterst inskränkt aktivitet. 

Alltefter sitt mer eller mindre genomgripande inflytande 
på ljudbildningen kan ett talorgan uppträda på något af föl- 
jande tre sätt: 

1. De luftförande organerna ha blott till uppgift att 
bringa luft till (och ifrån) ljudkällorna (se 2 nedan). De 
»mata» alltså dessa med luft, som ju är en nödvändig förut- 
sättning för ljudets uppkomst. På sådant sätt verka: aktivt, 
dvs. såsom en verklig »motor», mellangärdet (i synnerhet 
verksamt hos män) och bröstkorgens respirationsmuskler (i 
synnerhet verksamma hos kvinnor), i det de genom sina 



— 359 - 

rörelser reglera in- och utandningen; passivt, dvs. såsom blott 
luftkanal, lungorna, luftstrupen och hela ansatsröret. 

2. De (primärt) ljudbildande organerna ha till upp- 
gift att i första hand alstra ljud. Man kan urskilja två olika 
slag af ljudkällor: 

a) Den nedre ljudkällan utgöres af struphufvudets 
aktiva organ, röstbanden, hvilka kunna bilda såväl (sam- 
mansatta) toner som buller (jfr § 30, A och B). 

b) De öfre ljudkällorna utgöras af ansatsrörets aktiva 
organer: gomseglet, tungan, underläppen — för hvilken rent 
individuellt undre framtänderna kunna vikariera (se § 42, 
10, b) — och i mindre grad öfverläppen samt rent undantagsvis 
kinderna (i och för vissa »sugljud», se s. 361 nedan). Äfven 
i näshålan kan undantagsvis ljud bildas (vid s. k. fnysning). 
Alla dessa de öfre ljudkällornas produkter äro buller, med 
det enda undantag att läpparna kunna bilda det slags nästan 
enkla toner (jfr § 31, s. 346), som kallas »hvisslingar» (se vi- 
dare § 40, 3). 

Vi finna alltså, att alltefter de ljud, som af de ljud- 
bildande organerna alstras, dessa organer kunna indelas i 
dels tonbildande: röstbanden och i viss mån läpparna; 
dels bullerbildande: röstbanden, gomseglet, tungan, läp- 
parna och i viss mån kinderna och näsan. Sorlen (jfr § 
30, C) däremot bildas i regeln genom samtidig verksamhet 
af det tonbildande organet i nedre ljudkällan (alltså röst- 
banden) och ett bullerbildande organ i en öfre ljudkälla. 
Endast alldeles undantagsvis kan ett sorl bildas af ett talor- 
gan ensamt, t. e. af röstbanden vid »mumlande» (se s. 373), 
af tungan vid s. k. tunghvissling eller af läpparna vid »prust- 
ning», men i alla tre fallen är företeelsen utan språklig an- 
vändning och betydelse. 

3. De resonansbildande organerna ha endast till 
uppgift att skapa resonans åt de i ljudkällorna alstrade lju- 
den, därigenom visserligen mer eller mindre modifierande 



— 360 — 

dem. På sådant sätt verka: passiNl, dvs. såsom blott reso- 
nansrum, ansatsröret (dels i sin helhet, dels i och genom 
sina särskilda delar) och vid s. k, brösttoner (se s. 372 nedan) 
äfven luftstrupen samt lungorna, alltså de delar af talappa- 
raten som äro hålrum (kaviteter); aktivt gomseglet, tungan, 
läpparna, underkäken och kinderna, i det dessa fasta krop- 
par genom sitt olika läge modifiera de ifrågavarande reso- 
nansrummen till form, storlek och antal. Detta sker antin- 
gen genom (hel eller partiell) spärrning, s. k. klaifbildning, 
eller genom talorganernas uttänjning, s. k. utdrag. På förra 
sättet verka gomseglet, tungan och läpparna, på det sednare 
underkäken och kinderna samt i viss mån äfven de nyss 
nämnda klaifbildande organema. 

§ 37. De luftförande organernas artikulation. 

Alltefter mellangärdets och bröstkorgens olika verksam- 
hetssätt ha de luftförande organema att uppvisa två väsent- 
ligen olika artikulationer: 

1. Inspiratorisk artikulation eller »inandning», då 
mellangärdet sammandrages och sänkes, resp. bröstkorgen 
vidgas, och lungorna i följd däraf svälla ut samt luft utifrån 
genom ansatsröret och luftstrupen insupes. Ljudbildning 
under inandning, ledande till s. k. inspiratoriska ljud, 
är öfverhufvud sällsynt, oftast förekommande vid hvissling 
och hviskning. Emellertid kan undantagsvis hvilket som 
helst fonem så bildas, t. e. om det frambringas under »gäsp- 
ning», eller då man ej har tid att »hämta andan» ljudlöst 
— exempelvis då man räknar i kapp med en annan — eller 
då man, såsom vid »buktalning», vill förställa rösten, för 
hvilket ändamål inspiratorisk artikulation är ett synnerligen 
godt medel. Särskildt ofta uttalas så ordet ja, som därige- 
nom får en bismak af likgiltighet. Endast ett fåtal — snarast 
oartikulerade — ljud, alla perspirerade (se s. 370), bildas i 
svenskan alltid på detta sätt, då de begagnas som interjek- 



— 361 — 

tionella meningar med en viss specifik betydelse, som annars 
icke tillkommer dem, men som förklaras däraf, att dessa läten 
(jfr I, 17 flf.) äro naturliga följder af vissa organsensationer. 
Sådana äro t. e. a i betydelsen »H vilken härlig doft I Måtte 
jag få mer däraf! )>; hm, dvs. perspirerad nasal resonant (jfr 
§ 50, D, 3), i betydelsen »Luktar det icke här någonting, hvad 
det nu kan vara?»; f och s i betydelsen »Aj, hvad det svi- 
der!», närmast på läpparna, resp. tungbladet, men sedan 
äfven öfverfördt till att gälla om t. e. fingerspetsarna o. a. 

Från inspiratoriska ljud äro att skilja de ofta med dessa 
förväxlade sugljuden, hvilka bildas hvarken medelst in- 
eller utandning, utom genom att läppar, tunga eller kinder 
suga sig fast vid hvarandra eller vid gommen eller tänderna och 
sedan mer eller mindre hastigt slitas loss, ett artikulationsätt 
som icke hindrar att såväl in- och utandning som rösttons- 
bildning kunna samtidigt fortgå obehindradt, enär de vid 
sugljuden ifrågakommande luftförskjutningarna ej sträcka sig 
längre än till munhålan. Åtskilliga dylika ljud — mest be- 
kanta från hottentottskan och sulukafTriskan (t. e. det ljud 
som klumpigt nog återges med cete i namnet Ceteivayo) — 
användas äfven af oss, men knappast annat än till hästar. 
Dessa äro de s. k. smackningarna, som alltefter artikula- 
tionsstället äro af flera slag — bilabiala, apikoalveolara, dorso- 
alveolara m. fl. (jfr s. 380 AT. nedan) — alla med betydelsen 
»sätt dig i gång!» eller »raska på!» i olika nyanser. I samma 
betydelse kan äfven i samma passiva hästspråk (se I, 10) 
förekomma ett »kyssljud», som är ett sugljud bildadt med 
framskjutna läppar. 

2. Exspiratorisk artikulation eller »utandning», då 
mellangärdet slappas och höjes, resp. bröstkorgen samman- 
drages, samt lungorna i följd af sin elasticitet hopdraga sig 
och luften utströmmar. Ljudbildning under utandning, le- 
dande till s. k. exspiratoriska ljud, är den i fråga om 
nästan alla språkljud normala och vanliga. 



— 362 — 

Hvarje exspirationsström måste förr eller senare afbr}'- 
tas af en inspirationsström, om ej förr så då ej mera luft kan ur 
lungorna utandas; man måste »hämta andan». Men den kan äf- 
ven dessförinnan afbrytas genom att man »håller andan», dvs. 
hvarken använder in- eller exspiration. I båda fallen uppstå 
exspi^atoriska pauser, hvilka emellertid icke omöjliggöra, 
att vissa ljud samtidigt frambringas, t. e. vissa smackningar 
och några andra explosiva ljud. Således äro dessa pauser 
att skilja från akustiska pauser ~ ögonblick af tystnad, 
afbrott i ljudandet — då talapparaten icke producerar något 
ljud, hvilket icke hindrar, att den kan vara i verksamhet för 
att förbereda kommande ljud, eller att exspiration samtidigt 
kan äga rum, t. e. i form af ljudlös utandning eller vid mun- 
hålans stigande spänning under den akustiska paus, som be- 
tecknas medelst det första p i tappa. Sådana akustiska pau- 
ser som den i det sistnämnda fallet föreliggande kallas, enär 
de uppstå i och genom själfva artikulationen, lämpligen för 
artikulerade pauser (se vidare § 47). Sammanfaller, så- 
som ofta är händelsen, en exspiratorisk paus med ett afbrott 
äfven i de öfriga talorganernas verksamhet, så har man en 
absolut paus — afbrott i hela artikulationen — dvs. tal- 
apparaten verkar såsom sådan icke alls, vare sig ljudbildande 
eller Ijudmodifierande eller ens Ijudpreparerande, utan åter- 
går till sitt »indifTerensläge», till hvila. En sådan paus är 
naturligtvis alltid på samma gång en akustisk paus. 

Hvarje fonem, större eller mindre, som är inneslutet 
mellan tvenne absoluta pauser, kallar jag, i väsentlig öfver- 
ensstämmelse med gängse språkbruk, en fras. Frasernas 
storlek kan vara högst skiftande — från ett ljud till några 
tjog ljud — dels hos olika individer, dels hos samma indi- 
vid under olika förhållanden, och den beror dels på fysiskt 
tvingande omständigheter såsom lungornas kapacitet, krop- 
pens syrgasbehof m. m., som är bestämmande för and- 
hämtningsbehofvet, dels på relativt frivilligt hänsynstagande 



— 363 — 

till logiska och andra psykiska faktorer. Så t. e. kan me* 
ningen »O huru ofta har jag icke tänkt på dig under de 
sista fem åren I» uttalas såsom en, två, tre, fyra eller ännu 
flere fraser, i hvarje särskildt fall med någon skiftning i be- 
tydelse och stämningsvärde. Till öfverdrift går det logiska 
hänsynstagandet hos vissa talare, som pausera nästan mellan 
hvart ord. Att ge pauserna rätt antal, plats och tidsutdräkt 
är en af de viktigaste uppgifterna för utöfvaren af )>det munt- 
liga föredragets konst», för hans s. k. frasering. Se vidare 
Prosodien. 

Talets exspirationsström har icke under hela sin till- 
varo samma grad af styrka, beroende på styrkan af den eller 
de stötar, hvarigenom mellangärdet, resp. bröstkorgen, pres- 
sar ut luften. Är strömmen än så kort, kan man dock nästan 
alltid iakttaga ett tilltagande (»crescendo») och sedan ett af- 
tagande (»decrescendo») i dess styrka. Är en fras icke af 
minimal längd, så följer på aftagandet i styrka åter ett till- 
tagande osv., hvarigenom vissa delar af frasen framstå såsom 
mera markerade (»starka», »fortes», se s. 344 ofvan) än andra 
(»svaga», »lenes») ^ De förra fonemerna, de som ha större 
»intensitet» eller, som det ofta heter, exspiratorisk accent*, 
sägas vara »accentuerade», de sednare däremot »oaccentue- 
rade»". Växlingen mellan båda innebär s. k. rytm. De ac- 



^ såsom dansken Forchhammer visat, beror detta ofta eller kanske 
vanligen icke direkt på luftströmmens styrka, utan samma intryck kan 
åstadkommas genom att röstspringan göres smalare, resp. bredare, hvadan 
den kommer att bereda luftströmmen ett större, resp. mindre, motstånd, 
hvilket bringar röstbanden i starkare, resp. svagare, svängningar. Se O. 
Jespbrsen, Fonetik, s. 354 (T. 

' Om den mångtydiga termen »accent» se min framställning i Nor- 
disk famiijebok, ny uppl. (utförligare i första upplagans Supplement). 

' Är en hel fras starkare än en annan, så plägar den förra — myc- 
ket oegentligt — sägas vara uttalad »med hög röst» eller »högljudt», den 
sednare »med låg röst» eller »lågmält», uttryck som dock stundom syfta 
på sonpriteten (se s. 344), icke på intensiteten, t. e. då en energisk hvisk- 
ning säges vara mindre högljudd än ett lågmält tal med röstton. 



— 364 — 

centuerade fonemerna ha emellertid icke alla samma grad af 
styrka, de oaccentuerade icke samma grad af svaghet, utan fin- 
nas å båda hållen en mängd skiftningar alltifrån den svaga- 
ste hviskning upp till det kraftigaste »gallskrik». 1 vanligt 
normalt tal förekomma dock blott ett fåtal grader och bland 
dessa ett intensitetsmaximum, som sällan öfverskrides, lik- 
som ock ett intensitetsminimum, som sällan underskrides. 
Ett fonem, som sträcker sig från och med ett intensitetsmaxi- 
mum intill — men icke till och med — ett annat, närmast 
följande dylikt (eller till en absolut paus), kallas en (språk-) 
takt. Fonemet mellan en absolut paus och ett närmast föl- 
jande intensitetsmaximum kallas upptakt. Takterna kunna 
vara af mycket varierande storlek och sammansättning. Ut- 
talas t. e. den nyss (se s. 363 ofvan) citerade meningen såsom 
en fras, så får den vanligen sex takter af följande utseende^: 
»O huru I ofta har jag icke | tänkt på dig under de { sista | 
fem I årenl»; däremot uttalad såsom fyra fraser följande in- 
delning: »O — huru I ofta — har jag icke I tänkt på dig — 
under de i sista { fem | årenl»;| såsom två fraser: »O huru | ofta 
har I jag icke tänkt på | dig — under de i sista fem | åren!»; 
och ännu flere sätt kunna tänkas. I vanliga fall är således 
rytmen obunden. Äro däremot taktema lika långa eller åt- 
minstone till sin tidsutdräkt bestämda af ett visst mått, så 
har man »bunden» rytm eller s. k. meter. 

En' takt kan således icke uppvisa mer än ett intensi- 
tetsmaximum. Däremot kan den alltförväl innehålla flera 
intensitetsminima. Ett fonem, sträckande sig från ett inten- 
sitetsminimum till det nästföljande, kallas exspiratorisk 
stafvelse eller tryckstafvelse. En dylik kan alltså sägas 
vara frambragt medelst en exspirationsstöt, om man under 
»stöt» sammanfattar luftströmmens crescendo och decrescendo 
(mellan hvilka naturligtvis ligger ett relativt intensitetsmaxi- 



' Jag betecknar gränsen mellan tvä takter med {, mellan upptakt 
och takt med i, mellan två fraser med — . 



— 365 — 

muniy som icke är att förväxla med det ofvan nämnda för 
ett »accentueradt» fonem karakteristiska, så att säga absoluta, 
intensitetsmaximum). Skulle intensitetsminimum, dvs. staf> 
velsegränsen, inträffa under det att artikulationen för öfrigt 
är oförändrad, så blir naturligen det ljud, som just för till- 
fallet produceras, genom stafvelsegränsen i viss mån afklippt 
i tvenne halfvor, hvilka tillsammans kallas en geminata 
(dvs. dubbelljud), t. e. /f i strofform, straffa, rr i förridare, 
förre, ss i vissångare, vissa, oo i oodlad^ åå i zoologi. En ge- 
minata är alltså ett fonem, som är fördeladt på två ^ tryck- 
stafvelser, men för öfrigt alltigenom är produceradt med en 
och samma slags artikulation. Skulle däremot inom ett på 
för öfrigt enhetligt sätt artikuleradt fonem visa sig en helt 
obetydlig, öfvergående intensitetsminskning — icke ett »ab- 
solut» intensitetsminimum, ledande till uppkomsten af en verk- 
lig stafvelsegräns — så kallas det på sådant sätt först de- 
crescenderande och sedan crescenderande fonemet för cir- 
kumflekteradt, t. e. fån, jå (ofta skrifna faan, joo) jämte 
och med något annan färg än fan, jo. Gränsen emellan ett 
gemineradt och ett cirkumflekteradt fonem är emellertid 
mycket svår att uppdraga och väl till stor del godtycklig. Se 
vidare Prosodien. 

Platsen för ett intensitetsminimum eller -maximum 
är i viss mån afhängig af den talandes fria val. Så t. e. 
afdela vi vanligen snö-rånna, men snör^ånda; antingen As-ien 
eller A-sien eller A^si-en; både Au^gust och A^u-gust. Men 
det går icke för sig att uttala Asien enstafvigt, icke heller att 
i August förlägga ett intensitetsmaximum på g och endast 
med svårighet att vid ett tvåstafvigt uttal Au-gust låta första 
stafvelsens intensitetsmaximum uppbäras af u. Detta allt 
beror därpå, att vår valfrihet inskränkes i det stora hela till 



^ I svenska dialekter och i lägre riksspråksstil förekomma dock äf- 
ven geminator, som äro fördelade på ända till tre stafvelser, t. e. en ann'nn 
en annan en, då ä' älva det är elfva. 



— 366 — 

de grupperingar, som äro en naturlig följd af ljudens rela- 
tiva »sonoritet» (se s. 344 ofvan), dvs. deras af vår fria vilja 
oafhängi^a hörbarhetsgrad. De olika ljudens sonoritet är i 
hög grad olika och beror visserligen i första hand på hör- 
selorganernas större eller mindre mottaglighet för det ena 
eller andra ljudet, men i andra hand dock på ljudens egen 
akustiska beskaffenhet. Den är t. e. större hos toner (t. e. a) 
än hos sorl (t. e." u) och större hos sorl än hos buller (t. e. /), 
större hos durativa ljud (t. e. s) än hos momentana (t. e. O» 
större hos ljud med stort resonansrum (t. e. a, d) än hos 
sådana med litet (t. e. i, y) osv., detta äfven om exspirations- 
styrkan hos båda ljuden är lika stor eller rentaf större hos 
det mindre sonora ljudet. Därför kan man ej utan en viss 
svårighet tvinga ett mindre sonort ljud att uppbära ett in- 
tensitetsmaximum samtidigt med att ett i dess omedelbara 
grannskap befintligt spnorare ljud tvingas ned till ett inten- 
sitetsminimum. Det är t. e. omöjligt eller så godt som omöj- 
ligt att uttala tak eller tam enstafvigt med intensitetsmaxi- 
mum förlagdt till A: eller m. Detta därför att en rad af på 
hvarandra följande ljud äfven i fråga om sonoritet ordna sig 
^ — och detta så att säga själfmant — rytmiskt, så att sono- 
ritetsmaxima och -minima uppstå. Ett fonem, som är be- 
läget mellan tvenne dylika minima, kallas sonoritetsstaf- 
velse eller Ijudstaf velse. Det ljud inom en tryckstafvelse, 
hvilket innehar sonor itetsmaximum, kallas denna stafvelses 
sonant eller själfljud \ de öfriga ljuden äro dess kon- 
sonanter eller medljud. Tryckstafvelse och Ijudstafvelse 
sammanfalla långt ifrån alltid. Så t. e. har fonemet solar 
visserligen både två tryckstafvelser och två Ijudstafvelser, men 
under det att gränsen mellan de båda Ijudstafvelserna alltid 
och oföränderligen utgöres af /, som representerar sonoritets- 



^ Sämre termer för samma sak äro de ej sällan brukade »syllabiskt 
ljud» eller »stafvelsebildande ljud». 



— 367 — 

minimum (och som lika väl kan sägas tillhöra båda staf- 
velsema som ingendera), så är gränsen mellan de båda 
tryckstaf\'elserna flyttbar, så att man kan säga vare sig so-lår 
eller sol-år, dvs. gränsen — här intensitetsminimum — faller 
antingen näst före eller näst efter I, allteftersom intensitetens 
crescendo tager sin början med / eller först med å. Asien 
utgör alltid och nödvändigtvis två Ijudstafvelser, men uttalas 
vanligtvis som tre tryckstafvelser. Spotskt uttalas alltid som 
en tryckstafvelse, men utgör fem Ijudstafvelser (s-på-ts-k^t), 
osv. ^ Se utförligare härom i Prosodien. 

§ 38. De ljudbildande organernas artikulation. 

Hos de ljudbildande organerna förefinnas följande möj- 
ligheter i fråga om artitulationssättet: 

1. Öppen (eller »apert») bildning, då det aktiva or- 
ganet har på en viss punkt närmat sig det passiva (eller ett 
annat aktivt organ) så föga, att genom ifrågavarande när- 
mande intet hinder lägges i vägen för exspirationsströmmen 
och följaktligen intet ljud, åtminstone icke på detta artikula- 
tionsställe, bildas. 

2. Sluten (eller »klusil») bildning, då det aktiva or- 
ganet har på en viss punkt slutit sig alldeles intill det passiva 
(eller ett annat aktivt organ) och detta så pass fast, att ex- 
spirationsströmmen fullständigt afspärras och således intet 
ljud (på detta artikulationsstäFle) kan bildas, så länge »kon- 
takten» (spärrningen) varar. Denna kan upphäfvas antingen 



^ Det är emellertid en ytterlig öfverdrift i riktning af att framhäfva 
omotsvarigheten mellan tryck- och Ijudstafvelse, då Bråte (Nystavaren III, 
115) påstår skilUng, ångest himmelsk o. a. ord med akut taktform utgöra 
blott en tryckstafvelse och t. e. ölbrygge-ri, elektrici-tet ancienni-tet ha 
hvardera blott två sådana. En motsatt och enligt min mening lika ohåll- 
bar ytterlighet i alldeles motsatt riktning representerar Jespersen, då han 
(Fonetik s. 546 f.) nekar hvarje motsatsförhållande mellan sonoritets- och 
exspirationsstafvelse. anser det förra begreppet f5r grundläggande och det 
sednares uppställande för alldeles onödigt. 



— 368 — 

alldeles ljudlöst eller ock så, att ett momentant (se s. 343 ofvan) 
bullerljud, en s. k. explosiva ^ (»smäll-ljud») uppstår. Detta 
åter kan ske på två olika sätt (hos nasaler och medio-margi- 
naler — se § 41 — dock blott på det sednare sättet, emedan 
ett for det förras åstadkommande tillräckligt exspirations- 
tryck här på grund af spärrningens ofullständighet ej kan 
uppnås) alltefter den förhandenvarande graden af muskel- 
spänning hos de kontakten bildande organerna ^: 

a) Sprängning af kontakten väsentligen medelst en 
exspirationsstöt, då de artikulerande organerna äro vid själfva 
artikulationsstället jämförelsevis hårdt spända och därför 
fastare sammanslutna. Resultatet af sprängningen blir en 
s. k. tennis eller sprängljud (äfven kalladt »spänd explo- 
siva»), t. e. p, t, k i gap, mat, sak. 

b) Lösning af kontakten väsentligen genom organer- 
nas egen muskelverksamhet, då dessa vid själfva artikula- 
tionsstället äro jämförelsevis slappa (eller åtminstone icke 
hårdt spända) och därför lösare sammanslutna. Resultatet 
blir en s. k. media eller lösningsljud (äfven kalladt 
»slapp» eller »icke spänd» explosiva), t. e. dels b, d, g i tub, 
bod, våg, vid hvilka ännu en svag exspirationsstöt medverkar 
till kontaktens upphäfvande, dels m, n i mat, natt, vid hvilka 
uteslutande de aktiva organernas muskelverksamhet åstad- 
kommer kontaktens upphäfvande. 

S. k. implosiva ljud, bildade vid och genom kontaktens 



^ Sämre termer för samma sak äro »klusilt ljud», »spärrljud», »knaJl- 
ljud», »slutet ljud», »stötfjud». »Muta» (dumbe) passar naturligen ej som 
namn på själfva ljudet, men väl på en bokstaf, begagnad och uppfattad så- 
som tecken for den före en explosiva gående pausen (se vidare § 47). 

' Se rörande denna svåra och mycket omstridda fråga företrädesvis 
E. SiEVERS, Grundzuge der Phonetik, 5. aufl. (1901) s. 142 f., och E. A. Meter 
i The Modern Language Quarterly, Vol. VI, n:o 3 (1904), s. 139 f. Jfr den 
något afvikande uppfattningen hos F. Auerbach i Zeitschrift fur französische 
Sprache und Litteratur XVI, 1, s. 168; väsentligen annorlunda åter O. Jesper- 
s^y, Fonetik, s. 342 och 349. 



— 369 — 

— icke upphäfvande, utan — tillvägabringande, äro svår- 
ligen möjliga att med blotta örat uppfatta. Hvad man verk- 
ligen hör och hittills vanligen benämnt en »implosiva», är 
icke ett på nyss angifvet sätt bildadt, själfständigt ljud, utan 
det näst föregående ljudets afslutning, som på sitt särskilda 
sätt modifieras alltefter den följande kontaktens artikulations- 
ställe ^ Så t. e. skilja sig för örat fonemerna knapp, knatt 
och knack, om man afbryter deras uttalande, innan någon 
p-, /- eller Ar-explosiva hunnit äga rum, icke genom något 
sorts »implosivt» p-, f- eller Ar-ljud, utan genom den olika 
beskafTade afslutningen af a-ljudet. De s. k. implosivoma 
äro således en art af glid- eller öfvergångsljud, h varom se 
närmare i § 46. 

3. Förträngd (eller »stringerad») bildning, då det ak- 
tiva organet har på en viss punkt närmat sig det passiva 
(eller ett annat aktivt organ) så mycket, att exspirations- 
strömmen icke slipper igenom det på så sätt uppkomna 
trånga passet (eller »springan») utan att alstra ett durativt 
(se s. 343 ofvan) ljud, vare sig en ton eller ett buller. Är 
det sednare händelsen, skiljer man emellan två fall: 

a) Passet är så vidt, att luften slipper igenom utan att 
försätta dess kanter i dallring. Men väl råkar den själf i 
vibration genom sin gnidning (»friktion») mot dessa kanter, 
hvilket för örat ger till resultat en hväsning. Ljudprodukten 
är således hvad man kallar en f rika t i va (»gnidningsljud», 
»rifljud») eller — särskildt i äldre arbeten — spiran t 
(»hväsljud»), t. e. f och s i fasa. 

b) Passet är så trångt — eller rentaf ersatt af en 
mycket lös tillslutning af organerna — att luften för att 
slippa igenom måste försätta dess kanter eller åtminstone den 
ena, rörliga, af dem i dallring. Det hörbara resultatet blir, 
då vibrationerna ske så långsamt, att de kunna hvar för sig 

* Se J. A. A[urén], De klusila konsonantljuden, Norrköping 1876; 
SiEVERS, Grundzuge der Phonetik, 5. aufl. s. 174 f. 



— 370 — 

urskiljas och sålunda måste uppfattas icke såsom en ton, 
utan som ett buller (se s. 342 f. ofvan), en s. k. tremulan t 
(»dallerljud»), t. e. det uppsvenska r i tre. 

De nu nämnda olika artikulationssatten äro visserligen 
gemensamma för alla ljudbildande organer, men på grund af 
den nedre och de öfre ljudkällornas olika konstruktion blir 
dock resultatet i fråga om hvartdera slaget ganska olika, hvar- 
för vi måste närmare betrakta dessa båda slags ljudkällors 
artikulationssätt hvart för sig. 

§ 39. Den nedre ljudkällans artikulation. 

Röstbanden, som utgöra den nedre ljudkällan, artikulera 
på följande sätt: 

A. Ljudspringan är till hela sin längd vidöppen, bil- 
dande ett smalt tomrum, ungefär i form af en likbent triangel 
med spetsen riktad framåt (se bild lås. 372). Sådant är för- 
hållandet vid »andning» och »pustande». Intet ljud fram- 
bringas under dylika omständigheter i själfva ljudspringan. 
Ljud, som i en öfre ljudkälla produceras, under det att ljud- 
springans artikulation är den nu nämnda, kallar jag per sp i - 
rera de eller ändade (äfven »pustade») ^ t. e. f, t,s,pi fot, sup. 

B. Ljudspringan är till hela sin längd fast tillsluten 
genom att det ena röstbandets yttersta kant lagt sig öfver det 
andras '. Så länge denna kontakt fortfar, uppstår naturligtvis 
intet ljud alls. Upphäfves den medelst lösning (se s. 368), så 
är det ljud, som därvid möjligen uppstår, för svagt för att 
af örat uppfattas och har sålunda ingen språklig användning. 
Upphäfves den däremot medelst sprängning, så uppstår där- 
vid den glottala (se s. 378) tennis (se s. 368), som i hebreiskan 
kallas »aleph», som i tyskan — utan särskildt namn eller 



^ Andra, pä grund af sin tvetydighet olämpliga, men rätt mycket an- 
vända, termer för samma sak äro »tonlösai» eller ock »klanglösa»; rent 
orimligt är »stumma». 

- Se Lermoyez, Étude expérimentale sur laphonation, s. 81 (Paris 1886). 



— 371 — 

tecken — användes före bvarje med vokal begynnande ord, 
och som i danskan uppträder ovanligt utpräglad under namn 
af »stöt» (sämre »stötton»). Afven i svenskt tal kan man få 
höra den, både omedelbart före och efter vokal; men endast 
rent undantagsvis äger den någon språklig betydelse, såsom 
då ett ja, nå genom denna explosiva afslutning erhålla en 
bismak af förargad sinnesstämning. Ofta förekommer den 
vid »suckande» och synnerligen kraftig vid »stånkning», som 
är en glottal afTrikata (se s. 402 nedan), samt ännu mera för- 
stärkt vid »hostning». 

C. Vid förträngd artikulation, alstrande ljud — den 
s. k. rösten — kan, såsom ofvan § 38, 3 nämnts, två hufvud- 
sakliga fall inträfTa: 

1. Ljudspringan är så pass öppen, att ett blott gnid- 
ningsljud, en glottal frikativa — röstbullret — uppstår. 
Alltefter springans större eller mindre vidd blir detta ljud 
något svagare eller starkare, så att man kan indela röstbullret i: 

a) Aspiration, uppstående då springan är jämförelse- 
vis vid. Ljud alstrade under dylika förhållanden kallas 
aspirerade ^ eller, efter det för dem alla gemensamma skrif- 
tecknet, h-ljud. 

b) H viskning, uppstående vid jämförelsevis trång 
springa. Ljud alstrade under dylika förhållanden kallar jag 
persifflerade eller hviskade. Sådana förekomma blott så- 
som en tillfällig ersättning för de tonande (se 2, a nedan), 
och då aldrig någon betydelseskiftning är förbunden med 
detta utbyte af det ena slaget af ljud mot det andra, så sakna 
de hviskade ljuden egentligt språklig betydelse och intresse. 
Språkligt betydelselösa äro därför naturligtvis ock de tre olika 
slag af hviskning, som man kan urskilja: a) »sakta hvisk- 
ning», då hela ljudspringan bildar en lång, smal öppning; P} 
»vanlig hviskning», då röstspringan är tillsluten, men and- 
ningsspringan står öppen (se bild 2 å s. 372); y) »hes hvisk- 

^ Icke att förväxla med »aspirator», om hvilka se s. 402 nedan. 



— 372 — 

ning», då ljudspringans båda delar förhålla sig som i näst 
föregående fall, men samtidigt den falska ljudspringan är till 
sin främre del sluten. 

2. Ljudspringan är så pass sluten, att röstbanden råka 
i dallring K Härvid kunna två olika fall förekomma: 

a) Ske vibrationerna tillräckligt hastigt och regelbundet, 
uppstår en ton (jfr s. 342 och 346 f.), den s. k. rösttonen 
i(»vox)), gen. »vocis»), som kan vara af två, språkligt sedt betj^- 
delselösa, men musikaliskt viktiga, slag (se bilderna 3 och 4 här 
nedan): d) »bröstton», då hela ljudspringan från början ligger 
löst tillsluten och efter hvarje vibration återgår till detta läge; den 
stora sonoriteten hos brösttoner beror bland annat därpå, att 
härvidlag i motsats mot förhållandet annars äfven luftstrupen 
(nedom ljudspringan) och lungorna tjänstgöra som resonans- 
rum; fi) »falsett» eller »hufvudton», då ljudspringan icke är 
fullt sluten framtill, utan där alltjämt bildas en verklig springa, 
så pass bred att den aldrig, vare sig vid vibrationerna eller 
mellan dessa, fullkomligt stänges ^. — Ljud, alstrade under 
det att röstton frambringas i ljudspringan, kallar jag per- 
tonerade eller tonande ^ 




<J^ Åo cUL 



1. Andning. 2. Hviskning. 3. Bröstton. 4. Falsett. 
Höstbanden (efter Bremer, Deutsche Phonetik). 



^ Detta kan visserligen ofta inträffa äfven vid /i-^ud, särskildt oni 
de äro placerade mellan två tonande ljud; men den ton, som härvidlag 
uppstår hos ett h, är så svag, att den af de flesta öron icke uppmärksam- 
mas eller ens förnimmes. Se E. A. Meter, Stimmhafles H (i Die neueren 
Sprachen VIII, 260 ff.), Marburg 1900; Sievers, Grundzuge der Phonetik^ 
5. aufl., s. 112. — En besläktad företeelse är det nedan (s. 373) omnämnda 
»mumlandet». 

* Se närmare härom Lermoyez, citerad hos Jespersen, Fonetik, s. 288. 

' Andra, rätt vanliga, men tvetydiga och därför olämpliga termer för 
.samma sak äro »klingande», »sonora», »betonade» och »stämda». 



— 373 — 

Är ljudspringans tillslutning ovanligt lös eller rent af 
ofullkomlig, så uppstår ett mellanting mellan röstton och 
hviskning, det s. k. mumlandet, en blandning af ton och 
buller, alltså ett af röstbanden ensamma alstradt sorl (jfr 
s. 359) K 

b) Ske vibrationerna tillräckligt långsamt, uppstår en 
tremulant (se § 38, 3, b). Denna är det såsom verkligt språk- 
ljud sällsynta »glottala ny, hvilket emellertid vid missnöjdt 
»stönande» och »brummande» är en mycket vanlig företeelse. 
Synnerligen kraftigt uppträder det vid ett visst slags »hark- 
ling». Hos personer med s. k. »knarrande» röst får det ofta 
utgöra ersättning för rösttonen. 

,^ 40. De öfife Uudkällornas artikulation. 

■ • 

Såsom i § 36, 2, b nämnts kunna i ansatsröret språk- 
ljud bildas genom gomseglets, tungans eller underläppens 
aktiva användning. Vi skola här taga hvartdera af dessa 
organer för sig i betraktande. 

1. Gomseglet i sin helhet frambringar väl inga andra 
språkljud än de velo-faukala (jfr s. 354 ofvan) nasala (se 
s. 375 nedan) explosiv or, som uppstå, då det ansluter sig 
till bakre svalgväggen och sedan lossas därifrån, detta an- 
tingen genom sprängning (se § 38, 2, a), t. e. p och t i köp- 
man och slitna, eller genom lösning (se § 38, 2, b), t. e. b 
och d i kubmått och ludna. En inspiratorisk (se § 37, 1) 
velar oral tremulant frambringas vid »snarkning» och en 
motsvarande nasal sådan — dock uppblandad med frikativa 
elementer — vid (inspiratorisk) »snörfling», men dessa an- 
vändas, såvidt jag vet, icke såsom språkljud. Däremot al- 
strar en del af gomseglet, nämligen tungspenen — helst i 
sammanhang med höjning af tungroten — en uvular tre- 
mulant med språklig användning. Denna är det från t. e. 



^ Se närmare Sievbrs, a. st. s. 29 ; Jespersbn, a. st. s. 355 f. . 
Noreen, Vårt språk, Bd I. 25 



— 374 — 

franskan (särskildt i Paris) och vissa sydsvenska nejder 
(särskild! i Skåne och Blekinge) bekanta starkt »skorrande» 
r-ljudet, vare sig pertoneradt (») eller perspireradt (»). Syn- 
nerligen kraftigt frambringas det, och då företrädesvis per- 
spireradt, vid vanlig »harkling», t. e. då man fått ett fiskben 
i halsen. 

2. Tungan däremot artikulerar medelst någon af sina 
många olika delar såväl mot svalgväggen som mot gommens 
alla delar från och med tungspenen till och med tandköttet 
och dessutom mot tandeggen — vid »/i;i» stundom till och 
med mot öfverläppen — alstrande både explosivor, frikativor 
och tremulanter. Exempel på dessa ljud anföras nedan i 
J5 42, 2, b - 9, a och 10, a (»lingvala» ljud). 

3. Underläppen .artikulerar endast mot tandeggen 
(alltså labio-dentalt) och mot öfverläppen (alltså labio-labialt). 
I förra fallet kan den svårligen alstra annat än frikativor, 
t. e. / och v i fåvitsk; däremot i det sednare såväl explosivor, 
1. e. b och p i bröd och spå, som frikativor, t. e. engl. w och 
wh, spanskt b i Habana, ty. w i zweL I passivt djurspråk 
förekommer äfven en labio-labial tremulant, den som teck- 
nas med ptr i ptro (till hästar), samt labio-labial tonbildning, 
den s. k. hvisslingen, som användes till hundar och hästar, 
men i viss mån äfven ingått i gatpojkars slangspråk o. d. 

§ 41- De resonansblldande organernas artikulation. 

De resonansbildande organema (se § 36, 3) kunna både 
i olika utsträckning och på olika sätt tagas i anspråk vid 
ljudbildningen. Man har härvidlag att urskilja följande möj- 
liga artikulationer: 

A. Munhålan är stängd medelst klaff, bestående af 
antingen läpparna eller tungan. Under dylika förhållanden 
kan ljudbildning nästan blott i nedre ljudkällan med framgång 
företagas (jfr särskildt 1 nedan). Två specialfall föreligga: 



— 375 — 

1. Näshålan är afstängd medelst klaff, bestående af 
gomseglet, som fast anslutit sig till bakre svalgväggen, så att 
exspirationsströmmen ingenstädes kan slippa ut ur an- 
satsroret. Alstras nu röstton i den nedre ljudkällan, så upp- 
står hvad man lämpligen kan kalla en klusil eller ett spärr- 
ljud (ty. »blählaut))), som naturligtvis icke kan ljuda 
längre än till dess att ansatsröret ända intill de båda 
klaffarna pressats fullt af luft från lungorna. Af denna art äro 
de ljud, som vi beteckna med det första b i gubbe, vid hvars 
bildning läpparna bilda klaff för yttre munhålan; det första d i 
rådda, hvarvid tungbladet mot tandköttet bildar klaff för 
inre munhålan; och det första g i tigga, hvarvid tungryggen 
mot gomtaket bildar klaff ungefar midt i inre munhålan. — 
Spärrljuden äro alltid tonande, emedan under pågående klu- 
sil artikulation i ansatsröret ingen annan ljudbildning i nedre 
ljudkällan förmår göra sig gällande för örat än rösttonen, 
under det att t. e. hvisknings- och aspirationsljudeh blifva 
ohörbara liksom ock alla försök till ljudbildning i ansats- 
röret. 

2. Näshålan är öppen, dvs. gomseglet hänger slappt 
ned, så att exspirationsströmmen kan gå ut (endast) genom 
näsan. Äger nu ljudbildning någonstädes rum, så erhålles 
en nasaP eller ett näsljud. Ett dylikt har i likhet med klu- 
silerna olika resonans alltefter den till munhålan hörande 
klaffens belägenhet, enär detta läge afgör, huru stor del af 
munhålan det är, som jämte näshålan skall utgöra det ifrågava- 
rande ljudets resonansrum. Exempel på hithörande ljud med 
labio-labial (se § 42, 10, c) klaff bildning äro m i lampa, p i köp- 
man, b i kubmått; med labio-dental (se § 42, 9, b) klaffbildning 
m i kamfert; med dorso-gingival (se § 42, 8, a) n i anda, t 
i slitna, d i ludna; med dorso-kakuminal (se § 42, 6, a och b) 
n i vinka. 



Stundom olämpligt kallad »resonant». 



— 376 — 

B. Munhålan är öppen, och ljudbildning kan i följd 
däraf utan svårighet försiggå såväl i den nedre som i en öfre 
ljudkälla, ja i flera sådana samtidigt. Vi finna här samma 
två specialfall som under A ofvan, nämligen: 

1. Näshålan är afstängd (på samma sätt som vid A» 
1)\ så att exspirationsströmmen endast kan gå ut genom 
munnen. De ljud, som under dessa förutsättningar bildas 
någonstädes i talapparaten, kallas oraler (stundom ))rena 
oraler») eller munljud (stundom »rena munljud»). Sådana 
äro det andra b, d, g i gubbe, rådda, tigga, p i lampa och 
öfverhufvud de flesta svenska språkljud. 

2. Näshålan är öppen (såsom vid A, 2), så att ex- 
spirationsströmmen kan gå ut dels genom munnen, dels ge- 
nom näsan, eller åtminstone den sednare kan tjänstgöra som 
resonansrum, äfven om den — såsom vid s. k. svag nasalering 
är fallet — icke släpper ut någon nämnvärdt stor del af luft- 
strömmen. De ljud, som under dylika omständigheter bil- 
das någonstädes, kallas naso-oraler eller näs-mun ljud 
(äfven »nasalerade ljud», »munnäsljud»). Sådana äro bl. a. 
det första och tredje m i mamma, det första och tredje n i 
nunna, ng i penningen, vid hvilka ljud munhålan blir öppen 
först i och med själfva ljudets tillkomst, samt dalmålets (svagt) 
och franskans (starkt) nasalerade vokaler, som kunna bil- 
das äfven vid på förhand öppen munhåla. 

Oralerna och naso-oralerna kunna vidare alltefter tun- 
gans^ olika förhållande till exspirationsströmmen vara af tre 
olika slag: 

a) Mediala (stundom kallade »mediana» eller »mid- 
Ijud»), då exspirationsströmmen går fram längsefter och öf\'er 



^ Om också tillslutningen icke alltid är lika fast (t. e. betydligt fastare 
då man uttalar ett i än då man uttalar ett a). Se härom Czermaks un- 
dersökningar, refererade hos Jespersen, Fonetik, s. 261 noten. 

' Jfr dock nästa not. 



— 377 — 

tungan, parallellt med dess midtellihje, t. e. åUa ljuden i 
pudras och öfverhufvud dé flesta svenska språkljud. 

b) Marginal a (sämre »laterala» ^-^ jfr s. 356, 379 och 
381 — eller »sidoljud»), då exspirationsströmmen i följd af 
tungans för tillfället uppåtböjda ställning går på sidan om 
densamma, således antingen (»unilateralt») förbi dess ena 
kant eller (»bilateralt», engl. »divided») förbi båda dess kan- 
ter. Sådana ljud äro t. e. /i välta, t i mantlar, d i odla.^ 

c) Medio-marginala, då exspirationsströmmen går 
delvis medialt, delvis marginalt, dvs. dels öfver, dels på sidan 
om tungan. Så är t. e. förhållandet med / i låsa, vid hvil- 
ket ljud den mediala delen af exspirationisströmmen först i 
och med själfva ljudets tillkomst inställer sig, samt våra 
dialekters s. k. tjocka /, vid hvars bildning den mediala ström- 
men är lika tidigt förhanden som den marginala, eventuellt 
redan före själfva ljudets uppträdande. 

.^ 42. Språkljudens indelning efter artikulationsst&llet. 

Med artikulationsbasis eller indifferensläge menas 
den ställning, som talorganerna intaga, då de befinna sig i 
hvila; én ställning, som kan vara ganska olika hos olika 
individer eller, än mer, olika folk. Med artikulationsställé 
(eller »-läge») åter menas den punkt i talkanalen, där ett 
talorgan »artikulerar» genom att verka aktivt mot ett annat, 
vanligen passivt, talorgan. Vid en systematisk indelning af 
dessa lägen väljer man lämpligast det (åtminstone relativt) 
passiva organet till första indelningsgrund och till (eventuell) 



* En marginal exspiration kan undantagsvis åstadkommas med läp- 
parnas (I stallet för tungans) tillhjälp, i det att dessa då hållas slutna 
midt fram, utider det att ena mungipan (eller båda) släpper fram luftström- 
men. Särskildt kunna f och v individuellt så bildas. Individuellt förekom- 
mer också stundom ett inspiratoriskt labio-labialt och på nyss angifvet 
sätt marginalt bildadt sorlljud, som användes såsom lystringsrop till hästar 
i stället för en lindrig smackning. 



— 378 — 

andra indelningsgrund det aktiva organet. I öfverensstäm- 
melse härmed och för att om möjligt skapa reda och öfver- 
siktlighet i den nästan hopplösa^ villervalla, som på detta 
område åstadkommits genom det virrvarr af allehanda med 
hvarandra kämpande termer, på hvilka den hittillsvarande 
litteraturen i ämnet har att bjuda, väljer jag i det följande mina 
termer för artikulationslägena så, att de i regeln — nämligen 
så ofta en dubbel indelning behöf\'es ~ utgöras af tvåledade 
sammansatta ord, hvilkas förra led anger det aktiva organet, 
under det att den sednare leden anger det passiva. Vi er- 
hålla då följande indelning af språkljuden från synpunkten 
af deras artikulationsställe. 

1. Glottala (oftare, men sämre, kallade »laryngala») 
eller röstbandsljud, då röstbanden artikulera mot hvar- 
andra. Hit höra alla s. k. resonanter (se om detta begrepp 
nedan s. 383 f.), hvilka dock i regeln äga ännu ett, någonstä- 
des i ansatsröret beläget, artikulationsställe, som vanligen 
är i högre grad än det glottala bestämmande för ljudets 
karaktär; vidare alla pertonerade (se § 39, C, 2, a) insonan- 
ter, hvilka på grund af själfva sitt begrepp (hvarom se s. 
383) med nödvändighet äga ett andra, högre upp beläget ar- 
tikulationsställe. Glottala äro sålunda t. e. alla de ljud, som 
betecknas medelst de kursiverade bokstäf\'erna i fönsterhake 
eller dragspel. 

2. F au k al a (äfven »faryngala», stundom oriktigt 
»velara») eller svalgljud, då artikulation äger rum mot bakre 
svalgväggen. Dessa ljud äro af två arter: 

a) Velo-faukala, då gomseglet artikulerar mot svalg- 
väggen. Hit höra de s. k. »nässtötljuden»: de nasala explosi- 
vor, som representeras af de kursiverade bokständerna i t. e. 
köpman, karfnagel, sli/na, kufrmått, hårcfna, luc/na. 

Af de följande fallen ha de flesta — nämligen från och 



Dock väl icke, som Jespersen, a. st. s. 207 f. anser, alldeles obotliga. 



— 379 — 

med 2, b till och med 9, a samt 10, a — det gemensamt, 
att det aktiva organet utgöres af något parti af tungan, hva- 
dan de hithörande ljuden från det aktivt artikulerande orga- 
nets synpunkt samtliga äro lingvala ljud eller tungljud. 
Och då det är af största vikt att ange, hvilket det artikule- 
rande tungpartiet är, så komma de följande termerna att 
såsom sitt förra led icke använda beteckningen för tungan i 
sin helhet (alltså »lingvo-»), utan för den for tillfallet ifrå- 
gavarande delen däraf : spetsen, ytan eller kanten, alltså resp. 
»apiko-», »dorso-» eller »latero-». 

b) Dorso-faukala, då tungroten artikulerar — så godt 
sig göra låter — mot svalgväggen. Hit hör det danska (och 
möjligen äfven i någon skånsk dialekt förekommande) r-ljudet, 
som dock samtidigt har uvular (se 3 nedan) ai-tikulation, hvil- 
ken torde vara den för ljudets karaktär väsentligaste. 

3. Dorso-uvulara eller tungspensljud, då tung- 
roten artikulerar mot tungspenen. Hit hör det § 40, 1 om- 
nämnda, i många sydsvenska dialekter förekommande starkt 
»skorrande» tungspens-r. — Då tungspenen ju är gomseglets 
nedersta del, så är det uvulara artikulationsläget egentligen 
endast ett specialfall af det velara (i vidsträckt mening; jfr 
4 nedan, där »velar» tas i något mera inskränkt mening). 

4. Dorso-velara (stundom, men olämpligt, kallade 
»postpalatala») eller gomsegels ljud, då tungroten artikule- 
rar mot gomseglet (ofvan och framom tungspenen). Hit hör 
t. e. det från både sydsvenska och några medelsvenska dia- 
lekter — särskildt i Väster- och Östergötland samt Småland 
— bekanta frikativa »skorrande» r liksom ock det i franskan 
och tyskan kanske — åtminstone i de större städerna — 
vanligaste r-ljudet, dels pertoneradt (y), dels perspireradt (?). 
Dorso-velara vokaler äro t, e. rsp. a, o, d. 

5. Dorso-velopalatala (stundom »mediopalatala» eller 
»postpalatala», ofta — i synnerhet hos äldre författare — 
»gutturala», alla tre termerna olämpliga, i all synnerhet den 



— 380 — 

sistnämnda) eller midtgomljud, då tungryggen artikulerar 
mot gränsen mellan gomseglet och gomtaket. Hit höra t. e. 
de ljud som betecknais med k, u, ng och g i kungsgård. 

6. Kakumiiiala eller gomtaksljud, då tungan arti- 
kulerar mot gomtaket. Allteftersom här\id tungans rygg» 
blad eller spets ^ komma till användning, erhålla vi tre olika 
u nderaf delningar : 

a) Mediodorso-kakuminala (ofta, men olämpligt, 
kallade ))palatala» eller »prepalatala»), då tungryggen artiku- 
lerar mot gomtaket. Hit höra t. e. de riksspråks-ljud, som be- 
tecknas med k, ng, g ochj i kisse, ting, vig, tänj; bland vokaler 
t. e. rsp. e, å, ö. 

b) Predorso-kakuminala, då tungbladet artikulerar 
mot gomtaket. Hit hör t. e. den om riksspråkets ))tje-))ljud och, 
än mer, engl. rch i church påminnande ljudförbindelse ^$, som i 
vissa nordsvenska dialekter uppkommit af Ik före ursprung- 
ligen »len» vokal, t. e. det dalskä (i Leksand) mjeS^a mjölken. 

c)Apiko-kakuminala (ofta blott »kakumiiiala» eller, 
i synnerhet hos äldre författare, »cerebrala»), då tungspetsen 
artikulerar mot gomtaket. Det allmännast bekanta af hithö- 
rande ljud är det inom det ojämförligt största antalet af våra 
dialekter så vanliga s. k. tjocka /. 

7. Alveölara eller tandvallsljud, då tungan med 
sin öfre yta (vanligen ryggen, sällan bladet, naturligtvis aldrig 
roten) eller spets artikulerar mot tandvallen. Vi få alltså 
två olika fall: 

a) Dorso-alveolara (olämpligt kallade »dentipalatala» 
eller »dorsala»), då tungytan artikulerar niot tandvallen. Hit 
hör t. e. den (närmare bestämdt mediodorso-alveolara) ljud* 
förbindelse (/^), som plägar kallas »tje»-ljud och i vårt riksspråk 
består af en explosiva med följande frikativa — båda perspi- 
rerade — samt tecknas tj eller k i exempelvis tjäna och 
känna: bland vokaler i och y. 

^ Tungroten kan härvidlag icke komma till användning. 



— 381 — 

b) Apiko-alveblåra (ofta blott x>alveolara» eller, sär- 
skildt här i Sverge, »supradentala»), då tungspetsen artiku- 
lerar mot tandvallen. Sådana äro t. e. vårt vanliga icke 
skörrände r i röd, förr samt de enhetliga riksspråksljud, 
som återges medelst teckengrupperna rd, rt, rn, rs i bord, 
svårt, barn, fors; bland vokaler de s. k. Viby-i och -y. 

8) Gingivala eller tandköttsljud, då tungans blad, 
spets eller ena — vanligen högra — sidokant artikulerar mot 
öfré tandköttet, vare sig relativt högt upp, således mot tand- 
rötterna, eller lågt ned, således mot täiidernas insida, eller 
däremellan. Vi få sålunda här tre olika fall: 

a) Dorso-gingivala, närmare bestämdt predorso-gin- 
givala (äfven kallade »postdentala» eller, i synnerhet hos 
äldre författare, blott »dentala»), då tungbladet artikulerar 
möt öfre framtänderrias tandkött och iiisida. Hit höra t. e. 
/, d, n, s i tid, nyss. 

b) A pik o -gin giva la, då tungspetsen artikulerar mot 
öfre frani tändernas tandkött och rötter. Hit hör det dalskå 
Älfdalsmålets pertonerade frikativa d i t. e. rtdtd ridit. 

c) Latero-gingivala, då tungans ena sidokant artiku- 
lerar möt öfre kindtändernas insida. Härvid kan man ur- 
skilja flera specialfall, alltefter den olika punkt där framtun- 
gan, samtidigt med att den laterala artikulationen pågår, be- 
finner sig i kontaktställhing och sålunda åstadkommer en 
spärrning af inre munhålan. Denna spärrning, som alltefter 
det olika läget för densamma ger det ifrågavarande laterala 
ljudet en ganska olika resonans, kan nämligen vara: 

a) Dorso-gingival såsom vid de ljud, som betecknas 
med t och d i manilar och odla, 

P) Apiko-alveolar såsom vid de enhetliga ljud, som be- 
tecknas med rt och rd i mortlar och gördlar, 

y) Apiko-kakuminal såsom vid de ljud, hvilka i vissa 
medel- och nordsvenska dialekter motsvara riksspråkets rt 
och rd i t. e. mortlar och gördlar (jfr fi ofvan). 



— 382 — 

9. Dentala eller tandeggsljud, då ett aktivt organ 
artikulerar mot öfre tandeggen. Alltefter det aktiva organets 
beskaffenhet erhålla vi här två underarter: 

a) Dorso-dentala, närmare bestämdt predorso-dentala 
(hittills vanligen kallade »interdentala»), då tungbladet ar- 
tikulerar mot tandeggen. Detta är fallet med de isländska 
frikativorna p och S ^ som hittills icke äro med säkerhet 
anträffade på svenskt språkområde. Dock torde det indivi- 
duellt förekommande s. k. »läspande» s ofta vara identiskt 
med p (hos andra individer däremot snarast apiko-gingivalt). 

b) Labio-dentala (stundom olämpligt kallade »denti- 
labiala), då underläppen artikulerar mot tandeggen. Hit höra 
m och / i kamfert, v i «;i. 

10. Labiala eller läppljud, då ett aktivt organ ar- 
tikulerar mot öfverl^pens undre kant. Alltefter det aktiva 
organets art få vi följande underarter: 

a) Lingvo-labiala, då tungans blad eller spets ar- 
tikulerar mot öfverläppen, såsom ej sällan sker vid uttalet af 
inteijektionen tvi, hvarvid i så fall bokstafsgruppen tu är 
tecken för en lingvo-labial tenuis. 

b) Denti-labiala, då undre tandeggen artikulerar mot 
öfverläppen, såsom individuellt är fallet vid uttalet af / och i; 
hos personer med abnormt utskjutande underkäk. 

c) Labio- labiala (ofta »bilabiala»), då underläpp ar- 
tikulerar mot öfverläpp. Hit höra t. e. A« p, m ib2jy.på^ må. 

Ljud med samma artikulationsställe kallas homorgana» 
de som ha olika sådant heterorgana ^ Däremot menas med 
homogena, resp. heterogena ljud sådana, som ha samma, 
resp. olika artikulationssätt (eller -art). Med sistnämnda 



* De snarlika engelska f/i-ljuden i path och father ha mera tillbaka- 
dragen tunga och snarast apiko-gingival artikulation, se Jbspersek, Fonetik, 
s. 219, och nedan § 52. 

' En vida exaktare benämning vore homotopa, resp. heterotopa, 
som dock ingenstädes kommit till användning. 



— 383 — 

term förstås det särskilda sätt, hvai*på det eller de för till- 
fället verksamma eller åtminstone i anspråk tagna (aktiva 
eller passiva) organerna verka eller användas; se härom §$; 
36 — 41 ofvan, där . de för olika organer ganska olika ar- 
tikulationssätten ha gjorts till föremål för ett dels mera all- 
mänt, dels speciellare skärskådande. Ljud, som äro både 
homorgana och homogena, kallas homomorfa, de som äro 
antingen heterorgana eller heterogena eller båda delarna, kallas 
heteromor fa. Väl att märka är, att vissa — ja många — 
heteromorfa ljud alltföi*väl kunna vara homofona (lika- 
ljudande), dvs. göra samma akustiska intryck på örat. Så 
t. e. kan ett a-ljud bildas på ganska olika sätt, men ändå 
»låta)> lika. Ljud, som icke göra detta, kallas heterofona. 
Homomorfa ljud äro naturligtvis alltid homofona, ty af samma 
orsaker måste samma verkan framgå. 

§ 43. Insonanter och resonanter, buckaler och vokaler. 

Alla på ljudbildning (medelst de öfre ljudkällorna) i 
ansatsröret helt eller delvis beroende språkljud sammanfattar 
jag under namnet insonanter ^ I motsättning härtill äro 
resonanter* alla de ljud, vid hvilkas bildning intet ljud 



^ Af lat. insonare »ge ljud ifrån sig». I tyslia arbeten har stundom 
i denna betydelse användts den olämpliga termen »Gerauschlaut», som 
emellertid vida oftare och lämpligare motsvarar hvad Jag och andra svensica 
lor&ttare kalla »buller(yud)»; jfr § 30, B och § 36, 2. 

• Bremer använder i stället termen »voicaler» (jfr s. 385 nedan), 
andra tyska författare säga stundom »sonorlaute». M. Rosapellt, Analyse 
graphique de la consonne (i Mémoires de la société de linguistique X), 
Paris 1898, har ingen gemensam term för alla resonanter, utan kallar dem 
»vokaler» (i samma utsträckning af denna term, som jag och de flesta an- 
dra författare begagna) och »vokaloider», dvs. alla öfriga resonanter, t. c. 
m i lampOr b i gubbe, I i våld osv. De flesta författare, t. e. ännu 
Jespersen, sakna öfverhufvud hithörande term, emedan de förbise vikten 
och betydelsen af ifrågavarande indelning. De låta därför t. e. b och m få 
gälla som tecken for »samma» ljud i mobbpjås som i åmbar trots den grund- 
väsentliga olikheten i bildningssätt mellan dessa ljud; ty under det att i 



- 384 ~ 

alstras i ansatsröret — emedan alla dess aktiva talorganer 
använda antingen öppet eller permanent slutet artikula- 
tionssätt — utan detta i sin helhet tjänstgör väsentligen blott 
såsom resonansrum och genom att antaga olika form för- 
länar olika egenton (se s. 349 ofvan) åt det ljud, som vid 
exspirationsströmmens genomgäng genom ljudspringan alstras 
därstädes. En mellanställning intaga de aspirerade resonan- 
terna eller de s. k. /i-ljuden (se s. 371 ofvan), enär deras glot- 
tala frikativa väsentligen förstärkes af de svaga och diffusa 
— dvs. icke lokala, vid viss bestämd punkt af ansatsröret 
knutna — friktionsljud, som uppstå vid och genom luft- 
strömmens beröring med ansatsrörets insida, och som blifva 
olika alltefter munhålans olika form för tillfället, hvilken så- 
lunda bestämmer /i-ljudéts »timbre» ^ Hvarje /i-ljud anger 
sålunda den .egenton, hvari ansatsröret för tillfället är »stämdt». 
Denna egenton — och sålunda /i-ljudet — är olika alltefter 
den olika icke blott storleken, utan i synnerhet formen hos 
det för tillfället på visst sätt modifierade ansatsröret. Detta 
kan nämligen vara högst olika icke blott till utsträckningen 
(se g 41), utan äfven till formen, beroende därpå, att 
en del — och detta den viktigaste — af detsamma, nämligen 
munhålan, kan antaga den mest skiftande skapnad. Detta 
leder oss öfver till en viktig indelning af resonanterna, näm- 
ligen efter munhålans form (se § 44), en indelning som emel- 
lertid helt naturligt knappast har någon betydelse för andra 
resonanter än de orala och bland dessa väsentligen blott de 
mediala, men för dessa sistnämnda vissejligen är af genom- 
gripande betydelse. Den är, kort sagdt, af särskild vikt för 
s. k. vokaler. 



det förra ordet b är resonaut och ni explosiv insonant, är i det sednare m 
resonant och b explosiv insonant. 

* Se H. PiPPiNo, Zur Definition des H-lautes (i Mémoires de la so- 
ciété uéo-philologique ä Helsingfors 11) och Zur Phonetik der finnischen 
Sprache (i Mémoires de la société Finno-Ougrienne, N:o 14), Helsingfors 
1896, s. 224. 



— 385 — 

Termen vokal förekommer inom den språk vetenskapliga 
litteraturen i ovanligt många, mer eller mindre vidsträckta 
betydelser. I en ytterligt vidsträckt betydelse tas den t. e. af 
Keyser (Om svensk skrift, 1889) och Bremer (Deutsche 
Phonetik, 1893). För den förre är vokal detsamma som per- 
tonerad oral, hvadan t. e. /, r, j, v äro »vokaler»; för den 
sednare är det, såsom redan (se s. 383 not 2) nämnts, det- 
samma som resonant öfverhufvud, hvadan t. e. /-, m-, n- och 
»ang»-ljuden i sd/rf, pumpa, binda, vinka höra till vokalerna. 
I något inskränktare betydelse har det fattats såsom oral eller 
nasooral resonant, hvarigenom de nyssnämnda nasala reso- 
nanterna uteslutas från termens område, men icke /-ljudet i 
såld. Detta sker däremot, då man med många författare ytter- 
ligare inskränker termen till att beteckna medial oral eller 
nasooral resonant, men på så sätt räknas dock fortfarande 
/i-ljuden ^ hit. I ännu inskränktare betydelse, hvilket ock är 
ordets vanligaste användning (särskildt i all elementär och 
populär litteratur), uppträder termen såsom liktydig med per- 
tonerad, persifflerad, perspirerad eller glottalt tremulerad 
(s. § 39, C, 2, b) medial oral eller nasooral resonant, 
hvarigenom från dess omfång äfven de aspirerade reso- 
nanterna (»ft-ljuden») uteslutits. I allra inskränktaste och 
— åtminstone om man fasthåller termens etymologi — 
egentligaste betydelse borde ordet ej heller afse de persiffle- 
rade (»hviskade»), de perspirerade (»ändade») eller de glot- 
talt tremulerade resonanterna, utan blott de medelst röstton 
(»vox») bildade; men i så inskränkt användning tyckes ter- 
men aldrig brukas. Jag begagnar därför här uttrycket vokal 
med dess nyss nämnda vanligaste betydelse. Alla öfriga 
språkljud sammanfattar jag — då och därest en sådan sam- 



^ Af många nyare författare, dock icke de allra nyaste, kallade 
»tonlösa vokaler», emedan de — oriktigt (se ofvan s. 371 och 384) — hål- 
las for att vara perspirerade i stället for aspirerade resonanter. 



— 386 — 

manfattning behöfs — under termen buckaler^ (dvs. an- 
satsrörs-ljud» se s. 349 f. ofvan) i stället för den hittills täm- 
ligen allmänt gängse »konsonanter», som på grund af sin 
tvetydighet omöjligt kan — åtminstone i en vetenskaplig fram- 
ställning — bibehållas. Den har nämligen hittills användts 
än såsom en motsats till »vokaler» (så särskildt i elementära 
läroböcker), än i motsättning mot »sonanter» (se s. 366 of- 
van), en terminologi som i vetenskaplig litteratur blifvit allt 
vanligare, och som äfven på grund af ordets bildningssätt är 
synnerligen lämplig. Jag indelar därför ljuden från syn- 
punkten af deras roll i stafvelsen uti sonanter och konso- 
nanter — termer som lyckligt uttrycka ett motsatsförhållande 
— men kan då icke samtidigt indela dem från synpunkten 
af deras bildningssätt uti vokaler och »konsonanter», utan 
använder äf\'en här>idlag termer, som i lämplig mån påminna 
om hvarandra: vokaler och buckaler. 

Med buckaler menar jag alltså alla sådana språkljud, 
vid hvilka ansatsrörets artikulation är det mest framträdande. 
I motsats däremot äro vokaler (dvs. röstljud) de Ijud^ vid 
hvilka röstbandens artikulation (i form af röstton, mera undan- 
tagsvis hviskning) är det mest framträdande. Till vokalerna 
höra de pertonerade och persifflerade resonanter, som sakna 
klafTbUdning i ansatsröret (alltså de mediala oralerna och 
nasooralerna); till buckalerna däremot de pertonerade och 
persifflerade resonanter, som hafva klafTbildning i ansatsröret 
(alltså de klusila, marginalt orala och nasoorala samt de na- 
sala), de aspirerade resonanterna och alla insonanter. En 
dylik indelning, som under en gemensam term sammanför 
så olikartade saker, är emellertid mera praktiskt än teoretiskt 
att rättfärdiga och innebär strängt taget endast en eftergift åt 
en gängse på alfabetisk slentrian, eller låtom oss säga bok- 
stafsträldom, beroende indelning samt ett försök att termino- 

^ Förut använd af Keyser, meu i den inskränktare betydelsen af per- 
spirerad oral. 



— 387 — 

logiskt förbättra denna, därest den öfverhufvud skall bibe- 
hållas. Detta synes visserligen från rent vetenskaplig syn- 
punkt vara onödigt \ men icke förty kommer den väl ännu 
länge nog att äga bestånd, och för den elementära under- 
visningens vidkommande torde den kanske vara praktisk. 

§ 44. Vokalernas bildning. 

Såsom redan nämndt beror vokalernas inbördes olikhet 
på det glottala ljudets (rösttonens eller hviskningens) orala 
modifikation genom olika resonans, hvilken i sin tur beror 
på munhålans olika form. Denna form åter bestämmes huf- 
vudsakligen af följande faktorer: 

A. Käkvinkelns storlek. Denna uppmätes på af- 
ståndet mellan öfre och undre framtänderna och kan vara 
mycket olika, alltifrån det minsta möjliga, vid slutna tänder, 
till det mesta möjliga, vid »gäspning», mellan hvilka båda 
ytterligheter ligga en godtycklig mängd olika grader af »ga- 
pande». Dessa olikheter äro emellertid, åtminstone i svenskan, 
af mycket ringa betydelse för vokaldifferenseringen. Alla 
svenska vokaler kunna nämligen, utan att nämnvärd akustisk 
olikhet uppstår, uttalas såväl med alldeles tillslutna som med 
tämligen åtskilda tänder, om ock det normala är, att käk- 
>inkeln är desto större, ju längre bak vokalens tungartikula- 
tion är belägen. Med vidöppen mun kunna däremot endast 
långt bak artikulerade vokaler uttalas utan att väsentligen 
förändras till sin akustiska beskaffenhet. Denna käkvinkelns 
ringa betydelse beror därpå, att tungan icke behöfver mer än 
i viss mån följa underkäkens rörelser. Och då nu det för en viss 



^ En egendomlig ståndpunkt intas i denna fråga af Jespersen, som 
efter att (Fonetik s. 402) ha betonat den vetenskapliga svårigheten vid och 
ringa betydelsen af den gängse indelningen vokal: konsonant dock (s. 528) an- 
ser dessa termer kunna »fortrteffeligt anvendes i den hevdvundne betyd- 
ning» och i följd där af naturligtvis måste anse terminologien sonant: 
konsonant olämplig vid indelning af ljuden efter deras roll vid stafvelse- 
bildningen. 



— 388 — 

vokal karakteristiska resonaiisrummet, i den mån det utgöres 
af munhålan, till sin botten väsentligen har tungan, så blir 
detta rums form och storlek i främsta rummet afliängiga af 
tungans forhållande, af dess läge för .tillfället. 

B. Tungans artikulation, vid h vilken är att beakta: 
1. Det för den ifrågavarande vokalen specifika arti- 
kulationsstället. Så framt icke tungan befinner sig i sitt 
indifferensläge (se s. 377 of van), i hvilket fall en obestämd 
(»neutral», »indifferent») vokal uppstår, så artikulerar 
någon punkt på densamma mot någon punkt å munhålans 
tak, i det att den förra punkten mer eller mindre (se 2 ne- 
dan) närmar sig den sednare, så att mellan tunga och gom 
uppstår ett pass, som itudelar munhålan i tvenne, genom 
själfva passet med hvarandra förbundna resonansrum, hvar- 
dera afgifvande sin särskilda egenton ^ Läget för detta pass 
kan naturligtvis vara hvilket som helst af de § 42, 2 b till 
och med 9, a nämnda »lingvala» artikulationsställena. Så 
t. e. har man i svenskan apiko-alveolara vokaler i de s. k. 
Viby-i och -g, dorso-alveolara i riksspråkets i och y, dorso- 
kakuminala i riksspråkets e, d, ö och u i hus, dorso-veiopa- 
latala i i*sp. u i kung och dukat samt de stockholmska å i 
här och ö i förr, dorso-velara i rsp. a, o, å. Dessutom kan 
man ofta inom dessa artikulationsområden urskilja främre, 
mellre och bakre varieteter. Så t. e. på det dorso-kakumi- 
nala området ligga e i hel och ö i hö jämförelsevis långt fram, 
å i hål och o i hör däremot jämförelsevis långt bak, under 
det att det stockholmska a (i sed och säd osv.) och rsp. e i 
gosse inta en medelställning. Likaså är på det dorso-velopa- 
latala området u i dukat beläget längre fram än u i kung, 
och bland de dorso-velara vokalerna äro a, o, å i hatt, visor, 
håll främre, däremot i hat, hot, hår bakre sådana. Trots 
•denna mångfald af artikulationsställen för vokalerna pläga 

* Se NoREEN, Arkiv för nordisk filologi XVII, 207 och den där ci- 
terade litteraturen. 



— 389 — 

emellertid de flesta fonetiska författare, t, e. Sweet, Sievers 
och Passy för att blott nämna några af de mest betydande, 
endast tala om tre »horisontala» tunglägen: det »främre», det 
»blandade» och det »bakre» — ungefar motsvarande mina 
kakuminala, velopalatala och velara artikulationsställen — 
och på sin höjd dessutom medgifva tillvaron af en »yttre» 
och en »inre» varietet för ett eller annat af dessa lägen. Så- 
som synes, år emellertid en sådan indelning åtminstone för 
svenskans vidkommande alldeles otillfredsställande och har 
icke heller af någon svensk författare utan vidare accepterats. 

Den hos oss mycket brukliga indelningen af vokalerna 
i »lena» (eller »mjuka») och »hårda» är helt och hållet af 
historisk-ortoepisk natur. Med lena vokaler menar man näm- 
ligen helt enkelt sådana, framför hvilka bokstäfverna 9 och 
A* i regeln *äro att utläsa på samma sätt som 7, resp. (/, eller 
som det heter: »uttalas lent». Med hårda vokaler åter me- 
nas sådana, framför hvilka bokstäfverna g och k i regeln 
betyda explosivor, »uttalas hårdt». Därför äro, åtminstone 
numera, hårda vokaler ej detsamma som jämförelsevis långt 
bak, liksom ej heller lena vokaler detsamma som jämförel- 
sevis långt fram artikulerade vokaler, om ock tvifvelsutan så 
varit förhållandet i fomsvensk tid. Ty t. e. det i främre kan- 
ten af det kakuminala artikulationsområdet belägna u i kula 
gäller såsom en »hård» vokal, under det att å andra sidan 
det velopalatala, alltså rätt långt bak belägna, a i det stock- 
holmska uttalet af kår heter en »len» vokal. En annan sak 
är, att häraf den intressanta språkhistoriska slutsatsen kan 
dragas, att det nysvenska u-ljudet i kula måste härstamma 
från ett fomsvenskt u-ljud med vida längre bak beläget ar- 
tikulationsställe och det stockholmska d-ljudet i kår från ett 
längre fram bildadt fornsvenskt. 

2. Det vid ifrågavarande artikulationsställe förefintliga 
större eller mindre afståndet mellan tungan och gom- 
men. Detta afstånd får naturligtvis icke vara reduceradt 

Noreen, Vårt spr&k, Bd I. 26 



— 390 — 

därhän, att tungan helt eller delvis berör gommen, ty i sä 
fall uppstär antingen ett klusilt ef- eller g^-ljud (sä vid total 
afspärming af ansatsröret) eller ett nasalt resonantiskt n- eller 
»äng»-ljud (sä vid blott nasal exspiration) eller ett marginalt 
resonantiskt /-ljud (sä vid blott marginalt oral, vare sig med 
eller utan samtidig nasal, exspiration). Icke heller fär det 
vara sä litet, att nägot friktionsljud uppstär i munnen. Utan 
det mäste pä samma gäng vara sä pass stort, att orala frik- 
tionsljud undvikas, och dock sä pass litet, att en tydlig för- 
trängning af munkanalen äger rum. Men dessa bada for- 
dringar medgifva naturligtvis flera grader i fräga om det 
sälunda uppkomna passets vidd eller, hvilket är detsamma, 
den aktiva tungdelens höjning. Sweet, Sievers, Lundeli ^ m. 
fl. antaga säsom för örat ätskiljbara grader eller »vertikala 
lägen» trenne. Passy fyra, J. V. Lindgren ^ sex, E. Grip ' sju, 
Lyttkens och WulflF nio (teoretiskt t. o. m. elfva). För egen 
del kan jag icke med säkerhet urskilja mer än tvä grader, 
meil medger gärna sannolikheten af att andra äro i ständ 
därtill. Att emellertid ett längre gäende uppdelande icke 
hafver sig sä alldeles lätt, framgär af forskarnas ringa enig- 
het, sä snart man gär utöfver den tvägradiga skalan. Sä 
t. e. uppföres o i fro af Lundell säsom »medelhög», af Lind- 
gren däremot som hög, ö i kött af den förre som medelhög, 
af den sednare äter som läg, osv. 

Jag nöjer mig därför med att indela vokalerna frän 
ifräga varande synpunkt uti höga, dvs. vokaler med jämförel- 
sevis trängt pass mellan tunga och gom, och laga, dvs. sä- 
dana som ha jämförelsevis vidt pass. Exempel pä det förra 
utgöra vokalerna i orden vi, ny, hus, bo, hö, pä det sednare 
de i orden hat, hatt, häst, godt, förr. Dä jag sälunda i an- 
slutning till hittills allmännast gängse terminologi här an- 



* Praktisk fonetik (1903), s. 11. 
' Sv. landsm. XII, 1, s. 7. 
' Sv. landsm. XVIII, 6, s. 9. 



— 391 — 

-vänder termerna »hög)» och »låg», så är det emellertid icke 
därför, att jag finner dem sårskildt lämpliga för detta ända- 
mål. Tvärtom anser jag i likhet med Jespersen \ att de äro 
ganska olämpliga, emedan de lätt inbjuda till förblandning 
med »hög (låg) på tonskalan» och »hög (låg)» i betydelsen 
»högljudd (lågmält)», hvartill jag kan lägga, att de verka i 
någon mån förvillande äfven därför, att en låg vokal, t. e. 
d i häst, alltförväl kan ha och ofta också har en absolute 
sedt högre tungställning, dvs. ett högre upp i munhålan be- 
läget artikulationsställe, än en hög vokal, t. e. i i vL Jag 
skulle därför mer än gärna acceptera de af Jespersen före- 
slagna »naer» och »Qern», om blott de kunde försvenskas. 
De för öfrigt så lämpliga »trång» och »vid» kunna ej heller 
användas, enär de redan äro tagna i anspråk på annat håll 
(se nedan C, 3, b, a och ö), hvilket, såsom jag i den vo- 
kaliska ljudläran får tillfälle visa, äfven är händelsen med 
de mot Passys »fermé» och »ouvert» svarande, »sluten» och 
»öppen». Jag bibehåller därför åtminstone tillsvidare ter- 
merna »hög» och »låg», men detta uteslutande af brist på 
bättre sådana. För resten synes mig hela distinktionen vara 
af mindre vikt för nysvenskan, enär en vokals egenskap af 
att vara hög eller låg väsentligen tyckes bero icke på tungans 
större eller mindre höjning mot gommen, utan fastmera på 
själfva skapnaden af gommen vid det specifika artikulations- 
stället, en skapnad som än närmar, än i^ärmar gom och 
tunga i förhållande till hvarandra, alldeles oberoende af den 
sednares höjning. Så t. e. är det tydligt, att vid normal 
käkvinkel de alveolara och främre kakuminala vokalerna 
lättast bli höga, de bakre kakuminala och velopalatala däre- 
mot lättast låga samt endast de velara med lätthet — helst 
som gomseglet i händelse af behof kan höjas — såväl det 
ena som det andra. 



^ Fonetik, s. 255. 



— 392 — 

3. Tungans större eller mindre muskel spänn ing vid 
artikulationsstället. Frän denna synpunkt skiljer man 
mellan spända och slappa vokaler, t. e. å ena sidan de 
flesta franska vokaler och nysvenskans låga vokaler» å andra 
sidan de flesta engelska vokaler och nysvenskans korta vo- 
kaler. Sweet, Sievers m. fl. använda i stället termerna »trånga» 
och »vida», hvilka — frånsedt deras användning i annan 
betydelse (se nedan C, 3, b, a och d) — synas mig mindre 
lämpliga, enär de ej antyda företeelsernas grund. Men i sak 
äro de icke oriktiga, enär vid spänd artikulation tungans 
aktiva del blir mera konvex än vid slapp artikulation, och i 
följd däraf naturligtvis det vid artikulationsstället befintliga 
passet i förra fallet blir något trängre än i det sednare. Ef- 
tersom sålunda en öfvergång från spänd till slapp artikula- 
tion leder till samma sorts resultat — blott i mindre skala — 
som den på hett andra faktorer beroende öfvergången från 
hög till låg artikulation (se 2 ofvan), så är det, åtminstone 
för örat, rätt svårt att från hvarandra skilja dels de spända 
och de höga vokalerna, dels de slappa och de låga, dels 
ändtligen de slappa höga och de spända låga, så snart näm- 
ligen de båda slagen ha samma artikulationsställe. För ny- 
svenskan är emellertid äf\'en denna indelning af jämförelse- 
vis ringa vikt, emedan den akustiska skillnaden för örat 
mellan de båda slagen af vokaler är ganska obetydlig. 

C. Läpparnas (och de med dem förbundna kindemas) 
artikulation, som kan modifiera resonansen på ett eller flera 
af följande sätt: 

1. Genom horisontal förskjutning af läpparna, vare 
sig slutna eller lindrigt öppna, från deras indiiferensläge. 
Denna förskjutning kan vara af tvåfaldig art: 

a) Förskjutning framåt (ty. »vorstulpung»), då mun- 
giporna närma sig hvarandra, hvilket innebär, att läpparnas 
midt aflägsnar sig från framtänderna, och att kinderna i sam- 



— 393 — 

manhang därmed indragas. Så bfldas t. e. ofta nysvenski 
y (och ö). 

b) Förskjutning åt sidorna, då mungiporna aflägsna 
sig från hvarandra, läpparnas midt närmar sig framtänderha, 
och kinderna i sammanhang därmed utskjutas. Så bildas 
t. e. ofta nysvenskt I (och c). 

Dessutom kunna naturligtvis läpparna förbli neutrala, 
dvs. i detta afseende — förskjutning eller icke-förskjutning — 
bibehålla sitt indifferensläge. 

2. Genom variation af läppöppningens form, som 
kan vara hufvudsakligén af två slag: 

a) Horisontalt af lång, t. e. vid normalt öppnad kåk- 
vinkel och än mer utprägladt vid läppamas förskjutning åt 
sidorna, om blott läpparna därvid bibehålla indifferenslägets 
slappa eller platta hållning. Så bildas bl. a. nysvenskt å 
samt a i hatt och bland buckaler t. e. enligt Jespersen ^ lju- 
det 6, dvs. spanskt b i Habana, sydtyskt w i was m. m. 

b) Rundad, dvs. mer eller mindre rund, t. e. vid läp- 
pamas förskjutning framåt, vid abnormt stor käkvinkel — 
vid gäspning rent af ledande till vertikalt aflång läppöppning 
-p men Mven vid liten käkvinkel och neutralt läppläge, om 
blott läpparna artikulera aktivt genom att öfverläppens midt 
höjes, under det att underläppens sänkes. Så bildas bl. a. 
vanligen nysvenskt u i hus och o i bo samt bland buckaler 
t. e. enligt Jespersen ^ engl. w i we, fra. ou i ouL 

3. Genom variation af läppöppningens storlek. 
Detta är den för nysvenskan viktigaste synpunkten i fråga 
om läppamas artikulation. Är öppningen lika med noll, dvs. 
äro läpparna slutna, så uppkommer antingen (vid total af- 
spärming af ansatsröret) en klusil eller (vid blott nasal ex- 
spiration) en nasal resonant. Förefinnes däremot en läpp- 



1 FoneHk, s. 179 f. 



— 394 — 

öppning, så kunna vokaler bildas, och vi ha då att särskilja 
två hufvudfall: 

a) Är läppöppningen till sin bredd lika stor som af- 
ståndet mellan mungiporna vid läppamas indifferensläge (dvs. 
upptar öppningen hela munnens normala bredd), eller är den, 
såsom fallet är vid läppförskjutning åt sidorna, ännu större, 
så modifieras den i inre munhålan frambragta resonansen 
endast mycket obetydligt genom den yttre munhålans form. 
Man kallar därför de på så sätt artikulerade vokalerna för 
delabialiserade eller rena, t. e. i, e, d och a i hatt. An- 
norlunda beskaffadt blir däremot förhållandet, i fall öppningen 
reduceras till ett verkligt pass genom att läpparna delvis 
stängas. Denna stängning sker sällan och väl blott indivi- 
duellt på så sätt, att läpparna tillslutas vid midten, men icke 
vid någondera eller åtminstone icke vid ena mungipan, så att 
alltså en marginal exspiration uppstår (jfr ofvan s. 377 not). 
Det vanliga är däremot, att 

b) mungiporna stängas mer eller mindre långt framåt, 
och midten hålles öppen, med eller utan rundning eller för- 
skjutning framåt. På så sätt bildade vokaler kallas för la- 
bialiserade eller orena. Alltefter den olika storleken (bred- 
den) af det sålunda bildade läpp-passet får man olika 
labialisationsgrader. Dessa äro i nysvenskan minst fyra ^ 
tydligt urskiljbara, hvilka lättast uppmätas vid framskjutna 
läppar. Man har därför att indela nysvenskans hithörande 
vokaler efter stigande grad af labialisering i följande fyra 
klasser: 

a) Vida, då öppningen är inskränkt till ungefär mel- 
lersta tredjedelen af läpparna, t. e. a i hat, e i gosse, sitter* 

/?) H al f vida, t. e. vokalerna i folk, hö, hört, ny. 

y) Halftrånga, t. e. vokalerna i få, kung och (ofta) 
andra stafvelsen af gator. 



^ J. v. F^iNDOREN i Sv. landsm. XII, 1, s. 7 uppställer fem sådana. 



— 395 — 

d) Trånga, då öppningen är den minsta möjliga (som 
vid hvissling, ungefar af ett stöi^re knappnålshufvuds storlek) 
och endast genom sin rundning undgår att förvandla ljudet 
till en frikativa. ^ Hit hör i. e. u i hus och o i bo. 

Hvarje från ofvan angifna synpunkter företagen klassi- 
fikation af vokalerna i ett visst språk måste emellertid nöd- 
vändigtvis bli högst onöjaktig. Detta icke blott på grund af 
svårigheten att finna ens någorlunda fasta gränser mellan en 
mängd ljud med apert — och detta t. o. m. i många olika 
grader — artikulation, utan väsentligen och hufvudsakligen 
därför, att ingen beskrifning af någon som helst vokal kan 
med säkerhet göra anspråk på att vara annat än individuellt 
giltig eller på sin höjd gällande i fråga om det bildningssätt, 
som af ett flertal individer vanligen användes. Detta beror 
därpå, att de flesta vokaler, i motsättning till andra språk- 
ljud, äro polymorfa, dvs. att heteromorfa (se s. 383 ofvan) 
vokaler kunna vara, åtminstone för örats uppfattning, aku- 
stiskt identiska. Så t. e. kan jag bilda e genom att, tagande 
artikulationen af i till utgångspunkt, antingen flytta passet 
mellan tunga och gom något längre bakåt eller ock genom 
att, med eller utan ökning af käkvinkeln, något vidga det 
eller ändtligen genom att företaga båda dessa operationer 
samtidigt, ehuru då hvardera i mindre grad. Likaså kan 
a-ljudet i hat bildas med hvilken käkvinkel som helst, med 
hvilken läppställning som helst och med nästan hvilken tung- 
ställning som helst; detta allt emedan det moment af den 
för detta ljud vanligaste artikulationen, h vilket för tillfället 
utelämnas eller genom en abnorm användning af något 
organ förryckes, kan ersättas eller motvägas af någon, lika- 
ledes mer eller mindre abnorm, användning af något an- 



^ Jfk* forhållandet mellan det engl. iv i we (ffa. ou i oui) och det 
spanska b i Habana, af hvilka Qud det förra just på grund af sin rund- 
ning gör ett vida mer vokalliknande intryck. Se vidare 2, a och b ofvan. 



— 396 — 

nat oi^an, så att man i alla fall erhåller ett resonansrum 
med den form, som tarfvas för åstadkommande af den för 
vokalen (a i hat) karakteristiska resonansen. Alltså kunna 
vokalerna fullt nöjaktigt klassificeras endast fråfT synpunkten 
af det för dem väsentliga, nämligen munhålans för olika vo- 
kaler olika egenton, lättast iakttagbar vid hviskning eller 
ännu bättre och i sin renhet vid andning. Men en dylik 
systematisering kan ännu icke på fullt tillfredsställande sätt 
åstadkomma's. Vi lida nämligen ännu så länge brist på dels 
praktiskt lämpliga observationsinstrumenter — då nämligen 
vårt öra är rätt opålitligt och vanligen också otillräckligt öf- 
vadt — dels en fast och utbildad metod, såsonf tydligen fram* 
går däraf, att härvidlag knappast två forskare komma till 
samma resultat. ^ Och svårigheten af en exakt bestämning 
har blifvit än större, sedan Helmholtz, Bell, Lloyd, Bremer 
och i all synnerhet Pipping uppvisat, att en vokals egenton 
strängt taget är en förbindelse af två egentoner, den ena 
(»munnens») hörande till det parti af ansatsröret, som är 
beläget framom, den andra (»svalgets») till det parti, som 
är beläget bakom det specifika artikulationsstället för den 
ifrågavarande vokalen. ^ 

,§ 45. Sammansatta ^ud. 

Vi ha hittills betraktat de särskilda talorganernas arti- 
kulationer hvar för sig. Men dessa organer kunna naturligt- 
vis för åvägabringande af de faktiskt brukliga språkljuden 
verka samtidigt, och de pläga också så göra. I denna me- 
ning äro nämligen alla språkljud, genetiskt sedt, samman- 
satta ljud. Ty om man också, t. e. genom att »hålla andan». 



^ Se sammanstaHningen hoa Jespersen, Fonetik, s. 387, och jfr for 
tyskans vidkommande Bremer, Deutsche Phonetik, s. 170, samt rörande de 
nordiska språken särskild t Lyttkens och Wulff, Svenska språkets (/ncf/dra, 
s. .348, samt Storm, Englische Philologie, 2 uppl., s. 98 f. 

* Se NOREEN i Arkiv for nordisk filologi XVII, 207 och den där an» 
förda litteraturen i ft*ågan. 



— 397 — 

bringar de luflförande organernas artikulation ur räkningen, 
så måste dock för åstadkommande af t. e. ett explosivt p eller 
b icke blott den aktiva låppartikulationen tagas i anspråk, 
utan äfven andra mera passiva faktorer, som betinga den för 
ljudet i fråga specifika resonansen, här t. e. gomseglets anslut- 
ning till bakre svalgväggen, utan hvilken artikulation vi er- 
höUe ett explosivt m i stället för p eller b. Vill man därför 
skilja mellan, genetiskt sedt, enkla och sammansatta språk- 
ljud, så måste man med den sednare termen — tagen i vid- 
sträckt betydelse (jfr nedan) — afse sådana ljud, vid hvilkas 
bildning två eller flera olika talorganer eller ock två olika 
delar af samma organ samtidigt artikulera i någon högre 
grad aktivt. Vi kunna då särskilja flera olika fall af dylik 
sammansatt artikulation: 

1. Resonansbildande artikulation förekommer samtidigt 
på två olika ställen i munhålan, hvilket med andra ord vill 
säga, att två resonanter bildas samtidigt. Detta är naturligt- 
vis fallet, då dels tungan bildar ett pass mot gommen, dels 
läpparna bilda ett annat dylikt mot hvarandra. Samman- 
satta i denna mening äro alltså alla labialiserade vokaler 
(se § 44, C, 3, b), t. e. y, som är samtidigt en lingval reso- 
nant med samma tungställning som i och en labial resonant 
med samma läppställning som ö (eller ock som u i kung). 

2. Resonansbildande artikulation hos ett organ före- 
kommer samtidigt med ljudbildande artikulation hos ett annat. 
Härvid äro två olika fall att åtskilja: 

a) Den resonansbildande artikulationen äger rum i en 
öfre, den ljudbildande artikulationen i den nedre ljudkällan* 
Sådant är förhållandet vid alla resonanter. 

b) Båda artikulationerna äga rum i ansatsröret, hvilket 
med andra ord vill säga, att samtidigt alstras af en öfre 
ljudkälla en resonant, af en annan en insonant. Som den 
sednares buller ådrar sig den största uppmärksamheten, 
så uppfattas insonanten som det hufvudsakliga ljudet, och 



— 398 — 

det resonantiska elementet betraktas som en dess modifika- 
tion. Man plägar härvid särskilja tre hufvudsakliga fall: 

a) Beror den resonantiska modifikationen på labio-labial 
artikulation, så säges insonanten vara labialiserad (liksom 
man t. e. säger vokalen y vara ett labialiseradt i, eftersom 
den uppstår genom labial modifikation af i, se 1 här ofvan 
och jfr § 44, C, 3, b), t. e. det sydsvenska »sje-»Ijudet, lati- 
nets qu och gotiskans q (båda labialiseradt /r-ljud) m. m. 

0) Beror den resonantiska modifikationen på lingvo- 
palatal (vare sig -kakuminal, -alveolar eller -gingivai) arti- 
kulation, dvs. på att tungan närmat sig hårda gommen, så 
säges insonanten vara palataliserad eller, som det hittills 
oftare fått heta, »muljerad)» (liksom man kan säga att y är 
ett palataliseradt u, eftersom det uppstår genom palatal mo- 
difikation af £1 i kung, se 1 ofvan), t. e. ryskans m-, p-, Mjud 
näst före i eller nysvenskans Ij, nj före d, t (såsom i sväljde, 
svåljU tänjde, tänjf), i hvilken ställning dessa ursprungliga 
ljudförbindelser oftast öfvergått till palataliserade /, n. ^ Pa- 
lataliseringen blir mera utpräglad, ju längre fram den pa- 
lataliserande artikulationen äger rum. 

y) Beror den resonantiska modifikationen på lingvo-velar 
artikulation, så säges insonanten vara velariserad (ofta, 
men mycket olämpligt, »gutturaliserad»), t. e. engelskans Mjud 
i belL Velariseringen, som öfverhufvud är relativt sällsynt, 
blir mera utpräglad, ju längre bak den velariserande artiku- 
lationen äger rum. 

3. Ljudbildande artikulation förekommer samtidigt på 
två ställen. Af ven härvid äro två olika fall att åtskilja: 

a) Det ena ljudet alstras i den nedre, det andra i en 
öfre ljudkälla. Det vanligaste fallet är då det, att en ton 
(rösttonen) bildas å det förra, ett buller å det sednare arti- 
kulationsstället. Så sker vid alla pertonerade insonanter, t. e. 



^ Se LtJifDELL i Språk och stil I, 39 fl*. 



— 399 — 

v, r, b i verbet. Men man kan också samtidigt frambringa 
två buller, t. e. två frikativor, såsom vid alla persifflerade 
frikativor är fallet; sällan två explosivor, dvs. ett p, t eller 
k samtidigt med »stöt» (se § 39, B) i ljudspringan, hvilket 
lätt l^der till den i ansatsröret bildade explosivans förstum- 
mande, enär för dess alstring endast ett ringa luftförråd är 
disponibelt, då ju struphufvudsexplosivan kräfver afstängande 
af exspirationsströmmen (jfr t. e. det i Finland stundom 
förekommande uttalet Mvola för Mikkola o. d.). Allra svårast 
är att samtidigt åstadkomma två toner: röstton ock hviss- 
Ung, en artikulation som ej heller veterligen förekommer 
med språklig användning. 

b) Det ena ljudet alstras af en, det andra af en annan 
öfre ljudkälla. Genom en dylik artikulation uppstår ett sam- 
mansatt ljud i inskränkt betydelse. Det vanligaste fal- 
let är härvidlag, att två frikativor produceras samtidigt, t. e. 
de åtskilliga »sje-»ljud, som uppstå genom att tungan sam- 
tidigt är inställd för artikulation af $- och »tje-»ljud eller 
»ich»- och »ach-»ljud eller <s- och »ach-»ljud, och bland 
hvilka det vanliga uppsvenska »sje-»ljudet är ett. Svårare 
är att bilda två explosivor samtidigt, enär den längre bak arti* 
kulerade gärna tar bort luften för den främre (jfr a ofvan), som 
därför lätteligen förstummas. Så t. e. förutsätter väl det svenska 
dialektuttalet ätter 'efter* ett sådant fornsvenskt uttal af tepter 
(i obetonad ställning), att p och t producerades samtidigt, 
såsom nu faktiskt mycket ofta sker i franskans pfejtit och 
väl äfven understundom — att döma af stafningen kanske 
fordom oftare — i den svenska interjektionen ptro. Ett på 
sådant . sätt uttaladt energiskt ptro ger oss äfven exempel på 
en sammansatt tremulant, ty på den sammansatta explosivan 
följer då en labio-labial tremulant samtidigt med en apiko* 
gingival sådan. 

Från akustisk synpunkt kan man såsom »sammansatta>i 
betrakta sorlljuden (dvs. de pertonerade insonanterna), så^ 



— 400 — 

som »enkla» däremot dels klangljuden (de pertonerade reso- 
nanterna), dels bullerljuden (de persifflerade, aspirerade och 
perspirerade ljuden). 

§ 46. öfVergrångsUud. 

Vi ha slutligen att skilja mellan mer eller mindre själf- 
ständiga ljud. I det föregående ha vi blott betraktat hvarje 
ljud såsom isoleradt, i hvilket fall det naturligtvis frambrin- 
gas frivilligt och på åsyftadt sått. Men i det verkliga lefvande 
talet uppträda ju de flesta ljud förenade med hvarandra till 
ljudförbindelser. En följd häraf är, att, så snart två på hvar- 
andra följande ljud icke äro skilda åt af en absolut paus 
(se s. 362 ofvan), uppstå ofrivilligt och med en viss nödvän- 
dighet vid talorganernas öfvergång från den ena artikulationen 
till den andra vissa osjålfständiga eller »parasitiska» ljud, 
de s. k. öfvergångsljuden eller »glidljuden». Hvarje så- 
dant är strängt taget en hel serie af ljud, alstrade under or- 
ganernas kontinuerliga Qärmande från det ena och lika 
kontinuerliga närmande till det andra artikulationsläget, så 
att t. e. I-ljudet i klipp, innan det alldeles förstummas, öf- 
vergår först, i mån af läppöppningens småningom försig- 
gående minskning för åstadkommande af />-ljudet, till ett 
y-ljud af minimal tidsutdräkt och sedan, i mån af röst* 
tonens dämpande på grund af ljudspringans småningom för- 
siggående vidgande, till ett lika minimalt A-ljud med y-timbre, 
alltså ungefärligen kliyhp. Öfvergångsljuden bli oundvikligare, 
ju innerligare de båda själfständiga ljuden äro med hvar- 
andra förbundna, sålunda i synnerhet när de tillhöra samma 
^ryckstafvelse. De bli märkbarare, ju långsammare artikula- 
tionsändringen företages. De bli rikare på urskiljbara mo- 
mehter, ju längre från hvarandra utgångspunkten och slut- 
punkten i serien äro belägna, dvs. ju mera heteromorfa de 
båda själfständiga ljuden äro. Framhäfves något moment i 
serien af öfvergångsljuden genom en ökning af dess intensi- 



— 401 — 

tet eller kvantitet, så framstår detta moment såsom ett själf- 
ståndigt ljud; så t. e. vid utvecklingen af det fomsvenska 
*stela (med velariseradt / på grund af det följande velara a) 
genom *steala till *steala S hvaraf sHala 'stjäla'. Vanligen re- 
flekterar man icke på öfvergångsljudens tillvaro, men att man 
dock — om ock omedvetet — uppfattar dem, framgår t. e. 
däraf att, om man vid uttalet af lapp, lått, läck låter den 
artikulerade paus (se s. 362 ofvan och 403 if. nedan), som 
omedelbart föregår bildandet af />-, /- och A:-explosivoma, 
öfvergå i en absolut paus, så för^'äxlas ändock icke de på 
sådant sätt uttalade tre stafvelserna. Detta måste bero därpå, 
att öfvergångsljuden mellan d och — de aldrig uttalade -~ 
/>-, f- och Jr-ljuden äro tillräckligt olika, och såsom sådana 
uppfattade, för att hålla alla tre ljuden åtskils. 

Af särskildt intresse äro öfvergångsljuden i fråga om 
följande båda slag af ljudförbindelser: 

1. Vokal -f~ vokal i samma stafvelse, dvs. hvad man 
kallar en diftong (eller stundom, men olämpligt, »tveljud») 
eller, i fall vokalerna äro tre å rad i samma staf\'else, trif- 
tong. Är den första vokalen starkast (dvs. har största in- 
tensiteten) så säges diftongen (triftongen) vara fallande» t. e. 
aU au i ty. mai, haus. Är den sista vokalen starkast, så säges 
diftongen (triftongen) vara stigande, t. e. ia i it. piano, oa i 
fra. roi. Har ingendera vokalen afgjord öfvervikt i fråga om 
intensitet, så säges diftongen (triftongen) vara sväfvande, 
t. e. iue i dalmålets ftiuega flyga. Om ändtligen i en trif- 
tong den mellersta vokalen är starkast, så har man en 
stigande-fallande triftong, t. e. iai i da. jeg. Hvarje dif- 
tong af ena eller andra slaget är strängt taget en af de båda 
ändpunkterna begränsad serie af oändligt många minimalt 
olika vokaliska öfvergångsljud, ordnade efter aftagande lik- 
het med den första och tilltagande likhet med den sista vo- 

^ Med * utmärkas former som endast åro förutsatta, icke faktiskt 
anträffade. 



— 402 — 

kalen i serien, dessa båda de enda som pläga erhålla uttryck i 
skrift. Så t. e. är diftongen »af» egentligen groft betecknadt, 
en serie a(ace€^)i. Genom framhäfvaiide af vissa af dessa 
öfvergångsljud kan diftongen på mångfaldigt sätt förskjutas 
och eventuellt slutligen kontraheras, t. e. ai >• ae >> cp, såsom 
skett i latinet, ai ';> ae'^ aå> ä, såsom skett i angelsaxiskan, 
ai > cei > ei > é, såsom skett i fornsvenskan, osv. 

2. Tenuis + vokal. Denna förbindelse leder på grund 
af de båda ljudens synnerligen heteromorfa beskaffenhet till 
uppkomst af en mängd olikartade öfvergångsljud, hvilka in- 
ställa sig, under det att dels den kontakt, som utgör en nöd- 
vändig betingelse för tillvaron af en tenuis, successivt vidgas 
först till den för en frikativa erforderliga springan och därpå 
till det för en vokaH bildande nödiga passet, dels ljud- 
springans för andning ipställda, vidöppna artikulation succes- 
sivt utbytes mot en allt trängre sådan, afpassad först för 
aspiration och sedan för hviskning samt slutligen (i regeln) 
för röstton, dels möjligen ock artikulationsstället i ansats- 
röret förflyttas. Så t. e. kunna förbindelserna /i, pe sägas 
vara, groft betecknadt, ett t(sh)i, ett p(q>hu0)e. Framhäfves 
nu det på en tenuis följande frikativa öfvergångsljudet, så att 
det förnimmes såsom ett själfständigt ljud vid sidan af den 
förra, så ha vi erhållit en förbindelse af tenuis -f- homorgan 
frikativa eller en s. k. affrikata, t. e. pf, ts i ty. pfund, 
zahl, ny sv. Jf i tjära af fsv. t(/fh)iara. Framhäfves däremot 
det närmare vokalen stående /i-Ijudet, så har man fått för- 
bindelsen tenuis -|- h eller en s. k. aspirata, t. e. de med p, 
k\ t betecknade ljuden i da. på, kat, time (åtminstone i kö- 
penhamnskl uttal växlande med tsime, alltså med affrikata i 
stället för aspirata), ty. kerl, toll, nysv. på, karl, tid. — Emel- 
lertid kunna affrikator och aspirator förekomma äfven utan att 
en tenuis följes af vokal. Så t. e. äro i nysrenskan p, t, k 
tecken för (tämligen svagt utpräglade) aspirator utom i mid- 
Ijud omedelbart efter s och före perspirerade och aspirerade 



— 403 — 

ljud (åtminstone frikativor och resonanter) — hvilka naturligt- 
vis uppsluka »aspirationen» — t. e. klo, tre, ut, upp, rock, ut- 
talade khh, ihre osv.; jfr spå, skrå, stå o. d,^ där p, k, i icke 
beteckna aspirator, utan »rena» tenues ^ Men de nysvenska 
aspiratorna äro icke så utpräglade som de tyska eller de ännu 
bjärtare framträdande danska, hvilka sednare i stark stafvelse 
väl fdga eller intet skilja sig från de svenska ljudförbindel- 
serna ph, kh, th i t. e. gaphals, ekho, nöthår, under det att i 
svenskan det är en mycket tydlig skillnad mellan pha, kho, 
thå i de nyss anförda orden och å andra sidan pa, ko, tå i 
t. e. brudpall, älgko, mjölktår. Aspirationen vid våra tenues 
beror helt naturligt därpå, att det luftförråd, som för spräng- 
ljudets åstadkommande samlats innanför kontaktstället, är 
större än behöiligt; detta dels i slutljud, där intet ljud följer, 
för hvilket det besparade förrådet kunde förbrukas, dels i 
uddljudet af en stark stafvelse, emedan det här på grund af 
det stora exspirationstrycket själft är större än vanligt. I 
båda fallen afgår därför den öfverflödiga luften i form af en 
hörbar utandning, dvs. ett A-ljud uppstår. I andra ställningar 
än de nyssnämnda är detta h mindre utprägladt och beror 
möjligen på en rent fonetisk analogi. 

,§ 47. Artikulerade pauser. 

Det talade språket består ju ej blott af ljud, utan äfven 
till någon del af pauser (se s. 339 ofvan). En »akustisk 
paus», dvs. ögonblick af tystnad (se s. 362 ofvan), kan, så- 
som i det föregående uppvisats, af talapparaten åvägabringas 
på mångahanda sätt: genom alla artikulationsorganernas åter- 



' Att man icke, såsom stundom påståtts, i <pd, skrå, stå o. d. har 
att göra med perspirerade medior (alltså resp. S, g^ ^), torde framgå däraf,. 
att t. e. snabbs, tisda(g), så dags — där man odisputabelt har d, éf, ^ — 
icke alldeles fullkomligt rimma med resp. snaps, mista, lacks, liksom ock 
däraf att, då åtskilliga af våra dialekter förlorat det uddQudande s i skor- 
sten, resultatet icke blifvit ett gorsten, eller ^rsten, utan khorsten. 



— 404 — 

förande till sitt indifferensläge (»absolut paus»); genom upp- 
häfvande af de ljudbildande organemas verksamhet med eller 
utan samtidigt upphäfvande af de luftförandes; ändtligen ge- 
nom att några af de ljudbildande organema tjänst- 
göra som klaffar och -dymedelst för åtminstone ett ögonblick 
upphäfva resultatet af de luftforande organernas alltjämt 
fortgående verksamhet (eller annorlunda uttryckt: utan att 
afbryta exspirationsströmmen afspärrar man mun- och näs- 
håla, men håller ljudspringan öppen — hvilket är nödvändigt, 
emedan annars ett »spärrljud» uppstår, s. § 41, A, 1). I sist- 
nämnda fall uppstår hvad man lämpligen kan benämna frän 
bildningssättets s^opunkt en artikulerad paus, dvs. en i 
och genom själfva artikulationen åstadkommen paus, frän 
resultatets synpunkt åter en muta (dumbe), dvs. en »stum» 
beståndsdel af talströmmen (i skrift betecknad med en bok- 
staf, som är »stum», dvs. icke äger något »uttal»). Den ar- 
tikulerade pausen bildar således visserligen akustiskt, men 
icke fysiologiskt sedt en motsats till de artikulerade ljuden. 
Också är den språkhistoriskt sedt vanligen en ersättning för 
ett äldre ljud. Så t. e. är den artikulerade paus, som be- 
tecknas med c i tacka representant för det en gång i ordet 
befintliga resonantiska »äng»-ljud, som ännu kvarlefver (teck- 
nadt n) i ty. danken, och den muta k, som återges medelst 
första /r-typen i ordet to/c-kant, har trädt i stället för tenuis 
A* i ordet tak. 

Akustiskt sedt finnes naturligtvis strängt taget (jfr s. 401 
ofvan) endast en enda muta, men fysiologiskt sedt finnas 
lika många som artikulationsställen med möjlighet till klaff- 
bildning. Spärrningens upphäfvande genom klaffens bort- 
tagande medför ju en mer eller mindre hörbar explosion, 
hvarför hvarje muta har sin naturliga, om ock icke absolut 
nödvändiga, afslutning i en homorgan explosiva. Omvändt 
måste hvarje tenuis nödvändigtvis föregås af en, om ock 
minimal, akustisk paus, betingad af själfva spärrningsögon- 



— 405 — 

blicket. Men då detta är ett ofritt tillkommet och icke 
åsyfladt moment i talet, således att jämföra med de nyss 
(se § 46) behandlade öfvergångsljuden — man skulle här 
kunna tala om en »öfvergångspaus» — så begränsar man 
lämpligen termen »muta» till de fall, då pausen är afsedd 
och därför af en märkbar, ehuru alltid ganska begrän- 
sad, tidsutdräkt. En muta kan naturligtvis förekomma 
både i uddljud och slutljud, men användes icke veterligen 
någonsin i sådan ställning, emedan det ju vore ändamålslöst, 
eftersom den ej gärna därstädes kan af örat uppfattas såsom 
skild från den föregående, resp. efterföljande absoluta pausen, 
således ännu mindre uppträda såsom någon specifik motsats 
till angränsande ljud. Detta kan den däremot, om den an- 
bringas i midljud, t. e. det första p i lappar, det första t 
i skratta, c i rock och ek i rockkrage. 



Noreen, Vårt »pråk, Bd I. 27 



AFDELNING II. 

Deskriptiv ljudlära. 



§ 48. KvalitatiY oeh prosodisk \}udlära« 

Den deskriptiva ljudläran (jfr ofvan s. 48 och 50) är 
att indela i: kvalitativ ljudlära eller ljudlära i inskränkt 
betydelse, som redogör för fonemernas »absoluta» egenskaper 
eller, om man så vill, deras »kvalitet», dvs. de egenskaper 
som ljuden äga, då de betraktas utan att jämföras med hvar- 
andra, alltså deras bildningssätt och förekomst (geografiskt, 
stilistiskt m. m.); och prosodisk ljudlära eller prosodi(k), som 
redogör för fonemernas »relativa» eller s. k. prosodiska egen- 
skaper (sonoritet, kvantitet, intensitet och tonalitet, se s. 344 f. 
ofvan), dvs. de som hos ljuden i sammanhängande tal fram- 
träda vid deras inbördes jämförelse. Hittills har termen 
prosodi(k) vanligen tagits i så inskränkt bemärkelse, att den 
blott afsett ljudens kvantitet, intensitet och tonalitet, ja stun- 
dom endast deras kvantitet, men till en sådan begränsning 
finnes ingen grundad anledning. — Man kan ock kalla — 
och har stundom kallat — prosodi(k)en »läran om accenten», 
om nämligen man med den mångtydiga termen accent ^ 
menar hvarje sätt, hvarpå ett fonem framhäfves framför eller 
i jämförelse med ett annat, alltså det prosodisKa företräde, 
som tillkommer ett fonem i jämförelse med andra. 



^ Se om dennas användning Noreen, i Nordisk famiyebok, supple- 
ment och 2 uppl. band I. 



A, Kvalitativ ljudlära. 

Den kvalitativa ljudläran indelas i sin ordning i läran 
om de enskilda språkljuden och läran om Ijudförbindelsema 
eller den s. k. kombinationsläran. 



FÖRSTA KAPITLET. 
De enskilda språkljuden. 

§ 49. Inledande anmärkning. 

Med ett visst, kvalitativt bestämdt ljud i motsats mot 
ett annat dylikt mena vi vanligen — och i det följande — 
icke ett under alla omständigheter identiskt lika ljud. Det 
är nämligen en ren slump, om ens samma individ lyckas 
på ett fullkomligt identiskt sätt reproducera ett en gång pro- 
duceradt ljud, och sällan eller aldrig torde detta fall verkli- 
gen inträffa. Utan vi mena t. e. med det nysvenska i-ljudet 
en mängd Ijudvarieteter, som äro hvarandra så pass lika — 
akustiskt och vanligen äfven genetiskt sedt — att de af de 
talande och hörande antingen icke alls eller åtminstone blott 
med stor svårighet till sin olikhet uppfattas, och hvilkas 
kvalitetsdifferens, om ock den skulle vara för örat märkbar^ 
i alla händelser icke användes i språkligt syfte, dvs. såsom 
bärare af någon betydelsedifferens. På grund däraf kan en 
dylik grupp af minimalt olika ljud lämpligen betraktas så- 
såsom varande inom sig alldeles homogen, och hvarje ljud- 
individ inom gruppen kan sålunda utan olägenhet få bära 
samma namn — t. e. ))i-ljud(et)» — som alltså är ett art- 
namn, icke ett egennamn. 



— 408 — 

De nysvenska ljuden, i denna mening fattade, behand- 
las i det följande ett i sänder. Jag redogör då först för 
buckalerna (jfr s. 386 ofvan), hvarvid jag i första hand in- 
delar dem från synpunkten af deras artikulationsställe, be- 
gynnande med de längst fram belägna af dessa (jfr s. 382 
ofvan), under det att jag till indelningsgrund i andra hand 
väljer deras artikulationssätt. Därefter öfvergår jag till redo- 
görelse för vokalerna och behandlar slutligen bihangsvis de 
»artikulerade pauserna» — mutorna — som ju i viss mån 
spela samma roll som språkljuden (se s. 404 ofvan). 

a. Buekaler. 

§ 50. Labio-labiala. 

A. Explosivor, samtliga medialt (se s. 376 f. ofvan) bil- 
dade, men för öfrigt både tenues och mediae, orala och naso- 
orala, pertonerade och perspirerade: 

1. p, perspirerad oral tenuis, är ett allmänt — dvs. 
hela språkområdet tillhörande — och rätt ymnigt (ungefär 20 
gånger per ordinär tryckt oktavsida *) uppträdande ljud. I 
vårt riksspråk förekommer det i följande ställningar: 

i uddljud, dvs. omedelbart efter en absolut paus, före 
de flesta vokaler samt buckalerna j, I r, t. e. pjunk, plats, 
prat, i främmande ord äfven före n och s \ t. e. pneumatisk, 
psykisk ^; 

i slutljud, dvs. omedelbart före en absolut paus, efter 



^ T. e. 122 gånger på knappa 6 sidor af Emelie Carlén (samtal mellan 
två lotsar); jfr på en sida af A. Fryxell 21 ggr, af S. Ödmann 29 ggr, nien 
af P. Wikner blott 12 ggr. 

• Men icke före f, ty i pfalzisk och famiyenamnen Pfaff, Pfannen- 
stiel, -still Pfeiff(er) är p i regeln stumt. 

' Jfr hurusom p forstummats i lånordet psalm, under det att det 
är vacklande i det ännu på gränsen mellan främmande ord och lånord 
(se 8. 23 ofvan) stående pseudonym. 



— 409 — 

de flesta vokaler och buckalerna /, resonantiskt m, r, s, t. e. 
valp, kamp, skarp, asp, samt efter muta, t. e. tapp; 

i midljud, dvs. då absolut paus hvarken omedelbart 
föregår eller efterföljer, före och efter de flesta såväl vokaler 
som buckaler, hvarom se närmare i kombinationsläran. 

Högsvenskt — men icke finländskt (se s. 95 ofvan) — 
p är . i de flesta ställningar en aspirata (jfr § 46, 2), hvars 
/i*aktiga element jämförelsevis bäst torde förnimmas i slut- 
ljud. Mellan p och ett följande pertoneradt ljud visar sig 
aspirationen på så sätt, att det pertonerade ljudets begynnelse 
mister sin röstton; jfr t. e. de till att börja med perspirerade 
och först efter något ögonblick pertonerade d-, /- och y-lju- 
den i på, plats, pjunk med de ända från första början per- 
tonerade i resp. må, glad, mjuk. Blott i midljud omedelbart 
efter s samt före perspirerade och aspirerade ljud, åtminstone 
frikativor och resonanter, saknar p aspiration (jfr s. 402 f. of- 
van) och öfverensstämmer då med franskans och finskans p- 
ljud; jfr t. e. det aspirationslösa p i spå, sprida, split, spjäla, 
vispa, snaps, psykisk, knapphål med aspiratan i />d, pris, plit, 
pjunk, visp (där p visserligen står efter s, men icke i mid- 
ljud), knapp. I ett fall sådant som knappt, där p står före 
ett perspireradt ljud, som icke är frikativa eller resonant, före- 
kommer dubbelt uttal, med eller utan aspiration. ^ 

2. b, pertonerad oral media, är ett allmänt och ymnigt 
(ungefar 24 gånger per oktavsida ^) uppträdande ljud, som i 
riksspråket förekommer i följande ställningar: 

uddljudande före de flesta vokaler samty, /, r, i. e. bjuda, 
blåsa, bryta; 

slutljudande efter homorgan klusil, t. e. näbb, nubb, 
samt i ursprungligen utländska ord efter /, r, resonantiskt m 



^ Väsentligen annorlunda framställas hithörande förhållanden hos 
Ltttkens och Wulff, Svenska språkets ljudlära, s. 267, 

' I de s. 408 not 1 nämnda litteraturbitarna äro de respektive siff- 
rorna följande: Carlén 141, Fryxell 19, Ödmann 32, Wikner 21. 



— 410 — 

och åtskilliga vokaler, t. e. fålb, u$rb, bomb, glob, tub, gar- 
derob; 

midijudande i ungefär samma ställningar som p (se 
1 ofvan). 

3. B, perspirerad oral media, förekommer, åtminstone 
i riksspråket, blott såsom variant till b, detta dels mera 
sällan i slutljud — exempel se ofvan under 2 — dels oftare 
midjudande i omedelbart grannskap af perspirerade eller aspi- 
rerade buckaler såsom 5, /, h- och »sje-»ljud (/* och §), där 
b Ijudlagsenligt skulle öfvergå till />, men genom association 
eller ock inflytande från skrift/en antingen uppehälles såsom 
6-ljud eller ock blott såtillvida påverkas af det angränsande 
perspirerade eller aspirerade ljudet, att det mister sin röst- 
ton, dvs. öfvergår till S. Förhållandet gestaltar sig härvidlag 
vanligtvis så, att den lägre stilen har p, mellanstilen S och 
den högre stilen b. Dylika fall af B äro bl. a. 

M i t. e. stabsofficer, Igbsk, dobbsko (jämte doppsko\ 
Jakobsson, Belsebubs, absolut, substantiu, observera, absmtf 
Absalon, absentera sig 

sh i t; e. asbest, husbondfolk (jfr det vulgära uttalet hus- 
ponn för husbonden), refbensbjåll (vanligen skrifvet refbens- 
pjåll; jfr fotabjålle med ft), missbruk; det främmande sbirr 
torde väl nästan alltid uttalas som spirr; 

df i t. e. sjubbskinnspåls, obscen; 

^8 i t. e. kvartersbutelj (jfr det vulgära putelj för butelj); 

dt i t. e. snabbt, subtrahera, sgperbt\ subtil; 

tb i t. e. njutbar, utbgte (båda sällan, oftare efter s, i, e.) 
ostbit, håstbgtare, postbud; 

hh i t. e. stårbhns, fålbhatt (jfr fålp jämte mera vårdadt 
fålb); 



^ Den lägre stilens uttal syperpt har t. o. m. gifvit upphof åt ett 
vulgärt sy per p, nybildadt efter analogien skarpt: skarp o. d. 



— 411 — 

Stundom uppträder 5 ^ för 6 äfven efter muta, t. e. upp- 
byggd, hopbyggd, hopbunden, uppbåd^ lappbönder. 

Ljudet är för örat mycket svårt att skilja från ett p 
utan aspiration (se 1 ofvan), hvarför ock t. e. J. A. A[urén]* 
uppfattar nysvenskt sp såsom varande sh. 

4. m, pertonerad nasooral media, är ett allmänt octi 
mycket ymnigt (omkring 54 gånger per sida ') förekommande 
ljud, som i riksspråket uppträder i följande ställningar: 

uddljudande före de flesta vokaler samt j, t. e. mjuk, 
i främmande ord äfven, ehuru ytterst sällan, före n och r, 
t. e. mnemonik och familjenamnet Mraz; 

slutljudande efter de flesta vokaler och /, r samt resonan- 
tiskt m, t. e. halm, arm, lamm, i lånord äfven, ehuru ytterst 
sällan, efter g och g (i lägre stil äfven j;, resp. g), t. e. pa- 
radigm (lägre stil äfven -iffm), dogm (lägre stil äfven -gm); 

midljudande i ungefar samma ställningar som p (se 1 
ofvan). 

5. Hl, perspirerad nasooral media, är ett öfverhufvud 
mycket sällsynt ljud. Det förekommer i riksspråket blott — 
och i finländsk svenska endast alternativt jämte m — uti 
ursprungligen utländska ord slutljudande efter s och /, t. e. 
spasm, sarkasm, schism, fanatism m. fl. på -ism, rytm, loga- 
ritm: jfr spasmer, sarkasmen osv. med m, icke m. Dialek- 
talt uppträder m midljudande före perspirerad tenuis, t. e. 
Linsäll-målets i Härjedalen jämt ^ jämtlänning. 

B. Frikativor: 

1. 6, medial pertonerad oral (sp. b i Habana, sydty. 
w i was, mellan ty. b i haben ^), förekommer i riksspråket 



^ Men, åtminstone så vidt jag funnit, aldrig p, som Lundell i Språk 
och stil I, 35 anser vara det normala. 

' Bidrag tiU Soenska Språkets Ljudlåra, s. 54 f. 

' I de s. 408 not 1 nämnda litteraturbitama äro de resp. siffrorna 
följande: Carlén 307, Fryxell 49, Ödmann 64, Wikner 60. 

* Se Lundell i Svenska landsmålen I, 71 noten. 

' Se Jespersen, Fonetik, s. 179 f. 



— 412 — 

blott i interjektionerna fo, 6z (»vyss») och 6f^ % (»vyssj»), 
om hvilka se vidare § 53, B, 1 och 2 samt § 58, B, 3 och 4. 
Ärfdt från urnordisk tid förefinnes ljudet i ett par dialek- 
ter: i Åsens varietet af det dalska Älfdalsmålet allmänt i mid- 
och slutljud S t. e. Q6nd liufvud, doö döf, ehuru väl numera 
yngre personer ersätta 6 med vanligt i;; i Närke midljudande 
före n, t. e. na6n namn jce6n jämn *. 

2. q), det motsvarande perspirerade ljudet (det ljud som 
uppstår, då man blåser ut ett ljus eller blåser på het soppa), är 
ej funnet i svenskan såsom själfständigt språkljud. Såsom 
öfvergångsljud förekommer det i förbindelserna hf och pf, 
t. e. snabbfotad, hoppfull, stundom äfven i interjektionen 
piq)), skrifven puh (jfr nedan C, 2 och D, 4). 

3. w, ett 6 med läpprundning (se s. 393 ofvan) och 
velarisering (se s. 398 ofvan) — fra. ou i oui och, ehuru 
med läppframskjutning och mindre utpräglad velarisering, 
engl. w — är ett i vårt riksspråk icke förekommande ljud. 
Däremot är det mycket vanligt i de flesta syd- och nord- 
svenska dialekter, men uppträder inom de medelsvenska blott 
i västkustens. Då detta ljud är mycket svårt att skilja från 
konsonantiskt u eller o, från hvilka vokaler det blott skiljer 
sig genom ett svagt friktionsljud mellan läpparna, uppskjuter 
jag redogörelsen för detsamma till behandlingen af nämnda 
vokaler, helst de förefintliga uppgifterna från våra dialekter 
äro för sväfvande, för att man i hvarje enskildt fall skulle 
kunna afgöra, när ett w eller ett konsonantiskt u, o föreligger. 

4. h, motsvarande perspirerade ljud (engl. wh^ för så 
vidt detta öfverhufvud uttalas olika med w ") finnes möjligen 
i någon halländsk munart, t. e. i hwem hvem, Jvwasser hvass^. 
Dock syfta möjligen de lämnade uppgifterna på samma uttal 



* Se NOREEN i O fre Dalarna förr och nu, s. 415. 
' Se Svenska landsmålen I, 22. 

* Jfr Jespersen, Fonetik, s. 328. 

* Se Svenska landsmålen I, 78. 



— 413 — 

af gammalt hw, som det i Västergötland (söder om Skara) 
förekommande, enligt hvilket hw snarast motsvaras af ft -f- 
konsonantiskt o, t. e. hoete hvete. 

C. Tremulanter: 

1. En medial pertonerad oral sådan förekommer, 
tecknad ptr eller pr, i interjektionen piro (äfven skrifven 
pro, pir, pr). Väsentligen samma ljud, tecknadt br, in- 
går i interjektionen brr, uttryck för frusenhet, ruggighet, af- 
smak och vedervilja, vid hvars bildning dock vanligtvis äfven 
en apiko-gingival tremulant samtidigt åstadkommes. Jfr s. 399. 
,2. Ett motsvarande perspireradt ljud kan alternativt 
användas i ptro. Åtminstone en ansats därtill kan äfven 
stundom förekomma såsom öfvergångsljud mellan p och h 
(se D, 4 nedan) i ett mycket energiskt frambragt puh. 

D. Resonanter, både klusila, nasala och orala: 

1. 6b \ klusil (se s. 375 öfvan), är ett allmänt, men 
mycket sällan förekommande * ljud. I riksspråket uppträ- 
der det blott midljudande mellan en föregående vokal (van- 
ligen kort) eller /, r, uim och ett följande b, fem eller p, t. e. 
snabb, klibbig, gubbe, stybb, snobb, hjåbba, dgkdalbboj, verb- 
bildning, bombbatteri: klubbmästare, nåbbmus; nubbpaket, gubb- 
påls, klubbprotokoll, snobbpoesi, skabbpatient, kubpar, verbpar, 
jambpar. 

2. mm, resonantiskt m, dv& hithörande pertonerad 
nasal, är ett allmänt, men icke just ymnigt (omkring 
9 gånger per. sida ^) ljud. Det förekommer i riksspråket 
så godt som uteslutande i midljud mellan en föregå- 
ende vokal eller /, r (i lånord äfven, ehuru ytterst säl- 

' Med bb, dn, h osv. afser jag — i sådana fall då landsmålsalfabetet 
saknar särskilda typer for de ifrågavarande ljuden — det ^udvärde, som 
i vanlig svensk skrift tillkommer b, d, i osv. före resp. b, n, I osv. 

' Säkerligen icke en gång per sida. I de s. 408 not 1 nämnda littera- 
turbitarna anträffas det hos Carlén 8, hos Fryxell, Ödmann och Wikner 
däremot ingen gång. 

* I de s. 408 not 1 nämnda styckena resp. 52, 13, 9 och 10 gånger. 



— 414 — 

lan, g och g) och ett följande m, b, bh, bm, p, pm, t. e. lamm, 
timme, timmra (skrifvet timra), gummse (skr. gumse), volym- 
mått, halmmadrass, armmuskel; dumbe, ormbiten, paradigmbe- 
lamrad, dogmbunden; bombbatteri: bombmaskin; lampa, ram-- 
pris, halmpapper, stormplugga; lampmodell. Slutljudande fö- 
rekommer mm blott i interjektionen hm, som vanligen utta- 
las /imm, sällan hmm (dvs. med mm -h ^^ Dialektalt upp- 
träder emellertid mm äfven annars såsom slutljud; så åtmin- 
stone, efter hvad jag själf iakttagit, i munarten uti Sjugdnä- 
sets by af Frostvikens socken i Jämtland, där t. e. 'dem* 
uttalas dcemm, dvs. det slutljudande explosiva m har förstum- 
mats, så att ordet slutar på det därförut gående (för öfrigt 
föga hörbara) resonantiska m. 

3. Resonantiskt m, dvs. hithörande perspirerad nasal, 
förekommer väl blott i den nyssnämnda interjektionen hm, 
alltså uddljudande före mm. 

4. En medial perspirerad oral resonant med förträngda 
läppar och med tungan i indifferensläge uppträder i ett par 
interjektioner. Den ena af dessa består af blott det ifråga- 
varande ljudet, betecknas i skrift med hu, hiih, uh, uhu ^ 
eller, därest ljudet skall anges såsom särskildt långvarigt, 
huu och afser att återge »flämtning» och »flåsande» af and- 
fåddhet, trötthet, köld, hetta o. d.; alltså icke att förblanda 
med en annan interjektion, som äfvenledes plägar skrifvas 
hu, men detta uttaladt h -\- u och uttryckande fasa. Den 
andra af de båda antydda interjektionema består af ifråga- 
varande ljud, föregånget af p, betecknas i skrift med puh 
och afser att återge »pustande» af matthet, ansträngning, 
värme o. d. 

En serie öfvergångsljud från nämnda resonant till hviss- 
ling (dvs. labio-labial ton) användes som interjektion för att 



^ Möjligen döljer sig samma ljud någon gång äfyen bakom skrifnin- 
gen tiff. 



— 415 — 

utmärka hast och torde vara yttersta upphofvet till det vä- 
sentligen väl från lågtyskan lånade haj i »gå som en huj» 
och »i ett huj», ett ord som numera alltid — liksom inter- 
jektionen ofta — på grund af skriftens inflytande uttalas all- 
deles som det skrifves. Jämför utvecklingen af det läte, som 
uppstår vid föraktfullt spottande, till en interjektion, bestå- 
ende af en serie öfvergångsljud från dorso-labial tenuis till 
ett h med i- eller y-timbre och vidare, såsom jag förmodar, 
till tvi (vale), tvg eller — väl under tysk påverkan (jfr pfui 
m. m.) — fg (vale), numera sedan mycket länge uttaladt i 
noggrann öfverensstämmelse med det skrifna ordets beteck- 
uingssätt. 

Labio-labialt bildade äro äfven vissa sugljud (se s. 361 
ofvan), som användas såsom kompulsiva interjektioner (se 
V, 103), riktade till hästar för att pådrifva dem. Dessa s. k. 
smackningar äro åtminstone af två tämligen olika slag, 
det ena — och vanligaste — af en mera explosiv karaktär 
och bildadt med indragna läppar, det andra mera frikativt 
och bildadt med åtminstone någon grad af läppframskjutning. 

§ 51. Labio-dentala. 

A. Explosivor (såsom p i ty. pfui) saknas eller före- 
komma på sin höjd individuellt i stället för labio-labiala 
sådana. 

B. Frikativor finnas tvenne, båda medialt orala, den 
ena pertonerad, den andra perspirerad: 

1. v, pertonerad, är ett allmänt och mycket ymnigt 
(omkring 44 gånger per sida ^) förekommande ljud, som dock 
alldeles saknas åtminstone inom en svensk munart: Åsens 
varietet af Dalarnas Älfdalsmål, där riksspråkets c;-ljtid mot- 
svaras af w i uddljud och 6* i mid- och slutljud. I rikssprå- 

^ I de s. 408 not 1 nämnda st^xkena resp. 236, 59, 58 och 40 gånger. 



— 416 - 

ket förekommer v uddljudande före vokaler och r, t. e. vi, 
vrida (i hvilken sistnämnda ställning det dock i några dialekter 
saknas), samt rent undantagsvis före / i de sällsynta främ- 
mande namnen Vladimir och Wladislawowskg : slutljudånde 
efter vokaler och /, r, t. e. kalv, arv (skrifna kalf, arf); 
midljudande före och efter såväl vokaler som de flesta buc- 
kaler. Före ett perspireradt ljud, företrädesvis f, s och /, 
kan det antingen Ijudlagsenligt öfvergå till f (så i synnerhet 
i lägre stil) eller genom association bevaras (så i synnerhet 
i högre stil), eller ock inträder f såsom öfvergångsljud mel- 
lan v och det följande perspirerade ljudet (så i synnerhet i 
mellanstilen); t. e. styvfader (skrifvet stgffader) jämte stgffar 
(jfr skaffoites med konstant ff, aldrig vf trots etymologiskt 
sammanhang med skef^), behöfs, Olofsson (jfr uttalet Olåf 
jämte Olav), Elofsson (jfr uttalet E/d/* jämte Elåv), groft m. m. 
Likaså inställer sig f som öfvergångsljud mellan k, s, t och 
ett till samma stafvelse hörande v, dvs. det med bokstafven 
i; betecknade ljudet är till att börja med perspireradt (»/>>) 
och blir först småningom pertoneradt (»i^»), t. e. kvist, svin, 
tvinna (af barn ofta uttalade fin, finna med enbart fram- 
häfvande af öfvergångsljudet). Då nu omvändt ett /-ljud 
mellan ett till samma stafvelse hörande — hvad man kallar 
»tautosyllabiskt» — s och en vokal vanligen efter en kortare 
perspirerad begynnelse (verkligt »/>>) antar (dock icke i fin- 
ländsk svenska *) röstton, alltså blir pertoneradt (dvs. »i;»), 
så sammanfalla i uttalet svår och sfär. Ett ord som hunds- 
fött uttalas i följd ^f förskjutning af den ursprungliga staf- 
velsegränsen vanligen som hund-svott, sällan hunds-fott. Vack- 
lar stafvelsegränsen, så erhålles dubbelt uttal, t. e. atmo-, 
hemi^svår jämte atmos^, hemis-får. Däremot heter det nästan 
alltid as'falt. 



' Se NOREEN, AUschivedische grammatik § 80, I, 4, a. 
» Se PiPPiNG i Nystavaren IV, 123. 



— 417 — 

2. f, perspirerad, är ett allmänt och ymnigt (omkring 
34 gånger per sida ^) förekommande ljud. I riksspråket upp- 
träder det uddljudande före vokal, j, /, r och (sällan) n, t. e. 
fngstty fnissa; före t blott i det främmande ftisis. Slutljudande 
förekommer f nästan blott i lånord och främmande ord samt 
några interjektioner. Det föregås då af vokal, t. e. telegraf, 
klaff, kalif biff, uff, strof stoff, chef, träff, eller någon af 
buckalerna j, h tv (se D nedan), r, t. e. slejf Pfeiff, alf Adolf 
trumf skymf, polymorf Bodorff, Midljudande förekommer f 
både före och efter vokaler och de flesta buckaier. 

C. Tremulanter saknas. Dock förekommer individuellt 
såsom substitut för vanligt r-ljud en hithörande medial per- 
tonerad tremulant med mycket få vibrationer. Det akustiska 
intryck, den gör, är snarlikt v, hvarför den ock i tryck plä- 
gar återges med v eller w, t. e. »sew du bwow, jag behöfvew 
bawa 800 kwonow» (Strix). 

D. Af hithörande resonanter äger svenskan blott en: 
n% pertonerad nasal, ett allmänt, men mycket sparsamt (icke 
1 gång per sida) förekommande ljud. Riksspråket äger det 
endast i midljud Tore f och v. Konstant wf — i finländsk 
svenska dock stundom ersatt af mf^ — träffas blott i sådana 
fall, då förbindelsen icke uppstått på svensk botten genom 
sammansättning, alltså i lånord och främmande ord såsom 
trumf, triumf nymf, skymf, kamfer, lymfa. Annars är wf, 
liksom alltid wv, blott en alternativ variant till mf, resp. mv, 
t. e. i omfatta, samvete, som väl endast i lägre stil uttalas 
med wf wv, under det att de högre stilarterna i följd af asso- 
ciation (med om, sam-) ha mf mv. Detta förhållande är väl 
genomgående i alla de fall — och dessa äro de flesta — där 
resonanteo såsom i de anförda exemplen tillhör en stark 
stafvelse. Tillhör den däremot en svag stafvelse så torde wf 
i alla stilarter vara det normala, t. e. frawfo'r, jåwvffl (men 

^ I de s. 408 not 1 nämnda styckena resp. 184, 46, 41 och 33 gånger. 
• Se PippiNO, a. st. 



— 418 — 

fram^for, jåm^vål). I öfverensstämmelse därmed råkas i lägre 
stil fvf äfven för nf efter hel- eller halfsvag vokal, t. e. kow^ 
fek't, kowfy's, kowfirme^ra, kowvolu!t o. d. jämte det väl väsent- 
ligen på inflytande från skriften beroende uttalet konfek't, 
konfy's, konfirme^ra^ konvolu!L 

% 52. Apiko-gingfivala. 

Hit föra Lyttkens och Wulff (Svenska språkets ljudlära) 
de flesta af de ljud, jag i § 53 upptar såsom dorso-gingivala. 
Enligt min mening äger nämligen vårt riksspråk icke med 
säkerhet något hithörande ljud. Äfven från våra dialekter 
känner jag med full säkerhet endast ett sådant, nämligen det 
dalska Älfdalsmålets d, hvilket uppträder som representant 
för dels fornnordiskt ?, dels slutljudande / efter vokal i svag 
stafvelse, t. e. ra^ida rida, -nd^d ridit. I Våmhus-varieteten af 
denna dialekt är detta d, åtminstone i slutljud, en tydlig 
apiko-gingival medial pertonerad oral frikativa (liksom oftast 
engl. th i father), således olika både isländskt et, som är dorso- 
dentalt, och danskt d efter vokal, som är en mediomarginal 
dorso-gingival och därför tenderar att öfvergå både till j (t, e* 
i vejr väder), z (»lent »») och / \ Däremot i Älfdalsmålet 
för öfrigt står d på öfvergång till homorgan pertonerad me- 
dia, men torde ännu vara att räkna såsom väsentligen fri- 
kativt. I Ostnor-Ona-varieteten af Moramålet återigen står 
det på öfvergång till en, troligen homorgan, medial pertone- 
rad oral tremulant med få vibrationer ', dock tillräckliga för 
att få ljudet att snarast förefalla som ett r-Ijud, hvilket så- 
ledes äfven hör till denna paragraf. — För öfrigt förekommer 
d äfven inom hela den estsvenska dialektgruppen med un- 
dantag af Nargö-målet ^ och har uppgifvits finnas i Ströms- 

* Se Jespersen, Fonetik, s. 246 f. 

» Om likartade företeelser i franska dialekter se J. Storm, Englische 
Philologie, 2. aufl., s. 64. 

■ Se O. HuLTMAN i Finländska bidrag, s. 275 och 272. 



— 419 — 

målet (i Jämtland) samt i västra Skåne \ men mycket ovisst 
är, om dessa orters d-ljud bildas på alldeles samma sätt som 
det dalska; för Skåne väntar män sig snarast något liknande 
danskans (hvarom se här strax ofvan). 

Motsvarande perspirerade ljud är det »läspande» s, som 
individuellt förekommer i stället för vanligt dorso-gingivalt s 
Ofr s. 382). 

Om hithörande /- och r-ljud se § 53, A, 4 och C, 2, 
resp* § 54, C, 1. 

§ 53. Dopso-gingfivala. 

Hit höra både explosivor, frikativor och resonanter — 
men icke tremulanter — af snart sagdt alla möjliga slag. Vid 
deras artikulation ligger visserligen tungspetsen mot öfre 
framtändernas insida och rot, men det är icke, såsom Lytt^ 
kens och Wulff mena (se § 52 ofvan), där, som själfva ar- 
tikulationsstället är beläget, utan . något längre bak, mellan 
tungbladets främre del och tandköttet^. 

A. Explosivor, både mediala och mediomarginala» te« 
nues och mediae, orala och nasoorala, perspirerade och per- 
tonerade: 

1. /, perspirerad medialt oral tennis ^ är ett allmänt 
och alldeles ovanligt ymnigt (omkring 124 gånger per sida ^) 
förekommande ljud. I riksspråket uppträder det i följande 
ställningar: 



^ Se Svenska landsmålen I, 25. 

* Väsentligen riktigt framstålles forhållandet af J. V. Lindoren, i 
Svenska landsmålen XII, 1, s. 10. 

' Enligt Lyttkens och Wulff skall t vara apiko-dentalt och sålunda 
bildadt längre fram än öfriga hår nedan under § 53 upptagna Uud. Det 
förefaller mig emellertid troligt, att ett dylikt bilcjningssätt är en mer eller 
mindre individuell egenhet, som dock i finländsk svenska torde vara det 
normala (se Pippino, Nystavaren IV, 121). 

* I de ofvan s. 408 not 1 nämnda styckena resp. 721, 120, 132 och 
141 gånger. 



— 420 — 

Uddljudande finnes / före vokaler, r och v; i främmande 
ord dessutom stundom före s i tsar (och familjenamnet Tsap- 
pos) samt före »sje)»-ljud i tschakå (vanligen schakå), tscheckisk, 
tscherkessisk, tschudisk (jämte tjeckisk osv.) och familjenamnet 
Tscherning. I finländsk svenska brukas uddljudande ts äfven 
i många om icke de flesta af de ord, som pläga stafvas med be- 
gynnande Zy ehuru uppgifterna om denna företeelses utbred- 
ning icke fullt öfverensstämma. Så t. e. uppge Lindström ^ 
och Vasenius ^ utan all inskränkning, att zoologi uttalas med 
tS", under det att K. J. Hagfors ^ anser s- vara »ojämförligt 
vanligare»; Zakarias uttalas enligt Lindström med ts-, enligt 
Hagfors däremot är detta »aldrig» fallet. 

Slutljudande träffas / efter nästan alla vokaler, efter 
muta (t e. hatt} och en mängd buckaler, alltså i ovanligt 
många ställningar, hvilket till väsentlig del är att tillskrif\'a 
dess rikliga användning som böjningsändelse. Se vidare i 
kombinationsläran. 

Midljudande uppträder / i nästan alla möjliga omgif- 
ningar. 

Efter svagt vibreradt r användes mid< och slutljudande 
i allmänneligen endast i finländsk svenska, i Sverges riks- 
språk däremot blott vid vårdad sång (t. e. svart, svarta med 
tydligt r -\-t, icke t) och affekteradt högtidligt föredrag. An- 
nars ersattes det nämligen genomgående af t (se vidare § 54, 
A, 1), dock med större eller mindre vacklan i sådana fall, 
då r och / träffa hvarandra genom sammansättning och stark 
association med det på t- börjande enkla ordet gör sig gäl- 
lande, t. e. svårtgdd, stortalig. Däremot efter starkt vibreradt 
r användes konstant /, t. e. orrtupp, dörrtröskel. Likaså före- 
kommer / ymnigt efter det »skorrande» v, som i en mycket 
stor del af Sverge ersätter r, och då både i mid- och slutljud. 



^ I det ofvan s. 94 noten anförda arbetet. 
' I Hufvudstadsbladet för den 30 maj 1903. 



— 421 — 

I fråga om aspiration förhåller sig / alldeles som p (se 
s. 409 ofvan). Det är alltså t. e. aspireradt i tå, platt, tre, 
tvinna, oaspireradt r stå, plats, platthet, stred, vacklande mel- 
lan båda uttalen i sådana fall som matk, kibitka. 

2. d, pertonerad medialt oral media, är ett åtminstone i 
Sverge (jfr strax nedan) allmänt och nästan lika ymnigt som 
t (nämligen ungefär 95 gånger per sida ^) förekommande 
ljud. Emellertid skall enligt Hagfors ^ och Pipping ^ i fin- 
ländsk svenska (med undantag af Ålands) d aldrig förekomma 
annat än i ställningen omedelbart efter muta (tecknad t), 
t. e. utdö, och i alla andra ställningar vara ersatt af ^ (se 
§ 54, A, 2); en uppfattning som dock enligt Hultman ^ »icke 
torde öfverensstämma med verkliga förhållandet». Enligt 
min uppfattning, som, efter hvad jag inhämtat, öf\'erensstäm- 
mer med Nordenstrengs, är det finländska »d» ett mellanljud 
mellan d och ^; det bildas något längre fram än ^ och i 
följd däraf icke rent apikalt som ^, utan väsentligen dorsalt 
som d. Det akustiska intrycket påminner därför minst lika 
mycket om d som om ((. 

I högsvenskt riksspråk förekommer d uddljudande före 
vokaler och r samt sällan v, t. e. duala; således i alldeles 
samma ställningar som /. Slutljudande träffas det efter nästan 
alla vokaler och många buckaler, t. e. snodd, bragd, följd, 
eld, värmd, kund, stängd, hvälfd. I midljud uppträder det 
i en mängd olika ställningar. Nästefter r (och a) är för- 
hållandet med d alldeles detsamma som med t (se 1 ofvan). 

3. d, perspirerad medialt oral media, förekommer i vårt 

riksspråk blott såsom variant till d, detta dels mera sällan i 

slutljud — exempel se ofvan under 2 — dels oftare mid- 

Ijudande i omedelbart grannskap af perspirerade eller aspire- 

^ I de ofvan s. 408 not 1 nämnda styckena resp. 537, 96, 110 och 
108 gånger. 

* Svenska landsmålen XII, 2, s. 12. 
» Nystavaren IV, 121 och 123 f. 

* Finländska bidrag, s. 126 noten. 

Noreen. Vårt språk, Bd I. 28 



— 422 — 

rade buckaler såsom /", k, s, t, h- och »sje»-ljud, i hvilken 
ställning d Ijudlagsenligt skulle öfvergå till (oaspireradt) /, men 
ofta genom association eUei^'ock inflytande från skriften an- 
tingen uppehälles såsom d-ljud eller ock pä vägen hänemot 
/ stannar vid mellanstadiet d. Vanligtvis är det härvidlag så 
fördeladt, att uttalet med / tillhör den lägre stilen, där t. o. m. 
en fortsatt utveckling af ts till ss mycket ofta förekommer; d 
däremot tillhör mellanstilen och d företrädesvis den högre 
stilen (jfr p:b:b § 50, A, 3). Såsom exempel på dylikt al- 
ternativt d (vid sidan af d, men nästan aldrig /) må anföras : 
eldfast, gudfruktig (jfr / i den vulgära svordomen »är du så 
gutfÖrban'nad))); blidka, idka, sjukdom; nattduksbord; godhets- 
full; rödskinn. Synnerligen vanligt är d (vid sidan af både d 
och f) invid s, t. e. ledsaga, till freds, tids nog, håradshöfding, 
leds, födsel, gödsel — där uttalet med rf knappast förekommer, 
enär ordet sällan eller aldrig förekommer i högre stil — ödsla, 
städse. Guds (aldrig ens i högre stil uttaladt med d, under det 
att däremot guds alltid uttalas med rf, emedan denna form 
på grund af sin sällsynthet ständigt är nära associerad med 
formen gud, som ju är vida vanligare), landskap, fridsfurste 

— där ett uttal med ts väl aldrig och med ss säkert aldrig 
förekommer, enär ordet icke gärna användes i lägre stil 

— skyddsling, gods (vanligen,^ äfven i högre stil, uttaladt 
med ts, emedan association med god icke längre är möjlig 
och ett uttal med rf eller d sålunda blott har stöd i skrif- 
ten); tisdag, onsdag, torsdag, riksdag (i lägre stil väl alltid 
tista osv.), visdom, riksdaler, hvilket sistnämnda ord vanligen 
äfven i högre stil uttalas med st, emedan association med 
det numera så godt som utdöda daler endast med möda kan 
äga rum. 

Angående svårigheten för örat att strängt skilja mellan 
d och ett aspirationslöst / gäller hvad ofvan s. 411 sagts om 
förhållandet 5 : p. Af denna svårighet förklaras en sådan 
stafning som t. e. det å Generalstabens karta upptagna sjö- 



— 423 — 

namnet Liksdammen (i Södermanland) i stället för det äldre 
och etymologiskt riktiga Likstammen. 

4. /, pertonerad mediomarginalt oral media, är ett all- 
mänt och synnerligen ymnigt (omkring 63 gånger per sida ^) 
förekommande ljud, som i riksspråket uppträder uddljudande 
blott före vokaler; slutljudande blott efter vokaler, resonan- 
tiskt / (t. e. fall) och r i orden jarl, sorl, kärl, Karl (som 
emellertid äfven, om ock sällan i högre stil, uttalas jal osv., 
de två sista, i synnerhet Karl, äfven kål. Kal); midljudande 
åter såväl före som efter de flesta både vokaler och buckaler, 
dock att äfven i denna ställning rl växlar med / och (sär- 
skildt ofta i orden arla, mårla, pärla *) med /; jfr s. 434 nedan. 

Ehuru jag för min del producerar / apiko-gingivalt och 
sålunda kunde ha anledning att uppföra det under § 52, så 
har jag dock ansett mig böra föra det hit, emedan jag tills 
vidare betviflar, att mitt uttal i denna punkt representerar 
det allmänna, eftersom ingen annan svensk fonetiker iakt- 
tagit någon olikhet mellan / och t. e. d eller n i fråga om 
artikulationsstället. 

5. ä, perspirerad mediomarginalt oral media (franskans 
/i t. e. peuple), saknas i riksspråket annat än som en un- 
dantagsvis uppträdande variant till / i slutljud, t. e. gaffel, 
uU för gaffel, nlL Däremot finnes i i de flesta nordsvenska 
dialekter ända från Siljan till Runö, dock blott slutljudande 
efter ett till lateral frikativa (se § 59, B) öfvergånget s, t. e. 
bes2 betsel, nåsji nässla, hångsl hängsle, vasl vassle, lisl (af 
Usle) lille, kjosl (af kjorsle) kjortel ^. 

6. n, pertonerad nasooral media, är ett allmänt och 
ytterst ymnigt (omkring 82 gånger per sida *) förekommande 
ljud. I riksspråket uppträder det uddljudande blott före vo- 

* I de ofvan s. 408 not 1 nämnda styckena resp. 372, 78, 59 och 
60 gånger. 

' Jfr Hesselman i Språk och stil IV, 97 noten. 
■ Jfr Svenska landsmålen I, 29 f. 

* I de s. 408 not 1 nämnda styckena resp. 461, 85, 89 och 104 gånger. 



— 424 -- 

kaler och (sällan) j, t. e. njuta^ njure (oftare uttalade an- 
tingen niuta, niure med konsonantiskt i eller yjuta, yjure med 
dorso-alveolart n). Slutljudande står det efter vokaler, m 
och )>ngf))-ljud, t. e. ben, sömn, vagn, dygn, resonantiskt / och /?, 
t. e. moln, fjåriln, sann, i ursprungligen utländska namn af- 
ven efter j (eller snarast konsonantiskt i), t. e. Klein, Wadstein, 
samt dessutom i oratorisk stil efter starkt vibreradt r, t. e. form, 
narrn^ dörrn (jämte dörren, i de lägre stilarterna däremot alltid 
dötm), hvaremot efter svagt vibreradt r förhållandet mellan rn 
och fl (se § 54, A, 5) är alldeles motsvarande det mellan rt och 
t samt rd och 4, (se 1 och 2 ofvan), dvs. rn brukas blott i 
vårdad sång, i affekteradt högtidligt tal, vid ovanligt stark asso- 
ciation med former på -r, t. e. urnordisk, vårnatt, i finländsk 
svenska samt naturligtvis då r-Ijudet är »skorrande» (/v). 
Midljudande förekommer n före och efter de flesta såväl vo- 
kaler som buckaler. 

7. n, perspirerad nasooral media, förekommer, åtmin- 
stone i riksspråket, blott såsom en tillfällig variant till n i 
slutljud efter heterorgan perspirerad buckal med eller utan 
en mellanstående reducerad perspirerad vokal, t. e. vap(e)n, 
topp(e)n, båck(e)n, klaff(e)n \ 

B. Frikativor finnas tvenne, båda medialt orala: 
1. z, pertonerad (fra., engl. z, ty. « i t. e. rose), finnes 
i riksspråket blott i interjektionen (b)z, som skall härma 



^ Att så var forhållandet äfVen med slutijudande fornsvenskt -n efter 
m, torde med säkerhet framgå af skrifningama nampn, sömpn o. d. vid 
sidan af dat. namne (analogiskt sedan äfven nampne, se Ottelin, Studier 
öfoer Codex Bureaniu I, 109), en växling som äfven iakttagits inom äldre 
nysvenska (se Kock, Arkiv XVI, 258 ff.). Nampn har tydligen uppkommit 
af äldre nammn, där m blifvit S (skrifvet p), dvs. den perspirerade naso- 
orala explosivan har helt enkelt mistat sin nasalitet, blifvit rent oral ; nå- 
got »inskott» af tjud har sålunda icke ägt rum, lika litet som vid de 
analoga fallen sampt (med verkligt p-ljud, uppkommet af S före f), gambit 
(af gammle med öfvergång af pertonerad nasooral explosiva till oral sådan), 
andre (af annre med samma öfvergång), aldra (af allra med utb3'te af 
mediomarginal explosiva mot medial sådan). 



— 425 — 

bromsens läte och användes för att bringa kor till att kesa, 
samt i den vid »vyssning» förekommande inteijektionen 6z, 
där dock z oftast år labialiseradt (vanligen med y-timbre) 
och ej sällan apikalt i stället för dorsalt bildadt. Äfven i 
dialekterna är detta ljud mycket sällsynt. I förbindelsen dz 
förekommer det enligt mina egna iakttagelser uti östnor-, 
Garsås- och SoUerö-^arieteterna af moramålet samt Skattunge- 
byns orsamål, t. e. dzärå göra, dzåst gäst» bgddza bygga, dock 
väl oftast icke rent gingivalt bildadt, utan med större eller 
mindre dragning åt alveolart läge; vidare i Pedersöre härad 
(trakten kring Gamla Karleby och Jakobstad) af Österbotten, 
t. e. dzivi gifvit, dzur djur \ Utom denna förbindelse är det 
med säkerhet kändt endast från sydöstligaste Skåne, näm- 
ligen häraderna Jerrestad (omkring Simrishamn), Ingelstad, 
Herrestad (omkring Ystad) samt delvis Ljunit och — dock 
blott hos äldre personer — Vemmenhög, t. e. hozza strumpa, 
mozze mosse *. 

2, 5, perspirerad, är ett allmänt och ytterst ymnigt 
(omkring 96 gånger per sida ^) förekommande ljud. Udd- 
ljudande uppträder det uti riksspråket före vokaler, /, m, n, v 
och (oaspirerade, se § 50, A, 1, ,^ 53, A, 1, § 58, A, 1 och § 60, 
A, 1) p, /, i, k; dessutom sällan före f i orden sfinx och sfär 
(vanligen uttalade svings, svår, se s. 416). Slutljudande före- 
kommer det i flera ställningar än något annat svenskt ljud, 
nämligen efter så godt som alla vokaler och en massa buc- 
kaler; detta beroende dels på den stora lättheten att uttala 
det i de mest olikartade förbindelser — hvarom se närmare 
i kombinationsläran — dels på dess vidsträckta användning 
som böjningsändelse. Efter de apiko-alveolara ljuden I, ([^ ^ 



^ Se HuLTMAN i Finländska bidrag, s. 224 f. 

' Se Svenska landsmålen 1, 29 och VI, s. lvi, samt Kock, De senaste 
årens undersökningar af skånska bygdemål, s. 20 (sep. ur Historisk tid- 
skrift for Skåneland, 1904). 

' I de s. 408 not 1 nämnda styckena resp. 550, 83, 140 och 89 gånger. 



— 426 — 

och fl förekommer det dock blott alternativt jämte ^, så att 
s i synnerhet tillhör de högre, ^ de lägre stilarterna, t. e. 
harts, bords, barns. Efter r-ljud uppträder s allmänt, ifall r 
är starkt vibreradt, t. e. dörrs, cigarrs, annars (t. e. i mors, 
fars, hörs} blott i samma utsträckning som n efter r (se A» 
6 ofvan). Efter »sjew-ljud låter s sig endast ytterst sällan 
och med svårighet iakttagas. Såsom exempel på -fs skulle 
man väl kunna anföra genitiver sådana som Paschs, Fischs, 
Buschs \ om dessa uttalas med synnerlig omsorg. Något 
vanligare är väl den af Lyttkens och Wulff förnekade slutkom- 
binationen -^s, som icke sällan torde anträffas i genitiv af 
namn på -rs, dvs. -^, t. e. Anders, La^s, ofta skrifna (och 
stundom väl ock uttalade) Anderses, Larses, — Midljudande 
träffas 5 i de flesta förbindelser. 

Labialiseradt, vanligen med y-timbre, förekommer s så- 
som sonant i interjektionerna ffs »vyss» (jfr § 50, B, 1) och 
{f)s (st, tst), den sednare väl uppkommen genom reduktion af 
eller åtminstone påverkad af 'tyst!' (jfr den danska skrifningen 
tys, hvaraf verbet tysse); med «i-timbre i interjektionen ps, 
skrifven och stundom väl äfven uttalad (jfr (ra. pousse) puss, t. e. 
»puss på*n!» i passivt hundspråk. Jämför det icke labialiserade 
sonantiska s i interjektionen (p)s(t), dvs. »hör hit (kypare)!» 

C. Resonanter; 

1. rfd, klusil, är ett allmänt, men mycket sällan * före- 
kommande ljud. Det träffas blott midljudande mellan en, 
vanligen kort, vokal och rf, rf, rfi, rfn, t eller/, t. e. gadd, skydds- 
ängel, paddla, räddning, nödtorft, blodkärl, tecknadt rfrf i roddtur, 
groddtråd, alternativt förstummadt i sådana fall som faddt (äf- 
ven uttaladt fatt), solidt (vulgärt uttaladt solitt), nitidt, stupidt; i 
högre stil dessutom mellan ett /i, nn, g, /n eller g och ett rf eller /, 



^ De af Lyitkens och Wulff, Ljiidlåra s. 251 anförda nischs och broschs 
torde däremot tills dato aldrig hafva kommit till användning i svenskt tal. 

* Troligen högst ett par gånger per sida. I de s. 408 not 1 nämnda 
styckena träffas det resp. 23, ingen, 5 och ingen gång. 



— 427 — 

t. e. elddop, eldtång, hunddagar, handtag, vagabonddagar, 
vagahondtid, hämnddrift, hämndtörstande, smaragddiadem, 
bragdtörstande, i hvilka ställningar det i lägre stil förstummas. 
2. /i, marginal pertonerad oral, är ett allmänt och ym- 
nigt (omkring 30 gånger per sida ^) förekommande ljud. I 
riksspråket uppträder det slutljudande såsom sonant (tecknad 
el), dock växlande med förbindelsen -a/, i följande ställningar: 
efter rfi och /i, i hvilka båda fall uttalet med -a/ väl blott 
tillhör högre stil och finländsk svenska, t. e. handel, bödel, 
sedel, skyttel, apostel, mantel; efter s, i hvilken ställning dock 
äfven i Sverge och i alla stilarter -a/ är det vanligaste ut- 
talet, när stafvelsen har biton, så att t. e. hassel, gissel vanligen 
ha /i, men pensel, kisel vanligen -a/; undantagsvis äfven 
efter andra buckaler, t. e. buffel, flygel o. d., där dock -a/ är 
det ojämförligt vanligaste uttalet. Midljudande förekommer 
l\ mellan en vokal eller — sällan och blott i oratorisk stil 
— r (t. e. jarldöme. Karldagen) och ett /, n, r, d, d, t, s (sällan 
med i såsom öfvergångsljud^), di, h, Un, rfn, /n eller/, t. e. all, 
aln, dallra, eld(s), palt, hals, bildlig, saltlake, molnlös, eldning, 
svultna, stiltje, liksom för öfrigt i mellanstil och lägre stil 
öfverhufvud mellan vokal och buckal, i det att ett mellan 
l\ och buckalen stående explosivt / i regeln uteslutes, t. e. 
kalfljprat, fulfljkomlig osv. I alla dessa fall tjänstgör mid- 
ljudande /] som konsonant, men det kan äfven uppträda som 
sonant (tecknadt el), nämligen mellan rfi, t\ eller — dock med 
samma inskränkning som i fråga om slutljudande l\ (se strax 
ofvan) — s och de flesta andra ljud, om ock växlande med 
-aft- (eller -a/-) efter samma regler, som ofvan angifvits rörande 
slutljudet, t. e. handeln, ädelt, medelbar, födelse, manteln, 
tisteltagg, rättelse, hasselkäpp, kiselsgra, penselföring, men 
kiseln, penseln oftare med -aft-. 



^ I de s. 408 not 1 nämnda styckena resp. 168^» 36, 36 och 31 gånger, 
' Jfr fsv. gulz, falz o. d., där explosivan Ji öfv^ergått till / och detta 
sednare således ej »inskjutits». 



— 428 — 

3. Resonantiskt i, dvs. det mot h svarande perspire- 
jrade ljudet (isländskt 7i i t. e. hlaupa), kan icke alltid med 
ledning af de i litteraturen lämnade uppgifterna säkert skiljas 
från den nedan i § 59, B behandlade laterala frikativan, hvar- 
för. möjligen åtskilligt af hvad där upptages rätteligen hör hit 
och tvärtom. Säkrast föreligger det resonantiska i dels i 
riksspråket (tecknadt el) såsom en tillfällig variant till 
sonanten h (se 2 ofvan) utan biton näst efter ti och (mindre 
ofta) s, t. e. apostel, rättelse, hassel, hasselkåpp, dels i många 
nordsvenska dialektuppgifters »tonlösa /» före t, t. e. i 
fällt, halt o. d., anfördt från Hälsingland, Härjedalen, Jämt- 
land, Multrå i Ångermanland, Degerfors och Burträsk i Väster- 
botten, trakterna öster om Jakobstad och söder om Vasa i 
Österbotten, Nagu i Åbo skärgård, Åland och Runö, men 
troligen förekommande på ännu flere håll inom samma dia- 
lektgrupp. Då Multrå-målet uppges ha samma ljud stundom 
före äfven k och p \ så är det väl snarare i (se ofvan A, 5) 
som åsyftas. 

4. Hn, pertonerad nasal, är ett allmänt och synner- 
ligen ymnigt (ungefär 58 gånger per sida *) förekommande 
ljud. I riksspråket uppträder det slutljudande såsom sonant 
(tecknadt en), dock växlande med förbindelsen -Bn, i följande 
ställningar: efter dn och /n, i hvilka båda fall uttalet med -an 
väl i Sverge knappast träffas annat än i vårdad sång och 
afTekteradt tal, i finländsk svenska däremot ofta hos den 
yngre generationen ^ t. e. handen, öden, sådden, kanten, bru- 
ten, vatten: efter s, i hvilken ställning dock äfven i Sverge 
-an ofta användes, i synnerhet när stafvelsen har biton, så att 
t. e. isen, ryssen vanligen ha nn, frusen, gossen kanske oftast 
'Sn; stundom efter ft, t. e. pallen, som dock vanligen uttalas 
med -dn: mera tillfälligtvis äfven efter andra buckaler, t. e. 



^ Se LuNDELL i Svenska landsmålen I, 30. 

' I de s. 408 not 1 nämnda styckena resp. 341, 55, 58 och 63 gånger. 

■ Se Vasenius, Den första undervisningen i språk, s. 91. 



— 429 — 

fröken, krogen, där dock ^dn år det normala ; ändtligen i vul- 
gär stil någon gång efter ett annat nn, t. e. pinnen, månen, 
i så fall uttalade pinnnn, månn'nn- 

Midljudande förekommer fin såsom sonant -- växlande 
med förbindelsen iin (eller -9n-) i samma utsträckning, som nyss 
angifvits i fråga om slutljudet — mellan samma ljud, efter 
hvilka det kan stå slutljudande (se nyss ofvan), och de flesta 
andra, t. e. judendom, äktenskap (attentat, bottenfrusen, vatten^ 
sjuk), rosenkrans, pollenkorn, frökentitel. Såsom konsonant 
åter uppträder nn midljudande i en mängd ställningar: mellan 
vokal och n, d, d, rfd, rfn, rfl, t, tn, ft, r, s (sällan med 7i så- 
som öfvergångsljud ^), / (stundom med lateral explosiva ni så- 
som öfvergångsljud *), t. e. sann, band(s), handduk, bundna, 
handla, pränta, präntning, fryntlig, inre, hans (finns), enligt 
(tunnlar); mellan h och rf, /, s (alternativt äfven f) eller /, 
t. e. molndiger, molntapp, molns, molnsky (än uttaladt med n, 
än med nn)» molnlös; mellan m och /, t. e. sömnlös, där dock 
Hn i vulgär stil plägar förstummas (liksom äfven i högre stil 
nästan alltid i jämfnjlike); mellan m och s väl blott i högre 
stil, t. e. nämns, namnsdag (annars näms, namsdag), samt 
då nn och s höra till olika stafvelser, t. e. namnsedel, famn- 
stake (vulgärt nams-, fams-); mellan m och rf eller / väl blott 
i fall de sistnämnda ljuden börja en ny stafvelse, t. e. sömn- 
dryck, famntag (vulgärt dock sömd-, famt-), under det att i 
motsatt fall, t. e. nämnd, hämnd, nämnt, jämnt, numera uti 
alla stilarter nn förstummats ^; likaså mellan »äng))-ljud och 
rf eller /, t. e. regndiger, regntid (vulgärt rang-}, men lugnt 
alltid uttaladt som lungt, alltså utan nn ^; ändtligen mellan 



^ Jfr fsv. munz, finz o. d., där explosivan n öfvergått till t, som så- 
ledes ej utan vidare »inskjutits». 

' Jfr nysv. spindel (fsv. spinnil) och råndel (Bellman) jämte rännil 
efter pl. spindlar, råndlar, där explosivan m öfvergått till di, som således 
ej »insHJutits». 

' Teonér, Natur och onatur, s. 126, anser emellertid, att n här kan 
få höras, Lyttkens och Wulff, Ljudlåra, s. 185, att »dess uttal icke är 



— 430 — 

»äng»-ljud och I, t. e. gagnlös, där iin väl blott i lägre stil 
kan saknas, eller s, t. e. vagnshjul, regnskur, ugnssopa, där 
fin knappast annat än i högre stil uttalas. För öfrigt kan Un i 
lägre och mellanstil förekomma mellan vokal och nästan 
hvilken buckal som helst, därigenom att ett mellan nn och 
buckalen stående explosivt n förstummats, t. e. kånfnjbar, 
kvin[n]folk osv. Dylika former utgöra äfven närmaste för- 
stadiet till sådana vulgära former som impff 'inpå*, där det 
är det resonantiska iin i inn *in* och icke det explosiva n 
som öfvergått till resonanten mm. 

5. Resonantiskt n, dvs. det mot iin svarande perspire- 
rade ljudet (isländskt h i t. e. hniga), förekommer i riks- 
språket (tecknadt en) blott såsom en tillfällig variant till 
sonanten nn (se -4 ofvan) utan biton näst efter /n och (mindre 
ofta) s, t. e. vatten, vattenkonst, ryssen. I våra dialekter upp- 

o 

träder det dels uddljudande, t. e. i norra Ångermanland ^ tihiii 
knif, iinapp knapp, i norra och mellersta Österbotten (ända 
till något söder om Vasa ^) imiv knif, nne knä, vnaga gnaga, 
där det alltså motsvarar äldre — ursprungligt eller af g 
uppkommet — k före n ^ dels midljudande, t. e. i Linsäll- 
målet (Härjedalen) iw/ 'inte* \ alltså motsvarande äldre n före 
t, och i delar af norra Österbotten (Gamla Karleby och några 
socknar söder därom '^) mamna marknad, lönn löpna, båvn 
botten, alltså motsvarande äldre k, p, t före n. 

§ 54. Apiko-alveolapa. 

Hithörande ljud saknas, så vidt man vet, alldeles i de 
sydsvenska dialekterna, så när som på nordöstra Skånes. I 

omöjligt». Låt vara att saken är möjlig, så betviflar jag dock lifligen, att 
den någonsin praktiserats. 

^ Se LuNDELL i Svenska landsmålen I, 31. 

' Se HuLTMAN i Finländska bidrag, s. 216. 

' Jfr engl. knife (dvs. naif), som närmast förutsätter det nn-, som 
foreligger i nyisl. hnifur och sv. dial. nniv. 

^ Se LuNDELL, a. st. I, 71 noten. 

* Se HuLTMAN, a. st. s. 217. 



— 431 — 

Ölandsmålet, vissa varieteter af dalmålet, några finländska 
dialekter ^ och väl oftast flnländskt svenskt riksspråk ^ saknas 
alla utom r. I öfriga svenska dialekter samt i riksspråket 
förekomma däremot ifrågavarande ljud — i gutniskan bil- 
dade jämförelsevis långt fram — i stort antal och utgöra 
både explosivor, frikativor, tremulanter och resonanter af åt- 
skilliga slag. Intet hithörande ljud utom r (samt i vissa 
dialekter (( och ^) förekommer uddljudande. I riksspråket 
kunna alla (utom r) efter vokal ersättas i vårdad sång och 
(affekteradt) högtidligt föredrag af förbindelser af r med 
respektiva dorso-gingivala ljud (/, d osv.), såsom i finländskt 
svenskt riksspråk normalt är fallet (jfr strax ofvan). Emel- 
lertid kunna äfven motsvarande förbindelser af r med apiko- 
alveolara ljud Q, ^ osv.) användas, åtminstone i högre stil 
och stundom i finländsk svenska — liksom alltid i gutniska 
munarter — ehuruväl i så fall r ofta i Sverge är så redu- 
ceradt, att det snarast torde vara att uppfatta som ett blott 
öfvergångsljud mellan den föregående vokalen och det apiko- 
alveolara ljudet, liksom förhållandet obestridligen är i många 
finländska dialekter ^. Efter buckaler åter träffas hithörande 
ljud öfverhufvud icke i högre stil, som i denna ställning har 
dorso-gingivala ljud såsom motsvarigheter till den lägre och 
mellanstilens apiko-alveolarer; se vidare nedan. 

A. Explosivor, både mediala och mediomarginala, te- 
nues och mediae, orala och nasoorala, perspirerade och per- 
tonerade: 

1. t, perspirerad medialt oral tenuis, är ett allmänt (i 
ofvan angifven utsträckning), men jämförelsevis sällan (endast 



* Se HuLTMAN, a. st. s. 126. 

» Se PippiNO i Nystavaren IV, 124 f. 

■ Se HuLTMAN, a. st. s. 171. Enligt J. Storm, Engluche Philologie, 
2. aufl., s. 4 not 2 skall svenskan i de flesta fall ha i ställningen efter 
vokal icke enhetliga (^, f osv., utan förbindelser af reduceradt r och (^, f 
osv., en uppfattning som Lundeli, Lyttkens, Wulff, jag och väl de flesta 
andra svenska fonetici icke kunna dela. 



— 432 — 

omkring 6 gånger per sida ^) förekommande ljud, i riksspråket 
tecknadt rt efter vokal, / efter buckal. Det uppträder där- 
städes slutljudande efter vokal, t. e. surU styrt, fagert, efter ^ 
(se nedan B, 2), t. e. först, borst, öfverst, i lägre stil äfven 
Ernst (dvs. åti^t, i högre stil alltid åtist), samt sällan efter 
resonantiskt ti (se nedan D, 4), nämligen i orden fornt, mo- 
dernt och några ursprungligen utländska namn såsom Arndt, 
Berndt; dessutom efter muta, t. e. kvart (dvs. kvatf), bort, 
ärt, ört. Midljudande förekommer f i samma förbindelser, 
t. e. vårta, furste, järntråd {barnteater, stjärntgdare osv.), bortre 
(harts, sorts}, men dessutom efter resonantiskt ^, t. e. jord- 
tor/va, vårdtorn. Dock förekommer alternativt, särskildt i 
högre stil, / i sådana fall, där stark association med former, 
som uppvisa /, kan göra sig gällande; alltså t. e. förtid, kors- 
tåg, torntupp, skjorttgg, ordtvist med -/- (jämte -/-) i anslut- 
ning till tid, tåg, tupp, tyg, tvist. — Om bort, vårfa osv. så- 
som alternativ vid sidan af bott, ^^t^ osv. se strax ofvan 
(s. 431). 

2. ^, pertonerad medialt oral media, är ett allmänt (i 
ofvan s. 430 f. angifven utsträckning), men ganska sällan (en- 
dast omkring 4 gånger per sida ^) förekommande ljud, i riks- 
språket tecknadt rd efter vokal, rf efter buckal. I dialekterna 
är det betydligt sällsyntare än i riksspråket på grund af den 
så allmänna dialektala öfvergången af rd (^) till »tjockt» / 
(Jr). I riksspråket förekommer det slutljudande efter de flesta 
vokaler, t. e. bord, gård, börd, Edvard, samt dessutom efter 
resonantiskt ^ i det enda (lån)ordet gärd (fäkt- och spelterm). 
Midljudande förekommer det icke blott efter vokal, t. e. 
vårda, lördag, i högre stil fordra (annars vanligen fodra), utan 
äfven efter ^, resonantiskt ^, resonantiskt ti och muta, t. e. kors- 
drag, gårdsdräng, världsdel (dvs. vå^^el); borddans, bordduk. 



^ I de s. 408 not 1 nämnda styckena resp. 34, 4, 10 och 9 gånger. 
' 1 de s. 408 not 1 nämnda styckena resp. 25, 6, 3 och 5 gånger. 



— 433 — 

jorddrott, garde (gati^e jämte väl vanligare ga^e), varda (va^c[a 
jämte vanligare va^a); barndop, järndörr, fjårndel, bortdunsta, 
hjortdödare. Dock brukas i nästan alla dylika fall alternativt, 
i synnerhet i högre stil, rf, så ofta stark association med for- 
mer, som hafva rf, kan göra sig gällande; alltså t. e. korsdrag 
osv. med -rf- (jämte -(^-) i anslutning till drag osv. — Efter 
r förekommer ^ i samma utsträckning som t (se 1 ofvan). 

3. (f, perspirerad medialt oral media, förekommer blott 
som variant till (^, detta dels mera sällan i slutljud — exem- 
pel se ofvan under 2 — dels oftare midljudande näst efter 
eller före ^, i hvilken ställning 4, Ijudlagsenligt skulle öfvergå 
till (oaspireradt) f, men ofta genom association eller ock in- 
flytande från skriften antingen uppehälles som ^ eller ock på vä- 
gen hänemot ( stannar på mellanstadiet (f. Vanligen tillhör då 
uttalet med ^ (eller rf enligt 2 ofvan) företrädesvis den högre 
stilen, <f mellanstilen och f den lägre stilen, där dock ofta 
en fortsatt utveckling af f^ till ^^ förekommer (jfr b :h:p 
§ 50, A, 3 och rf: (f:/ § 53, A, 3). Såsom exempel på dylikt 
alternativt <f m^ anföras: torsdag (lägre stil to^td)\ samfärdsel, 
vårdshus (lägre stil vå^^us) — men t. e. värdskap alltid med 
4 eller <f, aldrig t — världs-deU -åsikt, -historia (vulgärt vä^^-, 
men icke så i t. e. vårlds^klok, -man, -ordning), gårds-dräng, 
'fogde, gärdsgård (vanligen jå^^-X vårdslös (ofta vå^^- äfven 
i mellanstil), bordsbön (men bordsgranne aldrig med f), svärds- 
orden (men svärdsegg aldrig med f). Dessutom uppträder 
midljudande <f jämte ^ (och rf enligt 2 ofvan) näst efter muta, 
t. e. hjortdödare o. d.; mera tillfålligtvis och kanske blott som 
öfvei^ångsljud före h, f, k o. a. perspirerade eller aspirerade 
ljud, t. e. i hårdhet, värdfolk, vårdkas. 

4. /, pertonerad mediomarginal media (velariserad i 
engelskans /-ljud, t. e. well; tyskans /-ljud tycks ligga mellan 
/ och / i fråga om artikulationsställe), är ett icke synnerligen 
allmänt — i de flesta dialekter nämligen ersatt af dorso- 



— 434 — 

gingivalt / — än mindre ymnigt ^ förekommande ljud. I riks- 
språket, där det som nämndt väsentligen hör hemma *, är 
det, såsom särskildt Hesselman ^ framhållit, i sitt förhållande 
till förbindelsen rl icke likställd! med f : rt, ^ : rd osv., i det 
att rl i högre och mellanstil är vanligt och äfven förekommer 
i lägre stil utan att förefalla stötande, hvartill kommer att 
den lägre stilen dessutom mycket ofta använder / i stället 
för I eller r/, åtminstone i ett flertal hithörande otd. Med 
nu nämnda inskränkningar uppträder /, tecknadt rl, slutlju- 
dande efter vokal, men blott i ett fåtal ord, nämligen jarl, 
sorl (sällan med /), karl (ofta med /)» f^^^f O lägre stil alltid 
ined / i Sverge, men icke i Finland % karl (med / blott i 
oratorisk stil — jämte rl, se strax ofvan — annars alltid ul- 
taladt kar). Midljudande förekommer /, växlande med rl och 
/ i ofvan angifven utsträckning, mellan vokal och annan 
vokal, sällan buckal, t. e. farlig, arla, mårla, pärla (alla 
ofta med / i lägre stil), porla (sällan med /), härlig, Karla- 
vagnen, karlakarl (i mellanstil kalakar, jämte det i lägre stil 
uteslutande brukliga karakar), storlek, jarls, Karlstad; vidare, 
tecknadt /, mellan ^, lateralt f eller ([ (se § 59, A), resonan- 
tiskt ri eller (sällan) / och en följande vokal, t. e. forsla, 
körslor, porslin, barnslig, vårdslös (såvida sistnämnda ord ut- 
talas med ^, se B, 2 nedan); mortlar ^ körtlar, hjärtlös; gördlar^ 
nordlig; värnlös; kärllös. Dock kan i härledda ord på grund 
af stark association detta / efter buckal växla med / (men 
naturligtvis icke med rf), t. e. korslagd, verslära, svärdslilja; fort- 



^ Kanske omkring en gång per sida. 1 de s. 408 not 1 nämnda 
styckena träfTas det resp. 6, 3, 2 och ingen gång. 

• I motsats till Aurén, Lundell, Noreen, Swebt, Ottelin, Hesselman 
och troligen alla andra fonetici, som yttrat sig i frågan, anse Lyttkens och 
Wulff, Ljudlära s. 142, att ljudet saknas i riksspråket och uteslutande 
tillhör dialekterna. Oriktigheten af denna uppfattning har i detalj upp- 
visats af Hesselman i Språk och stil IV, 97 f. 

' A. st., s. 96 noten. 

* Se PiPPiNC, Nystavaren IV, 124 



— 435 — 

löpande, skjortlinning, portlider, kortlifuad: ordlista, mordlysten, 
jordlott, bordlägga: hornlykta^ järnlod; pärllager o. d. 

Motsvarande perspirerade ljud Q) torde förekomma i 
våra dialekter, men äi^ ännu icke med säkerhet konstateradt. 

5. fl, pertonerad nasooral media, är ett (i ofvan s. 430 f. 
angifven utsträckning) allmänt, men icke just ymnigt (om- 
kring 8 gånger per sida ^) förekommande ljud. I riksspråket 
uppträder det — tecknadt rn efter vokal, n efter buckal — 
slutljudande efter vokal, t. e. barn, horn, järn, björn, negern, 
i lägre och mellanstil äfven (sällan) efter resonantiskt ^ (se 
D, 4 nedan), t. e. dörrn, form, herrn, dvs. döfifi osv. (men i 
högre stil dörrn osv.). Midljudande uppträder det mellan 
vokal, §, resonantiskt ti eller (sällan) I, velo-faukalt t eller ^ 
(se § 42, 2, a) och en följande vokal, t. e. varna, surna, 
härnad, hårnål; varsna; garnnystan; pärlnät; svartna; hårdna, 
ordning, I härledda ord växlar dock i fall af stark associa- 
tion ri med n, t. e. korsnäbb; örnnäsa, järnnagel; jarlnamn; 
portnyckel, kartnagel; jordnatur, — Efter r-ljud förekommer 
fl i samma utsträckning som f (se 1 ofvan). 

Motsvarande perspirerade ljud tycks saknas. 

B. Af (medialt orala) frikativor är med säkerhet upp- 
visad endast en perspirerad (se 2 nedan), under det att dess 
pertonerade motsvarighet (se 1 nedan) är till sin existens i 
svenskan ganska tvifvelaktig. 

1. En hithörande pertonerad frikativa (engl. r i t. e. 
dry) anses af Lyttkens och Wulff* föreligga i det — i syn- 
nerhet uti Stockholm — rätt vanliga ovibrerade substitutet 
för tremulerande apiko-alveolart r i t. e. röd, ruter. Rätta 
förhållandet torde väl emellertid vara det, att vi här ha ett 
mellanting mellan tremulant och frikativa, dvs. ett r med 
ytterst få och små vibrationer; ty något verkligt friktionsljud 

torde i förevarande fall knappast någonsin kunna upptäckas. 
I 

^ I de s. 408 not 1 nämnda styckena resp. 51, 7, 9 och 6 gånger. 

' Fjudlåra, s. 149 f.. Metodiska Ijndöfningar, s. 42. 



— 436 — 

Utan tvifvel är det just detta ))r))-ljud, som i gutniskan och 
alternativt i finländskt samt — ehuru här väl reduceradt till 
ett blott öfvergångsljud — svenskt riksspråk ingår i förbin- 
delserna rf, r^, (rl?)f rti, r^ (se s. 431 ofvan). 

2. ^, perspirerad, är ett (i^ ofvan s. 430 f. angifven ut- 
sträckning) allmänt, men mångenstädes och särskildt i riks- 
språket sällsynt (ungefar 5 gånger per sida ^) förekommande 
ljud. I riksspråket uppträder det — tecknadt rs efter vokal, 
s efter buckal — slutljudande efter vokal, t. e. fars. Ers (nåd), 
hinders, bankirs, korf, åfventyrs, törs: i lägre stil äfven efter 
f, ^ och resonantiskt ti, under det att de högre stilartema 
här i stället ha s, t. e. harts, blyerts, sorts, gjorts, hörts, bords, 
gårds, vårds, herrns, barns, faderns, ägarns, Midljudande står 
det mellan vokal och de flesta andra ljud, t. e. barsk, borst, 
person, orsak (sällan per-son, or-sak med r -j- 0> ^ lägre stil 
också efter t, ^ och resonantiskt ^, under det att de högre 
stilarterna ha s, t. e. fortsåtta, bortse, ärtsoppa, vördsam, ord- 
språk, tornspira, barnslig. — Efter r förekommer ^ i samma 
utsträckning som t (se A, 1 ofvan). 

Dialektiskt förekommer ^s äfven uddljudande, motsva- 
rande riksspråkets »sje»-ljud (f). Så i Närke och i många 
nordsvenska dialekter, t. e. i nordligaste Uppland, södra 
Ångermanland, Jämtland (Ragunda, Offerdal, Frostviken) och 
Västerbotten (Degerfors, Haparanda'); likaså i »fin» stock- 
holmska, t. e. ^u, ^inn för sju, skinn. 

C. Tremulan ter (medialt orala) finnas tvenne: 

1. r, pertonerad, är ett i högre grad än andra apiko- 
■alveolarer allmänt spridt ljud, enär det förekommer äfven i 
de s. 431 ofvan nämnda medel- och nordsvenska dialekter 
{t. e. ölandsmålet samt vissa dalska och finländska mål), 
som sakna öfriga apiko-alveolarer. Det är äfven ett alldeles 



^ I de s. 408 not 1 nämnda styckena resp. 29, 2, 5 och 8 gånger. 
* Se LuNDELL, Sv. landsmålen I, 43 och 75 not, Äström ib. VI, 6, s. 
100 och 120, Waltman ib. XIII, 1. 



— 437 — 

ovanligt ymnigt (omkring 104 gånger per sida ^) förekommande 
ljud. I fråga om vibrationemas antal och styrka har det en 
ovanligt stor latitud. Det är ojämförligt mest vibrerande näst 
efter kort tryckstark vokal, i all synnerhet därest ordet har eller 
skall förskaffas en ljudmålande (jfr V, 96 ff.) karaktär, hvil- 
ket synnerligen ofta är fallet just med ord som innehålla 
r-ljud, t. e. darra, knarra, klirra, pirra, svirra, virrig, virr- 
varr, knorra, morra, skorra, fnurra, hurra, kurra, snurra, 
surra, eller därest ordet skall tas i särskildt pregnant (inne- 
hållsdiger) betydelse, t. e. stundom (en rolig) kurre, (det går) 
värre. Minst framträdande äro vibrationerna i uddljud och 
trycksvagt slutljud (jfr B, 1 ofvan och det fullständiga för- 
stummandet af r i lägre och mellanstil hos de oftast tryck- 
svaga hjälpverben år, var, har, se s. 30 ofvan) samt före 
homorgana buckaler, om det i dylik ställning öfverhufvud 
alls höres (jfr s. 431 ofvan) \ 

I riksspråket förekommer r uddljudande blott före vo- 
kal, t. e. rak, röd. Slutljudande uppträder det vanligen som 
konsonant och då blott näst efter vokal, vanligen lång eller 
trycksvag kort, t. e. bar, öser, mera sällan tryckstark kort, t. e. 
barr, borr, surr, ärr, dörr. Sällan och då blott alternativt 
jämte -»r uppträder det — tecknadt -er — helst i helsvag 
stafvelse, såsom slutljudande sonant efter f och ^, t. e. 
po^rter, ma'rter, pa*rter, hjärter, o'rder, va'rder, ba*rder, gard'er, 
koka^rder, men sorfer, örfer, fäWder o. d, ojämförligt oftast 
med -ar; möjligtvis också efter j^, t. e. Mö'rner, men knappast 
efter ^, t. e. pers'er. Mera tillfälligtvis kan slutljudande so- 
nantiskt r anträffas efter heterorgan buckal, t. e. i komman- 
dospråkets vån'str', hö*gr' med starkt framträdande vibrationer. 
Midljudande förekommer r vanligen såsom konsonant och 
då i allehanda ställningar, men dock alltid med en vokal an- 



' I de s. 408 not 1 nämnda styckena resp. 575, 138, 118 och 108 
gånger. 

* Jfr ock behandlingen af trycksvagt r i fornsvenskan. 
Noreen, Vårt språk, Bd I. 29 



— 438 — 

tingen näst före eller näst efter eller på båda sidor, t. e. stirra^ 
orm, yrka, gro, ström, oro, fora. Sällan och då blott såsom 
alternativ vid sidan af -dr> förekommer midljudande r som 
sonant näsl efter f och ^, t. e. porterpris, orderbok, — Om r före 
/ (^), d (^) osv. se s. 431 ofvan och A, 1, 2, 4, 5 samt B, 2. 

Näst efter / och d bildas r längre fram än annars och 
torde snarast vara att betrakta såsom apiko-gingivalt (se s. 
418 f. ofvan) \ 

2. r, perspirerad, är ett i det hela föga brukligt ljud. 
I riksspråket kan tillfälligtvis ett slutljudande r helt eller 
delvis — så att det börjar pertoneradt (såsom r) och slutar 
perspireradt (såsom r) — öfvergå till r, t. e. stor, bar, barr, 
narr, ruter o. d. Än oftare förekommer r såsom alternativ 
växelform vid sidan af slutljudande helsvagt -ar efter tennis» 
oftast t, t. e. portr, hjårtr, stundom äfven andra, t. e. fonstr, 
mönstr, sockr; så särskildt ofta i kommandoordet vänstr, i 
öfverensstämmelse hvarmed äfven högr ej sällan förekommer 
(båda entaktigt uttalade; jfr de tvåtaktiga uän'str', hö' gr* un- 
der 1 ofvan). I vissa nordsvenska dialekter finnes r mid- 
ljudande före tenues, t. e. Multrå (Ångermanland) jårpe, 
burk, bur/^en burken, eller med r som föregående öfver- 
gångsljud, t. e. Kökar (Åland) l)årk burk, mörf mörkt och 
likartade former i Burträsk och Degerfors (Västerbotten) *. 
Väl med orätt anse Lyttkens och Wulff ^, att äfven rikssprå- 
ket »ofta» har r i stället för r framför k, p, t,J samt dessutom 
före frikativoma s och f, t. e. ark, torp, arkiv, mars, marsch. 

D. Besonanter (klusil, marginalt och medialt orala 
samt nasala): 

1. Klusilt (I är ett visserligen tämligen allmänt spridt, 
men mycket sällan ^ användt ljud. Det förekommer, tecknadt 



^ Jfr Storm, Englische Philologie, 2. aufl. s. 64. 

' Se Sv. landsmålen 1, 44; VI. 6, s. 117; XII, 1, s. 10 och ,3, s. 38. 

« Ljiidlåra s. 150, Uttalsordbok s. 24*. 

* I de s. 408 not 1 nämnda styckena ingen enda gång forekommande. 



— 439 — 

rd, i riksspråket blott midljudande mellan vokal (vanligen 
lång) och <i, t cUcr J (se s. 442 f.), t. e. borddans, bordduk, gärd, 
garde, varda (dvs. ga^ie, va^^a, hvarjämte ga^e, va^a, se A, 2 
ofvan), jordtorfva, vårdtorn, bordkärl. Nordkärr; ytterst sällan 
mellan kort vokal och latero-gingivalt (se s. 381 ofvan) eller 
velo-faukalt (se s. 378 ofvan) ((, t. e. gardläge, Dardel (dvs. 
da^^l med sonantiskt /), garden (dvs. ga4,iii med sonantiskt 
}l), bestämd form af gärd, ^ 

2. Resonantiskt /, dvs. hithörande marginal pertonerad 
oral, är ett både mindre allmänt spridt och mindre ofta ^ 
användt ljud. Det förekommer i riksspråket såsom konso- 
nant — tecknadt rl — blott midljudande mellan lång vokal och 
r eller homorgan explosiva (dvs. f* <?» h K> dock växlande 
med vanligare /, rf, /, n, se A ofvan), t. e. kärlrik, pårlrad, 
pärltänder, pärldrufva. Karldagen, jarldöme, kärllös, pärllager, 
pärlnät. Såsom sonant förekommer det — tecknadt el — 
alternativt jämte förbindelsen 9l (eller aft), både slut- och mid- 
ljudande efter latero-gingivalt (se s. 381 ofvan) t eller ([ samt, 
ehuru mindre konsekvent (jfr § 53, C, 2), efter ^, t. e. mortel(n), 
kjortel(n), kjortelsäck, köriel(n), spor tel( taxa), Bartelsson, gör- 
del(n), gördelmakare, varsel, hörsel(n), körset, tillförsel(n), yr- 
sel(n), styrsel (men gärdsel, samfärdsel blott i lägre stil med 
/, emedan de högre stilarterna efter ^ icke hafva ^, utan s, 
se B, 2 ofvan). 

3. Resonantiskt ^, dvs. hithörande marginal perspire- 
rad oral, är ett ytterst sällan uppträdande ljud. I rikssprå- 
ket träfTas det blott som en tillfällig variant till det resonan- 
tiska / i dess användning som sonant i slutljud eller i mid- 
Ijttd före perspireradt ljud, t. e. mortel, Bartelsson o. d. (se 
2 ofvan). Dessutom förekommer det väl i de dialekter, som 
eventuellt äga explosivt ^ (se s. 435 ofvan). 

4. Resonantiskt fi, dvs. hithörande pertonerad nasal, är 



M de s. 408 not 1 nämnda styckena ingen enda gång förekommande. 



— 440 — 

ett visserligen tämligen allmänt, men mycket sällaii (icke 
1 gång per sida ^) förekommande ljud. I riksspråket upp- 
träder det såsom konsonant — tecknadt rn — blott mid- 
ljudande mellan vokal (vanligen lång) och r eller homorgan 
explosiva (dvs. f, (?, /, ti, dock ej sällan växlande med t, rf, 
/, n, se A ofvan) eller — detta dock blott i lägre stil — ^ 
(i hvars ställe de högre stilarterna ha s med föregående ex- 
plosivt 12» se B, 2 ofvan), t. e. järnram, barnröst, modernt, 
jårnten, järndörr, barndop, värnlös, järnlås, järnnagel, herrn, 
barnslig, järnsax. Såsom sonant förekommer det — tecknadt 
en — alternativt jämte förbindelsen dn (eller ann), både slut- 
och midljudande efter velo-faukalt (se s. 378 ofvan) t eller ^^ 
stundom (jfr § 53, C, 4) äfven ^, i vulgär stil till och med 
någon gång / eller ti, t. e. myrten, myrtenkrans, behjärtenhet, 
suärten, snärten, borsten, furstendöme, orden(stecken), jorden, 
morden, försenas), värsen, börsen — alla tre ofta med dn — vul- 
gärt jarlen, kvarnen (dvs. kvati^ti). 

5. Motsvarande perspirerade ljud är ytterst sällsynt och 
träffas i riksspråket blott som en tillfällig variant till före- 
gående ljud i dess användning som sonant i slutljud eller i 
midljud före perspireradt ljud, t. e. myrten, ordenstecken o. d. 
(se 4 ofvan). Dessutom torde det väl förekomma i en och 
annan nordsvensk dialekt * i stället för resonantiskt ti före (» 
t. e. i vatit varmt (jfr om förbindelsen nt § 53, C, 5). 

6. Hithörande aspirerade mediala oraler, dvs. ii-ljud med 
I' eller, därest ljudet är labialiseradt, ^-timbre, saknas i riks- 
språket — liksom själfva vokalerna i och i( — men finnas i 
de åtskilliga dialekter, som äga nämnda vokaler (hvarom se 
nedan i vokalläran), och uppträda där blott omedelbart före 
den vokal, med hvilken respektive /i-Ijud öfverensstämmer i 
fråga om klangfärg, t. e. hitta, htilla. 



^ I de s. 408 not 1 nämnda styckena resp. 2, 1, ingen och ingen ging. 
* Snarast häijedalskan, se Westin i Sv. landsmålen XV, 3, s. 48. 



— 441 — 

§ 55. Dopsö-alveolara. 

Hithörande . ljud» som i vissa dialekter äro delvis myc- 
ket vanliga, äro i vårt riksspråk samtliga mer eller mindre 
sällsynta. De utgöras af explosivor, frikativor och resonan- 
ter, under det att tremulanter alldeles saknas (äfven i dia- 
lekterna). En dylik var väl förmodligen det urnordiska r- 
Ijudet, och individuellt torde en sådan förekomma äfven i 
våra dagar hos »j-skorrande» personer, t. e. vajpj då, tjåja 
håjje hvQrför det, kära herre. 

A. Explosivor: 

1. /, perspirerad medialt oral tenuis, förekommer i riks- 
språket aldrig, i dialekterna mycket sällan i slutljud och äfven 
annars nästan uteslutande såsom första beståndsdel af affrika- 
tan /^ (i dialekterna äfven // med något lägre bak bildad 
explosiva och dorso-velopalatal frikativa), det — oegentligt 
— s. k. tje-ljudet. Denna affrikata förekommer både i riks- 
språket och de flesta dialekter i Sverge (mindre i Finland 
och aldrig i Estland och Livland), men hör, särskildt i riks- 
språket, till de mera sparsamt (omkring 3 gånger per sida ') 
uppträdande ljuden. Den har inom ett stort och viktigt 
medelsvenskt dialektområde, bestående af Östergötland, nord- 
östra Småland, Västergötland (utom Kind), norra Bohuslän, 
Dalsland, Värmland (utom allra nordligaste delen) och Närke, 
öfvergått till blott frikativa (^ eller /), och den stora ut- 
bredningen af denna företeelse inom delvis mycket centralt 
belägna dialekter har gjort, att äfven riksspråkstalande in- 
divider i så stort antal använda frikativa i stället för affrikata, 
att äfven den förra torde kunna erkännas såsom ett, alter- 
nativt förekommande och relativt berättigadt, riksspråksuttal 
af »tje»; detta i synnerhet i midljud före tryckstark vokal, t. e. 
i arkiv, betjänt, där frikativa torde användas äfven af mången, 
som uttalar affrikata i t. e. kif, tjäna. 



M de s. 408 not 1 nämnda styckena resp. 18, 1, 4 och 2 gånger. 



— 442 — 

//, i nyssnämnda utsträckning växlande med ^ (eller /), 
förekommer i riksspråket såväl udd- som midljudande, men 
i båda fallen endast omedelbart före vokal, t. e. chance, kemi, 
kitt, kjortel, tjur, kyla, tjog, tjära (kära), kök: katekes, arki- 
tekt, underkjol, håsttjuf, bekymmer, jämntjock, förkättra, spott- 
körtel I de trycksvaga slutstafvelserna -tja och ~tje växlar 
/^ (så ofta i de lägre stilarterna, sällan i de högre) med tj, 
som i det hela väl är det vanligare S t. e. gyttja, kättja, lättja, 
nyttja, vittja, kultje, stiltje. Sammanstöta däremot / och j 
genom sammansättning, så är uttalet med (; så godt som 
undantagslöst i bruk, t. e. utgöra, råttjakt, blötdjur. 

I dialekterna, i synnerhet de nordsvenska, är / mycket 
vanligare än i riksspråket, detta dels därigenom att /; (//) 
i stor utsträckning förekommer motsvarande riksspråkets Av- 
ljud, t. e. i Hälsingland tyj/^a tycka, än/^a änka, säjjgen 
säcken, i Skåne fejjf fick, jfej/^eli skicklig o. d., dels därigenom 
att / äfven förekommer i andra ställningar än såsom be- 
ståndsdel af affrikata, t. e. i Burträsk (Västerbotten) btftjj 
bytta, ety/ inte, i Brändö-målet (Åland) le/j ledt ', i södra 
Härjedalen /wå (jämte Jfwå) två. 

Då t och / genom sammansättning träffa tillsammans, 
blir resultatet antingen det, att / bortfaller, eller ock — och 
detta väl oftare — att båda ljuden sammansmälta till ett /, 
som är bildadt något längre bak än /, i det att tungbladet 
artikulerar mot alveolernas baksida (och tungspetsen således 
är belägen vid kontaktstället för t och /)» *iW hvilket arti- 
kulationsställe då också den följande frikativan förflyttas, t. 
e. bortkörd (dvs. båt§ö^ eller oftare båj^ö^, hjortkött o. d. 
Likaså uppstår j^ vid sammanträffande af ^ (som då öfver- 
går till klusil resonant, se § 54, D, 1) och J^, t. e. bordkärl 



^ Emellertid tycks Flodstrum, Svensk råttskrifningslåra (1882), s. 30, 
och Förslag tiU lårobok i svensk råttskrifning (1886), s. 22, blott känna till 
uttalet med //. 

* Se HuLTMAN i Finländska bidrag, s. 256. ' 



— 443 — 

(dvs. boif^årl). Nordkärr, gårdköp o. d. Sällan inträffar 
samma förskjutning, då r och / sammanträffa, t. e. i for- 
J^åna, vanligen dock förj^åna eller (se s. 441 ofvan) förhåna. 
Vulgärt kan till och med samma förhållande inträda då / 
och j stöta samman, t. e. i bortjaga (båJJ^aga, men i alla 
högre stilarter båftjaga) o. d. Affrikatan J^ är väl väsent- 
ligen identisk med det ljud som betecknas med ch i engl. 
child o. d. 

2. ff, pertonerad medialt oral media, förekommer nästan 
uteslutande såsom beståndsdel af affrikatan ff^ (i vissa dialekter 
^j med något längre bak bildad explosiva). I högsvenskt 
riksspråk förekommer ^^ (it. gi i t. e. giorno) numera icke 
uddljudande annat än vid emfatiskt uttal af ordet djåfvid, 
stundom i det ovanliga och därför af skriften starkt påver- 
kade djäkne samt vulgärt i ja, jojo och inteijektionen jösses. 
Däremot i finländskt svenskt riksspråk (liksom i de flesta 
finländska dialekter samt möjligen några norrländska) höres 
den äfven, liksom ännu i äldre nysvenska mera allmänt, i 
orden djup, djur, djärf och deras härledningar. I midljud 
förekommer ff^ jämte vanligare ^j i adjö (i de lägre stilar- 
terna oftast uttaladt q/o) och budget samt i de trycksvaga 
slutstafvelsema -dja och -dje, t. e. kedja, midja, smedja, 
städja, stödja, svedja, vidja, vädja, glädje, tredje. Förhållan- 
det är i sistnämnda fall med dj alldeles detsamma som med 
tj i -(/a och "tje (se 1 ofvan), dvs. dj är mycket vanligare 
än ^^ och tillhör i all synnerhet de högre stilarterna. Då 
d och j sammanträffa i och genom sammansättning, är dj 
det ojämförligt vanligaste i alla stilarter, t. e. nedgöra, udd- 
ljud, vilddjur (uttaladt vildjur, i lägre stilarter ofta villjur, 
sällan vil^^ur). I slutljud saknas ^^ alldeles i riksspråket. 

I dialekterna, i synnerhet de nordsvenska, är ^^ (eller 
^j) tämligen vanligt. Detta minst i uddQud, t. e. i Kalix 
^^aisp gäspa, i Nysätra (Västerbotten) ^j;iv gifva, i Åsen och 
och Våmhus (Dalarna) ff^ävå gifva; oftare i slutljud och i 



— 444 — 

synnerhet i midljud, där det uppträder i en mängd nord- 
svenska dialekter samt i Skåne, t. e. Nysätra åp^^en) än- 
g(en), Degerfors (Västerbotten) bry^^a brygga, Åland och 
Houtskär (Egentliga Finland) fly^^ flugit, hri^j^å brygga. 
Färs (Skåne) le^^$a ligga o. d., hvarvid det alltid represen- 
terar fornsvenskt -31- (icke -g^/ii-) före vokal. Stundom är 
detta ^^ så långt fram artikuleradt, att man kan vara oviss 
om, huruvida icke man har att göra med dz (se s. 425 of- 
van). I annan ställning än såsom beståndsdel af affrikata 
förekommer ^ åtminstone i Burträsk (Västerbotten), t. e. 
krffi^^ krydda, fip^^ skydd, och i Brändö-målet (Åland) * 
både mid- och slutljudande. 

Då ^ och j råkas i och genom sammansättning kan en 
med J^ (se s. 442 ofvan) analog pertonerad affrikata i vul- 
gär stil uppstå, t. e. svårdgehång, mordjårn. Denna affrikata 
är väl väsentligen identisk med den, som betecknas medelst 
7, dg, g i engl. judge, giant o. d. 

En mot 4 svarande perspirerad media tycks saknas. 
Möjligen förekommer den såsom ett mindre vanligt alternativ 
jämte slutljudande ^ i Burträsk-målet (se strax ofvan). 

3. 7» pertonerad mediomarginal media (it, gl i egli, por- 
, tugisiskt Ih i Magelhaens, spanskt //^ i Hanos, Seuilla), sak- 
nas numera i riksspråket, såvida det icke individuellt före- 
kommer i stället för det palataliserade /, som tecknas Ij i t. 
e. sväljde, svåljt (se s. 398 ofN^an). Äfven i dialekterna är 
det sällsynt, i det att det endast förekommer i de nordsvenska 
och då blott mid- eller slutljudande efter homorgan re- 
sonant. Hittills är det med säkerhet uppvisadt från syd- 
västra Härjedalen, Jämtland ^ Burträsk, Särna och Idre ^ 
samt på åtskilliga håll inom mellersta och södra österbot- 

^ Se föregående not. 

' Enligt JESPBRSEN, Fonetik, s. 410, är dock detta snarast palatalise- 
radt / (sålunda identiskt med sv. Ij i svåljdt, se s. 398 ofvan). 

» Se H. Westin i Sv. landsmålen XV, 3, s. 41 f., Lundell ib. I, 67. 
^ Enligt hvad jag själf iakttagit. 



— 445 — 

ten, Ålands och Egentliga Finlands skärgård S t. e. Burträsk 
fyj%JJ fylla, sy)^JJ syll. Kökar (Åland) fajja falla, troJJ troll. 

4. ^, perspirerad mediomarginal media, saknas i riks- 
språket och är sällsynt i dialekterna. Det förekommer blott 
i de nordsvenska och endast slutljudande efter homorgan re- 
sonant (eller kanske lateral frikativa; jfr § 53, A, 5), alltid 
motsvarande äldre / efter 5. Det är uppvisadt åtminstone 
från Burträsk (södra Västerbotten), sydöstra Härjedalen och 
nordligaste Jämtland ', t. e. Linsäll (Härjedalen) liJJ liten, 
beJJ betsel. 

5. 2^, pertonerad nasooral media (it. gn i signore, por- 
tugisiskt nh i Minho, spanskt n ^ i senor), förekommer i riks- 
språket endast som alternativ vid sidan af annat ljud: dels 
väl individuellt i stället för det palataliserade n, som teck- 
nas nj i t. e. vånjde, vänj t (se s. 398 ofvan); dels såsom 
variant tiU /i, då detta står omedelbart före j * (eller ^, se 
B, I nedan) eller efter konsonantiskt i (eller j, se § 58, B, 
1). Helst inställer sig detta y i uddljud, t. e. njugg, njuta, 
njure, nja (ett tveksamt ja) ; mindre gärna i mid- och slut- 
ljud, t. e. ungefår, ingenjör, kompanjon, chiffonjé, linje, mojna, 
Aina, Beijnoff, Weinberg (vulgärt Våipbårj med förskjutning 
af ff till p, se § 58, A, 4; dialektiskt Våpbårj), Heintz (vulg. 
Håips, dial. Håps), Klein; särskildt sällan då näst före nj 
går en kort tryckstark vokal, t. e. brynja, konjak, kastanje, 
— För öfrigt förekommer ljudet p endast (och sparsamt) i 
samma nordsvenska dialekter, som äga J (se 3 ofvan), men 
blott mid- eller slutljudande, t. e. Kökar fipya finna, miffff 
min, bågåy bågen. 

* Se HuLTMAN, a. st. s. 235. 

' Se de s. 444 not 3 anförda arbetena. 

' Enligt Jespersen, Fonetik, s. 409, är emellertid detta »vistnok» pa- 
lataliseradt n (jfr ofvan s. 444 not 2). 

* Jämte nj och 2t/ förekommer enligt Lundell, Språk och stil I, 39 
f., ett tre4je uttal, i det att nj i nddljud och i trycksvag stafvelse ofta re- 
duceras till ett palataliseradt /}. 



— 446 — 

En mot y svarande perspirerad media tycks saknas. 

B. Frikativor (medialt orala) finnas tvenne: 

1. ^, pertonerad (fra. // i fiUe ^), förekommer väsentli- 
gen blott såsom beståndsdel i affrikatan ^^, om hvars ut- 
bredning och förekomst se A, 2 ofvan. Annars uppträder 
ljudet endast såsom variant till j, speciellt ofta slutljudande 
efter /, m, n (j;, se A, 5 ofvan), r, t. e. familj, tåmj\ chant" 
pagne, korg, hvarvid afslutningen stundom blir perspirerad, 
dvs. ^ öf\'ergår i ^ (se 2 nedan). 

2. f, perspirerad (bildas något längre fram än ty. ch i 
ic/i), förekommer dels i affrikatan /^, hvarom se A, 1 ofvan, 
dels ensam såsom representant för »t]e»-ljudet i de flesta af 
de dialekter (samt af dem fargadt riksspråk), där »fje» icke 
är en affrikata, nämligen i Östergötland, nordöstra Småland, 
Västergötland (utom Kind) och Närke, om ock i sistnämnda 
landskap samt väl äfven nordligaste Västergötland växlande 
med / (se § 58, B, 2). Dessutom uppträder g såsom repre- 
sentant för »sje»-ljudet (äldre sj, sk, skj, stj) i Halland mel- 
lan Lagan och Viskan (eller åtminstone till norr om Falken- 
berg), t. e. /u sju, ^iva skifva; ^o.iia skjorta, ^cela stjäla *; li- 
kaså i åtskilliga finländska dialekter — t. e. Gamla-Karleby- 
målet, där det dock tycks vara palataliseradt — men endast 
såsom motsvarighet till äldre sj (icke sk, skj, stj) *. 

C. Resonanter: 

1. Klusilt ^ saknas i riksspråket och förekommer blott 
midljudande före explosivt ^ i de dialekter, som äga detta 
ljud, t. e. Burträsk btpi^^^ bygga, fyi}44 skydd o. d.; se A, 
2 ofvan. 

2. Resonantiskt J, dvs. hithörande marginal pertonerad 



^ Men icke i7/ i paille, hvilket representerar ett längre bak beläget 7 
(jfr Jespersek, The articulations of speech sounds, s. 66). 

' Se T. TOBBiöRNSSON i Svenska landsmål, 1894, s. 73 ff. 

' Se HuLTMAK, a. st. s. 164; Haqfors, Sv. landsmålen XII, 2, s. 12 
och 70. 



— 447 — 

oral, saknas i riksspråket och förekommer blott midljudande 
före explosivt } i de dialekter, som äga detta ljud; exempel 
se A, 3 ofvan. Dock hafva några få munarter samma ljud 
i en och annan ställning dessutom. Så förekommer det före 
4 i Burträsk t. e. fy)%Ji fyllde; före / i Jämtland och Härje- 
dalen, men detta endast i ordet se^JJ^e», resp. s%Jf^å, silke; före 
d i Kökarsmålet, t. e. bjajdro bjällra. 

3. Resonantiskt J^ dvs. motsvarande perspirerade ljud 
(kymriskans /- i t. e. Llewellyn) saknas i riksspråket och är 
hittills med säkerhet uppvisadt endast från några nordsven- 
ska dialekter och då blott i ställningen före / eller (oftare) 
/ — möjligen ock före slutljudande ^ — t. e. Norra Härje- 
dalen (Hede och Vemdalen) stJ/^A silke (enda exemplet), 
Burträsk sy^^Jt sylt. Kökar (där dock ljudets början är per- 
tonerad) bojta bulta. 

4. Resonantiskt fj, dvs. hithörande pertonerad nasal, 
saknas i riksspråket — frånsedt det stundom uppdykande 
y^ja jämte nnja (ett mycket tveksamt y a) — och förekommer 
endast i de nordsvenska dialekter, som äga explosivt p (se 
A, 5 ofvan), framför hvilket det allihänneligen uppträder. I 
vissa af dessa dialekter träffas det emellertid äfven i andra 
ställningar, såsom före /, y, s, t. e. Burträsk kl-atp/ klint, 
tetfitu tynga, preiys prins, Jämtland bajf/^ein bänken, dnjeyjan 
(Härjedalen drApf^^an) drängen. I Härjedalen förekommer 
det äfven såsom sonant, slutljudande efter /, t. e. vao/p vat- 
ten, beo/p botten ^ 

5. Motsvarande perspirerade ljud är anträffadt i norra 
Härjedalen (Hede och Vemdalen) före /, t. e. i ceo}j/^ei änka *. 

6. Hithörande aspirerade mediala oraler, dvs. /i-ljud med 
I- eller, därest ljudet är labialiseradt, [/-timbre, förekomma 
— frånsedt de trakter, där öfverhufvud hvarje /i-ljud saknas 



' Med o betecknas, att vokalens afslutning är perspirerad; se vidare 
vokalläran. 

« Se Wbstin, Sv. landsmålen XV, 3, s. 48. 



— 448 — 

(förnämligast i norra Dalarna, Upplands och Södermanlands 
skärgård samt västra Nyland) — lika allmänt som vokalerna 
I och y, enär ifrågavarande A-ljud aldrig uppträda annat än 
omedelbart före nämnda vokaler, t. e. hit, hinna, hyra, 
hynda, I alldeles samma förhållande står ett äfvenledes hit- 
hörande dialektiskt h med a- eller, därest det är labialiseradt, 
5^-timbre till de dialektiska vokalerna ? och tp. 

Om eventuellt h i stället för perspirerad vokal i vissa 
nordsvenska dialekter se vokalläran. 

§ 56. Apiko-kakumlnala. 

Hithörande ljud saknas alldeles i riksspråket liksom i 
sydsvenska och gutniska mål, men finnas — i synnerhet det 
))tjocka» /, dvs. I- — mycket ymnigt i alla medelsvenska och 
de allra flesta nordsvenska dialekter, dock t. e. icke i Nargö- 
målet, nyländskan, Gamla-Karleby-målet ^ samt vissa varie- 
teter af Mora-målet (Garsås*, Nusnäs* och Norets) och Orsa- 
målet (Skattungebyns). Intet hithörande ljud — utom un- 
dantagsvis d, & och i- — förekommer i uddljud. Detta beror 
därpå, att, liksom de apiko-alveolara ljuden (utom r) i all- 
mänhet äro af ett omedelbart föregående, sedan oftast för- 
svunnet, r föranledda modifikationer af de dorso-gingivala 
ljuden, så äro äfven dessa apiko-kakuminala ljud (utom ^) 
i allmänhet modifikationer af samma dorso-gingivala ljud, 
men föranledda af ett omedelbart föregående, redan oftast 
försvunnet, ^ eller r (jfr C, 1 nedan). Därför motsvara dia- 
lekternas apiko-kakuminaler vanligen riksspråkets förbindel- 
ser af / — dock blott i sådana ställningar, där det enligt 
dialekternas ljudlagar skulle vara »tjockt» — med följande 
dorso-gingivalt ljud. I vissa dialekter, t. e. värmländskan, 
svara apiko-kakuminalerna dessutom mot riksspråkets apiko- 
alveolarer (således ursprungliga förbindelser af r och dorso- 

^ Se HuLTMAN i Finländska bidrag, s. 174. 



— 449 — 

gingivaler), under det att förmodligen åtskilliga andra dia- 
lekter ha apiko-alveolarer såsom representanter för både ur- 
sprungliga r- och i^-förbindelser \ Emellertid tyckas de flesta 
dialekter — t. e. i norra Bohuslän, norra Kalmar län (Dö- 
derhult). Uppland (Vätö, Fastema, Skattunge), Västerbotten 
(Burträsk, Degerfors) m. fl. — ha vid sidan af hvarandra 
dels apiko-alveolarer, motsvarande antingen riksspråkets apiko- 
alveolarer i allmänhet eller åtminstone sådana som represen- 
tera r-förbindelser af ungt datum, dels apiko-kakuminaler, 
motsvarande riksspråkets /-förbindelser, stundom äfven dess 
apiko-alveolarer, såvidt de representera r-förbindelser af gam- 
malt datum. Mera sällan motsvara apiko-kakuminalerna 
riksspråkets dorso-gingivaler, utan att dessa föregås af vare 
sig / eller r. 

Apiko-kakuminaler finnas af alla slag: explosivor, fri- 
kativor, tremulanter och resonanter. 

A. Explosivorna äro af lika många slag som vid de 
apiko-alveolara ljuden, alltså: 

1. i, perspirerad medialt otal tenuis, är ett i medel- 
och nordsvenska dialekter ganska allmänt och ymnigt före- 
kommande ljud, ehuruväl såsom redan antydt den absoluta 
utbredningen såväl i fråga om detta som flera af de följande 
ljuden är oviss, enär dialekterna hittills sällan undersökts så 
noggrant, att det blifvit tydligt utredt, huruvida de äga 
apiko-kakuminaler eller apiko-alveolarer eller båda delarna 
jämsides. Säkra exempel äro bl. a.: från Fryksdalen, Värm- 
lands Älfdal och Bergslag sty^ styrt, gamme^ gammalt. Da- 
lamas Älfdal muen^opp molntopp, norra Kalmar län he^ helt. 
Burträsk och Degerfors loU lort, fu^ fult. Kökar dyi dyrtj /«< 
fult; med bibehållet, men starkt reduceradt I- (eller väl sna- 
rare v, se C, 1 nedan) före i Vätö och Öland svaH svall. 

2. d, pertonerad medialt oral media, förekommer i 

^ LuNDELL i Sv. landsm. I, 39 anser detta »sal(£rt» vara förhåUandet 
i »många» dialekter, men har inga säkert undersökta fall att anföra. 



— 450 — 

ungefar smniua utsträckning som d (se 1 ofvan), om ock 
något mindre yswigt, emedan r -}- d oftare gifvit upphof åt 
{" än åt d. Exempeh Värmland styd styrd, vad vald, norra 
Kalmar län made malde, I>egerfors vad valde. Kökar joä 
gjorde, vad vald; Vätö svåVde {svävde, se C, 1 nedan) sväljde. 
Ett af (• utveckladt d med mycket lätt kontaktbildnimg före- 
kommer i Åsen- och i viss mån äfven Våmhus-varieteten 
af dalska älfdalsmålet samt uppträder där icke blott mid- 
ljudande mellan vokaler och slutljudande efter vokal, utan 
äfven uddljudande före vokal; se vidare C, 3 nedan. 

3. ef, perspirerad medialt oral media, förekommer blott 
såsom variant till d i de dialekter, som äga detta ljud, och 
under alldeles samma förhållanden som framkalla ^ i stället 
för ^ (se s. 433 ofvan), t. e. värml. tos^da torsdag. 

4. (, pertonerad mediomarginal media, förekommer i 
ungefär samma dialekter som i och d, men blott midljudande 
mellan vokal, ä, resonantiskt n, lateralt i eller d och en föl- 
jande vokal, t. e. Burträsk skolårar skollärare, vanU vanlig, 
värmländska bergslagsmålet s,log slog, bin&le bindsle, /oilar 
kjortlar, mådiass lass mald. Ljudet är först omnänindt och 
rätt klassificeradt af J. V. Lindgren *; förut förblandades det 
med / (väl äfven med / och f), och typen ? användes i det 
ursprungliga landsmålsalfabetet från 1879 till 1890 i stället för 
det senare ?•. 

5. jt, motsvarande perspirerade ljud, är icke med sä- 
kerhet uppvisadt. Möjligen förekommer det som variant till 
I efter i och ä*. 

6. n, pertonerad nasooral media, är ett af de oftast 
uppträdande bland hithörande ljud, t. e. Värmland (Fryks- 
dalen) bun buren, ston stolen, (Bergslagen) aning ordning, 
möner mjölnare, svaina svartnade, Dalarna (Älfdalen) muen 



' I Sv. landsm. XII, 1, s. 9 f. (1890). 

* Jfr Kallstenius, Sv. landsm. XXI, 1, s. 18. 



— 451 — 

moln, an, ah% (avn, se C, 1 nedan) aln. Kökar hon horn, an^ 
Degerfors van van, hony an, Öland, Vätö ahK (avw), osv. 
Motsvarande perspirerade ljud tycks saknas. 

B. Frikativor: 

1. Om ett möjligen hithörande pertoneradt ljud se C, 
1 nedan. 

2. &y perspirerad, är ett i dialekterna vanligt ljud, t. e. 
Fryksdalen La& Lars, ma& males, u&le usel. Kökar 4ås,k torsk» 
fa&kå falaska, Vätö maH (jnavs,, se C, 1 nedan) males. I 
värmländskan (liksom i några sydöstnorska dialekter) kan s^ 
äfven förekomma uddljudande och motsvarar då antingen 
riksspråkets »sje))-ljud, t. e. Fryksdalen äu sju, s^år skär, Äa(< 
stjärt, eller dess s före /, t. e. Bergslagen s.lag slag. 

C. Tremulanter finnas tvenne eller, om man så vill, fyra: 

1. v, pertonerad, föga vibrerande, förekommer näst 
efter annan apiko-kakuminal såsom motsvarighet till riks- 
språkets r, detta både som sonant och konsonant, t. e. Fryks- 
dalen jaiAY hjärter, Ja^Wu Gertrud, janving järnring, Nodr 
Norder (familjenamn), gåstdrång gårdsdräng. För öfrigt lider 
det väl intet tvifvel, att det är r — möjligen liksom i det 
värmländska bergslagsmålets ju(l)ying hjulring o. d. ^ redu- 
ceradt ända till fullkomlig vibrationslöshet, dvs. öfvergående 
till en homorgan pertonerad frikativa, jfr B, 1 ofvan — som 
i verkligheten föreligger, då det uppges, att i vissa dialekter 
ett reduceradt (• förekommer framför de af detsamma fram- 
kallade kakuminala ljuden i, d, n, &, t. e. i de ofvan (A, 1, 2, & 
och B, 2) från Vätö-målet och öländskan anförda formerna; 
jfr 3 nedan rörande bildningen af V samt för öfrigt J. Storms 
uppfattning af motsvarande företeelse i norska dialekter *. 

2. Motsvarande perspirerade ljud förekommer åtmin- 
stone i värmländskan såsom variant till v näst efter * ', i 
synnerhet i slutljud; på andra håll kanske äfven näst före ^ 

^ Se KALLSTENirs, a. st. s. 19. 
- Norvegia I, 102. 



— 452 — 

3. V, pertoneradt s. k. »tjockt /», betecknades i lands- 
niålsalfabetet ursprungligen med ? (jfr A, 4 ofvan), emedan 
Lundell då ännu uppfattade ljudet såsom varande »väsent- 
ligen» ett /-ljud. Denna uppfattning kan emellertid icke fast- 
hållas och torde väl numera vara tämligen allmänt öfvergifven. 
Snarare är då ^ »väsentligen» ett r-ljud, såsom det ock upp- 
fattas af utlänningar, då dessa få höra detta för de nordiska 
dialekterna egendomliga ljud. Jag uppför det därför här, 
ehuruväl äfven denna placering är strängt taget något oegent- 
lig. Bäst är ljudet beskrifvet af J. Storm ^ Tungspetsen 
är först riktad uppåt och bakåt utan att vidröra gommen 
vare sig upptill eller på sidorna — alltså mediomarginal ar- 
tikulation — och faller sedan oafbrutet framåt, tills den 
hamnar i indifferensläget i munhålans botten, hvadan ljudet 
kan sägas vara en tremulant med en enda vibration. Emel- 
lertid plägar tungspetsen på sin väg framåt och nedåt ett 
ögonblick lätt vidröra alveolernas bakkant — men kan också, 
utan nämnvärd akustisk skillnad i fråga om resultatet, un- 
derlåta att göra det — hvadan ljudet således i detta ögon- 
blick kan sägas vara en explosiva med artikulationsstället 
beläget ungefär midt emellan de för / och I karakteristiska. 
Under hela »ljudets» uttalstid ändras sålunda artikulations- 
stället oafbrutet — hvadan ljudet i sin helhet naturligtvis 
icke kan förlängas — dvs. (- är strängt taget icke ett ljud, 
utan en hel serie af ofvergångsljud (jfr s. 400 ofvan), bör- 
jande med ett ofullständigt bildadt v och slutande med den 
indifferenta vokalen (se s. 388 ofvan). Denna så samman- 
satta natur hos ^ förklarar dess språkhistoriska sammanhang 
med en mängd andra ljud: med r, t. e. dial. IfHta af krita, 
kJro af krog; med r, t. e. dial. ua\'(i af vaM 'valt' genom fixe- 
ring af begynnelsemomentet; med rä (vd), t. e. dial. bolr af 
fomsvenskt borp genom framhäfvande af den serie af ofver- 
gångsljud, som ligger mellan r och å (eller v och (?); med /, 

* A. st., s. 105 f. 



— 453 — 

t. e. rsp. dal af äldre (da/ och ännu äldre) dai- genom fixe- 
ring af den tillfälliga kontakten med alveolerna; med d, t. e. 
i Åsen-varietetens af det dalska älfdalsmålet dag lag, såda 
sälja, taged tagel (jfr A, 2 ofvan) af äldre i^ag osv. (så i öf- 
rigt älfdalsmål, dock icke i Vånihus efter vokal) \ 

I- är det allmännast förekommande af alla hithörande 
ljud. Det saknas visserligen numera i riksspråket — från- 
sedt starkt dialektfärgadt sådant — men ansågs för icke så 
längesedan såsom hörande dit. Så t. e. af Columbus, Auri- 
villius och Lagerlööf, ehuruväl redan på Columbus' tid gällde, 
att »Hof*folke ha tungan weekare . . mäd tunnt /». Däremot 
är det nu liksom fordom ytterst vanligt i medel- och nord- 
svenska dialekter, uppträdande i alla sådana, därest de öf- 
verhufvud äga något hithörande ljud (se närmare s. 448 
ofvan), och förekommande ymnigt — oftare än / — i de 
dialekter, där det finnes. 

I uddljud träffas det, motsvarande riksspråkets I, blott 
uti det egentliga dalmålet (öfre österdalmålet, se s. 116 ofvan), 
alltså i älfdalsmålet (såvidt ej d i dess ställe inträdt, se strax 
ofvan), moramålet (utom östligaste delen af språkområdet: 
Garsås*, Nusnäs' och Norets byar) och delvis orsamålet (åt- 
minstone i Stackmora och, växlande med /, i Holen). I 
stället för ^ förekommer inom nu nämnda dialektområde 
uddljudande / endast i mycket få ord (t. e. läks lax, lier ler, 
lifn liten, lita färga, låya ekorrbo, lukka lycka, lära lära, de 
två sistnämnda väl lånord), men denna dubbelhet i fråga om 
dialektens sätt att representera riksspråkets /-ljud synes dock 
med nödvändighet kräfva det antagandet, att det urnordiska 
språket ägt tvenne /-ljud (/ och ?■) icke blott, såsom redan 
allmänt antages, i mid- och slutljud, utan äfveu i uddljud. 
Det är emellertid tydligt, att i så fall de flesta fornsvenska 
dialekter redan omkring år 1300 utbytt uddljudande ^ mot 
/, hvilket framgår däraf, att fsv. /iii- aldrig blir /y-. då vid 

^ Jfr sicilianskt cavaddu for it. cavallo o. d. 

Noreen, Vårt språk, Bd I. 30 



— 454 — 

nämnda tid fsv. fliu-, kliu-, bliu- o. d. (dvs. frivL- osv.) öf- 
vergå till fly^ osv. ^ 

I mid- och slutljud förekommer Jr allmänt såsom mot- 
svarighet till riksspråkets explosiva / — aldrig dess resonan- 
tiska / eller dess // — så ofta detta icke i umordisk tid stod 
i omedelbar förbindelse med gingivala eller alveolara buckaler, 
liksom ej heller gärna näst efter alveolara vokaler (dvs. i- 
och y-ljud), ja mångenstädes icke ens efter den dessa mycket 
närstående kakuminala vokalen e. Alltså ha vi allmänneligen 
i våra dialekter »tjockt» / (Jr) t. e. i tal, väl, stol, gul, öl, 
kalfva, välja, halm, valp, folk (bestämd form foltje, folké), blå, 
flå, klå, plog, glas, stappla, bubbla, skramla, krafla, häckla, 
ögla, krångla, skakel (icke motsvarande den forna nomina- 
liven skakull, utan dels — med grav taktform — ackusativen 
skakul, dels — med akut taktform — nybildning till plura- 
len skaklar efter mönstret få'g€l : få'glar o. d.), mera sällan i 
sådana fall som Ydre vilra hvila, §iJr kil, Fryksdalen vcegs^l- 
(fsv. vcegha^kit) vägskäl, L ungsund (Värmlands bergslag) 
nyH nyligen; däremot icke t. e. i slå, hassel (ty fsv. hasl), 
odla, sorl, elfva (ty fsv. asllivu), tröskel (ty fsv. priskulle af 
äldre priskulde) eller — då / är resonantiskt — sålde, salt, 
hälsa, skyttel (dvs. fytfl) o. d. Framför gingivala eller alveo- 
lara buckaler förekommer (- numera icke, emedan det för- 
svunnit — eller åtminstone reducerats till v (se 1 ofvan) — 
framför de kakuminala ljud (i, å, w, &), hvartill det förvand- 
lat de en gång efter detsamma följande gingivala eller alveo- 
lara ljuden. Men det måste sålunda, eftersom det utöfvat 
nyssnämnda inflytande, i äldre nysvenska eller åtminstone i 
fornsvenskan ha förefunnits i sådan ställning, ehuru, såsom 
nyss nämnts, detta aldrig kan ha varit fallet, då förbindelsen 
är ursprunglig, dVs. befintlig såsom sådan redan i tidig ur- 
nordisk tid, utan blott då den genom ett mellan de båda 
buckalerna stående ljuds bortfall uppstått under sen umor- 

* Se Kock, Sv. landsm. II, 12, s. 1 ff. 



— 455 — 

disk tid eller ännu senare. Det är därför att så skett, som 
våra dialekter stundom uppvisa i, d, n, & såsom motsvarig- 
heter till riksspråkets resp. //, W, In, Is, exempelvis " i fult 
(jfr ty. faules, got. fulata), hal(f)U hjål(p)t, valde (förr valäe 
af urnord. *walide: däremot icke i sålde, ty fsv. och urnord, 
sålde), mald (af mala; men icke i gåld, hörande till gälla), 
stöld (till stjäla), köld (till kulen), bolde (till bulna), ålder al 
(till al; men icke i uåld till vålla), däld (till dat), aln (fsv. 
alin), moln (fsv. molin), kölna (af lat. culina), al(ma)nacka, 
Nils (fsv. Nigels af Niklas), Olsson (af Olofsson), dolsk (till 
dölja; men icke i ilsken till illa), falske falaska; jfr att is- 
ländskan aldrig har förlängning af a, o, u före In och Is 
annat än då våra dialekter i motsvarande ord uppvisa ka- 
kuminal, t. e. isL aln, bölstr (sv. dial. bes,W) bolster '. Man 
kan därför af dialekternas och isländskans förhållande i denna 
punkt draga viktiga etymologiska och språkhistoriska slut- 
satser, t. e. att förbindelsen Is icke är ursprunglig i falsk 
(Kökar fas,kcer) — som således icke kommer af lat. falsus, 
såsom allmänt antages — älska (Kökar as.kä), isl. håls (Kö- 
kar has^, Degerfors /ioää osv.) vid sidan af hals med ur- 
sprungligt Is ^; eller att eld, som nästan aldrig uppvisar ka- 
kuminal, måste ha haft urnordiska former med -H- vid 
sidan af sådana med -/i<f- (i fsv. eledh ; jfr ags. asled), och att 
af samma skäl skilde trots isl. skiläe torde åtminstone alter- 
nativt ha varit bildadt som sålde (jfr motsatsen äfven inom 
själfva riksspråket mellan skilde, sålde med kort vokal och 
valde, dolde m. fl. med lång vokal). 

Vidare förekommer I- i dialekterna såsom regelbunden 
motsvarighet till riksspråkets af rd uppkomna 4 (se s. 432 
ofvan), åtminstone så snart rd återgår på urnordiskt rct, t. e. 
bord, hård, gärde, mera sällan i preteritala former sådana 



^ Naturligtvis ha icke alla dessa exempel i alla dialekter kakumi- 
nalt ljud, eftersom detta uttal ofta undanträngts af riksspråkets. 
' Se NOREEN, Indogermanische Forschungen IV, 320 fT. 



— 456 — 

som gjorde, gjord, där {- ofta genom analogibildning ersatts 
af ^ eller d ^ Ett i- af dylik upprinnelse träffas i nästan 
alla dialekter, som öfverhufvud äga detta ljud, dock icke i 
det egentliga dalmålet, de flesta sydfinländska och alla 
baltiska dialekter (se närmare s. 123 ff. of\'an) samt — en- 
ligt flera uppgifter ^ — dialekterna i trakten af Strängnäs och 
Mariefred, hvilka sistnämnda mål således i denna punkt torde 
jämte skriften vara det nutida riksspråksuttalets grundval. 

4. Jr, motsvarande perspirerade ljud, saknas i rikssprå- 
ket och de flesta dialekter, men finnes i några nordsvenska, 
t. e. Multrå (Ångermanland), Ragunda (Jämtland), Degerfors 
och Burträsk (Västerbotten), Kökar (Åland). Det uppträder 
då antingen i stället för {- mellan kort vokal och p, k (kan- 
ske äfven S, se § 57), t. e. Degerfors baJ^k balk, stcU^p stjälpa, 
eller ~ såsom åtminstone i Burträsk och Kökar är fallet — 
såsom blott öfvergångsljud mellan I- och den följande per- 
spirerade explosivan. 

D. Resonanter finnas af lika många slag som de apiko- 
alveolara och uppträda i alldeles analoga ställningar. 

1. Klusilt d är sällsynt, t. e. Fryksdalen gredd köld, 
mcedd mald. 

2. Resonantiskt I är tämligen sällsynt. Exempel från 
Fryksdalen äro: i sonantisk användning mo^*l mortel, i kon- 
sonantisk skoUcerdr skollärare. Motsvarande perspirerade ljud 
förekommer blott såsom variant till det resonantiska ? i dess 
användning som slutljudande sonant. 

3. Resonantiskt n är jämförelsevis vanligt i dialekter, 
som äga hithörande ljud. Exempel från Fryksdalen äro: i 
sonantisk användning suatt^n svartna, be8.i*n borsten, i kon- 
sonantisk jandorr järndörr, banies barnflicka, gannest garn- 

^ Se närmare t. e. Kallstenius, Sv. landsm. XXI, 1, s. 84. 

• Se LuNDELL, Sv. landsm. I, 51; for Strängnäs-traktens språk (c. 1880) 
kan jag äfven åberopa muntliga meddelanden af docenten G. Rydberg, for 
Mariefred-traktens (1905) af godsägaren W. Kumlin och kyrkoherden A. 
Flentzberg. 



— 457 — 

nystan. Motsvarande perspirerade ljud förekommer blott som 
variant till det resonantiska n i dess användning som slut- 
ljudande sonant. 

^ 57. PFedorso-kakuminala. 

Hithörande ljud, hvilka bildas med tungbladet mot främre 
gomtaket, hvar\'id tungspetsen ligger mot alveolernas bak- 
kant (jfr § 58), äro öfverhufvud sällsynta och saknas alldeles 
i riksspråket. Från dialekterna är hittills endast uppvisad 
affrikatan S'$ (i^^ s- 380 ofvan), som i några nordsvenska 
mål, t. e. Multrå, Ragunda, Leksands^ och Venjans, uppträder 
som representant för (• (eller J^-, se § 56, C, 4) + /^, t. e. 
Leksand mjeS^a mjölken, eller för blott /^ i ställningen näst 
efter ett I- (eller A-) eller möjligen ett genom reduktion af (• 
(Jt^) uppkommet v (eller motsvarande perspirerade ljud; se 
§ 56, C, 1 och 2), t. e. Multrå fål-S^e (fårS^e?) folket \ 

Motsvarande pertonerade affrikata (ungefär engl. -rg- i 
t e. barge, purgé) är ännu icke hos oss anträffad, ehuru 
kanske förefintlig. 

§ 58. Hedlodorso-kakuminala. 

Hithörande ljud bildas med tungryggen antingen (t. e. 
i' och g) mot bakre eller (t. e. / och j) mot främre gom- 
taket, hvarvid i båda fallen tungspetsen är nedböjd, så att 
den ej vidrör gommen (jfr § 57). De utgöras af explosivor, 
frikativor och resonanter, individuellt kanske äfven en tre- 
mulant, ett slags »y-skorrande r» (jfr s. 441 ofvan), som jag 
dock här förbigår, helst som det sällan torde uppvisa några 
verkliga vibrationer, utan väsentligen vara en frikativa, bil- 
dad något bakom j (se B, 1 nedan). 

A. Explosivor: 

1. If, perspirerad oral tenuis (ty. k i kirche, fra. qu i 
qui), är ett allmänt och ymnigt (omkring 23 gånger per 



Se närmare Lundell, Sv. landsni. I, 56. 



— 458 — 

sida ^) förekommande ljud, hvars akustiska intryck emellertid 
för svenska öron är så^ föga skiljaktigt från det, som erhålles 
af k (se § 60, A, 1), att man från den rent svenska ljud- 
lärans synpunkt alltförväl kan uppfatta och vid ljudens klas- 
sificering uppställa 3* och k — liksom då också g och g — 
såsom blotta varieteter af ett och samma ljud; detta så mycket 
hellre som ingen betydelsedifferens är knuten vid använd- 
ningen af det ena eller andra. I likhet med flera andra for- 
skare i svensk fonetik och ljudlära föredrar jag emellertid af 
systematiska skäl att här upptaga dem som två skilda ljud. 
Uddljudande uppträder i' i riksspråket: före dorso-alveo- 
lara och dorso-kakuminala vokaler, alltså i, y, resp. e, å, ö 
(o och ö) och »slutet» u (m) — exempel se nedan — hvar- 
vid ^ själft visar en viss latitud, så att det före i och y bil- 
das något längre fram, före ä och »öppet» ö (e) däremot 
något längre bak än före de typiskt kakuminala e och »slu- 
tet» ö (0); vidare före /, n, r och v, följda af någon bland 
nyssnämnda vokaler, t. e. klippa» knep, krypa, krök, kvist, 
hvarvid samma latitud hos j^- förefinnes som omedelbart före 
vokalerna; ändtligen före konsonantiskt s i det främmande 
ordet xylograf (som dock ofta i Sverge — men aldrig i 
Finland — uttalas sylograf; jfr de mera gängse Xenofon och 
Xantippa, som alltid uttalas med uddljudande s) samt före 
sonantiskt 5 uti den i afseende på artikulationsställe väl ett 
typiskt i' uppvisande interjektionen Ifss (lockrop till kattor; 
bildas med läppförskjutning åt sidorna — se s. 393 ofvan — 
hvarför s får en starkt utpräglad i-timbre, som af skriften 
anges genom stafningen kiss, väl ofta ledande till ett skrift- 
enligt uttal med verkligt vokaliskt 1). Exempel på uddlju- 
dande i' före någon annan vokal än u är knappast att tillgå 



^ I de s. 408 not 1 nämnda styckena resp. 119, 23, 32 och 32 gånger. 
Betraktas ^' och k som ett och samma ljud (jfr ofvan i texten), så blifva 
i samma stycken de resp. sifTrorna 295, 74, 83 och 68 samt medeltalet 
per sida 58. 



— 459 — 

i något ursprungligen inhemskt ord och ej ens lätteligen i 
verkliga lånord, enär i dessa — på grund däraf att skriftens 
A-typ före »len» vokal (se s. 389 ofvan) har ljudvärdet /; — 
ljudet i utbytes mot //, så snart orden hinna bli rätt folk- 
liga; detta dock naturligtvis icke före u, i h vilken ställning 
ju svenskt k aldrig betyder /^. Emellertid anträffas ^i- kon- 
stant i det möjligen inhemska kisse, där väl y uppehälles genom 
anslutning till (synonymet katt och) den nyssnämnda inter- 
jektionen l^ss (kiss), som kanske ligger till grund för kisse, 
såvida ej det etymologiska förhållandet är det omvända, så 
att Ifss är en sekundär interjektion (se V, 93), som uppstått 
af kisse, i hvilket fall detta måste vara lånord (ty. kietze); 
vidare i de ursprungligen utländska Kigge (kortnamn, väl af 
Kristian), kinematograf, kiosk, kirgis, Kirre (Kristian), Kiruna, 
kismet, Kisse (Kristian), kits (ett slags jakt), växlande med /^ 
i kibitka, kille, kilo, kiromanti. Kitta (Kristin, Kerstin), med s 
i Kimbrer (Cimbref). Sällsyntare är ^c- såsom i kediv, kefa- 
lometer, keniter, kenotaf, keratin (hornämne), Keuenter, växlande 
med /^ i keramik; /få- i kelp (hafstångsaska), Kempe, Kempff, 
Kennedy, kenthorn, keppi (militärisk hufvudbonad), kermes 
(färgämne), Key, Keyland, quinze (hasardspel), växlande medy^<? 
i känguru, käx (cakes), med s i kelt {celf)-, Jfy- i curagao, Kusel, 
kyrassiär, kyrie (eleison); iö- i kö, Kökeritz, König, kör, Köster 
(Cöster). Däremot fmnes Jfu- icke blott i en hop ursprungligen 
utländska ord såsom kub, kufisk, kula, Kuno, kupa, kur, kuria, 
utan äfven i många inhemska såsom kufva, kulen, kura, 
kuse, kuslig, kutig, hvaraf framgår: dels att ingen »ljudlags- 
enlig» (dvs. på ljudets eller ljudförbindelsens egen beskaffen- 
het beroende ^) öfvergång af ^ till /^ före (och på grund af) 
en följande »främre» vokal existerar i nysvenskan, utan att 
uttalet /^ilo för äldre Ifilo o. d. är af ortoepisk natur, bero- 
ende på analogisk utläsning af det skrifna ordet; dels att 
ljudet u icke fanns i fornsvenskan (åtminstone icke den 
^ Sc närmare härom i den et3'mologiska ljudlärans inledning, kap. 4. 



— 460 — 

äldre), enär man annars af fsv. kulin (dvs. i så fall i-uHn) 
måste ha fått nysv. J^ubn (jfr s. 389 ofvan). — I många 
dialekter, t. e. de gutniska och baltiska, mellersta Nylands, 
Egentliga Finlands (utom längst i öster ^), vissa dalmål och 
roslagsmål finnas däremot förbindelserna ^-i-, ^-e-, ^-ö- osv, 
(stundom, t. e. i Vätö-målet i Roslagen, jj o. d. i stället för 
^-) ymnigt äfven i rent inhemska ord, hvadan således dessa 
dialekter aldrig deltagit i den fornsvenska utvecklingen af ^- 
till /f före »len» vokal. Ja i norra Västerbotten, t. e. Neder- 
Lule och Neder-Kalix, förekommer ^\ resp. i' + konsonantiskt 
I, före a, å o. d. vokaler *. 

Slutljudande står i' i riksspråket ymnigt dels efter nå- 
gon af de of\'annämnda, för tillvaron af uddljudande i' er- 
forderliga vokalerna i, e, y, ö, å och slutet u, dels efter j, /, 
r, s, ^, resonantiskt p (se nedan C, 2) eller muta, om blott 
stafvelsens sonant utgöres af någon bland de nyssnämnda 
vokalerna eller ock af resonantiskt / eller n, t. e. lik, fänrik, 
pirk (fiskedon), fisk, fink, fick; ek, besk, romersk, beck; krök, 
strejk, stjälk, värk, fläsk, färsk, bänk, bäck; byk, fyrk, rysk, 
dryck; ok, mjölk, mörk, sjönk; sjuk; Sandelsk; von Qvantensk. 

Midljudande är i' i riksspråket äfvenledes afhängigt af 
nämnda främre vokalers grannskap. Före sådan vokal upp- 
träder det, frånsedt några fall med förbindelsen i'u (och så- 
dana då If samtidigt står efter främre vokal, hvarom se strax 
nedan), endast i ursprungligen utländska ord, t. e. anarki, 
baldakin, bankir, ekipage, fakir, markis, monarki, paskill, skiss, 
irankil, turkinna, växlande med jf arkiater, arkitekt, arkiv, 
irikin; asket, krakel, lackera, moské, piké, staket, växlande 
med /^ kateket, växlande med (sällsynt) f skelett; bukett, la- 
kej, orkester, skylight, växlande med / kaskett, skeptisk, skep- 
ticism (men alltid skepsis med s^)', kalkyl, molekyl, rekyl, 
retikyl, ridikyl, valkyria, växlande med f sky t; likör m. fl. på 

' Se HuLTMAN, Finländska bidrag, s. 187. 
- Se Sv. landsm. II, lxxx och III, 36. 



— 461 — 

-or; akut lakun, de inhemska skulor, skur, skura, skuta — 
hvaremot tokig, bråkig o. d. inhemska ord med trycksvag 
främre vokal ha k, icke Jf (annat än då främre vokal äfven 
går före, t. e. skrikig). Efter samma vokaler uppträder däre- 
mot If ymnigt äfven i rent svenska ord och, därest den 
omedelbart föregående främre vokalen är tryckstark, utan 
hänsyn till följande ljud, t. e. lika, lycka, växt likaväl 
som skrikig osv. Är däremot den främre vokalen trycksvag, 
följes den af ett If endast i händelse icke därpå i sin tur 
följer en bakre vokal (dvs. a, o, å eller »öppet» u), ty i så 
fall • uppträder dorso-velopalatalt k i stället för ^. Alltså ha 
vi t. e. J i snickeri, flskeri, gäckeri, spökeri, likvidera, antikvi- 
tet o. d., men k i chikan, cikoria, mekanisk, mekanik. Så ock 
i allmänhet därest den främre vokalen visserligen är tryck- 
stark, men icke alldeles omedelbart föregående, t. e. strejka, 
vinka vanligen med k, sällan med If (såsom alltid strejken). 

I fråga om aspiration förhåller sig i' alldeles som p och 
/ (se s. 409 och 421 ofvan), dvs.* det är alltid en aspirata 
utom i midljud dels efter s, dels före perspirerad frikativa 
eller aspirerad resonant samt alternativt före annat perspireradt 
eller aspireradt ljud; jfr t. e. kisse, lik, blick med skiss, lik- 
färd, blixt, likhet och med dikt. 

Lyttkens' och Wulffs uppfattning ^ af ^-ljudets förekomst 
i riksspråket synes mig vara i två afseenden oriktig. De anse 
nämligen utan all inskränkning, att »kommer k emellan en 
främre och en bakre vokal, så är det den framför stående, 
som blir bestämmande», så att ff står efter främre, k efter 
bakre vokal; hvaraf naturligtvis skulle följa, att t. e. staket 
har it och cikoria If, under det att ju odisputabelt det all- 
deles omvända förhållandet är det faktiska. Vidare anse de, 
äfvenledes utan all inskränkning, att ^ »användes intill . . 
medljuden /, n och tungspets-r», hvilket ju innebär, att vi 
skulle ha ^- ej blott i det af förfT. (enligt min mening med 

* Suenska språkets IJudlåra, s. 266. 



— 462 — 

orätt) anförda klass, utan äfven i t. e. ankomma, vackra. Det 
verkliga förhållandet härvidlag är efter min mening det, att 
(velopalatalt) k kan i förbindelse med hvilken buckal 
som helst, så framt ej en bakre vokal eller annat homorgant 
ljud (t. e. g) går före eller efter, ersattes af ^% detta såvida 
ljudet af någon tillfällig anledning produceras med något 
mer ån normal tryckstyrka; detta tydligen beroende därpå, 
att det abnormt starka utandningstrycket flyttar det för A* 
normala kontaktstället längre fram än vanligt, ja så långt 
som öfverhufvud är möjligt utan att förrycka ljudets all- 
männa karaktär. Under sådana förhållanden ha vi alltså ^- 
icke blott — såsom normalt — i kli, knif, krut o. d., utan 
äfven i klass, knall, kras, folk, ark, ja kvast, skam, fusk osv. 
Ett dylikt emfatiskt uttal af en under normala förhållanden 
»kort lenis» (jfr s. 344 ofvan) är emellertid ett rent undan- 
tagsfall, som dock äger sitt särskilda intresse därigenom, att 
det belyser frågan, hvarför i svenskt riksspråk 3' blifvit J^ 
— hvilket innebär en ytterligare förskjutning framåt — före 
tryckstark, men icke före trycksvag vokal, t. e. /;i7, men 
nyckel af äldre A'i7, resp. nykiL 

2. g, pertonerad oral media (ty. g i giebt, fra. gu i 
guide), är ett allmänt och tämligen ymnigt (omkring 16 
gånger per sicUi ^) förekommande ljud. För svenska öron i 
allmänhet är det lika litet skildt från g (se § 60, A, 2) som 
i' från k (jfr s. 458 ofvan). I riksspråket och dialekterna 
uppträder i det stora hela g i alldeles samma ställningar som 
3' (se 1 ofvan). Uddljudande träffas det sålunda före sonan- 
tiskt s, men endast i interjektionen gss, ofta med labialiseradt 
s och därför stundom skrifven och uttalad gyss, annars giss, 
detta troligen uppkommet genom reduktion af ordet gris. 
För öfrigt uppträder uddljudande g före vokalerna i, e, a, y, 

M de s. 408 not 1 nämnda styckena resp. 76, 29, 12 och 23 gånger. 
For g och g betraktade som ett och samma ljud äro de motsvarande siff- 
rorna 193, 61, 34 och 59 (medeltal per sida 39). 



— 463 — 

ö och slutet u (u), men — frånsedt de få orden på gu 

uteslutande i lånord eller främmande ord, som, i den mån 
de bli verkligt folkliga, utbyta g mot j i följd af analogisk 
utläsning af skriftens g^-iyp (jfr s. 459 ofvan). Sådana fall 
äro: gi' i ghibellin, giljotin, gipyr, guide, guillochera (fläta), 
guiné, växlande med ji- i giffel, girland, gitarr; ge- i geber 
(eldsdyrkare), gerilla, geschworner, gueridon, växlande medje- 
i gebit, gedakt, geheimeråd, gehenna, gemytlig, gerad, geschäft, 
geualdiger (nästan alltid medje-), gevalt; gä- i gecko, geirsodd, 
geist, gelbholts, gemm, gems, geyser, ghetto, guerre, växlande 
med vanligare jå- i Gerhard; gy- i gynekologij växlande med 
jy- i gynandria; grö- i gunrum; gu-- i de inhemska gud (Gud), 
gul, gutar. Skildt från den följande främre vokalen finnes 
uddljudande g i en mängd inhemska ord, t. e. gripa, gles, 
gny, glöd, gräs, grus. Exempel på slutljudande g i mot ^• 
svarande ställningar äro vig, vigg, afuig, Solveig, seg, våg, 
vågg, blyg, skygg, trög, slug osv. I midljud före en af de 
ofvannämnda främre vokalerna träffas, frånsedt fall med gu- 
såsom augur och figur, nästan aldrig konstant g — möjligen 
i legymer, rotgel och ännu något enstaka ord — utan detta 
växlar med j, t. e. i agent, agera, egid, elegisk, energisk, Helge 
(vanligen med gr), hertiginna, intelligent, legend, legion, logik 
(men logisk med g), magi (men magisk med g), marginal, 
original, portugis, sigill (vanligen med j), tangent, tangera, 
teologi m. fl. på -logi, vegetarian, vegetation (båda vanligen 
med gr); jfr allmoge, bageri osv. liksom ock dragig, logisk o. d. 
med g, icke g (jfr 1 ofvan). Däremot efter dylik vokal 
uppträder ett konstant gr ymnigt både i inhemska och ur- 
sprungligen utländska ord, t. e. bedrägeri, bryggeri, dygd, 
flegma, fögderi, skygga, tigrinna, tiggeri, viga osv.; jfr indigo, 
lediga, rigorös osv. med g (jfr 1 ofvan). 

Lyttkens' och Wulffs uppfattning * af g-ljudets före- 
komst i riksspråket är alldeles analog med den de hysa i 

* A. st., s. 199. 



— 464 — 

fråga om 1^ (se s. 461 ofvan). Min kritik däraf blir därför 
ock alldeles analog med den jag ofvan lämnat rörande deras 
uppfattning af ^-ljudets förekomst. 

3. ^, perspirerad oral media, förekommer i riksspråket 
blott såsom variant till g, detta dels mera sällan i slutljud 
— exempel se ofvan under 2 — dels oftare midljudande i 
omedelbart grannskap af perspirerade eller aspirerade buc- 
kaler såsom /, A% Sy i och /i-ljud, i hvilken ställning g ljud- 
lagsenligt skulle bli (oaspireradt) ^% men ofta genom asso* 
ciation eller skriftens inflytande antingen uppehälles som 
g-\]\xå eller ock stannar på mellanstadiet $, Vanligtvis till- 
hör uttalet med y den lägre stilen, <jf mellanstilen och g 
företrädesvis den högre stilen. Exempel på dylikt altemati\i 
^ (vid sidan af g, men sällan eller aldrig Jf) äro bl. a. afgan, 
högfärd (lägre stil höckfård); lackgul; husgud^ ljusgul: svårig- 
het, vighet; huitgul, rotgel (ofta uttaladt rottkel, jfr ty. rot- 
kehlchen och strax här nedan). Synnerligen vanligt är j^ (vid 
sidan af både g och ^•) näst före s och /, t. e. tiggs, byggs, 
läggs, blygs, sågs, hertigs, krigs-man, -makt m. m. (ofta med 
If), Ludvigs, Hedvigs \ halfvägs, högst (vanligen uttaladt höckst)^ 
lägst, nådigsi, underdånigst, blygsel, vigsel (nästan alltid ut- 
taladt vicksel), aflägsen; vägt, vigt, ledigt, tryggt, högtid (i 
lägre stil alltid höckUd). 

Angående svårigheten att skilja mellan g och ett aspi- 
rationslöst ^ gäller hvad ofvan s. 411 yttrats om förhållandet 
mellan h och p (jfr s. 422 om d och /). Af denna osäkerhet 
i uppfattningen förklaras väl stafningen rotgel i stället för 
rotkel, som man väntar sig, enär ordet väl är lånadt från ett 
ty. rotkehle (nu rotkehlchen, se strax ofvan); jfr Liksdammen 
för -stammen (s. 423 ofvan) och omvändt refbenspjäll för -bjäll 



^ Till Ludviks, Hedviks har nybildats de vulgära Ludvik, Hedoik, 
som dock i någon män kunna bero på utländskt inflytande; jfr lat. Ludo- 
vicus och ty. -lA- för -i^ i vissa dialekter. 



— 465 — 

(s. 410 ofvan), Aspeland för äldre Asboland, hvitplister för 
-Mister (analogiskt äfven simplex plister ^). 

4. p, pertonerad nasooral media, är ett allmänt, men ej 
just ymnigt (omkring 8 gånger per sida ^) förekommande 
ljud, som för öfrigt i allmänhet för svenska öron förefaller 
lika litet skildt från g (se § 60, A, 4) som i' från A: eller g 
från g (jfr 1 och 2 ofvan). Lyttkens och Wulff* förneka 
uttryckligen dess tillvaro (äfven för det öfvade örat) i riks- 
språket, för hvilket de blott medgifva g såsom »äng»-ljud. 
Jag anser emellertid, att man har lika stor — eller, om man 
så vill, liten — anledning att uppställa p vid sidan af g som 
g och i' vid sidan af g och k, såsom ju dock allmänt sker i fone- 
tiska arbeten, de där afse noggrannare distinktioner, och enligt 
min mening uppträder g väsentligen i samma ställningar 
som de befryndade ljuden g och ^\ Uddljudande saknas det 
emellertid i riksspråket och har i denna ställning blott an- 
träffats i några, mest nordsvenska, dialekter^, t. e. Hålanda 
(öster om Lödöse) ^u/a gnista, Degerfors (Västerbotten) pe/a 
gnaga, put njuta, Gamla Karleby (och ett par socknar söder 
därom) piv knif *. Slutljudande förekommer det i riksspråket 
efter trycksvagt i, t. e. välling och en massa andra dylika 
ord, samt efter homorgan resonant (se C, 2 nedan) före- 
gången af I, y, å eller ö, t. e. ting, styng, äng, sjöng, dvs. 
tipp osv. Midljudande står det mellan nyss nämnda ljud och 



* Se Hbllquist, Arkiv för nord. filologi XIV, 9 not 4. 

' I de 8. 408 not 1 nämnda styckena resp. 42, 9, 17 och 6 gånger. 
För p och g betraktade som ett och samma ljud äro motsvarande siffror 
59, 16, 17 och 13 (medeltal per sida 12). 

* Ljudlåra, s. 173. 

* Som mina tryckta källor härvidlag emellertid icke skilt mellan p 
och g, kan jag naturligtvis ej ansvara for att dessa dialekters p fUllt stäm- 
mer med riksspråkets (enligt mitt uttal af detta) och icke t. e. möjligtvis 
är ett verkligt «. 

^ Se Sv. landsmålen I, 72, VI, 6, s. 116, 125 och Hultman, Finländ- 
ska bidrag, s. 228. 



— 466 — 

en vokal (åtminstone en främre sådan), t. e. uålUffen, tippet, 
afhåppig. 

Något längre fram beläget än riksspråkets p — sålunda 
snarast homorgant med rsp. j, se B, 1 nedan — och tro- 
ligen identiskt med det populära uttalet af fra. gn i t. e. signer 
är det ^-Ijud, som jag själf iakttagit i Dalby (Värmland) 
såsom representant för fornsvenskt g mellan »n9»-ljud och 
I, t. e. lof^i länge, åppa ängen, och väl äfven det som Lun- 
deli ^ antecknat dels, med samma ursprung, från Leksand 
samt OfFerdal och Ragonda (båda i Jämtland), t. e. droppen 
drängen, dels dessutom såsom representant för äldre n efter 
homorgan resonant föregången af främre vokal från Färs 
härad (Skåne), t. e. läppe länge, ipp in, kvippa kvinna. 

Motsvarande perspirerade ljud tycks saknas. 

B. Frikativor finnas till ett antal af fyra, af h vilka åt- 
minstone de två första ha sitt artikulationsställe beläget något 
framom det för hithörande explosivor (med undantag af 
Dalby-2^, hvarom se strax ofvan) normala: 

1. j, pertonerad, vanligen bildad ett godt stycke framom 
explosivorna * — ja stundom öfvergående i ^ (se s. 446 of- 
van) — är ett allmänt och ymnigt (omkring 32 gånger per 
sida ^) förekommande ljud. I riksspråket uppträder det udd- 
ljudande blott före vokaler, t. e. ja, get, gif, jo, ljus, gynna, 
joller, hjälte, djåfvul, göra. Slutljudande förekommer det ym- 
nigt efter de korta vokalerna a, u, å, å, ö, t. e. aj, haj, skoj, 
nej, dröj, samt / och r, t. e. talg, familj, alg, dölj, arg, 
torg, färg, smörj, sällan efter n, t. e. champagne, kastanj 



^ Se Sv. landsmålen I, 68, 

' I det såsom svensk dialekt unga, jforst omkring 1750 från Norge 
inkomna (se Sv. landsm. XIII, 1, s. 5) Lid-målet i Jämtland har Waltman 
funnit en frikativa, som verkligen år fullt homorgan med ^- och g (se Sv. 
landsm. XV, 3, s. 65) och sålunda identisk med g i da. rige, ty. liegen och 
väl äfven (se Ottelin, Studier öfver Codex Bureanus I, s. 82 f.) med forn- 
svenskt gh före i, e. 

' I de s. 408 not 1 nämnda styckena resp. 208, 22, 26 och 31 gånger. 



— 467 — 

(hvartill blott komma kampanjs tånj\ vänj och det väl knap- 
past brukliga skönj) och slutligen efter ni i det enda ordet 
tämj. Midljudande står det både före och efter de flesta 
andra ljud. 

Efter långt tryckstarkt mid- eller slutljudande i och g 
instäUer sig ofta — liksom förhållandet regelbundet är i 
engelskan — j som ett öfvergångsljud, ofta med perspirerad 
afslutning (alltså gr, se 2 nedan), t. e. /r/ija, /ii/ja, /iij, /i;ij, 
*"]. /Jö *• Vid mycket emfatiskt tal håller detta öfvergångsljud 
på att öfvergå till en homorgan affrikata, än pertonerad, än 
perspirerad, än åter med pertonerad början och perspirerad 
afslutning, således ett mellanting mellan g) ', ggr och ^7 eller, 
som det på grund af ^:s artikulationsställe (se s. 466) 
lika väl — eller lika illa — kunde tecknas, ^j, ffgr och //. 
Men det är att väl obser\'era, det en verklig afTrikata icke 
kommer till stånd, ty en fullständig kontakt bildas aldrig 
(i riksspråket, men väl i vissa dialekter), utan blott en ytter- 
ligt långt gången förträngning af ^:s gompass mot slutet af 
ljudets uttalstid. Detta gör på örat närmast intrycket af att 
vokalen afklippes, och att vid passets senare inträdande åter- 
utvidgande en sorts explosion inställer sig. Samma rudimen- 
tära aJfTrikationsfenomen gör sig gällande vid emfatiskt uttal 
af j efter kort tryckstark vokal, t. e. lejon, skojig, aj, oj och 
i all synnerhet nej ^, och är utan tvifvel förklaringsgrunden 
till den bekanta utvecklingen af urgermanskt j[/ till fornnordiskt 
ggj och gotiskt ddjj t. e. fsv. twceggia, got. iwaddje af urgerm. 
tivajj- två. Här har således bildats en verklig afTrikata, hvars 
explosiva beståndsdel ursprungligen väl haft sitt artikulations- 
ställe mellan ^ och g, men sedan förskjutits, i gotiskan något 



' Samma uppfattning uttalas äfven af Lundell i Språk och stil I, 33. 

' Jfr hurusom i färöiskan, enligt Hammershaimb, Farosk anthologi^ 
1, Lxvii, långt f och y före vokal få ett efterslag af »hvislende ggji», dvs. 
ungefär ^^^ (se Jakobsen, ib. s. 439), t. e. niggju nio, spgggja spy. 

' Jfr färöiskans hoyggj hö, deiggj deg o. d. 



— 468 — 

framåt, så att ^^j uppstått, i fornnordiskan däremot något bakåt, 
så att man erhållit ggjr En parallell till sistnämnda för- 
skjutning ha vi i vissa svenska dialekters utveckling af nyttja 
till nöjjgra och vidare till nöl'l'gra (samt slutligen till nö^^d på 
samma sätt som fomsvenskt slceggia blifvit nysvenskt slägga). 

Om således vid emfatiskt uttal j i följd af abnorm för- 
trängning tenderar att öfvergå till affrikata, så tenderar det 
tvärtom vid slappt tal och i allmänhet vid ringa tryckstyrka 
att i följd af abnorm utvidgning af gompasset öfvergå till 
vokalen i eller e. Jämför t. e. med ett mycket energiskt 
nåf^Jgr ett lojt näe (eller rentaf nåå, nå). . Då i t. e. igen det 
mellan vokalerna stående j på grund af ordets intensitets- 
fördelning (ijån'n) ofta nedsjunker till ett e-artadt öfvergångs- 
Ijud, och då å andra sidan ett alldeles likartadt öfvergångs- 
Ijud ofta på grund af sakens natur (se s. 400 ofvan) inställer 
sig mellan vokalerna i t. e. atenienn, så blir följden den, att 
dessa båda ord fullständigt rimma; likaså åtskilliga andra dylika 
ordpar. I normal aifektlös mellanstil torde j vara som oftast 
vokaliskt (dvs. tecken för konsonantiskt i) näst efter vokal, 
helst en till samma stafvelse hörande, t. e. majs, nejlika, höjd, 
pojke, i hvilket fall således diftong föreligger. Därnäst oftast 
torde sådan uppträda, då j står antingen mellan buckal och 
vokal, t. e. mjuk, linje, linjal, spanjor, miljon, eller uddlju- 
dande före vokal, t. e. ja, jo, ju. öfverhufvud torde man 
kunna iakttaga, att frikativt j desto hellre ersattes af kon- 
sonantiskt I, ju längre bak den vokal är belägen, framför 
hvilken ljudet är placeradt. Så t. e. har gifva nästan alltid 
och geting vanligen uddljudande frikativa, däremot garna 
ofta och jaga vanligen uddljudande konsonantisk vokal. I 
det hela är uttalet af j i svenskan — liksom i danskan ^ — 
mycket vacklande i nu berörda afseende, detta både olika 
dialekter emellan och inom själfva riksspråket, ja till och 
med hos en och samma individ. 

^ Se Jespersen, Fonetik s. 248, Articulations of speech sounds, s, 66. 



PaHHtiilnlng tthn iimÉlototf X. Msk, 

FÖRSTA DELEN. 

Allmän inledning till den nysvenska grammatiken, Band t 

Kap, t. Nysvenska gnimmaUkens begrepp. 2, Nysvenskaiiii 
fråniiskapsförhålbiiden. 3. Nysvenskans spn^komr^Oe, riks!ipi'5k 
0ch dialekter 4* Nysvenskans pcrioUcr oeli k;11]or, 5, Den ny- 
sveni^ka språkforskningens hisloria» 6. Bibhograrbk dfver^ikt nf 
de vikliga^te lijätpniedkui för ad ntjfida studiet af nysjvenskan. 



ANDRA DELEN. 



Ljudlära. 



Afdelning' !. Fonetisk inledning <Fonetlk>: Kap. t. spii^ktju» 
dctifk akustiska bunkaffcnhet (fnaeUsk aku^lik), 2. Talorganernii (fu* 
netisk anntonit), 3. Artikul^Uonen (ftmetisk fysjolo^i)' 

Afdelnin^ II. Deskriptiv Uudlära* A. .Kvnlilaliv Ijndl^ra: 
Kap, U De enskilda språkljuden. 2- Ljud förbi ru!elsernn (konihina* 
tiunslära). B. ProsodL Kap. 1, Sonoritel oeh stiifvelhebiiiijih»^, 
2, Kvantilet (iittalHtid). 8. Intensilet (tryckstyrka). 4. Tonalilet (lon- 

hijjd), 

Afdelning UL Etymologlsk tjudlåra, A. Metndulogi^ik hi- 
ledning: Kap. K Allmännn nnmärkningan 2» Uttnhfurandrmgarnas 
orsaker. 3. UUalsror^ndringarniiJi restdUd. 4* Om begre|tpet l]ud- 
latj. H Son a 11 terna: 1. Nysvenska Ijudlngar: a. Kvatittvtiva, 1* De 
friin fornsveuskan ärfda vokakTnas utveckling. 2. Vokalerna i Ifmord, 
h. Kvanlitallva. c. luleaivitelsförändringar. d. Tonalitctsförand ringar. 
IL Spår nf nid re ljudlagar. C* Konsonanterna. 



4j 

'5b 



Band n. 



Band HL 



Band IV. 



TREDJE DELEN. 
Betydelselära. 

Afdelnin^ L Inledning, 

Afdelnlng IL DeskripUv betydelselära: A. Kategdriltlra 

(lariin lun de gi*aauna tiska kutei^orierna): Kup. L Senieniernas htif* 
vud indel ning. 2. Expressiv och pronominell behdelse. Ii Menin- 
gens hufvnd arter. , . B. Fun kilon si ära (Isiriiin om de grammaViska 
fuoktionernaK 



Band V* 



Afdelnin^ IIL Etymaloglsk betydelselära. 



Band VL 



FJÄRDE DELEN. 

Band VIL Formlära, 

Afdeltiliig I, Iii]edii)iigr. 

Afdelnlag II, Deskrfiillv forml^ra: 
A. 1*" o r m b i I (I n i n gs 1 fl r il ; ! . r.ilrnii cMii iinici* IL t .ii ni fl om ' 
ord fogn ingen (synlux). 
Rand vn|. 11 BöjningsUrii. 

Band IX, Afdelnltig III. Etymologisk formlåra* 

Register till band 1-VlU, 

Huraf föreligga reclau bnnilen 1 och II hithtAnrligt .%iitiit flAodcti 
III. V ocli VII Ull slöriT eller mindre del fitrdign i manu^Jcrlpl, liva* 
dan tryckningen knn fortgå ^kidtgen raskt 

Dä suhetels bUf vande liissirc fi5rmadli^viO ur ti inlrt>-seniUc Ueu 
ene luera af etlp den andre mera af elt annat parti, koaiuui lianden 
I, lU, V och VII att Kanilidigl idgifvajs t hmcn ä 4 till S ark, Prn t 
iir beraknadt 1(11 25 ört* per ark i oklavfominl och kcimfner ärt 
alt utgifvas ett hal fl bajid eller högst 30() sidar. Kostnaden 
Hubskriheradt exemplar bitr i^åledes I å5 kr per år. 

Främst til I ningen ,skaU utan att i ni\g«m iiiån fnrbbe dci \i- 
skapliga innehfillets kraf pfi exakthet och grundlighel silka hllfva p.> 
s^mma gäng i gud mening populftr ocli så pedagogisk som mijniLrt. 
del förra för att göra Imken ägnad tiU sJälfMudiuini del sednari 
att göra den användbar såsom lärobok fur högre veten»1c£ipllga utti* 
dier, särskildt vid våra nniversitci 

Subskription nudtnges i alla btiU lådor. 

Lund, iirbi-nari 11>I}3. 

C. W. K. Gleerup 

Förlagsbokbandd. 



BäUelser: 



Limd» Bi^jrliiig^kii Bcikli^ul^n iH, tfN»ä« 







\m 5PRAK 



NYSVeNSK GI\AWflTlK 
1 UTFÖRUG FI^aMST(HLLNinQ 

AF 

ADOLF NOREEN 





(^:^ 



J |M*^^UL»i.v>«in^ r^Si 



LUND, C. W. K. GLEERUPS FÖRLAG 



Se subskriptionsanmälan ä omslagets följande sidorl 




SUBSKRIPTIONSANMÄLAN. 



n något så nar lullslåndig, utförlig och efter moderna språk- 
vetenskapliga principer utarbetad nysvensk grammatik sak- 
nas tills dato. Och dock torde få böcker vara af verkligt 
behof mera påkallade än en dylik. Den ar ett det viktigaste hjälp- 
medel för alla slags språkvetenskapliga studier i vårt land, ty mo- 
dersmålet utgör det ojämförligt bästa grundlaget för hvarje försök 
att klarlägga språklifvets allmänna lagar och företeelser. Den- är en 
nödvändig förutsättning för tillkomsten af redan allt för långe sak- 
nade tidsenliga, elementära läroböcker för modersmålsundervisnin- 
gen vid våra högre och lägre skolor. Dess åstadkommande är för 
öfrigt helt enkelt en nationell plikt, ty en nation äger intet rikare 
och fylligare uttryck för sin egenart än modersmålet, och ett grund- 
ligt studium af detta åligger därför livar och en, som vill söka lyda 
det gamla vishetsbudet: känn dig själf! 

Ett arbete, som vill söka fylla denna lucka i vår litteratur är 

VÅRT SPRÅK 

nysvensk grammatik i utförlig framställning 

af 

ADOLF NOREEN. 

Verkels plan är följande. Det sönderfaller i fyra delar samt 
ett utförligt register till det hela och är afsedt att bindas i nio band 
å hvardera 500 ä 600 sidor. Innehållet i sin största allmänhet och 
dess fördelning på de olika banden och delarna framgår af följande 
öfversikt: 

Forl.salliiing « onislagels 3. o. 4. sidor. 



- 469 - 

2. /, perspirerad, med samma artikulationsställe som 
;, är identisk med norskt kj i kjole och homorgan med det 
»sje» -ljuds-artade italienska c i t. e. Beatrice S men däremot 
bildad något längre fram än ty. ch i nåchte (som är hom- 
organt med vårt ^ och g) och något längre bak än ch i ty. 
ic/i. I riksspråket förekommer detta ljud kanske blott såsom 
variant till j näst efter uddljudande, mindre utprägladt efter 
midljudande p, t. e. pjunk, pjosk, pjoller, pjåxor, pjäs, pjåk, 
pjaskig, läppja, dettd beroende på att p i denna ställning från 
början är en aspirata (se s. 409 ofvan); jfr hurusom där- 
emot i spjut, spjåll o. d. med aspirationslöst p nästan rent 
pertoneradt j förekommer. Det vanligaste uttalet af pjunk 
osv. torde dock vara icke pgr, utan p + öfvergångsljudet / 
-(-- j (jfr s. 400 och 409 ofvan) liksom i förbindelsen ff, där 
/ alltid stannar vid att utgöra ett blott öfvergångsljud mellan 
/ och ;, t. e. ffun o. d. Ett verkligt pgr framkommer näm- 
ligen egentligen endast vid emfatiskt uttal, och att detta ut- 
tal så ofta, som fallet verkligen är, uppträder vid uddljudande 
/y, beror väl därpå, att de flesta med /y-begynnande ord äro 
mer eller mindre att betrakta som okvädinsord. 

I våra dialekter åter förekommer / såsom representant 
' för s. k. tje-ljud, detta antingen såsom beståndsdel af affri- 
katan //, t. e. i det värmländska Dalby-målet och i gutniskan, 
eller ock ensamt för sig, t. e. i Värmland (med undantag af 
landskapets nordspets) och Dalsland, alltså exempelvis värm- 
ländskt (/)grur tjur, (J)grör kör, gutniskt /gråck tjock, i Dalby- 
målet di/gri dike. Emellertid torde ett dylikt uttal, af ena 
eller andra slaget, icke vara så ovanligt äfven i rikspsråk, 
särskildt inom det västligare mellersta Sverge (jfr s. 441 
ofvan). 

3. f är ett sammansatt ljud — i inskränkt betydelse 
(se s. 399 ofvan) — i det att det uppstår genom samtidigt 



^ Se Lyttkens och Wulff, Metodiska Ijudöfningar, s. 41. 
Noreen, Vårt språk, Bd I. 31 



- 470 - 

producerande af 5 och / eller af ^ och x eller, och detta väl 
oftast, af ^ och /, hvarvid båda frikativorna ha ett i någon 
mån vidare pass än det annars för dem vanliga, men sär- 
skildt ^-passet är abnormt vidt, om också icke i så hög grad 
som i tyskans sc/i-ljud, där detta främre pass nästan för- 
svinner ^ Då alltså bildandet af /-passet får anses utgöra 
detta ljuds hufvudsakliga artikulation, uppför jag detsamma 
här (och icke under § 55, B). 

För den nu framställda uppfattningen af det ifrågava- 
rande ljudets natur * — en uppfattning som öfverensstämmer 
med Lundells * (och väsentligen med Bruckes, Techmers och 
Bremers rörande ty. sch), men strider mot Lyttkens-WulfTs, 
hvilka uppfatta ljudet såsom »enkelt» och väsentligen endast 
utgörande ett »vidgadt» / — talar den historiska uppkomsten 
af vårt /"-ljud ur förbindelserna s-\-j och s-\-t-\-j (dvs. 
sjj, vare sig ursprungligt eller uppkommet af s^j, resp. s^- 
före I-, e-, d-, i/- och ö-ljud). Den förra förbindelsen har 
väl öfver mellanstadiet s/ (bevaradt i danskans sjcel o. d., 
dock växlande med mer eller mindre /"-liknande ljud, sär- 
skildt ett som skiljer sig från det svenska blott genom att 
äga ett ^-pass af normal vidd *), den sednare öfver sJ/, hvaraf 
senare s/, utvecklats till f^ genom att de båda i förbindel- 
sen ingående ljuden s — eventuellt förskjutet till ; (se ofvan) 
-- och / samtidigt producerats; jfr uppkomsten af tyskans 
/"-ljud i t. e. schiff o. d., där skriften ännu antyder, liksom 



^ 1 skarp motsats härtill står engelskans sA-ljud, vid hvars bildning 
det bakre passet är nära att forsvinna, 

' Om åtskilliga andra åsikter rörande det öfverhufvud mycket om- 
tvistade bildningssättet hos sc/i-ljud se särskildt Jespebsen, Foneiik s. 236 
ff., och senast Torbiörnsson i Svenska landsmål 1904, s. 104 ff. 

» T. e. Sv. landsm. I, 75. 

* Jfr Jespersen, a. st. s. 244 f. 

^ I någon mån annorlunda framställes nu förloppet af Torbiörkssok, 
a. st. s. 97 flf. 



- 471 - 

det nederländska uttalet af schep o. d. ännu bevarar förbin- 
delsen s -{- cb (dvs. /). 

Vårt /"-ljud är stundom någon smula labialiseradt — 
något som särskildt för Kökars-målets vidkommande framhål- 
les — dock icke så mycket som tyskans sch, af hvars starkt 
labialiserade natur väl öfvergången från / till y förklaras i 
våra lånord från tyskan, sådana som skylt, skymf, skymmel 
(af ty. schild osv.) i deras motsats till det väl inhemska 
skimmer, det ursvenska enskildt o. a. Starkt labialiseradt (med 
y-timbre) är vårt f blott då det förekommer såsom sonant i 
interjektionerna f (ett mera energiskt »tyst!» än s, st, ts, sts, 
hvarom se s. 426 ofvan) och 6f (med varianten 6^, se 4 ne- 
dan; ett mera energiskt »sofI» än 6s, resp. 6z, hvarom se s. 
426, resp. 425). Därför betecknas ock i skrift den förra af 
dessa inteijektioner icke blott med sch!, utan äfven med 
schy! och hyssj!, en skrifning som framkallat ett uttal hyff, 
hvilket ligger till grund för ordet hyssja (jfr hurusom inter- 
jektionen s! äfven skrifves — och sekundärt någon gång ut- 
talas — hyss, hvilket ligger till grund för ordet hyssa). Den 
sednare interjektionen åter skrifves uyssj och utläses i följd 
däraf ofta — icke 6yff, utan — vyff, hvaraf sedan härledts 
ordet vyssja (jfr hurusom interjektionen 6s skrifves -- och 
sekundärt äfven uttalas — vyss, hvaraf sedan härledts ordet 
vyssa). Icke labialiseradt /"ha vi däremot i passivt djurspråk, 
nämligen i interjektionen sch!, riktad till höns och med be- 
tydelsen »bort med er!» Förmodligen ligger denna sist- 
nämnda interjektion till grund för det särskildt hönsen af- 
seende ordet schasa (och den sekundära inteijektionen schas!), 
möjligen under medverkan af det franska chasser (jfr kass! 
till kattor? Eller är denna interjektion ursprungligen ett lån 
från det tyska katze 'katt'?). 

f är icke något synnerligen allmänt spridt ljud. Först 
och främst hör det — tecknadt sj, sk, skj, stj osv. på till- 
sammans några och tjugo olika sätt — hemma i riksspråket. 



- 472 - 

där dock mycken vacklan råder i fråga om uttalet af »sje- 
ljudet», detta på grund af inflytande på riksspråket från de 
många och delvis rätt inflytelserika dialekter, som äga ett 
annat slags »sje-ljud» (förnämligast /, ^ och &) såsom mot- 
svarighet till riksspråkets f; ja Lyttkens-WulfT vilja icke ens 
erkänna f såsom det normala eller åtminstone icke såsom 
det allmännast brukliga »sje-ljudet» i svenskt riksspråk, utan 
de tilldela denna roll åt det sydsvenska j (se nedan § 60, B, 3). 

1 dialekterna åter träffas f dels å ett större sammanhängande 
område, bestående af större delen af Uppland (jfr § 54, B, 

2 och § 60, B, 3), Stockholm (jfr dock s. 436 ofvan), Sö- 
dermanland, Östergötland (jfr dock s. 106 ofvan ^), åtminstone 
delvis norra Småland (norr om en ungefarlig linje Oskars- 
hamn — Hultsfred — Nässjö — Jönköping; jfr s. 105 f. ofvan *), 
enstaka punkter inom Västergötland (där dock i allmänhet 
j" råder, se s. 106 ofvan) samt förmodligen i det stora hela 
norra Halland ^, Bohuslän ' och Dalsland *; dels å spridda 



* Enligt af Lyttkens-Wulfp (se Svenska språkets Ijudlåra, s. 426 
not 1) »särskildt gjorda undersökningar» skall hela Östergötland ha »Göta- 
lands-/'», dvs. /. Detta påstående strider emellertid mot både Lundells (se 
Sv. landsm I, 75 och De svenska folkmålens fråndskaper, s. 36 f.) och öst- 
göten HOPPES (se Judbeteckning för östgötskan, s. 4 och 5) iakttagelser 
samt starkes ej däraf, att samma »undersökningar» ledt till påståendet, 
att äfven Värmland (i sin helhet) har J, något som jag i min egenskap af 
infödd värmlänning måste bestämdt bestrida (jfr äfven särskildt Kallstenius 
i Sv. landsm. XXI, 1, s. 109), se bl. a. not 4 nedan. 

' Så enligt Lundell i Sv. landsm. I, 75 och Ljudbeteckning för små- 
ländskan, s. 5. Däremot uppger samme förf. i De svenska folkmålens frånd- 
skaper, s. 37 — tryckt året efter de båda nyss citerade skrifterna — att 
hela Kalmar län har/. Förf. är själf från Kalmar län. 

* Så enligt Lundell, De svenska folkmålens fråndskaper, s. 36 f.; 
enligt Lyttkens-Wulff, a. st. s. 246, däremot hörande till /-området. Möj- 
ligen föreligger här det af Torbiörnsson, a. st. s. 76, i mellersta Halland 
iakttagna mellanljudet mellan f och /. 

* Enligt Lyttkenb-Wulff a. st. skall äfven Närke tillhöra /"-området 
Se däremot Lundell a. st. och Sv. landsm. I, 43; jfr äfven s. 109 och 436 
ofvan jämte den å det förra stället not 1 citerade litteraturen. Enligt fil. 



- 473 - 

punkter inom språkområdet såsom Kökar i åländska skärgår- 
den och Burträsk i Västerbotten, hvaijämte det uppges — dock 
utan närmare analys af ljudet — förekomma äfven å Runö 
i Livland och i Vörå uti Österbotten \ I vissa trakter af 
mellersta Halland motsvarar det riksspråkets »tje-ljud», t. e. 
i Falkenbergs- trakten fykk tjock *; i stora delar af Jämtland 
och Härjedalen däremot riksspråkets s före /, i södra Härje- 
dalen äfven före v (eller dialektens w), t. e. flit(e) slita, 
fuara (resp. fwere) svara ®. I Kökars-målet motsvarar del 
både s- och ))sje))-ljud, t. e. fammå samma, frifa frysa, fuda 
sjuda, futa skjuta ^ 

Där f förekommer, är det — frånsedt Kökar, hvarest 
det af nyss nämnd anledning naturligtvis är ytterst vanligt 
— ett sällsynt, i riksspråket blott omkring 5 gånger per sida ^ 
uppträdande ljud och väsentligen inskränkt till att utgöra ett 
ords uddljud. I riksspråket förekommer det i denna ställ- 
ning nästan uteslutande före vokal, t. e. schack (champinjon, 
jalusi m. fl. på /a-, alla ursprungligen utländska ord utom 
möjligen schasa * och sjaskig), sked, skina, skjorta, sju, sjunga, 
sjåare (sjåp, chock, jonglera, schoddy m. fl. på få-, alla ursprung- 
ligen utländska), stjäla, sjö. Sällan och då blott i ursprung- 
ligen utländska, vanligen ännu såsom ganska främmande 
kända, ord står f uddljudande före /, m, n, r eller v, t. e. 
schlisskvadrat (en boktryckeriterm), schlick (en sorts slam), 
Schlaraffenland, Schlyter, Schlegel, Schmidt, Schmitt, schnitzel- 

kand. J. Saulgren (närking) skall dock Närkes )>sje-ljud» vara snarare 
& än ^; jfr att det angränsande landskapet Värmland har & (jämte S i 
Bergslagen). 

^ Jfr att Gamla-Karleby-målet i Österbotten — liksom ock Pargas- 
mälet i Egentliga Finland — med säkerhet ha (palataliseradt) ^ såsom mot- 
svarighet till riksspråkets »sje-ljud» ; jfr s. 446 ofvan. 

■ Se ToRBiÖRNSSON, a. st. s. 76 f. 

8 Se Westik, Sv. landsm. XV, 3, s. 54 ff. 

* Se A. Karsten, Sv. landsm. XII, 3, s. 45 f. 

^ I de s. 408 not 1 nämnda styckena resp. 29, 3, 4 och 10 gånger. 

® Jfr s. 471 ofvan. 



— 474 — 

jakt, SchneU^Schneicler,schraffera draga (skugg)sireck^ Schram \ 
Schreiber, sciweizeri, schveifsåg, schvabachstiU Schwarts, Schwe- 
rin, Schweder, Schwan, Schwalbe, schuung. I den mån dessa 
från alt vara »främmande ord» öfvergå till »lånord» (jfr s. 
23 ofvan), utbytes i följd af Ijudsubstitution (se III, 21) de- 
ras /"-ljud mot s, såsom redan skett i snilj och Schmiterlöw 
samt ofta sker i s(ch)Iicky Schmidt, Schmitt, schveizerU Schwan, 
Schwartz (jfr III, 22, nederst å sidan). Detta dock icke före 
r, eftersom sr- icke är någon i svenskan förekommande udd- 
ljudsförbindelse; utan i stället substitueras här ^ förbindel- 
sen sk'^ såsom skett i t. e. skrank, skrot, skrubb, skräck, 
skräda, skräddare, Schreuelius, Schröder (jfr />- i danskan) 
och stundom sker i Schram. 

Slutljudande förekommer f i riksspråket utom i några 
inlerjek tioner (äsch, isch, nsch, hasch, vyssj, äsch och väl flere) 
blott i lånord och främmande ord: dels efter vokalerna a, i, 
y, å, ä samt kort u t. e. bagage, mischmasch, prestige, 
affisch, plysch, rysch, loge, galosch, depesch, dusch; dels, och 
detta än mera sällan, efter j, n, g, r och t, t. e. Cysch (läs 
säjf), punsch, plansch, marsch, klatsch. Midljudande upp- 
träder det i en mängd olika ställningar. Om dess förekomst 
såsom sonant (udd- och slutljudande) se s. 471 ofvan. 

4. j, det motsvarande pertonerade ljudet, är ungefar 
det samma som det möjligen med något trängre pass fram- 
till bildade ljud, som betecknas med s i engl. measure o. d., 
och det möjligen något längre bak bildade ljud, som beteck- 
nas med j och med g i fra. jugement o. d. I svenskan före- 
kommer det väl blott, såsom sonant, i interjektionen ffj, en 
variant till det s. 471 ofvan nämnda 6f. 

C. Resonanter: 

1. gg , klusil, är ett allmänt, men mycket sällan (icke 

^ Äfven uttaladt — såsom i danskan — med Sk-; jfr strax nedan. 
' Af spräkhistoriska skäl, hvarom se närmare i den etymologiska 
ljudläran. 



— 475 ~ 

1 gång per sida ^) förekommande ljud. Det uppträder blott 
i midijud mellan en föregående främre vokal och ett efter- 
följande g, §, h eller g, k, t. e. ägg, äggula, tryggt, läggs, deg- 
kula, stugknut, tröggångare, äggkaka, bryggkarl, vägkant, 

2. Resonantiskt ff, dvs. hithörande pciionerade nasal, 
är ett allmänt, men ej just ymnigt (i rsp. omkring 8 gånger 
per sida ^) förekommande ljud. Det uppträder blott i midijud 
mellan en föregående främre vokal och en efterföljande buc- 
kal, t. e. kring (dvs. inpp), dygn, segna ("uttaladt med kort 
e eller d), signal, singularis, rings, pingvin, skynke, strängt, 
vingla, tyngd, ringmur. 

3. Motsvarande aspirerade ljud, här i brist på sär- 
skild typ betecknadt medelst p'^, saknas i riksspråket. I de 
jämförelsevis få, mest nordsvenska, dialekter, som äga det ^ 
uppträder det dels uddljudande i stället för k framför n 
(detta själft i dialekten öfvergånget till p), t. e. Hålanda (ös- 
ter om Lödöse) p^piv knif, p^på knä, p^pyta knyta, Jämt- 
land p^^piv, p^pä, Degerfors (Västerbotten) p^pépp knäppa, 
p^put knut, Petalaks och Korsnäs (båda orterna i Österbot- 
ten, något söder om Vasa) p^piv *, p^pid * ("närmast af ett 
knida och detta af gnida); dels midljudande före If och /, i 
hvilken ställning det dock hittills anträffats blott inom nord- 
östra Härjedalen, t. e. viop^ff vink, tceop^/fei tänka, tceop^^tei 
tänkte. 

4. Hithörande aspirerade mediala oraler, dvs. /i-ljud 



M de s. 408 not 1 nämnda styckena resp. 6, 1, ingen och ingen 
gång. För gg och gg betraktade som ett och samma ljud äro motsvarande 
siffror resp. 14, 1, O, O (medeltal något öfver 1 per sida). 

' 1 de s. 408 not 1 nämnda styckena resp. 36, 7, 15 och 11 gånger. 
För resonantiskt p och resonantiskt g betraktade som ett och samma ljud 
äro motsvarande siffror 70, 11, 18 och 17 (medeltal per sida nära 13). 

» Se Sv. landsm. I, 71 och 86, VI. 6, s. 115 och 125, XV, 3. s. 47 
och 49 samt Hultman i Finländska bidrag, s. 215 fT. 

* HuLTMAN, a. st., uppger visserligen p n-, men rimligtvis kan väl 
intet annat än p P' härmed vara afsedt. 



— 476 — 

med c-, ft- eller cp-, resp., därest ljudet är labialiseradt, 0-, o-, 
S' eller (med mycket starkt labialisering) u- timbre, före- 
komma i de trakter, som öfverhufvud äga /i-ljud (jfr s. 447 
f. ofvan), lika allmänt, ehuru naturligtvis icke lika ymnigt, 
som vokalerna e, a, ce, 0, o, e och u, enär ifrågavarande /i- 
Ijud aldrig uppträda annat än omedelbart före nämnda vo- 
kaler, t. e. het, häst (dvs. hcest, dialektiskt heist), hö (dvs. /10), 
höna (dvs. hand), höra (dvs. håra), hus, 

§ 59. Latero-gringrivala. 

Hithörande ljud, alla oralt och marginalt bildade, före- 
komma samtliga ^ endast omedelbart före marginala eller 
mediomarginala ljud och utgöra en af dessa sednare fram- 
kallad modifikation af dorsala och apikala ljud med ganska 
skiftande läge af tungspets eller tungrygg. Alla bildas de 
med tungblads- eller tungspetskontakt å det ursprungliga 
artikulationsstället, hvarifrån själfva den aktiva artikulationen 
flyttats till tungkantens midt, hvilken måste frigöras, för att 
det följande (marginala eller mediomarginala) ljudet må kunna 
frambringas. De med tungkantens tillhjälp bildade ljuden 
få emellertid helt naturligt en ganska olika timbre alltefter 
platsen för den ofvannämnda tungblads- eller tungspetskon- 
takten, så att vi hos hithörande ljud kunna urskilja tre olika 
arter, allteftersom den ifrågavarande kontakten är dorso-gingi- 
val, apiko-alveolar (resp. dorso-alveolar?, se nedan s. 477 f. 
not 5) eller apiko-kakuminal (jfr s. 381 ofvan). 

A. Explosivor, dels tenues, dels pertonerade medior. 
Ingen af dem kan i svenskan förekomma vare sig uddlju- 
dande (frånsedt några rent främmande ord såsom den från 
grekiskan hämtade medicinska termen thlipsis, det mexikan- 
ska Tlascala, det algieriska Tlemsen o. d.) eller slutljudande. 



^ Dock med undantag af de eventuellt hithörande resonanterna, 
hvarom se C nedan. 



— 477 — 

a) Med dorsö-gingival tungkoniakt: 

1. Tenuis ti är ett allmänt spridt, men åtminstone i 
riksspråket mycket sällsynt (omkring 2 gånger per sida ^) 
förekommande ljud. Det träffas där dels före /, t. e. atlan- 
tisk, sprattla, nattlig, rotlös, dels före sonantiskt (med el teck- 
nadt, se s. 427 ofvan) //, t. e. skyttel, apostel, mantel, rättelse. 

2. Den orala median di är äfvenledes ett allmänt spridt, 
men åtminstone i riksspråket mycket sällan (omkring 1 gång 
per sida ') förekommande ljud. Det träffas där dels före 
/, t. e. odla, ädling, bildlig, ändlös, dels före sonantiskt //, t. e. 
bindel, bödel, ädelt, födelse. 

3. Den nasoorala median ni kan vid mycket distinkt 
tal uppträda mellan /i„ och /, t. e. i tunnlar, vinnlägga, men 
vanligtvis förstummas den, så att / får följa omedelbart 
på n„. 

b) Med apiko-alveolar tungkontakt: 

1. Lateralt t har alldeles samma utbredning som van- 
ligt (apikalt) (, men uppträder, där det finnes, vida mindre 
ymnigt ^. I riksspråket träffas det dels före konsonantiskt 
I (explosivan), t. e. mortlar, hjärtlös, bortlagd, dels före sonan- 
tiskt I (resonanten, tecknad el, se s. 439 ofvan), t. e. mortel, 
kjortel, Bartelson; alternativt äfven före ett med I växlande 
/, se s. 434 f. ofvan. 

2. Lateralt ^ har samma utbredning som vanligt (api- 
kalt) ^, men icke på långt när samma ymnighet ^. Det 
träffas i riksspråket dels framför konsonantiskt, dels fram- 
för sonantiskt /, t. e. nordlig, bordlägga, gördlar, resp. gördel, 
förhärdelse; eventuellt äfven före ett med / växlande /, se 
s. 434 f. ofvan ^ 



^ I de s. 408 not 1 nämnda styckena resp. 11, 1, 3 och 3 gånger. 
' I de s. 408 not 1 nämnda styckena resp. 4, 1, 1 och 3 gånger. 
' I de s. 408 not 1 nämnda styckena blott en enda gång på alla nio 
sidorna. 

^ I de s. 408 not 1 nämnda styckena förekommer det ingen enda gång. 
^ Möjligen finnes både lateralt/ och ^ (med dorso-alveolar tung- 



— 478 — 

c) Med apiko-kakuminal tungkontakt: 

1. Lateralt t är ett blott i dialekter förekommande 
ljud med alldeles samma utbredning som vanligt (apikalt) i; 
se s. 449 ofvan. Det träfTas före konsonantiskt eller sonan- 
tiskt I, t. e. Burträsk jjroUdr kjortlar, resp. Fryksdalen mom 
mortel. 

2. Lateralt d är ett blott dialektalt ljud med samma 
utbredning som vanligt (apikalt) rf; se s. 449 f. ofvan. Det 
förekommer väl blott näst före konsonantiskt ^, t. e. Burträsk 
mådiass lass mald. 

B. Frikativorna äro hittills otillräckligt undersökta. 
Pertonerade sådana torde alls icke förekomma, om icke möj- 
ligen ett lateralt z träfTas såsom individuell variant till det 
vanliga (dorsala) z i det passiva djurspråkets interjektion (b)z, 
hvarom se ofvan s. 424 f. Motsvarande perspirerade ljud — 
lateralt s — åter förekommer i vårt riksspråk endast såsom 
öfvergångsljud mellan / eller s och /, t. e. i kittla, trasslig, 
I dialekterna däremot torde det vara rätt vanligt äfven såsom 
själfständigt ljud. Men det är mycket svårt att med ledning 
af förefintliga beskrifningar skilja detta ljud från resonantiskt 
i (hvarom se s. 428 ofvan), dvs. afgöra hvar inom våra 
dialekter det ena eller andra ljudet föreligger. Detta så myc- 
ket mera som båda hittills betecknats på samma sätt, me- 
delst landsmålstypen i, beroende därpå att man öfverhufvud 
icke observerat de båda — för örat i viss mån snarlika — 
ljudens väsentliga olikhet i fråga om bildningssätt. Då så- 
lunda landsmålsalfabetet saknar egen typ för lateralt s, som 
dock i hög grad tarfvar en sådan, har jag beslutit mig för 
att här beteckna detsamma medelst den för mig tillgängliga 
typen j, ehuruväl jag är fullt medveten om att den icke är 
den från alla synpunkter lämpligaste i fråga om form. 



kontakt) i de dialekter som äga vanligt (dorsalt) / och ^ i annan ställning 
än såsom beståndsdel af afTrikata (se s. 442 och 444 ofvan). 



— 479 — 

j har man sarskildt skäl att misstänka föreligga i 
de fall, där det tvifvelaktiga ljudet motsvarar riksspråkets 
s * före / eller i, vare sig denna förbindelse si (sd) är ur- 
sprunglig eller uppkommen af äldre // därigenom, att det 
nyss ofvan omnämnda öfvergångsljudet mellan / och / ut* 
vecklats till ett (i riksspråket senare mot s utbytt) själfstän- 
digt j-ljud, framför hvilket sedermera / vanligen försvunnit. 
Exempel äro jlå, jläppa, mäjling, hängjle, bej2 betsel, //ji (fsv. 
lille, litsle) lille o. d., former som sarskildt allmänt och ymnigt 
förekomma inom det nordsvenska dialektområdet, för hvil- 
ket de äro i hög grad karakteristiska. Uddljudande är j/ ^ 
hittills anträfTadt inom hela det baltiska dialektområdet (utom 
på Nargö), östra Nyland (t. e. i Borgå, Pyttis, Lappträsk 
och Strömfors), förmodligen hela Österbotten ^, Multrå i Ånger- 
manland, Arbrå i Hälsingland, det egentliga dalmålet (utom 
i några byar inom Mora och Orsa), nordöstra Västmanland 
(Kumla, Norberg, Skinnskatteberg *), större delen af, om icke 
hela. Uppland ^ någon del af norra Södermanland • och 
södra Vadsbo i Västergötland *. Midljudande förekommer 
jl och slutljudande jd — ofta reduceradt till j — i de flesta 
nordsvenska dialekter (inklusive delar af Uppland). Sanno- 
likt föreligger inom detta vidsträckta område tre eller fyra 



^ Liksom man omvändt bör förmoda resonantiskt J, i de fall, där 
ljudet representerar ett äldre //; jfr s. 428 ofvan. 

• Eventuellt reduceradt till J. Åtminstone uppger Danell, Xuckö- 
målet I, 188 f. Ja slå, leje »lättligt» o. d. samt anser ib. I, 53 Freuden- 
thal-Vendells beteckning Jl sakna »giltig anledning»; likaså anför Kall- 
STENics i Sv. landsm. XXI, 1, s. 13 från Värmlands bergslag JiX.e, Jiit såsom 
»individuell variant till sh. Emellertid förefaller en utveckling af j/ till j 
före vokal a priori osannolik — under det att "den i slutljud är mycket van- 
lig och fonetiskt sedt lätt begriplig — och jag betviflar tillsvidare, att den 
låter sig a posteriori bekräfta. 

' Se HuLTMAN i Finländska bidrag, s. 147. 

* Jfr Sv. landsm. I, 29. 

^ Se Hesselman, Sveamålen, s. 9 f. och 16. 

® Se Lampa, Ljudbeteckning fÖr västgötamålen, s. 9. 



— 480 — 

varieteter af j, motsvarande de olika slag af explosivor, för 
hvilka ofvan under A redogjorts, således exempelvis j med 
dorso-gingival, apiko-alveolar, dorso-alveolar (se s. 477 f. not 5 
ofvan) och apiko-kakuminal (så i Norberg och Skinnskatte- 
berg?) tungkontakt; men förhållandet är ännu otillräckligt 
undersökt. Säkert är, att enligt mina egna iakttagelser Åsen- 
varieteten af Dalarnas Älfdals-mål har närmast dorso-alveolar 
kontakt. 

C. Såsom hithörande resonanter kunna — beroende 
på synpunkten för resonanters gruppering öfverhufvud — 
betraktas de redan ofvan i § 53, C, 2 och 3, § 54, C, 2 och 
3, § 55, C, 2 och 3 samt § 56, D, 2 behandlade ljuden. 

§ 60. Dorso-velopalatala. 

Hithörande ljud bildas med tungryggen mot gränsen 
mellan gomtaket och gomseglet, hvarvid en viss latitud både 
i fråga om tungans och gommens — se t. e. B 3 nedan — 
artikulationsställe gör sig gällande. Dock förekommer icke 
rent predorsal tungartikulation, väl på grund af detta bild- 
ningssätts }'tterliga svårighet. Både explosivor, frikativor och 
resonanter finnas, hvaremot tremulanter synas alldeles sak- 
nas. Äfven saknas här — liksom vid de i § 58 behandlade 
mediodorso-kakuminalerna — alla marginala och mediomar- 
ginala ljud (»Mjud») \ 

A. Explosivor: 

1. k, perspirerad oral tenuis, är ett allmänt och ym- 
nigt (omkring 35 gånger per sida *) förekommande ljud, 
rörande hvars, rent språkligt *sedt, oväsentliga skillnad från 
i' se s. 458 ofvan. I riksspråket uppträder det uddljudande 
framför de dorso-velara eller dorso-velopalatala vokalerna a 



^ T. e. ryskans hithörande mediomarginala ljud i palka käpp o. d. 
* 1 de s. 408 not 1 nämnda styckena resp. 176, 51. 51 och 36 gån- 
ger. Jfr s. 458 noten. 



— 481 — 

(a och a), o (o), å (a och o), resp. »öppet» ii (k), t. e. Ärar, 
Ära//, ko, kål, kotte, kung; vidare före /, n, r och u, följda af 
någon bland nyssnämnda vokaler, t. e. klaga, klappa, knoge, 
krås, kropp, kvast; ändtligen före / i det främmande ordet 
ktonisk. Slutljudande förekommer det dels efter någon af 
ofvannämnda vokaler, dels efter /, r, s, ^, resonantiskt g eller 
muta, om blott stafvelsens sonant utgöres af någon bland 
nyssnämnda vokaler eller a och ce, t. e. tak, Isak, bok, kaut- 
sjuk, båk, Enok, folk, stark, ask, barsk, romersk, lunk, suck; 
dels ändtligen efter / i det arkaiserande matk och efter v i 
det främmande tomahavk. Midljudande förekommer det i 
de flesta ställningar, blott med de inskränkningar som af 
redogörelsen för ^:s förekomst i midljud (se s. 460 f. ofvan) 
framgå, således t. e. i make, tokig, mekanisk, cikoria, strejka, 
vinka o. d. 

I fråga om aspiration förhåller sig k alldeles som p, t 
och ff (se s. 409, 421 och 461 ofvan). Jfr således t. e. katt, 
tak, klok, lock med aspireradt, skatt, takfot, klokhet, lax med 
oaspireradt och makt med än aspireradt än oaspireradt k. 

2. g, pertonerad oral media, är ett allmänt och ymnigt 
(i rsp. omkring 23 gånger per sida ^) förekommande ljud, rö- 
rande hvars, rent språkligt sedt, oväsentliga skillnad från g 
se s. 462 ofvan. I riksspråket uppträder det uddljudande 
framför samma vokaler som k (se strax ofvan) samt före /, n, 
r under samma förutsättningar som k, t. e. gata, galler, god, 
gåta, gosse, guld, glad, gno, grå; dialektalt äfven före v 
(och iv), t. e. gvass hvass o. d. i nordsvenska dialekter. Slut- 
ljudande står det efter samma vokaler och homorgan klusil, 
t. e. tag, dog, gissug, tåg, tagg, dogg, hugg; dessutom - 
växlande med j — efter / i alg och efter r i lånord och 
främmande ord på -urg, t. e. kirurg, dramaturg, demiurg, i 
hvilka alla ord -Ig och -rg så småningom vika för -(/, -rj. 



M de s. 408 not 1 nämnda styckena resp. 117, 32, 22 och 36 gånger. 
Jfr s. 462 noten. 



— 482 — 

i den mån orden införlifvas med hvardagligt riksspråk. I 
gutniska och vissa nordsvenska dialekter brukas däremot -Ig 
och -rg äfven i ord af inhemsk börd \ Midljudande åter 
förekommer g i de flesta ställningar, endast med de inskränk- 
ningar som framgå af redogörelsen för ^rs förekomst i mid- 
Ijud (se s. 463 of van), således t. e. i magisk, logisk, allmoge, 
bageri, indigo, cigarr, entlediga, organ m. m. 

3. g, perspirerad oral media, förekommer i rikssprå- 
ket blott såsom variant till g, detta under alldeles samma 
förutsättningar som då (^ växlar med g (se s. 464 ofvan). 
Exempel på dylikt alternativt ^ (vid sidan af g, men sällan 
eller aldrig med därur Ijudlagsenligt utveckladt k) äro bl. a. 
ofgan, lagfart slagfärdig, -fält, svaghet, bakgata, folkgunst, 
missgrepp, passgång, portgång, kattguld. Särskildt vanligt är 
^ (vid sidan af både k och g") näst före s och /. t. e. till- 
tassen, tvehågsen, bogsera, hugsva'la (sällan hugsvala), mat- 
dags, riksdagsman (men dags aldrig med k), »tre slags», slags- 
mål (men slags aldrig med k), »till skogs» (men skogs aldrig 
med k), örlogsflotta, bolagsstämma (men lags aldrig med k), 
en taggs (aldrig med ä*), slogs (af slåss, men slogs af slå aldrig 
med k), togs (med k endast i mycket vulgär stil), drogs; njuggt 
(aldrig med k), lågt (sällan Ä* *), hagtorn, lagt, sagt, de tre sist- 
nämnda vanligen med k, enär de alltför svagt — för att kunna 
på associativ väg uppehålla sitt g- ljud — associera sig med 
resp. hage, lägga (men lade), säga (men äfven säja och sade). 

Angående svårigheten att skilja mellan g och ett aspira- 
tionslöst k gäller hvad ofvan s. 411 yttrats om förhållandet 
mellan 5 och p (jfr s. 422 och 464). 

4. g, pertonerad nasooral media, är ett allmänt, men 



* Se Sv. landsm. I, 69. 

* Jfr däremot höl'kt oftare än högt, emedan formen på -t är, sär- 
skildt på grund af sin adverbicUa användning, brukligare än hög, under 
det att låg brukas minst lika ofta som lågt och därför kan påverka detta. 



— 483 - 

ganska sällan (omkring 4 gånger per sida ^) förekommande 
ljud, om hvars i rent språkligt afseende oväsentliga skillnad 
från f) se s. 465 ofvan. Uddljudande saknas det (liksom ff) 
i riksspråket och har anträffats blott i en eller annan dialekt 
såsom Hålanda-målet i Västergötland och Gamla-Karleby-, 
Nedervetil-, Teerijärvi-målen i Österbotten *, t. e. ^app knapp ®. 
Slutljudande förekommer det i riksspråket efter homorgan 
resonant, t. e. sprang (dvs. spra^^), gång, tung, samt efter 
trycksvagt a och n i pisang (jämte -ag'g), orangutang (jämte 
vanligare -/örg'g), honung, konung, ledung: dessutom efter r i 
det något vulgära kårr^ (jämte kärrip och kårip). Midljudande 
står det mellan homorgan resonant och en vokal, t. e. långa, 
tungor, samt mellan trycksvag vokal och en annan vokal i 
följande fall: om båda äro bakre sådana, t. e. sprang^op'p; 
om den förra är en bakre och den sednare en främre, t. e. 
konungen; om den förra är en främre och den sednare en 
tryckstark bakre, t. e. spring^a'f, släng^un^dan, sjöng^om\ 

Motsvarande perspirerade ljud tycks saknas. 

B. Frikativor finnas tvenne, ofta bildade något framom 
läget för k och g; 

1. /, perlonerad, är det ljud som betecknas med g i 
da. bager, Icege * och ty. lage, tåge. Det har i fråga om arti- 
kulationsläge en ganska stor latitud, så att det exempelvis i 
de nyssnämnda danska och tyska orden bildas efter a van- 
ligen mot gomseglet, efter ä åter mot gomtaket och detta 
stundom så långt framemot ^-, g-läget, att ljudet lika väl — 
eller snarare — kan hänföras till dorso-kakuminalerna och 



^ I de s. 408 not 1 nämnda styckena resp. 17, 7, O och 7 gånger. 
Jfr s. 465 not 2, 

' Se den ofvan s. 465 not 5 anförda litteraturen. 

' Jfr det afrikanska sjönamnet Ngami o. d. 

* Efter o, u är ljudet labialiseradt, t. e. pl. snoge, eller — i mera 
vanliga ord — numera försttimmadt, t. e. nogen, uge, fugl; se Jbspbrsen, 
The ariiculations of speech sounds, s. 67. 



— 484 — 

starkt närmar sig den ofvan s. 466 not 2 omnämnda, med 
^ och g fullt homorgana frikativan ^ 

/» saknas numera i svenskt riksspråk, men fanns där 
— skrifvet gh — ännu i äldre nysvensk tid och finnes fort- 
farande i åtskilliga dialekter. Det träffas där väsentligen 
i samma ställningar som i fornsvenskan (skrifvet gh) ^ så- 
ledes blott mid- och slutljudande, t. e. sä^a säga, skoj^ skog 
o. d. Sådana former uppträda t. e. i många nordsvenska 
dialekter (i all synnerhet de ursprungligen norska): på Runö, 
i Västerbotten (åtminstone i Burträsk och Degerfors), nästan 
öfverallt i Jämtland och Härjedalen samt — enligt mina 
egna iakttagelser — i Särna, Idre och byn Rot i Älfdalen (Da- 
larna). Dessutom har / hittills anträffats åtminstone i Upp- 
land (Skuttunge och kanske Fasterna), Dalsland (åtminstone 
i Nordals och Vedbo härader) samt sporadiskt i Västergöt- 
land (särskildt i Kinne, Skånings och Vilske härader) och 
Värmlands bergslag. 

2. X, perspirerad, är ungefär det ljud som betecknas 
med ch i ty. ac/i, auch, med g i da. magt, bugt (enligt 
många, men icke alla danskars uttal) och med j (förr x) i 
spanskans Quijote, Jeres o. d. Dock torde vårt x icke vara 
bildadt fullt så långt bak som det tyska osv. ljudet, hvilket 
afgjordt har sitt artikulationsläge vid (främre delen af) gom- 
seglet — icke vid gränsen mellan detta och gomtaket — samt 
sålunda bör hänföras till de dorso-velara ljuden (se § 61). 

X saknas numera i vårt riksspråk, men fanns där möj- 
ligen i äldre nysvensk tid ^ — åtminstone alternativt — i 



^ Utom från det å a. st. nämnda Lid-målet är detta ljud äfven upp- 
visadt från Skuttunge, nordväst om (och möjligen Fasterna, sydöst om) 
Uppsala; se Grip i Sv. landsm. XVIII, 6, s. 12 och 155 (samt Tiselius, ib. 
5, s. 98 f.). Kanske det ock sporadiskt förekommer i Värmlands bergslag; 
se Kallstenius i Sv. landsm. XXI, s. 24 (jämförd med s. 28). 

* Se NoREEN, Alischwedische grammatik» § 35, a, 2. 

» Se härom senast Haqfors i Sv. landsm. XII, 2, s. 76 och Beckman, 
Arkiv XI, 165 samt den af dessa båda författare citerade litteraturen. 



~ 485 — 

t. e. machU rychte o. d. I samma ställning, dvs. motsva- 
rande riksspråkets k före t, uppges det såsom nu förekom- 
mande i Finnby kapell (söder om Åbo), t. e. maxt, fuxt ^ 
Om det finnes äfven i andra öst-nordsvenska dialekter, äV 
ovisst, men det förefaller mig (liksom Hultman ') icke osan- 
nolikt, att det ht, som i åtskilliga af dessa dialekter — i 
norra Österbotten och Wichterpal samt på Nargö och Runö ' 
— uppges motsvara rsp. kt, i verkligheten är att, åtminstone för 
någon eller några af dessa dialekters vidkommande, mera fone- 
tiskt återge med xt. Utveckladt genom mellanstadiet h (se C, 4 
här nedan) ur en hithörande vokals perspirerade afslutning 
(jfr s. 400 ofvan) har jag själf funnit x — resp. / efter 
främre vokaler — i Lillhärdal (sydligaste Härjedalen) *, t. e. 
gåxt gått, rnxt rödt. och i Idre (nordligaste Dalarna), t. e. 
spraxk sprack, axt (jfr da. ätter) åter, kvar; utveckladt ur slut- 
ljudande/ åter i byn Rot i Älfdalen (Dalarna), t. e. sku9x skog, 
dax dag o. d. Ändtligen skall enligt Lyttkens- Wulff '^ det i 
Skåne vara »mycket vanligt», att x får företräda »sje-ljudet». 
3. j, det sydsvenska »sje-ljudet», är i motsats till det 
»uppsvenska» f icke ett i egentlig och inskränkt betydelse 
sammansatt ljud, utan endast såtillvida som det är labiali- 
seradt. Det är snarast att föra hit trots sitt jämförelsevis 
Inngt fram belägna artikulationsställe. j är nämligen ett mot 
bakersta partiet af gomtaket bildadt x med labialisering i 
samma grad som halföppet ö (e) eller något mindre. Det på- 

^ Då det motsvarar rsp. k, t. e. sixt, är det väl bildadt längre fram, 
kanske rentaf identiskt med gr, ehuruväl uppgiften hos Vendell, Ordlista öf- 
ver det svenska allmogemålet i Finnby kapell, s. 2, anger »tyskt ar/i-ljud» 
äfven for detta fall. 

• Finlandska bidrag, s. 217 och 262. 

' Se Haofors, a. st. s. 12 och 76 och Hultman, a. st. s. 226, 271 f. 
och 291. 

^ Jfr Westins uttalande i Sv. landsm. XV, 3, s. 32 om att perspi- 
rerad vokal(afslutning) i Tännäs (nordvästra Härjedalen) »i vissa ställ- 
ningar höres nästan som x». 

' Metodiska Ijndöfningar, s. 41. 

Noreen, Vårt språk, Bd I. 32 



— 486 — 

minner sålunda om den velariserade labio-labiala frikativan 
fe, från hvilken det skiljer sig genom vidare läpp-pass och 
trängre gom-pass \ Enligt min och Lundelis gemensamma 
mening tillhör ifrågavarande ljud icke riksspråket — såsom 
Lyttkens-Wulff * hålla före — men är däremot ytterst sprid! 
i våra dialekter såsom representant för »sje-ljud» (rsp. /), 
detta synnerligast i södra Sverge, hvari anledningen ligger till 
det ofvan nämnda populära namnet »sydsvenskt sje-ljud». 

j förekommer öfverallt inom det gutniska och sydsven- 
ska dialektområdet samt flerestädes inom det medelsvenska, 
nämligen i återstoden af Småland ^ på Öland, i sydvästra 
Östergötland (särskildt utefter Vättern) S Västergötland (jämte 
sällsynt /), Värmlands bergslag och vissa trakter inom Upp- 
land (såsom Vätö utanför Norrtälje och Ålunda nordöst om 
Uppsala); dessutom möjligen delvis i norra Halland och Bo- 
huslän (jfr s. 472 not 3 ofvan). 

Inom den sydsvenska dialektgruppen kan / bildas lika 
långt bak som x, hvari väl är att söka förklaringen till det 
ofvan under 2 (s. 485) omnämnda förhållandet, att i Skåne 
j ofta lär utbytas mot x. 

C. Resonanter: 

1. g-g, klusil, är ett allmänt, men mycket sällan (icke 
1 gång per sida ^) förekommande ljud. Det uppträder blott 
i midljud mellan bakre vokal och g, g, k eller g, ^, t. e. 
dagg, skugga, maggrop, huggs, njuggt, krogkund, huggkubb, 
skugg-gud, degkula. 

^ Jfr det alldeles analoga forhållandet mellan w och det labialise- 
rade / i da. snoge o. d., hvarom se ofvan s. 483 not 4. 

' Svenska språkets Ijudlåra, s. 244. I Metodiska IJndöfningar, s. 41, 
tyckas de dock tillerkänna riksspråksnatur blott åt en främre varietet af 
J, i det de kalla ett typiskt sådant för »vulg[ärt]». 

* Här dock i regeln icke norr om linjen Oskarshamn-Haltsfred; 
se s. 105 ofvan och jfr s. 472. 

* Jfr s. 106 ofvan. 

^ I de s. 408 not 1 nämnda styckena resp. 8, O, O och O gånger. Jfr 
s. 475 not 1. 



— 487 — 

2. Resonantiskt g, dvs. hithörande pertonerade nasal» 
är ett allmänt, men sällsynt (omkring 5 gånger per sida ') 
ljud. Det uppträder blott i midljud mellan en föregående 
bakre vokal och en efterföljande buckal, t. e. talang (dvs. 
tala^^), ang, sång, magnet, bankir, fungera, vanka, långs, 
trångt, mangla, hungra, fond, långmodig. 

3. Motsvarande aspirerade ljud, här i brist på särskild 
typ betecknadt medelst g^, saknas i riksspråket. Det är hit- 
tills anträfTadt i alldeles samma dialekter som p^ (se s. 475 
ofvan), dels uddljudande, t. e. Jämtland ji^j^all knall, Deger- 
fors ^^^app (en) knapp, 'g^^åda knåda, Petalaks ^^^gapp knapp, 
^^^aga gnaga, dels midljudande, t. e. nordöstra Härjedalen 
uao^^/fa vanka, saog^^^a samka. 

4. Hithörande aspirerade mediala oraler, dvs. /i-ljud 
med a-, resp., därest ljudet är labialiseradt, e-, a-, u- eller 
(med mycket stark labialisering) ut-timbre, förekomma i de 
trakter, som öfverhufvud äga /i-ljud (jfr s. 447 f. ofvan), 
lika allmänt, ehuru naturligtvis icke lika ymnigt, som de 
nämnda vokalerna, enär ifrågavarande /i-ljud aldrig upp- 
träda annat än omedelbart före dessa, t. e. hunger, husar, 
stockholmskt hår (dvs. har) och hör (dvs. har). 

§ 61. Dorso-y elära. 

Explosivor med detta artikulationsställe — som t. e. 
det grönländska k i Kaxax berg eller de semitiska språkens 
q — torde saknas i indoeuropeiska språk öfverhufvud. Van- 
liga äro däremot frikativor och resonanter. Hvad mot dem 
svarande tremulanter beträffar, så bildas dylika medelst vib- 
ration af tungspenen och föras därför (jfr s. 373 och 379 
ofvan) till en särskild paragraf (^ 62) i det följande. 

A. Frikativorna äro i svenskan följande två, bildade, 

^ I de s. 408 not 1 nämnda styckena resp. 34, 4, 3 och 6 gånger 
Jfr s. 475 not 2. 



— 488 — 

enligt hvad nyss nämnts, något framom de i nästa paragraf 
behandlade tremulanterna, alltså mot själfva gomseglet framom 
tungspenen : 

1. %, pertönerad, är ett långt bak bildadt /, således 
föga skildt från g i da. bager, ty. läge (men betydligt från 
g i da. Icege, ty. läge, se s. 483 f. ofvan). Också förväxlas t. e. 
af västgötar lätt / och ^, liksom förhållandet är mångenstädes 
i norra Tyskland, t. e. Berlin, med wagen och ivaren o. d. \ I 
Berlin är nämligen — liksom för öfrigt äfven i Paris — v det 
vanligast förekommande »r-ljudet». I svenskt riksspråk saknas 
detta ljud, men är i en stor mängd af våra dialekter antingen 
ensamt eller jämte r (jfr s. 104 ofvan) representant för riks- 
språkets r. Det förra är förhållandet i hela det sydsvenska 
dialektområdet med undantag af Kristianstads län ända ned 
till Degeberga, där r af äldre personer och inom Göingemå- 
lets område äfven af många yngre (jfr s. 101 ofvan) brukas ^. 
Det sednare åter är förhållandet i alla de egentliga götamålen 
(se s. 104 fr. ofvan), utom öländskan och Handbörds-målet 
(jfr s. 105 ofvan) liksom ock några munarter i västligaste 
Västergötland *, samt i Värmlands bergslag (i allmänhet, i 
synnerhet hos yngre personer*), i hvilka samtliga dialekter 
^ brukas uddljudande samt, då ljudet är långt, i slutljud och 
framför vokal, t. e. ^öd, su^^, mu^^a, under det att de flesta öf- 
riga ställningar ^ fordra r, t. e. fara, når, vacker, magra, 
skarp. Dessutom uppges u förekomma (jämte både r och », 
fördelade efter vissa regler) i Runö-målet, möjligen ock (jämte 
r) i någon eller några estsvenska dialekter (Rågö-Wichterpal- 



* Se Jespers EN, Fonetik, s. 251. 

' Se Kock, De senaste årens undersökningar af skånska bygdemål. 
s. 19 (sep. ur Historisk tidskrift för Skåneland, 1904). 

' Rörande hithörande detaljer se S. Landtnanson, Studier öfoer Väst- 
götamålets I- och r-ljud, s. 77. 

* Se Kallstenius, Sv. landsm. XXI, 1. s. 107 f. 
^ Se närmare S. Landtmakson, a. st. s. 77 ff. 



— 489 — 

målet?) *. För öfrigt förekommer det individuellt äfven på 
många andra trakter inom det nysvenska språkområdet än 
de nu uppgifna, för hvilka det är mera genomgående karak- 
teristiskt. 

2. 1, perspirerad, är ett långt bak bildadt x och så- 
lunda ungefär att likställa med ty. ch i ach och da. g i magt 
(jfr s. 484 ofvan) samt identiskt med det i Paris och Berlin 
efter perspirerade buckaler mest gängse »r-ljudet»» t. e. fra. 
prier, ty. kriegen ^. Liksom dess nyss behandlade pertonerade 
motsvarighet saknas detta ljud i nysvenskt riksspråk, men 
förekommer såsom variant till u i de dialekter, som äga 
detta. Det kan då uppträda dels i slutljud, dels midljudande 
före perspirerade buckaler, t. e. skånskt statk, skaip, foit 

B. Resonanterna utgöras här blott af aspirerade me- 
diala oraler, dvs. /i-Ijud, med någon latitud i fråga om arti- 
kulationsstället. De äro nämligen bildade dels mot främre 
delen af gomseglet och ha då a- eller, därest ljudet är labi- 
aliseradt, o-, o- eller (vid mycket stark labialisering) u- 
iimbre; dels mot en något längre bak belägen del af gom- 
seglet och ha då - samtliga med mindre eller större grad 
af labialisering — a-, a>-, a- eller o-timbre. Dessa /i-ljud 
förekomma i de trakter, som ötverhufvud äga något h (jfr 
s. 447 f. ofvan), lika allmänt, men naturligtvis icke lika ym- 
nigt, som de nämnda vokalerna, eftersom ifrågavarande /i- 
Ijud aldrig uppträda annat än omedelbart före dessa. I riks- 
språket förekomma af hithörande ljud endast h med a-, a-, 
o-, a- och o-timbre, t. e. hatt, hat, aha, hålla, hål, åhå, 
hos, eho. Den relativa frekvensen dem emellan framgår na- 
turligtvis af förhållandet i samma afseende mellan de med 
dem korresponderande vokalerna (hvarom se vokalläran i 
det följande). Betrakta vi åter, såsom det populära uppfatt- 

' Att det icke, såsom uppgifvits, finnes i Nuckö-målet, intygar Danbll, 
Nuckömålet, I, 53. 

' Se Jespersbk, The articulaiions of speech sounds, s. 67. 



— 490 — 

ningssättet ju gör» alla de olika /i-ljuden som ett och samma 
ljud, så är detta ett ymnigt (omkring 29 gånger per sida *) 
uppträdande sådant. 

§ 62. Dorso-uvulara. 

Hithörande explosivor torde ingenstädes förekomma, 
helst sådana endast med största svårighet kunna bildas. I 
svenskan saknas äfven frikativor sådana som t. e. den per- 
tonerade, som i nederländskan betecknas med g i Groningen 
o. d., eller den perspirerade, som i samma språk tecknas ch 
i Scheveningen o. d. Såsom hithörande resonanter åter kan 
man, om man så vill, betrakta de i § 61, B nämnda, mot 
bakre partierna af gomseglet (dvs. just tungspenen och dess 
omgifning) bildade h-ljuden med o-, o)-, «-. och o-timbre. 
Men strängt taget är det här endast tremulanter som vi ha 
att göra med. Dessa, hvilka bildas genom vibrationer hos 
tungspenen, under det att tungroten endast genom sin höj- 
ning upp emot tungspenen bidrager till ljudets bildning, äro 
två, stående i intimt samband med hvar sin af de i § 61, 
A nämnda frikativorna: 

1. «, pertonerad, är det i tyskan och franskan — väx- 
lande med det särskildt i hvardaglig stil vanligare * » — före- 
trädesvis i högre stil (och passioneradt tal) * brukliga »r- 
Ijudet», t. e. ty. murren, fra. guerre. Det saknas i svenskt 
riksspråk, men uppträder i alla de dialekter som äga /i (se 
§ 61, A, 1), såsom en i synnerhet vid mera distinkt och vår- 
dadt tal bruklig variant till detta ljud. Särskildt synes det 
vara hemmastadt i Skåne och Blekinge, t. e. kännlek kärlek, 
kvannn kvarn. I Torsås (sydligast i Kalmar län) är det det 
uteslutande använda r-ljudet, något som äfven på andra 
håll, t. e. södra Luggude härad (söder om Ramlösa — Billes- 

M de s. 408 not 1 nämnda styckena resp. 172, 34, 25 och 29 gånger. 
* Se JESPER8EN, a. st. s. 71 och 67, samt Fonetik, s. 427 f.; annor- 
hmda Lyttkens-Wulff, Metodiska Ijudöfningar, s. 42 (och 55). 



— 491 — 

hplm), uppges kunna individuellt vara fallet. Om dess före- 
komst under särskilda förutsättningar, vid sidan af både r 
och ^y i Runö-målet se § 61, A, 1 (slutet). 

2. «, perspirerad (franskans r i t. e. maiire; jfr dock 
§ 61, A, 2), saknas liksom » i svenskt riksspråk, men före- 
kommer i de dialekter, som äga sistnämnda ljud (se 1 ofvan), 
såsom variant till detta i slutljud och före perspirerade 
buckaler. 

§ 63. Velo-faukala. 

Hithörande ljud, som alla utgöras af nasala explosivor 
(se s. 373 och 378 ofvan), förekomma samtliga endast ome- 
delbart före nasala eller nasoorala ljud och utgöra en af 
dessa sednare framkallad genomgripande omgestaltning af 
labiala och lingvala explosivor med allehanda artikulations- 
ställen. Alla bildas de foiifarande med läpp- eller tungkon- 
takt å det ursprungliga artikulationsstället, men själfva den 
aktiva artikulationen — explosionen — har flyttats till svalget, 
där en af gomseglet mot svalgväggen bildad kontakt måste 
iipphäfvas, för att det följande (nasala eller nasoorala) lju- 
det må kunna frambringas. De härvid bildade explosivorna 
få emellertid helt naturligt en ganska olika timbre alltefter 
platsen] för den ofvannämnda läpp- eller tungkontakten, så 
att vi hos hithörande ljud kunna urskilja icke mindre än 
sju olika arter, allteftersom den ifrågavarande kontakten är 
labio-labial, dorso-gingival, apiko-alveolar, dorso-alveolar, api- 
ko-kakuminal, mediodorso-kakuminal eller dorso-velopalatal. 

Dessa explosivor, dels tenues, dels pertonerade medior, 
förekomma i svenskan uteslutande i midljud — uddljudande 
blott i rent främmande ord såsom de slaviska Dnjepr, Dnjestr 
och det grekiska thneiopsychit — och äro följande: 

a) Med labio-labial kontakt: 

1. Tenuis pm är ett allmänt spridt, men mycket sällan ^ 

M de s. 408 not 1 nämnda styckena ingen enda gång. 



— 492 — 

användt ljud. Del förekommer blott framför m, t. e. köp- 
man^ lappman, uppmana, lampmatta, trampmaskin. 

2. Median b,u är äfvenledes ett allmänt spridt, men 
mycket sällsynt S blott före m uppträdande ljud, t. e. kub^ 
mått, kerabmin, näbbmus, klubbmästare, bombmaskin, sub- 
marin. 

b) Med dorso-gingival kontakt: 

1. Tennis /„ är ett allmänt, men ganska sällsynt (om- 
kring 3 gånger per sida *) ljud, som blott uppträder före n 
och (med -en betecknadl) /?/„ t. e. vattna, knutna, flyttning, 
multna, fastna, aftnar, centner, präntning, plattnäsa, utnämna, 
resp. vatten, knuten, äktenskap, 

2. Median d^ är äfvenså ett allmänt, men mycket säll- 
synt (omkring 2 gånger per sida ^) ljud, som likaledes blott 
uppträder före n och H/,, t. e. hednisk, bundna, laddning, 
kryddnejlika, gäddnät, andnöd, slädnät, resp. heden, handen, 
sådden, siden. 

c) Med apiko-alveolar kontakt: 

1. Velo-faukalt / har samma utbredning som vanligt 
(apiko-alveolart) t, men icke på långt när samma grad af 
frekvens *. 1 riksspråket träffas det dels före explosivt ti 
(eventuellt växlande med n, se s. 435 ofvan), t. e. svartna, 
bestörtning, kartnagel, hjärtnupen, dels före resonantiskt (med 
-en belecknadt) ri, t. e. porten, myrten, behjärtenhet. 

2. Velo-faukalt (( har samma utbredning som vanligt 
(apiko-alveolart) ((, men vida mindre ymnighet (icke 1 gång 
per sida ^). I riksspråket träffas det i alldeles samma ställ- 
ningar som föregående ljud, t. e. ordning, hårdna, vördnad, 
jordnatur, resp. orden, jorden. 



M de s. 408 not 1 nämnda styckena förekommer det ingen enda 
gång. 

' 1 de s. 408 not 1 nämnda styckena resp. 14, 3, 6 och 2 gånger. 
' 1 de s. 408 not 1 nämnda styckena resp. 8, 3, 3 och 6 gånger. 
'^ 1 de s. 408 not 1 nämnda styckena resp. 3, 1, 1 och O gånger. 



— 493 — 

d) Med dorso-alveolar kontakt: 

1. Velo-faukalt / finnes före p (vare sig explosivt eller 
resonantiskt) i de dialekter, som äga vanligt (dorso-alveolart) 
/ i annan ställning än såsom beståndsdel af affrikata (se 
s. 442 ofvan), t. e. Linsäll och Lillhärdal (i södra Härjedalen) 
uaojpa vattna, vaoJ'if vatten, Burträsk (Västerbotten) tratfp 
tröttna. 

2. Velo-faukalt gf fmnes före p (explosivt eller reso- 
nantiskt) i de dialekter, som äga vanligt (dorso-alveolart) 
^ i annan ställning än såsom beståndsdel af affrikata (se s. 
444 ofvan), t. e. sannolikt ^ i Linsäll hapfp handen o. d. 

e) Med apiko-kakuminal kontakt: 

1. Velo-faukalt i är ett äfvenledes blott i dialekter före- 
kommande ljud med alldeles samma utbredning som van- 
ligt (apiko-kakuminalt) i; se s. 449 ofvan. Det uppträder i 
alldeles samma ställningar som det ofvan under c, 1 be- 
handlade velo-faukala ^. Såsom exempel äro därför använd- 
bara de i nämnda dialekter förefintliga etymologiska mot- 
svarigheterna till de ofvan under c, 1 anförda orden. 

2. Velo-faukalt d förhåller sig till vanligt (apiko-ka- 
kuminalt) d och till det ofvan under c. 2 behandlade velo- 
faukala ^ fullständigt på samma sätt som velo-faukalt i till 
vanligt t och till velo-faukalt /; se det näst föregående. 

f) Med mediodorso-kakuminal kontakt: 

1. Velo-faukalt If måste antagas förekomma före p i 
de dialekter, som äga uddljudande p eller p^p (se s. 465 
och 475 ofvan), så snart genom sammansättning dessa sed- 
nare ljud komma att sammanträffa med ett föregående ^ 
(eller k), t. e. i pojkgnåll, rakknif o. d. För öfrigt må an- 
märkas, att ett dylikt nasalt ^ utgör ett nödvändigt mellan- 
stadium i utvecklingen från vanligt ^ till p'^ (som sedan 
somligstädes förstummats ^) i de nämnda dialekterna, som 

* Se Westin i Sv. landsm. XV, 3, s. 26. 

* Jfr s. 430 not 3 ofvan. 



— 494 — 

alltså en gång måste ha ägt velo-faukalt 1^ före tf äfven i 
enkla ord. 

2. VeIo>faukaIt g måste af alldeles samma skäl anta- 
gas tillhöra nämnda dialekter i sådana fall som piggnäll, 
magknip o. d. Dessutom är att märka, det dylikt g utgör 
en nödvändig historisk förutsättning för öfvergången från gn- 
till p' i dessa dialekter, som härvid måste ha passerat ett 
mellanstadium gp- med nasalt g (jfr det näst föregående). 

g) Med dorso-velopalatal kontakt: 

1. Velo-faukalt k måste af de of van under f, 1 anförda 
skälen antagas förefinnas näst framför g i de dialekter, som 
äga uddljudande g eller g''g (se s. 482 f. och 487 ofvan), i 
sammansatta ord af typerna flickgnabb och rockknapp. För 
öfrigt har dylikt k utgjort ett mellanstadium i utvecklingen 
af vanligt Ar till g'' (sedan somligstädes förstummadt) i de 
nämnda dialekterna. 

2. Velo-faukalt g måste likaså (se f, 2 ofvan) i de un- 
der g, 1 anförda dialekterna antagas förefinnas i samman- 
satta ord af typerna piggnat och rågknarr, liksom det utgör 
en historisk förutsättning för öfvergången från gn- till g- i 
samma dialekter, som måste ha en gång stått på mellan- 
stadiet g^- med nasalt g. 



§ 64. Tabellarisk öfversikt ötver buckalerna. 

I den här nedan (å s. 496 och 497) följande tabellen 
har jag medelst ( ) betecknat de ljud, som äro speciellt dia- 
lektala, medelst [ ] åter de ljud, hvilkas tillvaro inom ny- 
svenskan öfverhufvud är mer eller mindre Ivifvelaktig. 



— 495 — 

b. Vokaler. 

§ 65. Apiko-alveolara. 

De hithörande vokalerna äro blott tvenne, hvilka båda 
saknas i riksspråket, frånsedt deras förekomst hos enstaka 
individer» företrädesvis sådana med mer eller mindre dialekt- 
fargadt tal. 

1. /, delabialiserad, hög och spänd, är det populärt s. 
k. Viby-i, hvilket emellertid ingalunda är inskränkt till Viby 
socken (i trakten af Vretstorps station), utan förekommer än 
här, än där i de mest skilda delar af vårt land ^ Så t. e. 
träffas det i Medelpad (Sundsvalls-trakten), Hälsingland (Of- 
vanåker väster om Bollnäs), Östergötland längst i öster (Vik- 
bolandet mellan Bråviken och Slätbaken samt dithörande skär- 
gård) och norr (östra delen af Finspångaläns härad), Närke 
i öster (Stora Mellösa) och centralt (Viby och Hardemo), östra 
Dalsland (söder om Mellerud), södra Bohuslän (Orust och 
Tjörn), Halland (Halmstads-trakten) och sydspetsen af Kalmar 
län (Torsås), Det representerar i det stora hela riksspråkets 
I-ljud. 

2. t{, halfvidt (möjligen halftrångt) labialiserad, hög 
och spänd, uppträder väsentligen i samma dialekter som före- 
gående vokal och representerar där i det hela riksspråkets 
i/-ljud. 

§ 66. Dorso-alveolara. 

1. 2, delabialiserad, hög och spänd, är väsentligen sam- 
ma ljud som danskans och tyskans långa /, af hvilka dock åt- 
minstone det sednare är något lägre samt något längre bak 
bildadt. Läpparna äro vanligen förskjutna åt sidorna, om 
ock icke i så hög grad eller så konstant som vid bildningen 
af t. e. franskans /. 

Frånsedt de dialekter, som i dess ställe ha / (se g 65, 



^ Se särskildt Lundell i Sv. landsm. I, 91. 



496 — 



a 
8 

S 



•O 



H [ f mediala 

° < (marginala 

^ nasala 

»I 



) mediala 
marginala 
(medio- 
marginalal 

nasala 






nasoorala mediala^ 



?2 
I? 

Ii 



{mediala 
marginala 
orala mediala 

{mediala 
marginala \ 



orala 



/ orala 



a 

9 



\ nasala — — 
Iklusila 





Ubio- 






IJngv 


[>- 








apiko- 


predorso- 


medio- 
dorso- 




fc- 


o« 


»3. 




^; E 


s 




80 n 


3 


< c 


= ' 5^ 


<* 








1 1 


i* ' i. 


n 




5- 1 p 


p 

»* 


2 > 


5- ' S 


e 










to 


s* 




persp. « 
persp. 


p — 


— 


f 


(0 


ii"_> 


/.y' 


persp. 
fpert. > 
Ipersp. 

pert. 

pert. 

persp. 
- pert. 
fpert. 
Ipersp. 


6 ,- 




<i 


U) 


— 1 — 
rf - 


1/" 


b 





— 


i {^) 


d 


— 










n 


1 i (0 


i 





a) 


j 


— 


«) (-») 


'\- 


Q) 


m — 


— 


« 


(«) 


n\- 


v 


m — 


— 


— 


— 


» 1- 


— - 


|pert. 
Ipersp. 


6,{wy v 


(«^) 


— 


— 


z 1 — 


> 


-UvV\ f 




? 


(*) 


s 


(s) 


;. / 


persp. 




— 


— — 


— 





- 


pert. 
persp. 


»ptro» — 


— 


r (v, f ) 




— 


— 


— 


— 


(^; 


(V.JJ-) 







'•<05V. 


asp.» 


»huh» 





— 


— 


— 





fpert. 
lasp. 


— 





— 


// 


(^0 


'/ 





(;/) 


1 


— 


/" i («*) 


/" 





a") 


fpert. 
lasp. 


m„, ! w 


— 


»Zn i (»*n) 


Hn 





(Vn) 


m* j - 


— 


n^ (n*) 


n" 





(v") 


pert. 


h 








<?- 


(<«d) 


rf- 





i^ä) 



* Dvs. perspirerade. 
' Dvs. pertoncrade. 
» Dvs. aspirerade. 

* Velariserad. 

'^ Se s. 423 ofvau. 

* För hithörande ljud saknar jag särskild, från v skild typ. 



- 497 — 







Lingvo- 














Velo 








mediodorso- 


postdorso- 


latero-gingivala 
med 


faukala 
med 




1 

B> 
TT 

C 

3 

a" 

S3 

! - 

1 


< 

I 
1 


1 


1 

3 


so 

II 

1 


s» 
pr 

II 

5* 

I 


o 
o? 

< 


II 


a 9 

"1 


as. 

•1 


1 

2 5^ 

3 80 

If 

3 


< 

s. 


SI 

1 


Cl 

O 


1 

X o 
2 < 

II 

I 


9 

! 7 

1 — 

i 

he OSV. 

1 

Vn 

i 3» 


it 

g 

é 

/•»osv. 
(g") 


ha osv. 




bl" 


(rf/) 


// 
rf/ 


(//) 

1 


Pn, 




(rfn) 


(rfn) 


a») 

(ä?n) 


Ä) 





^ Se s. 442 ofvaii. 

* För de mot / och s svarande bakre varieteterna af ^ och s^ (se s. 444 ofvan) 
saknar jag särskilda typer. 
^ Labialiserad. 
*° För hitliörandc ljud (se s 479 f. ofvan) saknar jag särskild från j skild typ. 



— 498 — 

1), är t ett allmänt spridt och ytterst ymnigt (omkring 91 
gånger per sida ^ förekommande ljud. Det uppträder i riks- 
språket både udd-, mid- och slutljudande, både långt och kort, 
både tryckstarkt och trycksvagt, både sonantiskt och (alterna- 
tivt, se s. 468 ofvan) konsonantiskt, t. e. is, wn, förbi, illa^ 
binda, idé, filur, juli, nej, jaga. Såsom kort torde det i riksspråk 
vara i någon mån slappare bildadt än såsom långt, detta dock 
icke i tillräckligt hög grad för att någon vidare märkbar akus- 
tisk skillnad skulle kunna sägas uppstå. Annorlunda i dia- 
lekterna, af hvilka många sakna kort i (ersatt af ?, se 2 nedan). 

2. ^ delabialiserad, hög — dock väl icke fullt så hög 
som * — och slapp, är väsentligen samma ljud som tyskt 
och engelskt kort i, hvilket dock väl bildas något längre bak. 
Troligtvis har * vanligen ett något längre bak beläget artiku- 
lationsställe än i, hvilket förhållande möjliggör användandet 
af ett mera spändt artikulationssätt med bevarande af samma 
akustiska intryck — ofta populärt så återgifvet, att man säger 
> vara »ett mellanljud mellan i och e» — som om det bil- 
dats något längre fram och på samma gång mera slappt. 
Läppförskjutningen är af samma art som hos t (se 1 ofvan), 
om den också ofta icke äger rum i lika hög grad. 

Ljudet saknas i riksspråket, men förekommer — vanli- 
gen blott såsom kort — normalt motsvarande riksspråkets 
korta i (ofta äfven dess korta [/; se 4 nedan) i en mängd 
dialekter, företrädesvis nordsvenska sådana (under det att me- 
del- och sydsvenska i stället vanligen ha e). Jämförelsevis 
sydligt är det anträffat på Fårön (Gottland) och Öland, i 
norra Småland, här och där i Östergötland, Västergötland 
och Dalsland samt i Fasterna och Vätö (resp. väster och 
öster om Norrtälje). 

M de s. 408 not 1 nämnda styckena resp. 513, 103, 97 och 110 
gånger, siffror som dock blott afse sonantiskt i och icke obetydligt förhö- 
jas, därest man medräknar de fall, där konsonantiskt i alternativt använ- 
des (i stället för j, t. e. i jag, pojke o. d.; se s. 468 ofvan). 



— 499 — 

3. y, vidt labialiserad och hög ^ är ett otillräckligt un- 
dersökt ljud — »elt eget mellanljud af i och y» — som an- 
träffats i några få dialekter. Bestämdast är det angifvet från 
Skuttunge, Björklinge och Viksta i mellersta Uppland ^ t. e. 
spyra spira, vyra vira, men lär ock flnnas i Södertörn samt i 
Västerbotten (Luleå och Råneå norr därom) '. Möjligen före- 
kommer det ock i Östnors by i Mora, där jag själf iakttagit 
ett dylikt eller snarlikt ljud S t. e. i bygå båge, mysa mosse, 
mykå skotta. 

4. y, halfvidt eller ock — utan nämnvärd akustisk 
skillnad — halftrångt labialiserad, hög och spänd, är sålunda 
ett jämförelsevis starkt labialiseradt i, men har dessutom ofta 
läpparna förskjutna (icke åt sidorna, såsom vidi, utan) framåt. 
Detta vårt y är ganska olikt det danska i t. e. lys, det franska i 
t. e. lune, pur och det långa tyska i t. e. uber, hvilka alla äro 
trångt labialiserade och väl — det tyska säkert — äfven bil- 
dade något längre bak än vårt. Dessa främmande i/-ljud före- 
falla därför svenska öron såsom mellanljud mellan y och u 
eller 0, under det alt vårt y naturligtvis förefaller utlänningen 
som ett mellanljud mellan y och i. 

y är ett tämligen allmänt spridt, men icke just ymnigt 
(omkring 8 gånger per sida "*) förekommande ljud. Det upp- 
träder i riksspråket både udd-, mid- och slutljudande, både 
långt och kort, både tryckslarkt och trycksvagt, t. e. yta, dyr, 
ny, ylle, nytta, tryckeri, Torgny. Frånsedt sistnämnda exem- 
pel växlar det såsom trycksvagt slutljud genomgående med i, 
t. e. kurry (kryddan), mahogny, ponny, scherry, schoddy, 
toddy, tory eller namn sådana som Betty, Curry, Emmy, 
Jenny, Letty, Nancy, Nanny, Nelly, Polly, Sally, Tommy, Tony, 

^ Om spänd eller slapp framgår ej af tillgängliga uppgifter och iakt- 
tagelser. 

« Se E. Grip i Sv. landsm. XVIII, 6, s. 9 och 47. 

• Se LuNDBLL i Sv. landsm. I, 91, 

** I min 'Ordlista öfver dalmälet' betecknadt med U. 

^ I de s. 408 not 1 nämnda styckena resp. 43, 8, 4 och 16 gånger. 



— 500 — 

Villy, hvilka ord samtliga uttalas än med g, än med i, detta 
väl dels i följd af en Ijudlagsenlig benägenhet för en öfver- 
gång af y till i uti denna ställning, dels på grund af infly- 
tande från det främmande språk, hvarifrån det ifrågavarande 
ordet stammar. Såsom kort torde y i riksspråk vara i någon 
mån slappare bildadt än såsom långt, detta dock icke i till- 
räckligt hög grad for att framkalla någon nämnvärd skillnad 
för örat. Annorlunda i dialekterna, af hvilka många, i syn- 
nerhet nordsvenska sådana \ helt och hållet sakna y-ljud, 
som då ersatts af ett i- eller mera sällan (såsom t. e. i väst- 
götskan, se s. 106 f.) u-ljud, under det att de flesta andra 
sakna kort y, som då ersatts i nordsvenska dialekter af p/ 
(se 5 här nedan), i medel- och sydsvenska dialekter däremot 
af ett ö-ljud (se § 67, 6—8). 

5. y, halfvidt eller ock — utan nämnvärd akustisk 
skillnad — halftrångt labialiserad, hög (om ock icke fullt så 
hög som y) och slapp, är sålunda ett jämförelsevis starkt 
tabialiseradt ?, men har dessutom ofta läpparna förskjutna 
framåt. Möjligen är ock artikulationsstället beflntligt något 
längre bak än vid y, hvilket väl är orsaken till att det ofta 
populärt beskrifvits såsom varande ett »mellanljud mellan y 
och ö». I det hela förhåller det sig till a såsom y till t, och 
det förhåller sig till tyskt kort ä såsom y till tyskt långt u 
(se 4 ofvan). Ljudet saknas i riksspråket, men förekommer 
— dock vanligen blott såsom kort, normalt motsvarande riks- 
språkets korta y — i många (företrädesvis nordsvenska) dia- 
lekter, i allmänhet de samma som äga » (se 2 ofvan). 

§ 67. Mediodorso-kakuminala. 

1. e, delabialiserad, hög och spänd (jfr dock strax ne- 
dan) samt vanligen bildad med åt sidorna förskjutna läppar, 
är samma ljud som danskt c i t. e. red, tyskans långa e i t. e. 

^ Se LuNDKLL i Sv. landsm. I, 87. 



— 501 — 

see och franskans é i t. e. été. Det är etl mycket allmänt 
spridt och mycket ymnigt (i riksspråket omkring 46 gånger 
per sida ^) förekommande ljud. Det uppträder i riksspråket 
både udd-, mid- och slutljudande (det sistnämnda dock blott 
såsom långt och på samma gång tryckstarkt) och både så- 
som långt och kort, men vanligen blott såsom tryckstarkt, 
t. e. ek, mer, se, eld, vett. I trycksvag ställning inträder näm- 
ligen oftast en mer eller mindre slapp artikulation — eller 
rentaf e, (se 2 nedan) — i stället för den annars konstanta 
spända artikulationen, t. e. ehuru, bevis, se^på'; men detta för 
förstafvelser karakteristiska ljud (danskans korta e i t. e. hedt, 
fik, finde) afviker icke för örat tillräckligt från det normala 
spända e för att tarfva särskildt tecken. Däremot skiljer det sig 
tydligt från vårt »CÄ-ljud i ändelser, t. e. gosse *, sitter (se 4 och 
5 nedan), med hvilket det icke får — och af en uppmärksam 
iakttagare icke heller kan — förväxlas. Vida mera påminner 
det om följande ljud, som också stundom träder i dess ställe. 
2. a, delabialiserad (dock utan att läpparna förskjutas 
åt sidorna), hög (dock ej fullt så hög som e) och spänd eller 
— utan nämnvärd akustisk skillnad — slapp, med artikula- 
tionsställe något längre bak än e, hvilken sistnämnda om^ 
sländighet utgör det viktigaste momentet i dess artikulation, 
är samma ljud som norskans och engelskans korta e i t. e. 
men eller franskans ai i t. e. aimer, för öfrigt också detsam- 
ma som första beståndsdelen i den diftong som engelskan 
betecknar med a i t. e. fäte. Det är ett i svenska dialekter 
synnerligen spridt och, där det förekommer, ymnigt uppträ- 
dande ljud, särskildt karakteristiskt för det nordsvenska dia- 
lektområdet, hvars flesta munarter äga det, ända ned till och 

^ I de s. 408 not 1 nämnda styckena resp. 253, 58, 53 och 53 gån- 
ger, hvar\id dock det i trycksvaga stafvelser slappt artikulerade e-Ijudet 
(hvarom se ofvan i texten) medräknats. Fräuräknas fallen af dylikt e-ljud, 
så reduceras nyss angifna siffror rätt väsentligt. 

' Jfr det olika uttalet af stafvelsen se i t. e. se^på' och ett lass med 
en gosse på'. 

Noreen, Vårt språk, Bd I. 33 



— 502 — 

med Upplands-målet (inklusive Stockholm och Södertöm). 
Inom detta stora område uppträder det normalt som repre- 
sentant för än riksspråkets e, än dess å (detta dock ofta icke 
före r), än båda delarna, hvilket sistnämnda särskildt är 
fallet i Stockholm, Uppsala och delar af dessa städers om- 
gifning, så alt här t. e. veta och våta, ref och raf, sett och 
sått, bredd och brådd m. m. i ljud sammanfallit och samt- 
liga förete detta »mellanljud mellan e och d», såsom det 
populärt heter. Utanför nämnda område är & mindre vanligt. 
Dock förekommer det i medelsvenska dialekter åtminstone 
inom vissa trakter af Närke, Västergötland, Bohuslän och 
Dalsland, i sydsvenska dialekter åter åtminstone på vissa håll 
inom Småland och Blekinge. Ändtligen tillhör det äfven 
gutniskan ^ 

Att a i riksspråket ofta eller kanske i regeln ersätter e 
uti trycksvaga förstafvelser, t. e. bevisa, gemen o. d. (jfr s. 501 
ofvan), har påpekats af Kallstenius *. Om det äfven i andra 
ställningar tillhör riksspråket, är omtvistadt. Enligt min och 
de flesta andra författares mening gör det det icke hvad det 
högsvenska riksspråket i Sverge (men väl hvad dess finländska 
afart i Finland) beträflar. Visserligen är det gifvet, att ett 
ljud, som tillhör omkring en Qärdedel af Sverges och Fin- 
lands dialekttalande befolkning — hvaribland den i hufvud- 
staden (såväl Sverges som Finlands) naturligtvis spelar en 
särskildt viktig roll — nödvändigtvis ofta måste komma att, 
om också blott i följd af oaktsamhet, höras även då denna 
befolkning talar eller söker tala riksspråk. Men häraf kan 
och får icke ens den slutsatsen dragas, att dessa talande 

* Jfr vidare Lcndell, Om råttstafningsfrågan, s. 118 ff., och i Sv. 
landsm. 1, 93 flT. 

' Sv. landsm. XXI, s. 32, där a anses vara riksspråkets enda uttal i 
detta fall. Lyttkens-Wulfp, Ljudlåra s. 60, Uttals-ordbok s. 29* och Meto- 
diska Ijudöfningar s. 19, anse däremot här ett särskildt slags ]»e-ljud» fore- 
finnas, hvilket skulle skilja sig från vanligt e genom att ha »mungiporna 
mindre utvikna». 



— 503 — 

själfva göra anspråk på att i denna punkt få anses tala riks* 
språk, än mindre den,' att de verkligen så göra. Och om 
åfven onekligen numera icke få poeter och äfven några skal- 
der, t. e. framför allt Heidenstam och Levertin \ medvetet och 
afsiktligt använda s. k. stockholmsrim (eller »upplandsrim»), 
t. e. veta : väta, sett : lått o. d., så torde dock endast få af dem 
göra detta på grund af någon medveten sträfvan att häfda 
dylikt uttals riksspråksmässighet. Fastmera anser sig nog 
flertalet — och särskildt Heidenstam * — i ty fall profitera 
af en, enligt deras förmenande visserligen högst berättigad, 
enligt andras däremot högst klandervärd ^, »licentia poetica». 
Att i alla händelser dylika anspråk, därest de verkligen före- 
finnas, icke af den allmänna opinionen godkännas, synes af 
den enhälliga förkastelsedom, hvarmed »stockholmsrimmen» 
af litteraturkritiken och språkforskningen ^ mottagas. Alltså 
tillhör a-ljudet i tryckstark stafvelse, särskildt i dess stock- 
holmska utsträckning, åtminstone ännu icke Sverges riks- 
språk, om man nämligen i likhet med mig (jfr s. 26 ofvan) 
med riksspråk förstår det språk, som allmänneligen efter- 
sträfvas eller åtminstone såsom eftersträfvansvärdt erkännes. 
Om man åter går så långt, att man icke ens för det finländskt 
svenska rikspråkets vidkommande vill godkänna det i Finland 

^ Se den utförliga exempelsamlingen af H. Söderbergii i Från filolo- 
giska föreningen i Lund (1897), s. 158 f. 

' Se särskildt hans uttalande i Om svenskarnas lynne, s. 24 f., cite- 
radt af Söderbergh, a. st. s. 160. 

' Se t. e. SÖDERBERGH, a. st. s. 161: »vi uppresa oss mot ett mod, 
som på oss värkar frånstötande, som enligt vår mening öfverträder grän- 
serna för det sunda och naturliga, som, med ett ord, mattar ett hugg mot 
vår nationella uppfattning af den poetiska formens betydelse» och Wulffs 
kraftord i Svenska rim och svenskt uttal, s. 31 : »denna stockholmska osed 
griper på senare tider mer och mer in i vårt folks traditionella och fasta 
rimvanor, i det att nymodiga versmakare med detta uttal falskeligen tro 
sig ha en stor och betydande allmänhet till publik, i stället för ett ganska 
inskränkt fåtal». 

* Se företrädesvis den utförliga kritiken hos Söderbergh, a. st. s. 160 
AF., och Wulff, a. st. s. 35 AF. 



— 504 — 

dock obestridligen allmänna &, så beror detta naturligtvis på 
den till sin riktighet åtminstone omtvistliga åsikten, att Sver- 
ges riksspråk bör allt fortfarande utgöra normen för den fin- 
ländska svenskan. 

En särskild och egendomlig ställning inta Lyttkens och 
Wulff i fråga om d:s riksspråksnatur. De tillskrifva ^ nämligen 
riksspråket d-ljud (i ti^ckstark stafvelse) i ett tiotal ord: deras 
(och endera m. fl. på -dera), det, er (men eder med c-ljud!), 
ked(ja), med, (e)medan, neka, tjena och betjent (men tjänst 
med a-ljud) samt »möjligen» några till. Frånsedt det a priori 
osannolika i att ett språk skulle äga ett visst ljud i ett tiotal 
af sina allra vanligaste ord, men därförutom alls icke, så ne- 
kar jag emellertid äfven a posteriori härtill. Lyttkens och 
Wulff medge ju själfva, att de nämnda orden »i Götaland, 
vanligen uttalas med d». Att de i Finland, Norrland och 
viktiga delar af Svealand samt äfven här och där inom Göta- 
land vid dialektuttal ha A-Ijud, ha vi ofvan sett, och det är 
ju själffallet, att dylikt dialektuttal skall, äfven vid verklig 
afsikt att tala riksspråk, oftast kunna ertappas just i fråga 
om sådana ord, hvilka i likhet med de förevarande synner- 
ligen ofta användas. Bevisande för riktigheten af Lyltkens- 
Wulffs upplattning vore alltså blott den omständigheten — 
om den f